Förbättrad vinterberedskap och underhåll inom järnvägen

Fru talman! Pia Nilsson har ställt följande frågor till mig: Vilka åtgärder har jag för avsikt att vidta för att säkerställa en förbättrad vinterberedskap inom järnvägssystemet både på kort och på lång sikt? Kommer jag att ta initiativ till att underhållet till järnvägssystemet utökas? Vilka åtgärder tänker jag vidta för att järnvägsunderhållet ska bli effektivare? Per Unckels betänkande Förbättrad vinterberedskap inom järnvägen har skickats ut på remiss, och remissvaren ska inkomma före årsskiftet - jag tror att man har satt datumet den 15 december. Betänkandet och remissvaren kommer att sammanvägas för att därefter ligga till grund för eventuella nödvändiga åtgärder. Men det bör tilläggas att ansvaret för förbättrad vinterberedskap ligger hos samtliga aktörer inom järnvägsbranschen. Endast med ett samarbete mellan alla berörda aktörer kan liknande situationer som den gångna vinterns väderproblematik motverkas. Det är därför med stort intresse som jag ser fram mot att få ta del av resultatet från den krisövning som Per Unckel fick i uppdrag av regeringen att genomföra i går. Per Unckel har också redan i betänkandet dragit slutsatsen att en sådan övning för järnvägssystemets aktörer bör genomföras minst vart tredje år. Regeringen har nyligen beslutat om en historisk infrastruktursatsning på närmare 500 miljarder kronor fram till 2021. Vidare har regeringen den senaste mandatperioden kraftfullt ökat resurserna för drift och underhåll av det svenska järnvägsnätet. Sedan år 2006 fram till i år har anslagen till drift och underhåll av järnvägsnätet ökat med 38 procent i löpande prisnivå. Trafikverket, den nya myndigheten, har en nyckelroll i genomförandet av infrastruktursatsningarna genom sitt uppdrag att ansvara för planering, byggande, drift och underhåll av statliga vägar och järnvägar. Just genom själva bildandet av Trafikverket har förutsättningar nu skapats för en ökad effektivisering. Till exempel kan Trafikverket i kraft av sin storlek spela en viktig roll för att genom sina upphandlingar driva på produktivitetsutvecklingen inom anläggningsbranschen. Metoder håller nu på att tas fram för att bättre följa upp att anläggningsbranschen blir mer effektiv. Till exempel har Statskontoret i början av förra månaden redovisat sitt regeringsuppdrag om olika metoder för att mäta produktivitet och innovationsgrad i anläggningsbranschen. Vidare har regeringen tillsatt en kommitté, Produktivitetskommittén, som löpande ska följa upp Trafikverkets åtgärder med avseende på att förbättra produktivitet och innovationsgrad inom anläggningsbranschen. De effektiviseringsvinster som successivt uppstår innebär att tillgängliga medel kan räcka till fler angelägna åtgärder inom Trafikverkets verksamhetsområde. Regeringen har även i en proposition till riksdagen i oktober 2010 föreslagit åtgärder för att höja kvaliteten i järnvägssystemet. Syftet med förslaget är att ge järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare ekonomiska incitament att förebygga störningar i järnvägstrafiken. Genom förbättrat underhåll på fordon och infrastruktur ska driftstörningar i järnvägssystemet förebyggas. Vad gäller drift och underhåll har regeringen för avsikt att inleda en större samlad genomlysning av underhållet av vägar och järnvägar, med utgångspunkt i Riksrevisionens nyligen gjorda granskningar.

Fru talman! Jag vill börja med att hälsa vår nya infrastrukturminister, Catharina Elmsäter-Svärd, välkommen, och jag vill också tacka för svaret. Den värsta vintern i mannaminne slog till med full kraft i mitten av december i fjol. Det var snö, is och kyla. Termometern visade på minusgrader ända in i april. Det värsta tågtrafikkaoset i mannaminne uppstod under denna fruktansvärda vargavinter. I 83 000 timmar fick resenärerna vänta på försenade tåg. Det är mer än dubbelt så mycket som under en normalvinter. Vad var det då som orsakade detta totala haveri, där varken tåg, spår eller information fungerade? Det var spårväxlar som upphörde att fungera på grund av snö och is. Skador på lok och vagnar uppstod på grund av snö, is och kyla. Det uppstod skador på signalutrustning på grund av snö, is och kyla. Men det var också problem i den operativa planeringen hos järnvägsföretagen och Trafikverket. Mitt i detta kaos fick människor stå och vänta i 83 000 timmar på försenade tåg, för att inte tala om alla avgångar som ställdes in. Fru talman! Regeringens insats så här långt har varit att utse Per Unckel att utreda den samlade hanteringen av vinterns störningar. I uppdraget ingick även att ge förslag till att förbättra vinterberedskapen. Utredningen är nu klar, och förslagen presenterades i mitten av oktober. I väntan på utredningens remissvar drar snöoväder in över landet, men ministern tycks inte ha bråttom. Hon vill försäkra sig om att det verkligen finns någon grund för "eventuella nödvändiga åtgärder". Vad betyder det? Tror inte ministern att det behöver vidtas några nödvändiga åtgärder? Ministern tycks mena att det nu är upp till järnvägsaktörerna att se till att vinterberedskapen förbättras. De har vidtagit åtgärder - det vet både Catharina Elmsäter-Svärd och jag - för att vara bättre rustade. Min fråga var: Vilka återgärder tänker ministern vidta? Ansvaret fallet tungt på regeringen. Per Unckel har identifierat ett antal olika anledningar till det kaos som uppstod. Det är allt från för få snöplogslok till bristande kommunikation. Men det stora problemet är en sliten infrastruktur och ett järnvägssystem som har slagit i kapacitetstaket och saknar förmåga att hantera störningar. Fru talman! Per Unckel hävdar att en utbyggnad av spårkapaciteten är det som krävs för att kunna klara av de förväntningar som finns på tågtransporter för både gods och persontrafik. Jag delar hans uppfattning till fullo. Underhållet är en annan viktig faktor för att stärka vinterberedskapen. Något svar om infrastrukturministern kommer att ta initiativ till att utöka underhållet har jag inte fått. Ministern verkar nöjd med att resurserna till underhållet har ökat med 38 procent, som hon påstår, i löpande prisnivå sedan 2006. Men hur stor är den reella ökningen i förhållande till resandeutvecklingen? Persontrafiken har ökat med 18 procent under den här tiden och godstrafiken med 19 procent. Fru talman! Det mest beklämmande är att i det budgetförslag som regeringen har lagt fram föreslås minskade resurser till både investeringar och underhåll av järnvägar de kommande fyra åren. Per Unckels utredning pekar tydligt ut behovet av ökade investeringar i såväl underhåll som nya spår, men regeringen har valt att göra tvärtom. Järnvägsaktörerna har ett stort ansvar, och infrastrukturministern likaså. Hur många timmar ska resenärerna behöva vänta den här vintern?

Fru talman! Visst är det fascinerande, Pia Nilsson, att en gång om året blir det vinter, och tänk så förvånade alla blir när den väl kommer. Visst var det så - och jag är fullt medveten om det - att förra året var det nog många som togs på sängen. Vad man har konstaterat för var och en som på något sätt är aktör inom till exempel järnvägssidan är att man oftast har väldigt bra konkreta förslag till åtgärder för både hur man ska hålla sig i beredskap och vad man ska göra när det väl slår till. Det kom inte minst efter den vinter vi hade 2001/02. Men sedan var det mildvinter, och man tänkte väl att det inte händer så mycket igen. Det är oerhört viktigt att jag från min sida gör det som Per Unckel har föreslagit och låter Trafikverket årligen få återkomma med åtgärder i en redovisning till regeringen så att man ligger på för varje år och stämmer av hur man står i sin beredskap. Det var också därför vi hade krisövningen, för att se på vilket sätt aktörerna har tagit lärdom av den vinter som var nu senast och få veta hur pass på tå man står just nu. Fru talman! Det är självklart, som Pia Nilsson säger, att det ligger någonting i att problemen som vi såg förra vintern hör samman med att det finns för lite spår och för slitna spår. Det är ett problem. Detta är ingenting som har uppstått de två senaste åren. Vi har ett eftersläpat underhåll, som man nog kan säga sträcker sig både 15 och 20 år tillbaka i tiden. Det är lätt slå sig för bröstet och säga att regeringen gör för lite. Vad regeringen gjorde redan när alliansregeringen tillträdde år 2006 var att konstatera att anslaget för drift och underhåll då låg på under 4 miljarder per år, 3,8. Man höjde anslaget, och för den planperiod som sträcker sig fram till 2021 ligger det på nästan 5,3 miljarder per år. Det är 1 ½ miljard mer per år. Låt oss vara realistiska. De åtgärder som behöver göras och som det finns ett historiskt behov av kan vi inte se färdiga i morgon fast vi skulle behöva dem redan i dag. Det är problemet med infrastruktur. Det är just därför det är oerhört viktigt att jag ser till att de pengar som är avsedda kommer till och används effektivt och att vi gör rätt saker. Det är viktigt att vi också månar om människors tid. Är det någon utmaning som jag tycker känns oerhört angelägen tillsammans med aktörerna är det detta. Pia Nilsson nämnde till exempel information. Eftersom det är flera olika aktörer som samarbetar är detta en utmaning som vi måste lösa och hantera. En resenär som kliver på ett tåg bryr sig egentligen inte om vem det är som kör tåget eller på vems bana det åker. När man kliver av på en perrong förväntar man sig att den vintertid är både skottad och sandad. När man kliver in genom dörrarna på en stationsbyggnad förväntar man sig att stationen är öppen, i synnerhet om det blivit en försening en sen vinternatt. Här har vi olika aktörer. Det är självklart att dessa måste jobba mer och bättre tillsammans. Det är också en del av den krisövning som var i går och som jag ser fram emot att se utvärderingen av. Det finns en hel del som vi tar till oss om vi tittar på hur man investerar och jobbar bättre med underhållet. Det gäller inte minst Riksrevisionens kritik och den genomlysning som vi håller på med under december. Vi kommer inte att komma i kapp med allting detta år. Men om var och en gör det man har sagt att man ska göra blir denna vinter åtminstone bättre än den förra.

Fru talman! Anslaget för underhållet, Catharina Elmsäter-Svärd, är mindre 2011 än vad det var 2010. Det ligger på ungefär samma nivå 2012, och sedan minskar det igen 2013 och 2014. Det går stick i stäv med vad Trafikverket önskar. Man vill ha ett högre anslag för underhåll. Att det har ökat sedan 2006 är rätt givet med tanke på resandeutvecklingen. Antalet resor har ökat med 18 procent vad gäller persontrafik och 19 procent för gods. Den reella ökningen är egentligen väldigt liten. Infrastrukturministern menar att det största ansvaret för en förbättrad vinterberedskap åvilar samtliga aktörer inom järnvägsbranschen. Självfallet ska ansvar utkrävas av dem. Vi vet att Trafikverket, SJ och Jernhusen redan sjösatt ett antal förbättringsåtgärder, och du nämnde lite grann om det. Men det är väldigt oroande när personer som arbetar med banunderhåll på fullaste allvar menar att det inte finns förbättrad beredskap inför vintern. Både snöskottare och maskiner saknas, påstås det. Antalet snöskydd till spårväxlarna är mindre. De 400 miljoner som avsatts till förbättringsåtgärder har man inte märkt av. Tvärtom tror man att kaoset kan bli etter värre detta år, mest på grund av att det är så många olika entreprenörer inkopplade och att samordning inte existerar. Kompetens och resurser saknas, hävdas det. Dessutom finns det uppgifter som gör gällande att flera kontrakt mellan Trafikverket och snöröjningsentreprenörer ännu inte är omförhandlade. Har infrastrukturministern någon kännedom om detta? Finns det anledning att tro att de 400 miljoner kronor som är avsedda för Trafikverkets konkreta förbättringsåtgärder inte kommer att få avsedd effekt? Om så är fallet, vad tänker ministern göra åt det? Ministern nämnde lite kort att man var missnöjd med trafikinformationen. Det går bara inte att ta miste på. Felaktig eller helt utebliven information var det som skapade mest missnöje hos resenärerna i samband med vinterstörningarna, vilket sannolikt har påverkat förtroendet för tågtransporter negativt. Trafikinformationen måste förbättras. Det är en helt avgörande förtroendefråga för järnvägen som transportsystem. Tänker ministern agera för att en tydlig och pålitlig kommunikation kommer att upprätthållas mellan järnvägssystemets olika parter? Vilket ansvar har ministern?

Fru talman! Resandet ökar, och det är vi säkert glada för både Pia Nilsson och jag. Det är klart att ju fler tåg som åker, desto större blir slitaget. Det brukar hänga ihop. Pia Nilsson säger att anslaget för underhåll minskar, inte minst mellan 2010 och 2011. Det är riktigt. Men kom också ihåg att regeringen tillförde extra mycket resurser 2009 och 2010. Man kan inte bara jämföra år från år, utan man måste titta över hela planperioden - det är ju så vi budgeterar. Ibland kan man tycka att det är ett problem när det gäller infrastruktur, där den fysiska planeringen och den ekonomiska planeringen inte alltid går hand i hand. Men det är så riksdagen har beslutat, och då ligger underhållet i snitt på 5,3 miljarder per år. Därutöver har också Trafikverket möjligheter att inom sina anslagskrediter använda åtgärder för till exempel extra insatser, och därav de 400 miljoner som man nu har valt att sätta in. Jag tror att vi ska vara så pass öppna, ärliga och medvetna om att förra vintern inte var okej på något sätt. Alla var inte på tå, och man var inte så förberedd som man borde ha varit. Den lärdomen har alla dragit. Det gäller också tekniken. Jag har själv varit i Hallsberg, där den stora bangården fick stängas tidigt i våras med stora konsekvenser för hela godstrafiken. Där har man problematiken med att det är så mycket tekniska signalsystem som ligger i spåren på 27 000 olika ställen. Man har förbättrat och byggt upp tekniken sedan 2004. Men snöplogsutrustningen är anpassad för det gamla systemet, och om man plogar där förstör man signalsystemen. Därför har man nu kommit på att man ska beställa nya maskiner, men de kommer inte till den här vintern utan till våren. Man hinner inte i kapp i tiden. Jag tror inte att allting kommer att lösas denna vinter, men man har i alla fall gjort sina beställningar. I Hallsberg lägger man till exempel ned värmeslingor för att hålla vissa delar av banan mindre sårbara. Det blir inte heller riktigt färdigt före jul, utan det kommer senare. Det är inte helt okej - det är klart att man hade kunnat beställa tidigare. Men nu har man i alla fall beställt. Det är likadant om man pratar om underhåll, där vi kommer att se var det finns brister. Men det görs också investeringar, med fler mötesplatser och dubbelspår på sina håll. Trots allt är det problematiskt att köra om ett försenat tåg om det bara finns ett spår. Det är naturligtvis inte möjligt. Jag tror att det är en kombination av vilka investeringar som vi gör på lång sikt och hur vi underhåller. Men det som många människor och resenärer eller de som är beroende av varutransporter och gods funderar på är: Vad händer den här vintern? Nu har snöflingorna börjat falla, och man står redan där och funderar om den här vintern ska bli likadan. Det är då som jag säger: På kort sikt, just nu, är det upp till varje aktör att göra det som man har sagt att man ska göra. Bara i det förväntas den här vintern kunna bli bättre än den förra. Men det innebär inte - det ska man ha med sig i förväntningarna - att allt kommer att vara helt klart och färdigt. Vi kommer att behöva komma i kapp till nästa säsong också, inte minst för att inköp, upphandlingar och sådant som har gjorts inte ger resultat detta år utan först nästa år.

Fru talman! Det är upp till varje aktör, upprepar infrastrukturministern inte bara en gång utan flera gånger. Men fortfarande saknar jag självkritiken från regeringen och det ansvarstagande som även infrastrukturministern måste känna i det här avseendet. Jag har inte fått något svar, och det känns otillfredsställande. Sverige har inte råd med fler tågtrafikkaos motsvarande det som hände i vintras. De samhällsekonomiska förlusterna blev enorma, och trovärdigheten för vårt järnvägssystem har fått sig en rejäl törn. Resenärer ska inte behöva vänta i 83 000 timmar på försenade eller inställda tåg. Det här är helt oacceptabelt. Frågan är vilka åtgärder som då måste vidtas för att undvika samma katastrof en gång till. Att vintern kommer kan inte ens regeringen förhindra, som sagt, men regeringen kan däremot se till att nödvändiga förbättringsåtgärder verkställs. Det ansvaret har infrastrukturministern. Per Unckels utredning visar med tydlighet vikten av att bygga ut spårkapaciteten. Det är den mest avgörande insatsen för att man ska kunna hantera störningar i trafiken. Därför gör det mig bekymrad när regeringen i sitt budgetförslag nu föreslår sänkta anslag, både till investeringar och till underhåll, de kommande fyra åren. De 400 miljoner som Trafikverket förfogar över för förbättringsåtgärder märks inte, påstår personalen, och kaoset kan bli ännu värre. Det här låter horribelt. Frågan kvarstår, fru talman: Vad tänker ansvarig minister Catharina Elmsäter-Svärd göra konkret för att säkerställa att en förbättrad vinterberedskap blir verklighet inom järnvägssystemet? Järnvägsaktörerna har självklart ett stort ansvar. Det har även ministern.

Fru talman! Jag tror att även Pia Nilsson är högst medveten om att både kortsiktighet och långsiktighet är viktigt och att det långa också tar tid. Nu står vi inför vintern, och snön har fallit här. Det innebär - jag upprepar det - att de aktörer som har sitt ansvar, var de än är, ska ta det även den här vintern. Jag kommer att följa, också via Trafikverket, att Trafikverket gör det de ska. Det ingår naturligtvis i våra dagliga kontakter. Det som jag också gör - jag tycker inte att man ska negligera det - är att titta på effektivitet och produktivitet: Hur gör vi med det underhåll som ska göras? Där inväntar vi just nu de utredningar som tittar över det här, inte minst efter Riksrevisionens kritik. Det blir vi inte klara med denna vinter, utan det är förslag som kommer framöver som är minst lika viktiga för att vi inte ska tappa ytterligare tid och kraft. Pia Nilsson tar upp att Per Unckel säger att det var för lite spår. Ja, det är för lite spår. Det kan vi konstatera - det är chokat på vissa tåglägen vissa delar av dygnet. Det måste vi naturligtvis göra någonting åt. I början var det väldigt framtungt på investeringssidan. Då tillförde regeringen pengar till i stort sett allting som det gick att över huvud taget sätta spaden i backen för. Pia Nilsson vet säkert också att det är långa ledtider när det gäller tillstånd, miljökonsekvensbeskrivningar och så vidare. I och med att vi nu har många stora projekt i gång som snart är klara kommer nästa puckel när allting drar i gång från 2015, för då är vi i kapp i tiden igen med projekt som går att starta. Det är ingen mening att låtsas, fru talman, att man tillför pengar i en investeringsbudget om det inte ens en gång finns färdiga planer. Det är därför som det ser ut på det sättet. Men det är historiskt många satsningar som ändå görs på både väg och spår, och jag tycker att det är viktigt för framtiden.