FMV:s närvaro i förbandsorter

Fru talman! Erik Ezelius har frågat mig om regeringen har gjort någon analys av behovet av att utöka FMV:s närvaro i förbandsorter samt vilka åtgärder jag och regeringen i så fall är beredda att vidta utifrån denna analys.

Som Erik Ezelius konstaterar är försvarsindustristrategin och Försvarets materielverks roll nära sammanlänkade. Båda utgör centrala verktyg för att stärka Sveriges samlade försvarsförmåga.

Den ökade upprustningstakten, det försämrade säkerhetspolitiska läget och Sveriges medlemskap i Nato har ytterligare skärpt kraven på en effektiv och välfungerande materielprocess. För att möta dessa krav är det av stor betydelse att FMV har en nära koppling till Försvarsmaktens operativa verksamhet och behov. Mot den bakgrunden har regeringen gett myndigheterna i uppdrag att arbeta mer integrerat med varandra. Jag följer självfallet det arbete som sker löpande.

Regeringens fokus är tydligt: Materiel ska levereras i tid, med rätt kvalitet och till rätt förband. FMV har en viktig roll i detta och finns i dag på ett antal platser i Sverige. En eventuell förändring av FMV:s närvaro måste utgå från ökad effekt, inte geografisk spridning för sakens skull. För att stärka försvarsförmågan utvecklar regeringen samverkan mellan FMV och Försvarsmakten samt arbetar för kortare ledtider och en mer operativt styrd materielprocess.

Regeringen styr inriktningen, och Försvarsmaktens behov är centrala. Utifrån detta är det FMV som avgör var man behöver finnas för att kunna leverera effekt.

Fru talman! Vi går nu från att diskutera människor av kött och blod till att diskutera försvarsmateriel.

Utomstående kanske funderar på om det här med att ha FMV nära förbanden är en byråkratisk detalj, men jag menar att det är en strategisk nödvändighet. När avståndet mellan dem som använder materielen och dem som utvecklar och upphandlar den blir kortare ökar både den operativa effekten och innovationstakten. Förbanden möter de operativa utmaningarna dagligen och är ofta först med att se vilka behov som uppstår i verkligheten. FMV:s närvaro nära dessa miljöer innebär att problem, idéer och förbättringsförslag fångas upp tidigt och snabbare kan omsättas i konkreta utvecklingsprojekt.

Erfarenheter från moderna konflikter visar dessutom att innovation sällan uppstår enbart i laboratorier eller centrala staber. De bästa lösningarna föds när användare och tekniska specialister tillsammans löser praktiska problem. Genom att placera FMV i direkt anslutning till verksamheten kan vi skapa en kontinuerlig dialog, testa prototyper i realistiska miljöer, genomföra experiment tillsammans med användarna och snabbt föra tillbaka erfarenheter till industrin. Det förkortar tiden från idé till operativ förmåga och gör utvecklingsprocessen mer iterativ och lärorik.

FMV förvaltar stora investeringar. För att dessa ska ge maximal operativ nytta krävs djup förståelse för hur systemen används i praktiken. Det handlar om taktiska behov, logistiska realiteter, utbildningskrav samt underhålls- och tillgänglighetsfrågor. När FMV:s medarbetare verkar nära förbanden minskar risken för att anskaffningar styrs av tekniska specifikationer som inte speglar verkligheten. Resultatet blir bättre kravställning, större träffsäkerhet i vad vi köper in och inte minst kortare ledtider.

Det här hänger tätt ihop med försvarsindustristrategin. Sverige måste behålla och utveckla kritiska tekniska kompetenser och samtidigt stärka innovationsförmågan. FMV knyter samman Försvarsmakten, industrin, akademin och forskningsinstituten och potentiellt även de civila innovationsekosystemen. Genom tidig och tydlig behovsformulering ger vi industrin incitament att investera i relevanta teknologier och förvandlar teknikdriven utveckling till efterfrågestyrd innovation.

Närhet mellan FMV, förband och försvarsindustri samt civil industri stärker också försörjningstryggheten. Svenska företag får bättre förutsättningar att utveckla lösningar anpassade till våra förhållanden. Vi bevarar strategisk kompetens i landet och minskar beroendet av utländska leverantörer inom kritiska områden. Det gör våra leveranskedjor robustare och säkrar långsiktig tillgång till underhåll, reservdelar och vidareutveckling.

Praktiskt synliggörs detta i FMV:s ökade närvaro i till exempel Halmstad och Karlskrona. I Halmstad finns en stark koppling till luftvärn och ledningsförmåga, som är områden där sensor, mjukvaru- och motmedelsteknik utvecklas i högt tempo. I Karlskrona ligger den marina tyngdpunkten på undervattensteknik, sensorsystem och ytstridsfartyg. FMV:s närvaro ger möjlighet att integrera erfarenheter från övning och drift i kravbilden och i utvecklingsprojekten.

Bilden är dock större än så. Defence Xlab i Västsverige, LRIX i Skåne och liknande innovationsplattformar visar hur ett öppet innovationssystem kan fungera. Det sänker trösklar för mindre aktörer, möjliggör tidiga demonstrationer och kopplar samman startups, akademi, industri och myndigheter. Tillsammans med FMV:s regionala noder bildar de ett ekosystem där idéer snabbare går från koncept till operativ effekt.

Jag kommer att exemplifiera med vissa delar av landet, där man skulle kunna se detta som lågt hängande frukter, för att illustrera för den som följer debatten.

Jag undrar om försvarsministern i grunden håller med om min analys, särskilt i ljuset av försvarsindustristrategins tre ledord: innovation, produktion och samarbete.

Fru talman! Jag tackar Erik Ezelius för interpellationen.

Jag ska försöka dela upp svaret i två delar. Den ena gäller det arbete som FMV har i den bredare materielförsörjningsprocessen, där man använder sig av ett antal väldigt etablerade leverantörer och ofta gör avrop. Den andra gäller arbete som mer specifikt är kopplat till försvarsinnovation. Båda dessa saker tangerar den koppling till försvarsindustristrategin och försvarsinnovationsstrategin som Erik Ezelius var inne på.

Låt oss börja med hur det ser ut i dag. FMV bedriver redan i dag verksamhet på flera platser runt om i landet. Man finns i Arboga, Enköping, Halmstad, Karlsborg, Karlskrona, Linköping, Lund, Skövde, Vidsel, Härnösand och Östersund. Förutom Arboga är det ställen som antingen är garnisonsorter eller har detachement från Försvarsmakten. FMV finns alltså runt om i landet, vilket i grunden är bra.

FMV är en organisation som växer. Det måste den göra, för den får ett mycket större ansvar. Vi har ju tredubblat materielbeställningarna på några år – bara i fjol gav vi ett beställningsbemyndigande på 254 miljarder. Det är väldigt mycket pengar. FMV behöver ha resurser och förmåga att hänga med när saker och ting går väldigt snabbt.

FMV lyckas rätt väl med rekryteringen, vilket jag är glad över. I fjol var det ungefär 2 850 personer som arbetade på FMV. Man har växt mycket och är Sveriges femte populäraste arbetsgivare på den statliga sidan. Det går alltså bra med tillväxten.

Det gäller naturligtvis även att få ut resurserna, och det är viktigt att jobba förbandsnära.

Låt oss se på detta kopplat till vad som sägs i försvarsindustristrategin. Erik Ezelius var inne på någonting väldigt viktigt: När äger försvarsinnovation rum? Den äger rum när man har ett nära samarbete mellan leverantören, FMV och Försvarsmakten. Det gäller alltså att ha ett nära samarbete mellan operatören och leverantören. Då behöver man ha med FMV, och gärna även FOI.

Den decentraliserade innovationsprocessen är väldigt viktig. Jag brukar säga att man ska lämna de vita labbrockarna och jobba förbandsnära. Inte minst ukrainarna jobbar ständigt på det sättet, med medel och motmedel. Där har FMV ett jätteviktigt arbete. Man sitter med i det försvarsinnovationsråd som jag själv leder tillsammans med Försvarsmakten.

Den andra sidan av detta är den utveckling som sker inom Försvarsmakten med de nya experimentkontoren, som Erik Ezelius kanske också är bekant med. Till exempel har marinens experimentkontor öppnat i Karlskrona, och flygvapnet i Linköping har också ett experimentkontor. Försvarsmakten identifierar det militära problemet medan FMV är det sammanbindande kittet mellan leverantörerna och operatörerna, vilket också är mycket viktigt.

Det här är en decentraliserad del, men kopplat till detta arbetar Försvarsmakten också med att införa en försvarsinnovationsenhet centralt för att hålla ihop arbetet, vilket givetvis är viktigt för effekten.

Det har skett en stor volymökning av FMV:s verksamhet i och med att försvarsanslagen har tredubblats på sju år. Inte minst har detta träffat materielbeställningarna. FMV växer, och man är mer befintlig ute i landet.

Riksdagens kammare beslutar var organisationsenheterna, det vill säga regementena, ska ligga. Men det är inte politikens ansvar att besluta exakt var FMV ska ligga, utan det får myndigheten beroende på verksamhetsnytta avgöra. Jag kan dock konstatera att man finns på flera platser runt om i Sverige som också är förbandsorter.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Sverige står inför ett omfattande arbete med att stärka sin försvarsförmåga. Det handlar inte bara om ökade resurser och nya system utan också om att skapa de bästa förutsättningarna för innovation, utveckling och operativ effekt.

I detta arbete menar jag att Skaraborg och Skövde har en särställning. En förstärkt närvaro av FMV i Skaraborg handlar inte enbart om var verksamhet placeras geografiskt. Det handlar om att skapa en miljö där operativa behov, testverksamhet, industriell utveckling och akademisk kompetens möts varje dag – en plats där idéer snabbare kan omsättas till konkreta lösningar för Sveriges försvar.

Skaraborg erbjuder något som få andra regioner kan matcha. Här finns en koncentration av arméförband, utbildningsverksamhet och omfattande övningsområden. Den dagliga verksamheten genererar värdefulla erfarenheter och användarinsikter, från taktiska behov till underhållsfrågor, som är avgörande för att utveckla rätt materiel och ställa rätt tekniska krav.

Regionens stora övningsytor och varierade terräng skapar dessutom realistiska förutsättningar för att testa morgondagens förmågor. Det gäller allt från sensornätverk och obemannade system till autonoma markplattformar, drönarmotmedel och nya logistikkoncept.

När utveckling och testning sker nära användarna kan återkopplingen bli snabbare och resultaten mer träffsäkra.

Samtidigt ligger Skaraborg mitt i Sveriges starkaste teknik- och industrikluster. Närheten till fordonsindustri, tekniska företag, universitet och innovationsmiljöer ger tillgång till kompetens, forskning och prototyputveckling inom kort geografiskt avstånd. Det skapar förutsättningar för samarbete mellan försvar, industri och akademi.

Det handlar också om framtidens kompetensförsörjning. Regionens utbildningsmiljöer och tekniska näringsliv ger möjligheter att attrahera och behålla ingenjörer, systemutvecklare och specialister inom områden som mjukvara, hårdvara och systemintegration – kompetenser som är helt avgörande för både försvarsförmågan och försvarsindustrin.

Jag menar att en förstärkt FMV-närvaro i Skaraborg utöver Karlsborg och Skövde dessutom skulle kunna påskynda utvecklingen av flera strategiskt viktiga förmågor, exempelvis samverkan mellan bemannade och obemannade plattformar, sensorfusion och nätverksbaserad ledning, där data från flera källor sammanställs för bättre beslutsfattande. Det gäller även AI-baserade beslutsstöd, modern logistik, mobilt underhåll och förmågan att upptäcka och bekämpa drönare och drönarsvärmar.

För att förverkliga detta krävs konkreta åtgärder. Ett första steg borde vara att förstärka FMV:s närvaro i Skövde och övriga Skaraborg med ingenjörer och testledare som arbetar nära förbanden. Det skulle skapa en kontinuerlig dialog mellan användare och utvecklare och bidra till att operativa behov snabbare omsätts i tekniska lösningar.

Vidare bör gemensamma test- och demonstrationsprogram etableras där FMV, Försvarsmakten, regional industri och akademi samverkar kring prioriterade teknologier. Snabba experiment, fältdemonstrationer och prototyputveckling kan då genomföras i nära anslutning till den operativa verksamheten.

Det finns också behov av att stärka innovationskraften genom finansiering av pilotsatsningar, stöd till dual use-företag och plattformar där civila och militära aktörer kan dela kunskap och erfarenheter. Samtidigt måste långsiktiga utbildnings- och karriärvägar byggas upp för att säkerställa att kompetensen stannar i regionen.

Effekterna av en sådan här satsning skulle vara betydande. Snabbare återkoppling mellan användare och utvecklare leder till bättre kravställning och mer kostnadseffektiva anskaffningar. Regionala kluster stärker leveransförmågan och minskar sårbarheter i försörjningskedjor. Ett operativt förankrat innovationsnav i Skaraborg skulle dessutom ge Sverige bättre möjligheter att snabbt integrera civila tekniska framsteg i försvarssystem och därmed stärka vår konkurrenskraft internationellt.

Jag delar det försvarsministern sa i sitt inledande svar om att regional förankring måste utgå från ökad effekt, och med anledning av de styrkor jag just lyft fram när det gäller Skaraborg vill jag gärna höra ministerns kommentar.

Fru talman! Jag ska strax kommentera Skaraborg, för jag tycker också att det är en intressant region ur ett försvars- och innovationsperspektiv.

Men låt mig börja med det mest fundamentala. Sverige har en unik försvarsindustriell bas. Inget annat land med en befolkning på 10 miljoner kan designa och utveckla ubåtar, världens mest avancerade stridsfordon, artillerisystem, stridsflyg och radarspaningsplan. Det har till del att göra med att vi har en stark STEM-kultur, duktiga ingenjörer och starka försvarsföretag.

Men det beror också på att vi har ett starkt ekosystem. I en internationell jämförelse har Sverige ett starkt FOI, med 1 600 medarbetare, varav 41 procent har disputerat. Vi har också ett starkt FMV. Det innebär att vi har tuffa och kravställande myndigheter med djup teknisk kompetens.

Detta ska vi vårda och vidareutveckla, för det är en enorm tillgång för oss att ha en stark försvarsindustriell bas. Det är en del av vår samlade försvarsförmåga. Helhetsperspektivet, inkluderat FMV och FOI, är viktigt för vår försvarsförmåga.

Det tekniska kunnandet består inte minst av det som heter FMV Test och evaluering. Det ligger, som Erik Ezelius vet, i Karlsborg. Här testar man, vidareutvecklar och ställer krav på industrin. Man kan plocka isär ett telekrigssystem och säga vad som är jättebra respektive uselt. Det är inte i så många andra länder med en befolkning på 10 miljoner man kan det. Denna typ av verksamhet är både viktig och värdefull och utgör en del av vårt ekosystem.

När det gäller Skaraborg är det ett par saker som är intressanta. Där finns en av våra allra största armégarnisoner. I Skövde finns även en stark spelindustri, som jag har haft dialog med och gärna skulle besöka. Vi vet från kriget i Ukraina att spelutvecklare, obemannade system och konnektivitet är centrala delar av det framtida slagfältet.

Inte så långt från Skaraborg ligger Trollhättan, och förmågan att öka industrialiseringen i försvarsindustrin genom att inhämta erfarenheter från lastbilstillverkningen och fordonstillverkningen i allmänhet är viktig. Vi måste nämligen bryta kostnadskurva och tidskurva när det gäller produktion av försvarsmateriel.

Jag har även besökt GKN i Trollhättan, som är en så kallad single supplier av vissa rymdförmågor, och man ligger väldigt långt fram på 3D-området.

Sverige har några starka kluster när det gäller försvarsinnovation, vilket jag är djupt tacksam för. Jag ser nämnda region som central men även Lund och kopplingen mellan P 7 Revingehed och Ideon Science Park och inte minst Linköping på flygsidan med inkubatorn Lead.

Avslutningsvis: Civil-militär samverkan och dual use, som Erik Ezelius var inne på, är något regeringen har arbetat med under mandatperioden. Vi har gett uppdrag till FMV, Försvarsmakten och Vinnova och etablerat ett civil-militärt program. Vi måste få in mycket mer civil teknologi, för utvecklingen går i rasande takt, inte minst när det gäller konnektivitet, AI och robotik. Vi behöver få in dessa aktörer på försvarsområdet för att stärka Sveriges försvarsförmåga.

Fru talman! Jag tackar försvarsministern för svaret.

Det kan vara så att de som lyssnar på debatten tycker att vi talar fikonspråk. Men det här är en viktig fråga, och det känns som att vi har en stor samsyn på Sveriges potential att behålla sin andraplats när det gäller innovationsförmåga liksom på vikten av styrkan att kunna kommersialisera och att kunna bidra aktivt inom alliansen.

Försvarsministern är mer än välkommen att besöka dataspelsprogrammet på Högskolan i Skövde. Det är vi verkligen stolta över, och det ligger i framkant inte bara nationellt utan även internationellt och lockar till sig elever från hela världen.

Avslutningsvis vill jag säga att tempo är avgörande för framtidens försvarsförmåga. Det handlar inte bara om vad vi utvecklar utan om hur snabbt vi kan omsätta identifierade behov till operativ effekt. Tiden från behov till levererad lösning blir i sig en strategisk faktor.

Regeringens försvarsindustristrategi handlar därför inte bara om innovation utan också om produktionsförmåga – att kunna producera mer och snabbare. Här finns en betydande potential att bredda industribasens deltagande i försvarsproduktionen, och jag vill ännu en gång lyfta fram att det finns särskilt goda förutsättningar för detta i Skaraborg och Västra Götaland. Regionen rymmer omkring 21 procent av Sveriges industri och besitter en stark befintlig produktionskapacitet som kan bidra till att stärka totalförsvaret.

Som sagt har FMV redan en etablerad närvaro i regionen genom sin test- och utvärderingsverksamhet, som försvarsministern var inne på. Frågan är därför inte om FMV hör hemma i Skaraborg utan hur den befintliga närvaron kan utvecklas för att skapa en ännu större effekt för Sveriges försvarsförmåga.

Fru talman! För att återknyta till försvarsindustristrategin och debatten om europeisk försvarsindustriell förmåga hade vi för några år sedan diskussioner om överproduktion, duplicering och fragmentisering. Ingenting av detta är relevant längre.

Det som är relevant nu är att vi får upp produktionsförmågan i Sverige så att vi kan bygga upp vårt eget och våra allierades försvar men också fortsätta att stötta Ukraina. Då måste vi bryta tidskurvan, för det tar för lång tid innan vi får vissa av de mer kvalificerade militära förmågorna. Vi måste också bryta den exponentiella kostnadsökningen. När vi beställer mer förväntar vi oss av försvarsindustrin att det blir billigare, inte dyrare. Vi måste nu fylla våra krigsförband med mycket ammunition och materiel. De delarna tycker jag är viktiga.

När det kommer till hela försvarsinnovationsarbetet har regeringen arbetat mycket med de sakerna under mandatperioden. Det handlar om att hämta hem erfarenheterna från kriget i Ukraina. Vi står väl rustade att göra detta i och med att vi i fjol gav det tredje största Ukrainastödet i världen. Det innebär att Ukraina är väldigt generösa med data och information till oss om det transparenta slagfält som de har. Det innebär också att vi får hem mycket erfarenheter för de plattformar och system som vi har skickat till Ukraina inom i princip alla domäner.

Vi har också lanserat det civil-militära programmet, som jag nämnde tidigare, där Vinnova och Försvarsmakten jobbar tätt tillsammans och där Vinnova, eller i alla fall företagen, hjälper Försvarsmakten att lösa militära problem.

Vi har även etablerat ett försvarsinnovationsråd som jag själv leder tillsammans med representanter från industrin och försvarsmyndigheterna. Vi har också gjort riktade satsningar på FOI så att de kan ha en försvarsinnovationsdirektör. Vi har också, för första gången på 30 år, tagit fram en försvarsindustristrategi i Sverige men också en försvarsinnovationsstrategi.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.