Hanteringen av Klimatutredningens betänkande

Interpellationsdebatt 13 maj 2008
poster
  • Bädda in video
  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 1

Anf. 69 Andreas Carlgren (C)

Fru talman! Bosse Ringholm har frågat statsministern om hans motiv att avfärda Klimatberedningen innan dess betänkande presenterades och om hans bedömning av behovet och angelägenheten av parlamentariska utredningar i framtiden. Interpellationen har överlämnats till mig. Klimatförändringarna är en ödesfråga för mänskligheten. Alliansregeringen vill se Sverige inta en ledande position för att komma till rätta med klimatförändringarna. Klimatförändringarna är en i sanning global fråga. Internationellt samarbete är därför en förutsättning för att vi ska kunna bemästra klimatförändringarna. Genom att visa omvärlden att det går att förena god ekonomisk tillväxt med minskande utsläpp blir vi trovärdiga och lägger en grund för ett effektivt internationellt klimatavtal. Alliansregeringen driver därför på inom EU för att ambitionen, inom ramen för en internationell överenskommelse, ska vara att utsläppen inom unionen minskar med 30 procent till 2020 jämfört med 1990 i stället för med de 20 procent som det klimat- och energipaket som Europeiska kommissionen lade fram i januari i år ger. Även nationellt vill vi att Sverige ska vara en föregångare. Vi har också ambitionen att förankra klimatpolitiken brett i samhället. Under våren genomför vi överläggningar med företrädare för industri, myndigheter och forskare. Vi tillsatte också Klimatberedningen, som har tagit fram ett mycket omfattande och värdefullt underlag för det fortsatta arbetet med att utforma klimatpolitiken. Statsministern och jag är överens om att Klimatberedningens förslag till handlingsplan ska utgöra en central utgångspunkt i arbetet med den klimatproposition som vi kommer att presentera i höst. Det är också självklart att det finns delar i ett så omfattande material som bör granskas noga, kompletteras, utredas vidare eller i något fall ifrågasättas innan de omsätts till regeringens politik. Beredningen har själv pekat på behovet av vidare utredning av vissa förslag. Jag delar Bosse Ringholms uppfattning att en bred samsyn är värdefull i frågor av global och långsiktig karaktär som klimatfrågan. Det var bakgrunden till att vi tillsatte Klimatberedningen. Det gäller nu att använda den breda samsyn som beredningen uppnådde. Jag anser att parlamentariska utredningar har ett stort värde och att sådana självklart kan bli aktuella i liknande frågor framöver. Då Bosse Ringholm, som framställt interpellationen, anmält att han inte hade för avsikt att delta i debatten förklarade andre vice talmannen överläggningen avslutad.

den 7 mars

Interpellation

2007/08:477 Hanteringen av Klimatutredningens betänkande

av Bosse Ringholm (s)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)

Den 4 mars offentliggjorde den parlamentariska Klimatutredningen sitt slutbetänkande.

Redan i mitten av februari – det vill säga före publiceringen av betänkandet – avfärdades Klimatutredningens arbete av statsministern. Det var inte realistiskt att redan nu lägga fast nya klimatpolitiska mål, uttalade statsministern. Han ansåg också att utredningens konkreta förslag om en 50-procentig utbyggnad av järnvägskapaciteten var helt ”orealistisk”.

Parlamentariska utredningar är numera relativt ovanliga. Men de har ett värde när det gäller frågor av långsiktig och inte minst global karaktär där det kan vara nödvändigt att ha en bred samsyn för att kunna nå resultat.

Utifrån denna utgångspunkt är det illavarslande att statsministern helt dömer ut Klimatutredningens arbete till och med före presentationen av betänkandet.

Statsministern har vid olika tillfällen framhävt Sveriges unika position att under senare år både ha haft en god ekonomisk tillväxt och samtidigt kunnat minska utsläppen av växthusgaser. Att just statsministern poängterat detta har varit mycket intressant med tanke på att statsministerns parti, Moderata samlingspartiet, i riksdagen röstat mot de flesta av de ekonomiska och klimatpolitiska förslag som tidigare socialdemokratiska regeringar har framlagt och som har bidragit till ovannämnda unika resultat.

En del har tolkat statsministerns nya linje som en omvändelse och nyorientering just för att kunna hävda att Sverige även i fortsättningen skulle kunna ha en tätposition i den internationella debatten.

Statsministerns agerande i samband med Klimatutredningens arbete motsäger emellertid detta. Det tycks snarare vara köplatsen än tätpositionen i den internationella klimatdebatten som Sverige numera eftersträvar.

Mot denna bakgrund vill jag därför fråga statsministern:

1. Kan statsministern redovisa motiven till sitt agerande att avfärda Klimatutredningen innan dess betänkande presenterades?

2. Vilken bedömning gör statsministern av behovet och angelägenheten av parlamentariska utredningar i framtiden?