Försvarsmaktens kommunikation och hantering av säkerhetsfrågor

Herr talman! Stig Henriksson har frågat mig om jag avser att på något sätt se över hur konsistent Försvarsmaktens hantering av säkerhetsfrågor för deltagare och anhöriga är samt hur kommunikationen sköts när frågor uppkommer.

Det är Försvarsmakten som har kunskapen och uppgiften att hantera frågor kopplade till säkerhet för svensk personal och hur dessa frågor hanteras i förhållande till de internationella insatser Sverige deltar i. Försvarsmakten ansvarar för att löpande analysera och bedöma säkerhetssituationen i insatsområdet samt de risker som ett svenskt deltagande i internationella insatser utomlands medför för ingående personal.

Svar på interpellationer

Regeringen förutsätter att Försvarsmaktens rekommendationer för deltagande personal i utlandstjänst, men också för deras anhöriga hemma i Sverige, är korrekta och väl avvägda. Regeringen har för tillfället inte heller någon anledning att ifrågasätta Försvarsmaktens hantering av uppkomna säkerhetsfrågor.

Herr talman! Tack, försvarsministern, för svaret! Bakgrunden till min fråga var alltså att en anhörig till en soldat i Mali hade förundrats över två saker. Det gällde dels att hon som anhörig uppmanats att vara väldigt försiktig med information om soldatens uppdrag, dels hur Försvarsmakten så småningom hanterar kontakter med anhöriga.

När det gäller det första har denna anhöriga till exempel mottagit skriftlig information från säkerhetschefen om detta: "Hotbilden i Sverige har förändrats. Detta innebär för oss som soldater och för er som anhöriga att vi alla måste tänka oss för lite mer än tidigare. Alla är inte positivt inställda till Sveriges och FN:s insats i Mali. Undvik att prata om det kommande uppdraget och din förändrade situation på Facebook, Twitter och liknande." Vidare uppmanas anhöriga att inte i onödan på dagis, skolor etcetera berätta om detaljer om när och hur länge soldaten tjänstgör och vilket land det gäller.

Samtidigt uppmanas anhöriga att följa Malibloggen, som flitigt strösslar med foton på deltagare. Det är foton av till exempel den typ jag visar här. Just detta foto föreställer fältartister. Det finns liknande foton av deltagande soldater.

Droppen för den anhöriga blev dock när Försvarsmakten skickade ett fullt öppet vykort och önskade glad midsommar med en käck hälsning om att följa Malibloggen. Det var en rejäl text på baksidan som talar om vad det rör sig om. Hon upplevde att det skar sig ganska rejält mellan uppmaningarna till diskretion och sådant förfarande. Hon skrev därför till Försvarsmakten i augusti 2015 och ställde frågor om detta. Brevet har till dags dato inte besvarats. Jag har brevet med mig här om försvarsministern vill ta del av det.

I interpellationssvaret förutsätter ministern dock att Försvarsmaktens rekommendationer är korrekta och väl avvägda. Verkar det verkligen så? Han menar också att regeringen för tillfället inte har någon anledning att ifrågasätta Försvarsmaktens hantering av uppkomna säkerhetsfrågor. Inte? Ser inte ministern någon diskrepans mellan uppmaningarna till de anhöriga och alltifrån Maliblogg till öppna vykort?

Jag hade två frågor. Vad gäller kommunikationen, eller snarare bristen på kommunikation, har försvarsministern ingenting att säga i sitt svar. Jag får alltså inget svar på den konkreta frågan om kommunikation. Vore jag lagd åt det ironiska hållet, vilket Gud förbjude, skulle jag se ett mönster här.

Anser verkligen ministern det är okej att på över ett och ett halvt år inte klara av att producera svar på frågor från en orolig anhörig till en soldat som på Sveriges uppdrag ytterst riskerar sitt liv?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är myndigheten som i det här fallet har ansvar för att ge svar till anhöriga när det gäller brev och när man har ställt frågor. Jag har som minister inte kännedom om brevskörden inom ramen för Försvarsmakten och kan därför inte uttala mig om detta. Jag anser att det är myndighetens ansvar att klara ut denna typ av frågor.

När det gäller hur man ska se på publicering och kommunikation har förbandet i Mali en egen säkerhetsfunktion som gör bedömningen av vilken personal som kan vara med på bild, med eller utan namn. All extern kommunikation via exempelvis Malibloggen granskas av säkerhetspersonal före publicering. Att ställa upp med namn eller bild är frivilligt, och personalen tillfrågas alltid före publicering. Det finns personal inom förbandet som är särskilt skyddsvärd och som inte deltar på bilder. Likaså har förbandet särskilda talespersoner som ska kunna agera som ansikten utåt. Det är förbandet som avgör vilken personal som tillhör dessa kategorier.

Jag har uppfattat att Malibloggen är ett uppskattat forum för anhöriga, såväl nuvarande som före detta och blivande. Se bara på de kommentarer som skrivs i samband med bloggen! Detta ger också en möjlighet för allmänheten att följa våra svenska soldater i deras arbete och vardag i insatsområden.

Det är ett myndighetsansvar och en myndighetsfråga att klara av den kommunikation som sker inom ramen för en internationell insats. Det är inte regeringen som har detta ansvar. Jag är också som minister förhindrad att på olika sätt gå in och detaljstyra verksamheten inom Försvarsmakten, och det är väl känt att så är fallet.

Herr talman! Självklart ska inte ministern läsa alla brev som kommer till Försvarsmakten och kontrollera att de besvaras. Men jag visar här med ett konkret exempel på den nonchalans som jag upplever att detta är. Det handlar som sagt om en anhörig till en svensk soldat som riskerar sitt liv på uppdrag av Sveriges regering och riksdag. Det tycker jag är ganska flagrant, och det bör inte försvaras. Då behöver man säga: Så här ska det inte vara! Sedan lär väl Försvarsmakten ta budskapet till sig.

Vad gäller Malibloggen kan man i och för sig invända att det med dagens teknik finns många andra sätt att kommunicera med anhöriga än på en blogg som är öppen för alla. Men det får väl Försvarsmakten grunna på.

Det jag tycker är mer flagrant är att Försvarsmakten å ena sidan ger instruktioner till de anhöriga att vara ganska försiktiga med sin information på sin egen Facebook och Twitter, i skolor och andra myndigheter och vad som helst om uppdraget, var man är, när man är där och så vidare. Å andra sidan skickar Försvarsmakten alltså ett öppet vykort med bilder på svenska soldater och önskar glad midsommar och tipsar om att gå in på Malibloggen.

Det går bara inte ihop, och det tycker jag att ministern kunde säga rent ut: Det här borde man se över från Försvarsmakten. Jag tror inte att det skulle uppfattas som något större ministerstyre i frågan.

Jag tycker att detta är allvarligt, för vi vet alla att det finns fog för det som jag citerade från säkerhetschefen: Hotbilden i Sverige har förändrats. Soldater, anhöriga och alla måste tänka sig för. Det måste inbegripa även Försvarsmakten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag har redogjort för hur regeringen ser på läget, vem som har vilket ansvar och vad Försvarsmakten gör i olika sammanhang när de bedömer säkerhetsfunktionerna för publiceringar. Jag har också redogjort för Malibloggen och dess funktion.

När det gäller det aktuella brevet är det upp till Försvarsmakten att svara. Nu har brevet gjorts tydligt i debatten. Det kan väl vara en anledning för ansvariga att kontrollera möjligheten att svara på brevet.

Regeringen har sitt ansvar. Försvarsmakten har sitt ansvar. Jag kan inte ägna mig åt ministerstyre i den här typen av frågor.

Det här är vad jag har att säga i den här debatten. För min del tackar jag för debatten och önskar en trevlig dag.

Herr talman! Jag får väl börja med att önska ministern densamma. Det är trots allt en vacker vårdag.

Jag är inte helt nöjd, men det kan göra detsamma. Jag undrar bara om alla anhöriga är nöjda. Självklart ska ministern inte ägna sig åt ministerstyre. Det leder bara till otrevligheter i KU. Däremot kan man när man bedömer saker och ting uttrycka sig så eller så. Jag uppfattar inte att det direkt fanns någon kritik utan en förutsättning att man hanterar allt på ett bra och korrekt sätt. Jag tycker inte att de exempel jag har gett direkt talar för det, varken för hur sekretessen hålls från Försvarsmakten, som själv uppmanar anhöriga att vara försiktiga, eller för kommunikationen. Om en anhörig till en soldat skriver ett brev daterat den 24 augusti 2015 borde den anhörige till dags dato 2017 på våren ha fått ett svar. Det kanske kommer.

Överläggningen var härmed avslutad.