Flyktingkrisens inverkan på socialtjänsten

Herr talman! Sofia Fölster har frågat mig om jag avser att förenkla handläggningsprocessen vid placering av barn i familjehem samt om jag avser att införa lättnader i kraven på utbildning för familjehem. Sofia Fölster har också frågat mig vilka ytterligare förordningar och regler jag planerar att förenkla för att underlätta för socialtjänsten i den akuta situation som nu råder.

Situationen i kommunernas socialtjänst är inom vissa områden ansträngd och ibland hårt pressad. Det gäller till exempel placeringen av ensamkommande barn.

Jag vill först framhålla att ensamkommande barn omfattas av samma bestämmelser som gäller för barn och unga i behov av skydd eller stöd enligt socialtjänstlagen. För att se över vilka förenklingar och lättnader som kan och bör göras pågår en rättslig analys av bland annat socialtjänstlagen inom Regeringskansliet. Regeringen har dessutom vidtagit ett stort antal åtgärder för att förbättra socialtjänstens förutsättningar och stötta kommunerna i den rådande flyktingsituationen. Exempel på detta är satsningen på bemanning och kompetens inom den sociala barn- och ungdomsvården med 250 miljoner per år under 2016-2019 efter överenskommelse med Vänsterpartiet samt ett extra tillskott på 9,8 miljarder i den ändringsbudget som lämnades till riksdagen den 12 november 2015 till kommuner och landsting för att hantera den rådande flyktingsituationen, vilket också var en överenskommelse med oppositionen, liksom ett uppdrag till Socialstyrelsen att inrätta en svarsfunktion med uppgift att besvara frågor från, och ge stöd till, kommunernas socialtjänst.

Den rådande flyktingsituationen har medfört en snabb ökning av antalet barn som är i behov av en placering av socialtjänsten och ett behov i kommunerna av mer flexibla lösningar. Socialstyrelsen har därför i ett tillägg i regleringsbrevet för 2015 fått i uppdrag av regeringen att se över föreskrifter och allmänna råd om hem för vård eller boende, HVB. Socialstyrelsen har den 15 december 2015 beslutat om tillfälliga undantag från föreskrifterna för vissa HVB. Undantag får göras från kravet på att det ska finnas personal i verksamhetens lokaler dygnet runt, eftersom de som bor i HVB inte alltid vistas i verksamhetens lokaler. Reglerna medger också att undantag görs från kravet på högskoleutbildning för föreståndaren. Regeländringarna trädde i kraft den 1 januari 2016, alltså nyligen, och är tillfälliga under den pågående översyn som Socialstyrelsen gör av HVB-föreskrifterna i sin helhet. Arbetet ska redovisas i sin helhet till Regeringskansliet senast den 1 april 2016. För att underlätta för kommunerna att rekrytera och säkra tillgången till bland annat familjehem har regeringen också gett Socialstyrelsen ett uppdrag om nationellt samordnade informationsinsatser om familjehem med mera för barn och unga.

När det gäller frågan om utbildning för nya familjehem anser jag att det är viktigt att jour- och familjehem får möjlighet till den utbildning de behöver för att ta emot ett barn. I socialtjänstlagen regleras skyldigheten för socialnämnden att tillhandahålla den utbildning som behövs för dem som nämnden avser att anlita för vård av barn i familjehem eller jourhem. Det finns dock ett behov av att anpassa det utbildningsmaterial till familjehemsföräldrar som Socialstyrelsen utarbetat, utifrån nuvarande förhållanden och behovsbild. Regeringen beslutade därför i går om ett uppdrag till Socialstyrelsen som bland annat innefattar att man ska utarbeta ett anpassat utbildningsmaterial till jour- och familjehem som tar emot ett ensamkommande barn.

Det samlade uppdraget till Socialstyrelsen innebär också en fördjupad analys av konsekvenserna för socialtjänsten med anledning av den rådande flyktingsituationen och ökningen av ensamkommande barn. Socialstyrelsen ska även i relevanta delar revidera kunskapsstödet för socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och unga, för att underlätta och stödja socialtjänsten.

Avslutningsvis: Den sociala barn- och ungdomsvården är och har sedan jag tillträdde varit en mycket prioriterad fråga för mig. För mig som barnminister är det viktigt att barnens situation, särskilt skyddet och säkerheten för barnen, vägs in i alla beslut som rör den sociala barn- och ungdomsvården.

Herr talman! Enligt Migrationsverkets siffror för 2015, som nu är färdiga, sökte 35 369 ensamkommande barn asyl i Sverige 2015. Det är ungefär fem gånger så många som året dessförinnan.

Många av barnen är unga pojkar och flickor vars uppväxt präglas av oro. De bär på minnen från krig och förföljelse. De bär många gånger på minnen från en fruktansvärd resa över Medelhavet. Många av dem bär också på minnen av sådant som ett barn aldrig ska behöva uppleva, minnen av att förlora en närstående, en förälder eller ett syskon eller kanske allihop.

Även om de flesta, som det skrivs mycket om i medierna, är 16-17-åriga grabbar är de fortfarande barn med ett stort behov av stöd och hjälp från vuxenvärlden. Numera kallar vi flyktingmottagandet för en flyktingkris. Varför vi nu kallar det kris blir särskilt tydligt när man talar om just barn.

Barnombudsmannen beskrev i en debattartikel för ett par veckor sedan den utsatta situation som råder för barn på flykt. Han uppmärksammade också brister i Sveriges mottagande av barn. Han vittnade om barn som nekats vård och som inte fått utbildning, om brist på ytterkläder och skor, om avsaknad av god man eller någon som kan föra barnets talan men också om en otrygghet, särskilt för unga flickor.

Jag tror inte att det har undgått någon hur ansträngd situationen är för socialtjänsten just nu. På flera håll i landet arbetar socialtjänsten dygnet runt för att hitta och utbilda familjehem och jourhem till barn som har kommit hit. Flera kommuner har redan lex Sarah-anmält sig själva för att de inte kommer att kunna klara att omhänderta barn inom rådande struktur och regelverk. Läget är således mycket allvarligt. Det är därför vi kallar det för en kris.

SKL besökte socialutskottet för ett par veckor sedan. Deras beskrivning var att det i första hand är de krångliga reglerna och förordningarna som gör att situationen i kommunerna blir så himla ansträngd. SKL presenterade en lista med 47 reformförslag som regeringen omgående bör genomföra. De menar: Skulle man genomföra de här 47 förslagen skulle situationen gå att klara av i kommunerna.

Just rekryteringen av familjehem är en av de viktigaste punkterna, kanske den mest akuta. I dag står familjer i många kommuner i kö för att få hjälpa barn, men på grund av långsamma processer finns det alldeles för få familjer som i dag är redo att ta hand om de barn som nu behöver en familj och ett hem. Familjehem är en omsorgsform som är särskilt bra för barn som behöver en stabilitet och mycket nära kontakt med vuxna samtidigt som de integreras i ett nytt samhälle och en ny kultur.

SKL föreslår för regeringen att socialtjänsten ska få möjlighet att göra undantag i kraven på utbildningen för familjehem, som i dag kan ta flera månader. Det har regeringen tillmötesgått genom att, som ministern nyss presenterade, ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett nytt informationsmaterial som är särskilt riktat till familjer som tar hand om ensamkommande barn.

Men en annan del i förslaget är att socialtjänsten ska få utökade befogenheter att göra individuella prövningar av familjer i fråga om hur mycket utbildning de faktiskt behöver, för att de familjer som inte behöver lika lång utbildning snabbare ska kunna bli familjehem.

Då har jag en fråga till ministern: Anser inte statsrådet att det i den akuta situation som nu råder är rimligt att ge socialsekreteraren och socialtjänsten utökade befogenheter att just göra de individuella bedömningarna?

Herr talman! Tack, Sofia Fölster, för ditt engagemang i frågan! Jag har gjort en dragning i socialutskottet, och vi har haft olika tillfällen under hösten då vi har pratat om det här. Intresset och engagemanget gläder mig, för det är en stor samhällsfråga.

När regeringen tillträdde tog vi över en social barn- och ungdomsvård som redan var under en stark press. Det fanns en hel del strukturproblem och en hel del problem när det gällde rekrytering av personal, och det var över huvud taget stora bekymmer med att upprätthålla god kvalitet redan då.

Jag hoppas nu - och det är vad jag tänker ägna en stor del av våren till - att vi genom engagemang och det ledarskap jag kan erbjuda och också de allianser vi kan bygga kan försöka använda det strålkastarljus som nu finns på den sociala barn- och ungdomsvården. Medel har trots allt tillskjutits. Det handlar om 1 miljard som finns i och med budgeten för 2016 och framöver till den sociala barn- och ungdomsvården, som vi har anslagit. Men det handlar också om de medel som jag hoppas att kommunerna använder, som kom till genom överenskommelsen med oppositionen om flyktingmottagande. Det handlar om att man försöker använda det till att hantera den akuta situationen men också för långsiktiga investeringar, för de behövs. Det hoppas jag verkligen.

Du nämnde SKL. Det är en väldigt viktig aktör i detta sammanhang. Det finns också fackliga organisationer. Det finns många forskare. Det finns många som på olika sätt engagerar sig för att detta ska bli bra. Det gör också Barnombudsmannen på ett bra sätt.

Vi talar om många frågor samtidigt, men jag försöker att beta av dem.

Det är sant att det har kommit många ensamkommande flyktingbarn. Den stora majoriteten är pojkar. Det gäller att hela tiden ha ett jämställdhetsperspektiv i detta, och det försöker vi ha, inte minst i det uppdrag som vi gav senast i går om en fördjupad analys av just dessa konsekvenser.

Många av de ensamkommande flyktingbarnen är äldre tonåringar. De är barn, men äldre barn. Många av dem - inte alla, utan de har rätt till en egen bedömning - kommer att kunna placeras i stödboenden som finns från och med den 1 januari. Det är en annan förändring som är mycket viktig. Men de yngre barnen behöver familjehem precis som du påpekar, Sofia Fölster.

Det gäller att dessa barn över huvud taget får en möjlighet att ha det bra. Det gäller alltså inte att bara ta emot dem utan också att ta hand om dem. Det är en stark ambition från min sida. Därför måste vi se till att kvaliteten i detta mottagande också när det gäller familjehem blir så bra som möjligt.

Jag är absolut beredd att skapa förutsättningar för att hanteringen blir så enkel som möjligt, men inte när det gäller kraven på hur barnen ska ha det när de väl kommer till en familj.

Så som reglerna ser ut i dag ska socialnämnden förstås först göra en utredning av familjehemmet, och det är fortfarande mycket viktigt att man har tid att göra det. Sedan ska man se till att den familj som man har bedömt ska kunna ta på sig detta får en adekvat utbildning.

Jag tycker att de åtgärder som vi hittills har vidtagit kan underlätta för att man ska kunna göra detta på ett allt bättre sätt. Men jag är mycket noga med att familjehemmen ska vara så bra som möjligt, eftersom dessa barn måste få en bra framtid. De har en svår historia bakom sig, och det är vår skyldighet att ta hand om dem på ett bra sätt.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för detta och för hennes engagemang. Jag tvivlar inte en sekund på regeringens goda intentioner. Däremot upplever jag att regeringen inte fullt ut vågar vidta skarpa åtgärder och inte heller inom den tid som hade behövts. Jag tror att man behöver tänka nytt och kanske snabba på en del politiska processer.

I sitt svar talar statsrådet bland annat om den fördjupade analys som regeringen tog beslut om i går. Visst är det alltid bra med analys och uppföljning. Men i dag räcker det att öppna en tidning för att man ska se och få en känsla av hur socialtjänsten mår.

27 kommuner har anmält sig själva till Ivo. Ivo har varnat för allvarliga missförhållanden då mottagandet av ensamkommande barn inte är rättssäkert. Barnombudsmannen har påtalat en rad brister i Sveriges mottagande av barn. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har i en enkät konstaterat att socialtjänsten i nästan hälften av landets kommuner är allvarligt påverkad eller kritiskt påverkad.

Vi läser ständigt om den stora bristen på personal i socialtjänsten och hur kommuner tvingas göra omprioriteringar, och det finns risk att andra ärenden trängs undan.

Detta är bara några skäl till att vi inte längre kallar det en utmaning eller brist. Det är några skäl till att vi, som jag sa i mitt tidigare anförande, nu kallar det en kris. Det är kanske den största flyktingkris som vi kommer att få uppleva i modern tid, och den är långt ifrån över.

Även om det alltid är bra med analys och fördjupad utvärdering får vi inte riskera att hamna i fler utredningar som skjuter upp åtgärder. Det krävs att regeringen agerar och tar ansvar omgående.

Även om vi politiker ibland inte vill låtsas om det går det att snabba på politiska processer, särskilt i en krissituation som jag tror att alla känner till och har stor förståelse för.

Jag skulle därför vilja ställa några frågor om denna utvärdering eller analys. När beräknas den vara klar, och vilka ytterligare åtgärder kommer regeringen att vidta under tiden, i väntan på att Socialstyrelsen gör färdigt analysen? Eller är detta ett sätt att skjuta upp åtgärder? Skälet till att jag frågar detta är att det redan finns tydliga förslag, särskilt från SKL.

Jag har också en annan fråga som jag inte hann ställa tidigare, och den gäller familjehemmen. Det var det som jag skrev om i interpellationen. Detta är mycket viktigt, och det framkommer inte i ministerns svar. Det handlar om ytterligare ett av de förslag som SKL har lagt fram om en förenklad handläggning. Det handlar alltså både om utbildning och om en förenklad handläggning för att socialtjänsten snabbare ska kunna få fram familjehem. Man tummar inte på hembesök, man tummar inte på lämplighetstest, men man säger att man just nu måste kunna göra undantag för att det är en kris.

Regeringen har valt att göra tillfälliga undantag för HVB men inte för familjehemmen just vad gäller handläggning.

I den krissituation som råder skulle jag vilja ha ett svar även på detta. Anser regeringen inte att det är rimligt att förenkla handläggningsförfarandet i den kris som nu råder?

Herr talman! Jo, Sofia Fölster, jag tycker att det är mycket viktigt att man samarbetar om detta område eftersom det utgör en så grundläggande funktion i samhället. Men jag vill faktiskt påminna om historien.

Vi tog över en social barn- och ungdomsvård som redan var i kris. Det var redan en eftersatt verksamhet som din regering lämnade efter sig, Sofia Fölster. Det är inte bara jag som påstår det. Det finns många rapporter och belägg för att det var så. Det finns från akademin, från SSR, från Vision och även från SKL, som för övrigt som arbetsgivare också har ett ansvar här. De hade redan då synpunkter på hur läget var i socialtjänsten.

Icke desto mindre har vi just därför arbetat mycket hårt med denna fråga. Vi har bland annat avsatt 1 miljard från och med i år och fyra år framåt för att stärka kapaciteten och det grundläggande arbetet i den sociala barn- och ungdomsvården. Jag tror att detta är ganska viktigt att hålla i minnet.

Sedan vi tillträdde, men framför allt under hösten, har vi tagit en mängd beslut. De är så många att man kan titta på dem på en hemsida som vi har för att man ska kunna följa alla beslut som vi har tagit i regeringen under hösten för att vi verkligen har prioriterat detta.

Jag måste erkänna att det är första gången som vi blir anklagade för att saker och ting tar tid. Om det är något område som vi har jobbat otroligt hårt med så är det detta. Jag tar därför inte till mig denna kritik. Vi har jobbat otroligt snabbt och flyhänt och hela tiden försökt hålla koll på att kvaliteten för barnen inte blir sämre.

Det är nämligen så att de studier som vi har om ensamkommande flyktingbarn och hur det går för dem av naturliga skäl är gjorda på betydligt färre barn. Man har studerat hundratals barn i dessa studier. Då har man kunnat se att det går ganska bra för dessa barn. De är mycket motiverade, de vill läsa och de vill skapa sig en ny framtid. Det gäller pojkar. Det gäller tyvärr inte flickor. Det är någonting att hålla ögonen på. Flickor försvinner från studier och arbetskraftsdeltagande i mycket högre grad än andra flickor med flyktingbakgrund. För pojkarna går det bättre.

Jag vill kunna ge dessa barn ett bra liv i Sverige. Därför gäller det att hålla balansen mellan kvalitet och snabbhet. Jag anser att vi har gjort det. Vi har tagit väldigt många beslut. Jag ska räkna upp några igen, eftersom det i ditt inlägg förefaller som om vi inte har gjort det.

1 miljard går som sagt till den sociala barn- och ungdomsvården i och med budgeten som gäller från 2016. Det finns nya bestämmelser om stödboenden som kommer att passa många av de äldre ensamkommande flyktingbarnen. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att stödja i fråga om rekrytering av familjehem. Det har getts uppdrag när det gäller utbildningsmaterial och när det gäller att över huvud taget underlätta i fråga om utbildning till familjehem.

Som du har påpekat och som jag har sagt tog vi i går beslut om en fördjupad konsekvens när det gäller socialtjänsten. Det är för att ytterligare kvalitetssäkra, till exempel att det inte finns undanträngningseffekter när det gäller andra barn som söker stöd hos socialtjänsten. Det är lika viktigt för mig.

Vi har beslutat om mer flexibilitet och har bett Socialstyrelsen ge förslag på flexibilitet i regler i fråga om HVB.

Vi har medel från vår gemensamma överenskommelse om flyktingpolitiken, vi har gett Sis i uppdrag att hitta 1 000 statliga platser och så vidare. Vi har varit oerhört aktiva här, och det gäller även i fråga om att försöka få fram familjehemmen. Men socialtjänsten har ett enormt stort uppdrag, och detta kommer vi att behöva jobba vidare med under detta år och även framöver. Men det är någonting som jag prioriterar och som jag ständigt jobbar med.

Herr talman! Jag vill påminna om att det är ungefär ett och ett halvt år sedan regeringen tillträdde. Det går att under ett par månader skylla på den gamla regeringen, men sedan får man ta ansvar för vad man själv har gjort. Där är vi nu.

Vi befinner oss i den största flyktingkris vi förmodligen kommer att få uppleva i modern tid. Veckovis, om inte dagligen, läser vi om hur pressad socialtjänsten är och hur alla de brister som främst drabbar barn och unga sätter prägel på deras liv under lång tid framöver.

Många av de åtgärder ministern räknar upp är vi faktiskt överens om. Stödboende var något den förra regeringen initierade, och tilläggsbudgeten är vi överens om. Fler åtgärder kommer också just från den lista SKL har presenterat. Det gäller 47 reformförslag man akut behöver få igenom för att kommunerna över huvud taget ska ha en chans att klara den rådande situationen.

Det är därför jag menar att mer behöver till, för trots att vissa av förslagen på den långa listan är genomförda är det många förslag som inte är det och som bedöms som absolut nödvändiga för att kommunerna ska klara situationen. Jag tvivlar inte på ministerns intention i frågan, och det finns inte heller jättestora ideologiska skiljelinjer just inom det här området mellan våra två partier. Jag tror dock att mer måste till och att mer måste till snabbt. Vi måste ha en gemensam insikt om att det just nu är kris.

Jag vill återigen påminna regeringen om att detta inte är vilken punkt på dagordningen som helst. Detta är inte vilket problem eller vilken utmaning som helst, utan det är en kris som kommer att påverka dessa barns möjlighet att skapa ett liv och en framtid i Sverige framöver. Jag ser alltså fram emot fler förslag, utöver dem som har kommit, som vi kan behandla i socialutskottet. Många, många fler åtgärder behövs, för det som har presenterats hittills räcker inte.

Herr talman! Tack så mycket, Sofia Fölster! Jag hoppas att vi har fler debatter om detta, för vi behöver helt enkelt ta ett gemensamt ansvar. Du kan lita på att jag kommer att fortsätta ta många beslut om detta.

Jag håller med om att mer behöver göras. SKL:s lista finns hos Regeringskansliet, och den betas av. Vi kommer att återkomma om vilka förslag vi kan samarbeta om eller tillgodose. Som jag sa är detta oerhört viktigt för mig. Skälet till att ensamkommande flyktingbarn tas om hand inom socialtjänsten är helt enkelt att man ska likabehandla alla barn, och jag vill därför vara noga med att den goda kvalitet som finns upprätthålls - samtidigt som vi måste ha en realistisk syn på hur läget är. Det har jag försökt åstadkomma hela tiden, och det kommer jag att fortsätta göra. Regeringen har verkligen tagit sig an frågan.

När det gäller läget i socialtjänsten för ett eller ett och ett halvt år sedan finns det massor av rapporter om hur det var redan då som jag kan rekommendera att man läser. Det innebär att vi startade från ett läge som inte var det bästa. Som jag sa hoppas jag dock att vi nästa gång inte talar om det, utan jag hoppas att vi talar om hur vi med gemensamma ambitioner och ledarskap kan förvandla det strålkastarljus som just nu - på grund av krisen - finns på den sociala barn- och ungdomsvården till en möjlighet.

Vi vet till exempel, genom den nationella samordnare som finns på området och som har gjort tidsmätningar, att en genomsnittlig socialsekreterare under en vanlig dag i sitt arbetsliv träffar det barn arbetet gäller i 15 minuter. Resten av tiden handlar om dokumentation och utredningar. Det är väldigt nödvändigt - det är viktigt med rättssäkerhet - men barnen måste över huvud taget vara mer i fokus. Jag hoppas att vi över huvud taget kan få till en diskussion och ett regelverk som verkligen stärker det, så att verkligheten blir bra för dessa barn.

Överläggningen var härmed avslutad.