Förebyggande av könsstympning och barnäktenskap

Herr talman! Sara Gille har frågat mig om jag avser att verka för en kartläggning av förekomsten av könsstympning och barnäktenskap i Sverige samt om jag avser att verka för ökat stöd till dem som berörs för att undvika könsstympning och barnäktenskap i Sverige, och i så fall hur.

År 2012 uppskattades antalet könsstympade flickor och kvinnor i Sverige uppgå till cirka 38 000, enligt en rapport som Socialstyrelsen publicerade 2015. Av dessa var cirka 7 400 under 18 år. Uppskattningen bygger på hur många personer som bor i Sverige och har sitt ursprung i länder där könsstympning av flickor och kvinnor är vanligt förekommande. Sedan dess har förutsättningarna förbättrats något då en ny diagnoskod för kvinnor som är könsstympade och söker vård som inte har samband med graviditet infördes av WHO den 1 januari 2015. Tidigare registrerades könsstympning främst i samband med graviditet och förlossning.

Socialstyrelsen fick 2018 i uppdrag av regeringen att inventera vilken vård som erbjuds flickor och kvinnor som utsatts för könsstympning samt analysera och bedöma i vilken utsträckning vården är jämlik mellan regioner. I den delredovisning som lämnades i mars 2020 framkom att antalet flickor och kvinnor som har sökt vård och blivit nydiagnostiserade med en diagnoskod relaterad till könsstympning har ökat stadigt mellan 2012 och 2018 i nästan alla sjukvårdsregioner.

Ökningen kan bero på införandet av den nya koden och att vårdpersonalen har blivit bättre på att registrera diagnoskoder. En annan förklaring kan vara att kvinnor och flickor som har varit utsatta för könsstympning söker vård i större utsträckning än tidigare. Det är positivt att det nu finns ökade möjligheter att registrera utsatthet för könsstympning i kontakt med vården, men alla utsatta söker inte vård. Därför behövs även andra metoder för att kartlägga förekomsten av könsstympning.

Vad gäller barn som förs bort behövs mer kunskap. Enligt en undersökning som utfördes 2020 av Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen i Östergötlands län saknar många kommuner kännedom om personer som har förts ut ur landet i en hederskontext. Av 192 kommuner uppgav 43 att de år 2019 hade kännedom om sammanlagt 172 barn som befann sig eller misstänktes befinna sig i denna situation.

Regeringen initierade 2018 en tvåårig satsning för att ytterligare stärka det konsulära stödet inom familjekonfliktområdet, med särskilt fokus på barn- och tvångsäktenskap. Från och med 2020 inkorporerades satsningen i UD:s ordinarie konsulära verksamhet. UD:s stärkta kapacitet har möjliggjort att en mer nedbruten statistik över uppgifter gällande bland annat risk för tvångsäktenskap har kunnat tas fram gällande de konsulära ärenden som UD hanterar utomlands. Sådan nedbruten statistik för 2018 och 2019 finns redan framtagen och kommer i början av detta år också att tas fram för 2020.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag finns nationell kriminalstatistik om vissa brott som typiskt sett är hedersrelaterade. Det finns även kartläggningar utförda av storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö i samarbete med Örebro universitet i syfte att utreda omfattningen och karaktären av hedersrelaterat våld och förtryck i städerna, och i Uppsala genomfördes en kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck bland unga 2018. Regeringen har också nyligen beslutat att stödja Stiftelsen Allmänna Barnhusets arbete med att förbereda en ny nationell kartläggning av våld mot barn. Kartläggningen innehåller frågor om allvarliga begränsningar i ungas liv, till exempel av möjligheten att själv välja sin framtida partner.

Det är dock inte tillräckligt. Omfattningen av hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige måste kunna bedömas mer tillförlitligt över tid. Statistik är viktigt för att öka kunskapen samt för att bedöma behov och effektivitet av insatser på området. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2021 inrättande av ett permanent nationellt kompetenscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen i Östergötlands län. Det ska ingå i centrumets arbete att regelbundet undersöka omfattningen av hedersvåld i Sverige.

När det gäller frågan om jag avser att verka för ökat stöd till dem som berörs för att undvika könsstympning och barnäktenskap i Sverige, och i så fall hur, vill jag framhålla följande.

Regeringen beslutade 2016 om en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen beslutade därutöver 2018 om en handlingsplan mot könsstympning av flickor och kvinnor.

I samband med handlingsplanen gavs uppdrag till flera olika myndigheter. Bland annat fick Jämställdhetsmyndigheten uppdrag om effektiva arbetssätt och metoder för informationsspridning gällande könsstympning av flickor och kvinnor. Detta uppdrag redovisades den 18 december 2020, och Jämställdhetsmyndigheten har i regleringsbrevet för 2021 fått i uppdrag att fortsätta det påbörjade arbetet.

Socialstyrelsen har i uppdrag att stödja utvecklingen av arbete inom vård och omsorg med mäns våld mot kvinnor. Detta omfattar att ta fram kunskapsstöd och att utveckla metoder för att bedöma stödbehov och risken för upprepat våld i hederskontext.

Den 1 juli i år infördes ett nytt brott, barnäktenskapsbrott, som kan ge fängelse i högst fyra år och ett nytt verktyg, utreseförbud, som ska skydda barn från att föras utomlands i syfte att barnäktenskap ska ingås eller att utföra könsstympning.

Regeringen har nyligen beslutat om ett uppdrag till Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen i Östergötlands län, Brottsoffermyndigheten, Linköpings universitet och det nationella kunskapscentrumet Barnafrid, Polismyndigheten, Socialstyrelsen samt Åklagarmyndigheten att 2020-2022 gemensamt genomföra insatser för att främja tillämpningen av de nya bestämmelserna mot hedersrelaterad brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vidare har regeringen nyligen beslutat att länsstyrelsernas uppdrag att bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck ska permanentas. Från och med 2021 tilldelas de 100 miljoner kronor per år. Kopplat till detta fortsätter arbetet med att utveckla regionala resurscentrum för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. För det ändamålet avsätts ytterligare 10 miljoner kronor under 2021 till länsstyrelserna.

I uppgifterna för det nationella kompetenscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck som regeringen avser att inrätta vid Länsstyrelsen i Östergötlands län kommer det att ingå att stödja kommuner och regioner i deras arbete med att kartlägga förekomst av hedersvåld och planera verksamhet samt att införa, följa upp och utvärdera kvalitetssäkrade arbetssätt och metoder för att förebygga hedersvåld och erbjuda stöd till enskilda utsatta.

Regeringen avser också att inom kort ge en särskild utredare i uppdrag att ta fram en nationell strategi mot våld mot barn, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.

Dessa frågor är högt prioriterade för regeringen och kommer att fortsätta att vara det.

Fru talman! Jag håller med statsrådet om att detta inte är tillräckligt. Könsstympning och barnäktenskap är något som tyvärr ökar runt om i världen och även i Sverige i och med den omfattande migration som bedrivits de senaste åren.

Hjälporganisationer har också larmat om att könsstympning och barnäktenskap ökar internationellt på grund av den rådande coronapandemin. En stor orsak till det är de skolstängningar och den isolering som skett. Detta försämrar flickors rättigheter ytterligare då skolan för dem har fungerat som ett skydd från hemmet. De flickor som lever under dessa medeltida sedvänjor, som avviker från svenska normer, riskerar därför att befinna sig i en ännu större utsatthet då skolan fungerat som ett skydd.

Det finns förbättrad lagstiftning i Sverige, men risker med inte minst inofficiella barnäktenskap kvarstår. Dessa risker förstärks i och med den isolering som sker på grund av corona - detta kan påpekas många gånger.

Vår så kallade feministiska regering talar ofta om det jämställda samhället och säger även, som statsrådet gjorde här, att dessa frågor är högt prioriterade för regeringen. Men trots detta kan vi läsa olika typer av rapporteringar som pekar på att antalet barn som är könsstympade och antalet barnäktenskap samt inofficiella barnäktenskap har ökat under det senaste året. Detta innebär att den jämställdhet och den typ av barnrätt som vår regering talar om har minskat. Barnets rätt har minskat, vilket innebär ett stort misslyckande och ett enormt svek mot de stackars utsatta barn och kvinnor som far illa.

Fru talman! Självklart gläder det mig, som har ett brinnande driv att bekämpa hedersvåld och förtryck, att regeringen nu faktiskt gör en del. Men det är inte tillräckligt.

Att det i dag finns en nationell kriminalstatistik om vissa brott som typiskt sett är hedersrelaterade är visserligen ett steg i rätt riktning, men detta gäller endast vissa brott.

De siffror som statsrådet nämner är fruktansvärda, inte bara för den stora mängden utan även för att de är gamla. Jag citerar statsrådet: "År 2012 uppskattades antalet könsstympade flickor och kvinnor i Sverige till cirka 38 000, enligt en rapport som Socialstyrelsen publicerade 2015." Detta är heller inga tillförlitliga siffror, utan det är uppskattningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Hur ska vi få bukt med hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige om vi inte egentligen vet antalet som har drabbats? Hur ska vi kunna stötta dem som har drabbats om vi inte har koll på vilka som faktiskt utsätts?

Vi behöver en pålitlig nationell statistik kring all form av hedersrelaterat våld och förtryck, men vi behöver också utbildning och stöd samt hårdare straff och utvisningar för dem som inte kan hålla sig till våra regler och lagar.

Vad gäller barn som förs bort är det skrämmande att det inte finns någon statistik kring det heller. Barn kan försvinna under loven, då barnen egentligen ska njuta av sin ledighet, för att sedan inte ens saknas.

Fru talman! Det är fruktansvärt att många kommuner i dag saknar kännedom om personer som har förts ut ur landet i en hederskontext. Jag ställer mig därför frågande till hur statsrådet och regeringen ser på riskerna med ökningen av könsstympning och barnäktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden i Sverige under den pågående epidemin samt att det har tagit så lång tid.

Fru talman! En väldigt tydlig utgångspunkt för mig när jag var kommunpolitiker var att vi behöver statistik om situationen när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck. Men vi behöver inte statistik för att veta att vi måste agera. Vi vet att vi har dessa problem med hedersrelaterat våld och förtryck. Vi kan inte sitta och vänta på siffror för att vidta åtgärder för att ge skydd och stöd till dem som utsätts eller för att vidta åtgärder för att förebygga att utsattheten över huvud taget inträffar. Vi måste jobba på båda fronterna samtidigt.

Det beslut som regeringen tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna har tagit om att permanenta det nationella kompetensteamet vid Länsstyrelsen i Östergötlands län, som ska bli ett nationellt kompetenscentrum, är oerhört viktigt. De kommer bland annat att ha i uppgift att regelbundet undersöka omfattningen av hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige. Det är förstås viktigt att veta hur situationen ser ut i samhället. Det är också viktigt för socialnämnden i respektive kommun att i enlighet med den lagstadgade uppgift man har att vara förtrogen med levnadsförhållandena i respektive kommun kartlägga förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck.

Jag tror att vi är många som har blivit starkt berörda av det faktum att det, precis som riksdagsledamoten beskriver, finns barn som exempelvis har gått på sommarlov och sedan inte kommit tillbaka. Vi har heller inte kunskap om hur många barn det rör sig om. Där håller vi inte måttet. Vartenda barn som förs utomlands för könsstympning eller för att giftas bort mot sin vilja - det finns också uppfostringsresor där inte minst pojkar far väldigt illa - är ett barn för mycket.

Vi har permanentat uppdraget till UD att jobba med att göra vad man kan för att få tillbaka barnen till Sverige igen. Men det absolut viktigaste vi kan göra är att förhindra att de över huvud taget förs ut ur landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver mer statistik över hur situationen ser ut. Vi behöver också jobba med stödet till dem som utsätts för könsstympning. Där är det, precis som med allt våld, så att mörkertalet kommer att minska när vi ökar stödinsatserna och möjligheterna att söka hjälp.

Det här är precis den typ av verksamhet där vi inte kommer att se att det är färre utsatta när vi sätter in stöd, utan vi kommer att se att det är fler utsatta därför att vi når fler utsatta. Det är precis det vi behöver göra.

Där är det väldigt viktigt med det uppdrag som Socialstyrelsen har att både titta på hur situationen ser ut och återkomma med förslag när det gäller vad vi kan ta för steg framåt för att stärka vården för de kvinnor och flickor som har utsatts för könsstympning. Vad behöver vi göra mer för att ge stöd och hjälp?

Jämställdhetsmyndigheten har också ett uppdrag, som nu har förlängts, för att se hur vi kan jobba med attityd- och beteendeförändringar när det gäller könsstympning. Att förhindra och jobba med det förebyggande arbetet och förhindra att flickor och kvinnor utsätts för det här över huvud taget är också helt centralt i det här arbetet.

Varenda gång vi kan ge stöd till en flicka eller kvinna i det här landet som har utsatts för könsstympning innebär en vinst. Varenda gång vi kan förhindra att en flicka utsätts för könsstympning är en vinst, för det här innebär fruktansvärt våld.

Fru talman! Det är jättebra att statsrådet vet att hedersförtrycket och våldet finns, men det räcker inte att bara veta, utan någonting måste också ske.

I regeringens lag om barnäktenskapsbrott som infördes den 1 juli 2020 står det att fängelse kan ges i högst fyra år vid ett barnäktenskap. Är inte barnen värda mer än så? Det är ett väldigt lågt straff i jämförelse med till exempel en våldtäkt mot en vuxen. Det är snarare så att minimumstraffet borde ligga på fyra år.

Alla dessa utredningar och all statistik och samverkan måste stöttas av en ordentlig strafflagstiftning i grunden så att man när man identifierat förövarna kan se till att få bort dem från samhället under en längre tid så att det blir ett varnande exempel för andra.

Fru talman! Det är inte så att hedersbrotten är något nytt i Sverige, och de minskar inte direkt i antal. Det är ett tydligt bevis på att straffen är för låga och inte tillräckligt avskräckande.

Ett barn är en individ som är i beroendeställning till en vuxen. Det är en person som litar på en vuxen och som inte kan försvara sig. Att könsstympa ett barn, vilket innebär en stor smärta och i värsta fall även döden för barnet, är ett fruktansvärt brott. Att tvinga någon att gifta sig med en är ett fruktansvärt brott. Att tvinga barnet till sexuella handlingar är ett fruktansvärt brott.

Detta avskyvärda förtryck är förnedrande, förtryckande och fruktansvärt vidrigt. Det är något som får mig att känna avsky och en enorm ilska. Hur man kan behandla sitt eget kött och blod, eller någon annan individ, på det viset?

Fru talman! Varför är inte straffen högre? Varför utvisas inte fler personer när det har kommit fram att de utfört dessa avskyvärda handlingar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Regeringen har jobbat aktivt med att skärpa straffen. Vi har precis nyligen fattat beslut om en straffskärpningsgrund när det gäller hedersmotiv. Det tycker jag är en mycket tydlig signal till samhället att vi inte accepterar hedersrelaterat våld och förtryck och att vi ser oerhört allvarligt på de här brotten.

Just aspekten att det är ett kollektivt förtryck gör att det är oerhört svårt att ta sig ur våldet och förtrycket, och det innebär en oerhört svår situation för de barn och kvinnor som utsätts för detta.

Jag tror att vi ska fortsätta vara öppna för lagstiftningsförändringar. Det ska vi alltid vara i politiken för att se vad som behövs för att stärka skyddet för de människor, inte minst barn, som lever i vårt samhälle.

Sedan behöver vi också se på vad det finns för behov av stöd och hjälp. Jag tänker på det uppdrag som Socialstyrelsen har att kartlägga och titta på hur vården ser ut och att framöver komma med förslag på hur vi kan stärka stödet för dem som har utsatts för könsstympning. Det ska finnas mottagningar att vända sig till för stöd och hjälp. Det behöver finnas kunskap i sjukvården om att kvinnor kan ha blivit utsatta för detta, för det går att få hjälp.

Det går att få hjälp, inte minst med den fysiska smärta som det här kan innebära varje dag i det dagliga livet beroende på hur svår könsstympning du har utsatts för. Det är ett lidande som ingen kvinna och ingen flicka ska behöva gå med. Det går också att få stöd för det psykiska lidandet som kan vara minst lika svårt. Det kan handla om att man behöver bearbeta övergreppet som det kan innebära att till exempel ha blivit inlurad i en situation som barn och sedan utsatt för det här fruktansvärda övergreppet. Det kan alltså finnas ett behov av att jobba med det psykiska lidande och den psykiska ohälsa som det här övergreppet kan innebära.

Sedan är det som jag lyfte fram om Jämställdhetsmyndighetens uppdrag också viktigt, alltså att se på hur vi kan jobba med beteende- och attitydförändringar. Det handlar både om lagstiftning, som jag började anförandet med, och om att titta på hur vi kan jobba med att förändra på djupet och bidra till att förändra de här skadliga attityderna.

Normer och värderingar kan vara svåra att förändra hos människor, men det är inte omöjligt. Jag brukar ta anti-agalagstiftningen som ett exempel. Politiker i Sverige visade ledarskap. Det var en sorts ledarskap som jag tror att vi skulle behöva visa tydligare i dessa dagar och inte vara rädda för att fatta beslut. Politikerna hade en majoritet av svenska folket emot sig men sa: Det här är rätt sak att göra. Våld mot barn är aldrig någonsin okej, och den här lagstiftningen ska vi ha.

Det gick ganska fort i just det fallet efteråt med attityd- och beteendeförändringar hos svenska folket. I dag är det inte många som tycker att våld mot barn är okej.

Den typen av attitydförändringar och beteendeförändringar måste vi också jobba med när det gäller könsstympning, för det är helt avgörande för att komma åt grundproblematiken och förhindra att flickor utsätts för det här fruktansvärda lidandet och det fruktansvärda övergrepp som könsstympning innebär.

Det måste vi ta ansvar för. Vi måste ta ansvar för att det ska få konsekvenser att utsätta sitt barn för detta, vi måste ta ansvar för att förhindra att barn förs utomlands och utsätts för detta och vi måste jobba med att komma åt normerna och värderingarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Varför har barn och kvinnor som har utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck inte samma prioritet som till exempel de afghanska männen som fick uppehållstillstånd? I mina små öron går det inte ihop med att regeringen har utnämnt sig själv till att vara en feministisk regering.

Vi ska varken låta islamismen eller den så kallade hedern få ha ett fäste i Sverige. Att man över huvud taget kallar det för heder är fruktansvärt då det är så långt ifrån heder man bara kan komma. Att vrida på orden och kalla det för något som det inte är måste vi upphöra med och i stället stå för vad saker och ting egentligen är.

Jag tar statsrådet på orden om att dessa frågor är högprioriterade av regeringen först när statsrådet och regeringen visar det på riktigt. Att tillsätta utredningar och stifta lagar som sedan inte räcker till är pinsamt.

Vi vet mycket väl att det är en stor skillnad på ord och handling. Hade detta varit högprioriterat skulle regeringen ha gjort mer och mycket tidigare.

Men, fru talman, tvärtemot vad regeringen hävdar är det här inte en högprioriterad fråga, för då hade det funnits strängare och hårdare straff. Detta handlar mer om att vi har en regering som är rädd för att förlora sina kärnväljare och därför blundar för förtrycket.

Fru talman! Det är pinsamt hur få förslag det kommer från Sverigedemokraterna när det gäller att ta steg framåt mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det grundar jag också på tidigare meningsutbyten som jag har haft med riksdagsledamoten. Jag ber om överseende med att jag tar till hårda ord, men jag tycker att det är berättigat.

Jag tycker också att det är oerhört sorgligt att ställa afghanska pojkar som har flytt för livet från ett fruktansvärt förtryck, också hedersförtryck och förtryck från religion, i Afghanistan eller Iran - mot andra barn som har det fruktansvärt svårt, i det här fallet flickor som har utsatts för könsstympning. Jag tänker att om man har ett barnrättsperspektiv med sig är det självklart att kämpa för alla barn. Det sitter i ryggmärgen.

Jag vill också säga att det är oerhört viktigt att hela tiden fundera på vilka steg framåt vi kan ta för att bekämpa förtrycket.

Det är ett ständigt pågående arbete med uppdrag till myndigheter, med lagstiftningsförändringar, med resurser till länsstyrelserna, kommuner och regioner för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck, med inrättandet av ett nytt nationellt kompetenscentrum och med resurser till länsstyrelsernas regionala resurscentrum för att barn ska kunna få hjälp oavsett var i landet de befinner sig. Men vi har väldigt lång väg kvar i arbetet för att utrota det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det är inte något vi kommer att lösa i en handvändning.

Den här kampen är vi många som bedriver i politiken. Och det kommer vi att fortsätta göra, över partigränserna, för att hela tiden se till att ta steg framåt som gör konkret skillnad i barns liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.