Förbud mot synliga religiösa symboler

Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig om regeringen kommer att ta fram förslag för att förbjuda synliga religiösa symboler för barn i förskola och skola.

Låt mig inleda med att säga att det är helt oacceptabelt att personal i förskolan kan tänka sig att kontrollera och tvinga barn att bära slöja. Barn och elever ska ges förutsättningar att själva forma sina egna uppfattningar gällande religion eller annan trosuppfattning.

Utbildningen ska enligt skollagen (2020:800) förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Skolan och förskolan ska enligt läroplanerna aktivt och medvetet främja elevernas lika rättigheter och möjligheter, oberoende av könstillhörighet. Detta sammantaget utgör grunden för det svenska skolväsendet.

Religionsfriheten är grundlagsskyddad i regeringsformen, och barn och elever ska därför ha möjlighet att såväl ge uttryck för sin tro som att avstå från att delta i konfessionella inslag i utbildningen. Att deltagande i konfessionella inslag ska vara frivilligt regleras också i skollagens första kapitel.

Barns rätt till religionsfrihet skyddas också av bland annat Europakonventionen och barnkonventionen, som gäller som svensk lag. Barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet ska respekteras. Barn har samtidigt rätt att skyddas mot alla former av våld och utnyttjande, även när barnet omvårdas av sina föräldrar. Religionsfriheten kan aldrig användas som skäl för att utöva förtryck och våld mot ett barn.

Av barnkonventionen följer även att barnet ska ges möjlighet att uttrycka sina åsikter vad gäller religionsfrågor. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. I sammanhanget bör också nämnas vikten av att värna yttrandefriheten, en av demokratins hörnstenar. Därför anser jag inte att ett förbud mot religiösa symboler eller religiös klädsel i skolan eller förskolan är rätt väg att gå.

Med detta sagt om individens fri- och rättigheter vill regeringen dock öka kontrollen av konfessionella inslag i skolväsendet och lämnade därför i mars 2022 propositionen Tydligare krav på fristående förskolor, skolor och fritidshem med konfessionell inriktning. Propositionen innehåller bland annat förslag till ändringar i skollagen som innebär att relevanta begrepp såsom konfessionella inslag och konfessionell inriktning definieras, i syfte att tydliggöra begreppen. Förslagen värnar och tydliggör såväl barns och elevers rätt att avstå från religionsutövning i förskolan, skolan och fritidshemmet som deras rätt att utöva sin trosuppfattning.

Låt mig också vara tydlig med att hedersrelaterat våld och förtryck och dess olika uttrycksformer som kränker individens frihet är allvarliga samhällsproblem som inte ska få förekomma i förskolan och skolan. Regeringen har därför gett Statens skolverk i uppdrag att erbjuda skolpersonal kompetensinsatser i syfte att bland annat främja jämställdhet samt motverka hedersrelaterat våld och förtryck.

Skolverket har även tagit fram material till stöd för skolans arbete med hedersrelaterat våld med utgångspunkt i de reviderade läroplaner som börjar tillämpas höstterminen 2022. I februari 2022 redovisade Skolverket även ett regeringsuppdrag om stärkt systematiskt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck inom skolväsendet, inklusive förskolan.

Jag är övertygad om att de förbättringar vi nu föreslår i regelverket är ett viktigt steg för att göra det lättare för elever att avstå från religiös påverkan samtidigt som deras rätt att utöva sin trosuppfattning upprätthålls.

Fru talman! Tack, skolministern, för svaret! Men egentligen är det en redogörelse för något helt annat än själva frågan.

Jag möter varje dag i verksamheten Varken hora eller kuvad, och som Amineh med egna erfarenheter, unga flickor i skolåldern men också äldre kvinnor som tvingas bära slöja.

En av dem är Jasmine, som medverkade för ett par veckor sedan i Hederspodden, där hon berättade att hon var sju år när hon kom till Sverige tillsammans med sin familj från Irak. Mamman bär dock inte slöja i Irak, men här i en Stockholmsförort bär hon den för att hennes man och hans familj vill det. Så småningom påverkar man Jasmine hårt för att hon ska bära slöja. Vid nio års ålder hålls en jätteceremoni. När flickan ska bära slöja har man denna ceremoni, och hon kan inte säga nej. Det innebär att hon helt plötsligt kommer till skolan som en helt annan människa.

Detta formar Jasmines och hennes systrars liv till dess att de blir 30 år. Nu när hon är 30 år har hon tagit av sig slöjan, men alla har tagit avstånd från henne. Detta är inte en frivillighet, och det är inte ett religiöst utövande. Det handlar inte om något frivilligt, som det hävdas i de vackra orden här, i våra lagar och i barnkonventionen - tyvärr.

Jag har burit slöja. Jag gjorde det till dess att jag var 13 år. Man har hela sin egen familj, omgivningen, lagar, moskén och området på sig. Beskrivningen är exakt densamma för invandrarkvinnor och invandrarflickor - vi pratar förresten om flickebarn - i skolan och förskolan.

Varför ska internationella konventioner bara gälla Sverige? Frankrike är ett EU-land, och de borde ha samma ansvarstagande när det gäller Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Men Frankrike har genomfört detta, och de har inte stämplats för rasism eller islamofobi. Det har snarare efter några år kommit en del undersökningar som visar att det har gynnat integrationen och att flickors självförtroende har ökat, för om du vågar vara i skolan och förskolan och simma på skoltid utan slöja och utan extra klädsel kan du också vara den som du är utanför skolan.

Jag menar att vi visst kan göra det här. Vi kan inte lämna den här frågan till enskilda skolledare eller personal för att de ska ta ställning. Barn är trogna mot sina familjer, och skolpersonal är också väldigt mån om att ha en god relation med föräldrarna.

Å ena sidan hävdar vi att skollagen ska gälla, att ändringar nu sker i läroplanerna och att vi ska kämpa emot hedersförtryck, men å andra sidan låter vi religiösa skolor tillrättavisa och säga att de har andra lagar att ta hänsyn till. Gäller skollagen, gäller jämställdheten, gäller allas lika värde för alla kvinnor och barn i Sverige eller inte? Mitt svar är tyvärr nej, de gäller inte för de religiösa, oavsett vilka de är. Min fråga är: Varför ska vi inte vara tydliga?

Fru talman! Jag håller med Amineh Kakabaveh om problematiken och om att den kultur som finns i hemmet kan utgöra ett hedersrelaterat förtryck. Det kan finnas våld. Det kan finnas många saker där.

Det jag tänker på som är viktigt är att vi ibland kan tro att det finns en sorts inneburen rätt att få driva skola i Sverige och att få påverka andra när man driver skola och att man på så sätt får använda skattemedel för att påverka och så vidare. Det här är två liknande sorters problematik men på två olika områden. Jag tycker att det är lika förkastligt att det finns på båda områdena.

Det jag tänkte begränsa mig till i dag handlar framför allt om det som finns i skolan. Barn och elever ska inte tvingas bära slöja mot sin vilja i förskolan eller skolan, utan flickor och kvinnor ska själva bestämma över vad de har på sig. Jag är mycket medveten om, som Amineh Kakabaveh påpekade här, att vi tar med oss kulturen hemifrån. Att kontrollera och begränsa barns och elevers val av kläder kan vara ett uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck.

Det är därför vi stärker de krav som finns på skolhuvudmän för hur det här tillämpas. Vi tydliggör de friheter man ska ha, och vi inför också i läroplanen flera områden som handlar om att man har en fördjupad diskussion i varje klassrum med eleverna och att det finns resurser och kunskap i skolan kring de här områdena. Skolan är en väldigt viktig del av elevernas och barnens liv, och förskolan likaså. Därför är det viktigt att det uppmärksammas av skolan om det förekommer i hemmet och att det finns kunskaper och att skolan kan erbjuda perspektiv på de grundläggande fri- och rättigheter som alla barn och elever har. Det handlar till sist om att få välja själv, tänka själv och uttrycka sig själv.

Det ställningstagande vi har gjort nu är att det finns rättigheter att få vara sig själv och uttrycka sin övertygelse, men man ska aldrig tvingas in i någonting. Därför är det viktigt att vi ser över de möjligheter som finns för att till exempel bedriva en skola där man har en religiös inriktning som gör det i princip omöjligt att inte delta i de religiösa uttryck som finns.

Här måste vi tänka efter. Det är till sist skattemedel som används, det är skolan som alla måste gå till och det är vårdnadshavare som väljer skola till sina barn. Här är det viktigt att vi håller skolan ren från sådan här påverkan som inte är tillåten.

Fru talman! Tack, statsrådet, för förtydligandet!

Det är klart att ansvaret ligger hos oss politiker, beslutsfattare och myndigheter att skydda och rädda barn. Men det är faktiskt också en mänsklig rättighet att inte utöva en religion, och det borde vara en självklarhet i det sekulära, feministiska Sverige och för alla partier, nästan, som hävdar samma sak. Men samtidigt säger vi att hur bra lagar vi än har i dag mot hedersförtryck gäller i verkligheten något helt annat. Varje dag möter jag folk som berättar det.

När jag var på väg hit ringde två flickor - de visste att jag skulle debattera detta - som är 18 och 22 år, och de sa: Amineh, den enda som vågar höja rösten är du. Varför vågar inte andra? Varför lämnar vi den här frågan till främlingsfientligheten eller till religiösa ledare och moralpoliser i förorten?

Jag vet en mamma som flyttade från Sörmland till en förort här i Stockholm och vars döttrar inte bär slöja. Alla andra gör det. De blir nypta och man frågar varför, och man kommer och knackar på hennes dörr och frågar varför hennes flickor kommer till skolan utan slöja. Gråtande säger hon: Amineh, hur ska jag göra som ensam kvinna som jobbar inom vården för att flytta från området? Jag säger nej, jag vill inte att någon ska flytta från något område. Jag vill att vi ska ha lagar och regler som gäller även människor från andra delar av världen, oavsett religion och oavsett bakgrund.

Det här handlar också om kön. Det här gäller inte männen, det gäller inte ortodoxa, muslimska eller kristna män, utan det gäller bara kvinnor och flickor. Står vi på barrikaderna för deras rättigheter? Det stämmer inte. Flickebarnens kroppar och hår sexualiseras från barnsben. Man säger: Du är oren. Jag har hört det. Jag blev kallad för det när jag vägrade slöja, till exempel. Man är en dålig flicka, och enligt lagar i många länder som Saudiarabien, Iran, Afghanistan och Qatar skapar man oordning i samhället om man gör så, för det anses att när flickebarnen visar sina hårstrån kan männen bli upphetsade.

Här handlar det om synen på män, på kvinnor, på samhället och på barn - det är vidriga saker som ligger bakom den etik och moral som finns bakom de här symbolerna. Därför menar jag att vi måste ta detta på allvar.

Jag kontaktas under ramadan av många av mina vänner som är skolkuratorer och annat, och de säger att barnen som är sex sju år fastar och inte kan koncentrera sig. De frågar: Vad är det ni håller på med, Amineh? Då säger jag att jag via interpellationer försöker upplysa om detta. I sina egna hemländer har de inte de här reglerna för små barn. Turkiet är ändå ett muslimskt land, men i lagarna skyddar de faktiskt barn under 18 år.

I det feministiska och sekulära Sverige vill jag skydda barnen. Jag vill att de ska kunna ha slöja på sig på vägen till skolan, men sedan, när de kommer till skolan och förskolan, ska de kunna stänga in sina religiösa tecken i ett skåp och sedan ta på sig dem igen när de går hem. Kan vi inte stå för det? Kan vi inte stå för att de här flickorna ska kunna göra ett eget val?

Fru talman! Jag håller med Amineh Kakabaveh om att det här är en svår och komplex problematik. Ibland pratar vi i Socialdemokraterna om att ta tillbaka den demokratiska kontrollen, och när vi pratar om detta handlar det faktiskt om att ta tillbaka skolan som plattform från människor som tror att de har en mänsklig rättighet att bedriva skola med ett specifikt syfte. Syftet kan vara att påverka religiöst, att få ta med sig sin kulturella inblick eller sin trosuppfattning och blanda ihop den med läroplanen och välja och vraka och göra det med våra skattemedel. Andra bedriver den för att de vill tjäna pengar. Då vill de kanske inte ha flickor som har viss längd på kjolen, och då finns det andra uttryck.

Vi i Sverige har att driva tanken att skolan ibland är en starkare rättighet än att få uttrycka sin religiösa känsla och så vidare.

Jag tycker att vi har ett problem i Sverige i och med att vi inte har en demokratisk kontroll av skolan. Det ska vara tydligt vad skolan har för syfte. Till sist: I svensk skola ska man börja i förskolan och skolan. Man ska bli en ung vuxen och kunna få sitt första jobb med ett psyke i behåll. Om man ska ha ett psyke i behåll och vara en ung människa som har provat sina egna tankar, förstår demokratins rättigheter och möjligheter, har möjlighet att också vara en religiös individ, om man så önskar, är det viktigt att vi upprätthåller rätten att inte bli påverkad men också rätten att kunna uttrycka saker. Men självklart ska det handla om ålder och mognad, och man ska aldrig vara utsatt för påverkan.

Därför är det viktigt att vi har en läroplan som lyfter upp de aspekter som det innebär att vara människa, vara troende, kanske vara religiös eller att vara icke-religiös. Vilken plats i samhället har religion och andra kulturella uttryck? Och vilken plats har detta inte i samhället? Vad är acceptabelt och inte? Det här måste diskuteras så att alla barn utvecklar en känsla för sig själva, sitt eget liv och sina egna beslut.

Det är därför viktigt att man under sex- och samlevnadsundervisningen i skolan pratar om sexualitet, samtycke och relationer. Relationer har också att göra med andra saker, som relationen till sig själv, sin egen kultur och sin egen sexuella läggning.

Jag tycker dock också att det är viktigt att det finns utrymme för personliga uttryck, varav vissa kan vara religiösa. Men här är det viktigt att vi har personal som kan lyssna in och att det finns en socialtjänst som kan gå in när det finns otillåten påverkan.

Jag tycker också att det är väldigt viktigt att det finns en god dialog mellan skolan och alla som har barn i skolan om vad skolan står för, vad Sverige står för, vad vi inte vill se i svensk skola och vad vi kanske heller inte vill se utanför skolan. Det tycker jag att vi ska våga säga och stå upp för.

Jag är därför väldigt glad över att Amineh Kakabaveh har ställt dessa frågor till mig, för dem ska vi inte sluta diskutera. Ju mer vi diskuterar dem, desto mer måste vi våga ta ställning och desto fler människor upplyser vi såväl om rättigheter och möjligheter som om sådant vi inte vill se.

Fru talman! Tack, skolministern, för tydligheten! Det är viktigt att kunna stå upp utan att vara rädd för så kallade känsliga frågor. I Sverige vågar man nästan inte prata om det som är ett problem. Det finns en del högljudda män inom alla religioner. Så fort man pratar om detta skriver och säger de: Oj, oj, oj. Det är bara män. Det är sällan kvinnor.

Titta på Livets ord eller islamistiska och religiösa skolor! Det är sällan kvinnor som är på oss; det är oftast män. Det här är också en aspekt. Det är vi kvinnor eller flickebarn som ska betala priset. Männen får äran av att skriva debattartiklar i tidningarna och utöva påverkan, medan vi ska vara tysta eftersom det är känsliga frågor.

Nej, vi måste stå upp nu när skolplanen ändras och nya lagar är på plats. Alla partier och framför allt regeringen har nu satsat så mycket pengar mot hedersförtryck. Då kan vi inte med ena handen bidra med detta och med andra handen upprätthålla könsförtryck och mekanismer som trycker ned flickebarn och unga.

Enligt de rapporter som har kommit - bland annat har forskaren Devin Rexvid gjort undersökningar om detta - har de flesta av dem som omhändertagits enligt LVU flytt, såsom Jasmine som jag nämnde, på grund av religiös påverkan eller för att de vägrar bära slöja. Malmörapporten ger en tydlig och klar bild av hur föräldrar säger till sina små flickor i förskolan att de inte ska sitta i knät på en man. Detta måste vi stoppa.

Fru talman! Jag håller helt med Amineh Kakabaveh om att vi ska fortsätta tala om dessa frågor. Det här handlar inte bara om skolan utan också om andra områden. Vi försöker lägga fram förslag inom mitt ansvarsområde, pedagogisk omsorg. Vi har även segregationsfrågan och hur vi använder skolköerna. Men vi kommer också in på annat som rör bostadssegregation. Vi kan tala om arbetsmarknaden och möjligheter att lära sig ett språk och få ett jobb.

Slutligen handlar det kanske om kvinnans möjlighet att leva ett självständigt liv, att fatta sina beslut och kunna göra det i ett självständigt system. Har vi ett samhälle i samhället där män styr blir det lätt på mäns villkor, och detta ska vi inte acceptera utan motverka.

Det är därför viktigt att vi har en skola som inte spär på bostadssegregation och att det i skolan inte handlar om vem din mamma och pappa är utan vad du vill. Du ska lyckas oavsett om du har en NPF-diagnos eller om du har föräldrar som inte kan hjälpa dig med läxor. Det ska vara möjligt för alla att lyckas i skolan och ta sig in på gymnasiet. Att klara gymnasieskolan är en biljett till att kunna fatta egna självständiga beslut.

Jag vill tacka Amineh Kakabaveh och hoppas att vi möts igen i interpellationsdebatter, för den här frågan ska vi fortsätta debattera.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.