Fler redskap för polisen

Fru talman! Tobias Billström har frågat mig om jag har för avsikt att föreslå en lagstiftning om zonförbud och visitationszoner.

Svensk polis har redan i dag rätt att meddela att en person inte får vistas på en viss plats när han eller hon stör den allmänna ordningen. Svensk polis har också möjligheter till kroppsvisitation utan koppling till konkreta brottsmisstankar. Att zonförbud eller visitationszoner skulle vara effektiva redskap är inte klarlagt. Modellerna är inte utvärderade, men erfarenheter av liknande tillvägagångssätt i andra länder har visat på låg träffsäkerhet, och de har också mötts av omfattande kritik.

Regeringen prioriterar bekämpningen av grov och organiserad brottslighet. Under mandatperioden har vi skärpt mer än 30 straffrättsliga bestämmelser relaterade till organiserad brottslighet, bland dem allvarliga vålds- och vapenbrott. Straffen för grova vapenbrott höjs den 1 januari. Straffskärpningarna innebär att personer som grips med skarpladdade vapen i princip alltid kommer att häktas direkt i avvaktan på rättegång.

Regeringen har också gett tolv myndigheter ännu större möjligheter att rikta sina gemensamma krafter mot organiserad brottslighet, med särskilt fokus på utsatta områden. När det gäller metoder mot illegal användning av vapen har Polismyndigheten i uppdrag att utveckla och sprida effektiva arbetsmetoder för att motverka sådan. I vår ska myndigheten redovisa sina resultat.

Fru talman! Den här debatten anknyter naturligtvis till den föregående interpellationsdebatten. Tryggheten i vårt land utmanas av kriminella som flyttar fram sina positioner, inte minst i städer som Malmö men också runt omkring i landet. Antalet brottsutsatta områden där kriminella nätverk har stor negativ påverkan på lokalsamhället ökar. Medierna rapporterar, som vi vet, om skjutningar med en regelbundenhet som är skrämmande. Det är skjutningar med dödlig utgång och granater som sprängs i bostadsområden.

Detta grova våld måste mötas med full kraft från samhällets sida, både i form av fler poliser och i form av bättre redskap för polisen i dess arbete. Moderaterna har föreslagit att möjligheter till zonförbud ska införas. Vad innebär då ett zonförbud? Det innebär att polisen ges möjlighet att förbjuda en person som har uppvisat ett särskilt otrygghetsskapande beteende att vistas på en viss plats, såsom på ett torg eller i ett köpcentrum. En sådan lagstiftning finns i Danmark. Zonförbudet ska kunna meddelas för en bestämd period som får vara högst tre månader. Därefter ska den kunna förlängas med ytterligare högst tre månader.

Nu säger justitie- och inrikesministern i sitt svar här i dag, som jag tackar för, att svensk polis redan i dag har rätt att meddela att en person inte får vistas på en viss plats när han eller hon stör den allmänna ordningen. Det stämmer att en polisman redan i dag enligt polislagen har en hel del befogenheter som kan begränsa medborgarnas rörelsefrihet i olika situationer. Exempelvis ger 13 § i polislagen en polis möjlighet att i en specifik situation avvisa eller avlägsna någon från ett visst område eller utrymme samt att även tillfälligt omhänderta denna för att personen stör eller utgör en fara eller för att avvärja brott.

Då inställer sig den intressanta fråga som justitie- och inrikesministern inte svarar på i det svar som han nyss läste upp. Menar han att denna bestämmelse i polislagen går att använda så att en person som har uppvisat otrygghetsskapande beteende kan förbjudas att vistas på en viss plats under en period upp till tre månader? Eller ska ministerns inlägg tolkas som att ministern inte anser att det behövs en sådan möjlighet? Det tycker jag skulle vara intressant att få reda på.

Fru talman! Det finns ingen viktigare uppgift just nu i kriminalpolitiken än att rycka upp den organiserade kriminaliteten med rötterna. En del av denna strategi handlar just om att få bort en del av de mest brottsaktiva individerna från gatorna. Då handlar det om brottsbekämpning.

Som jag redovisade tidigare har vi under denna mandatperiod genomfört ett stort antal straffskärpningar, mycket mer än under de åtta år som Tobias Billström satt i regeringen, skulle jag vilja säga. Jag tror att vi har gjort mer under de här tre åren än vad ni gjorde under åtta år vad gäller straffsidan. Om jag ska vara ärlig tror jag faktiskt att ingen regering har skärpt straffen i större omfattning än vad vi har gjort nu.

Jag räknade upp några av straffskärpningarna tidigare, framför allt när det gäller de grova våldsbrotten: grov utpressning, grovt olaga hot, grov misshandel och ett antal andra grova våldsbrott. Vi har skärpt straffen för de grövsta narkotikabrotten, och nu från den 1 januari skärper vi också straffen för de grova vapenbrotten. Det är en sak som vi borde ha gjort mycket tidigare, till exempel redan 2009 när vi såg ytterligare en ökning av skjutningarna. Men den dåvarande regeringen valde vid detta tillfälle att inte göra det. Nu gör vi det från den 1 januari.

Detta innebär också en automatisk häktning för den som anträffas med vapen på stan. Jag tror att detta kommer att få omedelbar effekt när det gäller situationen på en del områden där vi har haft problem med vapenbrott. Det handlar inte bara om ökade häktningsmöjligheter utan också om möjlighet till hemliga tvångsmedel, det vill säga att kunna gå in med telefonavlyssning eller annan form av övervakning för att upptäcka brotten och rulla upp de organiserade kriminella gängen i tid.

Dessutom kommer vi att gå vidare ytterligare på offrets sida. Vi förbereder nu förslag till särskilda ungdomspåföljder, vilket bland annat innebär möjlighet till husarrest. Det handlar alltså helt enkelt om att man inte får lämna hemmet utan kommer att övervakas via fotboja om man har gjort sig skyldig till vissa brott och är i viss ålder. Vi kommer att se till att genomföra en ändring så att livstidsstraff blir normalstraffet för mord. Så är det inte i dag, så det är ytterligare en skärpning. Vi kommer även att gå fram med regler som innebär att det inte är självklart att man får komma ut efter två tredjedelar av tiden. Det ska göras en särskild bedömning i dessa fall när det gäller om man till exempel har gått med på rehabiliteringsinsatser eller inte.

Det handlar om att få bort de mest kriminella och de mest brottsaktiva från gatorna; det är oerhört viktigt. Som vi har varit inne på tidigare jobbar man mycket aktivt med detta, inte minst i Malmö. Där har man över 80 häktade just nu.

Sedan tror jag att man behöver göra ytterligare saker när det gäller verktygslådan. Kameraövervakning är en sådan sak. Just nu sitter det uppe fler kameror än någonsin tidigare. Det är en sak som man har jobbat mycket aktivt med under vår period, bland annat i Malmö runt Sevedsplan. Detta är en fråga som tidigare har varit omstridd.

I frågan om polisens verktyg skulle jag vilja säga att vi har utvecklat dessa verktyg mer under denna period än vad någon någonsin tidigare har gjort. Vi kommer dessutom att gå vidare med andra delar när det gäller hemliga tvångsmedel. Det är samtidigt viktigt att se till att när man utvecklar polisens verktygslåda ska man verkligen göra det med verktyg som man tror fungerar och inte bara ge någonting som fungerar som en symbol. Jag har konstaterat att de förslag som Moderaterna har inte är utvärderade i Danmark, där dessa metoder finns. Vi har letat mycket för att se om det finns någonting som pekar på att detta har haft en reell effekt. Men några sådana resultat finns inte, fru talman.

Fru talman! Justitie- och inrikesministern ägnade större delen av sitt inlägg åt att undvika att svara på den fråga som jag hade ställt. Det kom upp först under de sista sekunderna. Däremot var det mycket prat om det som regeringen berömmer sig av att ha gjort.

Det jag tycker är intressant är det som interpellationen handlar om. I svaret på interpellationen anförde Morgan Johansson att det inte är klarlagt att zonförbud eller visitationszoner skulle vara effektiva redskap, och nu kommer han tillbaka till detta och säger att metoderna inte är utvärderade. Men så sent som i september i år öppnade justitie- och inrikesministern i medierna för att införa visitationszoner, där polisen kan genomsöka personer trots att det inte finns någon misstanke om brott. Och man ska vara medveten om att polisen har uttryckt sitt intresse för såväl zonförbud som visitationszoner.

Min fråga - den som inledde hela denna diskussion och den som interpellationsdebatten handlar om och kretsar kring - är: Ska vi tolka dagens besked i kammaren som att ministern stänger dörren för att ge polisen dessa redskap i kampen mot gängkriminalitet och skjutningar? Jag trodde annars att vi var överens om att det var viktigt att bekämpa detta.

Fru talman! Det stämmer att jag svarade på en fråga i medierna tidigare i höstas. Jag fick frågan om både zonförbud och visitationszoner. Jag sa: Ja, jag tittar gärna på erfarenheterna från till exempel Danmark för att se om det finns någonting som tyder på att detta har haft någon effekt.

Det var mitt svar vid det tillfället. Under hösten har vi gått igenom detta för att se: Finns det någonting som tyder på att detta skulle innebära ett mervärde i förhållande till vad svensk polis redan i dag har för befogenheter? Precis som har konstaterats tidigare finns det redan i dag möjligheter att avvisa personer som stör ordningen. Man kan redan i dag egentligen göra den typ av visitationer som jag tror att Tobias Billström är ute efter. När man misstänker att det till exempel kan finnas vapen kan man göra den typen av visitationer.

Frågan är då: Är det bara en symbol som Tobias Billström vill prata om, eller är detta någonting som faktiskt skulle kunna tillföra ett mervärde för polisen?

Min slutsats är nog den att vi i dag har de befogenheter som vi behöver ha. Jag jobbar i stället hellre med andra och mer effektiva verktyg. I mitt förra inlägg radade jag upp några av dem. Jag tänker till exempel på de särskilda ungdomspåföljderna och på skärpningar när det gäller straffskalorna för en lång rad olika brott. Vi går nu fram med kameraövervakning i ökad omfattning. Vi kommer också att lägga fram ett lagförslag för riksdagen i vår om att utöka möjligheterna ytterligare.

Men jag tror att det är viktigt att man inte, så att säga, snöar in på sådant som kanske inte får den effekt som man hoppas på, sådant som handlar mer om symboler än om verklig, riktig och effektiv politik.

Fru talman! Ja, det är viktigt att titta på mervärdet. Där kan vi nog vara överens om betydelsen. Men då är det viktigt att understryka att polisens åsikter är viktiga för oss moderater - det handlar om utövarna av det professionella polisyrket. Polisen har uttryckt intresse för såväl zonförbud som visitationszoner.

Polismyndigheten bedömer i dag att det finns ca 200 kriminella nätverk och runt 5 000 kriminella aktörer i de områden som är utsatta för allvarlig brottslighet runt om i vårt land. Antalet bekräftade skjutningar med dödligt utfall har ökat sedan 2014. Till och med november 2017 ska det ha skett så många som 279 bekräftade skjutningar med 38 dödsoffer i vårt land.

Zonförbud och visitationszoner skulle kunna leda till att fler kriminella hamnar bakom lås och bom samtidigt som färre vapen cirkulerar olagligt på våra gator. Men jag märker här i debatten att ministern tvekar eftersom det inte är klarlagt att zonförbud eller visitationszoner skulle vara effektiva redskap.

Låt mig då avsluta med en ny fråga: Är justitie- och inrikesministern beredd att tillsätta en utredning som förutsättningslöst tittar på möjligheterna att ge polisen tillgång till de redskap som de uppenbarligen själva efterfrågar, som zonförbud eller visitationszoner? Det tycker jag skulle vara intressant att få höra innan vi avslutar denna interpellationsdebatt.

Fru talman! Jag jobbar nog hellre med verktyg som faktiskt visat sig vara effektiva än med det som ännu inte ens är utvärderat. Som sagt: Ingen har kunnat visa att visitationszoner eller zonförbud har haft någon reell effekt. Däremot har vi kunnat se en väldigt låg träffsäkerhet.

Det finns olika varianter. En variant tillämpas i New York - det är den man kallar för stop-and-frisk. Jag besökte New York för ett par år sedan för att se hur de hade jobbat där. Där har de inte heller en slumpmässig visitation, utan de måste ha en misstankegrad på ungefär, skulle jag vilja säga, samma sätt som vi har i Sverige. Men de hade ändå byggt ut denna visitationsstrategi mycket kraftigt i början av 90-talet. Det fungerade väldigt bra i början, men så småningom slog det över. Det kunde till och med vara så att man stoppade och visiterade samma person flera gånger per dag. Till slut spårade det ur så mycket att det blev en mycket stark motreaktion mot polisens sätt att jobba. Därför har man dragit ned på den typen av strategier.

När man tar fram nya verktyg för polisen måste man, tycker jag, se till att de verkligen fungerar och tillför ett mervärde.

Som sagt: Polisen har redan i dag möjligheter att göra visitationer under särskilda förutsättningar, och man gör det också. Man har också möjlighet att avvisa människor om de stör ordningen. Låt oss i stället jobba med de särskilda ungdomspåföljderna, med kameraövervakning och med att se till att skärpa straffen för de grova vapenbrotten, så som vi gör nu från den 1 januari! Det tror jag är mycket mer effektivt.

Överläggningen var härmed avslutad.