Förtroendet för Arbetsförmedlingen

Svar på interpellationer

Fru talman! Christian Holm Barenfeld har frågat mig hur jag ser på det minskade förtroendet för Arbetsförmedlingen och vilka åtgärder jag anser behöver vidtas för att vända utvecklingen. Boriana Åberg har frågat mig hur mitt förtroende för Arbetsförmedlingens förmåga att klara sitt uppdrag påverkas utifrån resultaten från Svenskt Näringslivs enkät och vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att förbättra Arbetsförmedlingens förmåga att klara av sitt uppdrag.

Jag besvarar interpellationerna i ett sammanhang.

Det är oroande att allt färre av Svenskt Näringslivs medlemmar svarar att de använder Arbetsförmedlingen som rekryteringsväg. Det är också oroande att så stor andel av dem i den här undersökningen som har använt sig av Arbetsförmedlingens tjänster inte är nöjda. Arbetsförmedlingens egen arbetsgivarundersökning visar att ca 90 procent av arbetsgivarna är nöjda, men den visar också att enbart drygt var tredje arbetsgivare tycker att myndigheten har bidragit till en snabbare och bättre rekryteringsprocess.

Att det finns missnöje med Arbetsförmedlingen bland arbetsgivare är inget nytt problem, och det finns inga snabba lösningar. Inom myndigheten pågår ett omfattande utvecklingsarbete, som bland annat innehåller en satsning på fler och bättre kontakter med arbetsgivare. Undersökningar av Arbetsförmedlingen och den av Svenskt Näringsliv visar att det fortfarande finns mycket att göra.

Arbetsförmedlingen har under 2015 tillsatt fler särskilda förmedlare som arbetar uppsökande med små och medelstora företag för att ge råd och stöd om rekrytering. Det är ett arbetssätt som inleddes i projektet Jobbsökarna, som var ett samarbete mellan Företagarna och Arbetsförmedlingen. Myndigheten deltar nu i fler nätverk och ökar sin samverkan med olika företagsorganisationer. Arbetsförmedlingen samarbetar också mer strukturerat med stora koncerner för att ta till vara nyanländas kompetens. I januari invigdes ett arbetsförmedlingskontor i Solna som enbart riktar sig till arbetsgivare.

Det ska självklart vara enkelt att få kontakt med arbetsförmedlare, och arbetsgivare ska få professionell hjälp. För att arbetsgivare ska kunna hitta rätt kompetens att rekrytera är det även viktigt att Arbetsförmedlingen ger rätt stöd till dem som söker arbete så att de kan matchas med de jobb som finns. Det är därför inte enbart de insatser som riktas specifikt mot arbetsgivare som påverkar hur nöjda de i slutändan blir utan hela den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Regeringen arbetar kontinuerligt med olika satsningar för att förbättra matchningen. Det är särskilt viktigt nu med en stark utveckling på arbetsmarknaden när många arbetsgivare vill anställa.

Fru talman! Jag ber att få tacka ministern för svaret på min interpellation. Det var ju ett tag sedan jag skrev denna interpellation, men frågan är lika aktuell i dag som när den skrevs.

Jobbfrågan är en av de frågor som vi tycker är de absolut viktigaste att hantera, och regeringen har ju sagt att jobbfrågan är viktig även för dem. Den fråga jag ställde gällande förtroendet för Arbetsförmedlingen är att vi ser att förtroendet är mycket lågt och att det dessutom sjunker. Det är allt färre arbetsgivare som väljer att använda sig av Arbetsförmedlingen i sin rekrytering, och det är enormt stora summor som vi lägger på Arbetsförmedlingens verksamhet varje år.

Förtroendesiffrorna bygger såklart på de förväntningar och uppfattningar som de svarande har på förmedlingen, det vill säga arbetsgivarna som kan anställa och som kan nyttja Arbetsförmedlingen.

Alliansregeringen tillsatte en utredning som på djupet skulle genomföra en översyn av Arbetsförmedlingens verksamhet och utifrån den titta på verksamheten och hur den skulle kunna bli bättre. Det gäller ju att man gör rätt saker och hanterar det som inte fungerar.

Den utredningen lade den nuvarande regeringen ned i det närmaste direkt när den tillträdde. Jag har lite svårt att se varför regeringen ska vara så negativt inställd till att utreda och ta fram bra underlag för förändring och förbättring.

Moderaternas och Alliansens syn på saken är tydlig. Vi vill ha en översyn som bör gå igenom hela myndighetens organisation och styrning, men även de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Kontakterna med arbetsgivarna skulle också analyseras, då goda arbetsgivarkontakter är en förutsättning för att klara och förbättra matchningen. Utredningen borde också se över hur andra aktörer kan bidra till att hjälpa människor att komma i jobb.

Utöver detta behövs självklart fler insatser. Det viktigaste är att det bedrivs en politik som är jobbvänlig och där fler jobb skapas. Detta kommer vi med all säkerhet tillbaka till i senare debatter om arbetslöshetsmål och liknande.

Det är dessutom viktigt att det finns förslag som sänker trösklar och som gör det enklare att komma in på arbetsmarknaden, inte minst för dem som står längre ifrån den. När det gäller lönestöd och andra insatser finns det en hel del att göra för att förenkla och förbättra, för det finns i dag en uppsjö av såväl insatser som lönestöd som lätt blir svåra att överblicka.

Fru talman! Arbetsmarknadsministern påpekade gång på gång i valrörelsen att en reformering av Arbetsförmedlingen skulle vara en av de första åtgärderna i regeringsställning. I stället valde man nästan omedelbart att stoppa den översyn som pågick, sparka den ansvarige utredaren, avveckla utredningen och tillsätta en myndighetsanalys via Statskontoret - ett helt annat uppdrag som genomförs regelmässigt på våra myndigheter. Dessutom omfattade uppdraget till Statskontoret enbart intern ledning och styrning.

Hade inte regeringen valt att avbryta den utredning som pågick hade vi i januari i år haft ett omfattande underlag för att bygga upp en ny arbetsförmedling och därmed förbättra förtroendet.

Har ministern och regeringen verkligen råd att kasta sådana underlag i papperskorgen när vi ser den utveckling som vi ser i dag?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Anledningen till att jag skrev denna interpellation var en enkät som Svenskt Näringsliv genomför vartannat år och som handlar om rekrytering av nya medarbetare. I år visade enkäten bottenresultat. För 14 år sedan var det 64 procent av företagen som vände sig till Arbetsförmedlingen, att jämföra med dagens 45 procent, som dessutom är den lägsta noteringen någonsin.

Dessutom uppgav vart femte företag i enkäten att de var mycket missnöjda med hur Arbetsförmedlingen fungerade. Det är mycket alarmerande fakta. Med tanke på det stora antalet arbetssökande är det extremt viktigt att företagare som vill anställa får bästa möjliga service.

Arbetsförmedlingens uppgift är, som framgår av namnet, att förmedla jobb. Vi befinner oss i en högkonjunktur, och behovet av snabba och lyckade rekryteringsprocesser är stort.

Av ministerns svar framgår inte huruvida hennes förtroende för Arbetsförmedlingens förmåga att klara sitt uppdrag har påverkats. Har ministern fortfarande förtroende för Arbetsförmedlingen?

Ministern anser att resultatet av enkäten är oroande, vilket enligt mig är en mild beskrivning av problematiken. Att mer än hälften av arbetsgivarna väljer bort Arbetsförmedlingen när de rekryterar är katastrofalt och något som kräver omedelbara åtgärder och inte bara konstaterandet att arbetsgivarnas missnöje inte är något nytt problem.

Det skulle underlätta om Arbetsförmedlingen själv har en sjukdomsinsikt. En sådan verkar saknas. I en intervju i Svenska Dagbladet ifrågasätter regiondirektören för södra Sverige, som även har ett särskilt ansvar för kontakterna med arbetsgivare, undersökningens resultat. Han tycker att de som är mycket missnöjda bör använda Arbetsförmedlingens tjänster i ännu större utsträckning. Jag hoppas att ministern förstår att sådana uttalanden inte stärker företagens förtroende för Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingens misslyckande måste också ses i ljuset av de enorma utmaningar som asylinvandringen leder till. Utrikes födda är nu i majoritet på Arbetsförmedlingen, och då är inte den stora gruppen asylsökande som kom förra året medräknad. 100 000 nyanlända ska ut på arbetsmarknaden. Hur ska det gå till när vi har en arbetsförmedling som inte fungerar?

Regeringen har som mål att alla nyanlända ska ha jobb inom två år och att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet senast 2020.

Jag upprepar därför min fråga: Vilka konkreta åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att förbättra Arbetsförmedlingens förmåga att klara sitt uppdrag?

Fru talman! Låt mig först understryka att jag tar denna fråga på allra största allvar. Det är oerhört viktigt att arbetsgivarna får relevant hjälp att få tag i personal till de lediga jobben också via Arbetsförmedlingen. Jag är inte nöjd med resultaten hittills.

Direkt efter att vi tillträdde lades arbetet på Arbetsförmedlingen om vad gäller att jobba med arbetsgivare. Från slutet av 2014 började man prioritera arbetsgivararbetet. Man har byggt upp och tagit fram en specialistroll i sin personalstyrka som särskilt jobbar med att serva arbetsgivare. Man har inrättat en särskild enhet som har denna roll, och man planerar att inrätta flera sådana. Man har ökat frekvensen av företag i sina register. Man kan i tidmätningar se en markant ökning av den tid arbetsförmedlare ägnar åt arbetsgivarkontakter. Man har särskilt utvecklat sitt arbete med att möta större koncerners rekryteringsbehov på ett antal regionala platser.

Det händer ganska mycket vad gäller att förbättra och satsa på arbetsgivarkontakterna och möta arbetsgivarnas behov.

Fru talman! Jag är dock medveten om att det bara är resultaten som räknas. Det måste därför leda till att det blir bättre resultat och nöjdhet hos arbetsgivarna och att matchningen fungerar för att vi ska kunna se att de vidtagna åtgärderna verkligen ger önskvärt resultat.

Åtgärder är alltså vidtagna, och arbetet har lagts om rejält inom Arbetsförmedlingen. Men det är som sagt resultaten som räknas.

Jag vill också svara Boriana Åberg: Ja, jag har förtroende för Arbetsförmedlingen. Men jag tar problemen på allra största allvar och är mycket medveten om att Arbetsförmedlingen är en myndighet som fortfarande inte visar de resultat som vi borde kunna förvänta oss.

Fru talman! Det är jättebra att ministern tar frågan på största allvar och att man försöker att förbättra Arbetsförmedlingen. Självklart måste man förbättra och utöka arbetsgivarkontakterna. Varför det inte har skett tidigare i tillräcklig omfattning kan man fundera över. Jag tror att vi har en gemensam ambition att se till att dessa kontakter ökar.

För att i grunden kunna reformera en myndighet som åtnjuter något av det lägsta förtroendet av våra myndigheter och när det dessutom är en sådan stor och omfattande myndighet är det viktigt att man utreder och går igenom från grunden så att man har fakta i dessa frågor.

Man kan göra saker under tiden. Man behöver inte vänta på utredningens svar i all evighet utan att göra något under tiden. Men om det pågår en utredning samtidigt och man får välgrundade, faktabaserade och väl utredda svar i en sådan utredning har man ett bra underlag för sitt beslutsfattande.

Jag förstår fortfarande inte vad det var som gjorde att regeringen fattade beslutet att lägga ned utredningen, sparka utredaren och totalt avveckla utredningen samtidigt som riksdagen vid två tillfällen med en majoritet i riksdagen tillkännagivit för regeringen att utredningen ska återupptas. Trots detta har den inte återupptagits.

Detta är allvarligt för Arbetsförmedlingen och dess framtid. Det är också allvarligt när det gäller förhållandet mellan riksdag och regering. Vi befinner oss i salen för Sveriges högsta beslutande organ, och här tycker man uppenbarligen att det är viktigt att det görs en grundläggande och genomgående utredning av Arbetsförmedlingen för att stärka och förbättra den, för att öka förtroendet för den, för att se till att de arbetsgivare som behöver personal kan få det genom Arbetsförmedlingen och, det absolut viktigaste, för att den som inte har ett arbete ska få ett arbete att gå till. Här bör Arbetsförmedlingen, tillsammans med andra aktörer, vara en huvudspelare för att se till att så blir fallet.

Fru talman! Jag tackar ministern för alla exempel på förbättringar i Arbetsförmedlingens relationer med företag som hon räknade upp. Mycket riktigt är det resultaten som räknas, och förhoppningsvis kan dessa nya åtgärder resultera i nya kontakter.

Men hur ska man nå de arbetsgivare som redan har förlorat tron på Arbetsförmedlingen? Det är många som vittnar om att deras behov inte har blivit tagna på allvar och att Arbetsförmedlingens inblandning har orsakat extra arbete när arbetssökande utan utbildning och kvalifikationer har skickat ansökningar bara för att uppfylla kravet på ett visst antal sökta jobb.

Jag ska citera en företagare som inte har varit med i undersökningen men som delar slutsatserna där. Han säger: "Mitt förtroende för Arbetsförmedlingen upphörde slutligen och totalt efter en misslyckad rekrytering av 20 personer. Sedan dess har jag aldrig vänt mig till dem i egenskap av arbetsgivare och skulle aldrig ens överväga tanken. Min uppfattning har stärkts av de uppfattningar som andra bekanta har delat med sig av. Åtskilliga bilder av hur illa det fungerar, eller rättare sagt inte alls fungerar. Total oförmåga att leverera ett enda namn som är användbart. Arbetsförmedlingen kan inte överhuvudtaget matcha kravprofiler mot sökanden."

En annan företagare säger: "Att rekrytera är jättesvårt. Och man känner sig som arbetsgivare vilsen, övergiven och ensam. Trots mitt omfattande kontaktnät, vana av myndighetskontakter och så vidare visste jag inte riktigt hur jag skulle göra när det åter var aktuellt. Det jag visste att jag inte skulle göra var att kontakta arbetsförmedlingen."

Det låter hemskt. Det låter som att dessa företagare, som bara är två i mängden, verkligen har förlorat tron på att Arbetsförmedlingen, vars jobb är att förmedla jobb, fungerar på ett tillfredsställande sätt.

Jag antar att den typen av berättelser inte är något nytt för ministern.

När Socialdemokraterna var i opposition tyckte ministern att den svenska arbetsmarknaden fungerade allt sämre. Ministern tyckte att Arbetsförmedlingen inte klarade av sitt uppdrag och inte lyckades förmedla och matcha i den utsträckning som krävdes. Då uttryckte ministern att det var regeringens regelstyrning som var kontraproduktiv.

Vems är felet nu, ministern, när det är er regering som sätter reglerna?

Fru talman! Jag vill upprepa att jag tar frågan om Arbetsförmedlingens arbetsgivararbete på allra största allvar.

Det är naturligtvis inte sant att Arbetsförmedlingen inte alls kan möta arbetsgivarnas behov. Många arbetsgivare är nöjda med Arbetsförmedlingens arbete. Det gäller till exempel inom projektet för jobbsökande, som startades ihop med företagare. Det har varit ett mycket framgångsrikt projekt, som nu är implementerat i den ordinarie verksamheten.

Det gäller många av de arbetsgivare jag möter nu när jag åker runt på turné. Handelskamrarna runt om i landet har tillsammans initierat projektet Welcome Talent för att vi ska kunna ta emot nyanlända. Där vittnar många arbetsgivare om ett väldigt gott samarbete med Arbetsförmedlingen och goda resultat. Men detta räcker inte. Vi måste också förbättra resultaten generellt. Det måste bli fler arbetsgivare som är nöjda med Arbetsförmedlingens arbete.

Till Christian Holm Barenfeld vill jag säga att beslut om en utredning om Arbetsförmedlingens roll kommer att fattas före sommaren.

Boriana Åberg tog upp frågan om att arbetsgivare är missnöjda med att många arbetslösa skickar in ansökningar till jobb som de inte har någon chans att få, därför att de är tvungna att göra det. Det var något som gällde under den gamla regeringen, men den typen av styrning har vi inte längre. Det har lättat trycket på arbetsgivarna att de inte behöver ta emot många meningslösa ansökningar för att man ska uppfylla Arbetsförmedlingens regler snarare än att faktiskt söka ett jobb.

Jag vill svara Boriana Åberg att det självklart är mitt ansvar. Det är jag som är arbetsmarknadsminister, och det är jag som är ansvarig för hur det fungerar på Arbetsförmedlingen och för att se till att vi kan ändra på det som inte fungerar. Det finns en hel del att göra när det gäller Arbetsförmedlingen.

Direkt när vi tillträdde satte vi igång arbetet med att förändra inriktningen. Nu skulle man börja rekrytera folk som hade kompetens att jobba med arbetsgivarfrågor, något som man inte hade haft tidigare. Som jag redovisade i mitt tidigare svar har man satt igång många arbeten. Politiken har lagts om, men vi väntar fortfarande på tillräckligt tydliga resultat av det.

Fru talman! Arbetsmarknadsministern! Det är viktigt att poängtera att det finns många goda exempel. Det finns företag som är nöjda med Arbetsförmedlingen på sin ort. Inte minst finns det många arbetsförmedlare runt om i landet som både är kompetenta och gör ett fantastiskt jobb. Däremot kan det vara så att även de bästa medarbetarna inte kan leverera sin fulla potential eller göra det jobb de skulle vilja och behöva göra, om organisationen inte fungerar och verktygen inte finns.

Därför, återigen, är det viktigt att gå igenom hur arbetet fungerar. Under alliansregeringen gjorde vi stora förändringar på arbetsförmedlingsområdet, men även om vi hade fortsatt regera tror jag att vi hade behövt fortsätta att utreda. Vi tillsatte en utredning just för att vi ville att det skulle stärkas, förbättras och göras mer effektivt.

Det är jättebra om regeringen tillsätter en utredning före sommaren. Men om man inte hade avbrutit den pågående utredningen skulle man redan ha haft underlaget från den förra utredningen, som var tillsatt, att börja arbeta utifrån ett halvår innan man sätter igång utredningen. Det innebär att man har tappat tid - flera år - när det gäller att se till att Arbetsförmedlingen stärks och dess förtroende går upp. Det hänger ihop med att de faktiskt fungerar och levererar.

Det som har hänt är att vi har tappat ett, två eller två och ett halvt år av värdefull tid när det gäller att Arbetsförmedlingen skulle kunna bli bättre. Det tycker jag är synd och allvarligt, inte minst för alla dem som i dag inte finns på arbetsmarknaden.

Fru talman! Jag vill poängtera att min kritik inte vänder sig till enskilda arbetsförmedlare. Det är organisationen som jag har synpunkter på. Detsamma gäller de företagare som citerades.

Jag tycker att problemen är lite större än bara hur Arbetsförmedlingen bemöter potentiella arbetsgivare. Regeringen saknar medvetenhet om att det är företagen som skapar jobb, inte Arbetsförmedlingen och särskilt inte politikerna.

Med sin politik i övrigt har regeringen verkligen slagit undan benen på företagen. Förslaget om medfinansiering inom sjukförsäkringen, försämringarna inom RUT och ROT, de höjda skatterna på arbete - listan kan göras lång. Allt detta är politik som inte leder till nya jobb. Regeringen borde sluta betrakta företagen som en mjölkkossa och inse att företagen är hästen som drar vagnen och att företagarna skapar välfärden.

Det finns ett alternativ till denna politik, nämligen Moderaternas förslag om utbildningsplikt, fler vägar till nya jobb, till exempel förstajobbetanställningen, som innebär att man lär sig jobbet på jobbet, och självklart sänkta skatter på låga inkomster och fler RUT-jobb.

Om det finns fler jobb och man har tillräckligt mycket skattepengar har man råd att satsa även på Arbetsförmedlingen, som ska förmedla dessa jobb till alla som behöver dem.

Fru talman! Avslutningsvis har jag flera gånger betonat hur allvarligt jag ser på de problem och tillkortakommanden som finns inom Arbetsförmedlingen, men jag vill betona att Arbetsförmedlingens organisation fungerar allt bättre. Statskontorets genomlysning visar att myndigheten är på rätt väg och har prioriterat rätt frågor.

Arbetsförmedlingens arbete med arbetsgivarkontakter och matchning har prioriterats, och myndigheten har lagt om sitt sätt att arbeta. Man gör särskilda prioriteringar av mindre och medelstora företag, där många av de nya jobben skapas, men man har också särskilda satsningar mot stora koncerner, som har sina särskilda behov.

Vi ska ta allvarligt på problemen, men vi ska också se att mycket görs. Som jag bedömer det gör man det som krävs för att komma på rätt väg, men mer återstår innan vi har resultat där.

Avslutningsvis, fru talman, säger Boriana Åberg att regeringen slår undan benen på företagen. Det är lite svårt att finna fog för det när vi har en utveckling med rekordhög tillväxt och fler lediga jobb i Sverige än någonsin. Det är lite svårt att få ihop det med bilden att man slår undan benen på företagen.

Överläggningen var härmed avslutad.