Frontex och asylrätten

Fru talman! Kalle Larsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ingen person som har skyddsskäl eller som är skyddsbehövande i övrigt genom Frontex operationer ska hindras från att nå Europeiska unionen, vilka initiativ jag avser att ta för att Sverige ska avbryta samarbetet med Frontex till dess att Frontex inte längre hindrar människor med skyddsbehov att söka asyl i Europeiska unionen samt vilka initiativ jag avser att ta för att verka för att legala möjligheter tillskapas för att söka asyl inom Europeiska unionen. Kalle Larsson tar upp viktiga frågor att debattera i denna kammare. För att diskussionen ska bli konstruktiv måste man identifiera vilka de grundläggande problemen är. Enligt min mening handlar det i grunden till övervägande del om en otillräcklig ekonomisk och social utveckling i många länder i EU:s närområden. Denna utmaning måste mötas på flera plan, primärt av de berörda länderna själva genom att driva på sin ekonomiska och sociala utveckling. EU och dess medlemsstater har en viktig roll för att stödja sådana strävanden, bland annat genom utvecklingssamarbetet och handelspolitiken. Ökade möjligheter att invandra till Sverige och andra EU-länder för att arbeta kan och bör enligt min mening utgöra en del av sådana åtgärder. Det är utan tvekan en av de viktigaste migrationspolitiska åtgärder som kan vidtas för att förebygga att människor riskerar livet när de försöker ta sig till Europa för att få en bättre framtid. Sverige har redan inlett arbetet med att vidga möjligheterna att invandra för att arbeta här i vårt land, och regeringen avser att lägga fram en proposition nästa år. Även om de flesta EU-länder har liknande behov som Sverige har arbetet med att öppna unionen för arbetskraftsinvandring tagit fart i viss mån först på allra senaste tiden. Min förhoppning är att Sverige ska ligga i framkant och fungera som en inspiration för övriga EU-länder. Behovet av arbetskraft i Europa växer. Utökade möjligheter till arbetskraftsinvandring erbjuder människor en möjlighet att komma till Europa och skapa sig en bättre tillvaro. Att öppna fler vägar att komma till Europa är något som alla tjänar på. Fru talman! Frågan om Sveriges samarbete med den europeiska gränsbyrån, Frontex, har tidigare i veckan varit föremål för diskussion i denna kammare. Som justitieministern angav i sitt svar på Kalle Larssons interpellation om militariseringen av EU:s yttre gräns, 2007/08:110, framgår av förordningen om Frontex inrättande att i dess huvuduppgifter ingår genomförandet av gemensamma operationer avseende kontroll och övervakning av de yttre gränserna. En person som åberopar behov av skydd vid EU:s yttre gränser har rätt att få sin ansökan prövad. Frontex verksamhet får naturligtvis inte undergräva denna möjlighet. Kalle Larsson ställer nu frågan vilka åtgärder jag avser att vidta för att vi från svensk sida ska avbryta samarbetet med Frontex. Ett svenskt deltagande i Frontex arbete ger oss större möjlighet att bevaka det starka intresse vi har att alla gemensamma operationer ska genomföras med full respekt för mänskliga rättigheter och principen om non-refoulement i den internationella flyktingrätten. Jag delar därför inte Kalle Larssons uppfattning att det finns anledning att avbryta vårt samarbete med Frontex. Flera av de gemensamma operationer som genomförts av Frontex har gällt övervakningen av EU:s yttre havsgränser. När det gäller gränskontrollen till sjöss finns, som Kalle Larsson påpekat, vissa oklarheter kring hur regelverken gällande internationell havsrätt, främst i de delar som rör sjöräddning, ska tillämpas. Kommissionen har därför genomfört en studie på temat och leder också arbetet i den kommitté som ska utarbeta riktlinjer för Frontexsamordnade operationer till sjöss. I denna kommitté deltar förutom medlemsstaterna och Frontex även organisationer som FN:s flyktingkommissarie, UNHCR, och International Organization for Migration, IOM. Som justitieministern tidigare har framhållit i riksdagen är det nödvändigt att dessa oklarheter reds ut. Fru talman! På Kalle Larssons fråga om att skapa legala möjligheter för att söka asyl inom EU skulle jag kunna svara att detta redan skett genom att alla medlemsstater har åtagit sig förpliktelserna enligt FN:s flyktingkonvention och gemensamt antagit skyddsgrundsdirektivet. Men jag förstår att frågan är vidare och avser dem som inte redan har tagit sig till ett EU-land. Sverige är aktiv förespråkare för en gemensam asylpolitik i EU, och enligt min uppfattning måste en sådan politik också omfatta insatser för skyddsbehövande som uppehåller sig utanför EU. En konkret åtgärd av detta slag är vidarebosättningsprogram i samarbete med UNHCR, där skyddsbehövande överförs för stadigvarande bosättning. Sverige har sedan flera årtionden en sådan så kallad flyktingkvot. Fler EU-länder än vad som för närvarande är fallet bör ha ett sådant fortlöpande program. Sverige stöder även aktivt förslaget om ett gemensamt vidarebosättningsprogram för EU. Det är gemensamt med andra medlemsstater i EU som Sverige kan göra insatser som kan få verkligt påtaglig positiv effekt i närområdena till EU.

Fru talman! Under de senaste 10-15 åren har murarna runt Europa byggts högre. Det har gjorts av socialdemokratiska regeringar tidigare med Moderaternas aktiva stöd i denna kammare, och det fullföljs nu av en moderatledd regering med stöd av allianspartierna. Det har handlat om transportörsansvar, Dublinförordningen och Schengenavtalet. Listan kan göras lång över olika åtgärder syftande till att hindra människor från att komma in i EU och söka asyl. Någon kan tycka att jag är för hård - polemisk, rent av. Men faktum är ju att verkligheten talar ett annat språk. För runt om EU:s yttre gräns, också nu Sveriges yttre gräns, dör människor som har förhoppningar om att komma till EU, kanske till Sverige, för att söka asyl eller i övrigt skaffa sig ett bättre liv och en bättre framtid. Detta är ett resultat av den här politiken. Hade det funnits legala vägar in i EU så hade dessa farliga resor inte varit nödvändiga. Hade det funnits möjligheter att söka asyl exempelvis på svenska ambassader i utlandet, vilket vi länge från Vänsterpartiets sida har förespråkat, hade man inte tvingats över bergspass eller i rangliga fartyg över Medelhavet för att söka asyl. Därför blir politiken också ansvarig för det som just nu sker. Då kan man svara på två olika sätt på detta. Man kan se det, beklaga det och fortsätta bygga murar - det är i allt väsentligt Tobias Billströms svar - eller man kan se det, beklaga det och försöka göra någonting för att hävda asylrätten och stärka människors möjligheter att komma till EU och Sverige och söka asyl. Vi väljer det senare. Det svar som jag nu har fått är fylligare än vi har varit med om under våra tidigare omgångar men lämnar en hel del frågor obesvarade. Poängen med Frontex, vilket är känt från inte minst de diskussioner som vi har fört från socialförsäkringsutskottets sida med personer inom EU-kommissionen, är att människor ska hållas utanför EU:s yttre gräns. Man har nämligen kommit på det så smart att om människor inte når EU:s yttre gräns har de inte heller rätten, enligt EU:s åsikt, att söka asyl. Tobias Billström säger i svaret: "En person som åberopar behov av skydd vid EU:s yttre gränser har rätt att få sin ansökan prövad." Men själva syftet med Frontex är ju att man inte ens ska nå EU:s yttre gräns. Därför samverkar Frontex och EU på olika sätt med de länder som finns utanför EU för att man ska stanna med båtarna i hamnarna för att man inte ens ska kunna lämna det land som man ibland tvingas fly från. Tobias Billström säger att han instämmer i att det finns vissa oklarheter kring hur sjörätten fungerar. De oklarheterna har till exempel handlat om att sju tunisiska fiskare är åtalade därför att de räddade ett antal migranter som hade lidit sjönöd. De hade tagit dem till närmaste hamn, som sjörätten föreskriver, men åtalades för människosmuggling. Man kan kalla det oklarheter om man vill. Jag kallar det en skandal. Jag ser att de svar som ges av Tobias Billström på frågan om vad som skulle kunna bli bättre är dem vi känner till sedan förut. Det handlar om lite fler kvotflyktingar. Ja, det är en politik som många före Tobias Billström i den här kammaren har talat om. Det var väl, om jag inte minns fel - nu menar jag allvar; inga jämförelser i övrigt - den enda lösning som Ny demokrati kom med på sin tid: fler kvotflyktingar. Och så pratar man om arbetskraftsinvandring, som om det skulle lösa problemet för den som faktiskt är tvungen att fly sitt hemland.

Fru talman! Det är en mycket angelägen fråga som Kalle Larsson tar upp i sin interpellation, och jag är glad att vi nu får möjlighet att diskutera Frontex med migrationsministern. När jag blev invald i socialförsäkringsutskottet fick jag läsa på lite grann om de frågor som behandlas i utskottet. En sådan gällde Frontex. I det papper jag läste stod att en av Frontex uppgifter var att stärka asylrätten, alltså göra det möjligt att praktiskt kunna söka asyl när man kom till EU. Samtidigt kände jag mig lite skeptisk till att man talade om kommandostyrkor och insatser och att den svenska militärmakten hört av sig om de kunde få hjälp med lite olika saker för att använda i dessa insatser. Allteftersom får vi rapporter om de insatser som Frontex gör. Tyvärr visar det sig att människor skickas tillbaka. De ges inte möjlighet att söka asyl. Samtidigt får vi dagligen höra hur människor från Afrika riskerar sina liv i dåliga båtar när de försöker ta sig in i EU. Senast i går hörde vi att människor drunknar på vägen hit. Vi har hört att Frontex inte får rädda liv eftersom det inte ligger inom deras ansvarsområde. Då kan man fråga sig vad Frontex funktion egentligen är. Vad har Frontex blivit? Vad har det utvecklats till? I Europa finns främlingsfientliga krafter som vinner mark, vilket gör att gränserna stängs alltmer även i andra länder. Det är bra att vi ska ha en gemensam asyl- och flyktingpolitik. Jag tycker att det är viktigt att vi tar ett solidariskt ansvar i Europa. Sedan kan man även diskutera USA:s ansvar, men det gör vi inte här och nu. Jag tycker också att det är bra med fler kvotflyktingar, och jag är positiv till arbetskraftsinvandring. Men egentligen är det inte lösningen på det här problemet. Ett problem är att Frontex funktion är så oklar. Den används mest till att försöka hindra människor från att komma över våra gränser. Det fick vi höra när vi besökte EU-kommissionen. Det sades uttryckligen från kommissionens sida. Därför vill jag fråga: Varför reagerar inte Sverige mer på detta? Varför kritiserar vi inte EU för det som håller på att hända med Frontex? Visst, de lösningar vi får i svaret från statsrådet är till viss del bra, men jag anser inte att det är tillräckligt. Jag kanske inte sällar mig till Kalle Larsson och säger att vi ska avbryta samarbetet, men vi måste i alla fall kritisera det som håller på att hända och försöka se till att Frontex har en funktion som stärker asylrätten och verkligen ger människor möjlighet att söka asyl.

Fru talman! Först och främst är det viktigt att avliva en del myter. Gemensamma Frontexoperationer handlar inte om att beröva flyktingar och skyddsbehövande i övrigt rätten att söka skydd. Tvärtom kan människor i olika nödsituationer genom gränskontrollerna ges möjlighet att i ett tidigare skede komma i kontakt med representanter för de olika medlemsstaterna och därmed få en eventuell ansökan om asyl prövad. Frontex har endast mandat att utföra själva gränskontrollen. Hanteringen och prövningen av asylansökningarna måste och ska utföras av de behöriga nationella myndigheterna. Det finns säkert saker och ting som kan förbättras i dessa delar, men det är mandatet. Frontex har för övrigt också utvecklat en gemensam utbildningsplan för alla europeiska gränskontrollanter. Utbildningsplanen har tagits fram i samarbete med FN:s flyktingkommissariat och UNHCR och innehåller bland annat ett avsnitt som rör just rätten att söka asyl. De gränskontrollanter som deltar i europeiska gränskontrolloperationer är därför välutbildade på området. Sedan är det viktigt att peka på den koppling som finns mellan arbetskraftsinvandring och asyl, även om varken interpellanten eller Magdalena Streijffert tycker att det är något bra argument. Det är emellertid så att vi inom EU under de senaste åren sett en ökad migrationsinströmning sjövägen framför allt till Medelhavsområdet men även till Kanarieöarna. Enligt uppgift från EU:s södra medlemsstater söker endast ett fåtal av de migranter som anländer dit asyl, trots att bland annat spanska myndigheter och UNHCR särskilt frågat om detta. Den övervägande majoriteten har i stället sökt sig till EU för att kunna arbeta här. De människor som söker internationellt skydd måste naturligtvis få sin sak prövad. Jag utgår från att vi är överens om det i kammaren. Men det är alltså bara en liten del av hela problematiken. Därför anser regeringen att frågan måste ses i ett bredare perspektiv som även inkluderar möjligheten till laglig arbetskraftsinvandring. Utökade möjligheter till arbetskraftsinvandring erbjuder människor en laglig möjlighet att komma till Europa. Det är något som vi från svensk sida verkar för i arbetet inom EU. Till Magdalena Streijffert måste jag säga, apropå uppgiften att Frontex på något vis skulle vara förbjudet att rädda liv, att det inte stämmer. Frontex har sin rättsliga grund i den artikel i EU-fördraget som reglerar personkontrollen vid de yttre gränserna, och byråns mandat är därför begränsat till just personkontroller. Så är det. Så är det formulerat. De EG-rättsliga förutsättningarna innebär alltså att Frontex inte kan ha exempelvis sjöräddning som sin uttalade uppgift. Det har medlemsstaterna kommit överens om. Däremot lyder naturligtvis de fartyg som ingår i en sådan operation eller i en Rabitinsats under internationella överenskommelser om havsrätt och sjöräddning. Vilken slutsats leder då detta till? Jo, att Frontex bidrar till att de facto rädda livet på nödställda människor även om det inte ingår i byråns uttalade mandat, alltså tvärtemot Magdalena Streijfferts felaktiga påstående om att Frontex inte får lov att rädda liv. Det stämmer, som sagt, inte alls.

Fru talman! Ska vi ta det där sista först? Nyligen avlämnades nämligen till EU-parlamentet en rapport som med all önskvärd tydlighet visar att antalet dödsoffer vid EU:s, och därmed Sveriges, yttre gräns ökat de senaste åren i takt med att man byggt högre murar. Vi ser också att fler dör i dag eftersom de är tvungna att ta andra vägar än de gränsövergångar som kontrolleras av Frontex och andra instanser, vilka försöker hindra människor från att söka asyl. Hur mycket högre man än bygger murarna kommer människor att fortsätta att lämna sina hemländer och söka skydd undan förföljelse. Många tvingas nämligen till det. Är det då bara fråga om människor som har skyddsbehov? Det vet vi i och för sig inte, för många av dem som anser sig ha skyddsbehov kanske inte har det enligt de bedömningar som kommer att göras. Många kanske flyr från ekonomisk misär, framstampad av det internationella storkapitalet där man fiskat ut haven utanför Afrikas kust. Visst, man kan säkert ha synpunkter på att de inte bör får komma till Sverige och EU, men man bör nog inse att även vi har ett finger med i spelet vad gäller anledningen till att människor lämnar sina hemländer. Jag ska ge Tobias Billström en bild av vad som händer i verkligheten. Jag vet att det är ett retoriskt grepp som vi alla ibland tar till när vi ska låtsas att vi vet mer än andra och andra så att säga anses leva i något slags politikervärld eller liknande. I det här fallet tror jag dock att det är sant. När Tobias Billström säger att människor ska garanteras rätten att söka asyl, och att endast ett fåtal av dem som kommer över Medelhavet eller till EU:s yttre kust eller gräns söker asyl, är han uppenbarligen omedveten om att det som myndigheterna i dag i praktiken gör är att försöka pressa människor att inte söka asyl. Jag befann mig på Kanarieöarna strax före midsommar, för snart ett halvår sedan. Jag var där eftersom vi ville besöka de flyktingläger och förvar som människor hamnar i, de människor som trots Frontex intentioner lyckas ta sig tillräckligt nära Kanarieöarnas kust för att de enligt internationell rätt inte ska kunna sändas tillbaka. Det var människor som flytt från politiska konflikter i Senegal och Kongo och från politiskt förtryck i Algeriet och Marocko. De hade fått uppmaningar från såväl personal som myndighetsföreträdare i övrigt att inte söka asyl, tvärtemot vad Tobias Billström nu säger. Flera av flyktingarna sade att de fått uppfattningen att om de sökte asyl skulle de aldrig mer kunna återvända till sina hemländer. Vem vågar söka asyl i ett läge när möjligheten att få det är så begränsad som den är inom EU i dag? Jag lyfter fram detta inte för att Tobias Billström är ansvarig för spansk flyktingpolitik utan för att många av dessa beslut och tillvägagångssätt är sådana som den spanska regeringen och de spanska myndigheterna behöver ta itu med. Men det är också Sveriges yttre gräns. Och om man inte kan ta sig in i EU över Medelhavet, vilken väg ska man då ta? Jag vill fråga Tobias Billström om han kan ge garantier för att alla personer som möts av Frontex i samband med deras operationer får rätt att söka asyl. Om så är fallet måste jag få fråga varför det är så viktigt att Sverige medverkar. Jag läser i interpellationssvaret: "Ett svenskt deltagande i Frontex arbete ger oss större möjlighet att bevaka det starka intresse vi har att alla gemensamma operationer ska genomföras med full respekt för mänskliga rättigheter och principen om non-refoulement i den internationella flyktingrätten." Är det så illa att det inte skulle ske om Sverige inte var med?

Fru talman! Jag börjar också med det sista som du sade: att Frontex får rädda liv. De uppgifter jag har fått är från EU-kommissionären på området och justitieminister Beatrice Ask. Man sade dock också att man ville ändra ordningen. Detta var i somras. Jag hoppas att det är gjort. Migrationsministern kanske har mer information än jag; i så fall är det glädjande. Återigen: Det kommer massor av rapporter om Frontex roll och om hur människor har hindrats från att söka asyl. Jag tycker att det är någonting man ska ta allvarligt på. Jag undrar, migrationsministern, om det inte är så att man borde fundera på att lyfta fram detta inom EU. Vad jag förstår har man inte funderat på vilken Frontex funktion är. Är den att bevaka gränserna och försöka mota ut människor och skicka tillbaka dem dit varifrån de kom? Det hörde vi när vi var hos kommissionen i Bryssel. Eller ska man stärka asylrätten och ge människorna möjlighet att komma till EU för att söka asyl? En annan fråga gäller UNHCR:s roll, som du nämnde tidigare. Det är jättebra att de är med i arbetet med att ta fram riktlinjer, men jag har också hört att det finns möjligheter för dem att vara med under operationerna och insatserna. Jag vill höra vad migrationsministern vet om detta. Vi vet att UNHCR inte har så mycket pengar. Det är svårt för dem att vara med under insatserna, men vad gör EU för att detta ska kunna ske?

Fru talman! Först och främst, Magdalena Streijffert: Jag har inte någon annan information än kammarens protokoll från debatten häromdagen, där justitieministern deltog. Hon sade att Frontex naturligtvis har samma skyldighet som alla andra i akuta lägen, det vill säga när det gäller att rädda liv. Så var den saken avklarad! Det finns inga oklarheter på denna punkt i regeringens hållning. Den vidare frågan gäller vad som kan göras för att bygga ut ett bättre och mer välfungerande system på europeisk nivå för att hantera asyl- och migrationspolitiken. Jag vill här gärna peka på det kommande gemensamma framtida europeiska asylsystem som Sverige är anhängare av. Vi vill se ett rättssäkert och öppet system som värnar möjligheten att söka asyl och där varje asylansökan ska prövas individuellt. Det är i det sammanhanget viktigt att man lägger tonvikten på den faktiska tillgången till möjligheten att söka asyl. Åtgärder för att bekämpa olaglig invandring och människosmuggling ska genomföras på ett sådant sätt att de inte undergräver denna möjlighet och respekten för grundläggande mänskliga rättigheter i asylproceduren. Det är regeringens uppfattning att en utveckling mot stängda gränser och murar kring Europa måste undvikas. Det är också det som står i regeringsförklaringen, som är avgiven här i kammaren. Jag återgår till den diskussion vi har i dag. Jag tycker att det är lite märkligt att interpellanten över huvud taget inte tar upp frågan om det gemensamma asylsystemet. Han koncentrerar sig på de enkla och i mitt tycke ganska märkliga påståendena och slutsatserna kring Frontex verksamhet. För mig är det helt uppenbart att här görs en viktig och angelägen insats för att rädda liv. Det är det faktiska resultatet, även om det inte ingår i Frontex mandat. Kalle Larsson kan komma och försöka hävda någonting annat, men han har UNHCR mot sig i detta sammanhang. Det är också viktigt att peka på att ett svenskt deltagande i Frontex arbete ger oss större möjligheter att påverka och bevaka vårt intresse av att de gemensamma operationer som utförs sker med full respekt för de mänskliga rättigheterna och att principen om non-refoulement i det enskilda fallet, som står inskriven i den internationella flyktingrätten, upprätthålls. Genom att vi får tillgång till de operativa planerna för operationerna har vi möjlighet att påverka genomförandet, som vi själva väljer att delta i. Om vi från svensk sida skulle stå helt utanför Frontex arbete i dessa delar skulle också möjligheterna att påverka dess arbete minska markant. Så ska vi naturligtvis inte göra. Det är som sagt viktigt att peka på de här poängerna i sammanhanget. Vi ska fortsätta att bygga ut ett gemensamt asylsystem i Europeiska unionen. Vi ska stå upp för principen om att vi, när vi nu har en gemensam yttre gräns, också ska ha gemensamma villkor och gemensam tillämpning av reglerna för de villkor på vilka människor färdas över gränserna. Det är angeläget och viktigt att peka på det här. Sedan finns det naturligtvis andra saker som också är betydelsefulla. Det gäller samarbetet med de nordafrikanska staterna, det vill säga både avsändare och transitländer, och behovet av att satsa på en koppling mellan migrationspolitik, utvecklingsfrågor och biståndspolitik, allt i akt och mening att göra livet enklare för de människor som annars tvingas emigrera out of necessity rather than choice . Vi vill snarare att det ska vara precis tvärtom: Människor ska migrera av det egna fria valet, inte genom tvång. Så visst finns det en koppling mellan asylpolitik och arbetskraftsinvandring som är otroligt viktig.

Fru talman! Får jag bara inom parentes först säga att det är intressant att se hur UNHCR plötsligt är ett mycket starkt argument. Alldeles nyss, i en tidigare debatt och i en annan fråga, var UNHCR några man knappt behöver lyssna på, därför att de talar ett annat språk än Tobias Billström för tillfället ville höra. Också i det här fallet har han fel. UNHCR har mycket skarpt kritiserat många av de operationer som har planerats. Jag hävdar inte att man inte deltar i och försöker förbättra arbetet. Det är alldeles klart. Men kritiken har varit mycket tydlig mot de brister som har funnits tidigare och som fortfarande finns. Man kan inte garantera att människor som tas om hand i Frontex operationer får rätten att söka asyl. Det är också Tobias Billströms uteblivna svar ett exempel på. Därmed medverkar Frontexoperationerna, och faktiskt också Sverige i dag, till att bryta mot flyktingkonventionen. Det är allvarligt, så pass allvarligt att vi i annat sammanhang kommer att fundera på hur vi får gå vidare med frågan. Tobias Billström säger i vad som kan komma att bli ett klassiskt citat att regeringens uppfattning är att Sverige ska motverka stängda gränser och högre murar. Det hade varit alldeles utmärkt om man hade gjort lite av det i praktiken också. Man skulle kunna avskaffa transportörsansvaret och ifrågasätta Dublinförordningen, som innebär att man skickar människor tillbaka till länder varifrån de riskerar att återsändas till tortyr, misshandel och förföljelse. Det kan till och med vara så att de riskerar precis detta även i de länder de sänds tillbaka till. Frågan är om Frontex får eller har till uppgift att rädda liv. Det är just där skillnaden ligger. Det går inte ens för Frontex att undvika att rädda liv när man har nödställda människor framför sig. Men uppgiften är inte alls denna. Hade det varit så hade man inte behövt ha hemliga operationer och hemliga planer. Då hade det snarare varit alldeles utmärkt om man visste exakt var Frontex befann sig.

Fru talman! Det har varit en intressant debatt som har klargjort en hel del när det gäller synpunkter och ståndpunkter. Det är bra att vi har denna typ av debatter med återkommande mellanrum. Det görs dock en del missbedömningar från interpellantens och meddebattörens sida. En sådan sak var till exempel frågan vi fick höra nu sist om varför Frontex riskanalyser inte är offentliga. Dessa bygger på öppna källor, som offentliga rapporter från olika organisationer, men analyserna omfattar bland annat de rutter och tillvägagångssätt som används av de inblandade människosmugglarna samt förslag till åtgärder mot den organiserade brottsligheten. Trots att Kalle Larsson i debatten över huvud taget inte har nämnt deras roll tjänar dessa människor väldigt mycket pengar på andra människors olycka. Om Frontex avslöjar exakt vilken kunskap man har om människosmugglarna är risken stor att dessa anpassar sin verksamhet därefter. Det var väldigt mycket snack om storkapitalet ett tag, men det var väldigt lite prat om de människor som utan tvekan skickar människor rakt in i döden utan att bry sig om deras förutsättningar att överleva på öppet hav i de små båtarna. Det kanske vi borde prata om någon gång. Men jag tror inte att Kalle Larsson kommer att göra det, upptagen som han är av annat. För regeringen är det otroligt viktigt och angeläget att stå upp för tanken att riva murarna och sänka trösklarna mot Europa. Det handlar om att se till de migrationsströmmar som kommer över Medelhavet i form av en mycket stor mängd människor som arbetskraftsmigrerar till Europa. De människorna ska få möjlighet att göra det på ett legalt sätt, och på det viset bekämpar man den olagliga invandringen. Det är inte någon lätt uppgift. Det kommer att ta mycket tid och kraft under de kommande åren att i EU-kretsen försöka komma överens om de systemen. Men det är det enda sättet att gå framåt. Att det sedan är mixed flows och att det bland människorna som migrerar också finns asylsökande är självklart även om det enligt organisationer som till exempel UNHCR är en mycket liten minoritet. Det hindrar inte att vi ska bygga system också för dem och stå upp för asylrätten. Men man måste prioritera och också bestämma sig för hur systemen ska fungera.