Grundläggande behov och assistansberättigande

Herr talman! Pia Steensland har frågat mig om jag kommer att verka för att inkludera samtliga grundläggande behov i det av regeringen aviserade lagförslag som syftar till att samtliga moment vid andningshjälp och sondmatning ska ge rätt till personlig assistans.

Jag vill börja med att tacka Pia Steensland för att vi får en diskussion om insatsen personlig assistans och vilka behov den ska tillgodose för att personer med stora och varaktiga funktionsnedsättningar ska kunna leva som andra.

Men jag vill inleda med att bemöta direkta sakfel i interpellationen. Exempelvis skedde minskningen av antalet assistansberättigade efter 2015 inte på grund av uttalanden från finansministern utan framför allt på grund av vägledande domar som i sin tur påverkat behovsbedömningen gällande personlig assistans.

Till skillnad från vad Pia Steensland påstår har regeringen vidtagit åtgärder för att skapa bättre förutsägbarhet för personer med funktionsnedsättning som har personlig assistans samt för att förhindra påverkan från kommande eventuella praxisförändringar. Det var av detta skäl som tvåårsomprövningarna togs bort, med bedömningen att de bör återinföras så snart det finns förutsättningar för det.

Lagändringen trädde i kraft den 1 april 2018. Samtidigt trädde en lagändring i kraft som återställde rätten till personlig assistans för väntetid och beredskap under dygnsvila samt för tid mellan preciserade hjälpbehov i samband med aktiviteter utanför den enskildes hem. Jag är dock enig med Pia Steensland om att det finns ett behov av att göra mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Promemorian om andning och sondmatning som remitterades den 21 februari svarar på det tillkännagivande som riksdagen lämnade till regeringen i december 2018. Nästan samtliga remissinstanser var positiva till promemorians förslag, men flera ansåg att ett tillägg behövs som innebär att hela den tid det tar att tillgodose behovet av sondmatning och andningshjälp ska vara assistansgrundande.

Regeringen delar denna synpunkt. Det följer dock inte av riksdagens tillkännagivande att hjälp med andning och sondmatning ska bedömas enligt andra principer än övriga grundläggande behov. Eftersom remissinstansernas tillägg avviker från riksdagens beställning i tillkännagivandet behövs ett nytt beredningsunderlag, och regeringen har påbörjat beredningen av ett sådant lagförslag.

Men för att hantera situationen för dem som behöver assistans för hjälp med andning kommer regeringen inom kort att i ett första steg lämna förslag till riksdagen som tillgodoser det behovet. Regeringen avser även att skyndsamt återkomma med lagförslag i enlighet med remissinstansernas synpunkter.

Pia Steenslands fråga om att verka för att inkludera samtliga grundläggande behov i det av regeringen aviserade lagförslaget är, som jag sagt i en tidigare debatt, en stor fråga, och det pågår inget arbete med att göra förändringar för samtliga grundläggande behov. Frågan rör viktiga principer om insatsen personlig assistans som framgår av förarbeten till LSS och innebär att assistansen ska vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär.

Det regeringen avser att göra under mandatperioden är att i samarbete med Centerpartiet och Liberalerna genomföra ett antal åtgärder i enlighet med januariavtalet, med syftet att säkerställa att den personliga assistansen och assistansersättningen präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet. Avgörande för mig är att värna den personliga assistansen och se till att den fortsatt är förbehållen personer som på grund av stora och varaktiga funktionsnedsättningar behöver individuellt anpassade stödinsatser för att kunna leva som andra och att hjälpen ges av den som den enskilde själv valt och har förtroende för.

Herr talman! Tack, socialministern, för svaret! Socialministern brukar säga att det är en följetong att vi två möts här för att diskutera LSS. Jag önskar verkligen att det inte skulle behövas. Men jag kan lova ministern att jag kommer fortsätta att vara en röst för dem som inte själva kan göra sig hörda här i kammaren.

Vi kristdemokrater brukade säga att vi måste rädda LSS för att ge personer med funktionsnedsättning en möjlighet att leva - inte bara överleva. Men nu har det gått så långt att vi har en så omänsklig verklighet att vi måste rädda LSS för att personer med funktionsnedsättning faktiskt ska överleva. Att leva ett liv som andra - det som var intentionen med LSS - har blivit en lyx som i dag tyvärr är alltför få förunnad. Vi kristdemokrater kommer därför att fortsätta ställa krav på regeringen ända tills de som behöver assistans och deras familjer återigen kan lita på LSS.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ministern kommenterade i sitt svar orsaken till de kraftiga nedskärningarna inom assistansersättningen. Jag är enig med socialministern om att det är vägledande domar som har påverkat behovsbedömningen av personlig assistans negativt. Men det var först 2016 som Försäkringskassan började tolka gamla domar ifrån 2009, 2012 och 2015 mer restriktivt. Att myndigheten började damma av dessa gamla domar sammanföll med att man hade fått ett regleringsbrev från regeringen med direktiv om att bryta kostnadsutvecklingen inom assistansersättningen. Att detta sammanträffande skulle vara en slump håller jag för osannolikt.

Herr talman! Av socialministerns svar går att utläsa att ministern anser att tillkännagivandet till följd av KD-M-budgeten inte var tillräckligt skarpt för att säkerställa att hela den tid det tar att utföra sondmatning skulle vara grundläggande behov. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen väljer att tolka vårt tillkännagivande så snävt. Men kanske är det en efterkonstruktion för att dölja regeringens egen senfärdighet och dess bristfälliga agerande i frågan.

Våren 2018 kom en dom som fastställde att sondmatning som måltid skulle vara grundläggande behov. Men Försäkringskassan fortsatte att bedöma att det endast var tiden för av- och påkoppling av sonden som räknades. Det var ju därför som vi kristdemokrater tillsammans med Moderaterna var tvungna att driva på regeringen för att säkerställa att sondmatning även i praktiken skulle räknas som grundläggande behov.

Att regeringens lagförslag i promemorian inte täckte upp för detta kryphål är därför beklämmande, särskilt med tanke på att även januariöverenskommelsen fastställde att rätten till assistans för egenvård, inklusive andning och sondmatning, skulle säkerställas. Jag tycker också att det är uppseendeväckande att ministern under min interpellationsdebatt direkt efter att regeringen släppte promemorian i februari inte visade någon förståelse för lagförslagets brister och de möjliga konsekvenser som senare lyftes fram av remissinstanserna.

Herr talman! Med detta sagt tycker jag självklart att det är bra att regeringen har kommit till insikt och tar remissinstansernas kritik på allvar. Men jag är mycket kritisk till att regeringen väljer att inte bereda ett lagförslag som skulle säkerställa att all den tid det tar att utföra samtliga grundläggande behov ska vara assistansgrundande.

Min oro är att den särreglering som regeringen kommer att införa för andning och sondmatning medför att dagens rättspraxis för övriga grundläggande behov permanentas. Då kommer det exempelvis fortsatt att vara så att endast den tid det tar att torka rumpan, men inte den tid det tar att utföra behovet på toaletten, kommer att räknas som grundläggande behov. Det är i min mening helt ovärdigt!

Jag undrar om socialministern inte ser dessa risker. Jag skulle även vilja ha ett tydligare svar på varför regeringen väljer att inte se över samtliga grundläggande behov nu när ett beredningsarbete ändå ska genomföras. Det skulle ju ge rätten till assistans och livet tillbaka till fler människor än bara dem som behöver assistans för sondmatning och andning.

Herr talman! Låt mig inleda med att säga att jag är alldeles övertygad om att Pia Steensland är väl medveten om att detta är väldigt komplicerat, även om det inte låter så i just det här inlägget. Jag tycker att det är olyckligt om vi beskriver situationen som att det bara är att göra något tillägg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om alla integritetsnära behov skulle ses som grundläggande är det en väldigt stor förändring. Det är inte bara att lägga in det i beredningsunderlaget. Begreppet integritetsnära är något som finns med i den ursprungliga lagstiftningen och i alla förarbeten. Det är väldigt komplicerat.

När det gäller hela assistansen tycker jag också att det vore välkommet om Pia Steensland beskrev det som att alla partier är väldigt överens om att saker måste göras. Med all respekt för Pia Steenslands och Kristdemokraternas engagemang i frågan, inte minst under den tid då Maria Larsson var ansvarigt statsråd, vill jag säga att det är fler partier som har stort engagemang i frågan. Jag upplever det precis så. Jag upplever inte att det finns något parti som mer specifikt än andra driver på.

Skälet till att hela hösten fick gå utan några initiativ var enbart att det fanns en övergångsregering som var förhindrad att agera, att ta politiska initiativ, att lägga förslag på riksdagens bord eller att göra utredningar. Det är, kan jag intyga, en otroligt frustrerande situation, och vi hoppas att Sverige framöver inte ska ha den typen av långa passager när människor tvingas vänta på initiativ som politikerna egentligen vill ta men inte har möjlighet till.

När det gäller specifikt hur man styckar sönder assistansen och tittar på de grundläggande behoven vill jag säga - vilket jag har beskrivit tidigare här i kammaren och kanske också i interpellationsdebatt med Pia Steensland - att jag ju var vice ordförande i socialutskottet 2010-2014 och hade förmånen att ha mycket dialog med det dåvarande ansvariga statsrådet Maria Larsson. Det var precis då, 2009, som domen kom. Jag minns att vi gemensamt i socialutskottet var väldigt bekymrade, och vi delade den oron med Socialdepartementet. Vi undrade över vad detta skulle komma att innebära: Vad är konsekvenserna, hur kan man stycka upp detta och hur kan man se att det inte handlar om hela sekvenser och en hel period? Hur kan man mäta minuter?

Då var det inget politiskt initiativ som hade tagits, utan det var just en dom. Möjligheten att agera uppfattade jag som väldigt begränsad. Det handlade om att göra om lagen inte bara lite grann, utan det var väldigt omfattande.

Tyvärr gjordes inga förändringar 2009, 2010, 2011, 2012, 2013 eller 2014. Vi har fortsatt kunnat konstatera att det fällts domar där - det är jag alldeles övertygad om - riksdagens kammare inte skulle göra samma bedömningar.

Ska vi nu ändra på hur domarna fälls behöver vi förändra lagstiftningen. Då har regeringen tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna i januariavtalet bestämt ordningen andning, sondmatning, därefter egenvård och avsmalnat föräldraansvar, därefter huvudmannaskapet. Där har vi satt ned foten och sagt att detta är vad vi ska åstadkomma. Det är väldigt omfattande. Men det är naturligtvis inte så att assistansen kommer att vara fulländad när detta är gjort, utan det finns uppenbart mer att göra, men det är väldigt komplicerat.

Låt mig också bara understryka att det aldrig i något regleringsbrev till Försäkringskassan har handlat om att bryta någon kostnadsutveckling, men det är alldeles korrekt att det vid ett tillfälle fanns med att bryta timutvecklingen. Att säga att myndigheten därmed skulle frångå lagstiftningen och helt enkelt bryta mot den lagstiftning och de förarbeten som finns tycker jag är att gå lite väl långt. Däremot har vi situationer där lagen måste förändras. Det är ett omfattande arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om alla integritetsnära behov skulle ses som grundläggande skulle det vara väldigt omfattande. Jag tror att också Pia Steensland ser det.

Herr talman! Tack, socialministern! Visst ser jag att det är en akut situation, och jag uppskattar att socialministern uttrycker att det finns en samsyn. Jag vet att socialministern personligen har det engagemanget. Det är också därför min frustration blir så stor när det går så långsamt.

Det går ju inte att frångå fakta. Statistiken visar tydligt att det skedde en förändring 2016. Det var då som många personer började falla ur systemet. Det är i dag väldigt många personer som inte ens får chansen att komma in i systemet.

Det ska ju vara en livförsäkring för oss alla. Vi kan drabbas av en stroke eller en allvarlig trafikolycka i morgon. Vi vet inte. Då ska LSS täcka upp, men så är det inte i dag.

Det är många år som detta har pågått. Socialministern hänvisar till hösten förra året, men det hela började ju tidigare än så. Rapporter från myndigheten visade i december 2017 att vi har en situation där personer utifrån rådande rättspraxis inte får det stöd de behöver för att klara sin vardag.

Rapporter visar att barn med omfattande funktionsnedsättning som har förlorat sin statliga och kommunala assistans i dag i mycket större utsträckning hamnar på barnhem, på institution, trots att familjerna hellre vill att barnet ska växa upp hemma i sin familj.

Jag menar att det är regeringens skyldighet att se till att ta krafttag för att faktiskt göra något åt detta. Även om det är en komplicerad situation måste man ta de första stegen för att återställa assistansersättningen.

Det fanns tid även förra hösten när vi hade en övergångsregering. Även när det var en övergångsregering kallade vi i socialutskottet ministern till utskottet för att berätta att det fanns en samsyn i utskottet om just andning och sondmatning. Vi frågade vad vi kunde göra. Här finns det en politisk samsyn, och då bör det inte vara en kontroversiell politisk fråga. Då borde även en övergångsregering ha kunnat agera, eftersom det är en akut situation.

Människors liv och familjer trasas sönder. Människors mest grundläggande behov - det handlar exempelvis om personlig hygien, om måltider och om på- och avklädning - delas upp i minuter och sekunder. Och på grund av Försäkringskassans striktare tolkning av gamla domar räknas i dag endast en liten, liten del. Socialministern vet att det endast är en liten del av de grundläggande behoven som räknas. Det är exempelvis endast av- och påklädning av kläderna närmast kroppen. Personligen skulle jag inte vilja gå ut i underkläderna, och jag tror att detsamma gäller för socialministern.

Socialministern uttrycker precis som jag att det är en svår situation. Det är därför det är svårt att förstå varför ministern inte tar de nödvändiga stegen och ser till att ändra lagen så att samtliga grundläggande behov räknas i sin helhet nu när möjligheten finns, i och med den här beredningen. Socialministern sitter ju på makten att återställa intentionen med LSS.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Socialministern hänvisar till januariöverenskommelsen mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna. Jag undrar om det ska tolkas som att inget annat än det som uttryckligen står skrivet om LSS under punkt 64 kommer att verkställas under Socialdemokraternas ledning under denna mandatperiod.

Herr talman! Jag tänker att Pia Steensland skulle kunna ägna nästa anförande lite grann åt att beskriva om det är akut och enkelt att åtgärda den här frågan eller om det är akut och komplicerat. Jag tror att det skulle vara väldigt välkommet. Det skulle också underlätta våra fortsatta dialoger. Om det ges en bild av att det här skulle vara enkelt att hantera förstår jag verkligen all den frustration som människor känner och den ilska som successivt byggs upp och riktas mot den som då inte fattar det enkla beslutet.

Att det är viktigt är en sak. Att det är väldigt angeläget är vi helt överens om. Men om Pia Steensland tycker att det här är enkelt är vi inte överens om just den delen. När svensk lagstiftning ska ändras måste det utredas - det är så det fungerar. Det tar sin tid. Det ska dessutom hanteras i form av propositioner och liknande. Det tar tid.

Jag tycker också att det är viktigt att säga något när det gäller att alla integritetsnära behov skulle vara grundläggande. Eftersom det är så genomgående i hela den ursprungliga LSS-lagstiftningen när det gäller assistansen är det inte heller så att det står vid något enstaka tillfälle. Lagen har inte den utformningen. Det är tvärtom väldigt genomgående. Det är, helt enkelt, komplicerat. Det betyder inte att vi inte ska ta oss an frågan. Det är inte det budskap jag skickar.

Jag träffade senast i går en familj med barn som beskrev sin situation då de blivit av med assistansen för tre år sedan med hänvisning till domar. Nu hade just den familjen, glädjande nog, precis fått tillbaka assistansen för sönerna. Många andra har ju inte fått det.

Men att beskriva det som att regeringen ingenting har gjort känns inte heller som en rättvisande bild. Jag tycker att det är viktigt att säga att det för drygt ett år sedan, i april 2018, inträffade ett antal saker. Jag tänker på domen om sondmatning och att det ska vara rätt till assistans. Då tänkte väl inte bara jag utan också alla som har behov av assistans i samband med sondmatning att vi nu äntligen fick en dom som gick vår väg. Inte heller det var möjligt, så inte heller när det finns domar som ändrar praxis ändras det på det sätt som jag tror att den här kammaren skulle besluta om det var kammarens uppgift att fatta det beslutet. Nu är det inte det.

Det fattades också beslut om att slopa tvåårsomprövning. Det fattades beslut om att inkludera väntetid och beredskap för att man inte ska se assistansen som minutinsatser - det är naturligtvis ingen som kan bygga upp en assistans på det sättet.

Pia Steensland beskriver det som att regeringen ändå ser över detta och skulle kunna ändra det. Jag vädjar om att vi gemensamt försöker beskriva det komplicerade arbete som det är. Det handlar om hur en rättighetslag och tillämpningen av den på något sätt genuint krockar med hur vi bygger lagstiftning och hur det demokratiska systemet funkar. Hade det varit politiker som hade gjort ändringar i LSS-lagstiftning i fråga om den personliga assistansen hade det varit omfattande processer. Då hade det varit utredningar som skulle remitteras. Folk skulle få komma till tals - individer, kommuner, organisationer och partier. Vi hade haft debatter i riksdagen. Vi hade fattat beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men nu är det precis tvärtom. Myndigheter tolkar lagen och fattar ett beslut. Det överprövas, och när den domen kommer ändras praxis över en natt. När vi ska möta det från politikens sida ska vi möta det med det demokratiska förhållningssättet med utredningar, beredningar och remisshantering. Det där är verkligen otroligt komplicerat.

Jag vill säga att barn kan behöva många olika former av stöd, och assistans är en viktig del. Hela LSS-lagstiftningen är verkligen i behov av en översyn. Delar av detta har vi signalerat i januariavtalet. Det betyder inte att det är det enda vi kommer att göra.

Herr talman! Visst är det komplicerat, men det måste ju påbörjas. Jag tror att många av de människor som har det ofantligt svårt skulle orka kämpa lite till om de kände ett hopp. Självklart ska vi göra alla beredningar. Jag förstår att vi inte ska "bypassa" dem. Men nu är vi på väg att införa en särreglering för vissa grundläggande behov. Det kommer att utredas och beredas. Detta bör göras för samtliga grundläggande behov.

Det handlar om så mycket mer än om att återupprätta LSS. Det handlar om människovärdet och vilket samhälle som vi lever i. I dag behöver personer med funktionsnedsättning och deras familjer kämpa mot myndigheter varje dag för det som borde vara deras självklara rätt enligt LSS. Människor som har störst behov av samhällets stöd kommer att fortsätta att leva med en skräck inför framtiden.

Initiativ måste tas. Vi kristdemokrater vill ha ett samhälle där personer med omfattande funktionsnedsättning har en självklar rätt till personlig assistans. De har, precis som alla vi andra, rätt att vara delaktiga i samhället och leva sina liv fullt ut på sina egna unika villkor. Jag och Kristdemokraterna kommer därför att fortsätta att driva på regeringen i denna fråga. Vi kan inte kompromissa med människovärdet. Därför skulle jag vilja att det snarast tas initiativ till att se över samtliga grundläggande behov.

Herr talman! Jag kan garantera inte bara Pia Steensland och övriga i denna kammare utan också alla som tittar på detta att vi arbetar otroligt intensivt med hela LSS-lagstiftningen och med den personliga assistansen. Det handlar om att göra det den demokratiska vägen när det gäller utredning och så vidare och i engagemangshänseende. Det handlar om att möta människor och att försöka förstå och se hur många de olika behoven är. Om vi hade sett en brist i lagstiftningen vore det en sak, men det finns ju flera delar i detta.

Andning och sondmatning är det som vi kan uppleva som akut och som faktiskt är livsviktigt. Man kan tycka att det borde vara synnerligen självklart. Vi har också egenvård. Vi har föräldraansvaret. Vi har tillsynen. Det finns många olika delar i detta.

Lagrådet yttrade sig om propositionen när det gällde andning. Man kan tycka att det skulle vara otroligt enkelt att bara se till att andning är ett grundläggande behov. Inte ens det var enkelt. Jag rekommenderar den som är intresserad och som inte redan har tittat på Lagrådets yttrande att faktiskt titta på det. Lagrådets yttrande handlar inte bara om andning utan om hela egenvårdsbegreppet, och man gör frågan mycket större. Vi har inte för avsikt att ta hänsyn till allt detta, för då kommer vi ingenstans. Jag är utan tvekan beredd att göra saker så att det går snabbare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också säga: När det handlar om rätt till assistans är lagstiftningen tydlig. Vi vill inte ändra lagen för att på något sätt begränsa människors möjligheter, utan vi vill se till att vi har en lag som överensstämmer med verkligheten och med de ambitioner och intentioner som fanns från början. Men det handlar också om det som inte riktigt täcktes in från början. Det är ju det som är vårt problem med en 25 år gammal lagstiftning. Man har tyvärr inte mäktat med att göra förändringar efter tidigare utredningar, utan man har utrett, och sedan har frågan lagts på hyllan.

Nu behöver vi se till att vi successivt gör insatser. Januariavtalets punkter kommer först.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.