Fler sommarjobb till unga

Fru talman! Maryam Yazdanfar har frågat mig vad jag avser att göra för att fler ungdomar ska kunna erbjudas sommarjobb. Jennie Nilsson har frågat mig om jag är beredd att bistå kommunerna med medel till ungdomars sommarjobb denna sommar. Vidare har hon frågat mig vilken uppfattning jag har om värdet och innehållet i ungdomars sommarjobb och om jag avser att vidta några åtgärder som kan leda till fler sommarjobb för unga. Jag har nyligen gett ett tydligt svar på en liknande interpellation. Eftersom läget i stort är detsamma upprepar jag mitt tidigare svar. Regeringens strategi för att bekämpa utanförskapet bland ungdomar är att genom flera olika insatser, som förstärker varandra, öka ungdomarnas förutsättningar att få arbete. För att öka efterfrågan hos arbetsgivare har regeringen redan vidtagit en rad åtgärder. Arbetsgivare som anställer ungdomar mellan 18 och 24 år får en nedsättning av socialavgifterna. Likaså har ungdomar möjlighet att få nystartsjobb redan efter sex månaders arbetslöshet. Dessutom leder de genomförda förändringarna av reglerna i lagen om anställningsskydd, och då särskilt reglerna om tidsbegränsade anställningar, till att det har blivit enklare att anställa för viss tid. Vidare kommer regeringen att lägga fram ett förslag under hösten om att ytterligare sänka socialavgifterna för företag som anställer ungdomar under 26 år. Detta i kombination med det fortsatt goda arbetsmarknadsläget gör att jag inte ser något behov av särskilda åtgärder för just sommarjobb och inte heller av att ge öronmärkta pengar till kommunerna för detta ändamål.

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern! Jag tolkar arbetsmarknadsministerns svar som att han inte avser att göra någonting för de ungdomar som står utan sommarjobb den här sommaren. Det är det som explicit står i svaret. Det är tråkigt eftersom ett sommarjobb är viktigt. Det är det första steget in på arbetsmarknaden. Om det är en positiv och bra upplevelse kan det bli fortsättningen på en tillsvidareanställning på till och med heltid eller att man får kontakter som kan vara avgörande för hur tiden på arbetsmarknaden kommer att arta sig när man blir äldre. Framför allt ger det en känsla av självständighet, egna pengar, och sysselsättning under sommaren. Därför är det här viktigt, och det var därför den socialdemokratiska regeringen öronmärkte pengar så att så många ungdomar som möjligt skulle få sommarjobb. Hur ser situationen ut i år? Jag kan berätta hur den ser ut i min hembygd i Stockholms län. Där har sommarjobben närapå halverats i jämförelse med förra året. Särskilt jobbigt är det för de unga människor som är under 18 år. För dem är det nästan helt omöjligt att få tag på ett sommarjobb. Jag har några andra fakta. Socialdemokratiskt styrda kommuner investerar nästan fyra gånger så mycket i sommarjobb för unga än borgerligt styrda kommuner. Arbetsmarknadsministern följer en borgerlig linje i att inte bry sig om unga människors sommarjobb. Det kan inte vara önskvärt. Flera kommuner uppger att satsningarna har blivit mindre eftersom regeringen har tagit bort stödet. I några kommuner har de själva satsat för att möta upp regeringens neddragningar. Är det inte lustigt att det är i just socialdemokratiska kommuner? Jag kan ta exemplet Nynäshamn. Man erbjuder där tre veckors sommarjobb till alla skolungdomar från årskurs 9 till och med årskurs 3 på gymnasiet. Trots att regeringen har skurit ned på de statliga bidragen till sommarjobb väljer Nynäshamns kommun att satsa på feriejobb till ungdomar. Behöver jag tillägga att Nynäshamn är socialdemokratiskt styrt? En annan socialdemokratiskt styrd kommun i Stockholms län är Södertälje. Där jobbar man tillsammans med bostadsbolaget Telge Hovsjö AB för att fixa sommarjobben till ungdomarna. I de borgerliga kommunerna Vaxholm och Lidingö satsar man inte en enda krona på sommarjobben. Kommunalrådet på Lidingö är tydligare än arbetsmarknadsministern - och det är väl bra, ibland - och uttalar att det inte är kommunens uppgift utan den enskildes fulla ansvar att skaffa sig sommarjobb. Vad jag förstår är det här de borgerliga partiernas och regeringens syn. Det är ett eget ansvar att skaffa sig sommarjobb. Därmed blir skillnaderna mellan dem som har kontakter, som har resurser att söka sommarjobb, och dem som inte har det tydliga. Om vi gräver lite i den borgerliga retoriken får vi ett klart besked. Det är inte politikens ansvar att hjälpa ungdomarna på traven.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, även om jag inte blir riktigt klok på det. Ministern började med att hänvisa till en tidigare liknande interpellation och fortsatte sedan med en uppräkning av vilka åtgärder som vidtas för gruppen unga i stort. Dock nämner han inte det just min interpellation berör, nämligen sommarjobb. Även om det är frestande att nappa på betet att i stället för att debattera sommarjobb debattera arbetsmarknadspolitiken för unga i stort, inte minst eftersom jag och många med mig dessutom tycker att den i många stycken är dålig, ska jag inte göra det - åtminstone inte inledningsvis. Det är helt enkelt för att jag tycker att min fråga förtjänar ett svar. Min fråga handlar om de sommarjobb som tidigare har delfinansierats med statliga medel för ändamålet. Syftet har varit att ge främst gymnasieungdomar en chans till vettig sysselsättning och egna pengar - kanske för första gången i sina liv. Det här är för många en unik möjlighet att få in en första fot på arbetsmarknaden. Sommarjobb har i många kommuner i första hand getts till ungdomar som av olika skäl inte har kunnat komma i fråga för de vanliga sommarjobb som annars finns. Ibland har det varit på grund av krav på ålder. Många ordinarie sommarvik förutsätter att du har fyllt 18 år. Ibland har det varit på grund av social bakgrund. Många gånger krävs goda kontaktnät för att komma i åtanke. Det är exempelvis på mammas eller pappas jobb som de allra flesta får sitt allra första sommarjobb. Det är tufft för dem som har föräldrar som inte arbetar - kanske på grund av arbetslöshet eller sjukdom. Den här typen av förebyggande samverkansprojekt är enligt många ett viktigt redskap för att ge ungdomar bättre förutsättningar att senare komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Det som har hänt sedan regeringen förra året ströp de statliga medlen som har finansierat detta tillsammans med kommunernas insatser är att många kommuner inte längre erbjuder den typen av sommarjobb. Det är något som drabbar de unga som många gånger redan från början har de tuffaste förutsättningarna. Jag tycker faktiskt att det här är en fråga som förtjänar ett svar från ministern.

Fru talman! Tack för svaret, ministern. Om han som jag har en ungdom hemma som tyvärr inte har uppnått den magiska åldern av 18 år, inser han rätt snabbt att det är oerhört viktigt att man väljer vilken kommun man bor i. Som den tidigare interpellanten sade är det dessutom viktigt att välja att bo i en socialdemokratiskt styrd kommun. Det är svårt för de unga som inte har fyllt 18 att gå ut på den öppna arbetsmarknaden och få ett sommarjobb. Det krävs rätt ofta att man har uppnått myndighetsåldern. Det är klart att man känner att det blir djupt orättvist när man inser att de unga själva eller kanske föräldrarna måste ha bra kontakter eller nätverk för att man ska lyckas få ett jobb under några veckor under sommaren. När man är 16-17 år blir sommaren rätt lång och lätt trist i slutet om man inte har något att göra. Sedan den borgerliga regeringen började sin regeringskarriär med att ta bort det statliga stödet till sommarjobben har faktiskt en femtedel av jobben försvunnit för de unga. Jag bor i Norrbotten. Piteå är en socialdemokratiskt styrd kommun som under många år har satsat på sommarjobb för unga. Man lägger 6 miljoner årligen i den kommunala budgeten eftersom man inser och förstår att det finns en vikt och ett värde i att unga har något att göra på sommaren. Man ser det som en första chans för dem att få in en fot på en arbetsplats. De får visa vad de går för, och de får känna av vad den kommunala verksamheten handlar om när de ska skaffa ett jobb. De skaffar sig kontakterna och nätverken som de sedan så väl behöver när de går ut gymnasieskolan. Därför undrar vi varför den borgerliga regeringen så konsekvent väljer att inte satsa på de unga. Vi vet att långtidsarbetslösheten för unga i stort har ökat alldeles dramatiskt under den borgerliga regeringen. Dessutom har arbetsmarknadsministern nyligen i en tidigare interpellationsdebatt sagt att det är oerhört viktigt med ett snabbt inträde för unga på arbetsmarknaden så att de kan få ett fäste. Därför blir det ologiskt - men kanske logiskt i en borgerlig politik - att man inte satsar pengarna på sommarjobb för unga.

Fru talman! Tack till interpellanterna och övriga debattörer, Maryam Yazdanfar, Jennie Nilsson och Maria Stenberg, för att ni har lyft upp en oerhört viktig fråga. Även om vi är oense om vad vi ska göra är vi överens om hur viktigt och bra det är med ett sommarjobb. Det är ett bra sätt att tjäna sina första pengar, komma i kontakt med arbetslivet, få lite ansvar, ställa en del kritiska frågor och kanske lära sig mer om vart man är på väg i livet och vart man vill söka sig. Ett bra sommarjobb är ett viktigt sätt och en bra kontakt med arbetsmarknaden. Det håller jag helt med om. Men vi ska kanske titta lite på siffrorna först. Politik handlar också om att prioritera vad man gör med skattebetalarnas pengar så att de får störst effekt. Det är just därför som vi gör på det här sättet. När vi tog bort stödet 2007 steg antalet sommarjobb förmedlade av Arbetsförmedlingen med 16 300. Det första året vi inte hade statligt stöd slog vi rekord i antalet förmedlade sommarjobb på svensk arbetsmarknad. Det har aldrig förmedlats så många sommarjobb av Arbetsförmedlingen tidigare. Där det första jag ska säga. Det andra är att hittills i år, samma period nu som tidigare, har vi 65 000 anmälda sommarjobb på Arbetsförmedlingen. Det är lika många så här långt i år som samma period 2006 när vi hade ett stöd på 100 miljoner. Socialdemokraterna vill ge 100 miljoner till i stort sett redan vinstdrivande kommuner, när vi i dag har lika många sommarjobb utan stöd som vi hade 2006 med stöd. För mig är det en gåta att man vill slösa med skattebetalarnas resurser på det sättet. 65 000 sommarjobb är anmälda till Arbetsförmedlingen. Då ska man komma ihåg att den stora andelen sommarjobb i Sverige inte förmedlas via Arbetsförmedlingen utan förmedlas på annat sätt, antingen genom att ungdomarna själva hör av sig eller att de, som vanligtvis sker, har kontakt med någon annan via föräldrar eller vad det kan vara. Slutsatsen är den att det finns gott om sommarjobb på svensk arbetsmarknad. Den 13 mars i år publicerade E 24 en artikel där Markus Kristiansson, ungdomssekreterare på LO, säger att han är positiv inför möjligheten att få ett jobb i sommar. Rubriken på artikeln var "Gott om sommarjobb". Academic Work, bemanningsföretaget som förmedlar jobb åt studenter, säger att det är samma tryck i år som förra året. Man kan naturligtvis aldrig veta att det verkligen blir så, men om man tittar på den tillgängliga statistiken ser man att vi har lika många anmälda sommarjobb på Arbetsförmedlingen vid den här tidpunkten i år utan det statliga stödet som vi hade 2006 med 100 miljoner i stöd. Då blir min slutsats att det är slöseri med skattebetalarnas pengar att lägga de här 100 miljonerna på sommarjobb via kommunerna, en sektor som totalt sett går med vinst. Det är slöseri med skattebetalarnas resurser. Då vill jag hellre se till att vi har möjligheter att arbeta med att lyckosamt bekämpa utanförskap. Vi har till exempel jobbgarantin för unga, som har gjort att den totala långtidsarbetslösheten för ungdomar har sjunkit med 11 200 personer, det vill säga mer än en tredjedel, sedan vi tog över.

Fru talman! Då förstår jag att Sven Otto Littorin inte håller med sin borgerliga kommunstyrelseordförandekollega på Lidingö som säger att sommarjobb inte är viktigt och att jag har tolkat arbetsmarknadsministern rätt, att han tycker att sommarjobb är viktigt men inte så viktigt att man vill satsa pengar på det. Det är väl där problemet kommer in. Varken min eller Jennie Nilssons interpellation handlar om de välutbildade studenterna som via Academic Work kan få ett sommarjobb eller den person som är 21-22 år och pluggar på komvux som kan gå tillbaka som sommarvikarie på det jobb man hade tidigare. Det här handlar om 16-17-åringar utan kontakter, vilkas föräldrar kanske är arbetslösa eller sjukskrivna och som inte kan dyka upp på mammas eller pappas jobb och be om sommarjobb. Det är de yngsta ungdomarna som har de sämsta kontakterna med arbetslivet. Det är där samhället kan göra en aktiv insats, med ganska små resurser, för att dessa ungdomar ska få lite egna pengar under sommaren, känna sig viktiga, få en sysselsättning och få in den första foten på arbetsmarknaden. Jag har gjort en kartläggning över sommarjobben i min valkrets i Stockholms län, och där har sommarjobben i år just för den grupp som jag nämnde nära halverats jämfört med förra året. Det är alltså särskilt allvarligt för 16-17-åringar. Jag har då en väldigt tydlig och klar fråga till Sven Otto Littorin. Om man bor i Haninge, Solna eller Huddinge, är 16-17 år och har gjort allt i sin makt för att skaffa ett sommarjobb men misslyckats med det: Vad tycker du att man ska göra i sommar?

Fru talman! Det är positivt att det känns som att vi har en gemensam grundsyn när arbetsmarknadsministern refererar till sommarjobb och att det är viktigt. Det fyller väldigt många olika mervärden för gruppen unga. Det är synd att vi ändå i någon mening pratar förbi varandra. Det är åtminstone min tolkning när ministern väljer att referera till statistik och siffror över sommarjobben förra året och i år. Han hänvisar till att sommarjobben har ökat när det gäller dem som förmedlas från förmedlingarna och att det ser bra ut. Det stämmer säkert, och jag ifrågasätter inte ministerns siffror. Men det handlar om de vanliga sommarjobben, de som förmedlas till dem som har fyllt 18 år, många gånger i den privata sektorn eller vikariat för dem som är på semester inom kommunerna. Där ser det säkert bra ut. Det är inte riktigt de sommarjobben som jag pratar om. Jag pratar om de sommarjobb som har subventionerats fram via statliga medel, som ett sätt att få kommunerna att skjuta till extra medel för att ta fram sommarjobb till en grupp unga som annars inte skulle ha något vettigt att göra på sommaren, till en grupp unga som får en första chans att prova på hur det är att arbeta, att passa tider, att fungera socialt i en grupp och - det viktigaste av allt - att skaffa sig kontakter. Många kommuner har, som jag sade i mitt förra inlägg, förmedlat de här sommarjobben just till de unga som har det allra tuffast att skaffa sig kontaktnät på egen hand. Jag vet att åtminstone min hemkommun gjorde på det sättet, för den hör till de kommuner som inte anser sig ha råd. Vi är nämligen inte en av de rika kommuner som bidrar till det stora överskott i den kommunala sektorn som ministern hänvisar till, utan vi är en av de kommuner som måste dra ned och skära. Det var en sak som försvann ganska tidigt när de statliga medlen för detta också försvann. Det är väldigt olyckligt. Ett sista perspektiv som jag skulle vilja lägga till detta handlar om barnkonventionen. Barnkonventionen säger att man på alla politikområden ska göra det man kan för att ge alla barn och ungdomar lika förutsättningar i livet. Jag tycker att den här frågan är ett alldeles ypperligt exempel på hur man kan bidra till att ge barn och unga lika förutsättningar. Man kan bidra till att ge de unga som inte har en mamma eller pappa eller något annat kontaktnät som gör att de kan få sitt första sommarjobb den vägen en annan möjlighet att komma in. Det är väldigt synd att ministern, trots att han talar så positivt för sommarjobben och i någon mening tycks se värdet av dem, inte är riktigt medveten om vilka konsekvenser slopandet av de här medlen får.

Fru talman! Det är viktigt med ett snabbt inträde för unga på arbetsmarknaden, sade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin - men inte tillräckligt viktigt för att avsätta till exempel 100 miljoner till kommuner för att hjälpa unga människor, kanske framför allt dem som inte har uppnått myndighetsålder, att få in första foten på arbetsmarknaden. Det är jättetrist och, enligt mitt sätt att se, jätteorättvist. Som jag sade tidigare ramlar verkligheten över en när man själv upplever den. Har man då unga människor hemma som inte har uppnått den magiska åldern, som oavsett hur mycket de än försöker, hur mycket kontakter de än försöker utnyttja eller hur mycket nätverk de än har, inte får ett jobb är den kommunala satsningen oerhört viktig. Om unga människor i så pass tidig ålder som mellan 16 och 18 år känner att de inte får någon chans, att de inte får något jobb, hela sommaren går, att kompisarna kanske har jobb men man inte har det själv, innebär det också en misstro till att det finns en plats på arbetsmarknaden för dem. Därför blir det trist och tråkigt att den borgerliga regeringen inte vill satsa de egentligen ganska futtiga, om man tittar på det i stort, 100 miljoner som skulle göra att unga människor över hela landet skulle få chansen att under ett par veckor på sommaren ha ett jobb att gå till.

Fru talman! Det är klart att sommarjobb är viktiga. Där har vi inte några delade meningar. Därför tycker jag att det är så roligt att det är lika många sommarjobb anmälda till Arbetsförmedlingen vid den här tidpunkten i år som det var vid den här tidpunkten 2006. Då måste man ställa sig en fråga. Om vi har lika många sommarjobb anmälda till Arbetsförmedlingen i år utan 100 miljoner i stöd till välmående kommuner som vi hade 2006 när Socialdemokraterna sprätte 100 miljoner över redan vinstdrivande och vinstgivande kommuner blir ju frågan om det är en god prioritering av skattebetalarnas medel. Jag tycker inte det. Vår uppgift är att försöka prioritera. 100 miljoner kronor är inte futtigt, Maria Stenberg. Det är mycket pengar. Vi vill prioritera utanförskapsbekämpning, till exempel när det gäller alla de långtidsarbetslösa ungdomar som ni lämnade efter er. Där ska vi sätta in de medlen, särskilt eftersom vi nu har lika många sommarjobb anmälda i år som 2006.

Fru talman! Jag tolkar det som att man, om man är 16-17 år och bor i Lidingö, Vaxholm, Huddinge eller Ekerö, inte kan räkna med att arbetsmarknadsministern kommer att ta något ansvar för att man åtminstone nästa sommar ska ha en större chans att få ett sommarjobb. Man har kanske försökt. Man har sökt de här jobben på Arbetsförmedlingen, men de kräver att man måste vara 18 år gammal. Man har försökt med de få kontakter man har, men det har inte fungerat. Då är alltså beskedet att Sveriges arbetsmarknadsminister inte tycker att det är speciellt viktigt i slutändan att de personerna får ett sommarjobb nästa sommar. Vi har fått ett klart besked. Jag tackar för det och önskar arbetsmarknadsministern en gladare sommar än vad de 16-17-åringar som står utan jobb kommer att få.

Fru talman! Jag kan bara vidare konstatera att det känns som att vi är överens, fast vi är inte överens. I någon mening talar vi förbi varandra, medvetet eller omedvetet. Oavsett vad ministern säger när det gäller hur många vanliga sommarvikariat som finns eller inte finns är det inte många av de sommarjobben som går till de unga som är under 18 år. De finns heller inte i alla kommuner, och de är inte jämnt fördelade till ungdomar med olika förutsättningar. Framför allt handlar det om det här sista, om de unga som har sämre förutsättningar, som av olika skäl inte har föräldrar som är i arbetslivet och därmed har kontakter som gör att de den vägen kan få ett sommarjobb. Det är ofta den grupp unga som också har det tuffare med det ordinarie inträdet på arbetsmarknaden, de som verkligen hade tjänat på att man hade gjort den här investeringen i dem redan nu. Det hade sannolikt betalat sig långsiktigt. Därför tycker jag att det är så oerhört synd att det inte känns som att vi pratar riktigt samma språk. Sedan är jag bara lite fundersam. Ministern har ett ytterligare inlägg. Därför tänkte jag faktiskt slänga in en liten ny fråga. Jag har hört ministern både här och vid andra tillfällen hänvisa till den välmående kommunsektorn, som om det finns ett stort överskott hos kommunerna. Man tycker att vi inte behöver lägga några pengar på kommunerna när det gäller sommarjobben eftersom det där finns så stora överskott. Ministern vet likaväl som jag att det här överskottet är väldigt ojämnt fördelat. Långtifrån alla kommuner har överskott. Är det i någon mening ministerns mening att man borde omfördela det här? Jag som är från en liten inlandskommun skulle gärna vilja att regeringen hade tankar på att titta över fördelningssystemet och fördela från de mer välmående kommunerna till de mindre. Det hade varit bra om det är det som är sättet att tolka det här svaret.

Fru talman! Jag ska nog akta mig för att ge mig in i det statliga systemet för kommunstödet. Jag avstår från det, även om det säkert är en viktig och intressant diskussion i sig. Låt mig tacka interpellanterna och debattörerna för en god och bra debatt. Det är bra med engagemang i den här frågan, men det är också, tycker jag, viktigt att vi ser över att vi använder skattebetalarnas medel på rätt sätt och på ett bra sätt. För mig är detta ganska uppenbart. Om man har lika många anmälda sommarjobb utan stöd som man hade med stöd för bara några år sedan visar det för mig att man felprioriterade statens medel. 100 miljoner är inte småpotatis. Det är mycket pengar. Vi vill naturligtvis se till att de får bättre effekt, till exempel genom att lägga dem inom ramen för jobbgarantin för unga. Sedan är det så att alla sommarjobb inte anmäls till Arbetsförmedlingen. Det är bara en bråkdel av sommarjobben som anmäls. Man kan ta det perspektiv som interpellanterna tar, att det är viktigt att se till - och den uppfattningen delar jag naturligtvis - att de som i övrigt har svårt att själva få kontakt med arbetsgivare eller kommer från miljöer där man kanske inte har så nära kontakt med arbetsmarknaden också har tillgång till arbete och sommarjobb via Arbetsförmedlingen. Det är därför som jag tycker att det är så bra att vi har lika många anmälda sommarjobb vid den här tidpunkten i år som vi hade 2006. Men vi har det utan 100 miljoner i extra stöd. De pengarna använder vi bättre för dem som är långtidsarbetslösa och som behöver mer hjälp för att ta sig in på arbetsmarknaden efter att ha varit borta länge. Jag citerar återigen Markus Kristiansson, som är ungdomssekreterare på LO. Han är positiv inför möjligheterna att få ett jobb i sommar. I en artikel i E 24 den 13 mars i år, under rubriken "Gott om sommarjobb", säger han: Vi vet av erfarenhet att det finns mycket tillfälliga sommarjobb oavsett konjunktur. Det ser vi fram emot, att många i sommar får möjlighet att testa sina vingar på sommarjobb.