God levnadsnivå

Fru talman! Lars U Granberg har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att Socialstyrelsen tar fram riktlinjer som slår fast vad god levnadsnivå bör vara för personer som är berättigade till LSS. Jag vill inleda med att säga att jag anser att det är viktigt att personer med funktionsnedsättning har samma förutsättningar som personer utan funktionsnedsättning. Viktiga faktorer för att detta ska kunna uppnås är god tillgång till utbildning och arbete. En orsak till att personer med funktionsnedsättning har sämre levnadsförhållanden än befolkningen i övrigt är att de i högre utsträckning står utanför arbetsmarknaden. Ett flertal initiativ har tagits för att stärka personer med funktionsnedsättningars ställning på arbetsmarknaden. Socialstyrelsen, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skolverket har på regeringens uppdrag tagit fram en strategi för fler personer med funktionsnedsättning i arbete som visar att det finns insatser som kan göras för att stärka människors ställning på arbetsmarknaden. Uppdraget redovisades i februari 2008, och ett arbete pågår inom Regeringskansliet med att bereda dessa förslag. Reformen med nystartsjobb infördes i januari 2007, och i april 2008 hade ca 15 500 personer fått ta del av insatsen. Åtgärden riktas till långtidsarbetslösa, sjukskrivna, personer som haft skyddat arbete vid Samhall, nyanlända invandrare samt personer som dömts till fängelse och är beviljade vistelse utanför anstalt alternativt är villkorligt frigivna. Nystartsjobben har visat sig vara en bra insats för att hjälpa personer med funktionsnedsättning in på arbetsmarknaden. Drygt 14 procent av alla nystartsjobb har gått till personer med funktionsnedsättning. Regeringen genomför även under 2009 ett flertal andra reformer inom arbetsmarknadspolitiken för att bryta utanförskapet och öka sysselsättningen. Bland annat har de särskilda insatserna för personer med funktionsnedsättning förstärkts. Beloppet för arbetshjälpmedel som lämnas till anställda, företagare eller deltagare i arbetsmarknadspolitiska program har höjts och så även beloppet till stöd för personligt biträde för både anställda och företagare. Dessa åtgärder har vidtagits för att arbetsgivare i ökad utsträckning ska anställa personer med större stödbehov. Ytterligare en orsak till att personer med funktionsnedsättning har en sämre ekonomisk situation är att bostäder som erbjuds personer med funktionsnedsättning ofta är nyproducerade och därmed har höga hyresnivåer. Det är inte heller ovanligt att personer som bor i bostad med särskild service enligt LSS får vara med och betala för gemensamhetsytor. LSS-kommittén har lämnat förslag som berör frågan om dyra hyreskostnader för bostäder enligt LSS. Dessa förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet. Slutligen är det viktigt att nämna att LSS inte är en lag som berör den enskildes ekonomiska förhållanden mer än att LSS-insatser inte ska vara avgiftsbelagda. Skrivningar om goda levnadsvillkor handlar om hur olika insatser ska leda till goda levnadsvillkor, inte om hur den enskildes ekonomi ska säkras. Detta innebär att Socialstyrelsen inte kan ta fram riktlinjer som säkrar den enskildes ekonomiska situation. Med anledning av det arbete som pågår inom ramen för arbetsmarknadspolitiken och beredningen av förslagen lämnade av LSS-kommittén har jag för närvarande inte för avsikt att ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram de riktlinjer som Lars U Granberg efterfrågar.

Fru talman! Jag tackar för svaret från statsrådet Maria Larsson. Jag tror inte att de som följer debatten är nöjda med svaret. Det gäller speciellt en person, Elsy Isaksson i Luleå. Det är en ensamstående mamma med två barn. Ett av barnen finns i ett boende i Luleå. Den kvinnan har inte råd att låta det andra barnet, som är berättigat att bo i ett boende, få plats där. Till att börja med handlar svaret mycket om arbetsmarknadspolitik. Om man hade velat ha en sådan debatt hade man kunnat föra den med arbetsmarknadsministern. De insatserna är viktiga, men de kom ju under högkonjunkturen. De gav ett resultat under högkonjunkturen. Det håller jag fullständigt med om. Nu befinner vi oss i en lågkonjunktur. Vi kan titta tillbaka till den förra svängen när vi hade en lågkonjunktur i Sverige. Då lämnade vi en tredjedel av de människor som var arbetslösa bakom oss. En stor del av dem hade en funktionsnedsättning av något slag. 14 procent i nystartsjobb sägs vara en lyckad satsning. Vi har inte sett så många fler satsningar från regeringen på arbetsmarknadspolitiska åtgärder i den lågkonjunktur som vi nu befinner oss i. Det var satsningar i högkonjunktur. Låt oss rikta in oss på dem som min interpellation handlar om, nämligen de som är berättigade till LSS, en ännu mindre grupp som finns i nystartsjobb eller ute på den öppna arbetsmarknaden, och deras situation när det gäller god levnadsnivå. Ingången ska kanske vara att det ska handla om privat ekonomi. Men det är helt klart att ekonomin påverkar möjligheten att komma upp till, som Maria Larsson har svarat, goda levnadsvillkor i insatserna som ges. Har man inte råd att ha sina barn i ett särskilt boende blir LSS inte vad man uttalar att LSS ska vara, det vill säga en möjlighet att leva på en god levnadsnivå. Min fråga var: Hur får vi en värdering av skillnaden mellan god levnadsnivå och den levnadsnivå man sätter upp inom SOL? Hur säkerställer vi detta på bästa möjliga sätt? Svaret är tyvärr - vilket är lite tråkigt - att regeringen inte vill gå vidare och ge Socialstyrelsen i uppdrag att titta på möjligheten att tydliggöra vad god levnadsnivå betyder. Vi har tidigare tittat på den ekonomiska situationen i LSS. Vi har ett förbehållsbelopp kopplat till hyran, eftersom vi vet att hyran väldigt kraftigt påverkar rörelseförmågan och frihetskänslan för människor som är berättigade till LSS. Det har vi gjort. Så varför inte, Maria Larsson, gå vidare och ge Socialstyrelsen i uppdrag att återigen titta på hur vi ska säkerställa en god levnadsnivå? Utredningen Brist på brådska lyfter också fram att de som är berättigade till stöd enligt LSS lever i en ekonomiskt kärv miljö. Där understryker en statlig utredare behovet av att vi ger signalen att vi tittar över detta och försöker hitta former för att säkerställa en god levnadsnivå.

Fru talman! Lars U Granbergs fråga är naturligtvis berättigad, och mitt svar, skulle jag vilja säga, fokuserar också på väldigt mycket av det som vi ser som en lösning. Man kan konstatera att många personer med funktionsnedsättning själva säger att de har arbetsförmåga och gärna skulle vilja finnas i en meningsfull sysselsättning ute på reguljär arbetsmarknad eller i någon annan form av meningsfull sysselsättning. Det här tycker jag är viktigt, och regeringen har tyckt att det har varit viktigt att också sänka trösklarna och få tillbaka en hel del av dem som stöttes ut under den förra regeringsperioden. Alltför många personer med funktionsnedsättning hamnade utanför arbetsmarknaden, det vet Lars U Granberg väldigt väl. Vi har haft ambitionen att se till att fler av dem kan komma tillbaka både för att få en meningsfull vardag och för att öka möjligheten till egenförsörjning, vilket naturligtvis är en bra åtgärd både för meningsfullhet i tillvaron och för att ha mer egenmakt att råda över sitt eget liv i större utsträckning. Det är vår målsättning, och därtill har våra åtgärder syftat. Jag skulle vilja säga att det inte bara är nystartsjobben som det handlar om där ju ändå 14 procent av en generell åtgärd faktiskt har lett till att fler med en funktionsnedsättning har kommit in på arbetsmarknaden. Från och med i år har vi faktiskt fördubblat stödet för arbetshjälpmedel från 50 000 till 100 000 kronor därför att vi ser att arbetsgivare kan vara rädda för kostnaderna när människor med speciellt stödbehov kommer in, och då vill vi undanröja det hindret. Det är en dramatisk höjning från 50 000 till 100 000 kronor. Vi har också höjt stödet för arbetsbiträde från 50 000 till 60 000 kronor. Det är sammantaget en hel del åtgärder som har införts just med det här syftet, för vi vet att kopplingen är så omedelbar. Jag vill att personer med funktionsnedsättning också ska finnas på reguljär arbetsmarknad i meningsfull sysselsättning. De önskar det själva, och vi önskar det och har försökt undanröja hindren. Sedan finns det en problematik, låt mig säga det, med de dyra boendekostnaderna. Väldigt många av de bostäder som personer med LSS-insatser vill bo i är nyproducerade med en hög produktionskostnad som ligger i botten för hyressättningen, och dessutom får den som bebor en lägenhet också betala för gemensamhetsytorna, vilket höjer boendekostnaden ytterligare. Det är precis det här vi har haft en utredning för att titta på, nämligen LSS-utredningen. Den kom med sitt betänkande i februari. Det har precis varit ute på remiss, och remissvaren håller på att sammanställas. Utredningen tycker att regeringen bör utreda hur man ska kunna slippa att betala för de gemensamma utrymmena i till exempel en gruppbostad. Grunden har varit att det här ska vara att betrakta som en vanlig bostad, att hyreslagen ska gälla och att det inte ska vara en institution. Det kanske finns skäl att ompröva det. LSS-kommittén pekar på det här som en viktig sak för att få ned boendekostnaderna - att titta på om gemensamhetslokalerna kan ha annan betalare. De säger också att innan frågan är löst bör de som berörs få samma särskilda bostadstillägg som ålderspensionärer. Det är LSS-kommitténs förslag, och det här är sådant som vi måste titta vidare på och som bereds. Men låt mig säga att det som Lars U Granberg egentligen berör, nämligen riktlinjer som Socialstyrelsen skulle utarbeta, inte är rimligt och möjligt att utarbeta med LSS-lagstiftningen som grund eftersom den inte tar sikte på de ekonomiska betingelserna.

Fru talman! Nej, LSS tar inte utgångspunkt i det ekonomiska, men däremot slår LSS fast att man ska ha goda levnadsförhållanden, och det ska vara i insatserna. Men om vi politiker som ändå är de som formar lagen, vi politiker som var med och satte hela LSS-reformen i sjön - en reform som har varit väldigt lyckad och ett väldigt stort stöd till frihet och människovärde för en grupp som förut var gömda lite varstans i vårt samhälle - ser att ekonomin, höga hyror eller andra saker påverkar så mycket att det inskränker möjligheten för reformen att få det genomslag som var tänkt tycker vi att Socialstyrelsen ska kunna titta på det och se om det finns möjligheter att komma med klarlägganden eller tydliggöra de bitarna. Annars kan man ju be regeringen att vara ambitiös och gå fram snabbare. Ministern pratade om att LSS-utredningen lades fram i februari. Låt mig bara tydliggöra att i augusti satt jag med i den utredningen och i augusti besökte vi Maria Larsson och lämnade över utredningen. Nästan ett år har gått, och jag saknar en hel del. Jag hoppas att det kommer något, kan jag bara sticka in, för mycket av det skulle kunna lösa den problembeskrivning som jag har i min interpellation och som utredningen kom fram till. Sedan måste man ändå vara medveten om att ett helt år har gått. I augusti för ett år sedan hade kommunerna skatteintäkter som började öka. Ekonomin i staten såg jättebra ut. Det kanske också var därför som regeringen inte gjorde speciellt mycket mer än de åtgärder som var uppräknade i interpellationssvaret gällande arbetsmarknadspolitiken. Hur ser det ut nu ett år senare? Har kommunerna muskler att göra något? Är kommunerna villiga att sätta sig ned och titta på förändrade hyressituationer inom LSS-boenden och sådant? Förutsättningarna har ju drastiskt förändrats sedan augusti i fjol, från en väldigt stark ekonomi i kommunerna till det vi här står och debatterar i dag. Även i den nationella eller den kommunala ekonomin har saker och ting förändrats, vilket gör att det är bråttom att göra något. Ekonomi - för privat bruk, för kommunalt bruk eller samhälleligt bruk - har påverkan på människors möjligheter till mänskligt värde eller till människors möjligheter till frihet, som var LSS-reformens tänk. Frågan återstår, och jag tror att Elsy uppe i Luleå, om hon nu följer den här debatten, delar min frågeställning. Varför inte titta över det här? Låt Socialstyrelsen titta över det, alternativt att regeringen tar på sig att göra det skyndsamt. För om jag minns rätt var jag också ganska tydlig med, när vi besökte Maria Larsson och överlämnade LSS-utredningen, att den här frågan är av den digniteten att det är ganska pinsamt att låta människor som inte kan påverka sin ekonomi nästan vara tvungna att gå på försörjningsstöd för att betala sina hyror. Eller som de själva sade till mig uppe i Luleå: Man kanske ska låta barnen skuldsätta sig så till den milda grad att de måste ha skuldsanering, för då har man mer kvar efter betald hyra än vad man har om man bor i ett LSS-boende i dag. Ta i den här frågan, Maria Larsson! Gör något åt det! Om det inte är Socialstyrelsen, jag kan ha fel, men gör då någonting på regeringsnivå!

Fru talman! Åtskilligt har gjorts. Jag skulle vilja poängtera att vikten av det man faktiskt gör i högkonjunktur också har bäring in i en lågkonjunktur. Från att ha haft en situation där arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning hela tiden ökade under den socialdemokratiska regeringsperioden har vi gjort saker som har sänkt trösklarna så att fler personer med funktionsnedsättning kom in på arbetsmarknaden igen, antingen med hjälp av lönebidrag, med nystartsjobbstöd, tack vare den höjda ersättningen för arbetshjälpmedel eller arbetsbiträde. Vi har arbetat mycket aktivt med de här frågorna, till skillnad, skulle jag vilja säga, från den tidigare regeringen. LSS är en fantastisk reform. Den är en frihetsreform, och det har betytt otroligt mycket för människor. Den infördes för övrigt under den förra borgerliga regeringen och har varit en revolution i enskilda människors liv. Man har fått möjlighet till en mycket mer meningsfull vardag och man har själv kunnat styra över vem som ska vara en till hjälp i vardagen. Möjligheten att få en specialanpassad bostad, att stänga ned institutionerna och ha en vanlig, hemlik boendemiljö är betydelsefull. Vi tycker att det är en god vård. Det är därför vi också har tillsatt den utredning som Lars U Granberg själv har suttit i, LSS-kommittén, som har jobbat under många år för att hitta och utvärdera den reform som sjösattes och som började ha några år på nacken för att se vilka förändringar som behöver göras för att den i framtiden ska fungera väl, för att lagstiftningen ska ha legitimitet och för att vi ska kunna värna och vårda den här lagstiftningen också fortsättningsvis. Kommittén har som sagt var arbetat under ganska lång tid. Det är också rimligt att vi har en process som är väl grundad och omfattande också när det gäller beredningsarbetet. Det innehåller många olika detaljförslag. Stödet för minskade boendekostnader är en del av detta. Jag vet att problematiken finns. Den är dock inte alldeles lättlöst, för någon måste alltid betala. Det är angeläget att titta över det här framöver - det skulle jag vilja säga. Vi får se när vi bereder frågan vidare hur det kan lösas. Det är alldeles riktigt att utredningen kom i augusti. Det var remisstiden som gick ut i februari. Där vill jag ge Lars U Granberg alldeles rätt. Möjligheterna till egenförsörjning påverkar den enskildes ekonomi så mycket. Det är därför vi sätter de här två frågorna i samband med varandra. Det är därför vi anser det så viktigt att arbeta vidare med ännu fler förslag som handlar om att man, även om man har en funktionsnedsättning, ska känna att man är välkommen till arbetsmarknaden. Det handlar om att kunna bidra, att vara verksam och att ha en uppgift där man fyller en funktion. Det finns så många i dag, inte minst välutbildade personer med funktionsnedsättning, som inte har haft någon plats på arbetsmarknaden. Min avsikt och mening är att alla har en funktion och en uppgift att fylla och att vi måste hitta de sätt som gör att man får vara delaktig också i en arbetsmarknad. Det har betydelse för vilka inkomster man har och för hur man klarar sin boendekostnad. Men vi måste också naturligtvis fortsättningsvis titta på de förslag som LSS-kommittén har lagt fram. Däremot är en riktlinje, som Lars U Granberg föreslår, inte möjlig att göra utifrån den här lagstiftningen. Lars U Granberg måste ändå inse att det inte är det som LSS-lagstiftningen tar sikte på - de ekonomiska betingelserna. Därvidlag är den här frågan i interpellationen lite felställd.

Fru talman! Det är möjligt att frågan är felställd. Det kan jag gärna ta på mig också. Men vi har ju faktiskt förbehållsbelopp som är kopplat till boendet och boendets höga kostnader. Vid något tillfälle under resans gång har man alltså ändå gjort en värdering av att kostnader för boende har en så stor inverkan för de människor som har rätt till en LSS-insats att man därför har infört ett förbehållsbelopp. Det absurda i det hela är att det i kommunerna runt om i Sverige florerar en blombukett av olika former av lösningar. Kommunalt bostadstillägg är kanske inte avsett för den här gruppen människor men används ute i Sveriges kommuner. Det är jättebra att vi har kommunala företrädare som är uppfinningsrika och ser till att göra insatser för de här människorna och ser till att få bort dem från socialbidragskön eller försörjningsstödet. Det har varit fyra års utredande av LSS och ett års väntan på reformen som skulle ta vid. Vi får hålla tummarna, för utredningen landade också i ganska tydliga genomförandeplaner. Enligt det utredningen tog fram skulle saker och ting börja hända 2010. Ja, vi är snart där. Nu är det 2009. Det är ett år bort. Och när man tittar på utredningen i stort ser man att det handlar om ganska stora förändringar. Jag hoppas innerligen att de som berörs av dessa förändringar får en genomförandetid på sig som gör att man kan hantera den nya situationen. Låt mig bara ta ett exempel: personstöd i det boende som vi nu diskuterar. Det är en ny reform som kommunerna ska sätta i sjön i ett läge av fullständigt fritt fall när det gäller skatteintäkter.

Fru talman! Jag hoppas att Lars U Granberg och jag är överens om att den reform som har iscensatts i form av att man i dag bebor en egen bostad och inte en institution är en viktig reform som är värd att bevara. När vi talar om förmånsbelopp är det lätt att separera boendet från gemensamhetsytor och koppla förmånsbelopp till detta, men då talar vi om någonting annat. Jag är angelägen om att vi ska ha kvar tänkandet att man ska ha en egen bostad, en egen värld med möjlighet till gemensamma utrymmen också. Det här är en fråga som inte är alldeles lätt att lösa - låt mig säga det. Och Lars U Granberg har inte mer pengar än jag har avsatta i budgeten till det här ändamålet. Socialdemokraterna har inte några extra vidlyftiga ramar just när det gäller den här delen vad jag har kunnat se. Det är också viktigt att säga. Vi befinner oss dessutom i en finansiell kris där det naturligtvis finns ett begränsat utrymme för reformer av olika slag. Det är den verklighet som både Lars U Granberg och jag har att fokusera på och se i vitögat. Jag är fullt medveten om komplikationen för många i den här gruppen, personer med funktionsnedsättning, att få ersättningen att räcka till hyreskostnaden och ändå få en god levnadsnivå därutöver. Jag har sett problematiken. Jag har sett exemplen. Jag har mött många människor som har berättat om det här för mig. Det är också anledningen till att LSS-kommittén har tittat på det här och också lagt fram förslag. De här förslagen är ganska begränsade i sin räckvidd, och det är naturligtvis någon som måste stå för fiolerna där också. Men det är viktigt att säga att frågan kräver att den belyses och att vi hittar en lösning för framtiden. Jag vill tacka för debatten. Beredning pågår som sagt av de förslag som LSS-kommittén har lagt fram.