Folkbibliotekets roll i samhället

Fru talman! Bengt Berg har frågat mig om jag ämnar agera för att skydda de allmänna biblioteken från kommersiella intressen samt om bibliotekslagen ska ses över i syfte att garantera bibliotekens oberoende. Låt mig först påpeka att jag liksom Bengt Berg anser att biblioteken är en viktig samhällelig resurs och att de spelar en stor roll för människors tillgång till kulturupplevelser och bildning. Folkbibliotek är en kommunal angelägenhet. Varje kommun ska ha folkbibliotek, säger bibliotekslagen, och så länge kommunerna ser till att biblioteken erbjuder allmänheten biblioteksverksamhet av hög kvalitet har jag inga synpunkter på huruvida biblioteken drivs privat eller av det allmänna. Det avgiftsfria lånet är en viktig princip, och denna princip hotas inte av att ett bibliotek har en annan huvudman än kommunen. Kommunerna måste få möjlighet att hitta egna lösningar på hur folkbiblioteksverksamheten ska tillgodoses. Folkbibliotekens utlåning av litteratur har minskat de senaste decennierna, visar en rapport från 2009 gjord av Statens kulturråd. Vi måste därför se vad vi kan göra för att vända denna trend. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om litteraturens ställning som bland annat har fått i uppdrag att analysera det allmänna biblioteksväsendets roll för att främja läsning och spridning av kvalitetslitteratur i ett föränderligt medielandskap. I budgetpropositionen för 2011 angav regeringen att Kungliga biblioteket skulle få i uppdrag att utöver sina uppgifter som forskningsbibliotek svara för en nationell överblick, främja samverkan och driva på utvecklingen inom biblioteksväsendet och, tillsammans med länsbiblioteken, följa upp hur bibliotekslagen tillämpas. Jag kan slutligen glädja Bengt Berg med att vi är i full gång med att bereda en departementspromemoria avseende bibliotekslagen.

Fru talman! Bästa kulturminister! Biblioteken har många uppgifter för att tjäna oss medborgare. Det handlar inte bara om att tillhandahålla goda böcker utan också att erbjuda digital och tryckt information, att organisera programverksamhet och att prioritera barn, ungdomar och språkliga minoriteter, även så dyslektiker och funktionshindrade här i samhället. I mångkulturella förorter och mindre samhällen fungerar biblioteken dessutom som medborgarkontor. En så mångfasetterad verksamhet kräver en stor och välutbildad personal med full frihet att verka i bibliotekslagens anda. Biblioteken utgör ett viktigt komplement till marknaden och till mediernas kortsiktighet och brist på fördjupning. Biblioteken fungerar också som en träffpunkt för medborgarna, fri från köp- och säljkrav. Det är människor med olika bakgrund, men med det gemensamt att just mötet mellan olikheterna är ett värde i sig i vårt alltmer segregerade samhälle. I bibliotekslagen står det skrivet att biblioteken ska samverka, inte att de ska konkurrera. Det har varit så i Sverige i 99 år, alltsedan Sveriges riksdag 1912 stiftade den lag som offentligt drivna folkbibliotek följer. Med andra ord: Folkbiblioteken är och har varit en väl fungerande kommunal angelägenhet. Planerna på att privatisera folkbiblioteken i Nacka kommun mötte stora protester från kommuninvånarna, från medborgare i olika politiska läger, från författare och från biblioteksfolk. Fru talman! Kulturministern tycks mena att det inte spelar någon större roll om ett bibliotek drivs privat eller av det allmänna. Jag menar tvärtom att biblioteken ska vara oberoende av såväl kommersiella som politiska krafter. Allmänhetens bildnings- och informationsbehov kan gå stick i stäv med vinstkrav och statistikjakt. Ekonomiska intressen får inte ligga bakom bokurvalet eller programverksamheten. I ett samhälle där vi impregneras med reklam och duschar i information är det nödvändigt med de oaser för möten och upptäckter som biblioteken utgör. Privatiseringen av biblioteken medför lätt att samarbete ersätts med konkurrens. I dag samarbetar de kommunala biblioteken med både länsbibliotek och KB, Kungliga biblioteket, som har den nationella överblicken och det övergripande katalogansvaret. Personalen måste bestå av utbildade och kunniga människor. Den professionella kompetensen riskerar annars att urholkas. Därför måste privatiseringsivern, med Nackaattacken som modell, motas i grind. Ett bibliotek är både ett själens apotek och en hörnpelare i det demokratiska bygget. Ett folkbibliotek är alltför värdefullt för att säljas ut på den nyliberala marknaden.

Fru talman! Fru statsråd! Bengt Berg! Jag tänker kanske inte diskutera Nacka så mycket; jag har respekt för det lokala självstyret. Däremot tänkte jag rent allmänt och generellt sett diskutera litteraturens ställning och böckerna. Bibliotek och böcker betyder mycket för mig och i mitt liv. Jag tror att jag därmed är rätt representativ för många svenskar. Böcker och bibliotek har en stark ställning. Bibliotek är på många ställen ett slags fantasins blinkande fyrtorn, fru talman. Precis som Bengt Berg uttrycker det fungerar bibliotek också som så mycket annat. De är samlingsplatser för annan information. Det kan vara galleriverksamhet och författaraftnar. Allt detta tycker jag är bra och gott. Jag drar i mycket samma slutsatser som Bengt Berg, men jag avviker på en avgörande punkt. Jag är nämligen inte rädd för mångfald. Jag tror tvärtom, fru talman, att det är bra att det finns olika aktörer. Jag tror till och med att det är en styrka. För ett antal år sedan bodde jag med min familj i Haparanda. Ett av de svåraste ögonblicken var faktiskt när bokhandeln i Haparanda fick läggas ned. Den betydde mycket för mig eftersom det också var ett ställe för böcker. Jag tror att det ser ut på liknande sätt på en del andra ställen i landet, det vill säga att den lokala bokhandeln hotas på mindre orter. Jag tror att det finns en kombinationsmöjlighet mellan lokala folkbibliotek, bokhandeln och andra aktörer. Tillsammans kan de bilda verksamheter som är bra för hela samhället. Jag ser därför inget problem med att till exempel lokala bokhandlare skulle kunna driva bibliotek på entreprenad där man kan ha en kombination av författaraftnar och annan information, och man har också andra aktörer som tryggar bokens och ordets ställning på den lokala platsen. Fru talman! Allt detta är möjligt med min lösning, men den möjligheten skulle vara stängd med Bengt Bergs inställning till mångfald och bredd. Bibliotekspersonal är oftast människor som har lång utbildning. De har ett starkt engagemang och är kunniga, men generellt sett har de rätt låg lön. Jag tror att en av förklaringarna är att de egentligen bara har ett ställe att jobba på, nämligen den kommunala sektorn. Om kommuner skulle öppna för fler lösningar och möjliga kombinationer skulle det möjligtvis också kunna påverka bibliotekariernas och de biblioteksanställdas ställning, vilket jag tror skulle vara väldigt bra. Bra bibliotekspersonal och bra bibliotekarier brinner för detta och vill vara guider in i litteraturen från dessa fantasins blinkande fyrtorn. Det skulle möjliggöras om man hittar andra lösningar. All bibliotekspersonal behöver inte packa upp böckerna, utan de ska hjälpa, presentera och inspirera. Det tror jag blir möjligt genom mångfalden. Fru talman! Jag uppskattar genuint Bengt Bergs engagemang för litteraturen och boken, men jag måste säga att han är lite dyster i sin misstro mot att det kan finnas flera aktörer och en mångfald på bibliotekens område. Se kombinationsmöjligheterna där det lokala folkbiblioteket kan inspirera tillsammans med andra aktörer och vara ett ställe som leder fler människor in i litteraturens och bokstävernas värld!

Fru talman! Tack för ett välformulerat inlägg, Hans Wallmark! Det är väl ingen överraskning om jag säger att jag instämmer i allt det som Hans Wallmark sade. Jag ska försöka återgå till det som frågan handlade om. Bengt Berg skriver så här i sin interpellation: "I kommun efter kommun föreslås nu att bibliotek inte längre ska drivas av det allmänna utan i stället av det privata näringslivet. Vänsterpartiet anser att detta riskerar att utarma folkbibliotekstanken." Jag vill gärna höra lite mer om detta, för det har jag inte sett någonstans. Vi har närmare 1 000 biblioteksfilialer, 970 om man ska vara exakt, i Sverige. Av dem är det två bibliotek som drivs på entreprenad. Det ena är Dieselverkstaden i Nacka, som Bengt Berg nämnde. Det kan vi återkomma till. Det andra är ett bibliotek i Hällefors, som mig veterligen styrs av Bengt Bergs fränder. Det har drivits på entreprenad sedan 1993, det vill säga till och med innan bibliotekslagen kom. Det drivs av ett aktiebolag, en bokhandel, och fungerar väldigt bra. Enligt politikerna i Hällefors hade alternativet varit att lägga ned detta bibliotek. Nu lever det, mycket tack vare bokhandeln. Jag tror inte att den eventuella köp-sälj-situation som finns där konkurrerar med bibliotekets bildande och samlande roll - tvärtom. Ni i Vänstern är ju alltid skeptiska till andra alternativ än de som drivs av det offentliga oavsett om det handlar om skola, dagis, äldrevård, radio- och tv-frågor eller sjukvård. Det är inte förvånande att Bengt Berg också är skeptisk till de två exempel vi hittills har sett i Sverige på en alternativ driftsform. Man ska använda uttrycket "att privatisera" med lite försiktighet. I Nacka handlar det om en alternativ driftsform. Det har inneburit att biblioteket i Nacka, Dieselverkstaden i det här fallet, har fått fler besök, nya besökare och längre öppettider. Man har också en större budget för inköp av litteratur och medier än man hade tidigare eftersom man har ett annat sätt att arbeta. Jag hoppas att Bengt Berg har besökt Dieselverkstaden i Nacka. Jag säger inte att detta är en modell som ska fungera överallt, men det är ett intressant experiment, om man vill kalla det så. De har otroligt många studiebesök från olika delar av Sverige. De har så många besök att de nu nödgas ta betalt - inte mycket men lite - för att kunna vandra runt, beskriva och berätta om denna alternativa form. Jag tror inte att vi har sett dessa enorma protester från medborgarna. Det finns sex bibliotek i Nacka. Ett, Dieselverkstaden, drivs på entreprenad, och nu ska man se om man på olika sätt kan förändra och förbättra biblioteksverksamheten i Nacka. Jag tycker att det är bra, och det finns säkert mycket att lära av detta. Jag tycker att Bengt Berg slår in öppna dörrar, inte minst genom att oroa sig för en kommersialisering som varken jag eller, tror jag, Hans Wallmark kan se. Biblioteken har en otroligt stark ställning i Sverige. De ligger på topp när det gäller medborgarnas förtroende. Det finns också önskemål om att biblioteken kanske ska göra mer. Man har författaraftnar, men man kan bredda sig och ta in volontärer. Man har samarbete med skolorna. Regeringen har också stärkt skolbibliotekens ställning jämfört med vad den tidigare regeringen gjorde.

Fru talman! Tack för inlägget i debatten, Hans Wallmark! Det är alltid roligt när man är fler som diskuterar. Jag tycker också att det här med fantasins blinkande fyrtorn är fantastiskt fint formulerat. Vi har olika syn på marknadskrafterna och kommersialismen. Jag kan i mina, som det sägs, dystra stunder se mer av en cyklop i kommersialismen. Om nu folkbiblioteken har en så stark ställning, vilket jag håller med om och gläds åt att även kulturministern menar, förstår jag inte riktigt farhågorna för att det skulle vara så ensartat och enkelriktat om biblioteken erbjuder ett vitt spektrum i kommunal regi. Det förstår jag inte. Biblioteken är också ett komplement till det övriga kommersiella utbud som finns i samhället. I sitt svar på interpellationen hänvisar kulturministern till en litteraturutredning som tillsatts. Jag hoppas verkligen att mediejätten Bonniers roll också genomlyses i den. Det tror jag att man också menar från Bonniers håll. Det är viktigt att en litteraturutredning blir en kartläggning av hela det litterära och mediala landskapet. Läsfrämjandet ska givetvis också främjas i den här utredningen. Det är beklagligt att man tar bort sådana läsfrämjande insatser som till exempel Läs för mig pappa, arbetsplatsbiblioteken och allt det andra välkända stod för innan bidragen drogs in. Det heter att i begynnelsen var ordet. Det står att läsa i världens kanske mest lästa bok. Men de andra böckerna skapas ju också av någon som skriver. De skapas av författare. Det är skapare med litet s och med väldigt små, begränsade och inskränkande ekonomiska villkor. Författarförbundets Mats Söderlund har gång efter annan påpekat att ersättningen för bibliotekslån har legat still. Jag tror att den är 132 öre per utlån, och så har det varit i många år. Det innebär en klar försämring i dagens penningvärde. Om man sedan lägger till avskaffandet av konstnärsgarantierna och andra njugga inslag i kulturpolitiken kan man inte med bästa vilja i världen påstå att den ljusnande framtid är författarnas, fotografernas, konstnärernas och övriga bokskapares. Fru talman! Vi har också bibliotekslagen som är under utarbetande - under uppdatering, får man väl säga. Där gäller samma sak, nämligen att boken både i dess gamla och i dess digitala form måste stå i centrum och dess möte med medborgaren, medmänniskan, underlättas och utvecklas. Att bokutlåningen på sina håll minskar är inte särskilt förvånande med tanke på att dygnets timmar fortfarande bara är 24 till antalet och det hela tiden strömmar in nya medier i våra liv och vårt samhälle. Det viktiga är att medborgarinflytandet bibehålls, liksom kontinuiteten, samt att bibliotekariernas kompetens tas till vara och offentlighetsprincipen värnas - samt mycket mer.

Fru talman! Jag tror inte att det finns någon grundläggande skillnad i synen på litteraturens och bokens betydelse. Den synen delar nog interpellanten, kulturministern och undertecknad. Däremot tror jag att det finns skillnader i synen på samhället. Jag är en glad anhängare av den mångfald som finns i den fria världen. Vi har fria författare, fria förlag, fria distributörer, fria tillverkare. Allt detta har vi utan att ha ett kommunalt planmonopol på dessa områden. På samma sätt som jag tycker om förlagen, författarna, distributörerna tycker jag om att det finns mångfald när det gäller bibliotek. Som kulturministern understryker handlar det om att man får utveckla det lokalt, efter sina egna förutsättningar och traditioner. Hällefors är ett gott exempel, Nacka ett annat. Det är kvaliteten och den kulturella upplevelsen som har tyngd. Bengt Berg nämnde Bonniers. Bonniers är förvisso ett mycket stort förlag, men jag tror att även den kulturella upplevelsen har stor betydelse. En av de böcker som den senaste tiden berört mig mest är De imperfekta , utgiven på Weyler förlag, ett mycket litet förlag. Jag tror alltså att det är kvaliteten, den kulturella upplevelsen, som har betydelse oavsett om det är fråga om ett alldeles utmärkt kommunalt bibliotek, med kommunalt huvudmannaskap, eller ett kommunalt bibliotek som sköts av någon annan, till exempel ett byalag i samarbete med bokhandeln som i Hällefors. Fru talman! Jag tror att man kan slå vakt om bibliotekens oberoende även med en mångfald aktörer. Det som kulturministern säger i sitt svar till Bengt Berg är utmärkt, att hon slår fast att regeringens politik är det avgiftsfria boklånet. Det är en viktig del i att ha lokala bibliotek och filialbibliotek som kulturens blinkande fyrtorn i hela vårt Sverige.

Fru talman! Jag ska avsluta det som jag påbörjade i min förra replik, redovisa vad regeringen faktiskt har gjort. Vi har stärkt de läsfrämjande insatserna. Vi har även gjort en del omprioriteringar, vilket jag kanske inte tycker att Bengt Berg skulle vara skeptisk till. Mycket av det som Bengt Berg nämnde finns kvar fast i annan form. Det är större anslag som i dag går till läsfrämjandet, inte minst till många intressanta verksamheter som sker lokalt och ute på länsbiblioteken. Vi har en läsa-skriva-räkna-satsning. Den har pågått sedan 2006 när alliansregeringen tillträdde. Vi har sett att läskunnigheten, märkligt nog, gått ned bland barnen. Det har uppmärksammats och kommer att belysas i den litteraturutredning som har tillsatts och som ska arbeta fram till hösten 2012. Vi har gett Kungliga biblioteket i uppdrag att samordna biblioteksverksamheten. Det har varit ett önskemål. Inte ens Svensk Biblioteksförening tycker att driftsformerna - för att återgå till det som Bengt Berg också oroar sig för - är ett bekymmer. Där ställer man sig neutral och, tror jag, ser med nyfikenhet på de olika möjligheter som kan komma fram just för att stärka bibliotekens roll, för att kanske till och med stärka bibliotekariernas ställning, böckernas ställning, läsningen, så att biblioteken kan spela en ännu större roll än i dag. Jag har noterat - för att återvända till interpellationen - att det kommersiella stör Bengt Berg. Därför skulle jag vilja att Bengt Berg konkretiserade hur ett bibliotek som det i Hällefors, som sedan 1993 drivs av bokhandeln, utarmar folkbibliotekstanken. Jag skulle gärna vilja att Bengt Berg använde sitt sista inlägg till att förklara det. På vad sätt är det ett hot? Eftersom det är ett aktiebolag som driver biblioteket i Hällefors måste det minst sagt vara en nagel i ögat på Bengt Berg. När det gäller bibliotekariernas ställning är det ofta bibliotekarierna själva som har önskat en förändring. Så var det exempelvis i Nacka. Det är intressant att följa den diskussion som förs på biblioteken. I Nacka har man dessutom en biblioteksplan. Det är bara två tredjedelar av alla kommuner som har det. Det är ofta en garanti för att det finns en bra verksamhet, men inte alltid. Gislaved har ett bibliotek som fick pris, jag tror att det var av DIK, som årets bästa 2009. De har ingen biblioteksplan. Det är alltså inte alltid som skrivna papper och formulär garanterar hög kvalitet, men det ska vara hög kvalitet. Det som bekymrar mig och som vi också lyfter fram i Litteraturutredningen är läsklyftan. Totalt sett läser vi mer, men de unga, framför allt männen, läser mindre. Det är viktigt att se vad man kan arbeta med för att förstärka läsningen. Det handlar inte bara om att läsa böcker och om njutning. Det handlar även om att kunna vara delaktig i samhället, att ha ett ordförråd, att förstå och kunna ta del av det som händer. Den frågan kommer självklart också att belysas av Litteraturutredningen. Jag skulle vilja att Bengt Berg i sitt sista inlägg förklarade vad i Hällefors det är som stör så mycket att man tror att samarbetet mellan biblioteket och bokhandeln utarmar folkbibliotekstanken. Det är nämligen vad Bengt Berg skriver i sin interpellation.

Fru talman! Hällefors har satsat mycket på kultur och offentlig utsmyckning. För att vara ett brukssamhälle som haft stora problem kan man säga att där ändå finns en kulturell spirit som kan fungera bra även om biblioteket, undantagsvis, drivs i ett privat aktiebolags regi. Det jag menar är att det finns en tendens i samhället och i världen att det är lönsamhetstänkandet som väldigt mycket styr och ställer. Någon frågade i en tidigare debatt hur det kan löna sig att låna ut böcker gratis. Jag menar att det inte är säkert att det gör det, och då får man ta till andra medel för att det hela ska gå ihop. I Nacka kommun finns lysande bibliotek, till exempel det i Fisksätra som belönades med ett nationellt pris som landets bästa mångspråkiga bibliotek. Det är roligt att sådant kan äga rum i kommunal regi. Det finns en oerhörd mångfald och rikedom i det som är allmänt ägt. Jag hade tänkt använda mina sista 42 sekunder av talartiden till att förmedla en liten dikt som visar på bokens fantastiska egenskaper och önska en god sommar. Boken som har ögon i ryggen Boken som har sina sidor Boken som får natten att glöda Boken som ger mer än järnet Boken som luktar nattviol och jagar älg Boken som har all tid i världen Boken som hittar rätt i New York Boken som trotsar väder och vind Boken som håller historien levande Boken som upphäver makten Boken som får brödet att dofta Boken som låter livet leka på fullaste allvar Trevlig sommar!

Fru talman! Det är alltid roligt att diskutera med Bengt Berg, för han har ett starkt kulturengagemang, och det märks. Att vi sedan har olika uppfattningar om huruvida alternativen är till gagn för samhället eller inte förvånar mig inte. Bengt Berg tillhör trots allt ett parti som är mycket skeptiskt till privata alternativ. Därför får vi kanske gemensamt besöka ett antal av de alternativa biblioteken. Vi kan möjligen börja i Nacka. Det som också är roligt när man får möta Bengt Berg är att fundera ut en bra dikt. Bengt Berg förekom mig där, men jag har också en dikt som jag gärna vill läsa upp för Bengt Berg. Den är skriven av Lennart Hellsing. Så här skriver han: Böcker ska blänka som solar och gnistra som tomtebloss. Medan vi läser böckerna läser böckerna oss. Kan böckerna läsa människor? Det kan de förstås! Hur skulle de annars veta allting om oss? Med det vill även jag önska Bengt Berg en trevlig sommar och lämna över en bok som jag hoppas att Bengt Berg inte har läst: Med livet framför sig av Émile Ajar. Skön sommar!