Förändringar i omställningsstödet

Fru talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson har frågat näringsministern om han avser att ta initiativ för att säsongsföretag inom besöksnäringen fortsatt ska komma i fråga för stöd och inte hamna mellan stolarna. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Den 25 februari 2021 trädde förlängningen av omställningsstödet för perioden augusti 2020-februari 2021 i kraft. Förlängningen är en viktig del av de historiskt stora åtgärder som regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna presenterat i syfte att lindra pandemins effekter för jobb och företag.

Som interpellanten påpekat beräknas stödet något annorlunda jämfört med tidigare stödperioder i omställningsstödet. Som interpellanten också uppmärksammat beror den ändrade beräkningsmodellen på att stödet anpassats till EU-kommissionens tillfälliga ramverk för coronarelaterade stöd.

Jag kan konstatera att förändringarna var nödvändiga för att stödet skulle få ett statsstödsgodkännande. Den gamla modellen hade alltså inte godkänts av kommissionen.

Jag kan också konstatera att den nya beräkningsmodellen för vissa enskilda företag kan bli mer förmånlig än den gamla modellen. Till exempel kan ett litet företag med små marginaler på försäljningen ändå få upp till 90 procent av sina fasta kostnader i stöd, trots att omsättningstappet bara är på drygt 30 procent. För andra företag med stora marginaler på försäljningen kan det däremot bli tvärtom. Detta beror på att företag med stora marginaler på försäljningen kan ha möjlighet att finansiera sina fasta kostnader även vid stora omsättningstapp.

Om den nya modellen blir bättre eller sämre för ett säsongsföretag beror alltså till största delen på hur stora marginaler företaget har på sin försäljning, inte när på året försäljningen infaller.

Regeringen fortsätter arbetet med att löpande analysera behovet av åtgärder och följer utvecklingen noga.

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret!

År 2021 är ett oerhört tufft år för våra företag. Serviceföretagen har levt på randen till konkurser under lång tid eftersom airbags eller om man så vill buffertar, om man ens lyckats skrapa ihop sådana, har gått till att ha husen kvar och mat på bordet.

Möjligheten att över huvud taget ha något sparkapital är inte många förunnat. Vissa som har kunnat har belånat sina hem ytterligare, om bankerna gett möjlighet till detta. Andra har vänt sig till släktingar och vänner för att få en hjälpande hand med medel för att klara sin överlevnad. De som har kunnat har säkert ställt upp och gett lån om de tror att pengarna kommer fram i rimlig tid, så att företagen lyckas övervintra och klara pandemin.

Fru talman! Det här tär, det gnager i huvudet och i magen, och det påverkar den psykiska hälsan att leva med en stor oro för sig, sina anställda och det livsverk man har byggt upp. Det vill man inte se försvinna in i ett stort svart hål.

Jag förstår den uppgivenhet och besvikelse som finns och kanske även desperation över att ha stått och få stå i kö till Tillväxtverket och hänvisas runt när man söker svar som ingen ger.

Man måste förstå att företagare som har gått och väntat på att få söka omställningsstöd för perioden augusti 2020 till februari 2021, och som uppfyllt tidigare kriterier i förra omgången, känner sig totalt lurade när det kommer nya spelregler och regeringen informerar om att beräkningsmodellen har gjorts om. Det blir en kalldusch.

Tänk er att företagen gjorde vägval där och då, tidigt 2020, utifrån beräkningar om att hålla ut till nu för att få stöd för att klara sig framåt. Då har man satsat på att hålla ut i nio månader, bara för att få veta att man inte tillhör dem med möjlighet att få stöd. Det måste vara frukantsvärt.

Jag förstår att företagare har utgått från att de regler som gällde under den förra perioden också skulle gälla nu. Jag skulle vilja höra finansministern berätta på vilket sätt regeringen har fått fram de här beskrivningarna till kommissionen med anledning av att länder skiljer sig åt. Dessutom blir det omänskligt att låta företagare leva i god tro men införa ett system som ger statsstödsregler på ett annat sätt än vad som var tänkt från början. Mattan rycks undan för dem som ska omfattas av det nya systemet.

Vad hade kommissionen egentligen för svar på statsstöd som inte gick att få utifrån de tidigare kriterierna?

Vi vet att det var svårt för restaurangbranschen att kombinera omställningsstöd och permitteringsstöd. Vi vet också att stöd med krav på att personal ska vara anställda regelbundet har åsamkat företag som nyanställt bekymmer med så kallade säsongsarbeten som de alltid har, för det är normen för deras arbete. De hamnar helt utanför möjligheten att söka.

Vad vi också vet är att företagare med ägares hela livsdröm först sköter alla sina rörliga och fasta kostnader innan de gör någonting annat. De ger sin personal lön. De försöker ha dem kvar så länge det bara går. Och om de inte själva har möjlighet ser de i alla fall till att vänta några månader tills de själva kan få lön, och det kan vara en lång tid. Företaget går alltid först.

De som då sökt stöd och permitterats av ägarna förra våren har fått igång sin verksamhet under semestern, och de har då låtit bli att ta ut pengar för egen del. Då hamnar de på fel sida av stöden. Det är rätt enligt systemet, men det blir fel i en småföretagares vardag.

Jag gläder mig åt de företag som kommit i fråga för det stöd som nu är. Men jag lider med dem som fått nya spelregler och hamnat i utanförskap, så finansministern får bringa klarhet i kommissionens resonemang kring besluten om de nya förutsättningarna.

Fru talman! Tack, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, för en mycket viktig interpellation!

Fru talman! Det är företagsamhet och jobb som har byggt det här landet. Utan Sveriges företagare skulle vi inte ha någonstans att jobba. Det är därför som det är så bekymmersamt med den här regeringens syn på den svenska företagsamheten. Det är den här regeringens syn som har gjort, precis som Ann-Charlotte Hammar Johnsson beskriver i sitt inlägg, att företag nu hamnar i kläm när man har tagit fram ett nytt stöd.

Fru talman! Jag lyssnade på finansministern i P1-morgon för en tid sedan. Hon var där som gäst. I slutet av intervjun sa programledaren ungefär så här: Jag har förstått att Tillväxtverket har varit utsatt för politiska påtryckningar när det gäller att granska utbetalningar och annat. Det logiska svaret från finansministern, fru talman, hade då rimligen varit: Nej, det har vi inte gjort. Vi styr inte våra myndigheter så. Vi har självständiga och oberoende myndigheter i Sverige. Men, fru talman, så svarade inte finansministern, utan finansministern svarade: Jo, det stämmer. Vi har haft en person som har granskat utbetalningarna, och - fritt tolkat av mig - det var mycket fusk och fel.

Fru talman! Det innebär att vi har fått en ny styrningsmodell i Sverige, en modell som innebär att finansministerns närmaste medarbetare utövar politiska påtryckningar på Tillväxtverket. Någon form av kontroll av utbetalningar har gjorts som inte är öppen för mig som riksdagsledamot att granska, inte öppen för branschorganisationer att granska och inte öppen för medierna att granska - utan det är något som finansministern tycker och tänker.

Fru talman! Det är fullt möjligt att det är denna syn på den svenska företagsamheten som innebär att Sveriges småföretagare nu bokstavligen sitter i klistret. Det är de småföretagare som har kämpat dygnet runt för att rädda sina företag och sina anställdas arbetstillfällen. Jag tycker att det är ynkligt.

I fredags träffade jag ett företag verksamt i järnvägsbranschen. De berättade och beskrev hur stöden inte når fram till dem, men tack vare sin ägare finns de kvar. I dag går bussföretagen ut och larmar om en bransch i kris som behöver stöd. Vi vet att Sveriges restaurangföretagare slår på sina kastruller klockan tre på dagarna. I dag ska Elisabeth Svantesson besöka en av dessa restauranger här i Stockholm.

Jag själv får meddelanden på Messenger, sms, telefonsamtal och mejl från desperata småföretagare som nu riskerar att se sina livsverk gå i kras. Det är småföretagare som har satt sitt hus och hem i pant. Det är småföretagare som har försökt att göra rätt för sig men som möts av en finansminister som säger rakt ut i Sveriges Radio: Jo, vi har haft en person på Finansdepartementet som har granskat Tillväxtverkets verksamhet.

Fru talman! Vi kan inte ha denna styrning av Sverige, och den synen på de svenska småföretagarna är inte värdig en finansminister. Jag tycker att synen på småföretagarna ska vara: Denna pandemi kan ingen rå för, så självklart ska vi göra allt för att hjälpa er så att jobben blir kvar.

Jag skulle vilja veta av finansministern: Tycker finansministern att företagen förtjänar stöd?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret och Ann-Charlotte Hammar Johnsson för en mycket angelägen interpellation.

Fru talman! För exakt en månad sedan ställde jag en skriftlig fråga till finansminister Magdalena Andersson om de ändrade reglerna för omställningsstödet och den nya parametern täckningsbidraget. Svaret jag fick var: Den ändrade beräkningsmodellen beror på att stödet anpassats till EU-kommissionens tillfälliga ramverk för coronarelaterade stöd. Förändringarna var nödvändiga för att stödet skulle få ett statsstödsgodkännande, vilket krävs för att Sverige ska få ge stödet.

Fru talman! Vi skyfflar in miljarder till EU-fonden för att stödja mer eller mindre begripliga satsningar i andra delar av Europa. Men vi kan inte stödja de mest utsatta företagarna i vårt eget land - den lilla kvarterskrogen, kaféet eller det lilla gästgiveriet på landet. I vanlig ordning står vi bara vid sidan och bugar och låter andra bestämma reglerna, och sedan accepterar vi deras dumheter. Det är otroligt illa hanterat av finansministern och regeringen.

Med all respekt, resonemanget i ministerns interpellationssvar vittnar om okunnighet och totalt ointresse att göra något åt problemet.

Därför frågar jag finansministern: Vad är finansministerns råd till restaurangen som har kämpat sig igenom åtta månader med stort minus och negativa täckningsbidrag varje månad och som äntligen ser ljuset med ett mindre överskott som kan täcka en del av de tidigare förlusterna och har räknat med att kunna söka omställningsstöd, precis som man tidigare har kunnat göra, men upptäcker att det på grund av ändrade regler inte längre är möjligt?

Fru talman! Jag tackar Ann-Charlotte Hammar Johnsson för en bra interpellation.

Företagen och arbetslinjen utgör grunden för all vår välfärd.

Den transparens som Lars Beckman pratade om måste finnas. Vi måste kunna ta del av det som ligger till grund för finansministerns beslut.

Omställningsstöd måste finnas för att rädda företag så att vi har jobb att gå till efter pandemin. Jobben är ju kärnan för skatteintäkter till välfärden.

Reglerna har nu gjorts om, och företagare som har anpassat sig till de tidigare reglerna hamnar i kläm. Det är viktigt att hjälpa dessa företagare inom säsongsbaserade verksamheter, restaurangnäring och så vidare så att dessa arbeten finns kvar efter pandemin.

Fru talman! Vad ska ministern göra för att hjälpa de företagare som hamnar i kläm?

Fru talman! Regeringen har vidtagit historiskt stora åtgärder för att stötta företag och svenska jobb genom denna kris. För att ha möjlighet att göra detta måste vi följa den EU-lagstiftning som finns, och stöden måste godkännas av EU-kommissionen. Om vi delar ut stöd som inte är godkända av EU-kommissionen riskerar bolagen att själva bli återbetalningsskyldiga. Därför är det viktigt att ha ett tydligt godkännande.

EU-kommissionen var snabba på bollen men har också ändrat reglerna under resans gång. I det stöd som vi hade under juni och juli var det ett tak på 8 miljoner, men i det bredare stöd vi nu har är taket 97 miljoner.

Boriana Åberg menar att vi inte ska acceptera dumheter. Om Boriana Åberg vill att jag inför kommissionen ska argumentera för att man borde gå tillbaka till ett stöd på 8 miljoner och en smalare krets kan vi ta en sådan diskussion, men jag är inte säker på att det vore bättre.

Varför har EU-kommissionen ändrat spelreglerna? De är väldigt upptagna av att man inte ska kunna få stöd för utebliven vinst, och det är en av de saker som gör att de har förändrat reglerna på detta sätt. Det är det argument jag har fått höra, och jag lägger ingen värdering i det.

Vi behöver givetvis hålla oss till den lagstiftning som finns, men jag har full förståelse för att företagare som tidigare fick stöd men inte kan få det med det nya ramverket är mycket besvikna. Samtidigt finns det företag som tidigare inte kunde få stöd som med detta regelverk nu kan få stöd, och dessutom mer stöd.

Till Lars Beckman vill jag säga följande: Regeringen utsåg tidigt en utredare, Stefan Strömberg, som skulle följa utbetalningen av stöden, och det var honom jag hänvisade till i radiointervjun. Det är väldigt konstigt att Lars Beckman försöker att få det att låta som något annat. Utredaren har lämnat en rapport som är öppen och offentlig och som det vore jättebra för Lars Beckman att läsa. Men försök inte komma och göra gällande att det är något annat som sker här, utan det är helt i sin ordning!

Det är precis på det sätt som är viktigt för regeringen - att man följer utbetalningarna för att se om det finns risker för fusk och att man kan vidta åtgärder. För mig är detta viktigt. Självfallet ska vi stötta företag i krisen, men det är skattebetalarnas pengar. Det är viktigt att ha ordning på dem. Vi vill att pengarna ska hamna i rätt fickor, nämligen hos de företag som är i stort behov av stöd just nu.

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret angående statsstöd, som kommissionen har bestämt inte ska gå till utebliven vinst enligt vad regeringen har fått höra. Finns det möjlighet för regeringen att påverka aktivt i Bryssel? Det är den återstående frågan. Vad sa man?

Med detta sagt är det viktigt att stöd anpassas på alla sätt så att de verkligen träffar rätt, precis som vi har diskuterat. Jag vill använda detta inlägg till att prata om en annan stödform som har kommit i kläm. Det handlar om handelsbolag och om regeringens val av konstruktion för det stödet.

Handelsbolag har av regeringen fått möjlighet att söka omsättningsstöd. Man ska ha en omsättning på 200 000 kronor för att komma i fråga. Det är en gräns som är beslutad utifrån faktorer som finansministern gärna får bringa klarhet i för alla de företagare som lyssnar på detta i dag och som inte kunnat få svar när de ringt runt till olika personer i Regeringskansliet.

Det handlar om handelsbolag som söker och som råkar ha två eller fler ägare på papperet och som råkar illa ut därför att två av tre delägare är passiva. De två passiva ägarna kan ha gått in i bolaget för 20 år sedan men försörjer sig inte på det utan har egna arbeten eller företag. De räknas ändå med i regeringens underlag för om man ska kunna få stödet eller ej, vilket gör att det blir en summa som inte landar på de 200 000 som man förutsätts ha. I stället blir summan sammanräknad för de två personer som tillkommer. Det är 200 000 plus 200 000 plus 200 000, alltså 600 000 kronor, som blir kriteriet för att bolaget med sina passiva ägare ska kunna delta enligt ansökningsreglerna.

Gissa om den företagare blir snopen som försöker bli berättigad till stöd på olika sätt, efter att tidigare inte ha kunnat få de andra stöden, när han till sist får svar från Regeringskansliet, som han legat på: "Hej, nu är det dags för dig - du kommer att ha möjlighet att få stöd nu, för det är 200 000 som du ska komma upp i." Glad i hågen söker personen men råkar då ut för svaret att det inte går därför att det finns två passiva ägare i bolaget.

Jag har förstått att Bolagsverket får påringningar om just detta: att företag vill byta företagsform. Om jag förstått det rätt ställer man sig där också frågande till stödets utformning. Det som jag, och alla de företag som var tänkta att kunna söka stödet, vill veta är hur detta sammankomponerade stöd landade i denna utformning. Detta får finansministern gärna svara på i sitt kommande inlägg.

Det som regeringen de facto åstadkommer med sin konstruktion av stödet är att utesluta en hel del handelsbolag som har passiva ägare, vilket är en väldigt vanlig form i Sverige.

Man kan tänka sig fem killar som startar ett företag, ett it-bolag, där en blir den aktive. Eftersom det inte finns tillräckligt med resurser för att driva företaget för alla fem kommer fyra att vara passiva och ha jobb som polis, snickare, elektriker och kanske bagare under tiden. De får inga pengar från systemet. De ska upp i en summa på fem gånger 200 000, alltså 1 miljon. Det blir helt orimligt.

Jag vill än en gång understryka och påpeka att det är vanligt att handelsbolag har upplägg där en person är aktiv ägare. Man måste alltså upp i 500 timmar för att bli aktiv.

Om det nu visar sig att det har blivit en miss i regeringens konstruktion och att utfallet blir så här illa undrar jag ifall finansministern vill justera stödet så att det får bra effekt och så att länsstyrelserna, som sköter det i dag, inte gör detta själv utan kan ha kontakt med Skatteverket. Detta är en enkel sak att kontrollera.

Finansministern! Finns det möjligheter för dessa bolag att få de stöd som är tänkta att gå till dem men som de missar på grund av att det finns ett passivt ägarskap, vilket är vanligt i handelsbolag?

Fru talman! Frågan som ställdes till finansministern i Sveriges Radios P1-morgon var konkret. Och, fru talman, var och en som loggar in på Sveriges Radio Play kan lyssna på vad finansministern fick för fråga och vad finansministern svarade. Frågan som hon fick var: Har ni utövat politiska påtryckningar på Tillväxtverket som har gjort att stöden till den svenska företagsamheten försenas? Svaret från finansministern var tyvärr ja på den frågan. Det går att lyssna på det. Var och en kan gå in på Sveriges Radio Play och göra det. Det är naturligtvis ett anmärkningsvärt svar.

Fru talman! Jag tror att Socialdemokraternas syn på den svenska företagsamheten präglas av misstänksamhet. Det är den som har gjort att vi hamnat i situationen att konkurrentländer - för en del företag - som Danmark och Tyskland har snabba och rappa stöd och räddar jobben medan den svenska regeringen drar benen efter sig. Jag fick ett sms i helgen från en företagare i Gävleborg som ska söka stöd hos Tillväxtverket. Precis som Ann-Charlotte sa är pengarna slut. Det är tomt. Man går på knäna, man har pantat sitt hus och hem och man har fått släkten att borga. Svaret var att det är tre till fem månaders handläggningstid. Det är fullständigt oacceptabelt att företagen går på knäna och att stöden inte når fram.

Min enkla fråga till finansministern är naturligtvis: Vad tänker finansministern vidta för åtgärder här och nu som gör att man snabbar på handläggningstiderna för de företag som har rätt till stöd, och vad tänker man göra för de företag som nu uppenbarligen är slängda under bussen med det här systemet och som Ann-Charlotte Hammar Johnssons interpellation handlar om?

Fru talman! Tack, ministern! Jag tror att ministern väljer att missförstå mitt budskap. Mitt budskap är att Sverige, som nettobetalare till EU och som stor bidragsgivare till coronafonden, borde vara bättre på att förhandla. Regeringen har misslyckats kapitalt med detta, ett misslyckande som betalas av skattebetalarna och av de lidande företagen.

Jag uppfattade inte att ministern svarade på min fråga, och därför ska jag upprepa den: Vad är ministerns råd till restaurangen som har kämpat sig igenom åtta månader med stora minus och stora negativa täckningsbidrag varje månad, som äntligen ser ljuset under en månad med lite ökade intäkter som täcker en del av de tidigare förlusterna och som har räknat med att precis som tidigare kunna söka omställningsstöd men som får svaret att detta tyvärr inte är möjligt därför att reglerna har ändrats?

Fru talman! Företagen och arbetslinjen - det är detta som ger grunden för all vår välfärd. I Stenungsund, som jag kommer ifrån, gör jag många företagsbesök tillsammans med kommunalrådet Maria Renfors. Detta är något som är oerhört viktigt och givande i allt politiskt arbete. Det översta på företagens önskelista är långsiktighet, för då har man möjlighet att anpassa sig efter det regelverk som finns. Men när regelverk ändras hamnar man i kläm.

Jag förstår känslorna när man nu ser sitt livsverk - ett livsverk som kanske har arbetats upp under generationer - spolas ut med badvattnet. Min fråga till ministern är därför, fru talman: Det är uppenbart att företag hamnar i kläm. Vad kan vi göra för att stödja livskraftiga företag som har byggts upp under lång tid men nu spolas bort?

Fru talman! Vad gäller frågor om handelsbolag och de mer specifika reglerna för dem är det Ibrahim Baylans ansvarsområde. Om man vill ha bra svar på de frågorna tror jag faktiskt att det är bättre att ställa dem till ansvarigt statsråd.

Vad gäller Tillväxtverkets långa handläggningstider är jag den första att vara bekymrad över dem. Tillväxtverket har fått en väldigt stor arbetsuppgift i att sköta korttidspermitteringarna och de många ansökningar som kommit in där, och regeringen har vid ett flertal tillfällen ökat resurserna till Tillväxtverket för att de ska kunna anställa extrapersonal. Det har även lånats ut personal från andra myndigheter till Tillväxtverket för att underlätta med både handläggningen och kontrollen. Vi kan dock konstatera att det är fortsatt långa handläggningstider, och det är mycket bekymmersamt. Det är såklart viktigt att Tillväxtverket jobbar på allt vad de kan för att korta handläggningstiderna så mycket som möjligt.

Under tiden man väntar på att få ut sitt stöd för korttidspermitteringar finns det möjlighet att få skatteanstånd. Förra året kunde man få anstånd med skatten i tre månader, och nu finns det möjlighet att få ytterligare tre månaders anstånd med skatten. Det kan alltså vara en likviditetsbrygga till dess man får stödet för korttidspermitteringar. Om man är säker på att man kommer att få de här pengarna finns naturligtvis också privata kreditgivare, vilket skulle kunna vara en möjlighet. Men självklart borde det inte behöva vara på det sättet, utan stöden borde kunna betalas ut betydligt snabbare än så.

Utöver korttidspermittering och omställningsstöd finns även andra stöd till företagen. Jag pratade om skatteanstånden, och vi har ökat resurserna till Almi för att de ska kunna stödja företag ytterligare. Därutöver har vi hyresstödet och sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar. Vi jobbar alltså på flera olika sätt från regeringens sida för att stödja företag genom den här krisen. Jag måste säga att vi arbetar väldigt annorlunda än vad alliansregeringen gjorde under finanskrisen, då den här typen av stöd inte fanns till alla de företag som då gick i konkurs.

Fru talman! Tack för svaret, finansministern - och för hänvisningen till Ibrahim Baylan, som är vår näringsminister, gällande frågor om omställningsstöd! Den fråga vi debatterar i dag ställde jag till honom för ungefär två månader sedan. Den plockades bort från debatt och skickades över till finansministern. Finansministern skulle sedan debattera med mig två veckor innan påsk, men då försvann finansministern från kammaren. Det har resulterat i att vi står här i dag. Man kan ju skicka frågor mellan sig, men man kan kanske också ta med sig frågan till regeringen samlat, för att få ett svar på den.

Jag återkommer till handelsbolagen därför att jag vill att frågan kommer upp hos regeringen, eftersom de här passiva delägarna alltså är ett hinder för att över huvud taget få stödet. Det är märkligt att länsstyrelserna har i uppdrag att lösa detta samtidigt som det är Skatteverket som sitter på siffrorna - och dem kan man inte tala med. Det blir inte lättare i vårt land med ett sådant upplägg.

Vi moderater har drivit på för att få fram olika stöd för företag, och Moderaterna har också tagit fram stöd. I juni 2020 ställde sig riksdagen bakom Moderaternas och andra oppositionspartiers förslag om att hitta ett stöd till dem som driver enskild firma. Sverige har många olika sorters företag, och alla gör de ett gott jobb och ett fantastiskt arbete. Vi har inte råd att låta dem stå i kö till Arbetsförmedlingen - en ringlande kö som aldrig tar slut om vi inte lyckas rädda företag och jobb för Sveriges framtid.

Jag vill avsluta med att säga följande: Hade det inte varit för Moderaternas insatser kanske det inte hade gått så bra som det ändå har gjort i den fruktansvärda situation vi befinner oss i.

Fru talman! Jag förstår att det är frustrerande att vara i opposition i det här läget; regeringen har ju agerat väldigt aktivt genom hela krisen. Vi har agerat för att säkerställa resurser till sjukvården, äldreomsorgen och vaccineringen, för att stoppa smittspridningen och stötta enskilda samt, inte minst, för att rädda svenska företag och svenska jobb genom krisen.

Med det sagt är det fortfarande många, inte minst mindre, företag som har det oerhört tufft. Det gäller inom hotell- och restaurangbranschen, inom kulturevenemang och inom resebranschen, liksom transporter. Vi ser hur företag verkligen kämpar och har kämpat under en längre tid. Jag är också imponerad av den förmåga till omställning som många entreprenörer har visat i Sverige, och det är något som bådar gott inför framtiden.

Nu är det också viktigt att företag söker de stöd de kan vara berättigade till. Jag stöter nämligen alltför ofta på att man inte har tillräcklig kunskap om vilka stöd som finns och som man skulle kunna vara berättigad till. Här är det såklart viktigt att vi alla hjälps åt att sprida informationen så att företag som kan vara berättigade till stöd inte riskerar att gå i konkurs för att de inte har den kunskapen.

Vad gäller arbetsfördelningen i regeringen är det så att jag är ansvarig för omställningsstöd och korttidspermitteringarna medan Ibrahim Baylan däremot är ansvarig för omsättningsstödet och stödet till handelsbolagen. Den detaljerade utformningen av de reglerna är alltså han bättre lämpad att svara på, medan jag är här i dag för att svara på en fråga som handlade om omställningsstödet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.