Finansiering av samverkansavtal

Fru talman! Lars Isacsson har frågat mig vilken konsekvensanalys jag och regeringen har gjort av att tågsträckan Gävle-Mjölby nu inte kommer att trafikeras av persontrafik samt om jag och regeringen kommer att ta initiativ till att snarast ge Trafikverket de ekonomiska förstärkningar som behövs för att behålla tågtrafiken Gävle-Mjölby. Åsa Karlsson har frågat mig om jag och regeringen avser att arbeta för att trafikeringen på de sträckor som berörs av Trafikverkets samverkansavtal ska bibehållas så att det även i fortsättningen ska vara möjligt att bo, leva och verka i hela landet. Jag väljer att svara på de båda interpellationerna i ett sammanhang.

Som Lars Isacsson och Åsa Karlsson säkert känner till svarade jag på en liknande fråga från Åsa Karlsson den 30 oktober, och mitt svar här i kammaren kommer i stort sett att vara detsamma.

Regeringens utgångspunkt för infrastrukturpolitiken är att hela Sverige ska fungera. Villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas. Transporter och resor är nödvändiga för att hela samhället ska fungera och utvecklas. Det är därför angeläget med en god tillgänglighet mellan landets olika delar.

Trafikverket har i uppdrag att ingå och ansvara för statens avtal om dels transportpolitiskt motiverad interregional kollektivtrafik, inklusive flygtrafik, som inte upprätthålls i annan regi och där det saknas förutsättningar för kommersiell drift, dels linjesjöfart till Gotland.

Som underlag för de upphandlingar Trafikverket gör kartlägger myndigheten tillgängligheten mellan olika delar av landet. Baserat på dessa utredningar, det uppdrag som myndigheten har samt de medel som finns avsatta i statens budget genomför Trafikverket upphandlingar och ingår samverkansavtal.

I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen att drygt 1 miljard kronor ska avsättas för att finansiera statens trafikavtal 2025, vilket är cirka 50 miljoner kronor mer än anslagsnivåerna för 2024.

Trafikverket har ingått ett antal samverkansavtal som innebär att viss interregional kollektivtrafik delfinansieras av staten. I vilken mån trafiken fortsatt kommer att kunna delfinansieras är en fråga för Trafikverket att ta ställning till. I vilken omfattning trafiken kommer att kunna bedrivas i det fall statens delfinansiering minskar eller uteblir är en fråga för de regionala kollektivtrafikmyndigheterna att ta ställning till.

Fru talman! Tack, infrastrukturministern, för svaret!

I dag står vi inför en verklighet där tågtrafiken längs den viktiga sträckan Gävle-Falun-Borlänge-Ludvika-Örebro-Mjölby riskerar att upphöra, trots att den utgör ett viktigt nav för regionerna Gävleborg, Dalarna, Örebro och Östergötland.

Enligt Trafikverket behövs en halv miljard kronor för att kunna teckna nödvändiga avtal och säkerställa att tågen rullar, men trots att regeringen säger sig vilja främja tillgänglighet i hela landet finns det inga extra medel för detta i budgeten för 2025. En tillgänglig infrastruktur är avgörande för att hela Sverige ska kunna växa, men nu ser vi att den ekonomiska pressen på Trafikverket resulterar i nedskärningar som kommer att få stora, smärtsamma konsekvenser inte bara för vår region.

Ministerns talar i sitt svar om vikten av god tillgänglighet och att hela landet ska fungera. Men hur stämmer det med att viktiga kollektivtrafiklösningar nu riskeras? I interpellationssvaret sägs det att regeringens utgångspunkt för infrastrukturpolitiken är att hela Sverige ska fungera. Det låter fint. Den utgångspunkten är dock mer en vision än ett konkret mål för infrastrukturpolitiken. För oss i Gävleborg, Dalarna och Östergötland betyder det ingenting när tågen försvinner och hela tåglinjen riskerar att upphöra.

I svaret sägs vidare att "villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas. Transporter och resor är nödvändigt för att hela samhället ska fungera och utvecklas. Det är därför angeläget med en god tillgänglighet mellan landets olika delar." När jag hör detta tänker jag att antingen vet regeringen inte vad som håller på att hända med tågtrafiken mellan Gävle, Falun, Örebro och Mjölby, eller så tänker sig statsrådet att alla ska pendla med bil på den sträckan i stället för att resa med tåget.

Statsrådet säger också i sitt svar att "i vilken mån trafiken fortsatt kommer att kunna delfinansieras är en fråga för Trafikverket att ta ställning till". Ja - men Trafikverket har också aviserat konsekvenserna av den ekonomiska politik som förs för regeringen. Regeringen visste, men man tog inte varningarna på allvar. I det här fallet har Trafikverket berättat vilka neddragningar som kommer att ske. Det är ingen hemlighet för regeringen. Inflation och kostnadsökningar har lett till högre prisnivå - det gäller inte bara Ebba Buschs falukorv utan även tåg i Dalarna.

Att i ett svar från regeringen dessutom lägga ansvaret på regionerna som statsrådet gör tycker jag är magstarkt, för i samma budget drar regeringen ned på sjukvården och regionerna. Minskningen av det så kallade sektorsbidraget till sjukvården är 7 miljarder. Minskningen av generellt statsbidrag är 1 miljard. För Dalarnas del motsvarar det ungefär 240 miljoner. Dalarnas politiska majoritet, där Socialdemokraterna, Centern och Kristdemokraterna ingår, tvingas att spara och skära i sin sjukvård. Dessutom är de nödgade att höja skatten med 35 öre, vilket ger cirka 255 miljoner, för att inte vården ska kollapsa. Här sker alltså en skatteväxling från stat till region.

Fru talman! Jag vill fråga statsrådet hur han ser på konsekvenserna för människor som pendlar till arbete och studier och för det lokala näringslivet, som direkt påverkas när tillgången till effektiva pendlingsstråk försvinner.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag hör vad statsrådet säger och vill citera statsrådet: "Regeringens utgångspunkt för infrastrukturpolitiken är att hela Sverige ska fungera. Villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas. Transporter och resor är nödvändigt för att hela samhället ska fungera och utvecklas. Det är därför angeläget med en god tillgänglighet mellan landets olika delar."

Det var den inledningen jag fick till svar på min skriftliga fråga angående samverkansavtalen som jag sände in till statsrådet för tre veckor sedan.

Svaret som jag nu får på min interpellation är likalydande. Det låter bra. Men tyvärr säger regeringen en sak och gör någonting annat.

Den 16 oktober i år kallade Trafikverket till ett möte där de informerade om att de inte har budgetutrymme 2025 för att betala för den tillgänglighet som de själva har identifierat som prioriterad. De har inte budgetutrymme för att upprätthålla samverkansavtal. Från tidtabellsskiftet den 14 december kommer avtal inte att förlängas. Det är alltså mindre än två månaders framförhållning.

Statsrådet svarar också att "i vilken omfattning trafiken kommer att kunna bedrivas i det fall statens delfinansiering minskar eller uteblir är en fråga för de regionala kollektivtrafikmyndigheterna att ta ställning till". Detta innebär att när staten inte tillsätter medel ligger det på regionerna att tillsätta de pengar som behövs för att upprätthålla trafiken på berörda sträckor.

Inför varje avtalsperiod utreder Trafikverket hur olika insatser med buss och tåg kan förbättra tillgängligheten för de kommuner som har sämst tillgänglighet i landet. Utredningarna har resulterat i att avtal har tecknats för såväl buss- som tågtrafik. Samverkansavtal har tecknats med de regionala kollektivtrafikmyndigheterna då det har konstaterats att detta är det mest ändamålsenliga sättet att på ett högkvalitativt och kostnadseffektivt sätt förbättra tillgängligheten i hela Sverige.

Det handlar om avgörande tillgänglighet till kritisk samhällsservice som sjukvård, högre utbildning och viktiga nationella målpunkter för flertalet kommuner. Det är en tillgänglighet som endast kan upprätthållas via de utpekade bussavtalen i Samverkande inland och tågtrafik via samverkansavtal för sträckor som trafikeras av Norrtåg, Tåg i Bergslagen och Stångådalsbanan.

Tycker statsrådet att det är rimligt att överföra kostnader från staten till regionerna när regionerna redan blöder pengar för att kunna upprätthålla sjukvården? Den frågan ställde jag till civilministern vid frågestunden för två veckor sedan. Han skrattade bort frågan och hänvisade till att det var statsrådet Carlsons fråga. Det enda beskedet som civilministern gav var att han skulle lyfta frågan till statsrådet Carlson.

Min fråga är därför: Har civilministern diskuterat frågan med statsrådet? Vad kom ni i så fall fram till?

Fru talman! Jag kommer från Kalmar län och ersätter tillfälligt Tomas Kronståhl. Han bor i den norra länsändan, medan jag bor allra längst i söder.

I Tomas Kronståhls nuvarande hemkommun Vimmerby passerar Stångådalsbanan, en av de regionala banor som nu riskerar att få sitt driftsstöd indraget. Det här är en bana som går genom inlandet i vårt landsbygdslän. Det passar definitivt in på den beskrivning infrastrukturministern ger, nämligen att det saknas förutsättningar för kommersiell drift. Det här är landsbygd på riktigt.

Under förra veckan gjorde ministerns partikamrater en eriksgata längs Stångådalsbanans dragning och förklarade att mina egna partikamrater som oroat sig över indragningen av driftsstödet sysslade med fake news och att om detta skulle bli några problem skulle man minsann lyfta det inom Tidösamarbetet. Bland dessa partikamrater till vår kristdemokratiske infrastrukturminister fanns den kristdemokratiska riksdagsgruppens trafikpolitiska talesperson Magnus Jacobsson.

Min fråga till ministern är enkel: Kommer ministern att agera för att säkra Stångådalsbanans driftsstöd?

Fru talman! Tack, ministern, för möjligheten att få debattera denna otroligt viktiga fråga!

Till skillnad från Björn Petersson är jag från Norrbotten, ett av de fyra nordligaste länen som tillsammans har två samverkansavtal med Trafikverket när det gäller tillgängligheten i gles- och landsbygd.

Det ena avtalet kallas Norrtåg. Det är alltså tågtrafik på sträckorna Sundsvall-Umeå, Sundsvall-Östersund-Storlien, Umeå-Luleå och så vidare. Det andra avtalet kallas Samverkande inland. Det är alltså busstrafik i de riktigt glesbefolkade delarna av landet, det vill säga de områden i landet där det bitvis bor avrundat noll invånare per kvadratkilometer.

Att det saknas marknadsmässiga förutsättningar för att köra trafiken är en självklarhet. Om det är något med ministerns prat i interpellationssvaret om att hela landet ska fungera kommer han givetvis att agera när frågan visar sig så tydligt.

De två samverkansavtalen, det vill säga tågtrafiken i det nordligaste Sverige och busstrafiken i det glesaste Sverige, och den tillgänglighet som Trafikverket har bedömt behövs, är underfinansierade med 40 miljoner. De 40 miljonerna kommer att landa på regionerna. I det här skedet är trafikplaneringen redan lagd, så det är nästan omöjligt att åstadkomma att inga bussar går nästa år.

Även om det skulle vara möjligt att åstadkomma att bussarna och tågen inte ska gå för att staten inte vill betala sin del av kakan, är det ingen som kan ge ett svar på vilken tillgänglighet som ska bort. Trafikverket gör det inte, och ministern svarar att det är en fråga för Trafikverket. Men när regionerna frågar svarar Trafikverket att ingen vet.

Att på det här sättet avhända sig ansvaret för en högst politisk fråga, det vill säga tillgången till kollektivtrafik i hela landet, och säga att regeringens myndighet och regionerna, som är självstyrande, och som får noll tillskott i generella statsbidrag 2025, ska ta ansvaret för att lösa frågan, är att ducka en fråga som definitivt angår ministern.

Jag tycker att han ska presentera ett förslag på hur han ska agera för att komma till rätta med problemet så att trafiken kan finansieras och upprätthållas eller presentera vilken av busslinjerna i Norrbotten, mitt hemlän, som kommer att ryka. Är det Kiruna-Riksgränsen, Pajala-Överkalix-Luleå, Gällivare-Jokkmokk-Boden-Luleå, Arvidsjaur-Älvsbyn-Boden-Luleå eller Arjeplog-Arvidsjaur-Skellefteå? Vilken av dessa linjer ska stängas? Det kan ministern svara på - om han nu inte presenterar ett förslag för att lösa finansieringen av statens del av trafiken.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka för engagemanget i frågan. Det går inte att ta miste på i kammaren, och det uppskattar jag.

Jag vill ändå upprepa att det är Trafikverket som har i uppdrag att ingå och ansvara för statens avtal om transportpolitiskt motiverad interregional kollektivtrafik. Jag vill än en gång påminna om att det nästa år finns drygt 1 miljard kronor, ca 50 miljoner kronor mer, till den upphandlade trafiken i de anslagsnivåer som finns i budgeten.

Det är lite olika grad av hur ledamöterna uttrycker sig, fru talman, om det är risk för eller att anslaget kommer att dras in. Inga beslut är fattade om de sträckor som ledamöterna tar upp. Ledamöterna går i den meningen händelserna i förväg. Jag har stor respekt för oron och att det kan finnas frågor, men Trafikverket har inte fattat några beslut.

Arbetet är så upplagt att det är Trafikverket som har ansvaret. Därför kommer jag inte att ge svar på frågor om enskilda sträckor. Men mycket riktigt som Björn Petersson säger har jag fått information om läget på Stångådalsbanan av mina partikamrater i Kristdemokraterna som har varit på besök och satt sig in i frågan. Även Trafikverket har fått gå ut och understryka att det inte har fattats några beslut. Det behöver tas med som grund för den diskussion och debatt som vi har i kammaren.

Åsa Karlsson ställde en specifik fråga om min dialog med statsrådet Erik Slottner, och arbetet är så fördelat i Regeringskansliet att det är jag som svarar på frågorna som rör detta område. Erik Slottner har upplyst mig om att frågan var uppe vid frågestunden i förra veckan, och jag fick även frågor på området vid frågestunden i går. Då gav jag det svar som jag har upprepat i dag.

Fru talman! Jag tackar återigen ministern för svaret.

Trafikverket namnger vilka samverkansavtal som riskeras, och det är anledningen till att vi ledamöter har den här debatten. Jag vill också återkomma till att statsrådet lägger över ansvaret från staten till regionerna. Tågen finns redan, och tåglägena är redan beställda till nästa år. Tågtrafik är något som planeras långt i förväg. Region Dalarna kan inte ta ställning till om trafiken ska fortsätta eller inte, utan den är redan beställd. Det är bara det att staten plötsligt slutar att betala sin del. Trafikverket har i förväg berättat för regeringen att det blir konsekvenserna om man inte får utökad ram.

Fru talman! Jag vill särskilt lyfta fram den snabbt växande arbetsmarknadsregionen kring Ludvika och Smedjebacken. Ett tydligt exempel är Hitachi Energy, som har tagit hem Sveriges största exportorder någonsin på 147 miljarder kronor. Företaget fortsätter att ta hem nya order, och man nyanställer tre personer om dagen. På torsdag invigs en helt ny Hitachifabrik i Smedjebacken, och på plats för att klippa band är näringsminister Ebba Busch.

Jag tänker mig att näringsministern gärna vill tala om den fantastiska utvecklingen med 3 000 nya arbetstillfällen på tre år, kanske också berätta om hur regeringen vill satsa på järnvägen från och till Ludvika och Smedjebacken så att transformatorer som behövs världen över i större mängd än i dag kan lämna Ludvika och Smedjebacken.

Jag tänker att näringsministern inte vill berätta om regeringens och Trafikverkets minskade stöd till tågtrafiken, som är så viktig för arbetspendlingen till och från Ludvika och Smedjebacken.

Det här är inte en isolerad fråga om transport, utan det här är fråga om att trygga en hållbar och långsiktig tillväxt i en av våra mest expansiva delar av landet. Hitachi och andra företag är beroende av en fungerande infrastruktur för att rekrytera, för att deras anställda ska kunna pendla och fortsätta med den expansion som Sverige behöver. Här behövs stabilitet och långsiktighet.

Det är tydligt att det i stora delar av landet och i det svenska näringslivet går bra. Företag investerar och expanderar. Kommunerna där företagen finns, till exempel Ludvika och Smedjebacken, satsar på att bygga nya bostäder och bereda mark för fortsatt expansion, men staten verkar bara vilja stå vid sidan om, i vissa fall till och med backa. Staten behöver ta ansvar för att förbättra situationen för företagen i landet, inte försämra den.

Fru talman! Var finns stödet, statsrådet, för dessa företag och kommuner som satsar och expanderar? Hur ser regeringen på sitt ansvar för att investeringarna ska få den uppbackning som behövs från staten för att de ska bli framgångsrika?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Ja, det ligger 48 miljoner kronor mer i budgetpropositionen än det gjorde 2024, men vad hjälper det när äskandena låg på 194 miljoner kronor? Situationen har ju uppkommit i och med att regeringens förslag till budget inte inkluderar hela Trafikverkets äskande, och det är regeringspartiernas ansvar.

De som berörs av de uppsagda samarbetsavtalen - som infrastrukturministern när han senast besökte trafikutskottet förnekade var uppsagda och som han även här i dag förnekar är uppsagda - är Stångådalsbanan i Kalmar, Tåg i Bergslagen, Norrtåg och Samverkande inland. Samverkande inland är alltså busstrafik i de fyra nordligaste länen.

De här aktörerna har i dag avtal för att öka tillgängligheten på viktiga målpunkter, och i berörda regioner är oron nu stor för om infrastrukturen ska kunna upprätthållas eller om den kommer att försvinna. Det handlar till stor del om att kunna upprätthålla möjligheten till arbetspendling, vilket regeringen själv har lyft som särskilt viktigt när det kommer till vilka infrastruktursatsningar som är viktiga att prioritera.

Beskedet kom med kort varsel. Regionerna är redan hårt ansatta ekonomiskt, och budgetarna för 2025 är redan lagda. Det innebär att Tåg i Bergslagen, Stångådalsbanan i Kalmar, Norrtåg och Samverkande inland kommer att gå miste om för dem stora pengar. För Trafikverket är det småpengar, men för de berörda regionerna - som redan kämpar med att få ekonomin att gå ihop för att klara sjukvården - handlar det om otroligt mycket pengar. Dessutom sker det med mycket kort varsel och redan lagda budgetar. Kostnaden för nämnda trafik tillkommer således till regionernas utgifter.

Påstår infrastrukturministern fortfarande att det inte har fattats något beslut angående en fortsättning eller ett avslut av dessa samarbetsavtal? Regionerna behöver få ett ärligt svar. Om regionerna inte kommer att få de pengar som de räknat med från Trafikverket - pengar som regeringen beslutar om - vilket ansvar tar då regeringen för regionernas ökade kostnader?

Jag vill upprepa min fråga: Kommer statsrådet och regeringen att arbeta för att trafikeringen på de sträckor som berörs av Trafikverkets samarbetsavtal ska bibehållas?

Fru talman! Jag tackar infrastrukturminister Andreas Carlson för svaret.

Ministern trycker på att inga beslut är fattade och att debatten här i dag bör utgå från det. Låt oss därför göra det!

Trafikplaneringen i Region Kalmar är gjord, och regionens budget är i princip klar. Det är en och en halv månad kvar till 2025 och den budget som vi nu resonerar om, där driftsstödet för Stångådalsbanan riskerar att bli indraget. Arbetet med ett nytt signalsystem för Stångådalsbanan är på gång, och nya tåg är inköpta för Stångådalsbanan. Den här banan är viktig för möjligheterna att pendla i Kalmar läns inland - i Hultsfred, Högsby och Vimmerby.

Låt oss utgå från att besluten ännu inte är fattade. Som ministern säger är Trafikverket ansvarigt för frågan, och infrastrukturminister Andreas Carlson från Kristdemokraterna är ansvarig för Trafikverket. Jag repeterar min fråga: Kommer ministern att agera för att säkra Stångådalsbanans driftsstöd?

Fru talman! Ministern inledde sitt andra anförande med att tacka oss ledamöter för vårt engagemang i frågan. Jag efterlyser nu motsvarande engagemang i frågan från Andreas Carlson.

Andreas Carlson svarar nämligen otroligt passivt på våra frågor. Han säger att regeringen sätter av si och så mycket pengar och att resten är upp till Trafikverket. Men nu är ju inte Trafikverket här och kan svara på våra frågor, utan nu är det Andreas Carlson som är ansvarig minister för frågan. Andreas Carlson återkommer till att beslut inte är fattat. Oj, så skönt - då finns det ju ännu tid att agera, Andreas Carlson!

Frågan hur Andreas Carlson tänker agera för att det här inte ska bli en katastrof för tillgängligheten i landets glesbygder duckar han genom att säga att det är Trafikverket som måste avgöra den. Jag tänker så här: Andreas Carlson är kristdemokrat, och Kristdemokraterna skriver fortfarande på sin hemsida att vården, hjärtlandet och tryggheten är priofrågor för Kristdemokraterna. I den här situationen, som har uppstått därför att Andreas Carlson skyfflar över hundratals miljoner i ökade kostnader på regionerna, är det antingen hjärtlandet eller vården som får betala.

Andreas Carlson är fortfarande svaret skyldig: Tänker han agera för att komma till rätta med det här problemet? Tänker han agera för att lösa statens del av finansieringen av de här tillgänglighetsåtgärderna? Blir det hjärtlandet eller vården som får betala annars, Andreas Carlson?

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med att lugna Linus Sköld: Både hjärtlandet och vården är fortfarande viktiga frågor för Kristdemokraterna. Jag har också i kammaren i dag läst upp ur mitt skriftliga interpellationssvar att hela Sverige ska fungera och att förutsättningarna för att bo och verka i hela landet behöver stärkas. Därför är det här en angelägen fråga, och det är därför jag tackar för engagemanget.

Jag tycker dock inte att det är med sanningen överensstämmande att säga att vi skyfflar över ett ansvar, för beslut och avtal är ännu inte fattade och ingångna. Trafikverket har uppdraget att hantera frågan, och det faller inte på mig att i sak gå in och diskutera enskilda sträckor. Det jag kan säga är att det är en angelägen fråga, att jag vet att Trafikverket arbetar med den och att regeringen följer det arbetet noga.

Låt oss dock inte gå händelserna i förväg här i kammaren i dag, fru talman, utan låt oss konstatera det jag har sagt: Det finns drygt 1 miljard kronor som är avsatta för att finansiera statens trafikavtal. Trafikverket arbetar med frågan. Det är en angelägen fråga för mig, för mitt parti och för ledamöterna. Låt oss fortsatt ha den här goda dialogen, som jag uppskattar, i kammaren - men låt oss inte gå händelserna i förväg!

Fru talman! Jag vill tacka infrastrukturministern för debatten. Jag tackar också meddebattörerna, som kommer från olika delar av Sverige.

Jag vill understryka att infrastrukturinvesteringar är långsiktiga och komplexa. Det är ingenting som kan planeras om med kort varsel. Som jag har redogjort för har vi ett fungerande pendlingsstråk med tåg där människor pendlar till arbete och studier och där företag som Hitachi kan rekrytera arbetskraft från ett större upptagningsområde. När man nu i ett sent skede drar tillbaka finansieringen, trots att Trafikverket har kommunicerat behovet tydligt, riskerar vi stora samhällsekonomiska kostnader.

Jag vill skicka med ministern och regeringen ett tydligt budskap: Om målet är att hela Sverige ska fungera måste planerna också inkludera fortsatt tillgång till grundläggande infrastruktur även i de områden där marknaden inte bär sig själv. Det handlar om långsiktig stabilitet för företagen, trygghet för de människor som lever i dessa regioner och om förutsättningarna för en hållbar tillväxt i hela landet.

Nu ska regioner spara, och tåglinjer riskerar att läggas ned. Jag kommer ändå tillbaka till det jag läste i statsrådets skriftliga svar, nämligen att regionerna måste prioritera om. Från vad, och med vad? Det är uppenbart att regeringens fina ord inte stämmer med verkligheten. Ni hade pengarna i budgeten, Andreas Carlson - ni ville bara lägga dem på annat än vård för alla, tåg som får vardagen att fungera för vanligt folk eller godstrafik som gör att industrin kan fortsätta att utvecklas.

Fru talman! Jag hoppas att ministern och regeringen nu - när inget beslut ännu är fattat, som statsrådet säger - tar detta till sig och ser till att Trafikverket får de medel som krävs för att upprätthålla trafiken längs de här viktiga stråken.

(Applåder)

Fru talman! Vi som bor i de berörda regionerna är otroligt besvikna på hur regeringen väljer att bortprioritera landsbygden och norra Sverige.

Regionerna har fått ändrade förutsättningar med mycket kort varsel och kommer att få det ännu tuffare än de har det i dag. Viktiga tåg- och busslinjer kan komma att försvinna. Personer som är beroende av kollektivtrafik riskerar att förlora den möjligheten och att - om de har körkort - tvingas ta bilen. Infrastruktur som är otroligt viktig för att ge människor möjlighet att åka kollektivt till arbete, utbildning, läkarbesök och så vidare riskerar att försvinna.

Hur var det nu statsrådets svar inleddes? "Regeringens utgångspunkt för infrastrukturpolitiken är att hela Sverige ska fungera. Villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas. Transporter och resor är nödvändiga för att hela samhället ska fungera och utvecklas. Det är därför angeläget med en god tillgänglighet mellan landets olika delar." Menar statsrådet de orden?

Jag vill tacka för debatten och för engagemanget hos övriga deltagare i debatten.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska svara väldigt rakt på Åsa Karlssons avslutande fråga. Ja - jag menar de orden.

Titta på de beslut som har fattats! Titta på den infrastrukturproposition som nyligen har lagts på riksdagens bord! Den innehåller 1 171 miljarder kronor och har fokus på att återta eftersatt underhåll av väg- och järnvägsnätet.

Vi vet att den dåligt underhållna infrastrukturen i Sverige är ett tillväxthinder för företag. Detta åtgärdar vi nu - eller vi lägger i alla fall grunden för att återta hela underhållsskulden på vägsidan och så mycket som möjligt på järnvägssidan. Det är ett beslut som är fattat.

Nu hoppas jag att riksdagen ger stöd till denna infrastrukturproposition, så att fler spadar kan gå i backen och så att mer underhållsarbete kan göra att vi stärker jobben, tillväxten, arbetspendlingen och godstrafiken i hela landet.

Det vi har diskuterat i dag, fru talman, är den oro som ledamöter känner vad gäller beslut. Jag tar starkt intryck av denna oro och kan förstå den, men detta är utifrån beslut som ännu inte är fattade. De beslut som faktiskt är fattade leder verkligen i bevis att regeringen inte bortprioriterar någon del av Sverige eller landsbygden. Tvärtom har det varit en destruktiv trend att man har lagt för lite på underhåll och infrastruktur också i de delar som ledamöterna företräder.

Förstärkningarna i Ludvika och Hitachis utbyggnad är någonting som är väl känt. Jag har en god dialog med det företaget. Vi har också engagerat oss i arbetet med att få ännu mer trafikmöjligheter med transformatorerna och med tåglägen. Detta är en viktig och angelägen fråga. Vi skulle säkert kunna fortsätta att diskutera den, men nu är tiden ute. Jag vill tacka för debatten och för engagemanget.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.