fri abort i EU

Fru talman! Birgitta Ohlsson har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att sexuella och reproduktiva rättigheter ska respekteras inom EU samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att kvinnor från de medlemsstater som inte tillåter fri abort ges rätt att genomföra abort i andra medlemsländer, som har den friheten. Regeringen driver aktivt frågan om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i alla internationella forum där det är möjligt, inte minst i FN, där man behandlar jämställdhetsfrågor, mänskliga rättigheter, hiv/aids och uppföljningen till befolkningskonferensen i Kairo. SRHR omfattas av de mänskliga rättigheterna. Dessvärre har motståndet mot att diskutera SRHR, i synnerhet kopplingen till abort, ökat. I stället för att vidareutveckla dialogen krävs stora insatser från såväl den svenska regeringen som andra likasinnade för att man inte ska förlora vad som redan uppnåtts. Inom EU saknas ett gemensamt regelverk för bland annat SRHR. Hälso- och sjukvårdsfrågor omfattas inte av gemenskapskompetensen, utan utgör en av de frågor, där medlemsstaterna enats om att beslut ska fattas på nationell nivå. Det finns dock goda möjligheter av mer informellt slag att lyfta fram den svenska positionen inom EU. Bland annat genom vårt starka engagemang för SRHR i FN-sammanhang för vi indirekt en aktiv dialog med övriga EU-länder. När SRHR ska diskuteras i FN sker oftast en samordning i EU-kretsen, vilket har givit Sverige otaliga tillfällen att diskutera frågan med övriga EU-länder. Inom ramen för EU:s biståndsarbete finns också möjlighet att diskutera och driva dessa frågor, bland annat finns en förordning för EU:s arbete med SRHR i utvecklingsländer, som Sverige var väldigt aktivt i att driva fram. Den svenska regeringen hyser hopp om att denna dialog också ska bidra till en förändring i de länder i EU där abort fortfarande inte är tillåten. Enligt den gällande abortlagen (1974:595) får abort endast utföras på en kvinna som är svensk medborgare eller bosatt i Sverige. I debatten har det framförts som angeläget att vi från svensk sida visar kvinnor från andra länder medkänsla och möjliggör för dem att få utföra abort i Sverige. Här kan det vara skäl att påminna om svenska kvinnors möjlighet att under 60-talet få utföra abort i Polen. Regeringen har tillsatt en kommitté för att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av att även utländska kvinnor, som inte är bosatta i Sverige och som inte är asylsökande, får rätt att göra abort i Sverige.

Fru talman! Kvinnors rätt till fri abort är hotad i världen på många håll. Det förekommer ett globalt krig mot kvinnors rättigheter och kroppar. Just nu, när utrikesministern och jag för denna debatt, ligger zambiska småflickor på landsbygden och dör för att de inte har rätten till fri abort. Just nu dör kvinnor på Afrikas horn som har kört upp glasflaskor i underlivet för att utföra aborter i och med att det inte är tillåtet i landet. Just nu sitter kvinnor i Portugal i fängelse, på vår egen kontinent, för att de har utfört eller genomgått aborter. Jag vill inledningsvis betona att titeln på den här interpellationsdebatten har blivit lite missvisande. Mina frågor har inte bara rört kvinnors rätt till fri abort inom EU utan kvinnors globala rätt till fri abort. Vi kan titta på hur den internationella agendan ser ut på abortfronten just nu. USA:s president George W. Bush för en kamp mot kvinnors rättigheter på den här punkten. Likadant gör påven, muslimska mullor och annat globalt, gammaldags prästerskap. Anna Záborská, som leder EU-parlamentets kvinnoutskott, är en stark abortmotståndare. En av de eventuellt kommande kommissionärerna i EU har också den åsikten. Och i Sverige, världens mest jämställda land på papperet, får inte ens utländska kvinnor köpa en fri abort om de betalar själva - trots att utlänningar kan köpa vilken annan avancerad operation som helst i vårt land. Det är ett oerhört hyckleri. Samtidigt stadgar svensk utrikespolitik, beslutad av Sveriges riksdag december 2003, att alla kvinnor ska ha rätt till fria och säkra aborter. Vi kan krasst konstatera att frågor som rör kvinnors sexualitet är kontroversiella, och att få politiker vill ta i dem. Inom EU i dag finner vi en konservativ lobby som aktivt motarbetar rätten till fri abort, preventivmedel och sexualupplysning. I Frankrike har abortmotståndare, liksom gammalmoraliska amerikaner i den kristna högern, lyft upp frågan om det ofödda fostret ska ha en egen juridisk status. I flera östeuropeiska länder är avhållsamhet budskapet i skolans sexualundervisning, och i Portugal sätts som sagt kvinnor och läkare i fängelse för att genomgått eller utfört aborter. Även i Polen och Malta är abort inte tillåtet. Flera andra länder EU-länder har också den formen av restriktioner. Statistiken ser än mer sorglig ut när man tittar på resten av världen. Upp emot 150 miljoner kvinnor som vill begränsa sitt barnafödande saknar preventivmedel i dag. 500 000 kvinnor dör varje år i samband med graviditeter, och 78 000 kvinnor dör varje år på grund av osäkra aborter. Jag tycker att det är viktigt att vi har den här debatten, för rätten till abort ska inte tas för given. Det är väldigt viktigt att vi politiker som tror på det här vågar lyfta frågan ännu starkare. Jag tycker att det är bra, jag ska berömma regeringen, att UNFPA, FN:s befolkningsfond, har Sverige som största givare nu. Jag tycker att det är bra att vi tar den striden. Även om inte FN uttalat stöder fria aborter är det viktigt att vi finns på den kanten. Det jag undrar över inledningsvis, under första omgången, är två frågor till utrikesministern. För det första undrar jag om utrikesministern ser fri abort som en rättighet eller om hon ser det som en nationell välfärdsfråga. För jag har fått dubbla budskap, en dubbel hållning, när det gäller vad ministern tycker sedan tidigare. Jag har hört Laila Freivalds uttrycka att det ska vara en mänsklig rättighet att fatta beslut över den egna kroppen. Samtidigt har utrikesministern framfört att det är en nationell angelägenhet. Då undrar jag vad som gäller i den frågan. När jag har debatterat med utrikesministerns partikolleger i riksdagen har flera också framhävt att Sverige inte ska lägga sig i andra länders lagstiftning på området. Min andra fråga är hur utrikesministern och regeringen tänker föra fram kampen, flytta fram positionerna, i fråga om fri abort på det globala planet.

Fru talman! Fria och säkra aborter för kvinnor bör vara en rättighet i alla länder. Vägen dit är fortfarande lång, men Sverige agerar med kraft för det i alla relevanta internationella organisationer. Det gäller främst inom FN-systemet men också inom ramen för vår biståndspolitik. Det här är en högt prioriterad fråga för Sverige. Jag menar ju att det är en mänskligt rättighet att fatta beslut över den egna kroppen. Däremot är det i fråga om abort en nationell angelägenhet att avgöra var gränsen för den egna kroppen går. Den svenska regeringens hållning är som bekant att det är kvinnan som fram till en viss tidpunkt i graviditeten får besluta om hon vill gå vidare med graviditeten eller inte. I vissa andra länder ser man annorlunda på det. Den svenska regeringen kommer att fortsätta driva frågan om fri abort aktivt i alla internationella forum.

Fru talman! Det var glädjande att höra att utrikesministern avser att intensifiera kampen för kvinnors rätt till fri abort. När man talar med olika utländska politiker i u-länder och kvinnorättsaktivister upplever dock många att Sverige inte talar klarspråk lika tydligt i dag som man gjorde för ett antal år sedan. Man upplever att Sverige inte alltid tar den strid i internationella sammanhang mot det globala patriarkatet och mot de gammelreligiöst konservativa som man borde göra. Jag undrar vad utrikesministern har för syn på det. Har Sveriges röst veknat något i internationella sammanhang? Detsamma märker jag. Jag har under hösten tillbringat lång tid på resor i afrikanska länder där kvinnor inte har rätt till fri abort. Även när man där diskuterar på fältet både med dem som står på Sveriges sida i frågan och med ministrar och presidenter upplever inte de att det direkt kommer krav från svensk sida. Här har biståndet en oerhört viktig roll. Det är väldigt viktigt att Sverige är tydligt där. Är utrikesministern beredd att ställa krav på att länder måste öppna upp sin abortlagstiftning för att få svenskt bistånd? Är du beredd att lyfta fram detta som vilken annan människorättsfråga som helst när det handlar om biståndssamarbetet? Det var mycket glädjande att utrikesministern i sitt svar nämnde just den kamp som pågick i Sverige på 1960- och 1970-talen då svenska kvinnor inte hade fått rätt till fri abort. Då arrangerades så kallade abortresor till Polen. De arrangerades av Folkpartiets ungdomsförbund. Liberalerna var väldigt tidiga i denna kamp. Det var ett väldigt okonventionellt grepp att låta svenska kvinnor åka till Polen och köpa en abort. Då kan det verka som lite hyckleri att polska kvinnor i dag, när Polen inte har fri abort, inte får komma hit och köpa en abort. Det finns en hel del liknande projekt som pågår i världen. Bland annat den nederländska organisationen Women on waves har ett fartyg som far omkring på internationellt vatten i världen där man utför fria aborter men framför allt ger sexualupplysning och preventivmedel till kvinnor i länder där abort inte är tillåten. Är utrikesministern beredd att stödja ett sådan kontroversiellt projekt? Det vore verkligen att sätta kraft bakom orden och visa att kvinnors rätt till fri abort också gäller i kontroversiella situationer.

Fru talman! Sveriges röst när det gäller kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp har inte försvagats. Tvärtom, vågar jag påstå. Det är en fråga som vi arbetar mycket intensivt med i alla de sammanhang där det är relevant. Men som jag sade i mitt svar är situationen den att i stället för att positionerna för kvinnorna i det avseendet har flyttats framåt har de faktiskt delvis flyttats bakåt. Den kamp vi för har inte förstärkts, utan den har försvårats. Men det leder naturligtvis till att vi får vara än mer övertygade om betydelsen av denna fråga och intensifiera vår röst i denna fråga i världen. Det här är en fråga som handlar om mänskliga rättigheter. Den finns med i alla de sammanhang där vi diskuterar bistånd och utveckling i de länder som vi samarbetar med. När det gäller projekt av olika slag och olika aktiviteter som bedrivs är ju Sverige ett av de länder som ofta stöder internationella organisationer och frivilligorganisationer som är aktiva inom olika områden, även naturligtvis inom detta område. Men när det gäller mycket konkreta åtgärder som har att göra även med andra rättssystem, till exempel den internationella havsrätten och varje lands rätt att bestämma över vem som får komma in på territorialvatten, är det lite svårare för Sverige att ställa sig bakom sådant som innebär brott mot gällande rätt.

Fru talman! Det är glädjande att utrikesministern vill fortsätta kampen för kvinnors rätt till fri abort i världen och också utöka den. Men då måste man också ta en del beslut konkret. Först och främst hoppas jag att Socialdemokraterna inom kort genom denna utredning ska se till att utländska kvinnor får chans att komma hit och köpa fria aborter. Det vore annars hyckleri att, som utrikesministern säger, Sverige är för att fri abort ska vara en mänsklig rättighet när utländska kvinnor inte får chans att köpa detta enklare ingrepp på svenska sjukhus. Jag vidhåller också att Sverige borde blir mer kontroversiellt. Det handlar om att via biståndspengar stötta organisationer som Women on waves och deras abortskepp. Så länge man är på internationellt vatten begår man inget internationellt brott. Sverige skulle inte stödja någon brottslig verksamhet genom att stödja organisationen. Däremot skulle Sverige visa att vi vågar ta striden. Sist men inte minst önskar jag att utrikesministern förhoppningsvis har tagit och fortsätter att ta dialogen med världens mäktigaste män i denna fråga. På samma sätt som vi diskuterar dödsstraffet med USA:s president George W. Bush och talar om hur mycket vi avskyr det i Sverige, ska vi också ta upp kvinnors rätt till fri abort också med muslimskt prästerskap, med påven och med andra. Här måste vi ha en väldigt stark röst eftersom det är få länder som kan tala så tydligt som Sverige kan.