Förstärkt vittnesskydd

Fru talman! Lars-Arne Staxäng har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att förstärka vittnesskyddet i Sverige.

Det är av central betydelse för rättskipningen att parter och vittnen fritt och sanningsenligt kan lämna sina berättelser utan att känna sig hotade eller påverkade av andra personer.

Polismyndigheten har det huvudsakliga ansvaret för att skydda hotade personer men samverkar i detta arbete också med andra myndigheter, kommunala aktörer samt ett flertal organisationer. Personsäkerhetsverksamhet finns i alla polisområden, och varje skyddssituation bedöms individuellt. Åtgärder som kan vidtas omfattar till exempel rådgivning, skyddspaket med larmtelefon, bevakning, skyddat boende och ytterst ny identitet. Polismyndigheten har särskilda personsäkerhetsprogram. Programmet omfattar bland annat vittnen som medverkar eller har medverkat i en förundersökning eller rättegång som rör grov eller organiserad brottslighet. De åtgärder som erbjuds personer som ingår i programmet är mycket omfattande och kan ytterst innebära att personen får en helt ny identitet och då i princip tvingas att "byta liv". Mot den bakgrunden bedöms det inte aktuellt att utvidga just denna typ av vittnesskyddsprogram till att gälla även annan typ av brottslighet.

Som jag nämnt i ett tidigare frågesvar till Lars-Arne Staxäng har regeringen vidtagit ett flertal åtgärder för att stärka vittnesskyddet. Regeringen har bland annat skärpt regleringen för övergrepp i rättssak och uppdragit åt Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket att återrapportera till regeringen vilka åtgärder som myndigheterna har vidtagit för att vittnen ska få ytterligare information om olika former av vittnesstöd. Bland annat föreslås att Domstolsverket och domstolarna ska ta ett större ansvar för att utveckla och sprida den centrala informationen om möjligheterna att få tillgång till vittnesstöd.

Brottsoffermyndigheten har också fått i uppdrag att i samråd med Domstolsverket och Brottsofferjouren Sverige ta fram en webbaserad grundutbildning för nya vittnesstöd. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2019.

Som också nämndes i angivet frågesvar fick en särskild utredare i december 2015 i uppdrag att se över bestämmelserna om ordning och säkerhet i domstol i syfte att förbättra förutsättningarna för att vittnen och målsägande ska våga lämna sina uppgifter inför domstol. I betänkandet Stärkt ordning och säkerhet i domstol, som har remitterats, lämnas ett flertal förslag ämnade att skapa större trygghet för parter och vittnen. Förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Den 5 december 2017 lämnades även betänkandet Tidiga förhör - nya bevisregler i brottmål. Betänkandet innehåller förslag på nya bevisregler i brottmål som bedöms kunna minska risken för press på och hot mot förhörspersoner. Betänkandet ska nu ut på remiss.

Regeringen har också den 13 december 2017 givit Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att studera fenomenet tystnadskultur och brottet övergrepp i rättssak. Brå ska belysa mekanismerna bakom att tystnadskulturer uppstår och upprätthålls i exempelvis socialt utsatta områden och inom organiserad brottslighet samt vid relations- och hedersvåld. Brå ska även, utifrån nationell och internationell kunskap, lämna förslag på hur tystnadskulturer och övergrepp i rättssak skulle kunna motverkas. Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober 2019.

Regeringen har således vidtagit ett flertal åtgärder för att förstärka stöd och skydd till vittnen och kommer även fortsättningsvis att följa utvecklingen av denna för rättsstaten mycket viktiga fråga för att vid behov vidta ytterligare åtgärder.

Fru talman! Jag får först tacka för svaret.

Vi är här helt överens om att fungerande vittnessystem är en av de viktigaste frågorna i vårt rättssystem, precis som statsrådet var inne på. Därför är det bra att regeringen initierat en del utredningar, några av dem så sent som i december i år, 2017. Men problemet är att flera av utredningarna inte är klara för lagbeslut förrän tidigast 2019. Dessutom är det tunga batteriet av åtgärder som samhället kan sätta in för vittnesskydd, som statsrådet nämnde tidigare, egentligen begränsat till i praktiken grov organiserad brottslighet eftersom det för med sig så mycket avigsidor att byta liv. Det är inget man gör på en halvtimme.

Problemet är tyvärr att dessa påtryckningar ökar även bland så kallade vardagsbrott, det vill säga stölder, skadegörelse och så vidare.

Det är ingen hemlighet att framför allt vissa utanförskapsområden i Sverige tenderar att ha egna lagar och regler och att svensk lag inte längre gäller. Det finns exempel på detta i Göteborg. Jag vet att de finns i Malmö, i Stockholmsområdet och i många andra storstadsområden.

När det gäller övergrepp i rättssak, som statsrådet tog upp, är läget ännu mer alarmerande. För fem år sedan gick 22 procent av fallen till åtal. I dag är det 14 procent. Enligt polisen finns redan en tystnadskultur.

Finns det inte fler saker, statsrådet, att göra även på kort sikt för att stävja problemet? Jag tänker inte i första hand på anonyma vittnen och liknande, som verkligen är en svår avvägning att göra, så som man har gjort i Norge, utan jag tänker på andra delar där snabba åtgärder kan sättas in kanske redan under 2018.

Fru talman! Tack för interpellationen! Jag betraktar faktiskt detta som en ödesfråga för rättsstaten framöver. Om vi inte kan gå på de organiserade kriminella på rätt sätt och rycka upp den typen av kriminalitet med rötterna är risken stor att de tror att de kan härja fritt och att de därmed också kan utöva påtryckningar, inte bara mot vittnen utan också mot delar av rättsväsendet - mot poliser, mot åklagare, mot domstolar. Att gå på den organiserade kriminaliteten är därför kriminalpolitikens viktigaste uppgift just nu, för om detta får fortsätta kommer det att bli systemhotande. Där tror jag att vi är helt överens.

Sedan handlar det om hur man gör. De största paketen är väldigt ingripande, och jag tycker nog att de ska förbehållas de situationer där det finns ett verkligt behov av detta.

Man ska också komma ihåg att det finns en trappa - allt från rådgivning och skyddspaket ända upp till att byta identitet och behöva flytta och så att säga försvinna från kartan, från hotfulla individer. Det bör man spara till de situationer där det verkligen behövs.

Vi behöver mer av generellt stöd till brottsoffer och mer av vittnesstöd. Det var därför jag anknöt till vad brottsofferjourerna och Brottsoffermyndigheten gör. Vi har under den här perioden kraftigt byggt ut stödet till brottsoffren. När det gäller mäns våld mot kvinnor har vi byggt ut kvinnojourerna - vi har satt av nästan 100 miljoner kronor mer per år, vilket är den största ökningen någonsin. När det gäller brottsofferjourerna har vi sett till att de har mer pengar än någonsin att röra sig med. De ideella krafter som vi talar när det gäller brottsoffren gör ofta ett fantastiskt bra jobb i att stödja dem som utsatts för brott under tiden de går igenom processen.

Det vi kommer att göra 2018 är att bygga ut målsägandebiträdessystemet ytterligare, framför allt när det gäller dem som utsatts för sexualbrott. Från den 1 juli 2018 går vi fram med det stora paketet med samtyckeslagstiftning och reformeringen av sexualbrottslagstiftningen. Där gör vi också en särskild insats för att se till att man får målsägandebiträdesstöd redan från den dag man anmäler brottet. Det är reserverat för den typen av brott. Jag tror att det är otroligt viktigt för att kunna öka andelen som lagförs för de brotten.

Det finns inga enkla vägar i det här. Det är ganska svår materia, men vi måste gå på det. Vi ska gå på de kriminella och se till att de försvinner från gatorna, och vi ska dra samman polisresurser. Jag är otroligt frustrerad över och förbaskat trött på att det finns individer som springer omkring i de här områdena och tror att de äger dem. De individerna måste vi naturligtvis sy in. Det är därför polisen har kraftsamlat just i de utsatta områdena. Vi har också ökat pressen på den typen av individer.

Vi ska också ge stöd till brottsoffren, som jag sa.

Den tredje delen är att när vi har en miljö med mer av organiserad kriminalitet blir det också viktigare att det finns annan bevisning när man ska bevisa brott och gå till domstol. Då talar vi om teknisk bevisning - alltså att det finns till exempel kameraövervakning så att brottet har fastnat på bild någonstans - och hemliga tvångsmedel, alltså att det finns avlyssningsmöjligheter, buggningsmöjligheter och möjligheter till telefonövervakning samt datalagring så att vi kan följa var någonstans man har kopplat upp sin mobiltelefon och så vidare. I en sådan miljö blir det ännu viktigare att dessa hemliga tvångsmedel fungerar. Dem utvecklar vi också, fru talman.

Fru talman! Jag är naturligtvis nöjd med att regeringen satt in utredningar som kan ge ny och bättre lagstiftning om några år. Problemet är bara att det inte räcker eftersom saken är akut här och nu.

I Malmö i statsrådets egen landsdel Skåne säger polisen själv i en intervju i Ekot att tingsrätterna borde byggas om omedelbart eftersom problemet är så stort. Man blandar vittnen, målsägande och brottslingar och kanske även åhörare i en salig blandning, vilket ger en tydlig signal att vittnen ska vara ganska starka för att stå emot ett sådant tryck. Det säger polisen själv, och det är viktigt att vi rättar till det. Det går kanske att göra saker ganska snart, och då borde det vara ett av förslagen man tittar på 2018.

Ett annat förslag som förekommit i debatten är att man i högre grad ska kunna skilja på allmänna upplysningslämnare och klassiska vittnesmål. Om polisen i högre grad kan få upplysningar kan man använda tekniska saker som kameraövervakning och en massa annat, men man måste ändå ha grundupplysningar - vad som har hänt, vilket gäng det är, vilka personer som har rört sig i området och så vidare. Det behöver kanske inte vara ett klassiskt vittnesmål, men man måste få in information om man ska klara av att lösa sådana här brott.

Ett annat förslag är att införa en modell med anonyma vittnesmål. Vi vet dock att det har både för och nackdelar, och det utmanar rättsprinciper. Men vi borde titta på modellen i Norge och kanske även i Danmark och andra stater som i någon mån har infört detta, åtminstone i en utredning för att titta vidare på om man kan använda delar av sådana här saker vid grov brottslighet.

Fru talman! Som en följd av den diskussion som förts på senare år är det faktiskt så att tingsrätter byggs om. Det görs förstärkningar av skalskyddet i olika avseenden men också för att man ska slippa konfronteras direkt med gärningsmän.

I den utredning som Fredrik Wersäll lämnade till mig nu i december, för bara några veckor sedan, föreslås större möjligheter att lämna vittnesmål direkt - man gör en kameraupptagning som man kan använda vid rättegången, vilket skulle kunna medföra en bättre situation för dem som ska lämna vittnesmål och andra uppgifter.

Tingsrätterna byggs om, som sagt. Lars-Arne Staxäng pekade på att jag är från Skåne. Tingsrätten i Lund, min hemstad, är faktiskt en sådan som man i detta nu håller på att bygga om. Det är bara ett exempel. Men det måste ske successivt. Det är ofta stora investeringskostnader kopplade till det, men det måste göras successivt. Det är den vägen jag tycker att vi ska gå.

Jag drar mig för en diskussion om anonyma vittnen. Jag ser att det medför stora rättssäkerhetsproblem. Därför vill jag inte gå den vägen.

Jag talar hellre om de hemliga tvångsmedlen och möjligheten att bygga ut dem ytterligare. När vi skärper straffen för till exempel grova vapenbrott från den 1 januari får också polisen möjlighet till hemliga tvångsmedel - telefonavlyssning och hemlig teleövervakning - för den typen av brott. Polisen kan då så att säga rulla upp den här typen av nätverk på ett annat sätt än tidigare.

Men man ska komma ihåg att för att man ska vara framgångsrik där måste det också finnas fungerande datalagring. Där har vi nu ett bekymmer, nämligen att EU-domstolens dom gör att den svenska lagstiftningen kring detta är upphävd. Det är också ett antal företag som över huvud taget inte vill medverka till att klara upp grova brott, till exempel Bahnhof och Tele 2. Det sätter käppar i hjulet för den brottsbekämpande verksamheten. Där gäller det att se till att vi får ny lagstiftning på plats som är i samklang och överensstämmelse med EU-rätten, och det jobbar vi med nu. Det är väldigt viktigt för att kunna klara upp en del av dessa brott.

Slutligen, fru talman, måste vi fortsätta bygga ut stödet till brottsofferorganisationerna i olika avseenden - både det professionella stödet som målsägandebiträden kan stå för och det ideella stödet som till exempel brottsofferjourer och kvinnojourer står för. Där händer det saker redan nu, som jag var inne på tidigare, och även 2018.

Jag tror inte att vi i grunden är oense om det viktiga i att fortsätta den här typen av utbyggnad och investeringar. Men jag vill vara tydlig med att min uppfattning är den jag varit inne på från början - att om vi inte går på detta riskerar vi att hamna i en situation där den här typen av brottslighet till slut blir systemhotande. Därför måste alla sådana här strategier alltid innehålla ett mycket starkt moment av att man sätter press på de kriminella som utövar hot och att man ser till att polisen har både de resurser och de verktyg man behöver för att kunna bura in de mest brottsaktiva individerna och därmed få bort själva roten, själva problemet i grunden.

Fru talman! Problemet är akut. De som arbetar nära dessa viktiga frågor ger tydliga signaler om att rättsväsendet håller på att urholkas. Detta är faktiskt grunderna för ett tryggt samhälle. Om detta inte fungerar och rättssamhället inte klarar dessa frågor uppstår en otrygghet som ger ett fasansfullt samhälle, precis som statsrådet var inne på i sitt första anförande.

Detta är prioritering nummer ett: att vi kommer till rätta med brottsgängen, framför allt i de utsatta områdena. Då behöver vi ökad kunskap. De medborgare som hjälper till vid exempelvis våra tingsrätter behöver, liksom personalen, ökade kunskaper om dessa frågor. Vi behöver skärpa straffen för inte minst övergrepp i rättssak, men även i övrigt. Att på olika sätt stärka vittnesskyddet mer än i dag är välbehövligt, liksom en del av de åtgärder som statsrådet har varit inne på. De skulle behöva sättas in tidigare - problemet finns redan i dag.

Vi behöver ha en större anonymitet för uppgiftslämnare. Jag menar då inte dem som är vittnen, utan uppgiftslämnare i allmänhet. Dessutom bör vi faktiskt utreda frågan om anonyma vittnen - inte införa det. Jag inser problematiken, men vi har ändå gränsstater, bland annat Norge, där detta har fungerat på ett hyggligt sätt. Vi bör titta på det; kanske kan vi införa vissa delar.

Jag önskar statsrådet god jul och gott nytt år!

Fru talman! När det gäller polisens underrättelseverksamhet är nog min bedömning ändå att polisen får in mycket omfattande information från allmänheten utan att allmänheten behöver vara vittnen. En hel del av den informationen ligger sedan till grund för bland annat ytterligare spaningsåtgärder. Kanske väcks frågan om avlyssning eller något annat som behöver göras i fråga om enskilda individer. Jag bedömer nog ändå att regelverket är tillfredsställande när det gäller de underrättelser man får in.

Det finns inga genvägar i detta. Det är klart att vi behöver fortsätta att öka satsningarna på polisen. Vi behöver tillsätta ytterligare resurser, vilket vi gör från den 1 januari: ytterligare 2 miljarder kronor till polisen. Vi bygger ut polisverksamheten. Vi ska ha 10 000 fler anställda inom polisen fram till 2024. Vi har fördubblat antagningen till polisutbildningen, och vi startar nya polisutbildningar. Detta är åtgärder som vi vidtar här och nu.

Vi har redan ökat stödet till brottsofferorganisationerna. Brottsofferjourerna har mer pengar att röra sig med än någonsin tidigare. Vi gör saker när det gäller målsägandebiträden redan från nästa år; vi bygger ut det stödet ytterligare, framför allt när det handlar om sexualbrottssituationer.

Vi behöver ökade möjligheter till hemliga tvångsmedel. I en del fall får man det redan från den 1 januari, med straffskärpning för de grova vapenbrotten. Vi måste samtidigt lösa datalagringsfrågan, och vi behöver ha ökad kameraövervakning i en del av de utsatta områdena. Det sitter nu fler kameror uppe än någonsin tidigare, men vi behöver också förändra regelverket i den riktningen. Så visst händer det mycket på både kort och lite längre sikt.

Jag vill också avsluta med att önska Lars-Arne Staxäng en riktigt god jul och en välförtjänt vila under de kommande veckorna!

Överläggningen var härmed avslutad.