Hantverkskunnandets status och bevarande

Herr talman! Lars-Arne Staxäng har ställt ett antal frågor till mig om hur jag avser att öka hantverkskunnandets status och verka för dess bevarande, hur jag avser att motverka att vissa hantverksyrken dör ut, hur fler ska få gesällbrev, hur hantverkare från andra länder ska få sina yrkeskunskaper validerade snabbare och hur hantverksbranschen gynnas av regeringens reformer.

Inom utbildningssystemet finns många möjligheter att utbilda sig till hantverksyrken med olika inriktningar. De finns inom gymnasieskolan och yrkeshögskolan, inom utbildningsformen konst- och kulturutbildningar och även inom vissa högskoleutbildningar. Dessa utbildningar erbjuds också inom folkbildningen och av enskilda utbildningsanordnare.

Jag anser att det är viktigt att yrkesutbildningar är ett attraktivt val för framför allt unga människor. Det är bekymmersamt att intresset för yrkesutbildningar har varit vikande under en följd av år trots att det finns god tillgång till sådana. Regeringen har därför i budgetpropositionen för 2016 avsatt 67 miljoner kronor - och mer ska avsättas framöver - för att på olika sätt stärka yrkesprogrammens kvalitet.

Regeringen har även beslutat om direktiv till två utredningar som båda, ur olika perspektiv, har i uppdrag att främja matchningen mellan ungdomars val av gymnasial yrkesutbildning och efterfrågan på arbetsmarknaden. Detta ska den så kallade Yrkesprogramsutredningen jobba med.

Gymnasieutredningen har i uppdrag att analysera och lämna förslag som har koppling till yrkesprogrammens attraktionskraft. Det är ett viktigt uppdrag för utredningen att lämna förslag på hur yrkeselevers rätt att läsa de kurser som krävs för grundläggande behörighet kan stärkas.

Samhällets behov av och efterfrågan på olika yrkeskunskaper och yrkesfärdigheter förändras med tiden. För att motverka att hantverksyrken försvinner kan utbildningar som medverkar till att utveckla eller bevara kvalificerat yrkeskunnande inom ett smalt yrkesområde ingå i yrkeshögskolan. De särskilda bestämmelserna om stöd för konst- och kulturutbildningar riktar sig också bland annat till utbildningar med ett innehåll som syftar till att bevara eller utveckla kulturarvet. Dessutom finns det ett stort utbud av utbildningar med hantverksinriktning som bedrivs under friare former inom folkbildningen. Jag anser därför att utbildningssystemet erbjuder bra förutsättningar för att den som vill ska kunna lära sig ett hantverksyrke. Men det förutsätter också att det finns intresse för att utnyttja de möjligheter som finns.

Vad gäller gesällbrev utfärdas det mellan 800 och 1 000 sådana per år. Utfärdandet av gesällbrev sker på initiativ av bransch- och yrkesorganisationer. De avgör själva hur, i vilken form och i vilken omfattning sådana yrkesbevis ska utfärdas. Den enskilde väljer själv att ansöka om gesällbrev. Den betydelse ett sådant bevis har i yrket eller i samhället är helt beroende av vad dessa organisationer och yrkesutövarna ger det för betydelse.

Jag anser att de här bevisen kan vara ett bra komplement till examina, betyg och intyg som utfärdas inom utbildningssystemet. Det är värdefullt för de berörda yrkena och deras utövare att det kan utfärdas gesällbrev, men omfattningen av detta ska inte regleras av staten.

Validering av reell kompetens när det gäller personer från andra länder är dels ett ansvar för arbetsmarknaden, dels ett ansvar för utbildningsväsendet, beroende på syftet. Arbetsförmedlingen tillförs betydande medel i regeringens budgetproposition för 2016 för att yrkesvalideringar mot särskilda branschstandarder ska kunna öka. Validering av reell kompetens i syfte att få formella intyg eller betyg i yrkesämnen på gymnasial nivå är en uppgift för kommunernas vuxenutbildning. Regeringen avser att från 2016 tillföra betydande resurser såväl till den yrkesinriktade vuxenutbildningen, som kallas yrkesvux, som till komvux. Ett villkor är att den enskilde ska ha möjlighet att få sina tidigare kunskaper och erfarenheter validerade.

Syftet med regeringens investeringar i det här avseendet är att de som har behov av och förutsättningar för att få sina kunskaper validerade ska få det så snabbt som möjligt.

Herr talman! Jag får börja med att tacka för svaret. Jag har ställt frågor om statusen för hantverkskunnandet och åtgärder för att fler ska få gesällbrev och för att motverka att hantverksyrkena dör ut. Jag har även frågat hur hantverkare från andra länder ska få sina yrkeskunskaper validerade och framför allt hur hantverksbranschen gynnas av regeringens reformer.

Jag blev lite fundersam när jag hörde svaret från statsrådet, och jag ska förklara varför. Hon pratade mycket om yrkesutbildning, och det är viktigt. Det tyckte den gamla alliansregeringen, och jag har förstått att även den nya rödgröna regeringen har gjort vissa prioriteringar på detta område. Men gesällbreven inom hantverksyrkena är inte riktigt detsamma. Det är egentligen en typ av spetsutbildning inom vissa hantverksyrken, medan yrkesutbildning är något mer generellt, vilket gäller både den yrkesutbildning som vi har på våra gymnasieskolor och yrkesutbildningar i övrigt. De kan komplettera varandra, men det är definitivt inte samma sak.

Jag blir också lite fundersam över att det i Sverige utfärdas ca 1 000 gesällbrev per år, medan man i Polen, för att ta ett närliggande land, utfärdar ungefär 60 000 gesällbrev och i Tyskland 160 000. Då säger man från regeringens sida att gesällbreven inte är regeringens ansvar. Nej, det kan man väl säga. Men det är ett samhällsansvar att se till att vi har bra hantverksutbildningar och att man samarbetar med de organ som ger ut gesällbreven. Det finns ett intresse från de här organisationerna av att få en bättre verksamhet med fler mästarbrev och gesällbrev.

Detta är ett område som Sverige behöver på flera sätt. Sverige behöver tjänsterna. I dag är det på en rad områden svårt att få tag på hantverkare med hög kompetens och med gesällbrev eller mästarbrev; man får till och med emellanåt gå utanför Sverige för att få tag på de här tjänsterna. Det skapar också fler jobb. Men det är inte minst viktigt ur integrationssynpunkt. Vi vill alla ha fler jobb och en bättre integration. Då är detta en viktig del som kan komplettera andra jobb.

Jag vill med det här debattinlägget framhålla att det är bra om statsrådet kan göra mer än att bara hänvisa till statens yrkesutbildning.

Herr talman! Jag tackar Lars-Arne Staxäng för hans kommentarer och hans intresse för yrkesutbildningar och hantverksyrkena. Jag är väldigt glad över att vi delar den positiva inställningen till de här yrkena. Jag beklagar däremot att den tidigare borgerliga regeringen inte såg lika positivt på yrkesutbildningar rent generellt.

Vi hade tidigare en representant på Utbildningsdepartementet som på många sätt talade ned yrkesutbildningar när man tvärtom borde tala upp dem och deras status. I mångt och mycket har man länge pekat på yrkeselever och dem som sysslat med hantverk av olika slag. Det har låtit som om dessa människor har lägre ambitioner och sämre kunnande. De är de som ingenting vill och kan, och därför måste vi sänka nivåerna för dem för att de ska kunna ta sig igenom utbildningssystemet och vilja börja jobba.

Jag tror inte att någon vill bli stigmatiserad på det viset. Jag och regeringen vill för det första prata upp statusen för yrkesutbildningarna och de jobben. Vi vill göra det tillsammans med parterna, Svenskt Näringsliv, LO och flera, för det kräver ett gemensamt ansvar. Sedan måste vi bygga ut kapaciteten för yrkesutbildningar från gymnasiet till vuxenutbildningen och yrkeshögskolan. Det måste bli en sammanhållen och bra kedja.

Jag håller inte riktigt med om att detta inte är relevant för de jobb som vi nu pratar om. Det ordinarie utbildningssystemet syftar ju till att kompetensförsörja arbetsmarknaden. Vi har gymnasieprogram som leder till att man kan bli plåtslagare, bagare, florist, snickare med mera, men vi måste få fler unga att välja de utbildningarna, såväl på gymnasiet som inom folkbildningen, inom vuxenskolan och så vidare.

Kapaciteten är viktig, och attraktionen är viktig. Jag ser gärna att vi finner varandra, moderater och socialdemokrater emellan och mellan regeringen och det borgerliga blocket, för att gemensamt stärka dessa utbildningar, för de leder till jobb och är bra för arbetsmarknaden och därmed också för vår ekonomi.

Herr talman! För det första delar jag nog inte bilden av att alliansregeringen har sett ned på yrkesutbildning, tvärtom. Jag vet inte om vi har levat i olika världar. Många gånger har inte minst Socialdemokraterna men även de rödgröna försökt få det till att all yrkesutbildning skulle vara utformad så att man kunde fortsätta in i högskolan. Det kan vara bra när det är möjligt. Man har snarast sett ned på många av yrkesutbildningarna och velat ha bort dem. I flera fall försökte alliansregeringen faktiskt få tillbaka yrkesutbildningar och tydliggöra dem.

Jag tackar för förklaringen, men jag kvarstår i min uppfattning att mer kunde göras när det gäller själva gesällutbildningen och så vidare. Åtgärder för fler gesällbrev är jätteviktiga.

Trots vad jag har hört här tror jag att det är bra att regeringen tar initiativ i denna fråga och att man får en yrkesutbildning som går ihop även med gesällutbildning, så att man får en del av grundutbildningen och kanske även gymnasie- och yrkesskola men också går vissa tider i specialistutbildning hos en mästare och blir gesäll. I de djupa gesällutbildningarna kan det ta många år innan man blir duktig på sitt yrke.

Sverige har många gånger varit dåligt på att validera utbildningar när människor kommer utifrån, från andra länder. Det gäller både högskoleutbildningar och yrkesutbildningar.

Sverige är historiskt uppbyggt av duktiga hantverkare. Går vi tillbaka flera hundra år i tiden kan vi se att vi har fått bidrag inte minst från Tyskland, Frankrike, Italien och Nederländerna. Många av de fina hus vi beundrar här i Gamla stan i Stockholm är byggda med hantverkskunnande som kommer från de här länderna.

Vi måste vara bättre på att validera utbildningar, för vi behöver människor utifrån, och vi behöver också inom Sverige utbilda personer för dessa spetsyrken. Rätt utnyttjat skulle vi redan i dag kunna få ett mycket bättre utbyte av människor som är och tänker bli hantverkare i gesällyrken.

Herr talman! Låt mig börja med att vittna något om vad svensk yrkesskicklighet kan innebära. Lars-Arne Staxäng talar om de vackra hus vi ser här i Stockholm. Själv fick jag före, under och efter sommaren följa det svenska yrkeslandslaget, som skulle tävla i VM i Brasilien. Det var väldigt engagerade och passionerade unga män och kvinnor som verkligen höll den svenska fanan högt och presterade väl. De tog medaljer och fick utmärkelser och visade verkligen att svensk yrkesskicklighet är något i världsklass.

Det vi behöver göra är att knyta samman alla dessa delar för att fler elever ska välja praktiskt utbildning. Vi måste få arbetsmarknadens parter att också bidra till det. Vi som håller på med politik behöver självfallet bidra med vår del.

När jag samtalar med parterna har jag inte fått någon signal om att det skulle vara gesälldelen som är problemet. Parterna menar i mångt och mycket att de kan sköta det själva. Precis som jag sa i mitt anförande ämnar jag inte göra staten mer inblandad än nödvändigt i detta arbete. Jag har tilltro till att branscherna kan sköta detta själva. Däremot vill jag att staten tar ansvar för att fler unga väljer att plugga till dessa yrken, och vi jobbar också med valideringen, precis som Staxäng framhåller.

Jag håller med om att alldeles för få människor som kommer till Sverige får sina kvalifikationer validerade på rätt vis. Systemet i dag spretar. Ibland tänker jag att det är en djungel därute, tyvärr, även om det finns en del goda exempel. Det vi måste göra är att skapa ett nationellt sammanhållet valideringssystem, som framför allt är överblickbart för den enskilde, så att man kan se vad som är ens egen dörr in och vilka steg man måste följa för att få sina kunskaper erkända. Detta jobbar regeringen med.

Vi har redan tillfört resurser för att valideringen ska bli bättre. Exempelvis har Socialstyrelsen fått mer pengar för att folk ska kunna bli validerade inom medicinska yrken. Vi skjuter till pengar till Arbetsförmedlingen, så att branscherna ska kunna validera yrkeskunniga. Detta ska vi se som steg ett. Det som behövs är en sammanhållen större struktur för att få ordning på detta.

Vi kommer att återkomma med förslag inom området redan nu under hösten. Vi har jobbat intensivt med detta under året. Det har varit prioriterat. Det är inte enbart en del av vår utbildningspolitik utan också en del av vår jobbpolitik, som ska se till att sysselsättningen i Sverige blir bättre och att vi pressar tillbaka arbetslösheten inom de grupper där den är för hög.

Herr talman! Jag får också tacka statsrådet för svaret. Jag tror att det är viktigt att ta upp denna fråga.

Jag tror inte att regeringen har någon avsikt att lämna gesäll- och mästarbrevskunskapen utanför, utan man har helt enkelt inte tänkt på detta. Man tror att det ingår i den normala yrkesutbildningen och att det bara är en liten del.

En riktig gesällutbildning är en spetsutbildning. Det är en utbildning som tar fem tio år - lika mycket som det tar att bli läkare i många fall. En spetsutbildning på yrkesområdet tar faktiskt mellan fem och tio år där kunskapskraven är höga.

Det är viktigt att vi för fram denna fråga tillsammans med branschen. Branschen säger själv att man har velat ha en tydlig fortsättning tillsammans med regeringen, inte minst för att kunna få in nya människor och ungdomar, både från andra länder och från Sverige, som går dessa utbildningar och sedan går gesällutbildningarna.

Framför allt är jag glad för att vi kan få en tydligare och bättre validering när det gäller dem som redan har stor kunskap men som aldrig blir riktigt gesällutbildade och får betyg.

Herr talman! Tack, än en gång, Lars-Arne Staxäng, både för debatten och för jämförelsen!

Ja, vi håller med varandra om att yrkesutbildningarna behöver främjas. Regeringen kommer att satsa på en utbyggnad av kapaciteten. Vi kommer att satsa på attraktiviteten för de här utbildningarna. Vi kommer att göra det tillsammans med parterna.

Jag för gärna en vidare dialog med Staxäng och Moderaterna och de övriga borgerliga partierna om hur vi kan samla oss kring yrkesutbildningar och allt som har med samverkan mellan skola, arbetsmarknad och näringsliv att göra. Jag vill på intet sätt stå här och vara kompromisslös, utan jag framför den politik som regeringen har satt på agendan hitintills. Där handlar det primärt om att bygga ut det ordinarie utbildningssystemet. Vi har en god plattform där, men den behöver bli än bättre.

Tack, än en gång, för interpellationen! Jag hoppas att vi ska få fortsätta vårt samtal om detta.

Överläggningen var härmed avslutad.