Förutsättningarna för ny kärnkraft

Herr talman! Mattias Bäckström Johansson har frågat mig om jag och regeringen avser att verka för att ändra lagstiftningen för att underlätta för etablering av ny kärnkraft.

Vad gäller lagstiftningen för etablering av nya reaktorer regleras detta i miljöbalken i enlighet med den proposition alliansregeringen lade fram 2010. Syftet med lagändringen var att möjliggöra ett kontrollerat generationsskifte av dagens reaktorer. Lagstiftningen gjorde det möjligt att ersätta en stängd reaktor på samma plats. Lagstiftningen slår också fast att nya reaktorer inte kommer att subventioneras. Dessa principer bekräftades senare i den partiövergripande energiuppgörelse som slöts 2016 och bland annat resulterade i att riksdagen antog ett mål om 100 procent förnybar elproduktion till år 2040, men som också slår fast att detta är ett mål och inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft.

Jag konstaterar alltså att det sedan 2010 inte finns några legala hinder för en kraftproducent som önskar ersätta en äldre och uttjänt reaktor med en ny.

Herr talman! Interpellationen har ställts med anledning av den situation som råder för kärnkraften i Sverige, där den har fört en högst tynande tillvaro under den rödgröna regeringen och där fyra av landets tio reaktorer har stängts under de senaste två mandatperioderna. Detta skiljer sig från den globala utveckling vi har kunnat se för kärnkraften, där den i stället har ökat för varje enskilt år under motsvarande period.

Vi har också kunnat se att regeringen på andra sätt har påverkat utvecklingen. I den första budgetproposition som regeringen lade fram till riksdagen beordrade man exempelvis Vattenfall att avbryta sitt arbete med ersättningsreaktorer. Sedan dess har riksdagen drivit igenom tillkännagivanden om forskning om kärnkraft, vilket har resulterat i att regeringen i regleringsbrevet till Energimyndigheten har förtydligat att forskning och innovation ska kunna ske inom alla relevanta energislag, inklusive kärnkraft. Ändå har vi inte kunnat se att någon sådan forskning har tagit fart, trots att det har funnits och finns ansökningar på området.

Problemet kring ny kärnkraft i Sverige har under lång tid varit det tankeförbud som fanns fram till en bit efter millennieskiftet. Fortfarande är det dagens lagstiftning som förhindrar utvecklingen, och staten har en avgörande roll med de bestämmelser som finns i miljöbalken. Det problem som finns, och som statsrådet redogör för, är att man begränsar det till befintliga reaktorer, både vad gäller antal och vad gäller vilka platser reaktorer får uppföras på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som också har hänt i närtid är exempelvis att Vattenfall under det senaste året har inlett ett samarbete i Estland för att ta fram små modulära reaktorer, reaktorer som är avsevärt mindre och lättare att uppföra och som skulle kunna placeras på fler platser. De har också fördelen att de kan serietillverkas, vilket gör att man kan hoppas kunna minska kostnaden för att stärka konkurrenskraften och trycka undan fossilbaserad kraftproduktion runt om i världen. Detta samarbete fördjupades nyligen, med en avsiktsförklaring där man från statligt håll nu huvudsakligen bidrar till detta arbete utomlands och inte i Sverige.

Det är denna utveckling och de begränsningar som finns i lagstiftningen som interpellationen berör. Frågan huruvida regeringen avser att förändra lagstiftningen är fortfarande obesvarad. Vi har fått en redogörelse från statsrådet om förutsättningarna, men avser man att ändra och luckra upp dem eller är man nöjd med att det som i dag är ett tak på tio reaktorer och att reaktorer bara får uppföras på tre platser?

Genom sina helägda bolag kontrollerar staten 70 procent av marknaden. Man har också uttryckt sin avsikt att Vattenfall inte ska arbeta vidare med ersättningsreaktorer. När intressenter dök upp för att köpa Ringhals 1 avvisades detta bestämt, vilket inte möjliggjorde för någon annan aktör att driva reaktorn vidare. Detta begränsar möjligheterna avsevärt om någon vill uppföra eller bygga ny kärnkraft i Sverige.

Därför, herr talman, vill jag återigen fråga statsrådet om regeringen avser att verka för att ändra lagstiftningen för att underlätta för etableringen av ny kärnkraft. Och oavsett om man avser att ändra lagstiftningen eller inte vill jag fråga statsrådet om regeringen anser att det ska vara möjligt att förvärva möjligheten att uppföra ersättningsreaktorer från Vattenfall.

Herr talman! Jag ska väl ändå påpeka att den tillståndslagstiftning som eventuellt finns för reaktorer sorterar under miljöministern. Vill ledamoten fråga om detaljer i de delarna får han återkomma till miljöministern.

Det finns några enstaka SMR-reaktorer i världen. Skulle någon vilja uppföra en sådan reaktor i Sverige är det fullt möjligt med dagens gällande regelverk. Jag har inte uppfattat något sådant intresse. Jag har heller inte uppfattat något seriöst intresse, om man ser och hör vad ägaren säger, för att köpa de nedlagda reaktorerna i Sverige.

Jag konstaterar också att det som Mattias Bäckström Johansson kallar för en ökning av kärnkraften i världen sker i de reglerade, subventionerade delarna av världen. I de fria marknadsekonomierna för kärnkraften en ganska tynande tillvaro. Och det beror inte på att de fria länderna har en negativ syn på kärnkraft, tvärtom. Vi har antagligen de bästa ekonomiska förutsättningarna sedan kärnkraften startades i Sverige att driva kärnkraftverk i Sverige. Men kärnkraftens kostnadskurva har varit starkt stigande, medan alternativens kostnadskurva har varit starkt sjunkande. Det är huvudskälet till att det inte investeras i kärnkraft.

I Storbritannien tvingas man subventionera priset på kärnkraft till 93 öre per kilowatt. Annars har vi en del kärnkraft i Frankrike. Finland är väl tolv år försenade nu med sin reaktor. Sedan är det Slovakien, det är Ukraina, det är Vitryssland, det är Kina och det är Indien. Det är inte länder som vi i övriga sammanhang ser som föredömen i energi- och klimatpolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men återigen till huvudfrågan som Mattias Bäckström Johansson ställer: Ska det vara möjligt att uppföra ny kärnkraft i Sverige? Ja. Det har det varit sedan 2010. Finns det ett stort intresse från marknadens aktörer, internationella eller svenska, att göra det i Sverige? Nej. Beror det på att regeringen har hindrat forskning? Nej. Beror det på att regeringen har motarbetat detta? Nej. Det beror på kärnkraftens kostnadsutveckling.

Skulle den ändras, skulle vi få ett genomslag för SMR-reaktorer, skulle fjärde generationens kärnkraftsteknik få ett genomslag trots att den hållit på i 20-30 år utan att få det, tror jag att den här bilden kommer att ändras. Fram till dess tror jag dock att det kommer att vara svårt för ny kärnkraft att klara sig ekonomiskt på en fri marknad. Men det står den som tycker motsatsen och som så önskar fritt att investera.

Herr talman! Vi kan se en stark utveckling av små modulära reaktorer runt om i världen. Flera bedömare gör troligt att de kan vara i kommersiell drift inom så lite som en tioårsperiod. Vi kan se hur vätgasinitiativ runt om i världen tilltar, och där har kärnkraften möjlighet att komma till sin rätt genom att kunna producera både elvärme och vätgas för att kunna kombinera flera intäktsströmmar, vilket andra energislag saknar möjlighet till.

Här handlar det i sak inte om huruvida man ska subventionera eller på olika sätt blanda in kostnadsbilden. Det handlar om huruvida det ska vara möjligt att tillgodogöra sig denna möjliga teknik i Sverige utan några regulatoriska hinder. Sådana finns i dag. Statsrådet står återigen och upprepar saker som är direkt osanna. Det är inte fritt fram för vem som helst att bygga. Vi har en lagstiftning som begränsar det till att det får finnas tio reaktorer och att dessa får finnas på tre platser. I de andra kommunerna får du inte bygga någon ny kärnkraft. Du får inte bygga en elfte reaktor. Det är inte fritt fram för vem som helst. Problemet är att staten äger sju av de tio reaktorerna. Men staten vill inte bygga ersättningsreaktorer, och staten har inte velat sälja de reaktorerna heller.

Jag undrar hur statsrådet över huvud taget kan anse att det är en fri marknad när staten kontrollerar 70 procent av marknaden och inte har för avsikt att släppa in någon aktör på det utrymmet. I så fall borde man rimligtvis vara beredd att se till att Vattenfall kan sälja möjligheten till ersättningsreaktorer till dem som vill uppföra dem. Men det har man sagt nej till.

Det är där det brister. Det är inte en fri marknad. Det finns regulatoriska hinder, och regeringen är inte beredd att luckra upp dessa. Detta till trots har statsrådet uttalat att han skulle ha en icke-religiös syn på kärnkraften. Uppenbarligen är så inte fallet, för här måste man hålla de regulatoriska hindren på plats mot kärnkraften för att inte möjliggöra den teknikutveckling som vi kan se äger rum runt om i världen och som skulle kunna bidra också i Sverige.

Frågan blir slutligen till statsrådet: Är det verkligen upp till marknaden att avgöra detta när staten kontrollerar 70 procent av marknaden? Kan man betrakta det som en fri marknad som man kan verka på?

Herr talman! På den sista frågan som Mattias Bäckström Johansson ställer är svaret såklart ja. Det är därför som det har investerats 60 eller 80 miljarder kronor i ny energi sedan energiöverenskommelsen slöts. De har bara inte investerats i kärnkraft. Skälet till det är inte regulatoriska hinder, som Mattias Bäckström Johansson försöker göra gällande, utan det är kärnkraftens kostnadsutveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan får nog Mattias Bäckström Johansson konsultera protokollet. Jag sa inte att det står var och en fritt att bygga ny kärnkraft. En sådan utveckling tror jag inte ens att Mattias Bäckström Johansson skulle önska. Jag sa att det står var och en fritt att investera i ny kärnkraft. Det är en helt annan sak.

Det stämmer att man inte får bygga en ny reaktor i sitt radhus eller i Mjölby, utan vi har väl avgränsade platser. Men det är inget regulatoriskt hinder, utan tvärtom underlättar det för ny kärnkraft att komma på plats, för där finns alla tillstånd, och reglerna tillämpas. Om du skulle ta dig an projektet att bygga en reaktor på en helt ny plats är det en mycket stor utmaning med allt som skulle kunna krävas när det gäller säkerhet och tillståndsarbete för det.

Trots att vi har färdiga platser och trots att vi har flera aktörer i Sverige som driver kärnkraft har ingen, såvitt jag vet, yppat något om ett intresse av att investera i nya reaktorer i Sverige. Och det är inte unikt för Sverige, Mattias Bäckström Johansson, utan den utvecklingen ser vi även i vår omvärld.

Nyligen drog sig en av Japans större energiägare ur ett kärnkraftsprojekt i Storbritannien. Trots enorma subventioner från den brittiska staten klarade man inte att räkna hem kärnkraftsprojektet i Storbritannien. Motsvarande utveckling ser vi i andra länder. Undantaget är främst mycket kontrollerade ekonomier som Kina, Vitryssland och Slovakien.

Avslutningsvis vill jag säga, eftersom jag faktiskt har en agnostisk, tänkte jag säga, men icke-religiös är nog bättre, syn på kärnkraft, att jag välkomnar utvecklingen i världen. Jag välkomnar att Sverige forskar på kärnkraft. Dock är jag inte riktigt lika imponerad som Mattias Bäckström Johansson av den utveckling som har skett de senaste 10 eller 20 åren.

Jag tror att det kommer att bli tufft för den fjärde generationens kärnkraft. Till och med det mest kärnkraftspositiva landet i den fria världen, Frankrike, har börjat tveka gällande den fjärde generationens kärnkraft framöver.

Vi har gott om tid på oss att fundera på SMR-reaktorerna om de skulle ha den positiva utveckling som Mattias Bäckström Johansson hoppas på och slår igenom om tio år. I så fall kanske vi kan börja med att bygga en reaktor för att se om det går att få ekonomi och kraft i det i en marknadsekonomi.

Herr talman! När det gäller att det inte har investerats i kärnkraft lämnade Vattenfall så sent som 2012 in en ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten om att få bygga ersättningsreaktorer i Ringhals. Det var på gång, men då klev regeringen in och beordrade bolaget att avbryta arbetet. Det statliga bolaget skulle inte investera i kärnkraft.

Och det är klart att det är ett regulatoriskt hinder att man bara får bygga på tre platser. Det är kanske inte ens säkert att det finns ett behov av effekt i de delarna av nätet, vilket påverkar viljan och intresset att investera i detta. Det skulle inte vara tänkbart för någon annan näring eller bransch att man säger att det bara är på vissa platser det får byggas och begränsar det till en väldigt liten del av landet. Det är få procent det handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är kraftproduktion som kan uppföras i stora delar av landet. Det är inte fritt fram bara för att man öppnar för det i miljöbalken. Det är kärntekniklagen som reglerar förutsättningarna för kärntekniska anläggningar och ställer krav på verksamhetsutövaren.

Jag och Sverigedemokraterna tror att det hade varit välkommet om man signalerade att det är öppet och fritt att kunna investera i kärnkraft i Sverige. Det är beklagligt att det här ska ske utomlands och att Vattenfall deltar utanför Sveriges gränser i arbetet med att ta fram små modulära reaktorer. Det borde ha kunnat ske i Sverige i stället, och vi hade då kunnat bidra till utvecklingen av små modulära reaktorer, vilket skulle ha en avgörande betydelse globalt för att minska det fossila beroendet.

Här är regleringen ett stort hinder. 70 procent av marknaden, eller de nya reaktorer som potentiellt kan byggas, kontrolleras av staten som inte vill investera i anläggningarna och inte vill sälja dem vidare. Det första viktiga steget är att ta bort de regulatoriska hindren.

Herr talman! Jag blir inte riktigt klar över Mattias Bäckström Johanssons syn på Vattenfall. Å ena sidan påstår han att de är kärnkraftskritiska och lägger en våt filt över kärnkraftsutvecklingen, å andra sidan ser han dem som ett föredöme för att de forskar fram nya sorters reaktorer med olika samarbetspartner. Jag tror att man måste bestämma sig där.

Min bild är att Vattenfall har ett stort mått av frihet, att de agerar på marknadsmässig grund på de marknader där de är verksamma och att det ska fortsätta vara så.

Det är inte alls unikt för kärnkraften att man har olika platser utpekade för sig. Precis så ser det ut på vindkraftsområdet. Vi har vindkraftsplaner som pekar ut de bästa vindkraftslägena i landet, och stora områden i Sverige är stängda för vindkraft. Jag tror att vi har tio olika riksintressen som förhindrar vindkraft på en väldigt stor del av Sveriges yta. Så ser det naturligtvis ut också för vattenkraften. Det är många älvar som är stängda för vattenkraft, och det finns ett antal viktiga miljöbegränsningar för vattenkraften också. Det kan man väl kalla för regulatoriska hinder, men så ser det ut när man ska få olika intressen att samsas i både energipolitiken och miljöpolitiken.

Jag konstaterar avslutningsvis att det inte finns ett intresse från marknaden som har blockerats av regulatoriska hinder. Det är fritt fram att investera i kärnkraft i Sverige, det går att bygga kärnkraft i Sverige och det går att ersätta befintliga reaktorer med ny kärnkraft i Sverige. Det senare tror jag är mest intressant för marknaden. De två tidigare tror jag är minst intressanta för marknaden, men det kan komma att ändras och det öppna regelverket finns där på plats.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.