Fler lärare

Fru talman! Johanna Rantsi har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att få fler lärare att stanna kvar i läraryrket och vilka åtgärder jag avser att vidta för att fler ska utbilda sig till lärare.

Jag vill börja med att säga att jag verkligen instämmer med interpellanten i att vi behöver fler utbildade lärare. Som jag har svarat tidigare här i kammaren är lärarbristen en av skolväsendets största utmaningar. Under den förra mandatperioden inleddes en kraftig utbyggnad av lärar och förskollärarutbildningarna i hela landet, och de senaste åren har vi legat på historiskt höga nivåer vad gäller antalet antagna studenter. Läsåret 2017-2018 påbörjade ca 2 400 fler studenter en lärarutbildning jämfört med läsåret 2013-2014. Regeringen har också satsat på fler vägar in i läraryrket, bland annat genom flera satsningar på den kompletterande pedagogiska utbildningen, KPU. Under de senaste åren har antalet examinerade från KPU ökat, vilket är positivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men samtidigt har vi haft en ökning av antalet barn och elever i den svenska skolan och förskolan, vilket är huvudorsaken till att andelen behöriga lärare minskar. Att få fler att vilja bli och förbli lärare kommer därför fortsättningsvis vara en högt prioriterad fråga för regeringen.

I januariavtalet, som Socialdemokraterna, Miljöpartiet de gröna, Centerpartiet och Liberalerna nyss har kommit överens om, finns flera förslag för fler lärare. Bland annat nämns att förutsättningarna för akademiker att bli lärare ska underlättas. Dessutom ska längden för kompletterande pedagogisk utbildning kortas ned och studietakten höjas. Vidare ska möjligheterna att jobba på en skola och studera till lärare parallellt förbättras.

Det är också mycket angeläget att lärarna är kvar i läraryrket. Lön och möjligheter att utvecklas i yrket är två motiv att vilja förbli lärare. Med Lärarlönelyftet, som regeringen införde under den förra mandatperioden, har 67 000 lärare fått höjda löner. I januariavtalet ingår att ett professionsprogram för lärare och rektorer ska införas. Professionsprogrammet ska utgöra ett ramverk för lärares och rektorers professionella utveckling och stärka läraryrkets attraktionskraft.

Jag delar också interpellantens bedömning att lärare är lärare för att de vill undervisa, och att det behöver finnas förutsättningar för detta. Därför har regeringen investerat i mer personal i skolan. I dag arbetar ca 28 000 fler i svensk skola jämfört med 2014. Av januariavtalet framgår att resurser ska tillföras för att anställa fler lärarassistenter. Nationella riktlinjer ska tas fram för hur lärarassistenter, socionomer och andra yrkesgrupper ska kunna avlasta lärarna. I avtalet finns också en rad insatser för att motverka den situation av brist på studiero och trygghet som interpellanten beskriver. Bland annat ska en nationell plan för studiero och trygghet i skolan genomföras och elever som hotat eller utsatt andra för våld ska lättare kunna stängas av eller omplaceras.

Slutligen konstaterar jag att arbetet för att minska lärarbristen, på både kort och lång sikt, kommer att behöva fortsätta, så att fler vill bli och förbli lärare.

Fru talman! Tack, ministern, för ditt svar!

De flesta lärare blir förmodligen lärare för att de vill undervisa. Därför välkomnar jag de förslag som gör att lärare kan ägna mer tid just åt undervisning. Lärarassistenter är en sådan satsning som Anna Ekström lyfter fram. De kan avlasta lärare i icke-pedagogiska arbetsuppgifter och se till att lärare får ägna mer tid åt det de är kompetenta i.

Vi har nämligen ett kompetensförsörjningsproblem i dag. Lärarbristen är enorm. Det lyfts också fram i svaret. Lärarbehörigheten i grundskolan är nu nere på 70,5 procent, och det kommer att saknas närmare 80 000 lärare inom ett par år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessvärre finns det många faktorer som avskräcker personer från att bli lärare i dag och också från att stanna i yrket. Det är oordning, brist på trygghet och studiero. Hot och våld är sådant vi läser om i medierna och ser i våra skolor.

Anna Ekström menar att vi de senaste åren legat på historiskt höga nivåer vad gäller antalet antagna studenter i lärarutbildningen. Det är bra, men det är inte tillräckligt bra. Det är nämligen så att antalet studenter som tar sig igenom utbildningen har minskat, och avhoppen från lärarutbildningen är skyhöga. De oroar mig.

I en studie från Göteborgs universitet anger nästan häften av de studenter som hoppat av lärarutbildningen att de har gjort det av lärarutbildningsrelaterade skäl. Vi behöver se över lärarutbildningen. Vi behöver en bättre lärarutbildning av hög kvalitet.

Ytterligare ett samband som studien visar är ett statistiskt samband mellan avhopp och gymnasiebetyg. Studenter som är antagna till lärarutbildningen med låga gymnasiebetyg hoppar av utbildningen i större utsträckning än andra.

Här har vi ett problem. Att som Anna Ekström fokusera på antalet antagna till lärarutbildningen löser nämligen inte grundproblemet. Ökat antal platser på lärarutbildningen ger fler studenter med lägre meritpoäng, vilket ger fler avhopp och lägre kvalitet. Detta bidrar till ökade kostnader och ger inte den effekt som behövs. Det är slöseri med resurser som hade kunnat användas till att förbättra arbetsmiljön för de lärare vi redan har.

Det är nämligen så att varannan lärare har övervägt att lämna läraryrket. 38 000 utbildade lärare har redan gjort detta. Nio av tio lärare upplever att de inte hinner med sina ordinarie arbetsuppgifter under ordinarie arbetstid.

Vad som är än mer oroande är att vi ser en ökad arbetslöshet bland lärare. Det är för att fler lärare säger upp sig på egen begäran, och anledningen till det är just en försämrad arbetsmiljö. Samtidigt råder det en enorm lärarbrist. Detta är ett av de större problemen i svensk skola i dag.

Åtgärder går för långsamt, och jag upplever inte att regeringen gör tillräckligt. Den utveckling jag har beskrivit är skrämmande, och åtgärder måste ge resultat redan nu. Detta är lärarnas vardag. Det påverkar våra elever.

Hur säkerställer Anna Ekström att de åtgärder som beskrivs här ger effekt hela vägen in i klassrummet för elever och lärare?

Fru talman! Lärare är, skulle jag säga, vårt viktigaste yrke. Precis som Johanna Rantsi säger har vi en oroväckande brist på lärare. Det är ett bristproblem som spiller över på väldigt många områden. Utan tillgång till välutbildade och erfarna lärare får vi inte heller tillräckligt många blivande ingenjörer, sjuksköterskor, läkare, plåtslagare och kockar - alla de yrken där vi i dag också har stor brist. Själva lärarbristen riskerar alltså att förvärra också den brist på andra välutbildade yrkesgrupper som finns i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lärare är alltså, hävdar jag, vårt viktigaste yrke. Allt vi kan göra för att säkra att fler vill bli lärare, att de lärare vi har stannar kvar och att lärare som har lämnat yrket återvänder är också värt att göra.

Vi är helt överens om den här saken. Vi är helt överens om att om vi ska lösa detta är det inte en enkel åtgärd som krävs. Johanna Rantsi räknar upp ett antal åtgärder som i mycket handlar om lärarutbildningen. Det är min kollega Matilda Ernkrans ansvarsområde, så jag kan bara svara översiktligt om det och får hänvisa till Matilda Ernkrans när det gäller frågor om just lärarutbildningen.

Men när det gäller lärarnas arbetsmiljö finns det verkligen mycket att diskutera. När jag för några år sedan åkte runt och talade med lärare om vad som krävdes för att stärka attraktiviteten i läraryrket var det ofta lönen som lyftes fram. När jag träffar lärare i dag är det förstås många som har önskemål och synpunkter när det gäller lönen, men fråga nummer ett är arbetsmiljön och den ökade pressen, som naturligtvis hänger ihop med bristen på lärare.

Här blir det viktigt att göra många saker samtidigt. På Matilda Ernkrans område pågår ett arbete med att stärka förutsättningarna för att komma in på lärarutbildningen. Jag gick igenom det i mitt skriftliga svar. På mitt område handlar det mycket om att se till att de lärare vi har ska få, precis Johanna Rantsi skriver i interpellationen, möjlighet att ägna sig åt det som de faktiskt blev lärare för, nämligen att undervisa.

I dag har vi i regeringen berättat att vi i samarbete med Centerpartiet och Liberalerna kommer att gå fram med ett stort paket för att stärka tillgången till lärarassistenter. 475 miljoner konor kommer att avsättas i den vårändringsbudget som kommer att föreläggas kammaren om några dagar. Jag törs berätta detta eftersom Liberalerna redan har gått ut och aviserat detta.

Det här blir förstås en viktig reform. Det blir också viktigt hur den genomförs, för lärarassistenterna ska avlasta lärarna. Detta ska inte medföra att lärarna får handleda lärarassistenterna, utan det måste faktiskt handla om att lärarassistenterna avlastar lärarna när det gäller det som lärarna upplever som mest besvärande och mest i vägen för undervisningen.

Fru talman! Det handlar mycket om de sociala uppgifter som ligger på lärare - kontakter med olika myndigheter och kontakter med hem och liknande.

För en lärare är det viktigt att ha dokumentation i sitt arbete. Alla akademiskt utbildade grupper arbetar med olika former av dokumentation, men den dokumentation som lärarna ska ägna sig åt vill jag ska vara kopplad till precis det som interpellanten tar upp i sin fråga, nämligen undervisningen.

Satsningen på lärarassistenter är viktig. Skälet till att jag tycker att den är viktig är att det är min bestämda övertygelse att vi måste göra många saker om vi ska komma till rätta med lärarbristen. Vi måste tillsammans se till att läraryrket blir det attraktiva yrke som det faktiskt en gång var. Om inte lärarna själva uppfattar yrket som attraktivt spelar det ingen roll vad vi gör.

Fru talman! Anna Ekström lyfter arbetsmiljön som viktig. Där kan jag inte göra annat än att instämma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag inte vikarierar i riksdagen är jag i skolan. Jag jobbar på en fantastisk gymnasieskola i Angered i Göteborg. Jag arbetar som lärare. Jag ser mycket av det vackra och det fina som finns. Men jag ser också det som inte fungerar. Jag ser hur lärare inte orkar längre.

Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle vara så känslomässigt engagerande och krävande att vara lärare. Ganska ofta bryter jag och mina kollegor ihop. Det är mycket. Som jag sa tidigare upplever nio av tio lärare att de inte hinner med sina arbetsuppgifter.

Jag kan berätta att jag aldrig har skrattat, eller för den delen gråtit, så mycket på en och samma arbetsplats. Det är känslomässigt engagerande. Man känner sig många gånger otillräcklig. Det skapar uppgivenhet i lärarkåren när man inte hinner ta rast, inte hinner gå på toaletten och, framför allt, inte hinner hjälpa sina elever.

Många blir sjukskrivna, och en del väljer att gå ned i tid. Vi behöver se över lärares tidsanvändning. Vi behöver se vad de faktiskt gör. Vi behöver se allt som görs utöver undervisning. Sociala relationer med elever är av stor vikt, men lärare ska inte behöva vara administratörer. Det finns mycket att göra på dessa områden.

Lärare i Sverige lägger nämligen mindre tid på undervisning än vad man gör i andra länder. Flera timmar om dagen läggs på administration och omsorg. Samtidigt vet vi att lärares kompetens är en av de faktorer som har störst påverkan på elevers resultat. Vi behöver ta hand om lärarnas tid bättre.

För dem som vill gå från ett annat yrke till läraryrket behöver det bli enklare att läsa en kompletterande lärarutbildning. Vi behöver ta bort stelbenta regler och byråkrati. Vi behöver också fler karriärsteg inom yrket. Att vi har infört karriärtjänster, såsom förstelärartjänster, anser jag är välkommet. Vi behöver se till att fler kompetenta lärare stannar kvar i undervisningen. Det finns för få karriärsteg inom skolan i dag. Många kompetenta lärare försvinner till andra branscher. Vi behöver se till att de kan avancera utan att lämna klassrummen.

Anna Ekström talar om satsningar för att stärka yrkets attraktivitet och om vikten av att ha samhällets stöd i ryggen. Men var är de konkreta åtgärderna? Det räcker inte att tala om detta. Åtgärder måste till snabbt. Detta har länge varit ett problem, och åtgärderna kommer för sent. Det här måste få effekt hela vägen in i klassrummet, för lärarnas skull men framför allt för elevernas skull.

En kollega till mig berättade att hon som ny fick höra att yrket består av 70 procent slit och obehag och 30 procent glädje men att de 30 procenten väger upp all möda och alla tårar. Men med de förutsättningarna, Anna Ekström, gör vi inte läraryrket mer attraktivt. Regeringen har misslyckats med att skapa attraktivitet för läraryrket. Det måste gå fortare. Problemen är akuta.

Hur ska Anna Ekström snabbare göra läraryrket attraktivt igen?

Fru talman! Johanna Rantsi räknar upp ett antal tillkortakommanden. Jag kan väl lite självkritiskt säga att vi inte har skött arbetet med att stärka läraryrket tillräckligt bra i Sverige. Jag vill gå så långt som att säga att vi är fler som borde dela på den skuldbördan. Jag vill inte frikänna den regering jag verkar i. Jag vill heller inte frikänna tidigare socialdemokratiska regeringar. Jag skulle heller inte vilja frikänna den borgerliga regering som vi hade under åtta år. Här har vi ett delat ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har också ett delat intresse av att hitta lösningar. Jag är nämligen övertygad om att vi, om vi ska stärka läraryrkets attraktivitet, måste ha en samling bakom skolan och en samling bakom läraryrket. Och vi som agerar inom politikens ram måste anstränga oss för att bidra till en stärkt attraktivitet för läraryrket.

Johanna Rantsi talade om lärares tidsanvändning. Jag tror att det är en nyckel när det gäller arbetsmiljöfrågorna. Jag kan nämna några korta exempel på vad som har gjorts under den mandatperiod som vi har bakom oss. Jag fick ju förtroendet att verka som gymnasie- och kunskapslyftsminister under två av de fyra åren. På mitt område kan jag nämna ett av många exempel: Vi införde en tydlig bestämmelse om att den som är mentor inte måste vara lärare. Det gjorde vi för att säkra att lärarna, där det önskas, kan få fokusera helt och hållet på undervisningen.

Jag nämnde också i mitt svar att Matilda Ernkrans inom sitt ansvarsområde, inom ramen för januariavtalet, kommer att ta fram en kompletterande pedagogisk utbildning för befintliga akademiker, som ska vara snabbare än dagens.

Johanna Rantsi tog upp en fråga som jag tror är helt avgörande, nämligen lärarnas utveckling. Vi talar i skolan väldigt mycket om elevernas progression, men också en lärare utvecklas under arbetslivet. Om vi jämför lärare med andra akademiskt utbildade yrkesgrupper ser vi att det ofta saknas en tydlig professionsutveckling, en tydlig yrkesutveckling, under arbetslivet. Den som inte blir rektor har ganska små möjligheter att ta kliv i sin yrkesutveckling och också ganska små möjligheter att utvecklas.

Här kan jag meddela att det professionsprogram som regeringen kommer att arbeta mycket hårt med och som finns med i januariavtalet ger oss stora möjligheter att stärka lärarnas yrkesutveckling.

Jag är för min del övertygad om att vi har mycket att lära oss av andra länder. De länder som har uthålligt höga kunskapsresultat i de olika kunskapsmätningarna präglas ofta av en stark tilltro och tillit till lärarnas yrkesutövning och av en tydlig professionsutveckling. Jag skulle kunna ge exempel. Jag kan gärna återkomma till det i mitt nästa anförande om det finns intresse av det. Men låt mig bara konstatera att det är ett professionsprogram som säkrar att lärarna vet hur de ska göra för att utvecklas i yrket och att de får tillgång till sådan kompetensutveckling som gör att de kan stärkas i sin lärarroll under läraryrkets gång. De ska också ges möjligheter att ta andra arbetsuppgifter inom ramen för läraryrket.

Jag kan nämna ett exempel: Att handleda VFU-studenter är typiskt en sådan sak som kräver lite mer erfarenhet än vad en alldeles nyutexaminerad lärare har och som också kräver en viss kompetensutveckling.

Jag vill också peka på den möjlighet som alldeles för många huvudmän inte tar på tillräckligt stort allvar. Det handlar om den period av mentorskap som en nyutexaminerad lärare faktiskt har rätt till i början av sin yrkesutövning. Med det konstaterar jag att en mycket stor del av ansvaret för dessa frågor ligger på våra huvudmän. Jag har dock för avsikt att så mycket som möjligt stärka möjligheterna för huvudmännen att göra sitt jobb på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det gläder mig att Anna Ekström talar om kompetensutveckling. Jag tror dock inte att vi ska glömma att detta behöver ske utifrån lokala behov. Behovet behöver komma från gräsrotsnivå. Jag tror att vi ska akta oss för att spetsa till det för mycket från politiskt håll.

Det behövs däremot ökade statliga satsningar, men vi kan inte ha för mycket statsbidrag som är riktat till skolorna. Kommunerna står inför gemensamma utmaningar, men de har även väldigt olika sådana. Kommunpolitiker står handfallna på många ställen. Resurser räcker inte till. Lärarbristen har här varit det största problemet. Det har bidragit till en löneglidning som vi ser på många håll i landet. Lönerna har där ökat väldigt fort. Det gör att det är brist på resurser i många kommuner. Att lärarlönerna ökar är positivt på väldigt många sätt, men det bidrar också till nya problem.

Kommuner i olika delar av landet har olika förutsättningar. Jag är oroad över att likvärdigheten inte upprätthålls i svensk skola. Utvecklingen pekar nu på att elever inte kommer att få samma förutsättningar oberoende av var i landet de bor.

Lärarbristen botas inte med fler platser på lärarutbildningen, utan vi behöver höja kvaliteten på lärarutbildningen och se till att läraryrket blir attraktivt igen. Framför allt behöver Skolverket fortsätta att se över lärarnas tidsanvändning och lämna förslag på hur mer tid kan frigöras till planering, till kvalitetssäkring och för undervisning.

För att lösa kompetensförsörjningsproblemet måste lärare få vara lärare. Det verkar vi vara ganska överens om. Man måste undervisa och tillbringa mer tid med faktiska elever.

Fru talman! Johanna Rantsi tar i sitt avslutande inlägg upp bristen på resurser, och det här är en fråga som oroar mig. Vi ser i många kommuner en situation där resurserna är knappa samtidigt som elevgrupperna ökar. Då är det väldigt bra att regeringen har ett alldeles nytt statsbidrag med stöd i januariavtalet som stärker likvärdigheten och där pengarna går dit där de behövs allra mest.

Johanna Rantsi tar också upp likvärdigheten. Jag vill här passa på att uppmana Johanna Rantsi att vara lika självkritisk och prövande som jag har försökt att vara i mina inlägg här. Vi socialdemokrater, om jag får ta en socialdemokratisk position fastän jag företräder regeringen, har omprövat vår skolpolitik och varit självkritiska. Jag efterlyser samma självkritik från Moderaternas sida. Det är dags att se sanningen i vitögat och inse att den starka marknadsstyrning som den svenska skolan har kommit att lyda under inte har varit bra för likvärdigheten. Det är inte en tankesmedja på vänsterkanten som säger detta utan OECD, vår stora internationella ekonomiska organisation.

Med det sagt och om vi lägger den oenigheten, som är en tydlig oenighet mellan oss två, bakom oss kan jag konstatera att vi tycks vara överens om mycket. Från min utgångspunkt är det så att ett attraktivt läraryrke förutsätter en god arbetsmiljö för lärarna. En god arbetsmiljö för lärarna är också en god och trygg studiemiljö för eleverna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trygghet, studiero, lärarnas arbetsmiljö och läraryrkets attraktivitet är oupplösligt förbundet med elevernas kunskapsresultat. För alla som vill ha en jämlik kunskapsskola är läraryrkets attraktivitet därför helt avgörande.

Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.