Genusperspektiv på arbetslivet

Herr talman! Ann-Christin Ahlberg har frågat mig vad jag avser att göra för att alla politiska förslag som berör arbetsmarknaden ska analyseras ur ett genusperspektiv innan beslut tas. Ann-Christin Ahlberg har även frågat vad jag avser att göra för att skynda på utvecklingen i rätt riktning mot ett jämställt arbetsliv. Jämställdhet mellan könen är ett prioriterat område för regeringen, såväl i arbetslivet som på andra områden. Eget arbete och möjligheten att försörja sig själv utan att vara beroende av andra är ett fundament för verklig jämställdhet. Jämställdhetsintegrering är regeringens huvudsakliga strategi för att uppnå jämställdhet. Strategin innebär att ett jämställdhetsperspektiv ska integreras i ordinarie sakfrågor och i alla led av beslutsprocessen och verksamheten. Arbetet med jämställdhetsintegrering syftar till att ge de jämställdhetspolitiska målen genomslag i hela regeringens politik. Under våren 2011 kommer en ny plattform för arbetet med jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet att tas fram. Samtliga departement inom Regeringskansliet kommer att involveras i arbetet. För att skapa ett jämställt arbetsliv krävs olika samverkande insatser. Regeringen har därför tagit fram en samlad och långsiktig strategi för att främja jämställdheten på arbetsmarknaden och i näringslivet. I skrivelsen En jämställd arbetsmarknad - regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet (skr. 2008/09:198) lyfte regeringen särskilt fram behovet av fortsatta insatser för att motverka könsuppdelningen på arbetsmarknaden och i näringslivet samt för att främja jämställda villkor för entreprenörskap, ett jämställt deltagande i arbetslivet och jämställda arbetslivsvillkor. När det gäller lönebildningen är det enligt regeringens mening en fråga för arbetsmarknadens parter. Avtal är att föredra framför lagstiftning, eftersom ett brett samförstånd mellan parterna skapar stabilitet och legitimitet åt träffade överenskommelser. Därutöver behövs ett bra regelverk som fastställer spelreglerna för lönebildningen. I detta ingår regler om bland annat förbud mot osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. I dag tar kvinnor ut en betydligt större andel av föräldraledigheten, och de tar i många fall ett större ansvar för omsorgen om barnen under uppväxten. Kvinnor har också i genomsnitt en lägre förvärvsfrekvens och lägre lön än män. Genom skattereduktionen för hushållstjänster ökar möjligheten för både kvinnor och män att förena arbetsliv och familjeliv. Den jämställdhetsbonus som regeringen har infört förbättrar förutsättningarna för jämställdhet mellan kvinnor och män. Jämställdhetsbonusen ger föräldrar bättre ekonomiska möjligheter och incitament till att fördela föräldraledigheten mer jämlikt.

Herr talman! Jag tackar för svaret. I Sverige har vi ca 3,9 miljoner anställda. Drygt en miljon av dem arbetar deltid. Varannan, 500 000 personer, vill arbeta mer. 280 000 arbetar deltid på grund av att de inte får mer arbetstid eller hittar något heltidsarbete. De andra 220 000 deltidsarbetarna vill men kan inte arbeta mer på grund av att man inte orkar mer eller har nedsatt arbetsförmåga, ofta ihop med dålig arbetsmiljö. Hillevi Engström säger i sitt svar att jämställdhet mellan könen är ett prioriterat område för regeringen och att eget arbete och möjlighet att försörja sig själv utan att vara beroende av andra är ett fundament för jämställdhet. Det kan vi hålla med om. Men trots det säger hon inte ett enda ord om heltider eller om de otrygga anställningar som kvinnor får finna sig i; därmed kan de inte försörja sig själva. Inte säger ministern heller någonting om arbetsgivare som utnyttjar kvinnor som en reservarbetskraft som de kan använda när de själva behöver, utan att ta hänsyn till att dessa kvinnor får en otrygghet med både arbetstid och lön, en lön som inte går att leva på vare sig just nu eller i framtiden som pensionär eller om man skulle råka bli sjuk eller arbetslös. Om man har en ofrivillig deltid har man ofta också en väldigt låg lön. För kommunalare, bara för att ta ett exempel, som har en genomsnittlig sysselsättningsgrad på 85 procent, är löneglappet och tappet 3 000 kronor varje månad. Då vet vi att det finns många kvinnor som har ännu lägre sysselsättningsgrad, både inom den kommunala sektorn och inom handel, hotell och restaurang med mera, och därmed också har sämre möjlighet till en lön som det går att försörja sig på. Fredrik Reinfeldt har sagt att ett femte jobbskatteavdrag är det bästa sättet att stimulera deltidsarbetare och låginkomsttagare till att vilja jobba mer. Jag undrar vad regeringen har för underlag till sitt ställningstagande. Det finns 500 000 som redan i dag vill jobba mer men inte får den möjligheten, för det finns inte tillräckligt många heltider. Kan Hillevi Engström berätta och förklara för mig hur det blir fler heltider med jobbskatteavdraget? Vi socialdemokrater vill att heltidsanställningarna ska bli fler. Vi vill att man ska ha rätt till heltid om man så önskar. Vi vill att man ska kunna förena arbetsliv och familjeliv, vilket ställer krav på bra förskola och äldreomsorg, bra och moderna arbetstidsmodeller med rätt bemanning och personal med rätt kompetens, en arbetsmiljö som gör att man orkar jobba heltid samt en barnomsorg som finns också på kvällar, helger och nätter. Vilka satsningar kommer regeringen att göra för fler heltider, för bättre möjligheter för kvinnor att få ett arbetsliv som går att kombinera med familjeliv samt för barnomsorg, även på kvällar, helger och nätter?

Herr talman! Jag tackar Ann-Christin Ahlberg för att hon ställt en bra interpellation och arbetsmarknadsministern för svaret. Jag har några frågor till arbetsmarknadsministern med anledning av svaret. Regeringen säger att det är viktigt med jämställdhet och att man har ett jämställdhetsperspektiv. Utifrån frågorna från Ann-Christin Ahlberg undrar jag om regeringen har gjort några genusanalyser av till exempel arbetsmarknadspolitiska insatser, såsom fas 3. Vi har nyss pratat om jobb- och utvecklingsgarantin. Vad får detta för effekter för arbetslösa kvinnor och män? Lönekartläggning hade vi tidigare. Nu har regeringen gjort det mindre intressant, kan man väl säga. Tidigare var det lag på att man skulle ha ett annat sätt att göra lönekartläggning på. Det tyckte regeringen inte var riktigt så viktigt. Jag önskar en kommentar till det från regeringen. Har regeringen gjort någon genusanalys av skattereduktionen för hushållsnära tjänster? Har den lett till en mindre könsuppdelad arbetsmarknad? Det vore intressant att få reda på det. Dagens arbetsliv är ojämställt såtillvida att fler kvinnor tjänar sämre. Det är fler kvinnor som har deltid och fler kvinnor som har timanställning och otrygga anställningar. Då borde man försöka hitta åtgärder som kommer till rätta med det. Om då regeringens svar är att skattereduktion för hushållsnära tjänster leder till ökad jämställdhet i arbetslivet undrar jag hur det sker med automatik. Jag skulle gärna vilja få svar på de frågorna om arbetsmarknadsministern har möjlighet.

Herr talman! Jag vill tacka för frågorna, som gäller ett viktigt område. Flera av dem tangerar också jämställdhetsministerns område. Jag delar uppfattningen när det gäller deltid såtillvida att det är ett bekymmer med de personer som vill arbeta deltid och inte erbjuds möjlighet till det. Det finns också de som jobbar deltid frivilligt. Det har också uppmärksammats, inte minst inom det så kallade Arenaprojektet på Arbetsförmedling, att det när man hade ett samarbete mellan arbetsförmedlingarna och kommunerna fanns ett slags tyst överenskommelse mellan kommunen som arbetsgivare och de anställda att man kunde stämpla upp till heltid. När kommunerna sedan erbjöd heltidsanställningar var det ändå ganska många som själva valde att fortsätta arbeta deltid. För dem som ofrivilligt arbetar deltid är det förstås ett bekymmer. Jag tror väldigt mycket på den svenska modellen, på parternas autonomi att teckna överenskommelser på arbetsmarknaden. Senast i går besökte jag Medlingsinstitutet och talade med generaldirektören om bland annat de här frågorna, alltså om analysen av jämställdhet. Jag fick då information om att det i den senaste avtalsrörelsen på flera avtalsområden har startats ett arbete mellan parterna om just deltidsfrågan. Jag tror att det är där som lösningen står att hitta, men det är inte alldeles enkelt alla gånger. I en del fall då arbetsgivaren erbjuder heltid innebär det delade turer, och alla vi som har hållit på med jämställdhet vet att det inte heller är eftersträvansvärt. Det är inte heller eftersträvansvärt om antalet jobb minskar, så att vi får en större arbetslöshet. Nu behöver vi alla arbetade timmar på arbetsmarknaden. Glädjande kunde vi också se att lönegapet minskar lite grann, men det är alldeles för lite. Fortfarande är det 6 procent som finns kvar som oförklarad löneskillnad mellan kvinnor och män när man har rensat från andra faktorer som utbildning, erfarenhet och ålder. Kvinnor tjänar 85 procent av vad män gör i Sverige. Det är klart att det inte är tillfredsställande. Det finns också redan i dag lagregler som utnyttjas i väldigt liten omfattning. Detta är väl ett bra tillfälle att informera kammarens ledamöter om de regler som finns i lagen om anställningsskydd, särskilt 25 a §. Jag har tittat lite grann på den paragrafen. Det finns väldigt få rättsfall där den tillämpas, och de som finns är inte så upplyftande. Det är väl en uppmaning att kvinnor som vill arbeta mer också sak anmäla det till sin arbetsgivare - det gäller för den delen män också - så att arbetsgivaren kan erbjuda deltidsanställda fler timmar och ökad anställningsgrad innan man anställer andra i de fall det är möjligt. Det finns flera olika aspekter på den här frågan, och det finns ingen enkel lösning. Vi talar om jobbskatteavdragets betydelse. Inriktningen på det är just mot låg- och medelinkomsttagare, och i det löneskiktet befinner sig många kvinnor, och det är en viktig faktor. Många kvinnor jobbar också deltid för att hinna med hem, barn och familj. Om de kan gå upp på heltid och kan köpa lite tjänster innebär det att de får bättre möjligheter på arbetsmarknaden och att det blir fler arbetstillfällen. Det är alltså ingen nattsvart fråga, men det är ingen enkel sak att lagstifta fram en rätt till heltid. Det visade också remissinstanserna i den utredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte. Även flera fackliga organisationer var negativa eller tveksamma till den typen av lagstiftning. Om vi tror på den svenska modellen är det avtalsvägen genom partssamarbete som vi måste lösa den här frågan. Jag tror att det kommer att bli förbättringar. Vi kan se tecken på att det går åt rätt håll.

Herr talman! Arbetslivet är väldigt ojämställt, och det är därför jag har ställt denna interpellation till just arbetsmarknadsministern. Det talas om att arbeta deltid frivilligt. Bland de 500 000 som har deltid finns det kanske en del som har studier eller föräldraledighet också, men de flesta av dem vill faktiskt arbeta heltid men får inte eller har en arbetsmiljö som är så tuff att man inte klarar av att jobba heltid. Därför måste man också våga se på jämställdhet ur ett arbetsmiljöperspektiv och se på arbetstidsmodellerna. Delade turer var något som man på 70-talet försökte få bort. I dag är det återigen vardag för många kvinnor, speciellt inom vård och omsorg. Där styr vi politiker, och där kan vi också göra något. Ministern sade inget om det som Fredrik Reinfeldt hade sagt, alltså att jobbskatteavdraget skulle göra att de som är deltidsanställda skulle jobba mer. Jag skulle jättegärna vilja veta hur man har kommit fram till den ståndpunkten. Att parterna på arbetsmarknaden ska försöka skapa möjligheter till anställningar som är både trygga och bra och att man kan försörja sig själv och ha en arbetsmiljö där man inte sliter ut sig är jätteviktigt, men vi politiker kan också ge förutsättningar för det. Det kan vi göra antingen i kommuner och landsting eller genom att vi här i riksdagen genomför riktade insatser. Till exempel har vi i Socialdemokraterna lagt fram förslag om att bygga upp möjligheterna att starta fler heltidstjänster och sådant i kommunerna som en riktad insats. Man kan också göra riktade insatser inom barnomsorg och äldreomsorg, vilket bidrar både till att kvinnor får en dräglig arbetsmiljö och till att vi skapar de arbetstillfällen som faktiskt behövs. Detta med frivillig deltid tror jag är en sanning med modifikation. Det är attityder, värderingar och gamla vanor som ställer till det. Vi står inför en jättestor generationsväxling i bland annat vård- och omsorgssektorn, där kvinnor har väldigt hög andel ofrivillig deltid. Om man ser till utbildningarna på de områdena kan man konstatera att det är väldigt få som söker. Är det något som vi politiker måste ta på största allvar så är det att vi kommer att ha brist på kompetens inom vård och omsorg inför den stora generationsväxlingen. Då duger det inte att erbjuda en tjänst på 62 procent. Det är inte så att kvinnor får 75, 85 eller 90 procent, utan det är ganska vanligt att få 62,239 procent, alltså med tre decimaler! Vi är inne i år 2011. Detta hör inte hemma på svensk arbetsmarknad, och det är ofta vi politiker som styr de verksamheter som har sämst villkor.

Herr talman! Jag blev lite konfunderad över svaret från arbetsmarknadsministern där hon nämnde skattereduktionen. Regeringen utgår i svaret från att det också i framtiden är kvinnorna som ska ha huvudansvar för städningen i hemmet. Det är på något sätt det som ska lösa deltidsproblematiken. Om någon annan kommer hem och städar kan kvinnan automatiskt gå upp på heltid. Jag föreställer mig att man i familjen gör det man har att göras i hemmet tillsammans, oavsett hur familjekonstellationen ser ut. Det handlar inte i huvudsak om att göra hushållsnära tjänster till en kvinnofråga. Min fråga gällde om regeringen hade gjort någon genusanalys av skattereduktionen för hushållsnära tjänster. Har det lett till att dagens arbetsliv blivit mindre ojämställt? Jag är tacksam för att ministern inte tar upp vårdnadsbidraget som en del i jämställdhetsfrågan. Det gör man nämligen i regeringens budget, vilket jag tycker är lite beklämmande. Jag hade också önskat att man hade diskuterat detta ur ett arbetsmarknadsperspektiv: Hur gör man genusanalyser, och vad får politiken för konsekvenser? Jag tyckte att Arenaprojektet, som ministern tog upp, var intressant. 8 miljarder visade den socialdemokratiska regeringens jämställdhetsutredning att fyllnadsstämpling kostade - 8 miljarder! De pengarna hade man kunnat använda för att stärka välfärdssektorn och anställa många av dem som i dag jobbar ofrivillig deltid på heltid. Men man valde i stället att sänka skatten med mycket mer, och det innebar att det inte blev flera personer i den offentliga sektorn. Jag skulle önska att arbetsmarknadsministern, som ändå ger en bild av att man ser problemet, är beredd att vidta åtgärder som faktiskt får konsekvenser men också göra en ordentlig genusanalys av det som händer på arbetsmarknaden utifrån regeringens politik. Min bild är i alla fall att den inte har gett effekter. Tvärtom har Sverige blivit mer ojämställt.

Herr talman! Jag tänkte att jag skulle förmedla en bild av den verklighet som finns i Gävleborg. Jag besökte Handels avdelning där och gick med dem igenom vilka bekymmer de har i sin verksamhet. Det största bekymmer de hade var deltid. När arbetsmarknadsministern här hävdar att parterna ska ta ett stort ansvar kan jag meddela att man i den här avdelningen har en organisationsgrad på 54 procent, och den är inget som bara blir starkare. En fråga direkt till ministern är: Vad tänker Hillevi Engström göra för att stärka det fackliga arbetet? Finns det någon plan för det? Jag fick en redovisning av deltidsproblematiken. För ett stort företag inom Handels bransch med över 100 anställda blev jag förvånad när jag gick igenom listorna över anställningar och anställningsgrader. Visserligen fanns det ett antal heltider - fast inte så många procentuellt sett. Men jag som kommer från metallindustrin fick en liten aha-upplevelse. Det var väldigt många som hade 7 procents anställning. Men det mest frapperande och överraskande var att ännu flera var anställda på 1 procent! Då börjar man fundera. Är det så överallt? Nej, det beror på vilken affär man går in i. Om man går in och köper lite elektronik i en sådan affär ser man att det jobbar grabbar där som har minst 80 procents anställningsgrad. Det finns ett antal andra branscher - som kanske har med fordon och bilar att göra - där man jobbar heltid. Men inom handeln hade man väldigt många som låg till och med så lågt som på 1 procent. Då blir frågan: Vad kan man göra åt det här? Är det självvalt på något sätt? Nej, naturligtvis inte. Jag ska ta ett annat exempel för arbetsmarknadsministern. Man berättade om en tjej som var anställd i en butik. Hon jobbade 30 timmar i veckan, en för branschen hög anställningsgrad. Hon gick på föräldraledighet. Vad hände då? Jo, då ersatte man henne med fyra vikarier. Då blir min första tanke: Oj då, hon måste ha haft jättestor arbetskapacitet. Men så var det naturligtvis inte. Det var inte det som det hängde på. Hon blev ersatt av två på tio timmar var plus två på fem timmar var. På så vis fick den här arbetsgivaren ihop sina 30 timmar. Det är så tydligt! Då blir min fråga: Har arbetsmarknadsministern någon ambition att på något vis rätta upp dessa balanser, att på något vis stå på de här tjejernas sida, så att även de kan få en anställning som det går att leva på?

Herr talman! Jag tycker att det ligger mycket i det som Eva-Lena Jansson tar upp: Vi politiker i våra kommuner och landsting har ett jättestort ansvar. Låt oss också ta det! Det gäller alla er som har politiska uppdrag. Man kan till exempel titta på moderatstyrda Örebro. Där har man jämställdhet i arbetslivet som en prioriterad fråga. Arbetstider, löner och arbetsvillkor är en fråga för arbetsmarknadens parter. Jag tycker att vi ska ge dem det ansvaret, så att den svenska modellen kan leva vidare. Vi kan redan nu se i den nyligen avslutade avtalsrörelsen för i år att frågan om heltid och deltid är en prioriterad fråga. Ann-Christin Ahlberg har skrivit en intressant interpellation. Jag har försökt besvara den i de olika delarna. Det görs mycket på det här området. Det gjordes också mycket förra mandatperioden, då regeringen satsade tio gånger mer på jämställdhetsområdet än någonsin tidigare. År 2011 kommer en ny plattform, som min kollega statsrådet Nyamko Sabuni svarar för. Vi kommer att jobba med alla departement inom Regeringskansliet på ett bra sätt för att förbättra jämställdheten, integreringen och analyserna av hur olika reformer och förslag slår mot kvinnor och män. Men barnomsorg, äldreomsorg och sysselsättningsgraden i kommuner och landsting är en fråga för arbetsmarknadens parter, och ytterst är politiker ute i våra viktiga verksamheter, inte minst i äldreomsorg, barnomsorg och vård, ansvariga för de frågorna. Tack för debatten!

Herr talman! Bara som en upplysning: Eva-Lena Jansson har ingen rätt till ytterligare replik. År 2006 tog moderaterna i Örebro bort rätten till heltid. Hur man agerar där tycker jag att Hillevi Engström ska ta med sig till sina partikamrater. Jag har fortfarande inte fått min huvudfråga besvarad av ministern: Varför tycker ni i regeringen att jobbskatteavdrag är det bästa sättet att stimulera deltidsarbetare och låginkomsttagare att vilja jobba mer? Det finns redan i dag 500 000 som vill jobba mer men som inte får. Hur kan det bli flera heltider? Nu har jag upprepat den frågan flera gånger, så jag hoppas att jag kan få svar i den sista repliken. Sedan undrar jag också vilket genusperspektiv på arbetslivet som regeringen har haft, till exempel i fråga om neddragningar av de kommunala omsorgstjänsterna, som drabbar kvinnor mer än män. Nedmonteringar av de gemensamma trygghetssystemen, som a-kassan och socialförsäkringarna, vet vi drabbar kvinnor mer än män. Vårdnadsbidraget ökar skillnaderna i ansvar och kontakt med både barn och män för kvinnor men också i arbetslivet. Jämställdhetsbonusen vet vi har blivit ett fiasko. Försäkringskassan har visat att den inte hade någon effekt på fördelningen av föräldradagarna mellan kvinnor och män. Det påverkar också arbetslivet. Avdraget för hushållsnära tjänster har inte på något sätt motverkat problemen med den ojämlika fördelningen mellan kvinnor och män av det obetalda hemarbetet utan har snarare förstärkt att kvinnans plats är i hemmet. Då undrar jag: Vad är regeringens genusperspektiv på arbetslivet utifrån de politiska beslut som man har redan har tagit?

Herr talman! Jag blev lite överraskad när ministern tackade för debatten. Jag ställde ju några frågor som handlade om de tjejer som jobbar inom Handels, de som har 1 procent eller 7 procent i anställningsgrad eller där man ersätter en föräldraledig på 30 timmar med fyra personer. Jag ställde en fråga, och jag vill kunna ge ett svar eftersom jag ska besöka Handels även efter denna dag. Då vill jag gärna kunna relatera till den diskussion som jag har haft med ansvarig minister. Vad tänker ministern göra åt detta, och vad kan hon göra åt detta utöver att bara hävda att det är parternas ansvar? Betyder det att man sitter lugnt och stilla i båten eller att man drar sig undan från frågan och är ganska tyst? Accepterar arbetsmarknadsministern att det är på det viset att kvinnor inom handeln anställs på 1, 2, 3, 4 eller 7 procent? Tycker ministern att det är någonting som är självvalt? Är det så det ska se ut? Eller säger ministern att det där får väl Handels i så fall göra någonting åt? Samtidigt fattade arbetsmarknadsministern, som under förra mandatperioden var ordförande i utskottet, en massa beslut som gjorde det besvärligare och svårare för facket. Organisationsgraden minskar. Medlemskapet hotas av höga avgifter till a-kassan med mera, med mera. Studiemedelslagen ska nu också ändras för att förhindra fackligt arbete. Nu sitter ministern här och säger att det är fackets ansvar. Accepterar ministern dessa urusla anställningsvillkor? Det svaret vill jag ha. Det vill jag kunna lämna när jag åker och träffar Handels igen.

Herr talman! Det har varit en intressant diskussion. Också jag följer vad som händer på arbetsmarknaden och i arbetslivet ganska nogsamt. Jag tror till skillnad mot Raimo Pärssinen på den svenska modellen - på möjligheterna för parterna att fritt teckna avtal. Jag tror på de konfliktregler som finns. Jag tycker att vi har en bra ordning och reda på arbetsmarknaden i den delen. Raimo Pärssinen ställer en explicit fråga: Vad ska arbetsmarknadsministern göra för att stärka det fackliga arbetet? Jag vet inte om frågan är retorisk. Jag ser gärna att både fack och arbetsgivare har höga organisationsgrader. Det finns också fackliga organisationer som växer. Facken får väl själva dra slutsatsen av detta och vad det beror på. Men det kan säkert göras mer för att få upp intresset och engagemanget. Jag har själv en facklig bakgrund och tycker att det är viktigt med ett engagemang på arbetsplatsen. Jag vill att alla ska kunna leva på sin lön och att det ska löna sig att arbeta, arbeta mer och arbeta längre upp i åldrarna. Det är också därför regeringen har genomfört flera jobbskatteavdrag, som har lett till att en vanlig LO-familj har mellan 2 000 och 3 000 kronor mer i plånboken varje månad. Det är det som är drivkraften. Jobbskatteavdragen ger en drivkraft till ökat arbete. Det är också det som har gjort att Sverige har en bra ekonomi och ordning och reda i statsfinanserna. Det ska löna sig att arbeta. Jag som tidigare jämställdhetstalesperson för Moderaterna har jobbat mycket med dessa frågor. Vi har ett beslut på att vi som förtroendevalda i kommuner och landsting ska aktivera oss mycket mer för att öka möjligheterna till heltidsanställningar. Mitt svar till Raimo Pärssinen på vad du ska svara de handelsanställda är att de måste ställa frågan till sina fackliga företrädare. Det handlar om hur man tecknar avtal och varför man i så fall inte begär mer eller försöker få till fler heltidsanställningar. Den frågan kan bara de avtalstecknande parterna ge argument för. Kanske har man höjt löner eller OB-ersättningar i stället eller prioriterat någon annan fråga. Men ytterst är detta en fråga i fria förhandlingar mellan parterna, och jag hoppas att det ska kunna förbli så även i framtiden.