fastighetstaxeringen

Herr talman! Jörgen Johansson har frågat mig om jag är beredd att överväga en minskning av antalet värdeområden inom fastighetstaxeringen och om jag i övrigt är beredd att vidta några andra åtgärder när det gäller fastighetstaxeringen. Jörgen Johansson anser att fastighetstaxeringssystemet är godtyckligt och rättsosäkert. Jag vill först och främst säga att jag inte delar den uppfattningen. Fastighetstaxering liksom all annan fastighetsvärdering innebär att man försöker bilda sig en uppfattning om vilket pris en viss fastighet har på marknaden. Enligt fastighetstaxeringslagen ska taxeringsvärdet på en viss fastighet utgöra 75 % av dess marknadsvärde, det vill säga det pris den sannolikt skulle säljas för på den allmänna marknaden. Utgångspunkten för fastighetstaxeringen är information om de enskilda småhusens ålder, belägenhet, storlek, utrustning och andra liknande egenskaper. Tillvägagångssättet kan något förenklat beskrivas på följande sätt. Om en viss fastighet sålts inom ett område kan man i princip anta att ett exakt likadant hus på samma ställe skulle säljas för samma pris. Värdet på två identiska småhus är däremot inte detsamma på västkusten som i Norrland. Priset på en viss fastighet på västkusten ska således inte påverka taxeringsvärdet på en likadan fastighet i Norrlands inland. Även inom relativt begränsade områden kan värdet på två likadana småhus variera. Av detta skäl måste riket delas in i så kallade värdeområden. Dessa ska enligt lagstiftningen läggas ut så att man inom området kan räkna med likartade värdeförhållanden. På så vis kommer priset på en viss fastighet på västkusten bara att slå igenom på andra fastigheter inom samma värdeområde. Antalet värdeområden brukar vid taxeringen av småhus uppgå till ca 8 200. Många värdeområden är små. Det kan till exempel vara så att utmed kusterna kan de fastigheter som ligger närmast vattnet utgöra ett värdeområde medan fastigheterna längre från stranden utgör ett annat. I städerna är det ofta så att det finns ett eller flera områden som är mer attraktiva än andra och där fastigheterna generellt sett är dyrare än motsvarande fastigheter på andra ställen. Ett sådant område ska därför utgöra ett eget värdeområde. Ytterligare ett exempel är att priserna på fastigheter som ligger nära kraftledningar eller som ligger inom en bullerzon från en trafikled påverkas negativt av sin belägenhet. Sådana områden ska därför utgöra egna värdeområden, där hänsyn tagits till just dessa förhållanden. Hur värdeområdena ska läggas ut bestäms av myndigheterna och grundas på erfarenhet, lokalkännedom och prisstatistik. Att i lagen föreskriva antalet värdeområden eller var de ska finnas skulle inte gagna fastighetstaxeringens uppgift, nämligen att taxeringsvärdena ska återspegla marknadsvärdena. Som framgår av vad jag sagt ligger ett omfattande förberedelsearbete bakom värderingen. Expertis från Skatteverket, Lantmäteriverket och konsulenter för fastighetstaxering samverkar i detta arbete. Dessutom kan referensgrupper, bestående av förtroendevalda ledamöter i skattenämnderna, lämna synpunkter. Ett system som detta kan naturligtvis alltid bli bättre. För varje taxering ökar myndigheternas kunskaper, och metoderna för att utnyttja informationen om fastighetspriser och om de olika fastigheternas egenskaper förfinas efterhand. För mig är det viktigt att följa utvecklingen på området, och jag är alltid beredd att inom ramen för ett enkelt system verka för en ökad precision och bättre träffsäkerhet i fastighetstaxeringen. Men att minska antalet värdeområden skulle få motsatt effekt. Några ytterligare besked är jag för dagen inte beredd att ge.

Herr talman! Jag tackar för svaret på min interpellation. Jag kan knappast säga att jag är nöjd med svaret, tvärtom. Bakgrunden till interpellationen är att människor upplever nuvarande fastighetstaxeringssystem som fyllt av otydligheter och därmed en grund för rättsröta. Det är alltså med stor förvåning som jag konstaterar att statsrådet inte ser några negativa effekter med det nuvarande systemet. Hur kan ett system där myndigheten inte innehar egen kompetens att avgöra fastighetstaxeringar vara rättssäkert? Hur kan ett system där myndighetsbeslut som är baserade på privata företags bedömningar och som inte går att överklaga vara rättssäkert? Jag tänker då på värdeområdesindelning. Hur kan ett system där det är fullständigt omöjligt att bedöma i förväg hur taxeringen ska ske vara rättssäkert? Frågetecknen är många. De exempel jag skulle kunna räkna upp fastighet för fastighet där otydligheten är total är många. Jag förmodar att talmannen inte skulle tillåta den uppräkningen. Men jag kan garantera att som det ser ur är det inte förenligt med den sed vi har i Sverige som säger att lagstiftning ska vara förutsägbar. En av orsakerna till nuvarande förhållande är indelningen av värdeområden som gjordes för några år sedan. Förändringen innebar en väsentlig ökning av antalet värdeområden, vilket innebär att osäkerheten i träff vad gäller taxeringsvärden har blivit väsentligt större än tidigare. År 1990 hade vi 2 000 värdeområden. Det utökades år 1996 till 7 400, och i dag har vi 8 200, som statsrådet nämnde. I dag har vi ett förhållande där hus byggt vid samma tillfälle, byggt av samma entreprenör och till samma pris men liggande på varsin sida av en gata har tilldelats taxeringsvärden som skiljer. På ena sidan har man 900 000 kr, och på andra sidan har man 1 600 000 kr. Det är alltså en skillnad på 80 %. Det är en skillnad som är helt obegriplig och uppenbarligen omöjlig att ändra på. Följden blir att grannen på andra sidan vägen helt plötsligt har blivit miljonär med den kostnadsbild det medför för boendet. Då är frågan: Är det rimligt? Är det förutsägbart? Vi kan givetvis diskutera lösningar här i dag, men jag är övertygad om att det inte skulle föranleda något påtagligt resultat. I stället tycker jag att vi borde vara överens om att grunderna för fastighetstaxeringen behöver ses över. Vi har i dag alltför många orimliga exempel som vi kan belysa. Det ger inte tilltro till statens förmåga att på ett likvärdigt sätt taxera sin befolkning. Ska vi ha en fastighetsskatt måste vi ge systemet tilltro. Annars kommer kravet om att skattebasen ska slopas att växa sig allt starkare. Från Centerpartiet ser vi det inte som realistiskt att slopa fastighetsskatten. Jag vill ändock säga det tydligt: Det kan vi inte göra helt. Men vi måste få förändringar till stånd så att människor på ett bättre sätt än i dag kan acceptera ett skatteuttag på fastigheter. Nu är det inte bara värdeområdena som är problemet. Det gäller också tillämpningen av fastighetslagen. Där sägs att taxeringsvärdet ska motsvara 75 % av fastighetens marknadsvärde, precis som statsrådet framhåller. Om det nu är rätt i lagen kan man fundera på hur staten själv kan sälja en fastighet det ena året för en summa som det andra året vid taxering räknas upp med 1 407 %. Notera att det är nästan 1 500 %. Antingen är det fel på systemet, eller så är det någon statlig tjänsteman som sålt mark och gjort sig skyldig till tjänstefel. Frågan är vilket. Efterlevnaden av lagens bokstav varierar rejält från fall till fall och i olika riktning. Den så kallade röda tråden saknas totalt i nuvarande fastighetsskatteskattesystem, som jag ser det. Jag ser fram emot statsrådets nystande efter den röda tråden i svaret på mitt inlägg.

Herr talman! Jörgen Johansson har beskrivit en hel rad av de effekter som nuvarande fastighetstaxeringssystem leder till. Det är tveklöst på det sättet att ökningen av antalet värdeområden fick just den effekt som Jörgen Johansson påtalade. Man fick framför allt i de så kallade attraktiva områdena gränser som inte kom att överstämma med värdeutvecklingen. Det gäller till exempel olika sidor av en och samma gata eller i ett och samma skärgårdsområde eller motsvarande. Det har inneburit att grannar har fått väldigt olika taxeringsvärden trots att deras hus har varit likvärdiga såväl till sin utformning som mot bakgrund av läget. Man kan naturligtvis fundera på hur ett legitimt fastighetstaxeringssystem skulle vara upplagt. Statsrådet svarar att det inte är rimligt att minska antalet värdeområden. Samtidigt kan man säga att de exempel som har tagits fram visar att man egentligen skulle behöva öka antalet värdeområden påtagligt. För att dra det hela till sin ytterlighet är det nästan så att varje fastighet skulle vara sitt eget värdeområde, att fastighetsvärdet skulle fastställas i anslutning till byte av ägare och att det är först då som en ny taxering äger rum. Men jag förstår att ministern, som är ute efter skattepengar, avvisar ett sådant system. Det skulle innebära att man skulle kunna känna trygghet och bo kvar i sitt eget hus med det taxeringsvärde som grundar sig på den köpeskilling som man en gång har köpt huset för. Just nu slår dagens system till på det sättet att om grannen säljer huset kommer de grannar han lämnar och som bor kvar i området att på grundval av hans köpeskilling få en kraftigt höjd boendekostnad. Nu är dessa frågor framför allt hänförbara till tillväxtområdena och de attraktiva områdena. Det är där skillnaderna i taxeringsvärden framför allt yppar sig. Det finns naturligtvis andra möjligheter att angripa det än att enbart göra justeringar av själva taxeringsvärdesystemet. Det skulle kunna vara genom att till exempel utveckla någon form av taksystem för uttag av själva skatten. Till det får vi återkomma lite senare, i en annan debatt i dag.

Herr talman! Det är som sagt två debatter, och de går i varandra. Det kanske blir lite tårta på tårta här. Låt mig först och främst göra några principiella anmärkningar. Likformighet i kapitalbeskattningen är oerhört viktigt både av rättviseskäl och för att sparandet ska fördelas på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Därför baseras fastighetsskatten på taxeringsvärden, och dessa bygger i sin tur på statistik över försäljningspriser. De senaste åren har priserna på villor och andra fastigheter ökat kraftigt till följd av en positiv ekonomisk utveckling. Om inget hade gjorts skulle fastighetsskatten ha blivit orimligt hög i vissa delar av vårt land. Därför har fastighetsskatten sänkts från 1 ½ % till 1,0 %. Fribeloppet i förmögenhetsskatten har höjts och begränsningsregler har införts. Det kommer inte så ofta fram i debatten om fastighetsskatt att den inbringar ungefär 20 miljarder kronor till statskassan. Det är en stor summa. Den motsvarar kostnaden för alla barnbidrag i Sverige eller lönen för 80 000 sjuksköterskor. Hela tiden har fastighetsskatten varit föremål för reformering. Nya regler trädde i kraft i december och den 31 januari 2003 och tillämpas från och med 2004 års taxering av småhus. Det innebär en dämpningsregel för fastighetsskatten. Om taxeringsvärdet på villan höjs i en taxering ska inte höjningen slå igenom direkt på fastighetsskatten. Den ska i stället fördelas lika mellan de år som återstår till nästa fastighetstaxering. Regeringen följer noggrant utvecklingen på detta område, men jag har inga besked utöver dem som jag har lämnat tidigare. Emellertid vill jag kommentera det som Jörgen Johansson sade, nämligen att det inte är realistiskt att slopa fastighetsskatten. Här närmar vi oss det som är problemet i debatten. Vi har en så kallad allians som i olika sammanhang gör anspråk på att vara så oerhört enig. Men när det kommer till de konkreta förslagen och till att presentera den gemensamma politiken inför Sveriges riksdag som ett alternativ till regeringens politik så spretar det, och så även i fastighetsskattefrågan. Det är inte realistiskt att slopa fastighetsskatten, säger Centern. Slopa fastighetsskatten! säger Moderaterna och likaså Folkpartiet. Kristdemokraterna vill införa något slags kommunal avgift i stället för den statliga fastighetsskatten. Hur man än vrider och vänder på frågan är det bekymmersamt att den så kallade alliansen inte har kommit längre i sitt samarbete. Man är endast ense om att framföra klagomål och kritisera. När det gäller att komma med de alternativa förslagen på ett positivt sätt fallerar man. Lennart Hedquist har inte någon avslutande replik. Jag vill ändå kommentera Moderaternas förslag i det här sammanhanget. Moderaterna föreslår en begränsningsregel enligt vilken fastighetsskatten maximeras till 80 kr per kvadratmeter boarea och 2 kr per kvadratmeter, och max 5 000 kr, för tomten. Föreningssparbanken och Institutet för privatekonomi har undersökt hur effekten av ett sådant förslag skiljer sig mellan en villa i Töreboda och en på Lidingö. Båda villorna har 140 kvadratmeter boyta och 500 kvadratmeter tomt. Villan i Töreboda har ett taxeringsvärde på 225 000 kr, och villan i Lidingö taxeras för 2 825 000 kr. I dagens system betalar man 2 250 kr i fastighetsskatt för villan i Töreboda och 29 250 kr för villan på Lidingö. Med Moderaternas föreslagna begränsningsregler förblir fastighetsskatten i Töreboda densamma medan fastighetsskatten i Lidingö minskar med hela 17 050 kr. Visst - Moderaterna tar hänsyn till situationen i de attraktiva områdena.

Herr talman! Statsrådet nämnde alliansen och diskussionerna kring fastighetsskatten. Det är givet så att vi är ett antal partier som har olika synpunkter på vissa frågor. Men det sker ett arbete där vi arbetar oss samman. Den gemensamma linjen är att fastighetsskatten och effekterna av den måste minskas. Sedan finns det något parti som säger att vi inte ska ha fastighetsskatt. Jag redovisar Centerpartiets syn. Vi konstaterar, precis som statsrådet säger, att det är en enormt stor summa som vi pratar om - mer än 20 miljarder. Det är inte så enkelt att ersätta den summan från andra håll. Därför tror vi inte att det är realistiskt i ett närperspektiv att säga att fastighetsskatten ska avskaffas. Jag tror att verkligheten kommer att tydliggöra detta. Samtidigt sker det nu en ny översyn av fastighetsskatten. Man diskuterar en höjning med i storleksordningen 7 miljarder sett i ett riksperspektiv. Om man tittar på den tumregel som finns vad gäller boendet så pratar man om att boendet för en familj ska representera ca 25 % av nettoinkomsten. I dag har vi höga byggkostnader. Vi har höga driftskostnader på våra fastigheter. Vi har förmögenhetsskatt. Vi har fastighetsskatt. Nu kommer det ytterligare en mycket hög beskattning genom det nya fastighetsskatteförslaget. Jag har en fundering när nu Socialdemokraterna i dag går ut och säger att man tänker sänka skatten. Eftersom boendet trots allt är en av de främsta grundstenarna i alla människors tillvaro är det också rimligt att man har rimliga boendekostnader. Vore det då inte rimligt, om nu Socialdemokraterna anser sig ha i storleksordningen 6-7 miljarder över i plånboken, att lägga dem just på fastighetsskatten för att sänka den? Då får vi en rimlig kostnadsbild för boendet för alla människor. Det är precis som Lennart Hedquist säger. Om det är så att vi har ett värdeområde där det säljs fastigheter ökar det värdet på de övriga fastigheterna i området. Om vi har ett område där det inte säljs och inte byggs över huvud taget får vi precis motsatt effekt. Där ligger man relativt stilla. Det är alltså dags att se över systemet, för det är inte fullvärdigt i dag. De negativa effekterna i skärgårdsbygder och i bygder som Stockholm och så vidare innebär att många människor inte kan bo kvar i sina hem. Fritidshusen och försäljningarna av dem med höga prisbilder innebär att man driver upp boendepriserna för dem som har det här som sin hembygd. Det är dags att göra en översyn. Jag tycker ändock att statsrådet borde kunna medge att den nuvarande fastighetsbeskattningen är ett problem.

Herr talman! Jag noterade att finansministern inte berörde systemet för fastighetstaxering så mycket. Det tror jag var klokt eftersom det nog är väldigt svårt att försvara dagens system. Finansministern använde i stället sin tid till att diskutera fastighetsbeskattningen som sådan och dess legitimitet. Det är klart att det inte råder någon tvekan om att det belopp man tar in i fastighetsskatt i vårt land är så stort att det i det korta perspektivet, och även i ett medellångt perspektiv, är mer eller mindre omöjligt att avveckla fastighetsskatten. Därför får man göra som jag uttryckte det vid demonstrationen om fastighetsskatten. Man får göra precis som när man äter en elefant - man får ta bit för bit. Det är också vad vi gör genom att ta ned själva sättet att ta ut skatten. Det går naturligtvis att minska från 1,0 till 0,9 och till 0,8. Sedan får man fundera på när man gör halt. Finansministern var inne på den otroligt höga fastighetsskatt som kan komma att utgå i de riktigt attraktiva områdena. Galopperande taxeringsvärden gör det svårt för dem som redan bor där att bo kvar. De gör det svårt för dem som äger ett fritidshus i skärgården att behålla det och så vidare. Detta har regeringen försökt åtgärda med diverse dämpningsregler för de allra minst bemedlade. Men finansministern verkar leva i tron att vanliga yrkesarbetande, heltidsarbetande, människor ska kunna bära de höga fastighetsskatterna. Det har vi åtgärdat genom att sätta ett tak på fastighetsskatten samtidigt som vi inleder sänkningen. Jag har en fråga till Pär Nuder. Eftersom Per Rosengren från Vänsterpartiet har uttryckt intresse för den modellen och sagt att det är ett bra sätt att göra själva fastighetsskatten legitim - hur ser Pär Nuder på Per Rosengrens yttrande vid fastighetsskattedemonstrationen om att detta kanske vore en lämplig väg att gå? Det överensstämmer ju helt och hållet med det förslag som man har tagit från Moderaterna, och som i och för sig har den effekt som Pär Nuder angav i Töreboda och Lidingö.

Herr talman! Jag är nog i så fall mer en anhängare av en radikal fördelningspolitik än vår käre Per Rosengren. Jag tycker att Moderaternas förslag får väldigt stora regionalpolitiska och fördelningspolitiska effekter, som gynnar dem som per definition har råd att ha de dyraste villorna i Sverige. Jag skulle bli väldigt förvånad om den synpunkten är Vänsterpartiets. Men jag ska inte stå här och polemisera mot någon som inte är närvarande i kammaren. Jag tycker att Jörgen Johanssons inlägg var intressant. Han upprepade på nytt att det inte är realistiskt att slopa fastighetsskatten och att det inte är så enkelt att ersätta de 20 miljarder som fastighetsskatten inbringar. Men jag kan inte annat än konstatera att den så kallade alliansen här spretar vilt. Principiellt vill man avskaffa fastighetsskatten. Mina herrar, ni går i otakt. Ni nöjer er med att kritisera men inte komma med något gemensamt förslag. Jörgen Johansson sade att man jobbar med detta. Ja, vi har hört ett tag att ni jobbar med detta. Och medan ni arbetar får vi nöja oss med vackra bilder på de fyra partiledarna som ska övertyga nationen om hur eniga ni står. Men stundens allvar närmar sig då väljarna kommer att begära besked om hur alliansen i konkretion vill erbjuda ett alternativ till regeringens politik. Fastighetsskatten finns. Den inbringar 20 miljarder. Det är väldigt mycket pengar, som används till betydande välfärdsverksamheter som genereras över statsbudgeten. Vi reformerar hela tiden skattesystemet, så även fastighetstaxeringen och fastighetsskatten. Det har vi nyligen gjort, inte minst genom att vi höjde fribeloppet i fråga om förmögenhetsskatten som gjorde att kombinationen av förmögenhetsskatt och fastighetsskatt träffar allt färre. På det sättet tänker regeringen fortsätta att hela tiden justera. Vi tänker inte ge upp denna viktiga skattebas. Den behövs för att säkra välfärden i framtiden.

Herr talman! Det är inte konstigt att fyra partier som samarbetar i detta skede inte är överens om varje sakfråga, lika lite som det är konstigt att den röda alliansen, bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister, inte är överens om att man ska sänka skatten med 6 miljarder, vilket man går ut med i nyheterna i dag. Det är en del av det politiska arbetet. Vi från Centerpartiet anser att fastighetsskatten ger en stor intäkt. Vi vill minska effekterna av fastighetsskatten så att det blir rimligt för människor när det gäller boendet. Som fastighetsskatten i dag är utformad är situationen orimlig. Det blir olikheter. I dag är det 4 % av de boende som styr hur fastighetsskatten ska utformas i det värdeområdessystem som vi har. Det är alltså mer slumpen som styr vilken fastighetsskatt vi ska ha. I attraktiva områden drivs boendekostnaderna upp av dessa höga värden, bland annat av fritidsfastigheter. Vi får i vissa bygder ett visstidsboende. Det innebär att man underminerar hembygder för många människor. Det är ingen bra utveckling. Lösningarna finns, som jag ser det, i en förändring av värdeområdena, i införande av ett medianvärdesystem, i takvärden vad gäller tomter och så vidare. Men hur detta ska utformas i detalj går naturligtvis inte att lösa från en talarstol i riksdagen, utan det måste göras en utredning om detta. Och det är den utredningen som jag efterlyser att statsrådet borde säga ja till. Behovet finns otvetydigt.