Fru talman! Paula Örn har frågat mig hur jag ser på möjligheten att förlänga skolplikten till 18 års ålder och om jag avser att ta några initiativ utifrån min syn på frågan.

Jag delar helt interpellantens uppfattning om vikten av att ungdomar får en gymnasieutbildning för att kunna få en stabil förankring på arbetsmarknaden och för att minska risken för att hamna i destruktiva miljöer som till exempel kriminalitet. Att fler elever påbörjar och fullföljer en gymnasieutbildning är därför en prioriterad fråga för regeringen.

Av den anledningen har Utredningen om fler vägar till arbetslivet bland annat haft i uppdrag att lämna förslag om nya valbara gymnasiala yrkesutbildningar som kan ge elever en snabbare etablering på arbetsmarknaden och att eventuellt lämna förslag till förändringar av introduktionsprogrammen. Utredningen har nyligen lämnat sina förslag. Jag ska nu sätta mig in i förslagen. Förslagen förväntas möjliggöra att fler ungdomar får en gymnasieutbildning i gymnasieskolan.

Utbildningar i gymnasieskolan består i huvudsak av nationella program och introduktionsprogram. De nationella programmen består av tolv yrkesprogram och sex högskoleförberedande program. Introduktionsprogram finns för elever som inte är behöriga till nationella program och syftar till att elever ska bli behöriga till nationella program eller till att elever ska kunna gå ut på arbetsmarknaden. I sammanhanget är det viktigt att framhålla att elever som går introduktionsprogram gör det inom gymnasieskolan och inte ska betraktas som utestängda från gymnasieutbildning.

De allra flesta av eleverna som avslutat grundskolan går vidare till gymnasieskolan även om inte alla går ett nationellt program.

Regeringen avvaktar också förslag från andra utredningar, bland annat Utredningen om likvärdiga betyg och meritvärden, innan vidare åtgärder inom detta område övervägs.

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret, som dock var något kortfattat och egentligen inte i någon större utsträckning behandlade statsrådets syn på frågan om förlängd skolplikt. Men det finns alla möjligheter för statsrådet att återkomma och utveckla sina tankar i de kommande inläggen i debatten.

Det finns såklart många skäl till att det är så otroligt viktigt med gymnasieutbildning och att frågan har blivit allt viktigare. Arbetsmarknadens funktion är ett sådant skäl. De senaste 20 åren har de med kort utbildning, det vill säga utan gymnasieutbildning, gått från en sysselsättningsgrad på ungefär 65 procent till 60 procent. Gapet ökar också mellan andelen sysselsatta i befolkningen och bland dem med kort utbildning; det är nu en skillnad på 20 procent. Arbetslösheten för dem som inte har gymnasieexamen är fyra gånger högre än för dem som har gymnasieexamen. Det finns många siffror, men trenden är tydlig: Arbetsmarknaden efterfrågar inte arbetskraft som saknar gymnasieutbildning.

Fru talman! Min ingång i dag i den viktiga frågan om ungas sysselsättning handlar faktiskt om den galopperande och fruktansvärda situationen med gängkriminaliteten i Sverige, en situation som fullständigt har spårat ur. Vi ser yngre och yngre barn som dras in i gängens klor och yngre och yngre barn som mördar andra människor. Det är en fruktansvärd utveckling och ett gigantiskt samhällsproblem som behöver många insatser. Till exempel har Socialdemokraterna lyft frågor om punktmarkering av unga, om ungdomskriminalitetsnämnder och om att ta tillbaka kontrollen över HVB-hem. Det är bra reformförslag, men de ligger utanför utbildningsutskottets och utbildningsministerns ansvarsområde.

Något som dock ligger inom vårt gemensamma ansvarsområde, fru talman, är frågan om skolplikten. Hur ser det ut i dag? Jo, hälften av de unga som slutar årskurs 9 i juni har inte ens fyllt 16 år. De är 15 år gamla. Då säger vi till dessa barn: Nu upphör kraven på dig att bidra till ditt fortsatta lärande. Att vi gör så tycker jag inte är riktigt klokt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror egentligen att utbildningsministern delar min syn på att ställa krav: Det är att bry sig. Vi socialdemokrater bryr oss om den här gruppen unga. Det är helt orimligt att vi som samhälle inte ställer krav på att alla unga som inte är myndiga ska delta i någon verksamhet för att utbilda sig, genomföra praktik eller på något sätt bidra till sin försörjning.

Fru talman! De allra flesta unga går i dag på ett nationellt program eller ett introduktionsprogram - absolut. Men den grupp som skolan misslyckas med och som inte når tillräckliga kunskaper är särskilt sårbar. Det gäller både risken att inte kunna försörja sig själv och - vad värre är - risken att dras in i kriminalitet. Vi vet att utbildning är en av de viktigaste skyddsfaktorerna mot kriminalitet. Forskning visar att unga som står utanför skolan är överrepresenterade i brottsstatistiken. Om vi då inte agerar för att säkerställa att alla unga finns inom skolans ram, vad säger det om vårt samhälle?

Johan Pehrson! Är det inte rimligt att vi som samhälle visar att vi bryr oss? Är det inte rimligt att vi kräver att unga ska delta i utbildning eller annan verksamhet fram till dess att de blir myndiga?

(Applåder)

Fru talman! I grunden håller jag verkligen med Paula Örn - att ställa krav är att bry sig, och tidigare och tydligare insatser gör man av kärlek till barnen. Så har det inte alltid låtit här i kammaren, men nu låter det alltmer så. Jag tycker att det är väldigt bra att det råder en bred samsyn här.

När det gäller frågan om man ska förlänga skolplikten måste man konstatera att i stort sett 99 procent ändå väljer att gå vidare.

Det har talats om vikten av utbildning och bildning och av att man lär sig saker, slutar titta i telefonen, läser böcker och vad det nu är. Allt det där är centralt. Men det skulle kunna vara så att man som ung person faktiskt skulle klara sig bättre om man jobbade ett tag med ett mycket enkelt arbete och fick distans till skolan, som kanske inte varit den mest positiva upplevelsen, för att sedan komma tillbaka i utbildning.

Om man inför det som Socialdemokraterna nu argumenterar för, en förlängning av skolplikten till 18 års ålder, innebär det att många inte hinner gå ut gymnasieskolan, eftersom de flesta elever fyller 18 år under årskurs 2 eller årskurs 3.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Men vi har lite olika siffror. SKR presenterade under hösten en genomgång av det kommunala aktivitetsansvaret, som i dag finns på plats och som innebär att kommunerna ska följa upp alla unga upp till 20 års ålder som inte deltar i gymnasieutbildning. Där pekar man på att 12 procent av dem under 20 år någon gång varit föremål för kommunalt aktivitetsansvar. Det är inte 1 procent av de unga som vi talar om när det gäller det här.

Naturligtvis är vi öppna för att diskutera. I mitt förra anförande, fru talman, försökte jag tydliggöra att det handlar om någon form av plikt att befinna sig någonstans när man är 15, 16 eller 17 år gammal. I Finland kallar man det för läroplikt. Det finns säkert möjligheter att via utredningar och annat komma överens om att den här gruppen även ska kunna delta i lärlingsutbildning eller arbeta i någon form.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men poängen är ju att vi som samhälle måste kräva av så unga personer att de inte ska drälla runt på gator och torg på det sätt som är möjligt i dag. När polisen stöter på 16-åringar ska de kunna ta dem i hampan, sätta dem i polisbilen och köra dem till skolan, lärlingsplatsen eller arbetsplatsen. Så är det inte i dag.

Utbildningsministern framhåller att det handlar om en liten grupp ungdomar, och det stämmer. De allra flesta går på gymnasiet. Men vi kan se att bland dem som går på introduktionsprogrammen är det över hälften som inte inom fem år klarar övergången till ett nationellt program, och efter fem år är det bara 20 procent som har en gymnasieexamen.

Det är inte bara där problemet finns, utan problemet kvarstår eftersom eleverna längre fram i livet får en mycket svag förankring på arbetsmarknaden. Även om de kanske får det där första jobbet, som Johan Pehrson nämner, är det kanske det enda jobb de får i sitt liv. De ramlar sedan ur arbetsmarknaden när de inte har en gymnasieutbildning.

Det finns mycket som vi behöver göra för att förstärka gymnasieutbildningen. Jag ser också fram emot att fortsätta att analysera kraven från utredningen om fler vägar, som utbildningsministern nämnde i sitt första anförande.

Men jag vill ändå föra debatten tillbaka till frågan hur vi ska kunna nå dessa ungar med utbildning och insatser. Då krävs det ju att de är på plats, och då är skolplikt, läroplikt eller någon form av plikt där samhället säger "du måste vara här" en förutsättning för att nå denna smala men mycket utsatta grupp ungdomar. Ser inte utbildningsministern att det skulle finnas ett värde i att gå vidare med att ställa krav på de här unga för att vi faktiskt bryr oss om deras framtid?

(Applåder)

Fru talman! Polishämtning på dagtid för att ungdomar ska åka till gymnasieskolan är något vi vill undvika. Det är centralt att vi fortsätter att ha så starka drivkrafter att de unga personer som inte kommer in på gymnasiet har tillträde till introduktionsprogram som också räknas som en del av gymnasieutbildningen och sedan kan gå över till ett mer ordinarie program. Där är vi beredda att göra mer, och jag nämnde den utredning som nu har levererats, för att se till att fler kan få tillträde till en yrkesutbildning som sker i annat tempo än de yrkesprogram som finns i dag.

Jag har inget annat svar att ge än att vi inte har något förslag om att alla unga ska omfattas av plikt att delta i gymnasieskolan. Men det hindrar inte att man är tydlig med att detta är vägen till egenmakt i framtiden och ett arbete. I övrigt är det ett kommunalt ansvar att se till att dessa unga personer inte, som Paula Örn säger, dräller runt på stan. Jag delar fullt ut åsikten att unga människor antingen ska studera eller vara aktiva och ha en meningsfull fritid.

Där kan man göra mer. Många kommuner har varierande insatser. Man har mycket stora ambitioner och når olika resultat i det arbetet. För en ung person som snabbt märker att det är svårt att få ett arbete ökar förhoppningsvis motivationen att utbilda sig, men man ska inte utesluta att det finns unga personer som väljer en annan väg under en tid, kanske i samråd med sina föräldrar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Alla är inte lika. Det är ju därför jag är med i Liberalerna, och det är antagligen därför Paula Örn är med i Socialdemokraterna. Vi ser individens unikhet, och det gör att vi i dag inte har något förslag av den här typen. Men att drälla runt på stan ska vi förstås se till att ungdomarna inte gör.

Fru talman! Utbildningsministern! Det är klart att vi alla vill undvika polishämtning. Det är ingen som föreslår att detta skulle vara det primära verktyget för att få unga människor att gå i gymnasieskolan eller att utbilda sig.

Men nu talar vi om en ganska liten grupp väldigt utsatta unga människor. Jag tycker att det är betydligt bättre att polisen hämtar en 16-åring än att 16-åringen står kvar med knarkförsäljande gängledare på torget i till exempel Örebro. Det är i alla fall min ingång i frågan.

Kommunerna saknar verktyg. Detta visar också SKR:s alldeles färska genomgång av det kommunala aktivitetsansvaret. Man säger till exempel att det största problemet är att nå ungdomarna. Då vore det bra att i grunden ha en plikt. Vi socialdemokrater är öppna för att diskutera hur man formulerar plikten - utbildningsplikt, läroplikt eller närvaroplikt? - men på något sätt behöver vi sända signaler till våra unga.

Att ha en plikt upp till 18 års ålder är inte bara en viktig reform utan också just en viktig signal. Det är en signal till barn och unga om att vi aldrig kommer att sluta bry oss om deras framtid. Det är en signal till hela samhället om att utbildning är vårt starkaste och viktigaste verktyg för att bygga ett tryggt och rättvist Sverige.

Jag är ärligt talat lite förvånad över att utbildningsministern inte är mer intresserad av att tillsammans ta detta ansvar för dessa utsatta ungdomar.

(Applåder)

Fru talman! Jag lyssnar gärna på alla argument. Men jag förfäktar fortfarande att det finns individer, människor, enskilda personer, som vi ska respektera. Om individen själv anser att det är bättre att under en tid gå till ett arbete i stället för att vara en del av den läroplikt som interpellanten argumenterar för kan det vara bättre för just den individen. Jag förutsätter alltså att det i så fall skulle vara något slags läroplikt eller utbildningsplikt med undantag.

Om lille Johan själv och hans vårdnadshavare kommer fram till att det för honom är bra att han jobbar i stället, för det har varit stökigt av olika orsaker, tycker vi att det är okej. Han har rätt att jobba om han vill och kan, och det kan vara ett sätt för honom att få ordning på sitt liv. Då skulle det vara konstigt om han skulle vara tvungen att omfattas av en läroplikt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.