förskrivningsrätter för legitimerade sjuksköterskor

Fru talman! Cristina Husmark Pehrsson har frågat mig om jag ämnar vidta åtgärder för att också ge gruppen legitimerade sjuksköterskor verksamma inom den kommunala hälso- och sjukvården och utbildade före 1993 möjlighet att efter utbildning förskriva vissa läkemedel. Vidare om jag ämnar vidta åtgärder för att också skolsköterskor med adekvat utbildning ska få möjlighet till viss förskrivning av läkemedel. År 1994 infördes en generell förskrivningsrätt för distriktssköterskor som uppfyllde vissa särskilt upp- ställda kunskapskrav i farmakologi och sjukdomslära. Socialstyrelsens uppföljning av denna reform visade att förskrivningsrätten hade bidragit till en enklare och effektivare handläggning, t.ex. genom att di- striktssköterskan fått en bättre överblick för uppkom- na läkemedelsproblem. Andra positiva effekter var att andra behandlingsmetoder än läkemedel valts i ökad omfattning eller att man avvaktat läkemedelsbehand- ling. Framför allt hade den också medfört ett mervär- de för patienten i form av bättre omvårdnad. Mot bakgrund av de positiva resultaten Socialsty- relsen såg i samband med sin uppföljning föreslog man att det skulle göras en utvidgning av förskriv- ningsrätten så att även andra sjuksköterskekategorier skulle få förskriva läkemedel. Mot den bakgrunden gav regeringen styrelsen i uppdrag att, i samråd, med Läkemedelsverket bl.a. överväga en utvidgning av förskrivningsrätten. Med beaktande av Socialstyrelsens förslag före- slog regeringen i januari 2000 att rätten att förskriva läkemedel skulle omfatta fler sjuksköterskor. Med hänvisning till utvecklingen mot alltmer öppen vård, framför allt i kommunal regi, föreslog regeringen att sjuksköterskor som uppfyller vissa uppräknade ut- bildningskrav, och dessutom arbetar som distrikts- sköterska vid vårdcentral eller motsvarande, inom kommunal hälso- och sjukvård för äldre och funk- tionshindrade eller inom hemsjukvård bör ges för- skrivningsrätt. Verksamheten där arbetet sker ska bedrivas av landsting, kommun eller annan offentligt finansierad vårdgivare. De utbildningskrav som upp- ställdes kan i vissa fall innebära att sjuksköterskor med äldre utbildningar måste komplettera sin utbild- ning för att kunna få förskrivningsrätt. Socialstyrelsen har utfärdat närmare föreskrifter om de förutsättningar som ska gälla för sjuksköters- kornas förskrivningsrätt. De nya bestämmelserna har varit i kraft under en begränsad period. Innan man går vidare med en ytterligare utvidgning av förskriv- ningsrätten bedömer jag att de erfarenheter som gjorts av de nu införda ändringarna måste utvärderas. Det är regeringens avsikt att ge Socialstyrelsen ett sådant uppdrag.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, herr soci- alminister. Jag hade ändå trott att socialministern skulle ha tagit larmrapporterna om äldres ohälsa och bristande läkemedelsförhållanden och larmrapporter- na om äldres nutrition och stora medicinintag på lite större allvar och att han inte bara skulle säga att re- geringen har för avsikt att ge Socialstyrelsen ett upp- drag att utvärdera den utökade förskrivningsrätten. Jag skulle önska att socialministern här i dag mer kunde precisera när detta uppdrag ska komma. Min förhoppning är att socialministern här i dag säger att Socialstyrelsen före sommaren ska få detta uppdrag. Regeringens avsikter kan vara nog så välmenande, men jag tror inte på detta uppdrag förrän jag ser det, och jag skulle gärna vilja att det kommer fram nu, inte så mycket för min skull utan för alla de äldre som behöver dra fördel av den här extra kompetensen i vården. Att säga nej till utökad förskrivningsrätt är samma sak som att acceptera att äldre inte får tillgång till en mer välutbildad personal. Det handlar om patientens rättigheter och säkerhet. Vi har haft nog av larmrapp- orter. Det talas om personalbrist, att läkare inte hinner komma ut till äldreboendena och ännu mindre till de äldres hem. Socialstyrelsen har, precis som socialmi- nistern sade, tittat på sköterskornas förskrivningsrätt och sagt att det bara är positivt. Jag beklagar att man för en grupp sköterskor utbildade före 1993 undan- håller möjligheten att efter genomgången utbildning och praktik höja kompetensen inom äldreomsorgen och att man bara svarar att vi ska utreda. Det handlar om 6 173 sjuksköterskor utbildade före 1993 som i dag arbetar inom äldreomsorgen. Man säger nej till 6 173 sjuksköterskor. Socialstyrelsen säger att omvårdnaden har blivit bättre med den utökade förskrivningsrätten. Sköters- korna har bättre överblick över patienternas läkeme- delsbehandling. Det finns mycket mer positivt att läsa i utvärderingen. Ändå får de inte möjligheten. Jag skulle vilja fråga socialministern hur reger- ingen kan utelämna 6 173 sköterskor utbildade före 1993 som arbetar inom den kommunala äldreomsor- gen. Det gäller inte bara i dag utan också när beslutet togs för snart två år sedan. De får inte möjlighet att vidareutbilda sig och göra ett bättre jobb med en utökad förskrivningsrätt. När ska uppdraget till Soci- aldepartementet ges, socialministern?

Fru talman! Jag tror att Cristina Husmark Pehrs- son delar min uppfattning att det inte vore bra ifall riksdagen beslutade vilka som ska ha förskrivnings- rätt. Man ska pröva det mycket noggrant och låta de myndigheter som hanterar frågan om gränsdragningar och ansvarsfördelning inom sjukvården också pröva detta med stor noggrannhet. Vi kan vara stolta att det i Sverige finns en stor säkerhet när det gäller just förskrivning av läkemedel grundat på att varje steg har prövats mycket noggrant. Nu togs ett stort steg 1994. Det var det som utvär- derades av Socialstyrelsen. Socialstyrelsen konstate- rade att det i allt väsentligt hade fått positiv betydelse. Som en följd av det togs ytterligare många viktiga steg år 2000. Innan vi tar ytterligare steg för att ut- vidga förskrivningsrätten är det rimligt att utvärdera också det sista steget. Det är inte utvärderat av Soci- alstyrelsen än. Det finns alltså skäl att be Socialstyrelsen studera detta i syfte att pröva just frågan om en utvidgad förskrivningsrätt. Jag tror inte att det hade varit bra ifall vi bestämde oss nu för att utvidga förskrivnings- rätten och sade att vi tyckte att det verkade förnuftigt och vettigt allmänt sett. Det behöver prövas av de myndigheter som hanterar frågan, med krav på hög säkerhet och med övertygelsen om att utökad för- skrivningsrätt verkligen skulle vara till gagn för vår- den och patienterna. Jag kan inte säga exakt när uppdraget ges till So- cialstyrelsen, men det sker mycket snart.

Fru talman! Jag har inte alls sagt att vi här och nu ska bestämma detta, socialministern. Jag bad om ett förtydligande av när uppdraget ska ges. Faktum var att när beslut togs om utvidgad förskrivningsrätt nämndes ingenting om att det inte också skulle gälla sköterskor med utbildning från före 1993. Majoriteten glömde faktiskt bort denna grupp, och det tycker jag är väldigt tragiskt. Det finns bristande logik på fler områden. I min interpellation till socialministern nämnde jag också en annan viktig grupp sköterskor, nämligen skolsköters- korna. I svaret berör inte Lars Engqvist det, trots att jag också ställde frågan om skolsköterskornas för- skrivningsrätt. Det nämns inte med ett enda ord. Det är ganska anmärkningsvärt. Det står ingenting om behovet av en god och nära skolhälsovård. Det står inget alls om skolsköterskornas vidareutbildning eller deras behov av kompetenshöjning, trots att regering- en i propositionen Hälsa, lärande och trygghet fram- håller just elevhälsa och vikten av kompetens hos all personal kring eleven. Skolsköterskor har ofta en vidareutbildning inom öppen hälso- och sjukvård och en vidareutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdom. Det handlar om 2 000 skolsköterskor som trots att de genomgått en 10 poängs kurs i farmakologi och sjuk- domslära inte har samma förskrivningsrätt som en distriktssköterska som genomgått samma kurs. Det är inte ovanligt att distriktssköterskan är skolsköterska också. Jag bor själv på landet och där har det ofta varit så. Men distriktssköterskan har landstinget som huvudman. Då kan det horribla inträffa att distrikts- sköterskan får använda förskrivningsrätten på för- middagen som distriktssköterska men inte som skol- sköterska på eftermiddagen. Hon får skriva ut läkemedel mot huvudlöss på förmiddagen, som distriktssköterska, men inte på eftermiddagen i skolan när hon är skolsköterska. Var finns logiken i det, Lars Engqvist? Detta borde ha utretts för länge sedan. En skolsköterska finns nära eleven och kan myck- et bra följa upp åtgärder och effekter av den behand- ling hon satt in eller råd som hon har gett. Hon är närmare eleven än någon vårdcentral. Skolsköterskorna som har en utbildning i sjuk- domslära och farmakologi borde få möjlighet att utöva förskrivningsrätten på skoltid och inte behöva be eleven som har huvudlöss att be mamma eller pappa ta ledigt från arbetet för att nästa dag eller nästa igen åka till en vårdcentral och där få medlet utskrivet, kanske av samma sköterska som var skol- sköterska dagen innan eller av en läkare. En skolsköterska får alltså inte skriva ut medel mot mask eller skabb men det får en distriktssköters- ka. Om Lars Engqvist och regeringen är det minsta intresserade av höga läkemedelskostnader borde det som jag tar upp vara ett led i besparingarna som sam- tidigt ger en högre kvalitet. Jag kan bara fortsätta att hänvisa till Socialstyrelsens utvärdering som visade att skolsköterskornas förskrivningsrätt innebar att man ibland kunde avvakta läkemedelsbehandling eller välja andra läkemedel. Ni säger nej till besparingsförslag, socialminis- tern, trots att det skulle gynna båda patienten och eleven. I detta finns ingen logik. Varför säger ni nej till skolsköterskorna? Varför skriver inte socialmi- nistern någonting om detta i sitt svar?

Fru talman! Det måste vara så att Cristina Hus- mark Pehrsson hade väntat sig ett annat svar än det hon har fått. Vi säger inte nej. Vi säger att vi ska ge Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera den förändring som har skett för att komma tillbaka med nya förslag om förskrivningsrätten. Det handlar naturligtvis också om skolsköterskor. Vi ber Socialstyrelsen att utvärdera de förändring- ar som nu har skett för att se hur det har fungerat. Är det samma positiva bedömning av den förändringen så är det rimligt om vi diskuterar om vi ska gå vidare och utvidga. Ett ställningstagande kommer. Men vi vill gärna att Socialstyrelsen gör en utvärdering och går igenom vad som har skett, så att vi får ett bättre underlag än bara allmänna föreställningar om att det skulle vara förbättringar. Nu får Socialstyrelsen detta uppdrag. Det är inte ett nej utan i själva verket det stöd som jag trodde Cristina Husmark Pehrsson tyckte var bra. Nu händer i alla fall någonting.

Fru talman! Av skadan blir man vis. Jag fortsätter att ge exempel på vad det horribla att man inte redan har fattat sådana här beslut betyder. Snart ska social- ministern och jag diskutera ställföreträdarfrågan. Där har jag också fått löften under många år. Än så länge har den frågan inte kommit fram. Jag fortsätter att ge exempel i min förhoppning om att skynda på det uppdrag som socialministern har lovat att ge till Soci- alstyrelsen, där också skolsköterskorna inkluderas. Jag tar detta som ett löfte. Men, socialministern, ge dem en möjlighet att få reda på när uppdraget kom- mer - om ett halvår, om ett år eller före sommaren? I dag får 6 173 sköterskor inom äldreomsorgen inte ge äldre vitaminer och mineraler för att kompen- sera otillräckligt födointag. 6 173 sköterskor får inte skriva ut läkemedel mot infekterade eller smärtande sår. 6 173 sköterskor får inte skriva ut läkemedel för ögoninflammationer, muntorrhet, sura uppstötningar eller halsbränna. 6 173 sköterskor får inte skriva ut medel mot tillfällig förstoppning, hemorrojder, blå- märken eller ytanestesi vid nålstick. 2 000 skolsköterskor får inte skriva ut läkemedel mot springmask och spolmask, utan man måste gå till vårdcentralen för detta. Trots 10-poängskursen i far- makologi och sjukdomslära får de heller inte i dag skriva ut läkemedel mot fotsvamp, eksem, finnar, mjäll eller mensvärk. Någonting måste göras nu. Jag tar socialminis- terns ord på allvar, och jag hoppas att socialministern i den sista repliken talar om när uppdraget kommer att ges. Blir det innan sommaren?

Fru talman! Alla har inte förskrivningsrätt. Det innebär att de som inte har förskrivningsrätt inte hel- ler får skriva ut läkemedel. Man kan göra en lång uppräkning av de läkemedel som den som inte har förskrivningsrätt inte får skriva ut. Jag har svarat att vi, innan vi tar steget mot att ut- vidga förskrivningsrätten, bör be Socialstyrelsen att utvärdera den förändring som har skett. Problemet är att sommaren för min del kom redan i mitten av april så nu är det för sent. Men uppdraget kommer att ges mycket snart.