Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Golf som friskvårdsförmån

Interpellationsdebatt 12 juni 2006
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Pär Nuder (S)

Anf. 100 Pär Nuder (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Krister Hammarbergh har frågat mig om motiveringen till att golf inte är att anse som friskvård i skattehänseende och om jag har gjort någon bedömning av var gränsen ska gå där en idrott blir för exklusiv för att anses som friskvård i skattehänseende. Krister Hammarbergh har vidare frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att se över regelverket för avdragsgilla friskvårdsförmåner. Inkomstbeskattningen bör vara enhetlig och neutral. För att undvika att lön omvandlas till till exempel förmåner gäller därför som huvudregel att alla förmåner ska tas upp till beskattning hos den anställde. Personalvårdsförmåner är dock undantagna från beskattning. Arbetsgivaren får göra avdrag i näringsverksamheten för kostnader för personalvård oavsett om de är en skattepliktig förmån eller inte. Anledningen till undantaget är att ge arbetsgivaren en möjlighet att tillhandahålla vissa personalvårdsförmåner i syfte att få en friskare och mer välmående personal. Det ligger i arbetsgivarens och verksamhetens intresse att personalen är i god fysisk och psykisk balans. Att arbetsgivaren stimulerar de anställda att motionera eller utöva annan friskvård är därför självklara former av personalvård. Detta är naturligtvis även till fördel för de anställda. Det är viktigt att skilja mellan vad som utgör personalvårdsförmåner och vad som är personliga levnadskostnader för de anställda. Personliga levnadskostnader omfattar bland annat kostnader för fritidsintressen i form av att exempelvis utöva en viss sport eller annan aktivitet. Om en arbetsgivare bekostar sådana aktiviteter för en anställds räkning utgör det en skattepliktig förmån för den anställde och alltså inte en personalvårdsförmån. Gränsdragningen för vilken typ av motionsutövning som ska anses utgöra personalvårdsförmån är svår men behövs för att åstadkomma en nödvändig avgränsning mellan vad som ska vara personalvård i förhållande till personliga levnadskostnader. I 2003 års proposition gjorde regeringen bedömningen att gränsen skulle bestämmas till att det ska vara fråga om enklare motionsidrott som kan utövas av i stort sett var och en. Sporter som kräver dyrbarare anläggningar, redskap och kringutrustning har därvid inte ansetts utgöra enklare slag av motion. Inte heller har exklusiva sporter eller sporter som inte innebär motion i betydelsen fysisk träning ansetts som enklare slag av motion. I denna gränsdragning ligger att inslaget av rekreation inte får vara för stort. Formerna för motion utvecklas, och sättet att utöva motion förändras. Populariteten av olika sporter och motionssätt varierar även över tiden. Detta får naturligtvis effekter på vilken typ av friskvård som arbetsgivaren från en tid till annan erbjuder sina anställda. Mot bakgrund av syftet med undantaget bör dock den gränsdragning som jag nu redogjort för vara vägledande även i framtiden. Jag avser därför inte att ta några initiativ för att ändra bestämmelserna.
Krister Hammarbergh (M)

Anf. 101 Krister Hammarbergh (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Pär Nuder har fått frågan tidigare under riksdagens frågestund. Nu har vi möjlighet att lägga ut texten ytterligare. Det är bra. Statsrådet får möjlighet att ändra uppfattning. I det fallet han inte gör det får han möjlighet att lägga ut texten eftersom det är många som inte förstår vad som nu sägs. Jag ska börja med att säga att jag delar statsrådets uppfattning om att man inte ska blanda ihop personliga levnadsomkostnader med personalvårdsförmåner. Jag delar också hans uppfattning att det ligger i arbetsgivarens och verksamhetens intressen - även i personalens intresse - att man får vara i god fysisk och psykisk balans. Därför är friskvård bra. Vad vi inte är överens om gäller punkten varför just vissa idrotter pekas ut som personliga levnadsomkostnader medan andra utgör personalvårdsförmåner. Jag har valt golf just därför att det är så slående att de rekvisit som har räknats upp i svaret på interpellationen, de krav som ställs, de facto inte verkar stämma överens just på idrotten golf. Jag vill också tillägga att jag själv inte spelar golf - så att jag inte hamnar i en diskussion där den svarande kan hävda att jag ägnar mig åt egenintresse. Det gör jag inte. Men det är så pass slående. Det har räknats upp rekvisit, krav för att just den här idrotten ska anses vara en personalförmån. Det är först att det ska vara "enklare motionsidrott". Jag vill nog påstå att det är lätt att hävda att det gäller golf. Det får inte vara fråga om "dyrbara anläggningar, redskap och kringutrustning". Jag vill nog hävda att det är svårt att diskriminera golf just på den punkten också. Vi kan diskutera det vidare. Det får inte vara fråga om "exklusiva sporter". Golfen har i dag 600 000 utövare och är den näst största idrotten i Sverige. Jag har frågat statsrådet hur han definierar ordet exklusivitet i detta fall, och jag tycker inte att det har kommit ett svar. Men den möjligheten finns nu för Pär Nuder. Det sista rekvisitet är att sporter som inte innebär motion i betydelsen fysisk träning inte ansetts som enklare slag av motion. Jag vill hävda att golf klarar sig bra även här. Den sista gången som det antogs nya lagförslag var det på grund av en proposition, 2002/03. Lagstiftningen förändrades. Den här uppräkningen fanns inte med. Den förre finansministern har tidigare hävdat att i takt med att intresset förändras, precis som nämns i svaret, måste rättstillämpningen kunna hantera frågan om vad som anses som personalvårdsförmån eller inte. Problemet är att rättstillämpningen inte fungerar som det är meningen. Den 29 augusti försökte man väcka frågan i skatterättsnämnden och försökte få ett förhandsbesked. Ärendet togs inte upp till prövning över huvud taget. Det enda sättet i detta fall är att något företag vågar ta risken, både för sig själv och för sina anställda, väcka ett skattemål och riskera skattetillägg och arbetsgivaravgifter. Det här känns inte tillfredsställande. När rättstillämpningen inte fungerar brukar politiken gå in och korrigera, markera och tala om vad som är rätt och inte rätt. Det är så vi arbetar i Sveriges riksdag, både genom lagar och genom uttalanden. Jag har svårt att se att det inte skulle vara fallet i detta nu. Jag skulle vilja ställa följande frågor till finansministern. Jag skulle vilja att han förklarar om golf faller på begreppet "enklare motionsidrott" och om det är kostnaderna som är för höga för utövarna när det gäller golfen. Jag skulle vilja be honom definiera ordet exklusivitet och förklara om det inte handlar om fysisk träning eller enklare slag av motion. Jag och, tror jag, landets golfare skulle gärna vilja ha svar på dessa frågor.
Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 102 Carl B Hamilton (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag måste säga att jag blev provocerad av finansministerns svar, när han talade om dyrbara anläggningar och exklusivitet. Det finns en gammaldags bild av golfsporten som en överklassport - den kallades ibland moderatbandy. Det där är ju, som den tidigare talaren har sagt, väldigt orättvist och oriktigt. Vi har många fördelar i vårt land, och en är att det är ganska låga markpriser. En annan är att vi har lagt ned en stor del av vårt jordbruk. Detta i kombination har gjort att det är relativt billigt att anlägga en golfbana. Därmed är inte medlemsavgifterna särskilt höga jämfört med många andra sporter som får bidrag och som är avdragsgilla. Jag tror att det helt enkelt är så att finansministern är ideologiskt blockerad. Jag tror att det grundar sig i det. Om man tittar på den här sporten är, som jag sade, medlemsavgifterna inte särskilt höga jämfört med andra sporter. Det kan vara mellan 2 500 och 5 500 kr beroende på var i landet man bor. Utrustningen, med den globalisering som vi har, är otroligt billig jämfört med bara för 15-20 år sedan. Man kan få ett utmärkt golfset för en tusenlapp. Och så vidare. Jag skulle vädja till finansministern att se över den här frågan en gång till, måhända efter valet, och verkligen gå igenom huruvida detta är en sport som karakteriseras av dyrbara anläggningar och exklusivitet. När det är omkring 600 000 personer som utövar den här sporten är det inte bara eliten inom Moderata samlingspartiet, utan det är en folksport.
Pär Nuder (S)

Anf. 103 Pär Nuder (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Till att börja med noterar jag att Carl B Hamilton utgår från att jag ska fortsätta som finansminister även efter valet och att jag då ska ta initiativ till olika typer av översyner. Jag förstår att det i den borgerliga alliansen börjar sprida sig insikten att valet kanske går just såsom vi socialdemokrater tror, nämligen att vi får förnyat förtroende. Väldigt mycket talar ju för det - mer och mer, skulle jag vilja säga. Så till själva sakfrågan. Jag har angett i mitt svar att kostnaderna för att utöva olika idrotter eller annan motion normalt sett är personliga levnadskostnader. Att utvidga denna möjlighet medför att skattebetalarna skulle få betala för anställdas utövande av olika fritidsaktiviteter i större utsträckning än i dag, och det anser inte jag vara lämpligt. Grunden i interpellantens fråga är om anställda bör kunna ägna sig åt personliga fritidsaktiviteter på skattebetalarnas bekostnad. Gränsdragningen mellan vad en arbetsgivare bör kunna bekosta för sina anställdas räkning utan att dessa förmånsbeskattas och vad som är personliga levnadsomkostnader kommer man inte ifrån. Jag tycker att det är olämpligt att i lagen särskilt ange vilka sporter eller aktiviteter som ska vara skattefria. Den lagstiftning som vi har på det här området fungerar trots allt väl. Jag anser att det är nödvändigt att slå vakt om likformigheten i beskattningen, såsom vi socialdemokrater tillsammans med Folkpartiet en gång i världen i samband med den stora skattereformen kom överens om, så att vi undviker snedvridningar i ekonomin. Vi vill därför vara återhållsamma med undantag från denna princip. Vad gäller min syn på golfsporten som sådan är jag, i likhet med Krister Hammarbergh, inte utövare av denna sport, men jag har inga som helst ideologiska blockeringar kring en sport. Jag har däremot mycket starka ideologiska uppfattningar i andra frågor. Men att det skulle finnas färg på olika sporter i politiskt hänseende är en villfarelse som jag omedelbart kan ta ur Carl B Hamilton. Det finns inte blå och röda sporter.
Krister Hammarbergh (M)

Anf. 104 Krister Hammarbergh (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag försökte ställa ett antal frågor så att vi skulle komma lite närmare in på sakområdet. Det gick uppenbarligen inte, därför att finansministern låter bli att svara på frågorna. Det kan finnas två skäl till det. Carl B Hamilton säger att han skulle vara ideologiskt blockerad. Nu tror inte jag att det är fallet. Jag har sett ett uttalande i Dagens Industri där finansministern säger att han känner flera golfare själv och därför är tveksam till att golfen skulle vara exklusiv. Jag tror snarare att han inte har läst på frågan, och det är lite allvarligare. Jag tror att vi ska lämna valdebatten i övrigt. Det här var möjligen en chans för finansministern att rädda en del av sina tappade väljare och därför få en möjlighet att lyfta fram frågan efter valet. Nu finns det en stor risk att många av dem som spelar golf inte alls är beredda att ge honom det fortsatta stödet. Låt oss i alla fall gå igenom kostnaderna och vad exklusivitet är. Ett medlemskap i exempelvis Söderköping kostar 475 kr per år. Det går att få ett medlemskap i Stockholm för 1 000 kr. Man kan spela för en greenfee , en banavgift - det är väl i så fall sådant som arbetsgivaren skulle kunna hjälpa till med gentemot de anställda - från 100 kr. Det kostar lika mycket för mig när jag går på ett gym varje gång. Gym är tillåtet men inte golf. Var är rättvisan i det hela? Eller snarare: Varför har vi detta godtycke? Man behöver inte ens vara medlem för att spela. Man kan gå på en bana som kallas pay and play , och det kostar 150-200 kr. På många ställen kan man hyra utrustning. Man behöver inte ha någon heller. Vari består exklusiviteten i detta? Vad kostar en utrustning? En större kedja här i landet annonserar i dag på nätet ut en utrustning, ett halvset, för 999 kr. Men jag kan förvisso köpa det begagnat och få det billigare. Man kan jämföra det här med en idrott som löpning, som inte brukar anses exklusiv. Ett par sjysta löparskor kostar exakt lika mycket på samma företag på nätet i dag. Man kan jämföra kostnaden när det gäller ungdomsidrotten. Riksidrottsförbundet har gjort den jämförelsen. Vad är kostnaden för ungdomarna? Det visade sig att den totala snittkostnaden för ungdomar som utövar golf var 3 200 kr medan snittet för de idrotter som jämfördes totalt var 4 510 kr. Det är faktiskt så att basket visade sig vara dyrare för ungdomarna som utövare än vad golfen var. Då faller vi återigen tillbaka till detta: Vi har ett antal rekvisit. Golfen uppfyller vart och ett av dessa, men av gamla skäl och gammal hävd tillåter inte skattemyndigheten företagen att låta dessa 600 000 människor välja den typen av friskvårdsförmån. Ändå innebär ju golf motion. Normalt sett är det en mils promenad. Det innebär att man är ute i luften och stärker sig fysiskt, vilket var syftet med personalvårdsförmånerna. Det är inte heller särskilt dyrt utan leder snarare till en bättre hälsa och därmed också till lägre skattekostnader. Frågan till statsrådet kvarstår alltså fortfarande. I min uppslagsbok står det att något exklusivt är något som är till för ett fåtal. Detta är finansministern och jag överens om att det inte är fråga om längre. Varför kan inte detta uppenbara misstag och detta politiska godtycke korrigeras? Är det verkligen som Carl B Hamilton säger, att vissa idrotter av gammal hävd inte är tillräckligt fina eller att vissa idrotter anses så fina att det inte är meningen att alla ska få vara med och utöva dem? Jag tycker att det är ett godtyckligt regelverk. Jag tycker att det är diskriminerande. Det är vår roll att se till att förändra det.
Pär Nuder (S)

Anf. 105 Pär Nuder (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! När det först gäller sporten som sådan har ju golfen under senare år expanderat mycket kraftigt. Antalet utövare har stigit väldigt kraftigt. Golfförbundet är i dag med sina närmare 600 000 medlemmar ett av de största specialidrottsförbunden. Jag kan inte annat än notera att denna explosionsartade utveckling har skett under det senaste decenniet, under den tid då Sverige haft en socialdemokratisk regering. Nu skulle jag kanske inte vilja hävda att detta beror på att vi haft en socialdemokratisk regering, men vi har åtminstone inte satt några käppar i hjulet för denna utveckling såsom Carl B Hamilton försökte göra gällande i sitt tidigare inlägg. Grundfrågan, återigen, i Krister Hammarberghs interpellation är om anställda bör kunna ägna sig åt personliga fritidsaktiviteter på skattebetalarnas bekostnad eller inte. Vi måste dra gränsen någonstans för vad en arbetsgivare bör kunna bekosta för sina anställdas räkning utan att dessa förmånsbeskattas för vad som är personliga levnadsomkostnader. Man kommer inte ifrån den gränsdragningen. Jag har förstått att Krister Hammarbergh vill att golf ska befinna sig på den ena sidan av staketet. Jag konstaterar att han omedelbart, om vi skulle göra denna förändring, kommer att konfrontera oss med andra sporter som i dag likställs med golf och som också ska skärskådas. Det gäller segling, ridning och utförsåkning på skidor - sporter som många gånger kräver dyrbara anläggningar, redskap och kringutrustning och, inte minst, som utövas skilt från arbetet i både tid och rum. Vi får följa utvecklingen på det här området. Jag står dock fast vid det besked som jag har lämnat: För dagen tycker jag att den ordning som vi har är lämplig.
Krister Hammarbergh (M)

Anf. 106 Krister Hammarbergh (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Om man ska vara teknisk kan man notera att Pär Nuder nämner orden "tid och rum", vilket var det den tidigare lagstiftningen som sedan har tagits bort. Jag kan bara konstatera, tyvärr, att finansministern nu anser att det är okej för personalen att gå på taiji, massage, gym, badminton och tennis eller att sparka boll, men om däremot de anställa skulle vara intresserade av golf är inte det okej eftersom golf ligger bakom ett slags hemlig gränsdragning. Vad som är beklämmande, fru talman, är att statsrådet inte har velat förklara den gränsdragningen. Inte med ett ord har han gått in på rekvisiten och förklarat varför golf inte skulle vara kvalificerat. Han nämner nu i slutet andra idrotter. Interpellationen handlade inte om det. Den handlade just om golf, just därför att det där är så uppenbart. Inte heller har finansministern definierat ordet exklusivitet, kommenterat de låga kostnaderna för utövandet eller kommenterat huruvida golf är bra motion eller bra idrott i likhet med det som vi i dag tillåter. Det är inte fråga om att försvåra för de anställda. Det är en möjlighet att förbättra för de anställda. Det leder rimligtvis inte till högre skattekostnader. De anställda som vill utnyttja friskvårdsförmånen har begränsad möjlighet och begränsad tid och får därför välja just vilken idrott man vill utöva. Varför får de inte välja golf? Jag är rädd, fru talman, att det trots allt är så att socialdemokratin i det stora hela bara är väldigt obenägen till förändringar. Det kanske är dags att göra slut på de där tio åren.

Dokument

den 19 maj

Interpellation 2005/06:437 av Krister Hammarbergh (m) till finansminister Pär Nuder (s)

Golf som friskvårdsförmån

När det handlar om motion och annan friskvård till anställda är dagens begränsningar ålderdomliga. Vi har ett förlegat regelverk som inte är anpassat till dagens samhälle. Det är möjligt för en arbetsgivare att bidra till personalens styrketräning, fotboll, innebandy, massage och badminton med mera och få det som en avdragsgill kostnad. Landets näst största sport, golf, med mer än 600 000 svenskar som alla använder någon av de 500 golfbanor som finns i Sverige, är däremot inte godkänd.

Alltifrån hård fysisk träning till avslappningsövningar faller alltså under sådan friskvård som kan subventioneras skattefritt. Men aktiviteter som bland annat golf faller utanför Skatteverkets definition av motion och friskvård trots dess erkänt goda effekter för kropp och hälsa. Flera undersökningar visar på golfens positiva effekter. Människor som spelar golf är aktiva vilket leder till lägre risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Människor som spelar golf har bättre kondition än normalt för medelålders och äldre, de har även lägre blodtryck än väntat för sin åldersgrupp. Efter fyra månaders aktivt golfspel har man i regel fått ett lägre kolesterolvärde.

I samband med att riksdagen behandlade regeringens proposition (2002/03:123) Beskattning av vissa förmåner förenklades motions- och friskvårdsförmånerna. I betänkandet 2003/04:SkU03 uttalade utskottet: När det gäller förslagen om en beloppsbestämd skattefrihet för fysisk träning och om att friskvård skall erbjudas alla anställda efter behov bör det erinras om att gränsen för vilken typ av motionsutövning som skall utgöra personalvårdsförmån har bestämts till att det skall vara fråga om enklare motionsidrott. Exklusiva sporter eller sporter som inte innebär motion i betydelsen fysisk träning har därvid inte ansetts utgöra enklare slag av motion. Inte heller har sporter som kräver dyrbarare anläggningar, redskap och kringutrustning ansetts som enklare slag av motion (jfr SkU 1987/88:8 s. 42). Utskottet anser i likhet med regeringen att denna gränsdragning alltjämt bör vara vägledande. Inget av detta gäller för golfen, där olika grupper som unga, äldre och rörelsehindrade erbjuds både fysisk aktivitet och en avslappnande naturupplevelse. Att antalet golfare till antalet ökat så kraftigt de senaste decennierna beror till stor del på att det har blivit billigare och enklare att spela golf. Kostnaden för att utöva golf är i jämförelse med andra idrotter inte särskilt hög. Den utrustning som behövs för att spela golf kan med enkelhet lånas eller hyras på golfanläggningen. Golfen kan därför inte längre betraktas som en exklusiv sport. När det gäller golf är det dessutom inte utrustningen som ska räknas till personalvårdsförmånen utan möjligheten till banavgift (greenfee) som ska subventioneras, precis som hyran för en tennisplan eller squashhall, avgiften på ett gym eller för en massagebehandling.

Regeringen uttalar däremot i propositionen att när det gäller att bestämma vad som är enklare slag av motion och annan friskvård anser man inte att det är möjligt med något tydliggörande eller ens särskilt nödvändigt. Man medger dock att det sker fortlöpande förändringar i synen på vilket slags motion som är effektiv för god hälsa i vid mening. Man ansåg att det är upp till rättstillämpningen att ta hänsyn till de förändringar som sker med tiden i synen på vad som avses med enklare slag av motion.

Så sent som vid en frågestund i riksdagen den 22 september 2005 uttalade vice statsminister Bosse Ringholm: Herr talman! Golfsporten är en folksport i dag med över 600 000 deltagare. Den är, som det sades här, inte längre en exklusiv sport. Därför är det rimligt, när man ser på de skatteregler vi har för att ge arbetsgivare möjlighet att dra av för olika typer av motion och fysisk aktivitet för de anställda, att se det i ett brett sammanhang. Det kan handla om gamla traditionella motionsformer men också nya moderna former som kanske har annat uttryck i dag än de hade för 10, 20 eller 30 år sedan.

Problemet är att frågan har hamnat i en moment 22-liknande situation. Skatterättsnämnden avslog den 29 augusti en begäran om förhandsbesked angående golf som personalvårdsförmån med det huvudsakliga motivet att frågan inte lämpar sig för förhandsbesked.

Det visar sig därmed att rättstillämpningen inte fungerar på det sätt regeringen tänkt sig. Det är inte rimligt att företag ska genomföra en hel skatteprocess med de kostnader det innebär och den risk som det innebär att få eventuella extra kostnader för arbetsgivaravgifter.

Den 20 oktober uppgav finansminister Pär Nuder vid en frågestund att det handlar inte om huruvida golf skulle betraktas som folksport. Enligt finansministern är det en idrott som kräver en dyrbar utrustning, och därmed ska golf inte anses som friskvård i skattehänseende.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Pär Nuder:

Mot bakgrund av att den nuvarande och tidigare finansministern angett olika motiveringar vid riksdagens frågestund vill jag fråga vilken finansministerns bärande motivering är till att golf fortfarande inte anses som friskvård i skattehänseende.

Har finansministern gjort någon bedömning av var gränsen ska gå där en idrott blir för exklusiv för att anses som friskvård i skattehänseende?

Vilka konkreta åtgärder avser finansministern att vidta för att se över regelverket för avdragsgilla friskvårdsförmåner i syfte att anpassa det till de villkor som gäller i dag?