Funktionsnedsattas möjlighet till jakt

Herr talman! Jesper Skalberg Karlsson har frågat mig om jag och regeringen kommer att presentera några nya förslag till lagstiftning under 2017 i syfte att underlätta jakt för människor med funktionsnedsättning.

Kvinnor och män med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att verka i vardagen på så lika villkor som möjligt vad gäller delaktighet och tillgänglighet. För mig är detta en viktig fråga.

Svar på interpellationer

Regeringskansliet fortsätter därför att bereda frågan om möjlighet att underlätta för människor med funktionsnedsättning att jaga. Jag är engagerad i frågan och ser fram emot resultatet.

Herr talman! Jakt och viltvård är en viktig möjlighet till rekreation och friluftsliv i Sverige, samtidigt som det ökar förståelsen för djur och natur och hur de samverkar. En svensk modell för jaktpolitiken, där det civila samhället genom Svenska Jägareförbundet samarbetar med berörda myndigheter, är på flera sätt framgångsrik.

Genom frivilliga insatser från jägarna har vi livskraftiga viltstammar i hela landet. Den hållbara rovdjurspolitiken säkerställer att våra fem stora rovdjur har gynnsam bevarandestatus. Det är ett viktigt och välkommet framsteg.

Men svensk jakt är tyvärr inte lättåtkomlig för alla. Jägare med funktionsnedsättning behöver ofta ha ett motordrivet fordon för att ta sig fram i terrängen. Det gäller ofta en fyrhjuling. För att få använda ett sådant fordon krävs i nästan alla fall dispens från terrängkörningslagen och från jaktförordningen.

Detta system med dispenser som ordnas av länsstyrelsen är ganska tidskrävande och ganska kostsamt. Tiden för handläggning är lång - ofta mer än fyra veckor - och skulle kunna användas till mer prioriterade ärenden om man exempelvis utökade giltighetstiden för varje dispens.

Ett annat problem som många funktionsnedsatta jägare upplever är att det är en orimlig hantering som åläggs när man måste ha flera olika tillstånd för olika platser och dessutom måste bära med sig det fysiska tillståndet överallt för att man ska kunna visa upp det för polisen.

Denna fråga som är viktig för Jaktsverige har uppmärksammats av många, däribland vår svenska landsbygdsminister, statsrådet Sven-Erik Bucht. I december 2015 lovade ministern att ett förslag till lagändring skulle läggas på riksdagens bord under året. Men det blev inte riktigt så. Det var ett välkommet besked när det kom, eftersom ambitionen för regeringen bör vara att alla människor oavsett funktionsnedsättning eller inte ska kunna delta så mycket som möjligt i alla delar av samhället. Men någon sådan lagändring eller ett effektfullt förtydligande av den nuvarande lagstiftningen har inte presenterats och inte implementerats. Problemet med olika tolkningar från olika länsstyrelser kvarstår.

Jag vet att det är svårt att inom regeringen komma överens med Miljöpartiet i frågor som rör jakt och viltvård. Men givet att statsrådet redan har lovat att detta är prioriterat, och givet att det finns en bred enighet i miljö- och jordbruksutskottet och i Sveriges riksdag för att genomföra detta, vill jag ändå passa på att fråga statsrådet Sven-Erik Bucht: Kommer detta att läggas fram på riksdagens bord under denna mandatperiod? Vad är det egentligen som dröjer så mycket när vi ändå är överens?

Herr talman! Jag förstår att Jesper Skalberg Karlsson är otålig. Jag är också otålig och vill föra frågan framåt av den anledningen att jag som landsbygdsminister värnar om jakt och viltvårdsförvaltning. Jag värnar också om att funktionsnedsatta ska ha tillgång till samhällslivet i så stor utsträckning som det är möjligt. Det handlar om att funktionsnedsatta givetvis ska kunna besöka olika offentliga lokaler. Men det handlar också om att de ska kunna ta del av kultur och fritidsaktiviteter, och jakt är en viktig fritidsaktivitet som funktionsnedsatta också bör kunna ta del av.

Man kan i dag som rullstolsbunden bedriva jakt från motorfordon när det gäller älg, vildsvin, dovhjort och rådjur under förutsättning att motorn är avstängd när jakten pågår.

Det som vi nu diskuterar är möjligheten att bedriva jakt på vilda fåglar och däggdjur som är skyddade enligt habitatdirektiven. Vi diskuterar nu denna fråga och ser över hur vi ska kunna anpassa svenska regler i jaktlagstiftningen till EU:s naturvårdsdirektiv för att se vilka lättnader som vi kan göra.

Som Jesper Skalberg Karlsson här nämner är det flera lagstiftningar som berörs, och detta är en ganska komplex materia. Därför har regeringen planerat att ge Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå en modernisering av terrängkörningslagstiftningen. I detta uppdrag ingår också att se över att man kan underlätta för personer med bestående funktionsnedsättning att jaga.

Herr talman! Jag tackar landsbygdsminister Sven-Erik Bucht för detta svar.

Som statsrådet nämner finns det i dag möjlighet att använda sig av motorfordon om man har dispens när man jagar till exempel älg. Men många funktionsnedsatta får dispens bara för en förflyttning om dagen. Man har en såt, och när man har jagat denna såt är jakten för dagen över. Man får kanske jaga en timme, och sedan är det bara att åka hem. Det är mycket tråkigt. Man kan fundera på om detta är ändamålsenligt.

Förutom att man ofta har begränsningen att man får göra bara en förflyttning om dagen, kan det också vara så att man får göra bara 15 förflyttningar med motorfordon per år. Utöver att man får göra bara dessa 15 förflyttningar måste man också innan man ger sig ut ha en egen liten turtabell för vilka förflyttningar man tänker göra. Den ska man ha med sig under hela jakten, så att naturbevakare och polis kan läsa den. Utöver det får man inte heller alltid korsa en myrmark eller en liten bäck om den inte har någon bro.

Jag har läst lite grann om detta ämne inför denna debatt, men jag ska erkänna att detta inte är ett ämne där jag är allvetande. Som statsrådet säger är det ganska komplicerad materia. Det är olika lagstiftningar som man vill peta i.

På Svensk Jakt läser jag om en kille som heter Alexander Eriksson, som är rullstolsburen efter en ryggmärgsskada som han fick vid en allvarlig trafikolycka. För honom handlar det om att han bara ska kunna jaga bäver och kanske hare. Det är ju märkligt att man inte kan komma i mål med de arterna när man i någon mening har kommit i mål med älgjakten. Älgen är ett betydligt större djur.

Jag vill lyfta fram särskilt två citat i artikeln. Det ena kommer från länsstyrelsen själv, som har kommenterat en överklagan från Alexander Eriksson efter att han har fått ett beslut. Man skriver: "För övrigt anser Länsstyrelsen att jaktlagstiftningen borde ses över med avseende på rullstolsbundnas lika rätt till småviltsjakt." Det tycker jag är ett välkommet besked. Jag skulle även vilja ta upp Alexanders sista citat i artikeln, nämligen: "Man blir nerbruten av att ha med myndigheter att göra." Det tycker jag är väldigt talande när det gäller just sådan här komplicerad materia.

När det gäller ett uppdrag till Naturvårdsverket tycker jag att det är välkommet. Jag tycker att det är bra om frågan fortsatt kan beredas i Regeringskansliet och kanske prioriteras upp där och på Näringsdepartementet. Även innan man kommer i mål med komplicerade lagförändringar kan man nämligen försöka samtala med de länsstyrelser som är problematiska. En del länsstyrelser har i dag ett helt okej arbete utifrån den lagstiftning riksdagen ändå har lagt på deras bord, men länsstyrelserna i till exempel Västerbotten och Norrbotten gör helt andra tolkningar än övriga länsstyrelser i landet.

Eventuellt kan man därför under en övergångsperiod, innan man kommer i mål med Naturvårdsverkets översyn, förtydliga för dessa länsstyrelser hur det egentligen ska gå till. Det är kanske inte ett uppdrag som ligger främst på statsrådet själv, eftersom det vore ministerstyre, men man kan åtminstone förordna det eller lägga det i ett regleringsbrev till ansvariga myndigheter - att just förtydliga vad det är som gäller i nuvarande lagstiftning.

Herr talman! När det gäller jakt ser jag det som en rättighetsfråga och en rättvisefråga för de funktionsnedsatta. Därför är jag precis lika angelägen som du om att få en ny lagstiftning på plats, Jesper. Som du säger är dock frågan väldigt komplex. Den är inte enkel, utan den ska anpassas till EU-nivå där det är flera olika lagstiftningar som berörs. Därför tar det också tid; så är det tyvärr.

Frågan är inte heller ny, egentligen. Jägarförbundet lyfte fram den här frågan redan 2010. Jag blev ansvarig för jaktfrågorna i slutet av 2014, alltså efter ungefär fyra år. Jag måste ändå fråga dig, Jesper: Varför gjordes ingenting tidigare?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för det korta svaret. Jag kan bara säga, som en generell kommentar till statsrådets inlägg, att det är klart att jag önskar att Alliansen hade gjort mer under sin tid vid makten. Det gäller allt från jobbskatteavdragen till arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Jag tror att det fanns möjlighet till mer långtgående reformer än vad vi kanske hann med under de sista fyra åren. Det ser jag inga problem med att erkänna i kammaren.

När det gäller denna fråga och att det tar tid eftersom den är komplicerad hoppas jag att statsrådet kan ha lite högre ambitioner och visa lite mer engagemang än att bara säga att det är en gammal fråga. Det jobbar ändå ett antal hundra människor på Regeringskansliet och Näringsdepartementet, och det är synnerligen kompetent folk. Det tycker jag att man ska vara ärlig med.

Om det finns en vilja från politiken och ett brett stöd i Sveriges riksdag och om statsrådet känner att han har uppbackning både från partierna och från Jägarsverige borde det gå att komma i mål med den här frågan under mandatperioden. Man ska ju se detta i ljuset av att även statsrådet SvenErik Bucht snart kommer att ha haft fyra år på sig. Det är bara ett år kvar av mandatperioden, och ser man inte ljuset i tunneln än kanske man inte kommer att se det över huvud taget.

Jag skulle vilja säga att jakt och viltvård är viktigt. Det är viktigt för rekreation och friluftsliv. För några är det ett intresse, för några är det en passion och för några är det ett yrke. Jag tycker att det är bra att människor kommer ut i markerna, och jag tycker att det är bra att det ökar förståelsen för hur djur och natur samverkar. Jag skulle önska att statsrådet och regeringen i alla fall öppnade dörren på glänt för fler grupper, och då är funktionsnedsatta prioriterade.

Detta är som sagt en gammal fråga, men nu kanske det är dags att vi ändå kommer i mål.

Herr talman! Jag har varit verksam i två och ett halvt år, Jesper. Vi har hanterat och fått ordning på många jaktfrågor under dessa två och ett halvt år, inte minst älgjakten och fjälljakten.

Jag vill göra en korrigering, Jesper: Något tillstånd behövs inte för att jaga älg, vildsvin, dovhjort och rådjur från motorfordon om du har en funktionsnedsättning. I januari 2009 antog Sverige FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, och detta är en viktig fråga. Det är en rättighetsfråga, och när jag hör det Jesper säger blir det tydligt att vi är eniga i den frågan. Det råder i alla fall ingen oenighet mellan våra partier i den frågan.

Egentligen borde politiken ha gjort någonting långt tidigare. Jag får väl ha viss självkritik i att Jägareförbundet tog upp detta 2010. Då var vi i opposition, och vi borde nog ha pressat alliansregeringen mycket hårt för att den skulle ta tag i frågan. Tyvärr gjorde alliansregeringen ingenting under de fyra åren, och så är det. Men okej - nu är frågan här, och det är jag som hanterar den. Det är en komplex fråga. Jag kommer att göra mitt yttersta för att få en förändring i frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.