fastighetsskatten

Interpellationsdebatt 8 juni 2005

Protokoll från debatten

Anföranden: 15

Anf. 143 Pär Nuder (S)

Fru talman! Stefan Hagfeldt har frågat mig vad jag avser att göra för att förhindra att familjer tvingas flytta när grannarna säljer och om jag är beredd att fasa ut fastighetsskatten. Inger René har frågat mig om jag avser att komma med ett konkret förslag om att avskaffa fastighetsskatten och i så fall när. Hon har även frågat mig om jag avser att frysa fastigheternas taxeringsvärden. Gunnar Andrén har frågat mig dels om jag avser att vidta några åtgärder för att minska beskattningen av boendet, dels hur jag ska öka legitimiteten i kapitalbeskattningen på bostadsområdet. Jag har valt att besvara interpellationerna i ett sammanhang. Jag vill börja med att säga att jag så sent som den 24 maj stod här i riksdagen och debatterade fastighetsskatten. Jag sade då, och jag upprepar det igen: Vi har sänkt fastighetsskatten från 1,5 % till 1 %. Vi har infört en begränsningsregel för fastighetsskatt och en för förmögenhetsskatt som gör det möjligt för hushåll med lägre inkomster att bo kvar i sina permanenthus. Vi har höjt fribeloppet för förmögenhetsskatten. Vi har en dämpningsregel som fördelar en eventuell höjning av fastighetsskatten på tre år. Jag anser således att vi har regler som förhindrar just det Stefan Hagfeldt är oroad över. Jag vill också påpeka, precis som Gunnar Andrén nämner i sin interpellation, att vi har vidtagit olika åtgärder för att stimulera energibesparande investeringar. När det gäller övriga frågor är jag inte beredd att i nuläget vare sig vidta åtgärder för att ändra principerna för uttag av fastighetsskatten, att frysa gällande taxeringsvärden eller att ta bort fastighetsskatten.

Anf. 144 Stefan Hagfeldt (M)

Fru talman! Jag tackar för svaret, även om jag inte är nöjd. Statsrådet svarar att regeringen har sänkt fastighetsskatten från 1,5 % till 1 % av taxeringsvärdet. Ja, men problemet för de boende är att de allra flesta i stället har fått mer än en fördubbling av taxeringsvärdet. Detta medför att man betalar betydligt mer i dag i fastighetsskatt än vad man gjorde tidigare. Statsrådet säger också i sitt svar att regeringen infört en begränsningsregel för fastighetsskatten och en för förmögenhetsskatten som gör det möjligt för hushåll med lägre inkomster att bo kvar i sina permanenthus. Ja, det låter bra, men för många som fått nytta av begränsningsregeln på 5 % av hushållets sammanlagda inkomst står ändå hotet om att tvingas flytta kvar. Det beror på att energipriserna kraftigt har ökat, delvis med hjälp av skatter, på såväl el som olja och fjärrvärme, samtidigt som renhållning och VA-avgifter också har ökat. Till allt detta kommer att bostadsinbrotten ökat kraftigt, vilket fört med sig att försäkringskostnaderna i många fall har fördubblats. Fru talman! Till allt detta kommer att många pensionärer har fått dramatiskt ökade kostnader för underhåll av fastigheten. I flera fall har jag mött pensionärer som själva har byggt sitt hus och lyckats betala av lånen för att kunna bo kvar på ålderns höst. Problemet är bara att när de blir äldre finns det en gräns när de inte längre kan stå på stegen själva och måla eller gå upp och laga på taket. Antingen får de då se hur huset förfaller, eller också måste de givetvis anlita dyra hantverkare. Detta har de inte råd med eftersom fastighetsskatten och andra ökade boendekostnader har stigit så kraftigt. Vad gäller dämpningsregeln, som innebär att höjningen av fastighetsskatten ska slås ut på tre år, är det i många fall bara ett sätt att förlänga pinan. En pensionär sade till mig: Jag tänker på den gamla schlagern Killing me softly när jag vet hur det kommer att sluta. Allt jag byggt och kämpat för med redan skattade pengar ska tas ifrån mig inom tre år. Vad säger statsrådet till den pensionär som drabbas på det här sättet? Står man öga mot öga med de drabbade håller det inte att bara säga att det tillskapats regler som förhindrar att de ska behöva sälja och flytta. Det går inte att blunda för att i verkligheten slår fastighetsskatten mycket hårt mot dem som har låga inkomster även om det finns begränsningsregler och dämpningsregler. Ännu hårdare blir det nu när fastighetsskatten kommer att chockhöjas. I min hemkommun Norrköping ökar taxeringsvärdet på ett småhus med i genomsnitt 170 000 kr nästa år - en höjning med 26 %. En beräkning från Villaägarnas Riksförbund visar att skatten för den genomsnittliga småhusägaren ökar med över hela 7 000 kr om året i 24 av Sveriges kommuner. Nu handlar det inte längre bara om kommunerna runt Stockholm, utan den största skattehöjningen beräknas man få i Skåne. I Tomelilla höjs till exempel taxeringsvärdet med 57 %. Enligt Villaägarnas Riksförbund har taxeringsvärdet på småhus i många fall höjts med över 100 % under de senaste åren. Det är inte märkligt att många pensionärer känner sig förtvivlade. Fru talman! I min interpellation skrev jag om ett brev som jag mottagit. Jag citerar ur brevet: "Vi fastighetsägare känner en stor sorg och tomhet. Liksom en stor uppgivenhet och vanmakt över reglerna för att kräva in beskattning för något som inte ger intäkter. Åtminstone inte så länge man använder sitt hus för att bo i. Det är mycket vi inte förstår. Vi förstår inte varför vi ska drabbas av ökad skatt bara för att några av våra grannar sålt. Vi får inte mer pengar att betala skatt med för det. Vi förstår inte varför vi skall tvingas att leva under ständig otrygghet och rädsla för att inte kunna bo kvar i våra hem." Vad ger statsrådet för besked till den här brevskrivaren?

Anf. 145 Inger René (M)

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet. Finansministern är inte beredd att vidta några som helst åtgärder, tror jag att hans anförande slutar med. Jag kan ändå inte låta bli att ge en bild från verkligheten. Av svaret att döma lever vi i olika världar, olika verkligheter, statsrådet och jag. Det är inte bara vattnet mellan Rosenbad och Helgeandsholmen som skiljer. Kom gärna och hälsa på till kusten i Bohuslän, finansministern! Gör det gärna på hösten när kvällarna är mörka. Då ser man tydligt att det är färre och färre hus som det lyser i, i Grebbestad, Fjällbacka, Hunnebostrand, Bovall och så vidare nere vid kusten. I dag är hus och stugor i runt hälften av dessa samhällen sålda som fritidshus. Den bofasta befolkningen har inte längre råd att bo kvar. Jag förstår att finansministern tycker att detta låter som en litania som han möjligen har hört förr. Men inte förty är det vår uppgift, vi som bor på denna kust, att oförtröttligt påminna finansministern om att alltför många nu under skatter dignar ned. Föräldrahem måste säljas, och närheten till gamla näringar bryts. Principen för beskattning i Sverige, finansministern, har av tradition vilat på två ben. Den ska baseras på skatt efter bärkraft, och den ska vara förutsägbar. Principen gäller inte när det handlar om fastighetsskatten som numera betraktas som en skatt på kapitaltillgångar. Detta är lite oegentligt, tycker jag, eftersom köp av ny fastighet är momsbelagt. Därmed torde det vara att jämställa med förvärv av konsumtionsvara. Andra förvärv som kapitalbeskattas, som till exempel aktier, är ju momsbefriade. Det ena benet som skatteuttaget ska vila på är alltså bärkraften. Utvecklingen har, som vi alla vet, lett till höga fastighetspriser och dito höga fastighetsskatter, särskilt för invånarna i de bohuslänska kustkommunerna. Om man tittar på skattekraften hos invånarna i samma kustkommuner visar det sig att den i stor utsträckning ligger under indextalet 100. Det vill säga boendekostnaden i form av fastighetsskatt är högre än i de flesta andra områden i Sverige medan däremot betalningsförmågan är lägre än genomsnittet i Sverige. Effekten blir att två socialdemokratiska slagord smulas sönder. Det ena är: Med skatterna minskar vi de ekonomiska och sociala klyftorna. Det andra slagordet - jag delar verkligen insikten i det - är: Hela Sverige ska leva. Kusterna avfolkas. De som blir kvar är de som har råd, det vill säga plånboken får råda. Vilka åtgärder tänker finansministern vidta för att leva upp till visionerna om att minska de sociala klyftorna och också låta kustsamhällena, det vill säga hela Sverige, leva?

Anf. 146 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Även jag vill tacka statsrådet för hans svar. Han har lagt ned stor noggrannhet på det. Det är inte så långt, men varje ord är säkert vägt på guldvåg. Jag har egentligen ställt två frågor. Vad ska de enskilda spara in på för att ha råd med skattehöjningen? Det är den första frågan. Tyvärr har statsrådet inte haft möjlighet att svara på den. Jag upprepar den: Vad ska de enskilda spara in på för att ha råd med skattehöjningen? Den andra frågan, som är mera statsfinansiell och närmast filosofisk, är: Har kapitalavkastningen på bostäder och bostadsrätter och småhus höjts så mycket att det motiverar denna mycket kraftiga skattehöjning som är på tre år? Jag har tyvärr skrivit 2006. Det ska vara 2006-2008. Jag vill gärna rätta det och säga att det har fallit bort. Detta gällde tre år. Det är de två frågorna. Jag har svårt att tolka statsrådets svar på annat sätt än att statsrådet, åtminstone i nuläget, har beslutat sig för att vi under de här tre åren bör ha en kraftig höjning av skatten på boendet, i storleksordningen 6 miljarder. Jag har räknat med 6 miljarder. Det kanske kan vara lite mer eller mindre, men det är den storleksordningen. 6 miljarder är ganska mycket pengar, även för en finansminister. Finansministern och jag har ofta diskuterat hur mycket pengar hundra miljoner och några miljarder är. 6 miljarder kronor är, även om det är utslaget på många boende, väldigt mycket pengar. Det tycker jag att vi ska ha klart för oss. Jag har i den här interpellationen försökt diskutera grunderna för bostadsbeskattningen. På den punkten är jag lite besviken på att jag inte har fått något gensvar när det gäller de principer som jag säger att den nuvarande beskattningen bryter mot. När det gäller skatt efter bärkraft ger finansministern ett svar - det ska jag gärna medge. Det är de här takreglerna. När det gäller likviditetsprincipen får man inte ens en antydan till ett svar. Det är den andra principen. Påverkansprincipen är då något påverkad av det som kallas dämpningsregeln. Man kan säga att införandetiden dämpar detta något, även om det är att gå ganska långt, så att säga, när det gäller principerna. De boende har under ett antal år fått vidkännas ganska stora förändringar i förutsättningarna. Under finansminister Anne Wibbles tid togs räntebidragen bort. Socialdemokraterna lovade så sent som 1992 att återinföra dessa, inför valet 1994. Det kunde man inte hålla. Jag tycker att det var bra att ni bröt det löftet, men sedan dess har det blivit en explosion på småhussidan. Nu är situationen den, finansministern, att det är väldigt många familjer som inte har råd att bli rikare. Det är det som har blivit problemet. Vi har på många håll inte råd att bli rikare, som Inger René och många andra beskriver här. Vi har inte råd att bli rikare, för då har vi inte råd att bo kvar. Det är den frågan som jag tycker att man måste diskutera. Vad ska vi som bor spara in på? Sedan kommer vi att få en annan fråga från finansministern - det vet jag - när finansministern har lagt beslag på de här pengarna: Vad vill ni spara in på? Jag menar att den viktiga frågan är: Vad ska vanliga människor spara in på för att ha råd med finansministerns höjda skatter?

Anf. 147 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! Jag vill tacka interpellanterna för deras interpellationer. Att jag bestämde mig för att gå upp i den här debatten beror på finansministerns svar. I den sista meningen säger han så här: "När det gäller övriga frågor" - och det gäller de frågor som jag faktiskt är intresserad av - "är jag inte beredd att i nuläget vare sig vidta åtgärder för att ändra principerna för uttag av fastighetsskatten, att frysa gällande taxeringsvärden eller att ta bort fastighetsskatten." Det tyckte jag var intressant. Han var inte beredd i nuläget . Det inger mig en förhoppning, trots allt. Jag tror ju att finansminister Pär Nuder inte hade varit finansminister om han inte var en klok och lyssnande människa. Jag tror också att han har hört ropen på hjälp från kommunalråden i hans egna led, nere i Bohuslän. Jag, liksom Inger René, representerar Bohuslän. Jag bor också på en ö. Stefan Hagfeldt tog upp just det här med skatten i sig och bristen på medel för att man ska kunna underhålla ett hus. Det tycker jag att Socialdemokraterna kraftigt har missat när det gäller fastighetsbeskattningen och när man talar om att man har den här begränsningsregeln. Jag kan säga, Pär Nuder, att vi är många barn till föräldrar ute i skärgården som har köpt husen för att våra egna föräldrar ska kunna bo och för att vi ska kunna underhålla husen. Det är alltså nödlösningar hos väldigt många. Jag hoppas att Pär Nuder har läst Kristdemokraternas förslag. Den kommun jag representerar, Tjörns kommun, har många fritidsbostäder. I vårt förslag, Kristdemokraternas förslag, ligger det förslag om en kommunal avgift. Jag vet att också de socialdemokratiska ledamöterna i Bohuslän pläderar för en kommunal avgift. En kommunal avgift skulle också bli ett incitament för just byggandet, för näringslivet och den delen. Jag lyssnade med intresse på finansministerns förra debatt. Han sade bland annat att vi i alliansen har bortsett från att det handlar om 20 miljarder i inkomst till staten. Men om man ser på vårt förslag ser man att det handlar om 7 miljarder i skattelättnader för de boende. Jag skulle vilja vädja till finansministern att han läser vår budget utan att somna. Jag hörde ju också i debatten att det är ett bra sömnmedel att läsa andra partiers motioner. Men läs vår motion! Jag vill ha svar på frågan om vad nuläget betyder för finansministern. Är det att inför valet 2006 komma med något ytterligare förslag?

Anf. 148 Pär Nuder (S)

Fru talman! Jag kan intyga för Rosita Runegrund att jag är en lyssnande person. Huruvida jag är klok eller ej överlåter jag åt kammaren och svenska folket att bedöma. I min roll som finansminister har jag att lyssna till många. Jag har att lyssna till barnfamiljer, till pensionärer, till poliser som vill ha bättre och dyrare vapen, till sjuksköterskor som vill ha fler arbetskamrater i vården och till tredje världens hungrande människor som vill ha ett ökat bistånd. Det är min vardag. Jag ska lyssna. Naturligtvis lyssnar jag också till villaägare - villaägare som känner sig ha ansträngd ekonomi. Det är i ljuset av det sista lyssnandet, om man så vill, som man ska läsa de åtgärder som regeringen har föreslagit och som riksdagen har godkänt under senare år. Låt mig gå igenom dem, för det här är viktiga regler. De ska sättas in i det sammanhang som vi nu diskuterar. Först och främst är det dämpningsregeln. Den gäller höjningen av fastighetsskatten, som följer av att taxeringsvärdena höjs. Att taxeringsvärdena höjs ska vi vara glada över, för det är ett uttryck för att marknadsvärdet höjs, att det går bra för Sverige och att vi inte har prisfall utan tvärtom en ökad värdestegring på våra fastigheter. De höjningarna innebär att fastighetsskatten kommer att höjas. Den höjningen - alltså skattens höjning - ska slås ut och fördelas över tre år, precis som Gunnar Andrén sade, fram till år 2008. Det andra är begränsningsregeln för fastighetsskatten. Den innebär att fastighetsskatten inte kommer att utgöra mer än 5 % av summan av hushållets förvärvsinkomster och kapitalinkomster och 15 % av den beskattningsbara förmögenheten minskat med fastighetens taxeringsvärde till den del som understiger 3 miljoner kronor. Det är en viktig regel för att de hushåll som har villor och som har de knappaste marginalerna inte ska behöva betala mer än 5 % i fastighetsskatt av summan av hushållets samlade inkomster. Dessutom finns det en begränsningsregel vid eventuell förmögenhetsskatt som gör att de som har fått begränsad fastighetsskatt och som betalar förmögenhetsskatt för sin permanentbostad kan tillgodoräknas begränsningen även för den del av förmögenhetsskatten som hänför sig till den permanenta bostaden. Begränsningsregeln omfattar de skattskyldiga som har en hushållsinkomst som inte överstiger 600 000 kr. För mig är det här kloka, rimligt avvägda begränsningsregler. De gör att framför allt de hushåll som har begränsade resurser har möjlighet att bo kvar i sina hus. Jag är den förste att höra den diskussion som finns om fastighetsskatten. Men det som förvånar mig är övertonerna i debatten. När jag lyssnar på företrädarna för oppositionen här så hör jag att ni beskriver fastighetsskatten som systemvidrig, som en oerhörd pålaga och som någonting som driver människor från hus och hem. Men om ni nu har den uppfattningen - varför drar ni då inte ett streck över den här inkomsten i statens budget och föreslår rakt av att den ska avskaffas? Den frågan tycker jag att ni är skyldiga att svara på.

Anf. 149 Stefan Hagfeldt (M)

Fru talman! Statsrådet säger att man ska lyssna. Det ska vi nog göra noga, vi politiker. Men jag tyckte att statsrådet hade lyssnat väldigt lite på oss interpellanter. Vi fick möjligtvis svar på en fråga, och jag tror att vi tillsammans ställde sju frågor. Något föraktfullt talade statsrådet om de här villaägarna. Men det är faktiskt så att alla får vara med och betala fastighetsskatten - även de som bor i hyreslägenheter. Det är bara det att då får fastighetsägaren betala fastighetsskatten. Sedan får han i stället ta ut det av hyresgästerna. Fru talman! För två veckor sedan var jag och några andra moderatpolitiker ute i skärgården, där vi fick träffa några åretruntboende. Jag har med mig det senaste numret av Skärgården här. En rubrik lyder: Han nekas sälja sin mark för att klara fastighetsskatten. Det står också att när Sten Engström, boende på Norra Stavsudda, har betalat sin fastighets- och förmögenhetsskatt så har han 1 125 kr kvar att leva på varje månad. Pensionären Sten Engström får ut 8 000 kr i pension per månad, men måste betala 82 500 kr om året i förmögenhets- och fastighetsskatt. Det beror på att han har kvar ett litet fritidshus där mormor och morfar bodde. Eftersom begränsningsregeln inte gäller för fritidshus har han hamnat i en ond cirkel. Är finansministerns råd till Sten Engström att han ska tvingas sälja sommarbostaden, där han har sina rötter? Hitintills har han hjälpligt klarat ekonomin genom att köra buss för att få pengar till kläder och mat. Fru talman! Regeringen tycker att boendet i skärgården ska beskattas hårt. Men tänker då inte regeringen på hur åretruntboendet i skärgården drabbas? Sommarhalvåret i skärgården är en fin upplevelse för alla, men sedan kommer hösten och vintern med stormar, snö och kyla. Ibland är det till och med svårt att nå fastlandet. Vill inte regeringen ha kvar några som bor åretrunt ute i skärgården? För att klara de höga skatterna planerade Sten Engström att stycka av ett par tomter. Men då sade länsstyrelsen nej. Det har också visat sig att strandskyddat område ej får hyras ut. Därför är det förmodligen kört för pensionären Sten Engström den dagen han inte längre orkar köra buss. Fru talman! För ett par år sedan interpellerade jag dåvarande finansministern Bosse Ringholm om de höga taxeringsvärdena på nästan osäljbara tomter i mitt hemlän Östergötland. Det visade sig att taxeringsvärdena på fritidstomter i vissa fall blev upp till sex gånger så höga som marknadsvärdet. Efter tre års idoga ansträngningar att sälja en tomt fick pensionären Hans Petré ut 55 000 kr. Taxeringsvärdet, som var flera gånger högre än försäljningsvärdet, hade medfört att han i många år tvingats betala skatt för ett helt felaktigt marknadsvärde. I den tidningsartikel jag visar här säger Leif Bondesson på skattemyndigheten i Linköping att hans uppfattning är att något måste göras åt det här. Tänker statsrådet göra något? Vad jag förstår gjorde Bosse Ringholm inte något åt det här. Men frågan kvarstår: Varför ska en pensionär tvingas betala fastighetsskatt på ett värde som ligger tre á fyra gånger över marknadsvärdet? Det är inte märkligt att många människor blir förtvivlade. Fru talman! Vi moderater vill på sikt avskaffa fastighetsskatten. Det tar tid, statsrådet, för den ger lite över 20 miljarder. Men vi har med en avveckling som går sakta. Som ett första, omedelbart steg föreslår vi att skatteuttaget för småhus begränsas. Detta görs genom att det införs ett tak för hur hög skatten kan bli. Som högst kan skatten bli 80 kr per kvadratmeter värdeyta - ungefär lika med boyta - och 2 kr per kvadratmeter tomt, dock maximalt 5 000 kr för tomten.

Anf. 150 Inger René (M)

Fru talman! Jag fick inte mycket till svar av finansministern på mina frågor, men jag ska börja med att besvara finansministerns frågor till mig. Marknadsvärdena hos mig i norra Bohuslän beror inte så mycket på att det går bra för Sverige, utan på att det går bra för Norge. Jag tycker att det är vulgärt och mycket förenklat att säga att vi vill dra ett streck över fastighetsskatten. Så är det inte, och det vet finansministern. Vi är några partier som tycker att det är dags att påbörja nedtrappningen av fastighetsskatten, och det är någonting annat. Det talades tidigare om att man skulle beskatta människor efter bärkraft. Men skatten ska också vara förutsägbar, och det låter ju rimligt. Den ekonomiska situationen för de flesta svenskar är sådan att man inte tål överraskningar. Marginalerna är för små. Väldigt många är nu i dagarna ängsliga över vad det underlag för 2006 års fastighetstaxering som ska komma från lantmäteriet ska ge för resultat. Den genomsnittliga ökningen beräknas till 25 %. Det finns beräkningar som talar om ökningar på 40, 50 och upp till 60 % i en del av kustområdena som ligger mig nära. Sådana siffror har cirkulerat. Då är ett genomsnitt föga intressant för enskilda människor. Den enda som kan ha glädje av genomsnittssiffror är väl just finansministern, som då kan räkna in pengarna i sin kassakista. För kustkommunernas befolkning är juni månad i år en ängslans tid. Det finns ett talesätt som säger: Egen härd är guld värd. Huset och hemmet är en del av en människas livsverk och inte ett marknadsvärde. Huset hörde ihop med en själv i lika hög grad som familjen och gav självkänsla och stolthet. Ofta fick man till och med tillnamn som hörde till huset. Ingenting betydde mer för tryggheten än att ha sitt hem. Det var också en försäkring för ålderdomen. Det är också många som i dag tänker på det sättet: Vi har betalat av lånen, och när en av oss blir ensam har den andra råd att bo kvar. Men det hjälper inte i dag att ha sitt skuldfria boende. Statsministerns talesätt att den som är satt i skuld inte är fri och tvärtom gäller inte för fastighetsskatten. Jag tror mig veta att finansministern nu kommer att fortsätta att tala om begränsningsregler eller att gå och låna i bank för att betala skatten. Men alla dessa nya regler visar bara att skatten har nått till vägs ände och behöver avvecklas. I mina ögon är fastighetsskatten orättvis. Kostnaden för fastighetsskatten varierar stort beroende på den så kallade lägenhetsfaktorn. Det är den som vi moderater i första hand siktar in oss på. Jag menar att skatter inte ska vara beroende på var man bor utan hur man bor. Fastighetsskatten är och kan vara miljönegativ, det vill säga att förbättringar i boendet av olika slag belönas med högre skatt. Den avfolkar skärgårdarna. Det är trevligt att det kommer många turister och många sommarboende till Bohuslän och andra kustområden. Men jag tror inte att man bara vill komma till en badbalja. Turism förutsätter att man har en levande befolkning och levande skärgård. Det värsta med fastighetsskatten i mina ögon är att den minskar statens legitimitet i och med att det inte är möjligt att förutse vilken skatt som ska komma att tas ut. Det är allvarligt.

Anf. 151 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag tycker liksom finansministern att det är väldigt viktigt att vi har rättvisande taxeringsvärden. Det är en viktig utgångspunkt att vi ska ha det. Därför föreslår jag till exempel inte någon frysning av taxeringsvärdena eller någonting sådant. Jag går den andra vägen. De två frågorna jag ställde är fortfarande desamma. Jag kan ta dem i omvänd ordning. Har kapitalavkastningen på bostäder, bostadsrätter och småhus, ökat de senaste åren? Det är den första frågan. Den andra frågan är: De som nu får höjd skatt under dessa år, vad ska de spara in på? Statsrådet tar alltid den motsatta ståndpunkten. Det kan vara naturligt för en finansminister att ställa frågan: Vad vill de andra partierna när staten väl har fått in pengarna och man ska spara in på något? Det är väldigt svårt att spara in på saker och ting när man väl fått pengar i plånboken. Då har man en tendens att göra av med dem. Det tror jag gäller inte bara staten utan både mig och finansministern. Det är lätt att göra av med dem. Men har man dem inte, och avstår från dem från början, så kan man inte göra av med dem. Statsrådet var väldigt noga med att avstå från att svara på frågan om de tre principerna. Eftersom talartiden är knapp och det är många interpellanter vill jag uppehålla mig vid den av de tre principer som jag tycker är den mest kämpiga för många människor, och det är likviditetsprincipen. När man går och handlar har man oftast pengar, eller så har man lånat pengar. Man betalar då moms, vad det kostar och så vidare. Detta gäller även i grund och botten beskattningen av aktier. Man kan i allmänhet sälja en aktie. Men det är ohyggligt svårt att sälja ett fönster, en gavel eller taket på huset. Det är nästan ingen som vill köpa det, eftersom man vill ha en komplett vara. Det är som att köpa ett enda däck på en bil. Det är inte mycket värt. Statsrådet är svaret skyldig när det gäller likviditetsprincipen. Hur ser statsrådet på att man beskattar någonting och kräver pengar från staten för någonting som vederbörande inte har fått i kontanter? Likviditetsprincipen är central för många människor. Jag tror att det finns en stor legitimitet för att vi har en realisationsvinstbeskattning när man väl har sålt någonting och fått pengarna i handen. Det kan vara prövande nog att bli av med ett antal procent där också. Men det är väldigt svårt att tillämpa likviditetsprincipen på fastighetsskatten. Statsrådet är en väldigt skicklig polemiker. Han säger: Vad vill ni spara in på? Hur fort vill ni avveckla fastighetsskatten? Jag har även hört statsrådets företrädare på posten exemplifiera med att det räcker till ditten och datten, så många sjuksköterskor, och säga: Vill ni ta bort barnbidragen? Så är det inte. Vi inser också svårigheten. När man vill föra en seriös debatt måste man säga: Vi har inte några möjligheter på den borgerliga sidan att i ett slag avskaffa fastighetsskatten - om jag bortser från Kristdemokraterna, som har en bokföringsmässig finess till det hela. I övrigt inser vi att detta kommer att ta många år. Om man i stället fortsätter att under de tre närmaste åren höja skatten får människor ännu större utgifter. Det handlar om 6-7 miljarder. Om man gör det kommer det att bli ännu svårare år 2008, när nästa startpunkt blir, att avveckla fastighetsskatten. Då är den inte längre 24 miljarder utan 30 miljarder kronor. Det jag gärna vill ha svar på är: Vad ska enskilda spara in på? Har kapitalavkastningen höjts?

Anf. 152 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! Kristdemokraternas kritik mot fastighetsbeskattningen tar sin utgångspunkt i övertygelsen att alla skatter måste vara begripliga, upplevas som rättvisa och ha en politisk och moralisk legitimitet. Finansministern anklagade oss för att ha övertoner. Jag tror knappast att Pär Nuder kan anklaga mig för att ha en överton i den här frågan. Det här är realiteten. Jag var med på en rundvandring och guidning i går med en skolklass. Det som var så skönt och stärkte mig att gå upp i interpellationen är att jag står här som folkets röst. Det är Pär Nuders uppgift att lyssna på mig. Jag fick inget svar på en fråga som jag ställde till Pär Nuder om hur han ser på en kommunal avgift. De förslag som Pär Nuder presenterar när det gäller sänkningen, begränsningsregeln, fribeloppet för förmögenhetsskatten har man fattat beslut om när man varit trängd i ett hörn och hela folket har reagerat. Det är då man har tagit till de besluten. Det har man inte gjort med utgångspunkt från en politik som syftar till att hela Sverige ska leva och att kustområden ska leva. Detta har Socialdemokraterna kommit med som förslag när de inte har hittat några utvägar. Det är inga folkligt förankrade förslag som finansministern kommer med. Det skulle vara intressant för mig att få veta hur han ser på en kommunal avgift.

Anf. 153 Pär Nuder (S)

Fru talman! Jag har samma uppfattning som Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet på den sista punkten, Rosita Runegrund. Det behövs en statlig fastighetsskatt. Där har vi samma uppfattning. Vi ska inte kommunalisera den här skatten. Ni har flera olika frågor. Låt mig koncentrera mig på det som jag ändå uppfattar som det viktigaste och, med tanke på storleksrelationerna mellan er, på det Moderaterna säger. Inger René påstod att jag tidigare sade att ni ville dra ett streck över fastighetsskatten. Det var inte vad jag sade, utan jag sade tvärtom: Om ni nu har den här uppfattningen om fastighetsskatten, varför drar ni då inte ett streck över den? Inger René säger: Vi drar inte ett streck över fastighetsskatten. Vi inför i stället en begränsningsregel. Sedan går hon till storms mot den begränsningsregel som finns i systemet i dag och mot dämpningsregeln. Jag försökte föra ett resonemang om den här skatten. Jag har förstått att ni ogillar fastighetsskatten. Varför drar man då inte ett streck över den utan introducerar i stället, som Moderaterna gör, en begräsningsregel? Den är djupt orättfärdig. Den kommer att innebära att de som bor i de lägen som har den högsta fastighetsskatten i identiskt lika hus som de som inte bor i dessa attraktiva områden får en betydligt större begränsning av sitt skatteuttag. Därvidlag har jag större respekt för Gunnar Andréns och Folkpartiets syn på den här frågan. Där går man inte in och introducerar begränsningsregler som får de här fördelningspolitiska konsekvenserna. Det här handlar ju om pengar. Det handlar om hushållsekonomi. Det handlar om vilka effekter de höja taxeringsvärdena får. Låt oss då gå in i siffrorna lite grann. För riket som helhet, enligt den provvärdering som Lantmäteriet har gjort, som är preliminär - vi får de definitiva siffrorna om ett tag - blir höjningen av taxeringsvärdena ungefär 25 %. Det är inte taxeringsvärdehöjningen vi betalar utan fastighetsskattehöjningen. Översatt i kronor betyder det att skatten ökar med ca 1 600 kr till och med år 2008. Den slås alltså ut, denna höjning, på tre års tid. I Inger Renés Västra Götaland är den genomsnittliga höjningen 28 %. Det motsvarar 1 940 kr - som ska slås ut på tre år. Man kan ogilla skatten. Man kan tycka att den är principiellt felaktig. Men det gäller att nyansera effekterna av det som nu förestår. Taxeringsvärdena höjs. Det innebär att fastighetsskatten höjs. Men hur mycket blir det egentligen, på sista raden, i hushållsbudgeten? Det är vad det handlar om. Detta är de preliminära siffror som nu gäller. Allra sist, till Stefan Hagfeldt: Jag har i tidigare skepnader arbetat väldigt intensivt med att levandegöra skärgården. Och mig veterligen, åtminstone i den skärgård som jag brukar segla i, Stockholms skärgård, har den bosatta befolkningen ökat kraftigt under senare år.

Anf. 154 Stefan Hagfeldt (M)

Fru talman! Jag tror inte att alla de personer som jag faktiskt namngav här - och jag kan gärna berätta för statsrådet hur man får tag i dem - blir nöjda med de svar de har fått. Kontentan här på slutet var: Ja, för de flesta stiger väl fastighetsskatten, men det är inte så mycket. Ungefär så säger statsrådet. Ta fram räknedosan! Höjd fastighetsskatt. Kanske höjd förmögenhetsskatt. Höjda elpriser. Höjd VA-avgift. Till detta kan läggas försäkringen, som i många fall har fördubblats de senaste åren eftersom det har blivit så många inbrott. De händiga personer som har kommit upp i åren som tidigare har kunnat renovera sina egna hus kan det inte längre. De ska då naturligtvis betala vad det kostar. Jag hoppas att de inte använder svart arbetskraft, men en del kanske förtvivlat måste göra det för att över huvud taget kunna se till att huset inte blir fördärvat. Det här är verkligheten. Fru talman! Jag vill klargöra att vi moderater vill avskaffa fastighetsskatten. Men det kommer att ta tid. Vi kanske får ta en tiondel varje år. Det är 1,0 % av taxeringsvärdet i dag. Nästa år kanske det är 0,9 %, året därpå 0,8 % och så vidare. Då tar det tio år. Men vi inför ett riktigt tak. Det säger statsrådet är orättfärdigt. Jag tycker i stället att det är orättfärdigt att ta ut skatt på boendet, som är så viktigt för människor. Folk har redan när de har byggt, eller var de nu bor, använt skattade medel. Det är därför vi vill ta bort detta. Jag tror att de som har drabbats får ett enda svar i dag: Det behövs en ny regering, en borgerlig regering. Vi håller på och diskuterar nu. Färdriktningen är helt klar. En kraftigt sänkt fastighetsskatt kommer det att bli. Jag kan inte lova, men i slutändan kanske den till och med försvinner. Det är ett klart besked.

Anf. 155 Inger René (M)

Fru talman! Jag tackar finansministern för den här debatten. Hela Sverige ska leva - men det gäller tyvärr inte människor som arbetar med fiske, varv, båtbyggeri, turism eller småjordbruk vid kusterna i min valkrets, mina hemkommuner. Det är inte så, som det tydligen är i Stockholms skärgård, att detta är inflyttningskommuner. Tvärtom är det utflyttningskommuner. Ljusen släcks i de här kommunerna, och de har varit riktiga samhällen. De har inte bara varit turistbyar utan riktiga, levande samhällen som inte har möjlighet att växa vidare. Där är fastighetsskatten, som också Rosita Runegrund har verifierat, ett mycket stort problem. De största principiella skillnaderna mellan vårt moderata förslag när det gäller att ta ut fastighetsskatt och det som vi har i dag är att vi minskar effekten av belägenhetsfaktorn och tittar mer på storleken på fastigheten. Det skulle rädda möjligheten för många runt kusterna, inte minst då i Bohuslän, att bo kvar. Det skulle bli en rättvis skatt som skulle ge möjlighet för hela Sverige att leva. Skulle inte det vara något också för en finansminister att se fram emot? För säkerhets skull upprepar jag en gång till: Vi drar inte ett streck över fastighetsskatten. Vi är mycket väl medvetna om hur statens finanser ser ut och menar att det här är någonting som man får göra på sikt. Min sista fråga som finansministern har chansen att svara på är: Vad skulle finansministern vilja göra för att ljusen ska tändas i våra kustnära områden i Bohuslän framöver också?

Anf. 156 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag har all förståelse i världen för att statsrådet inte vill diskutera principerna med mig. Statsrådet har ju tidigare deklarerat i denna kammare att det är med Moderaterna han ska diskutera. Jag tycker då att det är logiskt att han inte vill svara på någon enda fråga. Man kan säga att även om vårt parti inte är störst finns det uttryck som säger small is beautiful . Det kan gälla i det här sammanhanget också. Jag tar mig friheten att åter ställa de två frågor som jag har ställt här ett par gånger. Den första är: Vad ska enskilda hushåll och familjer spara in på för att ha råd med skattehöjningen? Vi kan ta Göteborg, där den på tre år är 9 900 eller något sådant i genomsnitt. Det är inte samma i hela Västra Götaland. Det är olika på olika håll. Frågan är alltså: Vad ska enskilda spara in på för att ha råd med skattehöjningen? Den andra frågan är principiellt väldigt viktig. Den rör grunden för hela beskattningen. Har kapitalavkastningen på bostäder och småhus höjts eller inte? Det vore bra om finansministern försökte närma sig den frågan. Det är den legitima grunden för att man har en fastighetsbeskattning över huvud taget. Har kapitalavkastningen på småhus höjts eller inte? Likviditetsprincipen är ju jättesvår för finansministern. Jag har all förståelse för att finansministern inte svarar på den frågan heller. Men den är en viktig del i det hela. Allra sist, fru talman, återkommer statsrådet i slutet av sitt svar till energiinvesteringarna. Jag fick en gång statsrådets företrädare att säga att höjningen av taxeringsvärdena när man gjorde goda investeringar var motsägelsefull. Jag tycker att det var fantastiskt: motsägelsefullt. Det var så långt han gick. Jag tycker att det är väldigt dålig miljöpolitik att höja taxeringsvärdena när det görs goda investeringar.

Anf. 157 Pär Nuder (S)

Fru talman! Låt mig ta fasta på det sista som Gunnar Andrén sade när det gäller miljöinvesteringar i fastigheter och de effekter som dessa får på fastighetstaxeringen. Problemet här är precis det som Gunnar Andrén sade i ett tidigare inlägg, nämligen att det är väldigt viktigt att vi har korrekta taxeringsvärden - inte bara för fastighetsbeskattningen utan även för skiften i olika avseenden - och att förmögenheten är så väl genomanalyserad som det bara går. Här står vi inför en målkonflikt. Å ena sidan har vi taxeringsvärden som återspeglar marknadsvärden. Gör man en miljöinvestering ökar marknadsvärdet i många fall. Det slår igenom på taxeringsvärdet. Jag kan intyga för Gunnar Andrén att vi i Regeringskansliet diskuterar hur denna målkonflikt ska lösas. Men man kommer inte ifrån att det är en målkonflikt. Låt mig, herr talman, för att återvända till mitt allra första inlägg, avslutningsvis säga att det är helt riktigt att man som finansminister måste vara väldigt lyssnande till många olika grupper. En viktig grupp som jag lyssnar mycket på är de som har låga inkomster och som har förvärvat en fastighet, amorterat ned på sina lån och har en betungande ekonomisk situation. Där ligger mitt fokus. Det är också därför som vi har introducerat begränsningsregler och den dämpningsregel som kommer att motverka den höjning av fastighetstaxeringen som vi nu står inför, motverka genomslaget av fastighetsskatten. Eftersom jag hoppas att det är sista gången jag står i talarstolen före sommaren vill jag tillönska interpellanterna och herr talmannen en trevlig sommar.

den 19 maj

Interpellation 2004/05:616

av Stefan Hagfeldt (m) till finansminister Pär Nuder om fastighetsskatten

För några veckor sedan kom det braskande rubriker om att fastighetsskatten chockhöjs. I min hemkommun Norrköping ökar enligt uppgift taxeringsvärdet på ett småhus med i genomsnitt 170 000 kr nästa år. En höjning med 26 %. En beräkning från Villaägarnas Riksförbund visar att skatten för den genomsnittliga småhusägaren ökar med över 7 000 kr om året i 24 av Sveriges kommuner. Nu handlar det inte längre om kommunerna runt Stockholm, säger Elisabet Österman. Den största skattehöjningen får man i Skåne. I Tomelilla höjs till exempel taxeringsvärdet med 57 %. Enligt Villaägarnas Riksförbund har taxeringsvärdet på småhus i många fall höjts med över 100 % under de senaste åren. Det är inte märkligt att många människor känner sig helt förtvivlade.

Jag har mottagit ett brev med rubriken "Varför skall vi tvingas flytta när grannarna säljer?" Jag citerar ur brevet: "Vi fastighetsägare känner en stor sorg och tomhet. Liksom en stor uppgivenhet och vanmakt över reglerna för att kräva in beskattning för något som inte ger intäkter. Åtminstone inte så länge man använder sitt hus för att bo i. Det är mycket vi inte förstår. Vi förstår inte varför vi skall drabbas av ökad skatt bara för att några av våra grannar sålt. Vi får inte mer pengar att betala skatt med för det. Vi förstår inte varför vi skall tvingas att leva under ständig otrygghet och rädsla för att inte kunna bo kvar i våra hem. Vi förstår inte varför flera av oss skall behöva bli uppryckta med sina rötter, att våra barn skall tvingas byta skola och kamrater och att vi själva kan tvingas söka ny arbetsplats. Hur länge ska vi tvingas acceptera en skatt vars storlek är helt omöjlig att förutse?"

Mot bakgrund av ovanstående ställer jag följande frågor till finansministern.

1.Vad avser finansministern att göra för att förhindra att familjer tvingas flytta när grannarna säljer?

2.Är finansministern beredd att fasa ut fastighetsskatten så att tryggheten för de boende återställs?