Försvarsanslagen och Sveriges insatser i utlandet

Fru talman! Krister Örnfjäder har frågat mig vad jag är beredd att göra för att Sverige ska klara sina åtaganden när det gäller insatser i utlandet och hur vallöftet om ökade insatser ska uppfyllas. Jag vill börja med att säga att regeringens ökade ambitioner för mandatperioden när det gäller de internationella insatserna står fast. För att nå den höjda ambitionsnivån ökar medlen för internationella insatser med 600 miljoner kronor 2007. Regeringen anmäler i årets budgetproposition att resurserna för internationella insatser ökar med ytterligare 100 miljoner kronor år 2008. Sedan tidigare har regeringen beslutat om en ökning av anslaget för 2009 med 650 miljoner kronor. Dessa ökningar uppgår alltså till 1 350 miljoner kronor och genomförs genom att motsvarande resurser har tillförts utgiftsområdet. Ambitionen är att det militära engagemanget ska öka med en dubblering av utlandsstyrkans förmåga. En nationell strategi för svenskt militärt och civilt deltagande i internationell freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet bereds just nu i Regeringskansliet. De specifikt angivna besparingar som nu anmälts i budgetpropositionen rör enbart materielförsörjningen och inkluderar inte personalförsörjningen, som Krister Örnfjäder skriver i sin interpellation. De påverkar inte heller förmågan till internationella insatser utan rör sig huvudsakligen om utvecklingsprojekt med planerade leveranser först om 10-15 år. Regeringen har alltså tillfört avsevärda resurser för internationella fredsfrämjande insatser under åren 2007-2009. Förmågan kommer därmed att ökas i enlighet med regeringens ambitioner på området. Ytterligare resurser kan komma att tillföras till exempel genom de fortsatta besparingar som görs inom materielområdet. Genom att inte låsa upp stora summor i långa processer skapas flexibilitet för att snabbt kunna tillföra ny materiel, samtidigt som materielförsörjningen blir mindre kostsam. På så sätt effektiviseras materielförsörjningen och anpassas efter Försvarsmaktens verkliga behov.

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka försvarsministern för svaret. Skälet till min interpellation är en oro för att de trupper som vi skickar ut inte ska få de bästa möjliga förutsättningarna för att klara sina arbetsuppgifter. Det har fattats ett beslut, och jag förutsätter att regeringen och ytterst försvarsministern gör allt vad som behövs för att Nordic Battle Group ska få de nödvändiga utbildningsinsatser och det nödvändiga materiel som de behöver för att lösa de uppgifter som kommer att läggas på dem. I svaret som man har redovisat talar man om att det har skett en ambitionshöjning. Det må vara hänt. Men trots den ambitionshöjning som man här åberopar grundar sig min interpellation på vad den förra moderata försvarsministern uttalade i samband med sin avgång. Om jag har förstått det rätt var de här uppgifterna kända för honom vid den tidpunkten. Om det inte var så kan jag ställa en fråga: Vad är det som har förändrats sedan bytet av försvarsminister inträffade? Och om det är så att det inte har skett någon förändring - vad är det då som gör att den nya försvarsministern gör en helt annan bedömning än den förra?

Fru talman! Låt mig alldeles direkt konstatera att de siffror som har förekommit i medierna och i debatten har varit fel. Debatten i medierna utgick från en påstådd besparing på 5 miljarder. Det visade sig att det blev 2-3 miljarder i finansplanen förutom den miljard för år 3 som finns i budgeten. Det är alltså fråga om 1 miljard mindre i besparing per år än det som har förekommit i mediedebatten. Det andra som skiljer sig från det som påstods i den externa debatten är att det utpekas tydligt i finansplanen, som finns tillgänglig för Krister Örnfjäder och alla andra, att det ska tillsättas en genomförandegrupp vad gäller materielförsörjningen som ska stå under Försvarsdepartementets ledning. Jag har redan gett i uppdrag till min statssekreterare Håkan Jevrell att leda detta arbete. Det tredje som är förändrat jämfört med de uppgifter som har förekommit i medierna, Krister Örnfjäder, är att det i finansplanen indikeras en möjlig överföring av resurser från de pengar som frigörs med besparingen på materielprojekt till internationella insatser. Ytterligare en sak, som ligger utanför regeringens kontroll, som har förändrats är att Socialdemokraterna nu har visat korten. Det visar sig att de vill spara dubbelt så mycket som regeringen på försvaret under de kommande åren. De vill skära ned med 7,15 miljarder kronor över tre år utan föregående analys och utan att presentera hur det ska gå till. Mycket talar för att de inte heller har förstått hur försvarets materielförsörjning fungerar. Det är mycket riktigt så att de sista leveranserna av JAS Gripen sker under andra halvåret 2008 och att objektsramen för JAS Gripen upphör i och med att 2009 går ut. Det innebär att alla förpliktelser för JAS är uppfyllda och att inga fler betalningar kommer att ske. Men detta har Försvarsmakten sedan länge förutsett, och det utrymme som då frigörs har man planerat för finansiering av andra materielinköp. De 7,15 miljarder som Socialdemokraterna vill ta bort, utöver regeringens förslag, går alltså direkt in i materielplanen och drabbar inköp av annan materiel som försvaret behöver. Det kan vara stridsfordon, artilleripjäser, halvtidsmodifieringar av fartyg, helikoptrar eller Visbykorvetter. Nu vill alltså Socialdemokraterna spara mer på försvaret än Miljöpartiet, som vill dra ned med i det här sammanhanget lite mer blygsamma 6,95 miljarder på tre år. Vänstern å andra sidan, som man ju måste samarbeta med i en eventuell ny regering, vill skära bort ca 15 miljarder över tre år. Vänstern och Miljöpartiet vill dessutom, Krister Örnfjäder, avbryta det exportfrämjande arbetet, vilket skulle skada svensk försvarsindustri betydligt. Regeringen gör alltså tvärtom. Vi har tillfört från 1,5 upp till 2,85 miljarder kronor över de kommande tre åren för att finansiera en dubblerad ambition för internationella insatser. Det är någonting annat än Socialdemokraterna, som skär utan att tillföra något för det internationella. Vi behöver klara den dubbla uppgiften att värna Sveriges territoriella integritet och samtidigt sprida fred och säkerhet i världen. För oss hänger detta nära samman, och det är också på det sättet som vi har utformat vår budget. Den erfarenhet vi får av internationella insatser bidrar till en kunskapsuppbyggnad som också stärker förmågan att värna Sverige.

Fru talman! Jag vet inte om den långa utfyllnaden med ord var till för att lugna mig, men det hade knappast någonting att göra med min fråga. Den har att göra med de nödvändiga förutsättningarna för Nordic Battle Group, som ska gå i gång om ett par månader. De håller på att utbilda sig nu. I tidningsartiklar som jag fick tillgång till i dag är "Osäkerhet" den stora överskriften. Jag vet inte om de ord som nu sades ska vara till för att kunna lösa deras arbetsuppgift. Några korvetter är jag inte medveten om att de har med sig över huvud taget - förmodligen inte på det uppdrag som ligger närmast till, för det lär vara mitt ute i öknen. Vad jag är ute efter just nu är att få försäkringar om att de ca 2 000 unga män och kvinnor som vi skickar från Sverige ska kunna lyckas med sitt uppdrag och helst på ett så bra sätt att de alla kommer hem. Då förutsätter jag att de har fått den utbildning som de behöver och att de har fått de förutsättningar som de behöver om olyckan skulle vara framme. Om jag ska utgå från den speciella utredning som den utredare som sitter i salen har jobbat med, och om de ska få någon form av hjälp också när de kommer hem mer än den tid som man i dag har förutsatt ska finnas, behövs det någonting helt annat än det som försvarsministern här står och pratar om. Jag pratar alltså om att vi måste säkerställa att vi får en situation som fungerar om cirka tio veckor. Jag vill ha garantier för att så kommer att bli fallet. När jag då tittar på artiklarna i Göteborgs-Posten, som har gjort en längre artikel om just Nordic Battle Group, kan jag konstatera att det inledningsvis hela tiden är varningar: Regeringens utredare varnar för att vi kan tvingas avstå från insatser så länge bristerna i styrkans utrustning inte är åtgärdade. Över 2 000 svenskar ska ingå i den här gruppen, men ca 10 procent av tjänsterna är inte tillsatta, bland annat medicinsk personal. Brister finns även i utrustning, till exempel sjukvårdsmateriel och helikoptrar för medicinsk evakuering. Och så vidare. Det är de här sakerna som jag vill få svar på, att det kommer att vara åtgärdat innan man skickar ut våra unga män och kvinnor på det här uppdraget som är av livsfarlig art. De andra diskussionerna, om hur det ska se ut om fyra fem år, kan vi gärna ta. Men då har man flyttat fokus. Då har man glömt bort de 2 000 som det är aktuellt för just nu. Min fråga kvarstår: Är det så att ministern kan garantera att de som inom ett antal månader kommer att bli ivägskickade också har fått de bästa förutsättningarna när det gäller både utbildning och materiel så att de kan klara sitt uppdrag?

Fru talman! Jag kände mig nästan apostroferad i den här debatten. Det är en väldigt viktig fråga som Krister Örnfjäder berör, nämligen tillgången till helikoptrar för medicinsk evakuering. Vi tror att vi av erfarenhet vet att i de områden vi numera befinner oss i med våra fredsfrämjande operationer är tillgången på vägar och andra, alternativa snabba transportmedel dålig. En avgörande del i det medicinska omhändertagandet handlar just om att snabbt få skadade soldater under vård. Ändå vill jag göra Krister Örnfjäder uppmärksam på att Nordic Battle Group har tillryggalagt en mycket lång resa. Vi började diskutera detta på allvar våren 2004, och under 2004, 2005 och 2006 förvaltades det svenska ledaransvaret för det här förbandet av en annan regering. Det fanns länge en förhoppning om att norrmän skulle tillföra helikoptrar eller att vi själva skulle få fram nya helikoptrar. Man kan nu konstatera att den improviserade lösning som Försvarsmakten har sökt i form av ombyggnad av befintliga helikoptrar sannolikt inte kommer att vara framme i tid för Nordic Battle Groups beredskapsperiod. Den utredning som jag i går lämnade till försvarsministern i form av ett delbetänkande pekar mycket riktigt på att detta är en begränsning för användningen av förbandet i fält. Men jag tror inte i det här sammanhanget att några pengar alls kan lösa tillgången på helikoptrar tidigare än vad vi nu försöker nå genom den provisoriska lösningen. Jag vill också gärna säga i det här sammanhanget att jag uppfattade den förutvarande försvarsministern som tämligen nöjd med de ekonomiska ramar som låg för 2008-2010. Den oro han uttryckte var på längre sikt. Men det har då ingen som helst beröring med den beredskapsperiod som Nordic Battle Group startar om tio veckor från i dag.

Fru talman! Först vill jag med anledning av Allan Widmans inlägg säga att han i går överlämnade ett mycket intressant betänkande som vi kommer att hantera så snabbt som det bara är möjligt med en kort remisstid för att kunna återkomma med än tydligare förslag. Vi hade ett mycket bra samtal i går. Sedan vill jag säga till Krister Örnfjäder att som man frågar får man svar. Om man går upp och ställer den konkreta frågan vad som har ändrats jämfört med den debatt Mikael Odenberg förde redovisar jag de svaren. Den siffra som förekom var fel. De påståenden som förekom i debatten om att det var Finansdepartementet och inte Försvarsdepartementet som skulle leda hanteringen av Genomförandegruppen var fel. Överföringen från besparingar på materielsidan till internationella insatser fanns inte heller med. Det som också har skett, vilket ger perspektiv på allt det här, är att Socialdemokraterna återkommer med en budget som innebär mer än en dubblering av den besparing som regeringen har föreslagit. De stödpartier man har föreslår i det ena fallet en ytterligare dubblering, alltså en fyrfaldig besparing jämfört med regeringen. I det andra fallet föreslår Miljöpartiet, som förut till och med kunde tänka sig att avveckla det militära försvaret om jag minns rätt, nu en lägre besparing än Socialdemokraterna. Dessutom är man inom den rödgröna samarbetsgruppen inte överens om huruvida man ska stödja försvarsmaterielexport över huvud taget. Vi dubblerar finansieringen från ca 1 ½ till 2,8 miljarder de kommande åren, vilket bär direkt till den fråga som Krister Örnfjäder ställde: Vad ska vi göra för att kunna tillförsäkra så goda villkor som möjligt? Det är ämnet för en senare interpellation, där dock frågan uttryckligen har ställts om förutsättningarna för Nordic Battle Group, inte varför debatten såg ut som den gjorde innan. Där kommer vi mer i detalj att diskutera förutsättningarna för Nordic Battle Group. Men som man frågar får man svar. Man får ibland finna sig i att de argument man använt sig av internt eller externt synas i debatten. Då står Socialdemokraterna där med en budget som knappast kommer att gynna de internationella insatserna. Jag kan ställa frågan tillbaka till Krister Örnfjäder: På vilket sätt förbättras materielförsörjningen av dubblerade besparingar? På vilket sätt förbättras utbildningen för dem som ska delta i internationella insatser av fördubblade eller fyrdubblade besparingar? Det är detta det handlar om. Den här regeringen har presenterat skarpa utökningar av finansieringen av internationella insatser från 1,5 till 2,8 miljarder, och vi följer med ökade ambitioner också upp kvaliteten i de internationella insatserna. Vi kommer senare att särskilt diskutera Nordic Battle Group. På vilket sätt menar du, Krister Örnfjäder, att dubblerade besparingar förbättrar förmågan att delta i internationella insatser?

Fru talman! Nu har jag alltså hamnat i den situationen att jag, som är ledamot i näringsutskottet, ska gå in i detaljer och förklara hur en budget som gäller försvaret ska beskrivas. Hade jag haft en aning om att det var jag som satt inne med expertkunskapen skulle jag naturligtvis ha förberett svaret, men nu är inte rollerna på det sättet. Här framför mig har jag den person som är den högsta politiskt ansvariga för de här frågorna i regeringen, och han ställer frågorna till mig. Jag kan säga att oavsett vilken regering som satt vid makten skulle min fråga ha varit densamma om upplägget hade sett ut på motsvarande sätt. Jag gör inte detta för att jag råkar tillhöra oppositionen. Jag gör det av omtanke. Jag förutsätter att den som har tagit på sig uppdraget också levererar resultatet. Men jag är inte nöjd med svaret, och jag tror inte att andra som är i en situation motsvarande min är det heller.

Fru talman! Till att börja med vill jag för dem som läser protokollet nämna att vi om bara några minuter kommer att ha en riktig diskussion om förhållandena för de män och kvinnor som ska delta i Nordic Battle Group. Nästa interpellation handlar om just den frågan. Den handlar inte om den spelteori som Krister Örnfjäder har valt att ställa sin interpellation om. De frågor han ställde till mig har jag besvarat. Han frågade vad som hade förändrats i förhållande till den tidigare debatten. Han fick tre konkreta svar, plus ett fjärde som handlar om hur Socialdemokraterna har valt att hantera den här frågan. Man har spridit oro i debatten runt om i landet, och när man sedan ska leverera visar det sig att det inte var fråga om detaljer utan om fördubblade besparingar, vilket kommer att slå mot de internationella insatserna. Fru talman! Jag hänvisar till den kommande diskussionen, där jag har fått en fråga som gäller just Nordic Battle Group och förutsättningarna för genomförandet av den insatsen i detalj. Den kommer jag att besvara alldeles strax.