Förlegade normer och ojämställdhet i förorter

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar Erik Andersson för interpellationen.

Erik Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förlegade normer inte ska få fotfäste och för att jämställdhet ska råda även i förorten. Jag har nyligen besvarat en liknande interpellation från Elisabeth Svantesson och vill därför påminna om det svar som jag gav då.

Regeringen tar allvarligt på uppgifter om att kvinnors möjligheter begränsas och att kvinnor rapporterar att de inte kan röra sig fritt i det offentliga rummet. Det är en kränkning av de utsattas personliga säkerhet och kroppsliga integritet. Förlegade normer och bristande jämställdhet i vissa bostadsområden har inte sällan en koppling till hedersnormer och hedersrelaterat förtryck, vilket drabbar i första hand flickor och kvinnor men även pojkar och män och särskilt hbtq-personer.

I regeringens budgetproposition för 2017 tydliggörs att det krävs bland annat ett jämställdhetsperspektiv för att lösa utmaningarna vad gäller segregationen. Regeringen har hittills genomfört omfattande åtgärder som på sikt kan bidra till minskad segregation, såsom bidrag till kommunerna och andra satsningar för att stärka skola, vård, socialtjänst och polis och för att minska arbetslösheten. Arbetsförmedlingen har också nyligen på regeringens uppdrag presenterat en handlingsplan för att fler utrikes födda kvinnor ska vara sysselsatta i arbete eller studier.

För att ytterligare stärka det långsiktiga och förebyggande arbetet med att angripa segregationsproblemen beslutade regeringen den 23 mars i år att ge en särskild utredare i uppdrag att förbereda och bilda en ny myndighet - Delegationen mot segregation. Myndigheten ska ha i uppgift att bidra till att lyfta socialt utsatta områden och bryta segregationsmekanismer strukturellt. Av direktiven framgår att jämställdhet genomgående ska beaktas i arbetet och att hedersrelaterat våld och förtryck ska motverkas. Delegationen är en del i ett långsiktigt reformprogram för minskad segregation. Programmet sträcker sig över perioden 2017-2025.

Regeringen har också beslutat om en tioårig nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Av strategin framgår att regeringen avser att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld, bland annat när det gäller förebyggande insatser riktade till unga män som lever i en hederskontext. I strategin betonas också att man behöver fortsätta att utveckla ett våldsförebyggande arbete med fokus på maskulinitetsnormer. Dessutom har Socialstyrelsen getts i uppdrag att bland annat genomföra en nationell kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck samt undersöka i vilken utsträckning utsatta personer har fått stöd och hjälp.

Därtill har Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ett uppdrag att, i samverkan med den nationella webbaserade ungdomsmottagningen Umo, genomföra informationsinsatser om hälsa och jämställdhet för nyanlända och asylsökande barn och unga i åldrarna 13-20 kopplat till den nya målgruppsanpassade infosajten Youmo. Regeringen har även genomfört insatser för att stärka jämställdhetsperspektivet i samhällsinformation för asylsökande och personer som har beviljats uppehållstillstånd men bor kvar i Migrationsverkets anläggningsboenden. I enlighet med förordningen (2016:1363) om länsstyrelsernas uppdrag avseende insatser för asylsökande och vissa nyanlända invandrare ska länsstyrelserna verka för att det finns insatser som främjar bland annat kunskaper om det svenska samhället och den svenska arbetsmarknaden. I detta arbete ska länsstyrelserna verka för att kvinnor och män kan delta i insatser på lika villkor och i samma utsträckning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har vidare beslutat om åtgärder för motverka könssegregerad utbildning, bland annat genom uppdrag till Statens skolverk att utveckla arbetet med skolans värdegrund och att förtydliga skolans uppdrag att motverka traditionella könsmönster, att gestalta och förmedla värden som jämställdhet mellan kvinnor och män samt att aktivt och medvetet främja deras lika rättigheter och möjligheter.

Det finns ett stort engagemang bland kvinnor i förorter och många aktiva i föreningar som redan i dag arbetar för att stärka flickors och kvinnors ställning. Det är viktigt att lyfta fram att kvinnor i förorten själva är aktiva i dessa frågor och att vi stöder deras arbete.

Mot bakgrund av de insatser som har nämnts här vill jag understryka att jag och regeringen anser att det är fortsatt viktigt att värna kvinnors och barns ställning och rättigheter i hela Sverige.

Herr talman! Jag har skrivit denna interpellation eftersom jag är bekymrad över utvecklingen i Sverige, inte minst i vissa av våra förorter. Jag är bekymrad över det existerande kvinnoförtrycket. Jag är också mycket bekymrad över den kriminalitet som håller på att breda ut sig.

Jag vet att Elisabeth Svantesson ställde en liknande fråga, men denna fråga är värd att diskutera hela tiden. Även om jag fick ett begagnat svar, som jag förstod det, är det viktigt att vi diskuterar denna fråga varje dag.

Det går alltid att diskutera vad som gjordes för 30, 10 eller 5 år sedan, men jag är mer intresserad av vad vi ska göra i dag. Jag fick ett utförligt svar från statsrådet, men jag tror att det krävs lite mer konkreta insatser.

Jag har pratat med invånare, företagare, polis och kommun, och det är ingen vacker bild som framträder. I TV4:s program Kalla fakta kunde vi se hur problemen bekräftades. Vi såg hur man till exempel systematiskt separerade flickor och pojkar när de åkte skolbuss. Vilken signal ger det till dessa barn? Skolan är viktig när det gäller att lära barn om demokrati och allas lika värde. Misslyckas skolan med det ska den inte få fortsätta bedriva sin verksamhet.

Här måste Skolinspektionen bli tydligare. Det är viktigt att de tjänstemän som arbetar i stat och kommun står stadigt och vågar tala om vad som gäller och inte accepterar systematisk könsapartheid, exempelvis i idrott.

I programmet kunde vi även se en kvinna som inte kunde gå klädd som hon ville. Hon anklagades för att vara klädd på ett felaktigt sätt, och det förekom stenkastning mot hennes bostad. Det är helt oacceptabelt.

Eftersom jag bor i Stockholms län har jag besökt många Stockholmsförorter, och jag menar att vi måste ta krafttag på flera plan om vi ska lyckas vända denna utveckling.

Först och främst måste vi ha en närvarande polis.

Vi måste också vara klara och tydliga med vad som gäller i Sverige. Annars kommer dessa problem fortsätta generation efter generation, och då har vi inte vunnit något med den jämställdhetskamp som har varit så viktig för vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har även problematiken med brottsligheten. Vi har knarkförsäljning dygnet runt på torgen i vissa av våra förorter. När polis eller ambulans kommer till platsen möts de av stenkastare eftersom de som säljer knark inte vill ha myndigheterna där utan vill agera ostört.

Flertalet av dem som bor där tycker att detta är uselt. De vill inte ha det så här men vågar inte själva agera. De vill inte leva i ett område där lag och ordning inte råder, men de vågar inte ingripa. Ibland vågar inte ens polisen ge sig ut på torget.

Jag blev mycket förvånad när jag såg ett reportage om ett norskt tvteam som besökte Rinkeby. Polisen visade var torget låg men vågade själv inte gå dit eftersom det skulle uppfattas som provocerande.

Jag fann inte ord. Då har vi misslyckats totalt vad gäller att upprätthålla lag och ordning i våra förorter. Jag blir bara förbannad. Det känns som att staten har kapitulerat för dessa problem. Är inte exempelvis Rinkeby, Fittja och Tensta en del av den svenska rättsstaten? Dessutom flyr företagarna förorten eftersom det inte råder lag och ordning.

Denna utveckling måste vändas.

Herr talman! Jag hade inte tänkt gå upp i denna debatt, men jag känner mig tvungen eftersom jag blir så provocerad.

Jag har inte besökt dessa förorter; jag har bott i dessa förorter i över 20 år, och jag kan konstatera att detta inte är något nytt problem. Jag tänker inte säga att det är den ena eller andra majoriteten som är boven i dramat, för i Stockholm har vi haft skiftande majoriteter i många år. Jag vill påstå att det är lika mycket vårt eget fel. Vi har blundat, och nu är saken akut.

Vad göra? Är man moderat pratar man poliser - alltid. Det är klart att vi måste ha ett polisväsen. Vi måste självklart se till att de som begår brott hamnar bakom lås och bom. Men sedan då? Vad gör vi med de myndigheter och förvaltningar som har flyttat därifrån under årens lopp?

Jag har haft förmånen att vara aktiv i både Rinkeby och Kista i många år. Hur ser det ut där? En gång i tiden hade man två stadsdelsförvaltningar, en i Rinkeby och en i Husby. Vet Erik Andersson var den ligger i dag? Jo, i den flådiga Kistagallerian. Utvecklingen har gått åt fel håll.

Jag vill inte ha en debatt om detta, men låt mig bara nämna att man i dessa områden är förtvivlad över möjligheten att välja skola. Det har också bidragit till en stor segregation. Jag påstår inte att det är hela förklaringen, men jag påstår att det är en del av den.

Jag tror att vi måste gå tillbaka i detta arbete. Jag menar att det handlar om hederligt gammalt samarbete över gränserna. Det handlar om polisen, skolan och socialtjänsten.

När jag var stadsdelsnämndens ordförande i Kista i slutet av 90-talet hade vi fältassistenter ute hela tiden. Många av dem är i dag bortrationaliserade. Det enda som är sig likt är att de ser likadana ut som när jag var ordförande i stadsdelsnämnden.

Här krävs inte en åtgärd.

När det gäller kvinnorna: Man har flera gånger filmat från ett kafé i Husby. För 20 år sedan satt det också bara män där. Vi reagerade inte då.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har en stor hemläxa att göra. Vi behöver samlas. Det hjälper inte att säga: Det är ert fel; ni måste göra något. Alla har gjort något i detta sammanhang, men ingen har gjort tillräckligt mycket. Därför är det extra viktigt att vi samlas från hela samhället, stat, kommuner och landsting.

Apropå landstinget fanns det tidigare vårdcentraler i varje område: en i Husby, en i Akalla, en i Kista och en i Rinkeby. Flera av dessa har lagts ned eller ändrats. Det fanns äldreboenden i varje område, men de har också lagts ned.

Det handlar om många olika saker. Det handlar inte om vad som har hänt de senaste två tre åren, utan det handlar om vad som har hänt de senaste 20-30 åren.

Herr talman! Tack, Erik Andersson och Börje Vestlund! Det här är andra gången på kort tid som vi har en debatt där fler hoppar in i de här frågorna och där det också är män som deltar i en debatt om jämställdhet, vilket jag tycker är väldigt viktigt. Det är verkligen viktigt.

Det förefaller kanske att vara mer av ett samtal än en debatt, och gärna det. Jag håller med Börje om att vi måste ta tag i den här frågan som ligger på bordet och se hur vi kan göra det bästa av de verktyg som vi har.

Jag tycker inte att du fick ett begagnat svar, Erik. Vi har jobbat mycket med dessa frågor, och vi gör det hela tiden. Att vi upprepar samma saker är väl för att vi helt enkelt försöker att jobba med de insatser som vi gör, och de är ganska många. Lyckligtvis finns det en hel rad till.

Jag träffar ofta kvinno-, flick- och vissa mansorganisationer som är verksamma i dessa frågor och som bor i utsatta bostadsområden. De har också bett regeringen om ett antal insatser som vi har försökt att göra, som jag inte nämnde i svaret. Det gäller bland annat att se över stöd till trossamfund och att kartlägga hedersrelaterat våld, förutom att man också vill att hedersmotiv ska ligga till grund för straffskärpning. Vi ser till exempel över lagen om barnäktenskap. Men man vill också veta hur det ser ut här.

Mot bakgrund av det som Börje sa har vi sett den här utvecklingen sedan tidigare. Men när det gäller just hedersrelaterat våld och förtryck, som interpellationen i viss utsträckning handlar om, vill man - och jag håller med dem - veta vad som har hänt sedan 2009.

Erik tar upp flera frågor om polisen. Regeringen har aviserat att vi vill förstärka den. Det är ju inte mitt ansvarsområde, men jag håller naturligtvis med om det.

Däremot finns det samhällen där man har många poliser men där man inte är det minsta medveten om jämställdhetsfrågor, orättvisor eller förtryck som beror på kön och där polisen till och med kan delta i sådant förtryck. Därför behöver man göra mer än att bara öka antalet poliser, även om jag tycker att de gör ett väldigt bra arbete tillsammans med andra myndigheter för att jämställdhetsintegrera sin verksamhet, vilket man också har gjort sedan kvinnofridslagstiftningen infördes.

Men man behöver alltid göra mer. Heder är till exempel en fråga där det behövs ett kunskapslyft. Därför har också jag och ministrarna på Justitiedepartementet kallat alla generaldirektörer för myndigheter, som i främsta ledet är berörda av insatser när det gäller hedersrelaterat våld, till ett möte. Vi hade ett sådant möte för ungefär en månad sedan. Vi ville se vad de gör för att genomföra strategin för att förebygga våld mot kvinnor och vilka andra åtgärder som de har vidtagit för att motverka våld mot kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mäns, pojkars och föräldrars roller är viktiga här. De behöver också tas med i arbetet. Vi vill att slaget inte ska utdelas, att våldtäkten inte ska begås och att förtrycket inte ska ske. Man ska inte begränsa kvinnors och flickors liv på det sätt som vi vet förekommer.

Jag har ansvar för socialtjänsten. Där har vi förstärkt bemanningen, och det har såvitt jag känner till inte hänt under modern tid. Vi har förstärkt socialtjänsten med över 1 miljard just för att det behövs personal både ute och inne som på ett bra sätt kan använda den kompetens som socionomer faktiskt har. Det kan med fördel genomföras i just dessa områden.

Herr talman! Jag vill tacka Börje för hans inlägg i debatten. Jag instämmer till stor del i Börjes uppfattning, men inte allt. Det handlar ju i slutändan faktiskt om vilka värderingar som man har i fråga om kvinnor. Då spelar det ingen roll om man har en vårdcentral som granne eller inte. När det gäller vårdcentraler får vi ta en annan debatt. Jag tror inte riktigt att det som Börje säger stämmer, att de har minskat i antal just i västerort.

Börje, jag bor också i en förort. Men där har det varit en helt annan utveckling än i de förorter som vi pratar om i dag.

Det här med signaler från stat och kommun är väldigt viktigt. Vilka signaler ger vi till kvinnorna, till brottslingarna och till kvinnoförtryckarna?

Jag kan också undra hur regeringen agerade i fråga om FN:s kvinnokommission. Man röstade inte nej fick vi reda på i dag. Man lade kanske ned rösten eller också röstade man ja till Saudiarabien. Vilka signaler ger det, om man nu utmålar sig som en feministisk regering? Vad kan Saudiarabien tillföra i kvinnofrågan? Som vi alla vet kan kvinnor i Saudiarabien inte göra någonting utan mannens samtycke. Hon kan inte studera, hon kan inte få hälsovård, hon kan inte gifta sig och inte heller driva företag. De signaler som myndigheter sänder till invånarna är extremt viktiga. Jag undrar: Hur är det möjligt att en feministisk regering kan agera på ett sådant sätt?

En annan signal är när man som passpolis företräder staten, och man jobbar åt staten, då ska man ju kunna skaka hand med alla. Det gäller både kvinnor och män som arbetar för en demokratisk arbetsgivare. I Sverige är vi lika värda oavsett kön.

Religion är en privat sak. Och det ska inte återspegla sig i tjänsteutövningen. Jag förstår inte att staten som arbetsgivare kan acceptera detta.

Att tro att det handlar om tolerans att acceptera skilda badtider för kvinnor och män ger också motsatta signaler. Såvitt jag förstår har Stockholm gått åt helt fel håll här. I så fall accepterar man männens unkna värderingar om att det handlar om att skydda männen från en frestelse.

I Sverige ska en kvinna kunna gå lättklädd utan att det handlar om en invit. Här är vi fria, och det ska vi fortsätta att vara. Det tänker jag kämpa för, herr talman!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Häromdagen var jag på ett seminarium om hedersrelaterat våld. Då kom det fram exempel på familjer som inte ville att en man som jobbar på förskolan skulle byta blöjor på deras gosse. De ansåg att en kvinna skulle göra det. Det kom också fram att en gosse inte fick leka med flickor i förskolan.

Herr talman! Personligen tycker att det är horribelt att den frågan ens kommer upp. Då är det viktigt att personalen och förskoleledningen känner sig trygga med att alla ska behandlas lika och våga stå emot sådana förfrågningar. Bor man i Sverige och nyttjar skattefinansierade tjänster får man anpassa sig till sitt nya land. Så är det bara.

Kvinnor ska få klä sig som de vill i hela Sverige, och det gäller även i Rinkeby, i Tensta eller i Fittja.

Herr talman! Jag är fullständigt överens med Erik Andersson om att detta rör värderingar om kvinnor. Det är väldigt viktigt att vi står upp för dem; det är nog alla överens om.

Men problemet är att vi har befunnit oss på ett sluttande plan så länge. Det är det som jag reagerar emot. Detta har liksom inte skett över en natt. Det började inte för två, tre eller fyra år sedan, utan jag vågar påstå att dessa signaler fanns redan för tio år sedan. Då såg man tendenserna tydligt.

Jag ska nämna några ytterligare exempel på något som inte finns i Järvaområdet. När jag flyttade dit fanns det en aktiv rödakorskrets, KFUM, friluftsorganisationer och flera idrottsorganisationer på plats. Var är de i dag?

I dag kommer organisationer dit därför att de då får extrapengar av staten, kommunen eller någon annan för att driva ett projekt. Är det någonting som man inte ska bedriva är det just projekt. Projekt har man sett nog av. Då kan man ligga gärna lägga ned arbetet.

Det går att göra någonting, men det krävs också att både det civila samhället och staten, med olika insatser - inte minst från polisen, samt kommuner och landsting tar sitt gemensamma ansvar. Därför är det angeläget med en samling kring många olika insatser. Det är det som är den framgångsrika vägen. Då kan vi ta in ett ännu större jämställdhetsperspektiv. Det har vi kanske inte haft innan, och det kan vi inte heller skylla någon annan än oss själva för.

Herr talman! Frågan om jämställdhet i våra utanförskapsområden är en utmaning, och jag tänker mycket på vad Fadime sa när hon var här i riksdagen och höll sitt tal två månader innan hon blev dödad av sin pappa. Det var en vädjan till oss allihop att inte vända dem ryggen, som hon uttryckte det. Det är nu 15 år sedan, men det är svårt att säga att situationen i de här områdena har blivit särskilt mycket bättre.

Det som jag tycker är allvarligt och som jag också har motionerat om är att vi faktiskt inte riktigt vet hur situationen ser ut. Vi har sett Kalla fakta, vi har anekdotiska bevis från människor som berättar hur de har det och hur de upplever situationen, men den enda kartläggning som egentligen är gjord är den som Varken hora eller kuvad gjorde, den så kallade Elvahundrakartläggningen, och den är väldigt begränsad.

Jag skulle vilja veta lite grann hur statsrådet ser på denna okunskap om hur det egentligen ser ut och om det finns några planer från regeringens sida att göra en ordentlig kartläggning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag kan börja med Maria Stockhaus fråga. Vi har just talat om detta här tidigare, att vi ska genomföra en kartläggning, och det finns redan ett sådant uppdrag. Den senaste och mer heltäckande kartläggningen gjordes 2009, även om jag har tagit del av den som Maria Stockhaus nämner. Jag håller helt med om detta, och vi har satt igång ett sådant arbete.

Att vi pratar mycket om jämställdhetsdimensionen när det gäller utsatta områden tycker jag förstås är bra. Vi ska alltid prata om jämställdhetsdimensionen, och jag tror verkligen att det finns en sådan här. Det här är ju en fråga som många med stor kunskap berättar om.

Jag skulle dock vilja säga att kunskapen har ökat hos myndigheter och hos yrkespersoner som handlägger sådana här ärenden, till exempel socialtjänsten, genom länsstyrelsen i Östergötland och genom att polisen har större kunskap än tidigare.

Vi måste dock fortsätta att hela tiden ställa rätt frågor och ha ögonen på det här, och därför fortsätter vi också med ett antal insatser gentemot myndigheter och organisationer, vilket vi också har nämnt förut, som möter både förövare och brottsoffer.

Till Erik Andersson vill jag säga att det ju är Utrikesdepartementet som handlägger den fråga han tar upp om kvinnokommissionen, och han kan förstås gärna ställa frågor till dem om hur det här går till. Den här frågan har såvitt jag förstår inte varit uppe för politisk avstämning.

Däremot har jag mycket att säga om kvinnokommissionen och det som jag har ansvar för. Jag har tagit upp det ett antal gånger i de här debatterna, inte minst med Erik Andersson och hans partikamrater, och jag är otroligt orolig framför allt för att det är så många länder just nu som motarbetar kvinnors och flickors rättigheter. Många har kommit till Sverige från dessa områden under de senaste åren, men det handlar också om andra delar av världen där kvinnorättsaktivister lever ett livsfarligt liv, ganska ensamma, för ingen bryr sig om dem.

Många länder motarbetar kvinnors och flickors liv i de här förhandlingarna. Det var ju på CSW i mars som förhandlingarna bröt samman. Det var ingen som uppmärksammade det då, men så var det. Jag har tagit upp det i de här debatterna många gånger, och då har representanter från oppositionen sagt att jaja, men nu pratar vi ju om det som händer här.

Jag tycker att kvinnokommissionen är väldigt viktig, men framför allt tycker jag att det som är viktigt är det som händer i förhandlingarna, när vi är där, och hur vi stöder eller inte stöder kvinnorättsaktivister som ibland faktiskt offrar sina liv för att komma åt just de frågor som vi pratar om här i dag.

Jag tycker att Erik Andersson ska ta upp frågan med Utrikesdepartementet om han har mer ingående frågor om processen.

Dessutom kan jag inte låta bli att ställa en fråga till Erik Andersson. Jag tycker att han verkar väldigt engagerad i jämställdhetsmetoder och frågan om jämställdhet, och det tycker jag är jättebra. Men nu är det ju så att hans parti har öppnat för att samarbeta med Sverigedemokraterna, och de är emot de flesta av de reformer som har lett fram till det som vi kallar för jämställdhet i Sverige i dag eller som har gjort att vi har den grad av jämställdhet som vi har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverigedemokraterna är till exempel emot särbeskattning, de är emot den abortlagstiftning vi har, de är emot genuspedagogik och de är för vårdnadsbidrag.

Om vad av det här är Moderaterna beredda att förhandla? Inget av detta kommer att främja en god utveckling i förhållande till de frågor vi diskuterar här i dag.

Herr talman! Nu måste jag prata väldigt fort eftersom jag bara har två minuter på mig.

Ändå röstade Sverige ja till Saudiarabien, eller så lade vi ned vår röst. Det vet vi inte. Vi har ingen aning, även om ministern står här och säger hur viktiga de här frågorna är.

När det gäller Sverigedemokraterna kan jag bara säga att de första som använde sig av dem i Sveriges riksdag var Socialdemokraterna, som såg till att 100 000 löntagare fick höjd skatt. Det var ni som använde er av Sverigedemokraterna. Vilka förslag tänker ni i så fall anamma från Sverigedemokraterna?

Övrigt får Sverigedemokraterna svara på.

Det finns väl inget område där stat och kommun öser ned så himla mycket pengar som i skolor och fritidsgårdar i våra utanförskapsområden och förorter. Ändå ser det ut som det gör. Det är alltså ingen pengafråga utan en fråga som handlar om engagemang och värderingar.

Vi vet alla hur Sverige byggdes upp för ungefär hundra år sedan. Vi hade föreningar, civilsamhället byggdes upp underifrån och man utbildade varandra. I dessa utsatta förorter krävs en kvinnokamp som kommer underifrån så att kvinnor också vågar stå upp för det som är rätt och riktigt och inte känner sig bortglömda och förtryckta.

Vi behöver en kvinnokamp som kommer underifrån, och det är jag beredd att vara med och hjälpa till med.

Från moderat håll har vi drivit frågor som obligatorisk samhällsorientering, och vi har också förespråkat exempelvis hembesök från socialtjänsten bland annat för att fånga upp kvinnor som lever på försörjningsstöd. Det är väldigt viktigt. Det är inte ovanligt att männen hindrar dessa kvinnor från att gå på en utbildning eller någon aktivitet.

Herr talman! Tack vare Alliansen sattes det stopp för att flytta kompetenscentrum kring hederskultur från länsstyrelsen i Östergötland. Regeringen hade tänkt slå ihop detta med Jämställdhetsmyndigheten, och även om man kan säga att det här är en jämställdhetsfråga i största allmänhet är det ändå så att det som drabbar dessa kvinnor är något väldigt specifikt. Det handlar om att de inte kan få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och även om att svensk lag inte gäller i en del av dessa områden.

Därför var det viktigt att vi kunde sätta stopp för dessa planer så att inte kompetensen riskerar att försvinna och det arbete som är nedlagt gå om intet.

Det är väldigt allvarligt när människor känner att de inte kan ta plats i det offentliga rummet, att de inte har något utrymme för sin egen personliga frihet över huvud taget och inte möjlighet att gifta sig med vem de vill, umgås med vem de vill eller röra sig fritt i samhället i största allmänhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Moderaterna har därför lyft det här med samhällsorientering. Det är oerhört viktigt att de som kommer till Sverige och även de som bor i utanförskapsområdena vet vad det är för lagstiftning som gäller i Sverige. Det handlar absolut om jämställdhet, men man måste ändå gå tillbaka till grunden, och det gäller mänskliga rättigheter och svensk lagstiftning. För många av kvinnorna i dessa områden gäller inte den, och vi måste därför vara tydliga med att informera om vilka rättigheter man har.

Herr talman! Tack, alla ni som har engagerat er i den här debatten, och tack särskilt till Erik Andersson som ställde interpellationen! Vi kommer säkert att återkomma till dessa ämnen.

Vi har också haft flera samtal om länsstyrelsen i Östergötland. Jag undrar fortfarande varför Alliansen inte permanentade denna verksamhet som de nu är måna om, men det kan vi kanske tala om en annan gång.

Jag tycker att den verksamheten är väldigt värdefull, och därför tycker jag att den kompromiss som vi gjorde med Liberalerna i slutändan blev mycket bättre än vad våra båda förslag var från början. Det är en förhandling när den är som bäst, tycker jag.

Jag vill tacka Erik för hans engagemang. Han pratar om att det var ojämställt för 100 år sedan. Ja, men att det blev jämställdare - även om vi inte har ett jämställt samhälle ännu - berodde på att man tog politiska beslut. Det tror jag att all forskning visar. Det har vi också pratat om förut. Jag är fast övertygad om att jämställdhet inte plötsligt uppstår en tisdag om den inte fanns på måndagen. Man måste ta beslut för att komma dit.

Det parti som ni har öppnat för samarbete med, Erik - det är ditt parti som har gjort det - har en helt annan syn på det här. De vill gå emot alla de reformer som kvinnor har lagt fram förslag om och som sedan vissa politiska partier drivit fram, bland annat mitt eget. För mig är det här en väldigt allvarlig fråga, och jag tycker därför att väljarna har rätt att få veta vad ni är beredda att förhandla om.

Frågan om hedersrelaterat våld och förtryck och kvinnor vars liv begränsas i utsatta bostadsområden diskuterar jag gärna igen.

Överläggningen var härmed avslutad.