Främjande av närsjöfarten

Fru talman! har frågat mig vad regeringen och jag gör för att möjliggöra mer kustsjöfart och mer trafik på våra inre vattenvägar.

Sjöfarten har en helt avgörande betydelse för vår utrikeshandel och vår varuförsörjning. Men den är också viktig för arbetet med att göra vårt transportsystem mer hållbart och effektivt, inte minst för att minska utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter. En ökad andel sjöfart av godstransporterna bidrar dessutom till minskad trängsel och färre olyckor på land. Det är därför viktigt att få till en ökning av andelen sjöfart vad gäller nationella godstransporter, det vill säga på våra inre vattenvägar och längs med våra kuster men också i vårt närområde.

Överflyttning av godstransporter från väg till sjöfart innebär att transporteffektiviteten ökar och att utsläppen av växthusgaser minskar. Regeringen avser att fortsätta att främja överflyttning från vägtransporter till sjöfart och stärka intermodaliteten, som det heter, i transportsystemet.

Regeringen har redan genomfört ett antal åtgärder inom ramen för den nationella godstransportstrategin i syfte att få fler att välja sjöfarten som transportalternativ. Bland annat kan nämnas införandet av ekobonus, inrättandet av en nationell samordnare för sjöfart på Trafikverket och utpekandet av fler inre vattenvägar.

Regeringen beslutade i november ett tilläggsuppdrag till den nationella samordnaren. Uppdraget handlar om att genom dialog med svenska hamnar skapa incitament för överflyttning av gods från väg till sjöfart och stärka sjöfartens konkurrenskraft. Hamnarna har en viktig roll i arbetet med att öka andelen godstransporter med sjöfart.

Fru talman! Sjöfart står mig varmt om hjärtat. Som göteborgare och i mitt tidigare yrke som jag är tjänstledig från, det vill säga hamnarbete, kan jag inte annat än älska sjöfarten. Sjöfarten har gett mig mina inkomster under alla år.

Precis som ministern påpekar finns en outnyttjad inlandssjöfart och en näst intill obefintlig kustsjöfart. År 2014 införde EU ett regelverk där Sverige har möjlighet att utveckla och driva inlandssjöfart. Inlandssjöfart kan utföras med pråmar som kör i skyddade vatten. Stora möjligheter ges att till exempel i Stockholm frakta bort snömassor vintertid eller frakta bort schaktmassor från byggen. Vidare kan gods fraktas. Det finns stora möjligheter med inlandssjöfarten.

Men vad har hänt? Det är näst intill ingenting. Mycket av det handlar om tunga avgifter. Inlandssjöfarten existerar inte i Sjöfartsverkets resultaträkning. Men i och med att det inte finns en inlandssjöfart blir det inte heller en inkomst till Sjöfartsverket. För att få igång inlandssjöfarten hade man kunnat tillåta att inte ta ut avgifter på just inlandssjöfarten. På så sätt skulle man få igång en fungerande trafik. Det finns stora möjligheter att avlasta vägar mellan till exempel Göteborg och Vänerhamn. Järnväg kan byggas till Kristinehamn. Sedan kan godsflöden från Norrland gå med järnväg till Kristinehamn, och därefter kan fartyg gå resterande vägen.

Hamnar i Mälaren har gång på gång upplevt stora problem med kostnader för fartyg att lägga till i en Mälarhamn: runt 94 000 per enhet. Vi vet att Norvik startade en hamn med en tanke om att omlasta gods på fartyg och transportera till Mälarhamnar, men det är för kostsamt. Det är i dag billigare att transportera gods på lastbil. Det är helt horribelt. Fartyg ger möjlighet att frakta mycket gods effektivt. Ett fartyg kan hantera 500 enheter. Det motsvarar ungefär 350 lastbilar i en enda transport. Hamnarna uppger att de kan hantera mycket mer gods.

Nu har mängden gods inte minskat under pandemin, vilket är bra. Däremot har passagerarfartygen tappat en hel del, men jag håller mig till kustsjöfart och inlandssjöfart. Det är samma sak med kustsjöfarten. För varje hamn man går in i åker man på en farledsavgift. Det är klart att man då skippar vissa hamnar eftersom det blir för dyrt. Det innebär att godset i stället går på väg. Det är inte bra.

Fru talman! Jag uppskattar Jimmy Ståhls engagemang. Det är viktigt.

Jag tror att jag vid något tillfälle skämtat om att jag är smålänning. Min närmaste hamn hemma i Växjö är Helgahavet. Jag har inga hamnar i min närhet, men jag älskar sjöfart och jag brinner av längtan efter att fortsätta att stärka svensk sjöfart eftersom det är så otroligt viktigt. Det handlar om att nå klimatmålen i sig eftersom sjöfarten är klimatsmart. Det handlar dessutom om att avlasta den trafik vi ser när godsmängden ökar på våra vägar.

Regeringen har ända sedan jag tillträdde som statsråd gjort stora insatser för att främja sjöfarten. Den nationella samordnaren Pia Berglund gör ett fantastiskt arbete med att ta fram ett handlingsprogram på 62 punkter för att på olika sätt främja sjöfarten, inte minst hitta nya vägar och se till att transportköpare får upp ögonen för vilka smarta alternativ som finns och undanröja de hinder som finns för etablering av nya leder. Det är också fråga om att dra in hamnarna i en dialog. Vi gjorde den första nationella samlingen för hamnarna någonsin när jag bjöd in samtliga till dåvarande Näringsdepartementet. Sedan dess har jag haft en tät dialog med hamnarna. De utvecklar nu sin roll från att vara traditionella hamnar till att vara noder i transportsystemet.

Göteborgs hamn är naturligtvis i en klass för sig. Den är inte bara Sveriges utan också Nordens största och viktigaste hamn. Där pågår ett fantastiskt utvecklingsarbete. Det gäller också i Trelleborg, Piteå och i många andra hamnar. Där pågår ett utvecklingsarbete för att stärka svensk sjöfart. Det handlar om att automatisera och effektivisera förutsättningarna för att få en väl fungerande sjöfart, inte minst tillsammans med de råd och den process som pågår inom ramen för nationella samordnaren Pia Berglunds uppdrag.

Samtidigt ska vi komma ihåg att vi inte bara talar om farledsavgifter. Det finns hamnavgifter, och de är i många fall den dyrare avgiften. Där ligger bakgrunden till det uppdrag vi har gett till samordnaren, det vill säga att se hur den totala avgiftsbördan faktiskt ser ut och vilka insatser som kan göras för att befrämja och göra det än mer möjligt att utveckla svensk sjöfart.

Jimmy Ståhls engagemang för sjöfarten uppskattar jag, men jag vill ändå vara tydlig och säga att konkurrensfördelen inte blir lägre för landtransporter och lastbilar när Sverigedemokraterna föreslår sänkt bensinskatt. Man vill på allvar förbilliga landtransporter med diesellastbilar eller med bensinlastbilar.

Vill vi på allvar skapa hållbara lösningar och ta ansvar för klimatet är det elektrifiering och biobränslen som gäller för vägtransporter. Men vi måste också se till att man klarar konkurrenskraften för sjöfarten och gör det mer förmånligt till exempel med ekobonus eller andra typer av ekonomiska incitament. Det är så vi tar ansvar. Då kan man inte i varje del i transportsystemet ropa efter det som olika organisationer tycker är det viktigaste.

Att i detta läge, i den klimatkris vi har, prata om och resonera kring behovet av sänkta bensinpriser tycker jag inte är ansvarsfullt. Ska vi kunna göra en omställning med biobränsle och elektrifiering och få över mer gods på järnväg och sjöfart måste man också i partiets politik ta ansvar för detta. Vi gör det från regeringens sida. Vi pekar ut den tydliga riktlinjen: Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Vi gör det genom att göra mer investeringar än någonsin, inte minst i sjöfarten. Vi gör det med tydliga styrmedel och ekonomiska prioriteringar, men också med processer, Godstransportrådets arbete och inte minst Pia Berglunds utmärkta arbete som nationell samordnare. Det är så vi ser till att öka andelen inlandssjöfart och kustnära sjöfart.

Fru talman! Jag hoppas att sjöfarten ökar. Men från 2014 - nu är det 2021 - har i stort sett ingen inlandssjöfart kommit till. Vi ligger och kör fartyg med IMO-regler, alltså regler som gäller för havstrafik. Det gynnar inte sjöfarten. Sjöfarten har pratat om tonnageskattefrågan. Den skulle utvärderas efter några år. Det har gått fyra år.

Jag var för cirka två år sedan på ett möte där även minister Tomas Eneroth var, och där vi flaggade in det 100:e svenska fartyget, vilket var jätteroligt. Men vad har hänt sedan dess? Fartygsantalet har både minskat och ökat, så vi har i dag fortfarande ungefär 100 fartyg.

Man har inom sjöfarten efterfrågat vissa grejer som man tror kan gynna sjöfarten. Det handlar om att återinföra nettomodellen och utveckla så att fler berörs av implementering av tonnageskatten - även offshoreverksamheten, fick jag höra i dag på utskottsmötet. Sedan gäller det till exempel att ändra en barriär för att få in svenska fartyg genom att ändra stämpelskatten till en stämpelavgift, vilket hade inneburit ett mindre motstånd mot att bli svenskt för många rederier. Det gäller inte minst nu när England har lämnat EU. Det är många rederier som vill lämna England och som hade kunnat bli svenskflaggade, men de har valt att inte göra så.

Det är viktigt att sjöfarten ökar och ges möjligheter. Sjöfartsverket är i dag ett verk som blöder ekonomiskt. Jag har suttit på seminarier med Sjöfartsverket och tittat på den krassa verklighet de står inför. Siffrorna lyser rött, och de kommer att fortsätta lysa rött. Om vi inte agerar gentemot Sjöfartsverket och antingen hjälper dem eller försöker forma om dem och göra om Sjöfartsverket från ett affärsverk till ett anslagsverk kommer den ekonomiska spiralen att fortsätta, vilket innebär att sjöfarten beläggs med mer och mer avgifter. Lotsavgifterna ökar. Vid Södertäljeslussen har man kommit på att man inte haft någon båtsmansavgift, vilket man inför. Man tar bort rabatter. Jag förstår att Sjöfartsverket greppar efter alla medel de kan i och med att det är ett affärsverk. Detta tynger sjöfarten. En av redarna sa skämtsamt att sista fartyget tar hela kostnaden. Det främjar ju inte sjöfarten.

Någon som också oroar mig är att om vi inte får igång sjöfarten i dag har vi ett hot som gör att sjöfarten kan få det mycket svårare framöver. Det är också en möjlighet, måste jag säga. Fehmarn Bält-tunneln byggs i dag mellan Tyskland och Danmark. Den kommer att ge ökade möjligheter till järnvägstransporter. Förhoppningen är också att vi hittar ytterligare en landbaserad lösning mellan Sverige och Danmark. Vilken det blir får vi ta i en annan debatt. Men vad händer om vi inte får logistikerna att hitta möjliga vägar att välja sjöfart? Man brukar ta den snabbaste, enklaste och billigaste vägen. Sjöfarten är en säker väg. Den tar tid. Det går att köra mycket. Man kan ha det som lager på väg. Men tyvärr är i dag lastbilen en jätteviktig faktor för många logistiker när det gäller "just in time". Sjöfarten är oerhört viktig, fru talman.

Fru talman! Jag tackar återigen Jimmy Ståhl för engagemanget. Men jag noterar att jag inte fick svar på frågan om sänkt bensinpris och sänkt dieselskatt. I grunden handlar ofta politik om att välja. Det är ändå uppenbart att Sverigedemokraterna rätt ofta väljer det som inte är bra för klimatet. I detta fall väljer man att föreslå till exempel sänkta bensin- och dieselpriser hellre än att främja sjöfarten. Jag hoppas att jag får ett svar på det i Jimmy Ståhls nästa anförande.

Sedan är det naturligtvis en tuff utmaning för sjöfarten, inte minst under pandemin. Det är ett av skälen till att vi gjort omfattande insatser, vare sig det handlar om möjligheten att söka från Exportkreditnämnden, EKN, för rederier eller anpassningen av sjöfartsstödet, som var mycket välkommen för sjöfarten och var en viktig insats. Vi följer utvecklingen och gör vad vi kan för att stödja och hjälpa sjöfarten. För färjetrafiken har det varit en tuff utmaning. Det är inget tvivel om det.

På samma sätt följer vi upp med infrastrukturella insatser. Vad gäller Göteborgs hamn noterade jag nyligen att kommunfullmäktige och regionen ställt sig bakom den farledsfördjupning som vi aviserade 2018 i den nationella planen, så att vi kan genomföra den. Det är otroligt viktigt långsiktigt för Göteborgs hamn. Nyligen redovisade också aktörer i Göteborg tillsammans med ett rederibolag och två kända fordonsproducenter i Sverige sin ambition att bygga smarta och hållbara transporter med Göteborgs hamn som nav. Det är en fantastisk utveckling som naturligtvis kommer att stärka sjöfarten, men också göra den mer hållbar, så att den kan vara ett föredöme och kanske vara en del av den där permanenta världsutställningen som jag tycker att vi ska försöka utveckla i Sverige.

Från Luleå fick vi höra signaler om att det nu är klart med kommunens och andra aktörers medfinansiering av Malmporten. Även där får vi alltså en ordentlig satsning på en farledsfördjupning, vilket stärker kapaciteten i Luleå hamn. Detta är nog så viktigt i ett läge där LKAB aviserar stora investeringar och satsningar - för att inte tala om stål utan kol, Hybrit, och Northvolts stora batterifabrik i Skellefteå. När tusen miljarder investeras i Norrland är det viktigt att följa upp infrastrukturen. Det gäller självklart järnvägen och lika självklart vägarnas bärighet, men det handlar inte minst också om att säkerställa att sjöfarten blir ett tydligt alternativ.

Sedan är det sant att Sjöfartsverket precis som branschen har drabbats av ekonomiska effekter av pandemin. Jag tror att vi kan se det även på Luftfartsverket och Swedavia. Har man en verksamhet som också är finansierad av avgifter vilka bygger på volymen trafik blir man drabbad om volymen trafik minskar. Det är skälet till att vi har fått gå in med extra insatser till våra myndigheter för att bidra i en situation där ekonomin pressas av pandemin.

Det tillförs inte några nya medel beroende på om det är ett verk eller en myndighet. Det är ändå så att verksamheter måste finansieras. Det blir lite motsägelsefullt att som Jimmy Ståhl å ena sidan kritisera farledsavgiftshöjningarna och å andra sidan vilja värna Sjöfartsverkets ekonomi. I så fall får man växla upp och tala om på vilket annat sätt budgetmedel ska avsättas för att Sjöfartsverket ska få en än bättre ekonomi. Jag tror att det är en viktig förutsättning.

Sjöfartsverket gör ju ett fantastiskt arbete, inte minst under pandemin, men har också som affärsverk en lite friare roll än vad anslagsmyndigheter har i att kunna utveckla nya metoder och främja sjöfarten på ett sätt som en vanlig myndighet inte kan. Låt oss ändå se att det är en viktig uppgift som Sjöfartsverket fyller för att främja svensk sjöfart!

Fru talman! Vad gäller bensin- och dieselskatten vet jag inte om det är regeringen själv som älskar skattehöjningar eller om man är influerad av Miljöpartiet, men den indexeringsupphöjning som regeringen satte på fordon gör att vi konsumenter har en svårare väg till att kunna få billiga och bra varor. Detta försvårar också för de företag som levererar. Att man dessutom väljer att köra bonus-malus och återigen beskattar fordonsindustrin ser vi inte som positivt.

För att återgå till sjöfarten, till exempel kustsjöfarten, har vi till exempel i Trelleborg och Ystad en enorm trafik med rorogods, som med enkelhet skulle kunna omlastas och köras upp längs kusten. Där är farledsavgifterna ett hinder. Vi har många hamnar, men på grund av farledsavgifterna är det dyrt att gå in i hamnarna.

Det är självklart att hamnarna har en avgift - de har ju en verksamhet. De måste ju betala för kajerna, för maskinerna och för bränslet som driver maskinerna, så det är klart att de har en avgift. Men varför har vi ett system med farledsavgifter som gör att det blir väldigt dyrt att köra gods med fartyg när vi hade kunnat göra en ändring och frakta mycket mer gods till exempel på fartyg?

Vi har ju en helt underbar Östersjökust i stort sett uppifrån Kiruna - eller i alla fall Luleå - hela vägen ned till Göteborg där vi hade kunnat skeppa ut enormt mycket. Göteborg gör ett enormt miljöarbete som ställer om sina maskiner och kör mycket mer med el. El är framtiden även inom denna industri.

Återigen: Sjöfarten är jätteviktig.

Fru talman! Jag tror att vi kan enas i att det finns väldigt många starka skäl att främja svensk sjöfart och att främja hamnarnas utveckling. Detta är en av mina hjärtefrågor. Jag tycker också att vi under de här åren verkligen har gjort historiskt stora insatser från regeringens sida när det gäller att lyfta in sjöfarten i nationell plan med en tredubbling av investeringarna, att säkerställa inte minst Göteborg och Luleå, att ha en nationell samordnare, att införa ekonomiska incitament som främjar svensk sjöfart och att inte minst under en pandemi göra viktiga insatser. Sjöfarten är viktig; det är ingen tvekan om det.

Där kan vi säkert dela ambitionsnivå och intresse, men det blir ju bekymmersamt när Sverigedemokraterna samtidigt säger ja till sänkt bensinskatt, säger nej till bonus-malus och vill ha sänkta farledsavgifter, sänkt stämpelskatt och mer pengar till sjöfarten. Jag tror att de flesta som följer diskussionen inser att den ekonomin till slut inte går ihop. Det går inte att både sänka samtliga skatter och vilja ha mer pengar till all verksamhet och tro att det är någon lösning.

Politik handlar om att välja. Politik handlar om att vara tydlig i den långsiktiga utvecklingen. Vår regering är tydlig: Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Vi ska ställa om.

Svar på interpellationer

En viktig del är transportsektorn, och ett stort beting ligger på den. Där pågår nu en omfattande omställning för elektrifiering, för biobränsle och inte minst för att öka transporteffektiviteten. Då måste mer gods lyftas över på järnväg och på sjöfart. En viktig del i att utveckla sjöfarten är att stärka hamnarnas kapacitet och att främja sjöfarten, inte minst den kustnära sjöfarten och inlandssjöfarten, så att också detta - och inte bara exportnäringen - blir ett tydligt alternativ.

På det sättet tycker jag att vi är på god väg. Det återstår mycket att göra, men vi har valt väg. Sverigedemokraterna väljer alla vägar - det håller inte i längden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.