Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Hamasbesök och flygövningar med Israel

Interpellationsdebatt 3 juni 2006
poster
Hoppa över anförandelistan
  • Bädda in video
  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 2

Jan Eliasson (S)

Anf. 1 Jan Eliasson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Först vill jag uttrycka min glädje över att vara i denna traditionellt kända lokal i Sveriges riksdag och också över att få tala här på det som brukar vara annandag pingst. Jag vet inte hur hög graden av hänryckning fortfarande är men gläder mig ändå över att få se flera av vännerna här i riksdagen i dag. Fru talman! Carl B Hamilton har bett mig redogöra för några aspekter i regeringens Mellanösternpolitik. Han har också frågat mig om ett viseringsärende och Sveriges inställda medverkan i en flygövning. Göran Hägglund har ställt liknande frågor i en interpellation till statsminister Göran Persson. Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande. Jag besvarar samtliga interpellationer i ett gemensamt svar. Låt mig inleda med att först redogöra för fakta i viseringsfrågan. EU:s terroristlistning av Hamas innebär att organisationens ekonomiska tillgångar ska frysas och att inga ekonomiska tillgångar eller finansiella tjänster får ställas till dess förfogande, direkt eller indirekt. Förbuden är direkt tillämpliga i alla EU:s medlemsstater. Det finns däremot inget generellt förbud mot att utfärda viseringar till Hamasföreträdare och således inget allmänt reseförbud. Innan generalkonsulatet i Jerusalem fattade beslut om att utfärda visering till den palestinska flyktingministern och andra palestinier som inbjudits av enskilda svenska organisationer till en konferens i Malmö gjordes en individuell prövning inom ramen för Schengensamarbetet. Det inkom inga invändningar mot att utfärda visering till ministern efter de sedvanliga Schengenkonsultationerna. Dock framfördes reservationer mot andra sökande som skulle delta i samma konferens. Därför nekades dessa visering. Generalkonsulatet följde regelverket. Schengenkonsultationerna kompletterades med att vår generalkonsul i Jerusalem informerade sina EU-kolleger innan viseringarna utfärdades. Regeringen anser att den individuella viseringsprövningen - en sammanvägd bedömning av det enskilda fallet - är en princip som vi bör försvara. Jag har i samband med flera riksdagsfrågor den senaste månaden redogjort för Sveriges beslut att avstå från deltagande i flygövningen Volcanex/Spring Flag. Frågan behandlas även i en annan av dagens interpellationer, den om militärt samarbete med Israel. Som jag tidigare sagt grundar sig beslutet på praxis och principer för vårt deltagande i internationell övningsverksamhet. Det är inte ett beslut som är riktat mot Israel. Fru talman! Vår politik i Mellanöstern vägleds av folkrätten, den humanitära rätten och respekten för de mänskliga rättigheterna. Vi vill uppmuntra ansvarstagande och steg i riktning mot fred. Vi måste vara tydliga och markera när parterna bryter mot internationell rätt och ingångna avtal. Sveriges syn på den israelisk-palestinska konflikten är välkänd. Sverige har alltid försvarat staten Israel och dess rätt att leva i säkerhet inom erkända gränser. Vi har nära och goda relationer med Israel. Den israeliska regeringen har all rätt att skydda sina medborgare mot terrorhandlingar. Självklart ska detta ske inom folkrättens ramar. Sverige stöder upprättandet av en palestinsk stat. Vi avser inte att acceptera ändringar av 1967 års gränser, som inte har överenskommits i förhandlingar mellan parterna. Målet att bidra till upprättandet av en bärkraftig palestinsk stat, sida vid sida med Israel i fred och säkerhet, ligger fast. Israeler och palestinier måste återuppta fredsprocessen och undvika ensidiga åtgärder som riskerar att föregripa slutstatusförhandlingar. Fru talman! Det senaste halvåret har mycket internationell uppmärksamhet riktats mot den palestinska sidan av konflikten. Den humanitära situationen är allvarlig och förvärras dagligen. Sverige fortsätter att vara en av de största bilaterala givarna till palestinierna och har beredskap att göra mer. Vi agerar också aktivt inom EU för att upprätta en mekanism så att internationellt stöd kan täcka befolkningens grundläggande behov. Det är en viktig och brådskande uppgift. Sverige står till fullo bakom den så kallade kvartettens krav på den Hamasledda palestinska regeringen. Den måste avsäga sig våld, erkänna Israels rätt att existera och hålla internationella avtal. Vi har också kommit överens inom EU om att inte ha några kontakter på politisk nivå med den palestinska regeringen. Vi följer den palestinska regeringens agerande noga och noterar inte minst hur den förhåller sig till terroristbrott. Dessa avskyvärda brott mot oskyldiga civila kan aldrig ursäktas. Hamas måste nu axla det ansvar som följer av regeringsinnehavet och söka möta det palestinska folkets högt ställda förväntningar på fred. Hamas har fått regeringsmakten i fria och demokratiska val. Det skulle vara regionen till gagn om regeringen blir framgångsrik. En grundläggande förutsättning är dock att framgången sker inom ramen för fredsprocessen. Det innebär att Hamas måste uppfylla kvartettens krav och ansluta sig till president Abbas förhandlingslinje. Fru talman! Fokuseringen på palestiniernas situation får inte skymma Israels ansvar. Jag tänker inte minst på den alltmer kringskurna rörelsefriheten på ockuperat område som så uppenbart försvårar palestiniernas vardag. Levnadsvillkoren och ekonomin blir lidande när människor och varor fastnar vid avspärrningar och kontrollstationer. Bristande rörelsefrihet och frysningen av tull- och momsmedel som tillhör palestinierna är enligt Europeiska kommissionen och Världsbanken de viktigaste orsakerna till den nuvarande svåra humanitära situationen på Västbanken och i Gaza. Samtidigt fortsätter byggandet av separationsbarriären på ockuperad mark i strid med folkrätten. Särskilt oroande är barriärens planerade sträckning i och kring Jerusalem. Denna oroande utveckling måste vända. På senare tid har uttalanden gjorts i Israel om att framtida gränser skulle kunna dras ensidigt. Jag vill erinra om vikten av att inga fakta på marken skapas som försvårar en förhandlad, och därmed folkrättsenlig, lösning. Vi förväntar oss att även den nya israeliska regeringen nu agerar konstruktivt. Israel måste snarast finna vägar för att överföra palestiniernas pengar liksom genomföra det avtal om rörelsefrihet och tillträde som parterna kom överens om i november 2005. Israel bär ett ansvar för att undvika den humanitära kris som nu hotar de palestinska områdena. Fru talman! Låt mig till slut konstatera att svensk Mellanösternpolitik ligger fast. Sverige kommer att fortsätta att bedriva en aktiv politik för en fredlig utveckling i regionen i nära samarbete med parterna, med EU och med det internationella samfundet. Tredje vice talmannen konstaterade att Göran Hägglund, som framställt interpellation 2005/06:425, inte var närvarande i kammaren.
Göran Hägglund (Kd)

Anf. 2 Göran Hägglund (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! I en parlamentarisk demokrati sker ansvarsutkrävandet i efterhand och i Sverige bland annat genom interpellationsinstrumentet. Vi utövar sålunda nu den kontrollmakt som riksdagen har. Därför kommer jag att fokusera på det mest kontroversiella i utrikesministerns svar. Jag vill tacka utrikesministern för svaret. Det var ett i långa stycken utmärkt svar, men jag fokuserar, som sagt, på det kontroversiella. Jag börjar med flygövningen. Det är, säger utrikesministern, inte ett beslut riktat mot Israel, utan det är ett beslut grundat på "praxis och principer", för att citera ur interpellationssvaret. I en DN-intervju den 13 maj har Jan Eliasson preciserat att beslutet är grundat på "regelverket". Finns detta regelverk, och när blir det i så fall offentligt eller känt för riksdagen? I DN säger Jan Eliasson vidare: Jag ser ingen anledning att betrakta detta med flygövning som en utrikespolitisk fråga. Det tycker jag är ett mycket besynnerligt yttrande. Det måste dessvärre uppfattas som ett försök från utrikesministerns sida att undfly ansvar för den officiella motiveringen. Det angivna officiella motivet för att avlysa flygövningen var att Israel var involverat. I den officiella motiveringen fanns ingenting om övningens innehåll, dess relevans, dess kostnader eller annat som har med Försvarsdepartementets ansvar att göra, utan det var Israels medverkan som stoppade Sveriges deltagande. Det är motivet. Det måste ha en utrikespolitisk implikation, och ansvarstagandet för detta ligger hos utrikesministern. Min fråga är: Är det regeringens position i dag att Sverige kan delta i militära övningar tillsammans med Israel? Finns det ett svar på denna enkla och raka fråga? Kan Sverige delta i militära övningar tillsammans med Israel? Den andra frågan gäller viseringsbeslutet. Generalkonsuln i Jerusalem begärde instruktioner för hur han skulle förfara med ansökan om visum från Hamasminister Adwan och andra. I regeringens instruktion tillbaka till generalkonsulatet i Jerusalem, som ju är offentlig, sägs inte ett ord om aspekten och frågan om de politiska relationerna till andra EU-länder, trots att det är precis det som är skälet till att generalkonsuln vänder sig till UD i Stockholm för att få en instruktion. Jan Eliasson talar om "allmänt reseförbud". Detta tal om reseförbud är UD:s eget mantra. Det är bara UD som talar i termer av reseförbud i fallet med minister Adwan. Regelverket gäller nämligen inte ministrarna. Det gäller möjligen frågan om enskilda Hamasmedlemmar ska få eller inte få visum. Det står på rad två i regeringens eget brev till generalkonsulaten av den 26 april. Där nämns endast Hamasmedlemmar, inte regeringsföreträdare eller ledare för Hamas. Det finns enligt min mening inget stöd för att bevilja eller inte bevilja visum till en minister enligt något regelverk ens i UD:s egna handlingar i ärendet. Det är en efterhandskonstruktion med dessa ständiga hänvisningar till regelverk och fråga om reseförbud. Fly inte från ansvarstagandet från ett enligt min mening aktivt, medvetet UD-beslut! Det är ett beslut där Sverige valt att inom EU profilera sig som antiisraeliskt och bjudit till för att gynna en terrororganisation som fått regeringsmakten. Även om det funnits ett regelverk, som även omfattar ministrar, ger det inte Hamasministern någon oavvislig rätt att komma in i Sverige. Det är av precis det skälet som det finns ett visumtvång. Frågan är inte varför Tyskland, Frankrike och andra EU-länder sagt nej eller protesterat. Frågan är: Varför sade Sverige ja? Varför var det så viktigt och attraktivt för Sverige att bevilja visum?

Dokument

den 19 maj

Interpellation 2005/06:425 av Göran Hägglund (kd) till statsminister Göran Persson (s)

Hamasbesök och flygövningar med Israel

Statsministern sade den 3 maj 2006 att Sverige inte har något nationellt intresse av att bjuda in terroristorganisationen Hamas till Sverige. Sverige stod då bakom Frankrikes avslag på den visumansökan som skickats in från Hamas gruppledare i parlamentet. Sverige har sedan gjort helt om och beviljat visum till den palestinske flyktingministern Atef Adwan. Denna ombytlighet, förstärkt exempelvis med att man öppnat för Adwan att träffa socialdemokratiska riksdagsledamöter, gör att det finns anledning att ifrågasätta om regeringen har en genomtänkt politik när det gäller umgänget med av EU terroriststämplade organisationer. Ansvaret för tvetydigheterna vilar ytterst på  statsministern.

Hamas är en politisk organisation som blev militant 1987. Sedan dess har den utfört oräkneliga terrordåd mot civila israeler med hundratals dödsoffer som följd. Enligt Hamas stadgar ska Israel utplånas och en islamistisk stat proklameras i hela det historiska Palestina. Organisationen är terroriststämplad av både EU och FN. EU:s medlemsstater har gemensamt beslutat att inte etablera förbindelser med den av Hamas ledda palestinska regeringen trots att den utsetts i demokratiska val. EU-beslutet gäller tills rörelsen erkänner staten Israels rätt att existera, tar avstånd från våld och följer den tidigare regeringens ingångna avtal med Israel.

Sverige har stått bakom den gemensamma EU-linjen men regeringens agerande uppfattas nu av flera medlemsländer som ett svek från Sveriges sida gentemot övriga EU-länder. Statsministern har genom ett flertal uttalanden blundat för allvaret i situationen och för konsekvenserna av sin regerings agerande. I ljuset av att Sverige veckan kort före denna incident drog sig ur planerade flygövningar med Israel, Mellanösterns enda demokrati, sänder välkomnandet av Hamas ut signaler som i många läger i och utanför vårt land uppfattas som en radikal kursändring i regeringens Mellanösternpolitik.

Göran Persson gör en grov förenkling när han hävdar att visering och avisering av densamma inte är en ”partipolitisk fråga” utan alltid ”följer ett regelverk som våra ämbetsmän ska sköta” (partiledarutfrågning i SVT den 5 maj 2006). I samma anda hänvisar UD till att utfärdandet ”skedde efter sedvanliga konsultationer inom Schengensamarbetet”, (TT den 4 maj 2006), det vill säga skickades genom ett system som behandlar tusentals ärenden i veckan.

Men utrikespolitik handlar om mer än formalia och att följa fastlagda regler och då krävs både gott omdöme och politiskt ledarskap. Genom att ge visum till enskilda representanter för Hamas berövar Sverige EU skärpan i dess politik och gemensamma strategi i denna ytterst känslig fråga. Därigenom påverkas både Sveriges och EU:s förtroende i internationella sammanhang. Inte minst den vassa kritiken från Frankrike, Tyskland och Israel visar allvaret i situationen. Den 17 maj kallade en israelisk regeringstalesman Sverige för Europas mest Israelfientliga land.

Medan statsministern fortsätter att hävda att avisering till övriga länder inom Schengen inte är en ”partipolitisk fråga” råder det ingen tvekan om att träffar med riksdagsledamöter är av partipolitisk natur. Hamasföreträdarnas möten med riksdagsledamöter tillhörande Sveriges statsbärande parti signalerar ett brott mot EU:s fastlagda politik och mot Sveriges tidigare linje av isolering av terrororganisationen.

Samma dag som Hamasministern beviljas visum på det svenska generalkonsulatet i Jerusalem går Göran Persson ut i medierna och uttalar sig om ett näst intill identiskt ärende: ”Vi har inget nationellt intresse att bjuda in dem och kommer därför att följa linjen där Hamasledaren inte kommer att få visum till Schengenländerna.” (TT den 3 maj 2006). Göran Persson hävdar att regeringens hållning gentemot Hamas är ”kristallklar” och att kraven om erkännande av Israel och avstånd från politiskt våld måste uppfyllas för att en förändring i terroriststämplingen ska komma till stånd. (TT den 5 maj 2006). Samtidigt uttryckte vår halvtidsanställde utrikesminister Jan Eliasson den 29 april att Hamas bör ”uppmuntras” om organisationen ”rör sig i riktning mot dialog och en fredlig lösning”(TT den 29 april 2006). Regeringens faktiska agerande gentemot Hamas är onekligen en uppmuntran. Är det Eliassons eller Perssons retorik vi har att rätta oss efter? Vem är egentligen ansvarig för den utrikespolitik Sverige för?

Frågan aktualiserades återigen när Göran Persson gav ytterst tvetydiga besked angående förra årets flygövningar med Israel i Kanada. Statsministern kommenterade först Sveriges deltagande med: ”Det finns ingen bra förklaring till det. Det måste helt enkelt bero på, som någon av de ansvariga generalerna sade, en miss. Samma hållning borde ha gällt då som nu.” (TT den 10/5 2006). Statssekreterare Lars Danielsson gav en helt annan bild en timme senare och ursäktade sin chef med att ”statsministern var helt oförberedd” inför sitt uttalande. Men att ”inte ha informerats av sina medarbetare” är inte en värdig ursäkt för en statsministers återkommande svängningar i en ytterst laddad utrikespolitisk fråga.

Det är inte första gången regeringen inte förmår visa upp en rak utrikespolitisk linje. För två år sedan kunde regeringen inte bestämma om det som skedde i Darfur var ett folkmord eller ej. Det ledde till en förödande passivitet från Sveriges sida. För lite mer än ett år sedan ledde den bristande samordningsförmågan till att hundratals offer för tsunamikatastrofen inte fick den hjälp de förtjänade. Medborgarkommissionens rapport efter tsunamikatastrofen ger bilden av en regering och ett regeringskansli som inte förmår kommunicera med varandra eller fatta nödvändiga beslut. Efter de senaste veckornas turer kring regeringens Mellanösternpolitik har bilden förstärkts och resultatet är en svensk utrikespolitik på lösa grunder. I fallet Hamas innebär det att Sveriges agerande skänker legitimitet åt en terrororganisation.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsministern:

Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att tydliggöra vad som är Sveriges nationella intresse i förhållande till terroristorganisationen Hamas?

Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att Sverige ska ta avstånd från terroristorganisationen Hamas och i fortsättningen inte bevilja visumansökningar från företrädare för den Hamasledda palestinska regeringen?

Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att återupprätta Sveriges förtroende gentemot EU och garantera att Sverige inte har för avsikt att avvika från EU:s gemensamma hållning gentemot Hamas?

Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att tydliggöra på vilka grunder regeringen baserar sin relation till staten Israel och beslut om deltagande i med andra stater gemensamma flygövningar?