Handelsavtalet CETA

Herr talman! Jens Holm har frågat mig vilka åtgärder jag i ljuset av CETA-avtalet avser att vidta för att medlemsländer, EU och andra aktörer alltid ska kunna gå före på miljöområdet, folkhälsoområdet och andra viktiga politikområden.

Låt mig inleda med att konstatera att CETA-avtalet är ett bra avtal. Det är ett brett och djupgående handelsavtal som beaktar moderna handelsmönster. Ca 99 procent av tullarna mellan EU och Kanada kommer att avvecklas.

När det gäller den offentliga upphandlingen har parterna öppnat upp för större möjligheter att delta i varandras upphandlingar, vilket kommer att förbättra för svenska företag som vill lägga bud i kanadensiska upphandlingar. Avtalet kommer inte att påverka möjligheten att ställa krav rörande miljömässiga och sociala hänsyn vid upphandlingar. Redan i dagsläget får diskriminerande krav gentemot utländska anbudsgivare inte uppställas i enlighet med Sveriges internationella åtaganden.

Kommerskollegium har gjort en fördjupad konsekvensanalys av avtalet och drar i analysen slutsatsen att ingenting i avtalet inverkar på gällande möjligheter att nationellt vidta åtgärder och gå före på bland annat miljö- och folkhälsoområdet inom ramen för EU-rätten och våra internationella åtaganden, exempelvis WTO-rätten. All import från Kanada måste även fortsatt uppfylla EU:s regler och våra nationella bestämmelser, till exempel tekniska regler och produktstandarder, sanitära eller fytosanitära bestämmelser om livsmedelssäkerhet och växtskydd, hälso- och säkerhetsnormer, miljöskydd och konsumentskydd. En analys av avtalets eventuella effekter på miljön, människors och djurs hälsa samt demokratiskt beslutsfattande ingår som en del av regeringens slutliga analys av avtalet.

Det bör noteras att frågan om klassificering av bränsle som utvinns från kanadensisk oljesand inte är kopplad till CETA. Det är en fråga som Kanada har drivit under många år oberoende av förhandlingarna om ett handelsavtal. Det finns inget i CETA som tvingar EU att agera på området.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka handelsministern för svaret på min interpellation.

Vi befinner ju oss i ett läge där världen kanske mer än någonsin behöver föregångare, progressiva länder som går före. Det gäller inte minst på miljöområdet. Vi har haft en varm och fin sommar, men det blir lite smolk i bägaren när man tänker på att juli var den varmaste månaden någonsin. Under senare år har det slagits värmerekord gång efter annan. Det är helt och hållet konstaterat att vi har en klimatförändring direkt kopplad till människans utsläpp. Därför behövs föregångare som agerar snabbare och gör mer på miljö- och klimatområdet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som ministern tycker jag att handel är någonting bra, men handeln får inte bli ett självändamål. Den får inte överordnas exempelvis progressiv miljöpolitik eller folkhälsopolitik. Det är också viktigt att i debatten komma ihåg att vi redan nu handlar mycket med Nordamerika, och det ska vi fortsätta att göra. De tullar och tariffer som kan stå i vägen för fortsatt handel ska vi förstås försöka ta bort.

Det Ann Linde dock inte säger är att CETA-avtalet med Kanada och det så kallade TTIP-avtalet med USA också är investeringsavtal. Detta är inga enkla handelsavtal, utan det handlar om omfattande avtal som täcker de flesta områden. CETA och TTIP ska vara EU:s mest omfattande avtal som man någonsin har förhandlat om.

När jag säger investeringsavtal vill jag dröja kvar vid detta, för det är kanske den mest kontroversiella delen i CETA-avtalet. Ett investeringsavtal syftar till att ge investeraren, alltså företaget, någon form av garantier. I detta fall handlar det om garantier mot att bli orättvist eller oskäligt behandlad eller att exproprieras, det vill säga att vinster eller pengar ska tas ifrån företaget.

Detta kan låta rimligt, men i praktiken är det svårt att definiera gränslandet mellan när ett land lagstiftar progressivt och när ett företag anser sig ha rätt att gå till doms. Vi ska komma ihåg att företagen redan i dag har möjlighet att använda det ordinarie rättssystemet. Men med CETA, och även med TTIP-avtalet med USA, blir det ett separat och extraordinärt rättssystem där företag - märk väl, bara företag - ska kunna stämma stater om de upplever sig orättvist behandlade.

Detta finns redan i flera andra avtal. Exempelvis har Naftaavtalet mellan USA, Mexiko och Kanada sådana investeringsgarantier. Kanada som land har en mängd gånger blivit stämt av storföretag, inte minst på miljöområdet. Även vårt svenska Vattenfall har stämt Tyskland med hänvisning till ett investeringsavtal på grund av Tysklands enligt min mening långtgående och bra miljöpolitik.

Jag vill fråga handelsministern: Varför ska vi ha ett extraordinärt rättssystem för storbolagen? Fungerar det inte ganska bra som det gör nu? Finns det inte en risk att CETA-avtalet kan lägga en hämsko på progressiv miljöpolitik och annan politik?

Herr talman! Jens Holm tog upp både miljöfrågorna och investeringsfrågorna. Eftersom vi har möjlighet till flera inlägg börjar jag med investeringsavtalen och återkommer till Jens Holms andra frågor i kommande anföranden.

Först och främst vill jag slå fast att investeringsskyddsavtal verkligen inte är något nytt. Sverige har redan i dag 65 bilaterala investeringsskyddsavtal, och vi har haft sådana ända sedan 1950-talet. Det är alltså inget nytt som inrättas, utan det har funnits hela tiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som är bra med CETA är att man nu moderniserar det. Där man har sett problem gör man nu begränsningar av möjligheten att använda avtalen för oskäliga stämningar.

Det finns för övrigt inga masstämningar av kanadensiska bolag. Jag har siffrorna här och kan gärna visa dem för Jens Holm senare. Det är heller inte bara storbolag som använder denna möjlighet. Många gånger är det små och medelstora bolag som använder den rätt som finns i investeringsavtalen.

Investeringsskyddet ger rätt till ersättning vid exempelvis expropriation. Där finns även krav på att behandla investerarna rättvist och skäligt liksom en mekanism för att lösa de tvister investerarna kan ha med värdlandet.

Varför är detta viktigt? Jo, vi vill öka investeringarna och ge dem som investerar ett långsiktigt skydd mot diskriminering och rätt till kompensation vid expropriation.

Hur kommer då detta att påverka Sverige? CETA:s investeringsskyddsregler ger inte företag något skydd som inte redan finns i Sverige i dag. Detta bekräftar Kommerskollegium i sin analys.

Ett exempel är särskilt intressant, nämligen när Barsebäck stängdes. Då bestämde faktiskt riksdagen att man skulle ge ersättning till ägarbolaget. Det var ett delvis tyskt bolag. Jens Holm tog upp Vattenfall som exempel, och det är samma sak fast omvänt.

Det är också tydligt i avtalet att alla stater kommer att ha rätt att reglera och lagstifta för att uppnå legitima allmänintressen, för till exempel miljö och hälsa. Det blir ingen skillnad med detta investeringsskyddsavtal.

Man har dessutom gjort ett förtydligande, som en nyhet, mot hur det var förut. En investerare kan inte förvänta sig att en lagstiftning ska vara oförändrad. Detta gäller även om lagändringen skulle ha en negativ påverkan på investerarnas vinstförväntningar.

Jag tycker att det är konstigt att Jens Holm och andra som tycker som han inte ser att detta är något som faktiskt begränsar möjligheterna att stämma för stämmandets skull. Det går bara när det verkligen är berättigat. Jag tycker att man borde vara mer positiv i stället för negativ till detta.

Herr talman! Jag ställer mig i min tur lika frågande till socialdemokraten Ann Linde. Jag förstår inte hur man kan representera ett parti som är progressivt och som har hög svansföring i frågor som rör miljö, folkhälsa, arbetarnas rättigheter och så vidare och tycka att ett sådant här omfattande investerings- och handelsavtal bara är bra.

Låt mig bemöta några av de saker som handelsministern tar upp. Hon lutar sig i hög grad mot den rapport jag visar här. Det är en snabbrapport som vår myndighet för handelsfrågor, Kommerskollegium, har skrivit samman nu i sommar. Man hade en månad på sig att göra detta, och man vände sig till fyra remissinstanser.

En av dem var Naturvårdsverket, som skrev tillbaka i en inlaga på fem sidor. Det var bara en massa nya frågor. Naturvårdsverket frågar till exempel om det inte kan vara så att man i och med CETA-avtalet kommer att tolka EU:s miljöregler som dolda handelshinder. De frågar också om det inte finns en risk för att föregångsländer blir stämda av multinationella företag och om det inte finns en risk för en nedkylningseffekt på lagstiftningsarbetet som skulle kunna påverka miljöarbetet negativt. Det är tre konkreta frågor som Kommerskollegium inte svarar på i sin rapport, och jag tycker att det är fullt legitima frågor som tas upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ann Linde säger att investeringsskydd inte är något nytt. Det är det inte, men det vi nu ser runt om i världen är att storbolagen alltmer använder investeringsskyddet för att stämma stater. Märk väl: Det är bara bolagen som kan stämma stater. Staterna kan inte stämma bolagen tillbaka.

Jag skulle vilja fråga handelsminister Ann Linde: Vad är det för fel på våra svenska domstolar? Vad är det för fel på de kanadensiska domstolarna eller på EU-domstolen? Det är ganska väl fungerande rättsstater där man kan hantera dessa frågor. I fallet Vattenfall, till exempel, undrar jag varför man inte drev processen i Tyskland när det handlade om kompensation för avvecklingen av kärnkraften. Jag tänker också på när Tyskland införde nya och hårdare krav på utsläpp från Vattenfalls kolkraftverk i Moorburg i Hamburg. Om man vill ha kompensation för det, varför driver man då inte detta i Tyskland? Varför ska man gå till en helt sluten tvistlösningsmekanism i Washington och lägga fram ett bud där man kräver 40 miljarder kronor?

Jag tycker ärligt talat att det är ett oskick, och jag förstår det inte. Jag vill ha ett svar från Ann Linde: Vad är det för fel på det ordinarie rättsväsendet? Varför ska vi skapa ett parallellt väsen för storföretagen?

Jag skulle också vilja ställa en annan fråga till Ann Linde. I CETA och även i avtalet med USA, TTIP, finns det förslag på ett så kallat regulatoriskt samarbete. Man ska sätta upp ett forum där bland andra representanter från företag ska sitta med och kunna tycka till om framtida lagförslag.

Här tycker jag precis som Kemikalieinspektionen skriver i sin inlaga till rapporten från Kommerskollegium: Finns det inte en risk för att miljöarbetet och kemikaliearbetet kommer att fördröjas när alla nya lagförslag måste passera ett sådant här forum? Skulle Ann Linde här och nu kunna bekräfta att storbolagen kommer att ha en plats i det så kallade Regulatory Cooperation Forum? Om man inför en sådan här överrock på lagstiftningen är jag rädd för att man får en risk för paralyzing by analyzing, som man brukar säga i USA och Kanada. Delar inte Ann Linde min uppfattning att det finns en risk för att det progressiva arbetet kommer att tryckas ned?

Herr talman! Jens Holm undrar hur vi socialdemokrater kan tycka att det är bra med handelsavtal. Det är ju hjärtat i vår politik! Det handlar om att skapa fler jobb och att få bort folk från arbetslösheten. Det är inte många saker vi kan göra som betyder mer om vi inte bara vill ha av staten betalda jobb. Det handlar om att öka handeln så att företagen kan anställa människor. Därmed ökar vi antalet jobb och får in mer skatteintäkter som vi kan använda till välfärd och så vidare. Jag tycker att det är obegripligt att man inte förstår att detta är något slags hjärtefråga för socialdemokrater och har så varit i decennier - nästan ända sedan vi bildades.

För regeringen är det samtidigt självklart att stå upp för arbetstagarnas rättigheter, för miljön, för hälsan och för det demokratiska utrymmet. Som jag sa tidigare tycker vi att detta avtal förbättrar, och inte försämrar, dessa möjligheter. När det gäller till exempel den konkreta frågan om nedkylningseffekter gör man en ganska grundläggande genomgång. Det handlar inte bara om dessa sidor i Kommerskollegiums nuvarande skrivelse, utan de har tidigare gjort en stor utredning om just investeringsskyddet som det hänvisas till i denna utredning. Där säger de att det råder så stor samstämmighet mellan skyddet i svensk lagstiftning och i CETA att det finns liten anledning att tro att CETA skulle leda till en så kallad nedkylningseffekt, det vill säga att man i Sverige väljer att inte anta en viss lag bara för att man är rädd för att den skulle strida mot CETA.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag känner till Vänsterns sätt att hela tiden tala om storbolag. Men de senast avgjorda tvister som vi har tittat på när det gäller investeringsskyddsavtal gäller till exempel tidningskiosker i Rumänien, en glasfabrik i Venezuela och kaffe- och nötodlingar i Zimbabwe som inte har fått betalt för sina produkter. De har då vänt sig till en skiljenämnd. När man startade skiljenämnderna var avsikten att få till ett relativt enkelt sätt i stället för att tvingas till dyra, kostsamma och besvärliga processer i domstolarna.

Den som är mest känd för sådana här skiljedomar är Stockholms Handelskammare. Det finns till och med inskrivet i flera avtal att det är just Stockholms Handelskammare som ska utse skiljedomstol. Vi har alltså en lång tradition på området, och vi är bra på detta. Det är ett system som fungerar, och som har fungerat i årtionden, men som nu genom CETA och TTIP sätter lite fler begränsningar för när företagen kan använda det. Det gäller även tidningskioskägaren i Rumänien.

Herr talman! Jag skulle vilja fråga socialdemokraten Ann Linde om hon verkligen tycker att det är rimligt att USA och Barack Obama ska bli stämda på motsvarande 100 miljarder svenska kronor för att man av miljöskäl stoppar bygget av en oljeledning - Keystone XL? Tycker inte Ann Linde att en delstat i Kanada ska kunna få förbjuda frackning, det vill säga att man spränger upp gas från berggrunden, vilket har en fruktansvärt stor miljöpåverkan? Tycker inte socialdemokraten Ann Linde att Vattenfall ska gå till det tyska rättsväsendet och driva sin fråga där om man anser sig illa behandlad?

Jag noterar att FN:s handelsorgan Unctad har gjort en genomgång av antalet dispyter mellan investerare och stat. Man kan se att antalet stämningar från storbolagen ökar. Vi kan också se att bolagen har vunnit eller att det har skett en förlikning i 60 procent av fallen under den senaste tiden. Staterna vinner inte i merparten av fallen.

Det finns mängder med osäkerheter i CETA-avtalet. Jag har inte hunnit ta upp försiktighetsprincipen. Du kanske kan bekräfta detta här och nu, Ann Linde: Försiktighetsprincipen så som vi är vana vid att se på den i Sverige, som även är grunden för europeisk lagstiftning, inte minst miljölagstiftning, finns inte ens inskriven i CETA-avtalet. Man uppfinner en ny försiktighetsprincip som man tycker passar bättre. Vad händer när de olika principerna står mot varandra? Det är inte vi som kommer att avgöra det, utan det kommer att avgöras i en separat domstol där det bara är storbolagen som får stämma.

Det är jättebra med internationell handel; vi ska verkligen ha mer av det. Men när man går så långt att man ger storbolagen ett särskilt investerarskydd tycker i alla fall jag att det har gått för långt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill avsluta med att sätta in CETA i ett större sammanhang.

Regeringen vet att utveckling och trygghet går hand i hand. I flera länder runt om i världen ställs människor på bar backe. De blir av med sina jobb på grund av den globala konkurrensen och riktar därför frustrationen mot frihandel. Men grundproblemet är bristande trygghet, inte handel och utveckling.

Det går bra för Sverige. Vi har låg arbetslöshet, och antalet sysselsatta har ökat med 120 000 sedan 2014. Ungdomsarbetslösheten är den lägsta på 13 år. Men det är fortfarande många som behöver få ett jobb att gå till. Vi vill ju ha Europas lägsta arbetslöshet. Och för att nya arbetstillfällen ska skapas behövs handel. Det är därför vi driver handelsfrågorna så hårt.

Regeringen driver naturligtvis samtidigt en politik för ökad trygghet och social rättvisa. Det är nämligen bara när människor känner sig trygga som de vågar gå från gamla, omoderna jobb till nya. Det är självklart för oss att stå upp för arbetstagares rättigheter, miljö, människors hälsa och det demokratiska utrymmet.

Jag försöker driva handelspolitiken på ett sådant sätt att trygghet och utveckling ska gå hand i hand. Man måste ta ansvar för den globala konkurrensens effekter. Det tycker jag är socialdemokratisk politik, och det kommer vi att fortsätta med.

Som en sista kommentar till raddan av frågor när det gäller försiktighetsprincipen vill jag säga att den inte nämns explicit eftersom den redan står med i EU:s centrala lagstiftningsakt på livsmedelsområdet. Den anses därmed ingå i avtalet. Det gjordes i en överprövning i WTO. Försiktighetsprincipen finns alltså där.

Jag vill tacka Jens Holm. Det är jätteroligt med mer diskussion om frihandel. Jag hoppas få återkomma och diskutera mer med Jens Holm.

Överläggningen var härmed avslutad.