Fusk och arbetslivskriminalitet

Fru talman! Jag har noterat att jag har ganska långa interpellationssvar, men jag ska försöka dra igenom dem lite snabbt.

Sofia Amloh har frågat arbetsmarknadsministern vad ministern avser att göra för att begränsa möjligheten till långa kedjor med underentreprenörer. Interpellationen har överlämnats till mig.

Upphandlande aktörer, arbetsmarknadens parter, näringslivet, tillsynsmyndigheter och rättsvårdande myndigheter har ett gemensamt ansvar för att säkerställa att kriminella och oseriösa aktörer hålls borta från marknaden. De aktörer som bryter mot regler om arbetsvillkor och som begår brott och tillskansar sig offentliga medel på felaktiga grunder ska inte få offentliga kontrakt. Ett effektivt arbete med att utestänga dessa aktörer är avgörande för att skydda särskilt utsatta arbetstagare och främja sund konkurrens mellan företag samt för att värna samhällsekonomin och upprätthålla tilliten i vårt samhälle i stort.

Arbetslivskriminalitet förekommer ofta i branscher där tjänster upphandlas, exempelvis inom bygg- och anläggningsbranschen. Om det finns risk för oskäliga arbetsvillkor är upphandlande aktörer skyldiga att ställa arbetsrättsliga villkor.

Det är ett känt faktum att förekomsten av kriminella och oseriösa företag ökar längre ned i leverantörskedjan. Upphandlingslagstiftningen begränsar inte möjligheten för upphandlande aktörer att ställa krav på att en leverantör anger vilka underleverantörer som ska användas. Reglerna tillåter även krav som innebär att endast en del av kontraktet får utföras av underleverantörer. Den upphandlande aktören kan alltså ställa krav på att huvudleverantören har en väl fungerande inköpsfunktion som följer upp och utvärderar sina underleverantörer.

Regeringen har i Färdplan för de offentliga affärerna 2025–2030 fattat beslut om ytterligare tre inriktningsmål till den nationella upphandlingsstrategin. Ett av dessa mål är att upphandlande aktörer ska säkerställa att endast seriösa leverantörer tilldelas offentliga kontrakt samt att leverantörerna följer avtal och gällande regelverk och har seriösa underleverantörer.

Upphandlingsmyndigheten har fått i uppdrag att informera, vägleda och möjliggöra erfarenhetsutbyte om hur färdplanen kan förverkligas, och regeringen har stärkt Upphandlingsmyndighetens förutsättningar att stödja kommunernas arbete med att motverka arbetslivs- och välfärdskriminalitet inom de offentliga affärerna. På regeringens initiativ har myndigheten tillförts 50 miljoner kronor över tre år för detta arbete. Även Ekobrottsmyndigheten har tillförts medel. Syftet med satsningen är att ge kommunerna bättre verktyg för att upptäcka och utesluta oseriösa aktörer i upphandlingar.

Upphandlingsmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten har fått ett gemensamt uppdrag att utveckla formerna för och tillgängliggöra ett operativt och verksamhetsnära stöd för kommuner som hjälper dessa att motverka arbetslivs- och välfärdskriminalitet i inköpsprocessens olika delar.

Upphandlande aktörer har tillgång till flera verktyg för att säkerställa att leverantörer och underleverantörer följer lagar och avtal; bland annat kan misstänkt låga anbud ifrågasättas. Konkurrensverket har på uppdrag av regeringen lämnat förslag som syftar till att göra det lättare att förkasta oseriösa anbud i offentliga upphandlingar. Beredning pågår nu i Regeringskansliet.

Just nu pågår även en översyn av EU:s upphandlingsdirektiv. Sverige har framfört att det nya regelverket behöver innehålla bestämmelser som skapar förutsättningar för god konkurrens och motverkar korruption samt ger möjligheter till exkludering av oseriösa och kriminella aktörer.

Fru talman! Arbetslivskriminalitet handlar om kriminella, maffialiknande företag som bygger sina verksamheter genom svart arbete och illegal arbetskraft. Det är skenanställningar, människohandel, usla arbetsmiljöförhållanden och olika bidragsbrott. Arbetslivskriminaliteten göder också den organiserade brottsligheten. Arbetslivskriminaliteten hotar seriösa företag och utnyttjar arbetare under fruktansvärda villkor.

Den kriminella ekonomin i Sverige omsätter hisnande 352 miljarder kronor per år. Det är pengar som inte bara stjäls från vår gemensamma välfärd utan också fungerar som kassako för gängen när de ägnar sig åt skjutningar och narkotikahandel. Det som statsrådet redovisar i sitt svar är inte fel – jag har inga invändningar mot det – men det står faktiskt inte i proportion till hur omfattande samhällsproblemet är. Den mer rättvisa beskrivningen av statsrådets svar är kanske snarare att det är en fis i rymden.

Arbetslivskriminaliteten handlar om systematiskt fuskande och om regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet inom en rad områden, från arbetsmiljö till ekonomisk brottslighet. Konsekvenserna är oerhört stora för arbetstagarna, för företag som sköter sig och för samhället i stort.

Dagens tillämpning av offentlig upphandling bidrar till att skapa osund konkurrens. Alltför ofta är det lägsta pris som är vägledande, och kostnaderna hålls nere på bekostnad av god arbetsmiljö. Detta är revor i systemet som vi måste täppa till.

Därför behöver vi ha en regel som säger att det får finnas max två underentreprenörsled och att det inte går att bolla vidare ansvaret till någon annan. Vi behöver se till att man vet var arbetsmiljöansvaret ligger. Det ska alltså vara max två underentreprenörsled. Det fanns ingenting i svaret från statsrådet om detta, och statsrådet får gärna återkomma kring varför regeringen inte har gjort något när det gäller detta.

Det skulle också behöva upprättas en svart lista över de oseriösa arbetsgivarna så att den som sitter och gör en upphandling och så vidare vet vilka företag man faktiskt inte ska anlita. Inte heller det har regeringen förmått ta tag i. Varför inte?

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker faktiskt, inte helt oväntat, att det är en lite orättvis kritik mot regeringen att säga att detta är en fis i rymden. Jag tycker inte att det är det.

Jag är visserligen part i målet och civilminister med ansvar för offentlig upphandling, men jag tycker att den här regeringen har gjort ganska mycket när det kommer till att upptäcka och komma åt de kriminella eller oseriösa leverantörerna och få bättre fungerande offentliga upphandlingar. Jag har faktiskt gott samvete gällande mycket av det vi har gjort.

Även om interpellationssvaret var lite för långt för min smak var det inte heltäckande; det finns ganska mycket som jag inte nämnde där, exempelvis Leverantörskontrollutredningens betänkande, som vi nu har gått vidare med och budgetsatt. Nu håller Bolagsverket på att jobba fram en leverantörskontroll, vilket kommer att vara till stor nytta och ha stor betydelse i arbetet med att i ett tidigt skede upptäcka oseriösa aktörer. Målet är nämligen att aldrig sluta kontrakt med en enda kriminell eller oseriös leverantör, vilket är ett mål som delas av partier över blockgränsen. Vi har även gjort en hel del annat.

Färdplanen för offentlig upphandling jobbade vi ganska länge med på Finansdepartementet, och den är bra. För den som använder färdplanen är den ett konkret verktyg – eller ger ganska konkreta guidelines, eller hur vi nu ska uttrycka det – för bra upphandlingar. Vi har adderat ett nytt upphandlingspolitiskt mål som handlar just om att utesluta oseriösa aktörer, och i färdplanen finns det en hel del konkreta tips, förslag och tankar om hur man som upphandlande myndighet bäst kan arbeta för att skapa murar kring de företagen.

Det är dock ändå så att varje statlig myndighet, varje kommun och varje region ansvarar för sin upphandling. Det finns i dag möjlighet – det har jag märkt även i många andra sammanhang – att inom ramen för offentlig upphandling göra mycket bättre upphandlingar än man gör i dag. Man ropar efter mycket men tittar sällan på var man står och stampar genom att gräva efter vad man själv kan göra. Hur kan man använda lagstiftningen på bästa sätt för att bland annat minimera risken för att sluta avtal med kriminella aktörer?

Man kan alltså göra mycket mer, och det var därför jag som civilminister kom fram till att vi under den här mandatperioden inte ska fokusera på att ändra lagstiftningen utan snarare stödja arbetssätt och metoder för att, med lagstiftningen som stöd, kunna genomföra så bra upphandlingar som möjligt.

Vi har också gett Konkurrensverket i uppdrag att ta fram förslag till en så kallad svartlistning. Vi har även tagit emot förslag om att onormalt låga anbud ska kunna uteslutas lättare än i dag, det vill säga stärka den juridiska möjligheten att göra det. Det är också några exempel på sådant vi har gjort för att komma åt den kriminella ekonomin.

Det sista jag ska svara på gäller detta med antalet underleverantörsled. Det är ändå så att Leverantörskontrollutredningen tittade på frågan och kom fram till att det med dagens EU-rätt inte är möjligt att begränsa antalet underleverantörer. Den bedömningen delades också av en massiv majoritet av remissinstanserna, och därför gick regeringen inte vidare med detta.

Jag vill dock verkligen betona att det i dag finns möjlighet för upphandlande myndigheter att ställa mycket högre krav på underleverantörer än vad som många gånger sker i dag. Jag vill verkligen uppmana upphandlande myndigheter att använda sig av den möjligheten.

Fru talman! Trots att statsrådet fyllde på sitt svar i sitt andra inlägg vill jag nog fortfarande påstå att svaret är mycket magert. Om det inte finns fler åtgärder eller fler svar på våra frågor om det omfattande samhällsproblem som arbetslivskriminalitet står för blir jag faktiskt orolig. Är det detta som är svaret är det faktiskt lite värre än jag trodde.

År 2007 ändrade den dåvarande borgerliga regeringen regelverket för arbetskraftinvandringen. Man gjorde det till ett i stort sett helt oreglerat och liberalt system, vilket ledde till i stort sett fri arbetskraftsinvandring. Det möjliggör en exploatering av människor och en osund konkurrens, och det möjliggör den organiserade brottligheten.

År 2009 slopade samma regering revisionsplikten för mindre företag. Det var ett förslag som fick jättemycket kritik från en rad myndigheter: Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Åklagarmyndigheten. Rikspolisstyrelsen själv var orolig för vad detta skulle leda till gällande möjligheten att upptäcka ekonomisk brottslighet.

Nu står vi här med verkligheten framför oss. Exakt de konsekvenser som man varnade den dåvarande regeringen för brottas vi nu med, och den nuvarande regeringen har inte tagit tag i dem. Man har inte lyft konsekvenserna här, och man verkar inte ha några ambitioner att komma till rätta med dem. Inte minst Riksrevisionen konstaterade just dessa konsekvenser 2017. Det är ett omfattande problem som kräver omfattande åtgärder.

Fru talman! Det finns otaliga exempel på hur det här pågår varje dag. Den yttersta konsekvensen är ett faktum när arbetsmiljön brister till den grad att människor dör på sin arbetsplats. Det tog dessutom dagar att utreda vilka personerna var, eftersom man hade noll – och jag menar verkligen noll – kontroll på vilka som befann sig på byggarbetsplatsen när hissen rasade och fem personer fick sätta livet till.

Det konstaterades att 43 olika underentreprenörer var knutna till projektet i Sundbyberg, vilket belystes i utredningen av hur det komplexa ansvaret för arbetsmiljön var fördelat. Arbetsmiljöansvaret bollas runt och försvinner rakt ut i tomma intet.

Vi socialdemokrater vill lagstifta om max två underentreprenörsled i flera drabbade branscher – framför allt i den hårt drabbade byggbranschen. Varför har regeringen inte vidtagit de konkreta åtgärder som behövs för att göra skillnad i den här verkligheten? Hissolyckan inträffade faktiskt för flera år sedan. Man bollar runt arbetsmiljöansvaret. Vilka konkreta åtgärder har den här regeringen för att sätta stopp för det som pågår?

Regeringen har inte mer till svar, och det gör mig djupt oroad. Jag ger civilministern en chans till att berätta på vilket sätt man med omfattande åtgärder ska ingripa mot det här stora samhällsproblemet, som göder mycket av den kriminalitet vi ser.

(Applåder)

Fru talman! Nu vidgades ju debatten. Jag kan påminna dem utanför kammaren som eventuellt lyssnar på den här debatten om vad frågan var. Interpellationen som jag ska svara på innehöll en enda fråga: Vad avser ministern att göra för att begränsa möjligheten till långa kedjor med underentreprenörer? Det var frågan, och det är detta vi diskuterar i den här interpellationsdebatten.

Nu adderades hela välfärdskriminaliteten och arbetslivskriminaliteten. Jag har svarat på vad jag som civilminister har gjort och berättat vilka initiativ jag har tagit gällande lagen om offentlig upphandling. Om vi ska komma åt problemet med välfärdskriminalitet och arbetslivskriminalitet måste vi dock jobba med mycket mer än bara lagen om offentlig upphandling – det begriper väl var och en.

Det är därför många ministrar på andra departement har givit olika myndigheter nya uppdrag och gjort olika budgetsatsningar. Inte minst har Ekobrottsmyndigheten fått resurser och uppdrag som tangerar detta. Även Tullverket har fått mycket. Den här interpellationen ställdes till arbetsmarknadsminister Johan Britz, men eftersom den var ställd som den var gick den över till mig. Jag ansvarar ju för underleverantörer i offentlig upphandling, så det var rätt att frågan kom till mig.

Den debatt som förs av ledamoten tangerar Britz ansvarsområde. Ledamoten får väl återkomma med en ny interpellation och bredda frågeställningen lite så att den kommer till arbetsmarknadsministern nästa gång. Jag säger detta som ett litet tips.

Nog vidtas väldigt många åtgärder. Ett tiotal myndigheter har också fått ett samlat uppdrag att jobba mot välfärdskriminaliteten. Jag har ju redan svarat på varför vi inte har gått vidare med att lagstifta om att det får finnas max två underleverantörer som ett upphandlande företag kan använda sig av. Den utredning som tillsattes under den förra regeringens tid vid makten kom fram till att detta strider mot EU-rätten och att det förmodligen skulle vara olagligt om Sverige införde en sådan lagstiftning. En stor majoritet av remissinstanserna delar den bedömningen, och vi går därför inte vidare med detta.

Med det sagt har jag en uppmaning till alla myndigheter: Det måste till en skärpning nu! Använd er av de möjligheter som finns vad gäller krav på att företag ska ha koll på sina underleverantörer! Använd de möjligheter som finns till efterkontroll! Utforma avtalen så att det går att följa upp upphandlingen! Det finns massor av best practice och massor av förslag, tankar och exempel på bra upphandlingar som gynnar små företag och den idéburna sektorn och som stärker konkurrensen men också gör att man har koll på att inga oseriösa eller kriminella aktörer skriver kontrakt med det offentliga.

Fru talman! Det är ganska symtomatiskt för den här regeringen när ministern säger att han bara ska besvara en enskild fråga när det handlar om ett så här stort samhällsproblem. Den här interpellationsdebatten handlar om fusk och arbetslivskriminalitet, som är omfattande problem. Om man ska lösa dessa problem och svara på frågor rörande dem behöver man vidga perspektivet. Nu hade jag ställt en viss fråga, men regeringen måste väl kunna hantera något som är så omfattande som detta?

Johan Britz har svarat på sådana här frågor i kammaren tidigare, och jag tycker att det är lite konstigt att han inte gör det nu. På senare tid har han dock inte mött olika fackförbund – framför allt mötte han inte Byggnads ordförande i morgonsoffan – rörande just den här frågan, så jag förstår att han inte är här i dag heller.

Arbetslivskriminaliteten hotar seriösa företag och utnyttjar arbetare under fruktansvärda förhållanden. Detta är ett utbrett och växande fenomen. Vi måste stoppa det här.

Socialdemokraterna vill sjösätta ett brett program med långsiktiga och kraftfulla insatser för att städa upp på svensk arbetsmarknad. Vi vill införa en svensk maffialag. Vi vill tillåta max två underentreprenörsled och förbjuda kriminella att driva vårdcentraler, skolor och HVB-hem. Vi vill svartlista fuskare och återinföra revisionsplikten. Vi vill motverka bolagsmålvakter och oseriösa företag. Vi vill se 10 000 fler kontroller om året för att motverka skattefusk och svartarbete.

Listan kan göras väldigt lång, och om vi får styra Sverige efter den 13 september kommer vi att beta av punkterna på den. Vi vill ha ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Den organiserade brottsligheten hör inte hemma här. Vi kommer att se till att beta av listan punkt för punkt. Vi kommer att ta svensk arbetsmarknad på allvar, till skillnad mot den här regeringen.

(Applåder)

Fru talman! Jag kanske inte är känd för att vara en de mest formalistiska personerna i den här regeringen, men lite formalist får jag ändå bli. Vi har en interpellationsdebatt här. Vi debatterar ju inte utifrån interpellationens rubrik, utan vi debatterar interpellationens innehåll.

Den här interpellationen består av tre meningar och en fråga. Frågan och innehållet i meningarna berör underentreprenörer. Det är detta som frågan utgår från. Det är väl klart att frågan då kommer till ansvarig minister. Vill man ha en bredare arbetsmarknadspolitisk och arbetsmiljöpolitisk debatt, eller en debatt om arbetslivskriminalitet, får man anpassa interpellationen vad gäller innehåll och frågeställning. Då kanske den kommer till en annan minister.

Detta är heller inte något nytt fenomen. Det låter som att välfärdskriminalitet är ett fenomen som har uppstått under de senaste fyra åren, men så är det verkligen inte. Detta har tyvärr växt i kraft under en lång period, och alla regeringar har på olika sätt tagit till åtgärder för att komma åt det. Det har dock visat sig vara svårt. De kriminella är tyvärr smarta och många gånger snabbare är vad lagstiftarna är.

Regeringen har med många olika åtgärder och genom många olika departement – kanske alla departement – jobbat för att komma åt fuskarna och de kriminella inom det här området. Väljarna får själva avgöra vem som har bäst track record vad gäller att komma åt den grova organiserade brottsligheten. Jag måste säga att vi från den här regeringens sida under fyra år har visat att vi med många åtgärder, både förebyggande och kraftfullare, mer repressiva sådana, nu till slut har börjat lyckas komma åt och slå hål på den grova kriminaliteten. Man kan exempelvis se det i den drastiska minskningen av antalet dödliga skjutningar.

Om vi får fortsätta med den här inriktningen på politiken och inte byter kurs, vilket Socialdemokraterna lovar att göra, tror jag att vi snart kommer att få se resultat vad gäller arbetslivskriminalitetens och välfärdskriminalitets omfattning. Jag tror dock att den här regeringen behöver sitta kvar för att det ska ske.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.