Guantánamofångarnas rättigheter

Herr talman! Alice Åström har frågat mig om jag avser att kräva av USA att Guantánamobasen och andra fängelser stängs, att de som spärrats in på Guantánamobasen och i andra fängelser får veta vad de anklagats för och att de mot vilka konkreta anklagelser riktats ställs inför rätta och att de mot vilka konkreta anklagelser inte riktats friges samt att Guantánamobasen och andra fängelser av samma art inspekteras av internationella observatörer. Låt mig inledningsvis påminna om att jag vid flera tillfällen besvarat frågor och interpellationer om situationen på Guantánamo och hur vi agerat på svensk sida. Detta skedde senast den 26 januari som svar på en interpellation av Yvonne Ruwaida. Eftersom en svensk medborgare var bland de första att föras till Guantánamo hade Sverige mycket tidigt anledning att ta kontakt och diskutera situationen på Guantánamo med företrädare för den amerikanska administrationen. Vi framförde klart och tydligt Sveriges uppfattning att det enligt folkrätten enbart finns två grunder att frihetsberöva någon i en situation som den som de fängslade befann sig i: Antingen ska de behandlas som krigsfångar eller som civila, som gripits i samband med en väpnad konflikt, och i båda fallen behandlas enligt Genèvekonventionerna. Om de är att betrakta som civila misstänkta för brott, ska de behandlas i enlighet med det regelsystem på fri- och rättighetsområdet som då blir tillämpligt. Vi deklarerade också att det enligt svensk uppfattning var oacceptabelt att de frihetsberövade förlorat sina rättssäkerhetsgarantier genom att USA valt att klassificera de frihetsberövade som "fiendekombattanter". Eftersom den svenske fången inte klassificerades som en krigsfånge enligt Genèvekonventionen och några anklagelser inte heller framfördes var det regeringens uppfattning att han hölls frihetsberövad i strid med internationell rätt. Mot den bakgrunden krävde vi att han omedelbart skulle friges. Denna inställning gällde naturligtvis även alla andra på basen som befann sig i samma situation som svensken. Efter ett utslag i USA:s högsta domstol 2004 har numera även utländska medborgare, som tillfångatagits utomlands och sitter frihetsberövade på Guantánamo, rätt att få lagligheten av sitt förvarstagande prövat i amerikanska civila domstolar. Ett flertal sådana processer pågår för närvarande. Låt mig än en gång understryka att Sverige är ett av de länder som tidigt och tydligast offentligt givit uttryck för vad vi tycker när det gäller situationen på Guantánamo och fångarnas rättsliga status. Vi har mycket aktivt drivit frågan gentemot de amerikanska myndigheterna. De svenska synpunkterna har framförts vid så gott som varje tillfälle som vi träffat representanter för den amerikanska administrationen, inklusive av mig själv och flera andra statsråd. Statsministern tog själv upp det svenska ärendet vid sitt möte med president Bush i slutet av april 2004. I sammanhanget får vi inte heller glömma bort att det även i USA pågår en intensiv debatt i ämnet. Förutom i samband med bilaterala kontakter diskuteras Guantánamo och relaterade frågor inom EU och i samband med EU-kontakter med amerikanerna. Detta skedde senast i samband med att det amerikanska utrikesdepartementets rättschef var inbjuden till ett möte i Bryssel med EU:s rättschefer. När det gäller själva Guantánamobasen så är den belägen på mark som USA enligt ett avtal hyr av Kuba. Den centrala frågan är inte om USA stänger basen eller ej, utan hur den används och vad som händer med dem som sitter frihetsberövade på basen. De bör antingen friges eller åtalas och därmed få sin sak prövad i domstol. Regeringen delar den uppfattning som bland annat den tyska regeringschefen nyligen gett uttryck för, nämligen att fånglägret på sikt måste avvecklas. Jag vill slutligen beröra frågan om internationella observatörer. Den Internationella rödakorskommittén, ICRC, har sedan början haft tillträde till Guantánamo och gör regelbundna besök på basen och samtalar med fångarna. I enlighet med ICRC:s regler är deras rapporter inte offentliga utan synpunkter på förhållandena förmedlas enbart till amerikanerna. Utöver detta har ett antal av FN:s specialrapportörer för mänskliga rättigheter, i enlighet med sina mandat, begärt tillträde till Guantánamo för att utreda situationen på basen. USA har ställt upp särskilda villkor för ett besök på Guantánamo; bland annat har man inte accepterat att rapportörerna får tala med fångarna enskilt. Denna inskränkning har rapportörerna inte accepterat utan i stället har man valt att publicera en preliminär rapport, vilken nyligen offentliggjorts. Sverige stöder starkt FN-rapportörernas arbete och oberoende samt anser självklart att USA bör ge rapportörerna fullt tillträde till Guantánamobasen. Vi ställer oss också bakom rapportörernas krav på frigivning av fångarna alternativt att de ska ställas inför rätta. Detta är också krav som Sverige sedan länge drivit gentemot USA. Talmannen konstaterade att interpellanten inte var närvarande i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.