Föremålsvård i Grängesberg

Herr talman! Anneli Särnblad har frågat mig vad jag tänker göra för att verksamheten vid Föremålsvård i Grängesberg inte ska läggas ned och om jag i framtiden kommer att ta ett regionalt ansvar inom kulturens områden. I budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1) aviserade regeringen att den nuvarande verksamheten med Kulturarvs-IT vid Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna ska ses över. Mot denna bakgrund och med hänvisning till den ekonomiska situationen för Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna har stiftelsen lämnat förslag på bland annat en översyn av hela verksamheten till Kulturdepartementet. Stiftelsen har vid ett flertal tillfällen även tidigare för Kulturdepartementet påtalat de ekonomiska svårigheter som stiftelsen befinner sig i. I januari i år fick koordinatorn för museisektorn (Ku 2007:02) i tilläggsuppdrag att utvärdera verksamheten vid Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna ur ett kulturpolitiskt perspektiv samt att utreda och föreslå ekonomiskt och kulturpolitiskt långsiktigt hållbara former för konservering och digitalisering av kulturarv, med kulturarvsinstitutionernas behov som utgångspunkt (dir. 2007:22). Enligt direktiven skulle i detta sammanhang också övervägas om driften av Kulturarvs-IT, som förutom i Kiruna finns i Grängesberg och Strömsund, bör övertas av någon annan. Uppdraget redovisades till Kulturdepartementet den 28 april i år och har nu gått ut på remiss till 25 remissinstanser. Senast den 30 juni ska remissvaren skickas in till Kulturdepartementet. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen för 2009 angående Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna och dess verksamhet.

Herr talman! Tack så mycket, kulturministern, för svaret! Det har varit en intressant debatt på det kulturpolitiska området och andra områden här i kammaren hela dagen. Alla politikområden hänger ihop, och när det gäller det regionalpolitiska ansvaret ligger det på alla ministrar på alla områden. Den 31 januari i år beslutade regeringen, som ministern sade, att verksamheten vid Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna skulle utvärderas ur ett kulturhistoriskt perspektiv. När det gäller arkivfrågorna kommer vi i framtiden att behöva satsa mer på vårt kulturarv för att generationerna efter oss ska kunna ta del av vår historia. Vi har många kulturskatter som behöver bevaras. Utifrån den översyn som nu är gjord av verksamheten i Grängesberg, precis som i Kiruna, har man beskrivit den som väl fungerande. De har utfört sitt jobb bra inom ramen för uppdraget. Vidare går det att läsa i översynen att uppdragsgivarna är nöjda. Samma institutioner har varit uppdragsgivare i många år, ända sedan starten år 2000. I Grängesberg har man arbetat framför allt med foton, i huvudsak föremålsbilder, och vissa dokument. De största uppdragsgivarna 2007 var Armémuseum - Statens försvarshistoriska museer - Livrustkammaren med flera, och framför allt Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Herr talman! Ludvika kommun har sedan starten haft ett stort engagemang för verksamheten och bidragit till att verksamheten hittills fungerat väl. Bland annat har kommunen upplåtit lokaler åt KIT-verksamheten utan kostnader. I samma lokaler finns, förutom arkivdepån, Svenska Filminstitutets förvaringsmagasin för dokumentärfilm. Jag och kulturministern har debatterat många gånger här i kammaren under den här perioden. Vad hon många gånger har sagt är att det är viktigt att både kommuner och regioner tar sitt ansvar i kulturpolitiken. Då måste jag ställa en fråga. Här är det alltså en kommun som har tagit sitt ansvar och är med om att se till att bidra. Då ligger det ett förslag om att man ska lägga ned det här. Jag har full respekt för att kulturministern vill invänta remissförfarandet. Däremot tror jag att det är viktigt att vi har en diskussion i dag om det regionalpolitiska ansvaret. Det har nämligen visat sig i alla interpellationsdebatter här i dag att frågorna som ställs är: Hur ska framtiden bli? Ska allting ligga i Stockholm, Göteborg och Malmö eller ska något få ligga någonstans i övriga Sverige? Hur ser kulturministern på sitt ansvar när det gäller att hela Sverige ska leva? Jag har en vädjan till kulturministern att hon verkligen ska se över det regionalpolitiska ansvaret i den här frågan innan hon och regeringen fattar sitt beslut, därför att det gäller att se regionalpolitiken. I tidigare debatter togs flytten till Gotland som exempel på hur mycket dyrare det blev, men det var ju faktiskt en förhandling för att Gotland skulle ha en chans att överleva, kunna ha en kulturinstitution och kunna driva på för framtiden. Tappade gnistor - ja, det är det man är rädd för att det blir om inte den här regeringen ser att hela Sverige bör leva.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Anneli Särnblad för att hon ställt en interpellation om föremålsvården i Grängesberg. Jag hade förmånen att få besöka Grängesberg förra året. Jag besökte både Filmarkivet och Stiftelsen Föremålsvård i Grängesberg. Båda verksamheterna behövs i Grängesberg, och verksamheterna är behövda för att värna vårt gemensamma kulturarv. Vi får inte heller glömma verksamheten som finns i Strömsund. Den 16 maj besökte jag Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna tillsammans med Kristina Zachrisson, också hon riksdagsledamot från Kiruna. Vi ville på plats skapa oss en uppfattning om hur arbetet med Kulturarvs-IT och pappers- och metallkonservering fungerade. Jag fick då den mycket bestämda uppfattningen att arbetet inom dessa verksamheter skedde på en högkvalitativ nivå. Samtliga kunder hade uttryckt sin uppskattning. Kulturministern har således vid ett flertal tillfällen kommit med vilseledande uppgifter om att metallkonserveringen inte skett på ett nöjaktigt sätt. Herr talman! Överintendenten Lars Amréus vid Historiska museet har den 4 november 2007 meddelat: Museet har material för att sysselsätta SFMV:s metallkonservering på full kapacitet under många år. Det vore förödande för museet om vår metallkonservering försvinner. Den besparing som skulle göras om Föremålsvården omedelbart skulle upphöra skulle innebära minst motsvarande kostnadsökningar för Historiska museet eftersom Historiska museet då skulle vara tvunget att upphandla extern konservering, det vill säga ett klassiskt exempel på kostnadsövervältring. I Historiska museets årsredovisning för 2007 står att läsa: "Under en följd av år har Historiska museet valt att satsa på den förebyggande konserveringen, dvs på att skapa goda förvarsbetingelser för föremålen. Det kan dock konstateras att det förebyggande arbetet behöver kompletteras med kontinuerligt aktivt konserveringsarbete. Samarbetet med Stiftelsen föremålsvård i Kiruna (SFMV) för konservering av arkeologiska föremål i metall har därför återupptagits under 2007. Detta är en förutsättning för att Historiska museet ska kunna lägga merparten av sina konserveringsresurser på det förebyggande arbetet. Det är hos SFMV som möjligheterna för en mer omfattande underhållskonservering finns, samtidigt som detta endast omfattar en av flera materialkategorier (arkeologisk metall) och är resurskrävande för Historiska museet." Herr talman! Efter att som allra hastigast ha läst igenom Christina von Arbins översyn av Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna tycker jag att den andas ett kolonialistiskt synsätt. Man har redan från början en väldigt klar uppfattning om vad översynen ska utmynna i, och ibland är logiken i argumenten för förslagen motstridig. Å ena sidan ska man inte konkurrera på ojämlika villkor med privat konserveringsverksamhet genom att subventionera en statlig uppdragsverksamhet som blir kostnadsfri. Å andra sidan föreslår man en kommunalisering. Just detta att man ska kunna ha marknadsmässiga väldigt låga priser för sina tjänster skulle vara en fördel. Då blir jag naturligtvis oerhört konfunderad över vad det är för hund som ligger begraven i detta resonemang. För mig handlar det om att när Riksantikvarieämbetet flyttades till Gotland blev det människor kvar här som skulle kunna ta på sig att göra dessa konserveringsarbeten.

Herr talman! Anneli Särnblad återkom till en del andra diskussioner som vi har haft om att vi måste satsa mer på vårt kulturarv, och så är det. Det ligger också som en av de viktiga prioriteringarna i alliansregeringens kulturpolitik. När det sedan handlar om föremålsvården i Kiruna är det inte okänt, och det var det ingalunda heller för den tidigare regeringen, att där fanns och hade funnits problem under ganska lång tid. Även tidigare, socialdemokratiska ministrar hade kontakter med föremålsvården i Kiruna och deras sidoverksamheter som talade om de problem som fanns av olika slag, både ekonomiska och andra. Därför var det rimligt, tyckte vi, att göra en översyn av verksamheten. Det är bra att Anneli Särnblad inser att jag inte i det här läget kan säga så mycket eftersom rapporten är ute på remiss till 25 olika remissinstanser. Någon gång i höst kommer vi att se ett tydligare förslag. Men det har funnits problem. Och oavsett vad nu Siv Holma säger att chefen för Historiska museet, Lars Amréus, har sagt, har naturligtvis också jag haft samtal med honom. Det är bara att konstatera att det här är ett krångligt system, och det har inte precis underlättats av att man har verksamheten på tre orter. Sedan har det säkert funnits delar där det har fungerat bra, men det kanske inte alltid i alla delar har varit så bra för beställarna, om jag får kalla dem så, för museerna, för Kungliga biblioteket och för Riksarkivet. I rapporten som jag och Christina von Arbin har tagit del av föreslås bland annat att man ska utgå från de behov som dessa institutioner har att värna kulturarvet, och man vill att medlen ska överföras till Statens historiska museum, Riksarkivet och Kungliga biblioteket. Kiruna kommun, där Siv Holma själv är engagerad och bosatt, blir ny huvudman för verksamheten vid Kulturarvs-IT, men verksamheterna i Strömsund och Grängesberg ska avvecklas. Vad dessa förslag möjligen leder till är det som vi får reda på genom den omfattande remissrunda som nu pågår. Jag kan inte säga så mycket mer ännu än att jag tror att det är väldigt bra att vi också på det här området, liksom när det gällde Världskulturmuseet i Göteborg, får en översyn av verksamheten och av konsekvenser av olika handlingslinjer.

Herr talman! Tack så mycket, ministern, för svaret! Jag vill framhålla det som Siv Holma beskrev av verksamheten just i Grängesberg, där i dag nio personer arbetar. Man ska också beakta är att det är arbetshandikappade människor som har jobbat i denna verksamhet. Jag vill gå tillbaka till regionalperspektivet i den här debatten. I de svar som säkerligen kommer in till ministerns bord tror jag att många kommer att trycka på att det är viktigt att ha en regional spridning. Det enklaste i politiken här i kammaren vore att säga: Men då förlägger vi väl allting hit till Stockholm. Det är perfekta kommunikationer. I glesbygden börjar det ju bli rätt svårt att komma fram, för vi ser inte så himla mycket av infrastruktursatsningar och allmän regionalpolitik från denna regering. Då skulle man göra det väldigt enkelt för sig, men ibland måste man också våga fatta beslut och se till att också andra regioner får ta del av statliga satsningar. Jag hoppas att regeringen, när man ska lägga ut statlig verksamhet där vi ännu kan styra, har det regionalpolitiska perspektivet med sig hela tiden. Ministern har i många debatter sagt att det är viktigt med regionalperspektivet och att alla ska kunna ta del av kulturen. Det låter väldigt fint. Kommuner och regioner ska involvera sig och vara aktiva. Här har ministern en kommun som är involverad och aktiv och som har sett till att ha en lokal tillgänglig för denna verksamhet. Jag vill vädja till ministern att börja se det regionalpolitiska perspektivet. Det är inte bara i denna fråga; det kommer fler frågor. Försvarsmakten ska lägga ned musikkåren i Karlskrona. Var ska den läggas? Jo, här i Stockholm. Man ska bygga upp en ny kår. Det kommer fråga efter fråga. Vi i oppositionen kan känna oss lite besvikna på att man inte ser hela Sverige i de olika frågorna. Ministern har också sagt att vi ibland har överdrivit när vi har haft storstads- och Stockholmsperspektivet. Men vi ser i fråga efter fråga att det kanske tyvärr blir så eftersom det är den enklaste vägen att gå. Men vi kommer alltid att slåss här i kammaren för att vi på kulturens område vill se ett regionalt ansvar i kulturpolitiken. Det tänker vi inte lämna. Det blir spännande att se när förslaget kommer från regeringen om ministern har tagit intryck av dem som driver på härute och av debatten och kanske lagt in lite regionalperspektiv. Eller är det så att även detta kommer att läggas i Stockholm?

Herr talman! Jag var just inne på frågeställningen om huruvida det som händer med Stiftelsen Föremålsvård har en koppling till Riksantikvarieämbetets flytt till Gotland. Kulturministern sade i en tidigare interpellationsdebatt att det finns en avknoppning av sådana här metallkonserveringstjänster. Då ligger det nära till hands att göra omorganisationen av det skälet. Jag skulle vilja koppla till det som Anneli Särnblad tog upp när det gäller beredningen av översynen som regeringen ska göra. Jag skulle vilja höra om kulturministern kan lova att man i beredningen också kommer att ta hänsyn till de mindre institutionernas behov av föremålsvårdens tjänster. De som har kommit till tals i översynen är de större institutionerna, och jag tror att det är de mindre som kommer att förlora mest om man lägger ned Stiftelsen Föremålsvård i Grängesberg och Strömsund och kommunaliserar Kirunas Kulturarvs-IT till exempel. Jag vill också instämma i den kritik som Anneli Särnblad har riktat till regeringen när det gäller de regionalpolitiska perspektiven. I fråga efter fråga ser man att det som gäller för alliansregeringen är storstadsområdena. Men hela landet behövs med de olika resurser som finns. Jag är glad att jag kommer från en del av landet som har varit med att finansiera till exempel tunnelbanan i Stockholm.

Herr talman! Jag vet inte hur det ligger till med tunnelbanan. Men det är väl nationell finansiering på en hel del, även sådant som ligger i Kiruna, föreställer jag mig. Självklart, Annelie Särnblad, är jag väl medveten om att detta handlar om personer med ett arbetshandikapp. När det gäller frågan om vilka delar man väljer att utveckla har det antytts att vi bara har ett intresse av att utveckla storstäderna. Så är det inte. Kiruna, som är Siv Holmas hemmabas, nämns i rapporten från Christina von Arbin som lämpligt att utveckla just detta med Kulturarvs-IT. Det finns andra satsningar i alliansens budget på kulturområdet. Även om vi inte har hunnit ta del av det som gäller försvarsmusiken i Karlskrona så har vi Försvar i förvar , en diskussion vi hade förra året, Flygvapenmuseum i Linköping, Rooseum och annat. Det är inte bara Stockholm och möjligen Göteborg som får del av detta. Det är trots allt så att det är behoven hos institutionerna som är avgörande, det vill säga kulturarvsbehovet och hur det bäst kan tillgodoses. När det gäller de mindre institutionernas behov föreställer jag mig att också deras önskemål kommer fram i den remissrunda som pågår. Det är ett tjugofemtal instanser som har fått detta, och det kommer säkert också in spontana remissvar. Vad detta så småningom kommer att utmynna i vet jag inte ännu, men trots allt måste vi från Kulturdepartementets sida i första hand se till behoven hos institutionerna, och då är det kanske inte alltid så ändamålsenligt att forsla metallföremål tvärs igenom hela landet.

Herr talman! Jag kommer att åka hem till Dalarna efter den här veckan och inte ha med mig något riktigt svar. Jag kommer att säga att ministern väntar på remissvaren och att vi får avvakta hur det kommer att bli. Politik är att vilja och visa väg. I kammaren i dag har vi kunnat se många skiljelinjer i debatt efter debatt. Det är viktigt att det smäller till i talarstolarna ibland så att befolkningen får veta var skiljelinjerna går. Jag hoppas ändå att ministern tar till sig det som jag och Siv Holma har belyst här i dag. När jag lyssnar på Moderaterna, den moderatledda regeringen och de ledamöter som har gått upp i kulturdebatten är ekonomiska konsekvenser det enda som blir belyst. Det sades inget alls om regionalpolitiskt inflytande, vilket jag kunde känna en stark oro över. Till sist, fru talman, vill jag vända mig till kulturministern med ett tack för detta riksdagsår. Vi har av ett överlämnat utredningsförslag förstått att vi ska få en ny språklag som slår fast att det är svenska vi talar i Sverige. Av den anledningen vill jag överlämna en bok där barn förklarar diverse svenska ord och ordspråk. Med den vill jag från socialdemokratiska gruppen önska en skön och avkopplande sommar. Det kan ministern behöva, för det är inte slut på debatterna i kammaren och skiljelinjerna kommer att slå hårt under de år som är kvar.

Herr talman! Anneli Särnblad sade att hon skulle åka hem utan svar. Det framgick redan i hennes första inlägg att hon inte riktigt hade väntat sig något svar eftersom det pågår en remissrunda. Den vill jag naturligtvis inte föregripa. Det är viktigt att ta in de synpunkter som kommer även om de ekonomiska övervägandena alltid måste finnas med. Det kan vara tråkigt, men det behöver inte vara fel. Det viktiga för mig och för oss alla, för vi har ju ett gemensamt ansvar och engagemang, är att kulturpolitiken ser till hela landet. Men då handlar det om innehållet och kanske inte i första hand om regionalpolitik. När det handlar om föremålsvården i Kiruna är frågan hur vi på bästa sätt kan tillgodose de behov som institutionerna har. Även jag får önska Anneli Särnblad en skön sommar med en bok på svenska, nämligen Karin Alvtegens bok Saknad som jag varmt kan rekommendera.