Finansiering av planerade reformer

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Mattias Karlsson har frågat mig hur jag ska finansiera regeringens planerade reformer.

Tre gånger av tre möjliga har borgerliga regeringar lämnat stora underskott efter sig, som socialdemokratiska finansministrar sedan har fått städa upp. År 2014 ärvde vi ett underskott på runt 60 miljarder av den föregående regeringen. Underskottet förklarades av stora ofinansierade skattesänkningar med en tydlig fördelningsprofil mot personer med höga inkomster.

Detta underskott har vi sedan vänt till ett stort överskott. Vi har betalat av på statsskulden, som är på sin lägsta nivå sedan 1977. Det har vi kunnat göra eftersom vi alltid sätter stabila och långsiktigt hållbara offentliga finanser före stora ofinansierade skattesänkningar.

Vi anser att man bör vara noggrann vid avdömningen av vilket ekonomiskt utrymme som finns för nya reformer. Full beredskap ska även finnas för att hantera en situation där konjunkturen vänder. Den första punkten i januariavtalet är att överenskommelsen om det finanspolitiska ramverket ska värnas.

Fru talman! Jag vill tacka finansministern för svaren, även om de tyvärr inte har besvarat de frågor jag har ställt.

Den överenskommelse som har träffats mellan regeringen och dess stödpartier Centerpartiet och Liberalerna innehåller reformer i storleksordningen 60–65 miljarder kronor. Då har jag inte räknat med höghastighetståg och Norrbotniabanan.

Förslagen om familjedagar och friår kommer naturligtvis också att urholka arbetslinjen. Samtidigt ingår exempelvis inte satsningar på lag och ordning i den lista på reformer som man har kommit överens om. Det är alltså rimligt att anta att kostnaderna för den politik man vill bedriva blir större. Detta sker i ett läge där det finns överhängande risk att vi går in i en lågkonjunktur under mandatperioden.

Vänsterpartiet har också enligt egen utsago skaffat sig inflytande över den politik som inte ingår i överenskommelsen. Det i sig känns inte lugnande ur ett finansiellt stabilitetsperspektiv.

Jag delar fullt ut finansministerns syn att man måste vara noggrann vid avdömningen av vilket ekonomiskt utrymme som finns för nya reformer. Problemet är att januariöverenskommelsen har tagit i anspråk stora delar av det kvarvarande reformutrymmet för mandatperioden.

Farhågorna kvarstår: Finansministern har misslyckats med att använda högkonjunkturen till att förbereda statens finanser för en nedgång i konjunkturen. Vad tyder på att finansministern skulle lyckas med att ta tag i problemen i en lågkonjunktur?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det där var en något märklig verklighetsbeskrivning av en finansminister som har sett till att vi nu har den lägsta statsskulden sedan 1977. Det är ett faktum att vi nu har utraderat borgerliga regeringars avtryck på statsfinanserna efter andra världskriget.

Varje gång Sverige har en borgerlig regering lämnar den efter sig ett stort underskott. Det har skett tre gånger av tre möjliga i modern tid. Varje gång har sedan socialdemokratiska finansministrar skapat ordning och reda igen. Så även den här gången. Nu har vi den lägsta statsskulden sedan 1977. Det är tack vare att vi hade ordning och reda i statsfinanserna under den förra mandatperioden. Jag kommer naturligtvis att fortsätta min och mina företrädares tradition att se till att ha ordning och reda, vilket skiljer sig från moderaters praktik när man har styrt statsfinanserna eftersom man då har lämnat efter sig stora underskott.

Fru talman! Att goda ekonomiska tider ska användas för att förbereda för sämre tider är en bärande princip för en ansvarsfull finanspolitik. Tyvärr gör nuvarande regering ett kraftigt avsteg från denna princip.

Sverige sparar i dag avsevärt mindre än under någon av de senaste högkonjunkturerna, vilket gör att vi står sämre rustade när nästa lågkonjunktur kommer. Finansministerns expansiva budgetar under de senaste årens högkonjunktur bryter därmed mot tumregeln om att finanspolitiken ska gjuta olja på såväl hög- som lågkonjunktur.

Under alliansåren, i en brinnande finanskris, ökade skatteintäkterna eftersom fler kom i jobb. Dessutom stärktes välfärden. Hur var detta möjligt? Jo, det berodde naturligtvis på att man under högkonjunkturen som föregick finanskrisen hade bedrivit en stram finanspolitik som hade skapat starka statsfinanser, vilket gjorde att man kunde gasa på med mer expansiv politik som gjorde att Sverige klarade lågkonjunkturen långt mycket bättre än övriga länder i Europa.

Jag är övertygad om att finansministern gör ett historiskt misstag då hon har valt att elda på högkonjunkturen med en expansiv finanspolitik i stället för att stärka statens finanser och genomföra de strukturella reformer som hade varit nödvändiga för att klara nästa lågkonjunktur.

Finansministern får gärna rätta mig om jag har fel, men det finns väl ingen svensk finansminister de senaste 30 åren som sparat mindre i en högkonjunktur än vad Magdalena Andersson har gjort?

Fru talman! Det är en mycket intressant historieskrivning vi hör från Mattias Karlsson.

Låt mig bara påminna om hur läget såg ut för fyra och ett halvt år sedan, när vi klev in i Regeringskansliet igen. Då hade Moderaterna under åtta år styrt på Finansdepartementet, och man lämnade efter sig det största budgetunderskottet sedan budgetsaneringen. Nu talar Mattias Karlsson om ”brinnande finanskris”, men jag kan berätta för Mattias Karlsson att 2014 var det ingen brinnande finanskris. Ändå var det 60 miljarder i budgetunderskott – 1 procents strukturellt underskott i statsfinanserna i stället för 1 procents överskott, som man borde ha haft. Det var någonting som vi var tvungna att ta tag i, men det var inte bara det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur såg resultatet ut på arbetsmarknaden? Jo, det var högre arbetslöshet, högre ungdomsarbetslöshet och högre långtidsarbetslöshet. Vi var tvungna att genomföra viktiga reformer på arbetsmarknaden för att människor åter skulle komma i arbete.

Hur såg resultatet ut i välfärden? Jo, antalet tusen sysselsatta i kommunfinansierad sysselsättning hade minskat dramatiskt under dessa åtta år eftersom man hade prioriterat skattesänkningar – mest för dem som tjänar mest – i stället för att satsa på välfärden.

Det är bokslutet för åtta år av moderater på Finansdepartementet.

Hur ser det ut nu, efter fyra år, när vi socialdemokrater har styrt tillsammans med Miljöpartiet? Jo, nu har vi den lägsta statskulden sedan 1977. Vi har skapat ordning och reda i statsfinanserna och har ett överskott i statsfinanserna. Vi får se hur mycket av detta som Moderaterna har tagit i anspråk och hur det ser ut efter de omfattande skattesänkningarna i den budget som gick igenom. Men vi har den högsta sysselsättningsgraden på 25 år. Ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten har sjunkit. Tiden för nyanlända att etableras på arbetsmarknaden har halverats, och antalet anställa i kommunfinansierad sysselsättning – alltså våra välfärdsverksamheter – har ökat radikalt under dessa fyra år tack vare att vi har satsat 35 miljarder på detta. Det är resultatet av vår politik.

Sedan har svenska folket kunnat ställa dessa alternativ mot varandra. Det är tydligt att det finns ett parti som står upp för ordning och reda i statsfinanserna, för välfärden och för att fler människor ska komma ut i arbete, och det är Socialdemokraterna.

Fru talman! Man kan slutligen konstatera att Finanspolitiska rådet under många år nu har varnat för att finanspolitiken är alldeles för expansiv. Sverige mjuklandar sällan i lågkonjunkturer. Därför behöver vi ekonomiska skyddsvallar, och de skulle behöva vara större än de är i dag.

Att finansministern så kapitalt misslyckas med att bedriva en ansvarsfull finanspolitik kommer att innebära att Sverige står sämre rustat för en svår inbromsning i ekonomin. Det är oklart vilka principer som styr finanspolitiken för närvarande, och det förskräcker.

Fru talman! Det måste nästan vara ett uttryck för ett visst sinne för humor att Mattias Karlsson säger att jag borde bygga större skyddsvallar, när han just har röstat igenom en budget här i riksdagen med mycket omfattande skattesänkningar på 20 miljarder kronor där man tar i anspråk hela det reformutrymme som finns och eventuellt mer därtill. Det återstår att se hur siffrorna kommer att se ut. Men några skyddsvallar har Mattias Karlsson inte byggt med de beslut som han har varit med och fattat i riksdagen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.