Förtroendet för Natos försvarsförpliktelser

Herr talman! Pål Jonson har frågat mig om det fortfarande är mitt och regeringens ställningstagande att det råder oklarheter kring de gemensamma försvarsförpliktelserna inom Nato, om förtroendet för de gemensamma försvarsförpliktelserna enligt min bedömning är viktiga för att trygga den europeiska säkerhetsordningen och om det är mitt och regeringens ställningstagande, likt den föregående regeringens, att det även är viktigt för Sveriges säkerhet att det finns ett starkt förtroende för de gemensamma försvarsförpliktelserna inom Nato.

Den amerikanska administrationen har sedan tillträdet vid olika tillfällen bekräftat det amerikanska stödet för Nato. Ur ett europeiskt och ur ett svenskt perspektiv är det viktigt att USA fortsätter att vara engagerat i Europas säkerhet.

Regeringen såväl som Försvarsberedningen har konstaterat att det är av stor vikt att Nato upprätthåller förtroendet för de kollektiva säkerhetsgarantierna. Natos åtgärder för att garantera säkerheten för de allierade bidrar till den regionala stabiliteten i vårt närområde.

Natos säkerhetsgarantier är ytterst en fråga för medlemsstaterna själva. Sverige är inte medlem i Nato och ingår inte i det kollektiva försvaret. Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten, särskilt med Finland, och en trovärdig nationell försvarsförmåga.

Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik bygger på sammanhållning i EU och ökat samarbete på bred front: i Norden och Östersjöområdet, inom FN och OSSE, med Nato och genom en stark transatlantisk länk.

Kombinationen av militär alliansfrihet, stärkt nationell militär förmåga och fördjupade samarbeten med andra bygger vidare på en svensk modell syftande till att minimera spänningar. Detta ökar våra möjligheter att verka för förutsägbarhet och stabilitet i Europa och i vårt närområde.

Att värna och upprätthålla den europeiska säkerhetsordningen är viktigt för både europeisk och amerikansk säkerhet. Europa och USA har gemensamma intressen, och många globala utmaningar kräver att Europa och USA agerar tillsammans. Det transatlantiska samarbetet förblir grundläggande för den europeiska säkerheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för vad jag tycker är ett klart och tydliggörande svar om Natos viktiga roll i den europeiska säkerhetspolitiken. Jag uppskattar att regeringen är tydlig med detta även om vi har olika uppfattning om huruvida det ligger i Sveriges intresse eller inte att ansluta sig till försvarsalliansen.

Skälet till att jag ställde denna interpellation var att utrikesministern under den utrikespolitiska debatten sa att vi inte visste något om framtiden för Natos säkerhetsgarantier och att det var sanningen. Mitt syfte är inte att plocka meningar ur sitt sammanhang, och jag har också respekt för att saker och ting kan förändras beroende på vad regeringar gör och säger under resans gång. Men om regeringen inte har förtroende för Natos säkerhetsgarantier utgör det ett allvarligt problem också för svensk säkerhet, i ljuset av vad utrikesministern har sagt.

Jag tolkar dock utrikesministerns svar som att man har tagit till sig de signaler som den nya amerikanska administrationen har sänt ut under de senaste månaderna för att återförsäkra de europeiska allierade om vikten av det amerikanska engagemanget.

Herr talman! Även om Sverige inte är medlem i Nato är vi givetvis djupt beroende av den säkerhet som Nato upprätthåller genom att vara den enda organisation som tryggar och säkrar de allra flesta europeiska gränser.

Det svenska beroendet av Nato har ökat efter Rysslands aggression mot Ukraina och illegala annektering av Krim. Det är uppenbart att Ryssland inte respekterar internationell rätt eller andra länders gränser och suveränitet. Detta är ytterst också skälet till att Sverige har valt att fördjupa sitt samarbete med Nato de senaste åren. Det är därför viktigt att det finns ett starkt förtroende för de gemensamma försvarsförpliktelserna i Nato.

Därför var det lite olyckligt att utrikesministern så kraftigt ifrågasatte Natos försvarsförpliktelser under den utrikespolitiska debatten. Jag har inte hört något Natoland uttrycka sig på samma sätt, och jag tror att det i grunden finns det tre skäl till det.

För det första: De gemensamma försvarsförpliktelserna bygger på internationella avtal och traktat, som snart har funnits på plats i 70 år. Det är inget man kan eller vill ändra över en natt. Med andra ord har Nato under lång tid varit en mycket framgångsrik försvarsallians.

För det andra: Det som verkligen ger trovärdighet till Natos gemensamma försvarsförpliktelser är den gemensamma försvarsplaneringen. Det handlar inte bara om att man säger att man ska försvara varandra utan också om att man övar, tränar, planerar och avsätter militära resurser för detta varje dag. Det är viktigt och bra.

För det tredje: Säger man att Natos försvarsförpliktelser inte är trovärdiga riskerar man att försvaga alliansens krigsavhållande förmåga. Det sänder en signal om att man inte litar på Nato. Det tror jag att man ska vara lite återhållsam med att göra. Hela Natokonceptet bygger ju på en trovärdig krigsavhållande förmåga.

Med tanke på att Nato har blivit en allt viktigare organisation för svensk och europeisk säkerhetspolitik är det naturligt för mig att landa i slutsatsen att det bästa sättet att påverka och ta ansvar för denna organisation är att bli fullvärdig medlem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utrikesministern säger också att det är viktigt med det amerikanska engagemanget i Europa, och jag delar denna uppfattning. Men detta amerikanska engagemang bygger på Nato och ytterst att det finns traktatsåtaganden från USA gentemot Europa. Vill Sverige stärka den amerikanska närvaron i Europa vore det naturligt att bli medlem i försvarsalliansen.

Herr talman! Jag ska inte gå in i debatten och diskutera hur framgångsrik militäralliansen har varit i Afghanistan och Libyen och vad deras folk möjligen anser om saken.

Jag ska gå in på en helt annan linje. Artikel 5 är ofta lite dåligt läst. Man ser det som en försvarsgaranti: en för alla, alla för en. Det stämmer ganska långt. Det står dock där, precis som i många andra liknande dokument, inklusive Lissabonfördraget och solidaritetsförklaringen, att om en stat blir angripen ska de andra bistå den part eller de parter som sålunda angripits genom att individuellt och i samförstånd med övriga parter genast vidta åtgärder som bedöms nödvändiga, inbegripet bruk av väpnat våld, för att återställa och upprätthålla säkerheten i det nordatlantiska området.

Det betyder att det inte med automatik ingår väpnat våld som svar på ett angrepp, utan man kan lämna stöd på andra sätt.

Det kan vara bra att komma ihåg att artikel 5 inte är ovillkorlig vad gäller att man absolut får militär hjälp. En angripen medlemsstats vädjan om hjälp kan enligt fördraget och beroende på det politiska läget i världen bli bemött av alliansbröderna på ett sätt som man kanske inte har räknat med. Tycker de andra att angreppet inte ska bedömas som ett angrepp eller om de inte vill ställa upp och så vidare kan de enligt traktaten låta bli, bara de ger stöd på annat sätt.

Det kan vara bra att komma ihåg detta eftersom debatterna många gånger verkar spegla en annan uppfattning om vad det står i artikel 5 och vad det innebär.

Herr talman! Pål Jonsons interpellation är på ett sätt tidsbunden. Den ställdes i en tid då det rådde osäkerhet om var USA faktiskt stod - detta mot bakgrund av uttalanden i Donald Trumps valkampanj och den osäkerhet som rådde innan den nye presidentens administration hade tillträtt.

Det var inte bara jag som undrade hur det egentligen stod till. Givetvis var Natoländerna speciellt angelägna om att få uttalanden som klargjorde exakt var USA stod.

Att respektera traktat och internationella förpliktelser verkar tyvärr inte gälla beträffande till exempel klimatavtalet. Uttalanden av detta slag gjorde att det fanns en stor oro.

Vi befinner oss i en tid när normer, samarbeten och institutioner som är centrala för vår säkerhet ifrågasätts eller utsätts för starkt tryck. Rysslands aggression mot Ukraina och den illegala annekteringen av Krim utmanar hela den europeiska säkerhetsordningen i grunden.

Respekten för varje lands territoriella integritet och rätten att göra självständiga säkerhetspolitiska vägval är fundament i den europeiska säkerhetsordningen. Att försvara denna ordning är viktigt både för Europa och för amerikansk säkerhet och är av grundläggande säkerhetspolitiskt intresse för oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Osäkerhet råder fortfarande kring vissa amerikanska positioner i ett antal politiska sakfrågor, och en del uttalanden under valkampanjen bidrog som sagt till detta. Politiken förtydligas dock i takt med att den nya administrationen kommer på plats och utarbetar sina positioner.

De uttalanden som gjorts sedan administrationens tillträde har varit tydliga i sitt stöd för Natos säkerhetsgarantier. Såväl president Trump och vice president Pence som försvarsminister Mattis och utrikesminister Tillerson har bekräftat USA:s stöd för Nato och dess kollektiv- och försvarsgarantier. Detta är förstås viktigt för stabiliteten och säkerheten i Europa. Samtidigt har kraven på de allierade att uppnå 2-procentsmålet beträffande nationella försvarsutgifter blivit mycket mer uttalade.

Vi betraktar fortfarande det transatlantiska samarbetet som centralt för europeisk säkerhet. Det är prioriterat för regeringen, och det är viktigt i EU och OSSE, inom ramen för vårt partnerskap med Nato men också som grund i våra bilaterala försvarssamarbeten.

I en osäker omvärld är det viktigt att den svenska säkerhetspolitiska linjen är fast, konsekvent och tydlig. Vi bygger säkerhet tillsammans med andra. Militär alliansfrihet tillsammans med stärkt nationell försvarsförmåga i kombination med fördjupade samarbeten är de tre benen i vår säkerhetspolitik och ökar våra möjligheter att verka för förutsägbarhet och stabilitet i Europa.

Vi behöver använda hela bredden av de säkerhetspolitiska instrument vi har, både i närområdet och på den globala arenan. Men jag tycker inte att vi ska ta Natodebatten här, för det var inte syftet med interpellationen.

Herr talman! Jag har bara en kort kommentar till Stig Henriksson. Precis så är det; det finns ingen automatik i artikel 5, men det som gör att artikel 5 är viktigare än artikel 42.7 i Lissabonfördraget är den gemensamma försvarsplaneringen. Man övar och tränar varje dag, och detta ger en trovärdighet.

Tack, utrikesministern, för klargörandet! Jag är glad över att det finns en större tilltro till de gemensamma försvarsförpliktelserna nu inom regeringen. Detta är viktigt

Jag kan inte avhålla mig från att återkomma till den andra halvan av svaret, nämligen motiven för den militära alliansfriheten. Utrikesministern sa att denna alliansfrihet bidrar till säkerhet och stabilitet i Östersjöområdet. Vi har numera ett rätt gott kunskapsläge när det gäller vad ett eventuellt svenskt Natomedlemskap skulle innebära, i och med att vi har haft två statliga utredningar som har tittat på detta. Jag tänker på Tomas Bertelmans utredning och Krister Bringéus utredning Säkerhet i en ny tid.

Krister Bringéus säger att den mest påtagliga militära effekten av ett svenskt Natomedlemskap vore att den osäkerhet som råder i dag kopplat till hur Sverige skulle agera vid ett väpnat angrepp skulle försvinna. Ett Natomedlemskap skulle kort och gott ha en krigsavhållande effekt och vara gynnsamt för både Sverige och de andra allierade länderna i Östersjöområdet.

Tomas Bertelman är lite inne på samma spår i sin utredning. Han säger att vi står så nära Nato att vi knappt kan undgå att identifieras med alliansen, men utan att få det skydd eller den effektivitet i samarbetet som ett fullvärdigt medlemskap skulle innebära. Kontentan är alltså att vi uppfattas tillhöra Nato men att vi inte får några säkerhetsgarantier. Detta säger jag mot bakgrund av att utrikesministern sa att den militära alliansfriheten är bra för stabiliteten och säkerheten i Östersjöområdet. Jag konstaterar att två statliga utredningar har gjort andra bedömningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utrikesministern brukar prata om att det är viktigt med kontinuitet i den säkerhetspolitiska linjen och att denna ligger fast oavsett vad som händer i omvärlden, åtminstone när det kommer till alliansfrågan. Vårt grannland Finland valde i juni 2016 att införa en Natooption i sin säkerhetspolitiska linje. De har inte surrat fast sig lika tydligt som regeringen när det gäller allianstillhörighetsfrågan utan håller dörren öppen för ett framtida Natomedlemskap, om det skulle finnas en majoritet för detta. Jag undrar därför: Uppfattar utrikesministern att detta skapar problem eller otydlighet i Finlands säkerhetspolitiska linje? I så fall är jag nämligen av en annan uppfattning.

Avslutningsvis, herr talman, konstaterar jag att utrikesministern i svaret lyfte upp att Finland har en särställning i vår säkerhetspolitik. Jag delar den uppfattningen. Vi ska ha förmåga att kunna agera i fred, kris och konflikt; det är viktigt och bra.

Jag är lite mer överraskad över att utrikesministern inte nämner det fördjupade bilaterala samarbetet med USA, som jag vet att regeringen har jobbat väldigt hårt för att etablera och som jag tycker är väldigt bra i grunden.

Den hårda verkligheten efter Rysslands angrepp på Ukraina är att den militära alliansfriheten i kombination med ett begränsat försvar inte längre är en riktigt hållbar säkerhetspolitisk lösning. Vi behöver stöd, och vi behöver samverka med andra. I min värld kan detta ske antingen genom att vi tror och hoppas på ett bilateralt avtal med USA eller att vi väljer multilateralismens väg genom ett medlemskap i Nato.

Sverige brukar gilla internationella organisationer och multilaterala avtal - varför inte i fallet med Nato?

Herr talman! Tack för debatten!

Det är viktigt för säkerheten i Europa och speciellt för alla Natoländer att förtroendet för de kollektiva säkerhetsgarantierna upprätthålls. Nu har Nato beslutat om förstärkningsåtgärder i de baltiska länderna. Det är en viktig del i detta.

Vi strävar efter gemensam säkerhet, och den byggs tillsammans med andra. Det handlar om arbetet i FN:s säkerhetsråd och i EU, FN, OSSE och Europarådet samt i vårt partnerskap med Nato genom den transatlantiska länken och också med våra nordiska och baltiska grannländer, inte minst Finland. Varje land har en skyldighet att se efter sina egna säkerhetspolitiska intressen och välja väg. Vi ska inte lägga oss i detta, men vi samarbetar nära, inte minst med Finland.

I ljuset av det försämrade omvärldsläget är det viktigt att Sveriges säkerhet och välstånd kan försvaras och bevaras och att vi framför allt stärker samarbetet i EU. Europeisk enighet är en förutsättning för att vi ska kunna hävda våra intressen och värderingar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inom ramen för den militära alliansfriheten, som vi inte har för avsikt att ändra på, utvecklar vi partnerskapet med Nato. Politisk dialog och informationsutbyte med Nato om säkerheten i vårt närområde är viktigt. Ingen av utredningarna har sagt att det föreligger några direkta militära hot mot Sverige.

Gemensamt med Nato har Sverige och Finland ett intresse av att förstå utvecklingen i vårt närområde och bidra till ökad säkerhet, förutsägbarhet och stabilitet. Partnerskapet med Nato bidrar också till att utveckla den svenska Försvarsmakten och såväl den nationella försvarsförmågan som förmågan att genomföra operationer i och utanför närområdet. Det är väl detta som är mest aktuellt i så fall.

Vi stärker också den nationella försvarsförmågan. Vi har haft överenskommelser i riksdagen vid två tillfällen nu om att öka de finansiella resurserna till försvaret. Det senaste beslutet innebar resurser till det civila försvaret. Till detta kommer att förebygga konflikter. Diplomati och utrikespolitiken är vår främsta försvarslinje. Bredden av säkerhetspolitiska instrument som vi har till vårt förfogande - diplomati, militär förmåga, medling och förtroendeskapande åtgärder - ökar våra förutsättningar att verka för förutsägbarhet och stabilitet i Europa och närområdet.

Genom en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik skapar vi sådana möjligheter, såväl i Europa och närområdet som globalt.

Herr talman! Tack, utrikesministern, för denna interpellationsdebatt! Vi delar vissa uppfattningar och skiljer oss åt i andra, vilket vi nog visste redan tidigare.

Jag hävdar att det inte går att komma ifrån att Sverige står inför ett mycket allvarligt och försämrat säkerhetspolitiskt läge, som rimligen borde få konsekvenser för den säkerhetspolitiska linjen och även öppna upp för en seriös svensk Natodebatt. Ryssland har genom sin aggression mot Ukraina och även provokationer mot Sverige och en rad andra länder höjt den säkerhetspolitiska temperaturen i Östersjön. Det är bra att Nato nu faktiskt stärker sin militära närvaro genom Enhanced Forward Presence i Östersjöområdet, vilket utrikesministern tar upp.

Vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen förra året sa försvarsminister Peter Hultqvist att Sverige ofelbart skulle dras in i en militär konflikt om det uppstod en sådan i Baltikum. Detta är även Försvarsmaktens bedömning. Det här är dessutom en tes som Bertelman och Bringéus tar upp. Ett enskilt angrepp på oss är inte sannolikt, men det finns en risk för det som heter konsekvensaggression.

Summan av kardemumman blir att den militära alliansfriheten lite grann har spelat ut sin roll i och med att den inte kommer att hjälpa oss att hålla oss utanför militära konflikter i vårt närområde, vare sig vi vill det eller inte. Med en sådan bedömning för ögonen anser jag att den militära alliansfriheten inte är lika relevant och att det vore bättre att ansluta sig till Nato och att tillsammans med de allierade länderna kring Östersjöområdet stärka den krigsavhållande förmågan.

Utrikesministern lyfter upp vikten av avspänning, inte minst gentemot Ryssland. Även jag vill gärna se avspänning gentemot Ryssland, men jag tror att förutsättningarna för att hitta en avspänning är väldigt små så länge Ryssland inte accepterar andra länders gränser eller deras rätt att själva göra säkerhetspolitiska vägval.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tack, utrikesministern, för debatten!

Herr talman! Tack, Pål Jonson, för en bra debatt i denna viktiga fråga! Vi menar att såväl Sverige som Europa och USA har allt att vinna på att få till stånd en regelbaserad världsordning. Det handlar framför allt om samarbeten - vi tror på samarbete - och dem ska vi utforma utifrån vårt intresse, vår situation och våra säkerhetspolitiska bedömningar.

Detta kan vi göra när vi har större flexibilitet. Då kan vi också till exempel arbeta mot kärnvapen i världen, vilket vi gör. Vi har tagit ned Sverige från åskådarläktaren vad gäller kärnvapennedrustning och nedrustningsfrågor, och vi är numera mycket aktiva i detta. Vi kan göra det här utifrån ett eget och ett globalt intresse.

Vi måste agera gemensamt i Europa och med USA så mycket det går framöver. Därför satsar vi på ett transatlantiskt samarbete, vilket är centralt för europeisk säkerhet och därmed för svensk säkerhet.

Vi kommer inte att ändra på vår säkerhetspolitiska linje när det gäller att hålla fast vid kombinationen militär alliansfrihet, stärkt nationell militär förmåga och fördjupade samarbeten. Det är på så vis det blir förutsägbart, och det är så vi på ett realistiskt sätt kan agera också gentemot de utmaningar vi står inför.

Överläggningen var härmed avslutad.