fastighetsskatten

Fru talman! Inger Strömbom har frågat mig vad jag avser att göra för att sänka de ökande boende- kostnader som fastighetsskatten ger. Inger Strömbom påstår att fastighetsskatten leder till att segregationen ökar i och runt våra större städer eftersom familjer med vanliga inkomster inte har råd att bo kvar i sina småhus. Fastighetsskatten är en del av kapitalinkomstbe- skattningen och en viktig inkomstkälla för att finansi- era den offentliga välfärden. Den beräknas i år ge intäkter till staten på mer än 20 miljarder kronor. Av rättviseskäl och för att det inhemska sparandet ska fördelas på ett samhällsekonomiskt tillfredsstäl- lande sätt är likformighet i kapitalbeskattningen vik- tig. Fastighetsskatten baseras därför på taxeringsvär- den som speglar fastigheternas marknadsvärden. De senaste årens prisökningar på fastigheter till följd av den goda ekonomiska utvecklingen har dock medfört att skatten på fastigheter skulle ha ökat kraf- tigt om inga åtgärder vidtagits. Fastighetsskatten har därför sänkts. För småhus har skatten sänkts från 1,5 % till 1,0 % under de se- naste åren. För att i vissa fall mildra effekterna för låg- och medelinkomsttagare har vidare en begränsningsregel för fastighetsskatten införts. Bestämmelsen tillämpas retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2001 och innebär att fastighetsägare under vissa förutsättningar högst ska betala 5 % av hushållets inkomst i fastighetsskatt. Många fastighetsägare med låga och normala in- komster som bor i attraktiva områden kommer att kunna dra nytta av regeln. Regeln motverkar därför boendesegregation. Det s.k. omräkningsförfarandet vid fastighetstaxe- ringen ska ersättas med en förenklad fastighetstaxe- ring mittemellan de allmänna fastighetstaxeringarna. Förslag kommer att lämnas om regler som innebär att höjda taxeringsvärden inte får omedelbart genomslag på uttaget av fastighetsskatt. Vidare har regeringen för avsikt att före somma- ren besluta om direktiv till en ny utredning om fastig- hetsskatt. Utredningen ska ha möjlighet att pröva lösningar som kan innebära vissa avsteg från nu gäl- lande principer för fastighetsbeskattningen under förutsättning att de fördelningsmässiga konsekven- serna är acceptabla. Regeringen har således vidtagit åtgärder för att mildra negativa effekter av fastighetsskatten. Vidare kommer regeringen att avvakta den kommande utred- ningens arbete. Några ytterligare åtgärder är för när- varande inte aktuella.

Fru talman! Jag vill tacka för svaret även om det inte innehöll några överraskningar precis. Finansmi- nistern talade om rättviseskäl och likformighet i ka- pitalbeskattningen. Då frågar jag: Vad är det för rätt- visa när en typvilla beskattas så olika beroende på var den råkar ligga? Vad är det för likformighet i kapital- beskattningen när boendet både beskattas som kon- sumtion och som kapital? Vari ligger likformigheten i kapitalbeskattningen när allt annat kapital beskattas efter värde och avkastning, medan min bostad ju beskattas utifrån ett fiktivt värde? Jag får ju ingen utdelning från min bostad. Jag får inga pengar i han- den att betala skatt för så länge jag bor kvar. Nej, fru talman, fastighetsskatten är ett totalt fel- tänkandet. Boskatten bryter mot principen om skatt efter bärkraft. Jag kan ju inte själv påverka min bo- skatt. Jag kan inte ens beräkna den framtida skatten eftersom det inte är mina egna eller familjens åtgärder eller ekonomiska förändringar som styr hur hög skatten blir i framtiden. Det är ju mina grannars age- rande som är mer avgörande. Fastighetsskatten har visserligen sänkts, som ministern talade om, men i slutänden innebär det ändå för väldigt många i attrak- tiva boendeområden att boskatten ökar genom höjda taxeringsvärden och därigenom ökad förmögenhets- skatt. Fru talman! Alltfler i Sverige inser det orimliga i att behålla fastighetsskatten. Regeringen befriar hu- vudägarna i aktiebolag från förmögenhetsskatt, men normalinkomsttagare måste betala förmögenhetsskatt eftersom de råkar ha sin bostad i ett attraktivt område som har stigit i attraktivitet just efter det att de bygg- de eller köpte sitt hus. Det tycker jag inte är varken rättvist eller riktigt. För alltfler människor blir flytt en nödvändighet. Det är gamla med låga pensioner eller medelpensio- ner och barnfamiljer där det inte räcker längre att båda arbetar som måste flytta beroende på var de bor. Det är gamla tant Märta som vid 82 års ålder fortfa- rande bor kvar i den lilla villan som hon och maken byggde för snart 60 år sedan. Lånen är betalda för länge sedan, men pensionen räcker inte till i dag ef- tersom villan ligger på fel ort. Det är inte bara fastig- hetsskatten det gäller, utan här hos tant Märta slår förmögenhetsskatten till, och den har inga begräns- ningsregler. Jag undrar om finansministern läser de sorgliga livsbeskrivningar som kommer in till Regeringskans- liet i frågan om fastighetsskatten. Läser ministern de, i mitt tycke, ganska känslokalla svarsbrev som brukar skickas ut? Det handlar ju om livsöden som jag me- nar borde räcka till för att få en finansministern att ligga sömnlös på nätterna. Jag tycker att det är väldigt sorgligt det som drabbar alltfler personer just på grund av det skattesystem vi har kring boendet. Jag vill fråga: Vad gör finansministern nu för att normal- inkomsttagare och pensionärer ska kunna bo kvar i sina småhus oavsett var i landet de råkar ligga?

Fru talman! De principer som ligger till grund för den nuvarande fastighetsbeskattningen togs fram i en proposition av min företrädare finansminister Anne Wibble 1992. I den regering som föreslog dessa prin- ciper fanns också Inger Strömboms partiledare Alf Svensson. Där fanns Moderaternas nuvarande partile- dare Bo Lundgren och en rad andra företrädare för de borgerliga partierna. De principer som riksdagen fastställde på grundval av den borgerliga regeringens förslag 1992 har gällt hela 90-talet. Det handlar na- turligtvis om jämställa fastighetsskatten med annan typ av kapitalbeskattning. Nu ställer Inger Strömbom frågan: Vad är det för likhet att bli beskattad för en villa på olika håll i lan- det på olika sätt? Likheten ligger i att villorna är olika värda. Det hade varit orimligt om man skulle betala lika mycket i skatt för en villa som är värd 4 miljoner i ett område och som för en villa som är värd 400 000 kr i ett annat område. Det hade verkligen inte varit en likformig kapitalbeskattning. Hade man dessutom haft en kapitalbeskattning på fastigheter som hade varit betydligt lägre än på annan form av kapital hade man ju drivit upp prisutvecklingen på småhus ytterli- gare. Tyvärr har inte minst de borgerliga majoriteter- na här i Stockholms stad, Lidingö och en rad andra kommuner i Stockholmsområdet bidragit till att driva upp priserna kraftigt under senare år. Det är det som är det egentliga fastighetsskatteproblemet. Det hand- lar inte om principerna som den dåvarande borgerliga regeringen föreslog 1992 och som riksdagen ställde sig bakom. Det är inte den principiella synen att jäm- ställa fastighetstaxering och fastighetsbeskattning med annan form av kapitalbeskattning utan de kraf- tigt höjda huspriserna som är det ursprungliga, primä- ra och stora problemet. Det har regeringen kraftfullt hanterat på det sättet att regeringen har sänkt fastig- hetsskatten från 1,5 % till 1,2 % i ett första steg och från 1,2 % till 1,0 % i ett andra steg. Det innebär att det vi tar in i dag i form av fastighetsskatt, trots de kraftigt stegrade huspriserna och trots de kraftigt stegrade fastighetstaxeringarna, i stort sett är samma summa som tidigare. Jag ska dessutom framhålla att sedan vi från 2000 började ändra fastighetstaxeringsvärdena som en följd av de kraftigt stigande huspriserna har faktiskt 70 % av dem som äger småhus i Sverige fått sänkt fastig- hetsskatt. Jag är medveten om att det bland de 30 % som har fått höjd fastighetsskatt finns många som har haft betydande bekymmer och oro för sin framtid. Det är mot den bakgrunden som regeringen dels har gjort justeringarna i fastighetsskattesatsen, dels infört en begränsningsregel som kanske kommer att gynna ett par hundra tusen låginkomsttagare, framför allt pen- sionärer, och som gör att många som har varit oroliga för att de inte har kunnat hantera sina fastighetsskat- tekostnader nu kan göra det eftersom de enligt den nya begränsningsregeln betalar högst 5 % i fastig- hetsskatt. Jag har mött många människor som har varit be- kymrade men som inte har känt till denna begräns- ningsregel. När begränsningsregeln har blivit beslutad av riksdagen och man har klart för sig att den gäller har man bland låginkomsttagarhushållen i väldigt många fall kunnat konstatera att man har fått sänkt fastighetsskatt, även i Stockholmsområdet. För det tredje har vi utöver justeringen av skatte- satsen och begränsningsregeln också vidtagit en rad åtgärder när det gäller förmögenhetsskatten. Vi har försökt att leva efter den principen att den som bor i ett normalt småhus, även i Stockholmsområdet, inte ska behöva betala förmögenhetsskatt. Jag kan för interpellanten framhålla att av de ungefär två miljoner småhus som vi har i Sverige har bara ungefär 2 % ett taxeringsvärde om 2 miljoner kronor eller mer. Det är alltså en mycket liten grupp som kommer ovanför det s.k. fribeloppet om 2 miljoner kronor som numera finns i förmögenhetsbeskattningen. Det kan naturligtvis även i de grupper som har högt taxerade fastigheter finnas en del problem, och det är därför som vi ska utreda fastighetsskatten också i ett vidare perspektiv.

Fru talman! Bäste finansminister! Vi kan inte komma ifrån folk som drabbas av de höga skatterna har ett problem. Så länge en familj, 100 familjer, 1 000 familjer eller flera tusen familjer är berörda av det här svåra problemet måste vi titta på effekterna av den förda politiken. Vi måste stoppa ett skenande tåg innan det krossar alltför många människor. Jag ser runtomkring mig i min hemkommun att de unga barnfamiljerna måste flytta ifrån kommunen till ett billigare boende långt utanför Stockholm. Det ligger ofta långt bort från arbetsplatserna. Barnen hamnar i nya skolor, familjen får längre restider och barnen måste vara längre tid i barnomsorgen. Man får kortare fritid och ökad familjestress. Förutom många sorgliga personliga och samhälls- ekonomiska konsekvenser är detta också en form av segregation. Man har inte råd att bo kvar där man vill bo. Det genomsnittliga taxeringsvärdet i min hem- kommun är numera drygt 3,3 miljoner. Där ser vi problemen. I min kommun hjälper dessutom inga begränsningsregler, för där slår förmögenhetsskatten knockout på alltfler. Nu går flyttlassen, och det är bara mycket rika personer som har råd att flytta in i de tomma husen. Det är segregation, och det är socialdemokratisk poli- tik som leder till denna. Finansministern talar om att fastighetsskattten sänks. Ja visst, men genom det system som vi har ökar den ändå på sikt. Regeringen har själv i budge- ten räknat med att statens intäkter från fastighets- skatten ska öka med nära en miljard under de kom- mande två åren. Nu försöker regeringen inför valet stilla den oro som finns över hela landet genom att tillsätta en ut- redning till. Bara det faktum att det blir ytterligare en utredning innebär en bekännelse av att boskatten är olämplig och borde avskaffas. Kristdemokraterna vill avskaffa fastighetsskatten och sänka förmögenhets- skatten. Finansministern har i dag ett gyllene tillfälle att tala om och tydliggöra hur den kommande utredning- en ska se ut. Vilka ramar och vilka direktiv är det som ska gälla? Kommer direktiven att innehålla den sed- vanliga begränsningen att statens skatteintäkter inte får minska? Eller är det så, som jag tyckte att jag kunde läsa mellan raderna i en DN-artikel häromda- gen och som jag tror väckte många förhoppningar, att utredningen ska få fria händer? Är det så att man förutsättningslöst kan lägga fram de klokaste försla- gen? Om resultatet trots allt ska vara oförändrat för staten, vilka konsekvenser får det för t.ex. villaägarna i Stockholm? Det finns mycket som man måste fun- dera på, finansministern, och det finns mycket som oroar dem som bor i småhus. Fru talman! Villaägarna har all anledning att kän- na oro för sitt framtida boende. Att tvingas flytta är en stor personlig tragedi. Jag skulle vilja höra vad ministern har att säga för att lugna alla dem som går omkring med oron för detta och som varje månad ängslas över om de måste flytta eller kan bo kvar. Kommer normalinkomsttagare och pensionärer att kunna bo kvar i sina småhus i framtiden? Vad är syftet med och innehållet i den kommande utredning- en?

Fru talman! Det är regeringens mycket bestämda syfte att vanliga inkomsttagare och pensionärer ska kunna bo kvar i vanliga småhus, och regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder för underlätta ett så- dant boende. Den inkomst som staten i dag får från fastighetsskatten är i stort sett densamma som för några år sedan. Däremot har det skett en viss omför- delning, och den har just skett till förmån för pensio- närer och inte minst för barnfamiljer. Begränsnings- regeln gäller faktiskt även i kommuner som har rela- tivt höga taxeringsvärden. Pensionärer som bor i sådana kommuner har särskild nytta av begränsnings- regeln, och där handlar det oftast om att begräns- ningsregeln har inneburit ordentligt sänkta skatter för pensionärer med låga inkomster. Regeringen har alltså via de insatser som har gjorts de senaste åren sett till att 70 % av alla fastig- hetsägare sedan 2002 har fått sänkt fastighetsskatt. Vi har sänkt skattenivån, infört begränsningregeln och gjort förändringar i förmögenhetsskatten som innebär att det i dag är bara ungefär hälften så många som tidigare betalar förmögenhetsskatt. Intäkterna från förmögenhetsskatten är i dag lägre än tidigare. Detta har varit en väldigt god hjälp just för vanliga barnfa- miljer och pensionärer att kunna bo kvar i sina fastig- heter. Jag skulle vilja hävda att den allra största vinsten, som inte minst barnfamiljerna har gjort av regering- ens ekonomiska politik, är att den räntekostnad som en barnfamilj i dag har för sina småhuslån kanske bara är hälften så stor som den var för fem till åtta år sedan, i mitten på 90-talet. I och med att vi i dag har en mycket lägre räntenivå än vi hade under exempel- vis regeringen Carl Bildt i början på 90-talet har barn- familjerna fått sänkta kostnader för sina lån. I väldigt många fall, kanske i de allra flesta, är det faktiskt så att sänkningarna av lånekostnaderna upp- går till många fler kronor än den höjning som man kan ha fått i de lägen i landet där man har fått höjda fastighetstaxeringsvärden och höjd fastighetsskatt. En stor del av Sveriges befolkning bor i sådana delar av landet där man har fått både lägre kostnader för sina lån och sänkt fastighetsskatt. Hela 70 % har ju sedan 2002 fått en sänkt fastighetsskatt. Man bör inte felaktigt beskriva vad som har hänt på fastighetsskattens område. Men man ska naturligt- vis också understryka att det fortfarande finns pro- blem kvar att diskutera, och det är ett av skälen till att regeringen nu inom kort ska besluta om en fortsatt översyn av fastighetsskatten. Syftet med den är na- turligtvis att se om det fortfarande, trots de insatser som har gjorts, finns grupper som kan råka ut för problem med de kraftigt stigande huspriser som vi har sett här i Stockholmsområdet och även i andra delar av landet och som har medfört förändringarna i fas- tighetsskatten. Det är också viktigt, vilket inte är en uppgift för den kommande utredningen men för den kommande riksdagen, för regeringen och framför allt för kom- munerna här i Stockholms län, att se till att vi får i gång ett nytt bostadsbyggande. Om några har drivit upp huspriserna och bidragit till de höjda fastighets- skatterna är det väl de borgerliga majoriteter som Ingrid Strömbom och andra får ta ansvaret för i Stockholms stad, Lidingö, Danderyd, Täby och alla andra borgerligt styrda kommuner med en fullständigt misskött bostadspolitik. Man bygger några hundra lägenheter fastän efterfrågan uppgår till tiotusentals bostäder. Där ligger ansvaret för höjda huspriser, för höjda fastighetstaxeringar och för höjda fastighets- skatter.

Fru talman! Nu talar vi om fastighetsskatt och till viss del förmögenhetsskatt, inte om låneränta och annat som varken regering eller riksdag har att be- sluta om. Jag förstår om finansministern är trött på debatter här i kammaren om fastighetsskatten. Den har disku- terats många gånger. Men jag lovar, de diskussioner- na kommer att fortsätta så länge fastighetsskatten finns kvar och drabbar på det vis som den gör. Det gamla talesättet "mitt hem är min borg" lever kvar hos människor. De vill ha ett hem där de känner att de kan bo kvar tills de blir gamla, om de nu trivs i sin bostad. Det är många som är oroade i dag. Vi har ett system med taxeringsvärden, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt som egentligen är ett system utan broms. Det ministern säger känns inte betryggande. Jag lovar att de som har lyssnat till vad vi har sagt här i dag kommer att vara lika oroade när vi har talat klart i kammaren. Det enda sättet att komma ut ur systemet är att börja med att ta bort fastighetsskatten och sänka förmögenhetsskatten. Fastighetsskatten är ju så fel. Skatt kan man betala när man har pengar i handen, först när man har sålt sitt hus och gör en reavinst. Huset ger mig inte några intäkter medan jag bor där. Det är så i grunden fel. Nej, finansministern, avskaffa fastighetsskatten.

Fru talman! Jag noterar att Inger Strömbom inte vill tala om de sänkta boendekostnader som de flesta småhusägare har fått under senare år genom betydligt lägre räntor. Jag förstår det. Inger Strömbom har väl i minne en period i början på 90-talet med en annan regering som lyckades driva upp räntenivåerna väl- digt högt. Det gjorde att lånekostnaderna var oerhört betungande för många barnfamiljer. Via den ekonomiska politik som den socialdemo- kratiska regeringen nu har fört i åtta år och den bud- getsanering som har skett av det där som Carl Bildt och andra lämnade efter sig har vi kunnat pressa tillbaka räntenivåerna och därmed lånekostnaden rätt ordentligt. Det är en stor hjälp för barnfamiljerna. Men jag förstår att Inger Strömbom helst vill glömma den oerhörda förbättring som har skett för barnfamil- jer och andra som har lån på sina småhus. Man kan säga som Inger Strömbom, att man bor- de avskaffa fastighetsskatten. Jag har tittat efter i Kristdemokraternas motioner som ju säger att man vill avskaffa fastighetsskatten. Då har jag upptäckt att fastighetsskatten återuppstår i form av en kommunal avgift. Det är ingen enskild som låter sig luras på det enkla sättet. Å ena sidan säger man att man tar bort fastighetsskatten, som Kristdemokraterna. Å andra sidan inför man en kommunal fastighetsavgift. Det är samma pengar för småhusägaren. Jag tror att småhus- ägaren har svårt att förstå logiken i att den som äger en fastighet för 4 miljoner kronor och den som äger en fastighet för 400 000 kr ska betala samma fastig- hetsavgift. Det är väl ändå rimligt att man tar någon hänsyn till värdet på de olika fastigheterna. Samtidigt ser jag att Kristdemokraterna, Inger Strömboms parti, vill öka skatten med 50 % när man väl säljer sin fastighet. Det är en väldigt kraftig skat- tehöjning som många kommer att höja på ögonbrynen för. Det är en kraftigt höjd fastighetsskatt vid försälj- ning som Inger Strömboms parti förordar.