Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

författningsutredning

Interpellationsdebatt 6 december 2002
poster
Hoppa över anförandelistan
  • Bädda in video
  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

saknar porträttfoto
Pär Nuder (S)

Anf. 72 Pär Nuder (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Mats Einarsson har ställt tre frågor till mig. För det första: Kommer ministern att ta några ini- tiativ för att folksuveränitetens bärande princip för vår författning inte ska inskränkas med anledning av att sådana förslag har förts fram i den författningspo- litiska debatten? För det andra: Kommer ministern att ta initiativ till att fördjupa debatten om angelägna konstitutio- nella problem eller problemområden och om så är fallet också föreslå lösningar? För det tredje: Kommer ministern att ta initiativ till att tillämpa feministisk teoribildning på det för- fattningspolitiska området och kommer ministern själv att bidra till att så sker? Principen om folksuveränitet är grundläggande för det svenska statsskicket. Detta slås fast redan i re- geringsformens allra första bestämmelse, nämligen i den första paragrafens första mening som stadgar att "all offentlig makt i Sverige utgår från folket". Denna grundprincip om folkstyrelse bygger på fri åsiktsbild- ning och på allmän och lika rösträtt. I den inledande portalbestämmelsen i regeringsformen fastslås, förut- om folksuveränitetsprincipen, ytterligare fyra grund- läggande principer för vårt statsskick, nämligen prin- ciperna om det representativa statsskicket, om parla- mentarismen, om den kommunala självstyrelsen och om maktutövningens lagbundenhet. Det säger egentligen sig självt att det inte är aktu- ellt att ens diskutera förslag som skulle begränsa några av dessa grundläggande principer. Tvärtom är det regeringens utgångspunkt att värna vårt statskick och dess demokratiska principer. Det är sällan som en författningspolitisk diskus- sion får ett brett genomslag här i Sverige. Jag är an- gelägen om att ändra på detta och vill få i gång en övergripande och förutsättningslös debatt, särskilt när det gäller frågor om vårt valsystem och samspelet mellan riksdagen och regeringen. Riksdagens majo- ritet beställde vidare under riksdagsåret 2000/01 en utredning av frågan om en utökad lagprövningsrätt och om en författningsdomstol bör införas i Sverige. Riksdagsmajoriteten uttalade också att det bör göras en översyn av folkomröstningsinstitutet innefattande ökad användning av beslutande folkomröstningar och en översyn av reglerna om åtal mot riksdagsledamö- ter. Regeringen har för avsikt att ta initiativ för att främja en bred debatt i författningspolitiska frågor men exakt hur detta ska ske får jag återkomma till. En idé är att hålla en serie med öppna seminarier där allmänheten, politiker och forskare tillsammans kan diskutera och presentera förslag på olika områden. Inom denna ram bör naturligtvis också rymmas fråge- ställningar kring hur vår författning bidrar till att mål om jämställdhet mellan kvinnor och män kan för- verkligas. Inom Socialdemokraterna inleds nu ett arbete för att fördjupa och bredda den författningspolitiska debatten. Arbetet kommer att vara ett värdefullt un- derlag till Socialdemokraternas ställningstaganden i författningspolitiska frågor. Jag välkomnar att andra partier, organisationer och folkrörelser tar liknande initiativ för att åstadkomma bredast tänkbara diskus- sion om grunderna för vårt statsskick.
saknar porträttfoto
Mats Einarsson (V)

Anf. 73 Mats Einarsson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag ska väl kanske börja med att erkänna att interpellatio- nen mer är avsedd att ge statsrådet en möjlighet att komma in på den författningspolitiska arenan snarare än att få svar på specifika frågor. Därför kanske jag inte ska vara alltför kritisk mot att svaret är något svepande. Jag vill i alla fall få några kommentarer till en del saker. Statsrådet säger att principen om folksuveränite- ten är grundläggande för det svenska statsskicket och att det säger sig självt att det inte är aktuellt att ens diskutera förslag som skulle begränsa några av dessa grundläggande principer. Det, menar jag, kan nog ifrågasättas, för visst diskuteras folksuveränitetsprin- cipen. Statsrådet nämner själv den utredning om en författningsdomstol som en riksdagsmajoritet mot Socialdemokraternas och Vänsterpartiets uppfattning beställt. Själva poängen med en författningsdomstol är ju just att inskränka folksuveräniteten. Tanken är att de folkvalda inte kan anförtros makten att fritt stifta lag med ansvarighet inför folket. I stället ska förment opolitiska jurister ges en politisk vetorätt. Jag ska ställa en kontrollfråga: Kommer regering- en och Socialdemokraterna att stå fast vid sin hittill- svarande uppfattning i denna fråga om författnings- domstolen? Dessutom kan ingen rimligen förneka att vårt medlemskap i den europeiska unionen innebär en inskränkning av den svenska folksuveräniteten. Lag- stiftningsmakt har förts från den svenska riksdagen till ministerrådet. Det innebär att lagstiftningsmakten förs från de folkvalda parlamenten till regeringarna, från legislativen till exekutiven om man så vill. Folk- suveräniteten inskränks på nationell nivå utan att kompenseras av en motsvarande europeisk folksuve- ränitet. Den teoretiska lösningen på den här ekvationen är naturligtvis att göra Europaparlamentet ensamt lag- stiftande, det vill säga att upprätta en europeisk stats- bildning och upphäva medlemsländernas nationella suveränitet. Jag tror att statsrådet och jag är eniga om att detta är vare sig en önskvärd eller ens möjlig ut- veckling. Återstår alltså, om vi vill stärka folksuverä- niteten, att stärka de nationella parlamenten och upp- rätta ett nära internationellt samarbete grundat på de nationella parlamentens suveränitet. Så visst är folk- suveräniteten både en central och en ifrågasatt prin- cip. Jag skulle uppskatta om statsrådet något kunde utveckla sina avsikter och sina ståndpunkter på detta område, både vad gäller den konkreta frågan om författningsdomstol och mer principiellt.
saknar porträttfoto
Pär Nuder (S)

Anf. 74 Pär Nuder (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag ber att få tacka för generositeten att bjuda in mig till den författningspolitiska debatten. Jag ska försöka göra mitt bästa för att delta i den debatten. När det gäller författningsfrågorna har jag den be- stämda uppfattningen att det är oerhört väsentligt att vi breddar debatten. Det här är ett politikområde som dessvärre under många års tid har varit förbehållet ett fåtal personer med mycket exklusiva kunskaper. Det är inget fel i att professorer och facket deltar i den författningspolitiska debatten, tvärtom. Vi ska väl- komna fler än de mest namnkunniga. Ute på de stats- vetenskapliga institutionerna finns det många fler än de som redaktionerna känner till namnet, statsvetare som har stora empiriska kunskaper och inte bara är skickliga i att sitta i en TV-soffa och tycka till om ett dagsaktuellt politiskt problem. Jag vill åstadkomma den här breda debatten därför att detta rör demokra- tins infrastruktur, det mest grundläggande som vi har i vårt samhälle. Vi initierar nu inom det socialdemokratiska partiet ett brett författningsrådslag. Jag hoppas att fler följer det exemplet. Vi behöver tydliga partipositioner i författningspolitiken innan vi går in i nästa fas som är minst lika viktig, nämligen kompromissandet kring författningspolitiken. Därför är det ett egenvärde i sig att vi når bred samsyn kring författningsfrågorna. Men innan dess ska vi ha tydliga partipositioner ut- mejslade efter en bred debatt. Det är i ljuset av det här som det bekymrar mig, Mats Einarsson, att riksdagens majoritet under förra riksmötet med blott en rösts övervikt gjorde tillkän- nagivandet om att av regeringen beställa en utredning kring en författningsdomstol, för det är ju precis som Mats Einarsson säger, att det vore någonting främ- mande för den typ av konstitution som vi har i Sveri- ge. Den offentliga makten utgår från folket. Den vilar på folksuveränitetens princip. Riksdagen är folkets främsta företrädare. Där rådet det ingen som helst oenighet mellan oss. När det gäller EU-frågornas betydelse i det här sammanhanget pågår nu det europeiska konventet, där vi från regeringens sida är mycket angelägna om att ha ett mycket nära samråd med riksdagen om var vi till sist och slutligen ska hamna i svenska positio- ner. Här finns i debatten på kontinenten idéer som ligger väldigt långt ifrån de idéer som jag tror att Mats Einarsson och jag står för. De värnar nämligen inte de nationella parlamentens roll utan vill ha en europeisk statsbildning. Det är inte min intention. Jag hoppas att den författningspolitiska debatten ska handla om betydligt mer än det här. Jag tycker att det var väldigt intressant att åhöra den tidigare interpellationsdebatten, därför att den hade faktiskt mycket grundläggande konstitutionella drag i sig även om de inte artikulerades tydligt, näm- ligen om frågan om assistansersättning. Den handlar ytterst om någonting som konstitutionen också är till för att värna, nämligen rättigheter. Jag vill få till stånd en diskussion även i författningspolitiskt hänseende som inte bara handlar om regeringsformens betydelse när det gäller de politiska och civila rättigheterna, som det ju råder bred politisk enighet kring, utan även de sociala rättigheterna. Här är den klassiska skiljelinjen mellan höger och vänster i politiken. För att komplicera det hela är det inte bara mellan höger och vänster som linjen i kon- flikten går i dessa frågor. Den går också inom våra partier. Vi har en aktuell debatt som vi precis åhörde. Det finns en diskussion om å ena folksuveräniteten såsom den kommer till uttryck här i riksdagen och å andra sidan principen om kommunalt självstyre. Det är inte riktigt så enkelt. Det viktigaste är att vi får till stånd en bred dis- kussion om hela spektrumet av frågor som ryms i regeringsformen och i vår grundlagar.
saknar porträttfoto
Mats Einarsson (V)

Anf. 75 Mats Einarsson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag instämmer helhjärtat och gärna i denna strävan efter en breddning av den författnings- politiska debatten. Det är inte bara så att den har varit förbehållen vissa akademiska titlar. Det politiska initiativet i den författningspolitiska debatten har under ganska lång tid kommit entydigt från höger och från arbetsgivarnas organisationer på det ideologipro- ducerande området. En del av den diskussionen har i och för sig varit intressant. Men det har varit en dis- kussion utifrån en bestämd politisk agenda. Det är viktigt att vi nu försöker att få en bredare debatt. Av en ren händelse ringde Bengt Göransson när jag var uppe på mitt arbetsrum för en dryg timme sedan och frågade om jag var intresserad av att delta i ett seminarium på ABF-huset här i Stockholm just om dessa frågor. Det handlar om hur vi omsätter de de- mokratiska principerna i författningspraktik. Det är något som jag naturligtvis tycker vore mycket intres- sant att delta i. Det finns all anledning att återkomma i lite olika forum till den diskussionen. Jag tänkte lite grann beröra en annan av mina frå- gor som möjligen inte var helt glasklar. Jag vet inte. Jag frågade så här: Kommer ministern att ta initiativ till att tillämpa feministisk teoribildning på det för- fattningspolitiska området? Svaret blev att inom den- na ram, till exempel seminarier, bör naturligtvis också rymmas frågeställningar kring hur vår författning bidrar till att mål om jämställdhet mellan kvinnor och män kan förverkligas. Detta med att tillämpa feministisk teoribildning är nog lite vidare. Jag ska försöka att kort förklara vad jag är ute efter. Det finns två exempel som man bru- kar peka på i svensk lagstiftning som har kommit till stånd just därför att vi har använt feministiska glas- ögon. Det ena är kvinnofridslagstiftningen. Genom att använda ett feministiskt angreppssätt förstod vi och upptäckte sådant som annars var fördolt. Det andra och kanske ännu tydligare exemplet är sexköpslagen. Där såg vi genom en uttalat feministisk teoribildning prostitutionens funktion i patriarkatet och kom fram till en lagstiftning där vi kriminalisera- de sexköparen men inte den prostituerade. Det hade vi inte kommit fram till utan de feministiska glasögo- nen. Min tanke har jag också uttryckt i en motion som förmodligen kommer att behandlas här i riksdagen i vår. Utan att ta ut någonting i förskott eller säga vad man kommer fram till frågar jag mig: Vad händer om vi analyserar vår författning, regeringsformen och de andra grundlagarna, med dessa feministiska glas- ögon? Författningen är könsneutralt skriven, bortsett från någon formulering om värnplikt och sådana saker. Som det mesta av lagstiftningen är den på ytan köns- neutral. Men vad händer om vi tittar på den med feministiska glasögon? Är den verkligen så könsneu- tral som vi tror att den är? Det vore viktigt att försöka att inleda den debat- ten. Ett tips att börja vore att till dessa seminarier som kanske blir av bjuda in några framstående jurister och statsvetare med feministisk kompetens att åtminstone börja den typen av analys, så ska vi se var någonstans vi kan komma.
saknar porträttfoto
Pär Nuder (S)

Anf. 76 Pär Nuder (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Inte mig emot. Jag har alls inget emot att vi granskar regeringsformen med både den ena och den andra typen av glasögon. Detta är ett intres- sant område som vi har all anledning att studera när- mare. Jag har läst Mats Einarssons motion. Jag tror att det finns skäl att ta fasta på det Mats Einarsson säger. Låt mig emellertid ta tillfället i akt att väcka en annan fråga, eftersom jag nu har fått den möjligheten. Riksdagens är folkets främsta företrädare. Det är här som folkets åsikter ska komma till uttryck. Det är här de ska brytas mot varandra. Det är här beslut ska fattas. Mot regeringens politik ska ställas en alternativ politik i sak. Detta är huvuduppgiften för riksdagen. Jag är orolig för att just det senare, att formulera ett alternativ i sak, inte längre premieras på det sätt som det borde. I stället är det formfrågor som uppmärksammas. Vi kan göra att nedslag i det offentliga politiska samtalet vilken dag som helst och finna att det mer handlar om form och inte om sak. Jag hoppas att det inte pågår en förskjutning i riksdagen från att vara en arena för debatt och beslut om olika alternativ i sak till att alltmer bli en kon- trollinstans där utvärderingar och uppföljningar vär- deras högre än att formulera en alternativ politik. Jag vill ställa frågan: Är det verkligen det man- datet som väljarna har gett sina främsta företrädare, det vill säga riksdagen, i allmänna val? Detta förhål- lande borde riksdagen själv uppmärksamma mer än vad man hittills har gjort. Jag är rädd för att vi håller på att få en felsökar- demokrati där formfrågor premieras i det offentliga samtalet mer än sakfrågor. Är det så att riksdagen i sig själv är väg mot att ägna större tid åt formfrågor än åt sakfrågor höjer jag ett varningens finger. Detta är ytterligare en författningsfråga som jag tycker borde diskuteras vidare. Över huvud taget är det viktigt att få till stånd det breda samtalet. Det finns anledning att å ena sidan mycket tydligt för vart och ett av riksdagens partier att utifrån sina värderingar mejsla ut författningspoli- tiska ståndpunkter. Å andra sidan ska man när väl det är gjort, och det ska göras i en bred diskussion, försö- ka forma den breda kompromissen. Den breda kompromissen måste föregås av en bred debatt. Det går inte bli såsom skedde när riksda- gen beslutade att antalet val under en tolvårsperiod skulle minska med 25 %, det vill säga när mandatpe- rioden förlängdes från tre till fyra år. Det skedde i stor endräkt i riksdagen med mycket goda motiv. Jag ifrågasätter inte dem. Men det var en mycket ringa offentlig diskussion framför allt kring vårt lands köksbord. Det är det jag vill åstadkomma med den breda de- batten. Jag vill tacka Mats Einarsson för att han har väckt interpellationen. Jag hoppas att vi har möjlighet att vid fler tillfällen diskutera dessa frågor.
saknar porträttfoto
Mats Einarsson (V)

Anf. 77 Mats Einarsson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Som ledamot av konstitutionsutskot- tet, som åtminstone av oss själva betraktas som riks- dagens främsta organ för kontroll av just regeringen, kanske jag ska uppfatta det sista inlägget som pole- miskt riktat mot vår funktion. Det ska jag inte göra. Jag vill ändå slå fast, innan jag säger det jag snart ska säga, och där tror jag inte att statsrådet har någon annan uppfattning, att kontrollfunktionen är en av de grundläggande funktionerna för parlamentet. Vårt parlamentariska system bygger på att riksda- gen har makten att kontrollera regeringen och stats- förvaltningen. Det har funnits en frustration i riksda- gen och också en debatt utanför riksdagen om att riksdagen inte riktigt har kontroll över vad som hän- der med våra beslut. Vi stiftar våra lagar, och sedan händer det någonting. Men det vet man inte så myck- et om. Det har lett till den diskussion som har funnits här. Vi försöker nu att utveckla uppföljningen och kontrollen av våra beslut. Inrättandet av den nya riksrevisionen är också ett exempel på detta. I grun- den är detta en god och viktig ambition. Men natur- ligtvis får vi inte tappa vårt fokus. I min riksdagsgrupp var det en ledamot som sade så här under någon diskussion: Jag är ganska gam- malmodig, men jag tycker att det viktigaste vi har att göra i riksdagen är att fatta beslut och stifta lagar. Det sades apropå diverse olika debattformer och sådant som diskuterades. Jag håller fullständigt med om detta. Det är det centrala. Det är vad vi ska göra. Det är här debatten ska fö- ras, och det är här makten ska finnas över vår lag- stiftning och budget. Det är här besluten ska fattas. Jag är helt enig med statsrådet på den punkten.
saknar porträttfoto
Pär Nuder (S)

Anf. 78 Pär Nuder (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det vore mig totalt främmande att ifrågasätta riksdagens och konstitutionsutskottets konstitutionella rätt och skyldighet att granska reger- ingen och regeringens underlydande myndigheter. Det är en grundbult i vår regeringsform. Jag vill bara väcka frågan om att det inte får bli så att diskussionerna om form premieras så till den mil- da grad i det offentliga samtalet att vi även under mellanvalsperioderna glömmer bort det fundamenta- la, nämligen att hela tiden låta de olika alternativen brytas mot varandra. Det är ett ansvar för regeringen och det är ett ansvar för oppositionen att se till att det offentliga samtalet hela tiden är det som dominerar den politiska debatten. Jag blir lite bekymrad när man hela tiden finner att det är formfrågor som väcker den stora uppmärksamheten, och inte det trägna arbetet i utskotten med att formulera den alternativa politiken. Jag sjunger oppositionens höga visa här, Mats Einars- son, och dess rätt och skyldighet att verkligen höras i den offentliga debatten. Det är det samtalet som bor- de vara mer intensivt. Jag är helt övertygad om att vi kommer att åter- komma till detta och mycket annat senare.

Dokument

den 22 november

Interpellation 2002/03:59

 av Mats Einarsson (v) till statsrådet Pär Nuder om författningsutredning

Den svenska författningen bygger på folksuveränitetsprincipen. Regeringsformen uttrycker detta i två centrala formuleringar: "All offentlig makt utgår från folket" och "Riksdagen är folkets främsta företrädare". Båda återfinns i regeringsformens första kapitel.

Frånvaron av författningsdomstol och av maktdelning av klassisk modell är uttryck för samma sak. Även om den politiska och ekonomiska verkligheten ser annorlunda ut, i synnerhet sedan inträdet i EU, så genomsyras det svenska statsskicket av ett radikalt demokratiideal, som inte tillåter några andra begränsningar av folkets rätt att sig själv styra än de begränsningar som folket självt ålägger sig.

Denna demokratisyn är dock inte oomtvistad. På senare år har inom olika näringslivsanknutna organisationer som Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, Timbro och Cityuniversitetet förts en omfattande konstitutionell debatt. Den har ibland kännetecknats av en relativt hög intellektuell nivå, andra gånger har den varit mer propagandistiskt betonad.

Men den har nästan uteslutande haft sin hemvist på det politiska fältets borgerliga sida och det är främst olika förslag med avsikt att tämja, binda och begränsa folksuveräniteten som har prövats. Inte sällan har beslutens "kvalitet" @ i realiteten hur väl de överensstämmer med debattörens egna politiska uppfattningar @ varit kriteriet när olika konstitutionella arrangemang bedömts, snarare än hur väl besluten överensstämmer med folkviljan.

Inom arbetarrörelsen, mitt eget parti inkluderat, har dock den konstitutionella diskussionen varit begränsad. I det politiska vardagsarbetet finns det ibland en tendens att betrakta författningsproblem som ointressanta eller obegripliga formfrågor. Det statsrättsliga regelsystemet och dess principer ses ofta som en fråga av underordnad betydelse i jämförelse med arbetet på lösandet av skilda aktuella politiska sakfrågor.

Det är omkring 30 år sedan Sverige genomförde sin senaste stora författningsrevision, då vi i ett första steg fick enkammarriksdag och ett proportionellt valsystem med utjämningsmandat och fyraprocentsspärr och i ett andra steg ersatte den i stor utsträckning obsoleta 1809 års regeringsform med den nu gällande. Den författningsreformen var slutpunkten för årtionden av utredning och diskussion.

Förvisso har åtskilliga detaljändringar gjorts under årens lopp, men frågan är om det inte är dags att inleda en bredare diskussion kring de konstitutionella frågorna, en diskussion som tar sin utgångspunkt i erfarenheter gjorda i andra och bredare befolkningsskikt än de som traditionellt dominerar författningsdebatten.

Det har i medierna rapporterats att den socialdemokratiska partistyrelsen ska tillsätta en arbetsgrupp under ledning av Pär Nuder som efter nyår ska ta fram ett diskussionsunderlag om olika författningsfrågor. Det förefaller vara ett angeläget initiativ.

Eftersom denna diskussion inom socialdemokraterna förr eller senare lär resultera i parlamentariska initiativ, så skulle det vara intressant att redan nu få ministerns syn på de författningspolitiska problemen och vilka erfarenheter och sakförhållanden det närmast är som föranlett initiativet.

Personvalsinslagets tilltagande fragmentarisering och förytligande av valkampanjerna skulle ju kunna vara en utgångspunkt för diskussion. En annan skulle kunna vara att Socialdemokraterna numera, i likhet med Vänsterpartiet, anser sig vara ett feministiskt parti och det borde därför vara angeläget att undersöka om och i så fall vad en feministisk analys kan tillföra den konstitutionella debatten. Ett tredje problemområde som osökt ger sig är självfallet EU-systemets tilltagande demokratiska underskott och det extremt låga valdeltagandet i valen till Europaparlamentet.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Pär Nuder:

1. Kommer ministern att ta några initiativ för att folksuveränitetens bärande princip för vår författning inte ska inskränkas med anledning av att sådana förslag har förts fram i den författningspolitiska debatten?

2. Kommer ministern att ta initiativ till att fördjupa debatten om angelägna konstitutionella problem eller problemområden och om så är fallet också föreslå lösningar?

3. Kommer ministern att ta initiativ till att tillämpa feministisk teoribildning på det författningspolitiska området och kommer ministern att själv bidra till att så sker?