Farledsavgifter

Fru talman! Anders Hansson har frågat mig vilka incitament som finns i dag för att stimulera sjöfarten till att ställa om till en mer miljövänlig flotta och om jag avser att se över hur systemet med farleds- och lotsavgifter kan förändras för att uppmuntra till en sådan omställning.

Regeringen har ett tydligt mål att flytta gods från vägtransporter till järnväg och sjöfart. Sjöfarten spelar en viktig roll i transportsystemet då den bidrar till att minska transportsektorns klimatpåverkan och möjliggör att den svenska exportindustrin får tillgång till kapacitetsstarka godstransporter året om.

Sjöfartsverket är ett affärsverk, och verksamheten finansieras huvudsakligen av farleds- och lotsavgifter. Sjöfartsverkets avgiftssystem bidrar till att säkerställa ekonomisk stabilitet i verkets ekonomi. Det är Sjöfartsverket som till stora delar bestämmer avgifternas storlek och utformningen av avgiftssystemet.

Regeringen anser att det är viktigt att farledsavgifterna bidrar till miljöstyrning och till omställning. Det finns också en miljödifferentiering i farledsavgiftens utformning, vilket både uppmuntrar och bidrar till en miljöstyrning och omställning.

Jag kommer att följa frågan och fortsätta arbeta för att förstärka sjöfartens konkurrenskraft och miljöincitament.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för hans svar i en viktig fråga. Nu får vi äntligen diskutera sjöfart!

Jag delar statsrådet Eneroths ambition att försöka flytta gods från vägtransporter till järnväg och sjöfart. Det är en klok åtgärd som bör minska trycket på våra vägar runt om i landet. Inte minst i min del av Sverige, Skåne, där en stor del av godset kommer in till Sverige, ser vi redan nu Europavägar där trafiken stundom står näst intill stilla på grund av den höga belastningen av vägtransporter. Om vi kan öka närsjötrafiken och pråmtrafiken så att det avlastar dessa vägar ställer jag mig mycket positiv till det. Någon politisk oenighet kring att avlasta vägarna tror jag inte att statsrådet kommer att finna hos Moderaterna.

Statsrådets svar kring sjöfarten och farledsavgifterna gör mig dock mer bekymrad. Svensk sjöfart är synnerligen viktig för Sverige. Närmare 90 procent av allt gods till och från Sverige fraktas sjövägen. Man skulle kunna säga att svensk sjöfart är oumbärlig för svensk försörjning. Klara, tydliga och konkurrensmässigt fördelaktiga eller i alla fall likvärdiga regler är därför nödvändigt.

Gemensamma regler om sjöfart finns genom IMO, International Maritime Organization. Men Sverige sticker ändå ut på i synnerhet ett område: Det är i dag endast Finland och Sverige i vårt närområde som har farledsavgifter. Finland halverade dessutom sina farledsavgifter för några år sedan. Sverige har dock inte minskat sina farledsavgifter. Tvärtom har vi gjort det motsatta: De har snarare ökat. För svensk sjöfart är detta en konkurrensmässig nackdel på den internationella marknad där man arbetar.

I sitt svar hänvisar statsrådet endast till att Sjöfartsverket bestämmer farledsavgifternas storlek och även utformningen av avgiftssystemet. I egenskap av ett av Sveriges tre så kallade affärsverk ska Sjöfartsverket finansiera sin egen verksamhet, en verksamhet som tyvärr gått med underskott under en tid. Den näst intill enda möjligheten till påspädning med nya pengar i kassan är att höja farleds- och lotsavgifterna.

Detta har även gjorts, med besked, i synnerhet de två senaste åren. Farledsavgifterna har höjts med över 220 miljoner kronor årligen, både 2017 och 2018. Och signalerna från Sjöfartsverket är tyvärr tydliga: Fler höjningar är att vänta i framtiden.

Med höjningarna försvåras svensk sjöfarts konkurrenssituation, i rak motsats till den ambition som statsrådet ger uttryck för här i kammaren. Det blir mer fördelaktigt att transportera gods på vanlig väg i stället för sjövägen.

Det är bra att statsrådet liksom jag är positiv till miljödifferentierade farledsavgifter med syfte att premiera de rederier som arbetar aktivt med omställning till mer klimatsmarta fartyg med ökad klimatmedvetenhet och bättre miljöarbete. I dag finns mycket riktigt en möjlighet till en mindre miljörabatt för fartyg som gör denna omställning. Denna positiva ambition äts dock upp om farledsavgifterna i allmänhet ökar markant.

Pudelns kärna är således det faktum att Sjöfartsverket nödgas höja farledsavgifterna så mycket hela tiden för att kunna finansiera sin egen verksamhet. Detta missgynnar såväl svensk sjöfart som ambitionen med miljödifferentierade farledsavgifter. Min fråga till statsrådet Eneroth blir därför om han ser något bekymmer i detta och är beredd att vidta några åtgärder inom en snar framtid.

Fru talman! Jag kan konstatera att vi till skillnad från när vi hade en moderatledd regering nu ändå har fått en ganska positiv utveckling av sjöfarten. Det är nu inflaggningen sker. Det är nu investeringarna sker. Senast nu i veckan kunde vi se hur ett nytt rederi i Sverige gör stora investeringar framöver, inte minst för att klara klimatomställningen. Det är nu vi flerdubblar investeringarna i nationell plan i just sjöfarten - farledsfördjupningar, för att inte tala om satsningarna i Trollhättan eller i Södertälje kanal för att öka förutsättningarna för inrikes sjöfart. Det är nu vi får en nationell samordnare som håller ihop alla de insatser som ska göras i Trafikverket för sjöfarten, för att understödja en utveckling av inlandssjöfarten och den kustnära sjöfarten. Det är nu vi också aviserar i det närmaste en fördubbling av forskning och utveckling kring sjöfarten.

Det är alltså ingen tvekan om att det är under en socialdemokratiskt ledd regering som man gör stora investeringar för sjöfarten. Det skapar också hopp och framtidstro i en bransch som därmed vågar investera och också vågar flagga in i den svenska handelsflottan där tonnageskatteförändringen har inneburit att vi nu har det 100:e inflaggade fartyget i Sverige.

Jag tror att alla de här insatserna bygger på att man tar ansvar för att såväl Sjöfartsverket som aktörerna kan ha en bra och stabil ekonomi. Tidigare gjordes det ambulansutryckningar med engångsanslag för att klara Sjöfartsverkets svajiga ekonomi. Det är inte hållbart. I grunden måste vi se till att det finns en balans mellan de avgifter man tar ut och de insatser man gör. Det var skälet till att farledsavgifterna nu höjdes.

Det jag tycker är intressant, och som jag ärligt skulle vilja höra Anders Hanssons och Moderaternas uppfattning om, är hur det samlade avgiftsuttaget ser ut. Det är klart att farledsavgifter är en del i de avgifter som sjöfarten har att bära, men när transportköpare tittar på konkurrensen mellan olika transportslag är det också andra kostnader de har att fundera över. Hamnavgifterna i hamnarna i Trelleborg och Ystad eller i andra hamnar är också någonting som blir en del av de avgifter som läggs. Dem reglerar inte vi i riksdagen, utan de regleras kommunalt.

Därför tror jag att det är viktigt när vi framöver tittar på konkurrensförutsättningarna och de ekonomiska förutsättningarna för att stärka sjöfarten att vi också gör en bredare översyn och inte bara ser på det som är statliga farleds- eller lotsavgifter utan också tittar på det samlade avgiftsuttaget och de kostnader som transportköparna i så fall måste bära.

Inom ramen för godstransportstrategin tittar vi på noga på detta, och här finns bland annat uppdraget till Trafikanalys om styrmedel för att främja intermodala godstransporter - den så kallade omlastningspengen. Där levererades faktiskt ett förslag så sent som den 31 mars. Det förslaget skulle man kunna karakterisera som en breddad ekobonus, det vill säga ett sätt att faktiskt stimulera en omlastning. Det går då till flera olika aktörer, alltså inte bara till sjöfarten utan till de aktörer som är beredda att verka för en omställning.

Jag tror att det är så man behöver arbeta vidare. Det är så vi arbetar i Godstransportrådet där aktörer för flera olika transportslag nu försöker hitta nya vägar för att stärka svensk sjöfart. Det går faktiskt åt rätt håll. Det utvecklas nu nya transportlinjer, och det är en utveckling som jag ser otroligt positivt på.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag tycker att det är intressant med just det samlade utgiftsuttaget, och jag tror att det är viktigt. Men det är just det som är hela min poäng: Det samlade utgiftsuttaget just nu har en negativ effekt på svensk sjöfart eftersom vi höjer farleds- och lotsavgifterna för svensk sjöfart hela tiden. År 2017 höjde vi farledsavgifterna med 8 procent, och lotsavgifterna höjdes samma år med 5 procent. År 2018 höjdes farledsavgifterna med 9 procent och lotsavgifterna med 5 procent. Jag har hört att man nu planerar att höja farledsavgifterna med 2 procent från 2019 och lotsavgifterna med 5 procent.

Detta är en kostnadsökning som i det samlade utgiftsuttaget blir väldigt svår om man sedan säger: Här får ni får 50 miljoner. Men det spelar ingen roll om vårt samlade utgiftstak nu ligger på 220 miljoner om året. Då blir det nästan som ett litet plåster på ett väldigt stort sår.

Jag är glad att vi ser på detta, för jag tycker att det är rätt, men jag tror att vi har väldigt olika infallsvinklar i det här. När det gäller Sjöfartsverkets kris - det är ju faktiskt i en sådan - måste det få en budget i balans. Det är helt riktigt eftersom det är ett affärsverk och staten som ägare har ett krav på dem. Men de måste nu trolla med knäna för att få ordning på sin ekonomi. Och vad gör man då? Man höjer farledsavgifterna och lotsavgifterna.

Detta är någonting som drabbar svensk sjöfart. Sedan ger vi dem ett lillfinger på ett annat håll. Det är bra att vi ger dem någonting, men i det stora hela, i det samlade utgiftsuttaget, är jag rädd att det försvinner och att man inte ser den här förmånen, till exempel, som en miljörabatt. Jag har till och med fått in uppgifter om att miljörabatten i sig bara kommer upp till 7 procent kontra farledsavgifterna. Då ser vi det här konstiga uttaget. När avgifterna ökar ger vi lite medel i en annan ände, och så hoppas vi att man är glad för det och fokuserar på det positiva. Det är jag ju tacksam för, men vi har det stora utgiftsuttaget som vi måste titta på. Just nu är det farledsavgifter och lotsavgifter som det handlar om.

Även när det gäller de miljödifferentierade avgifterna behöver det göras en konsekvensanalys, för det finns bland annat en del rederier som tycker att man har farit illa av det nya systemet. Det är ganska underligt. Jag besökte en helt batteridriven färja mellan Helsingborg och Helsingör som drivs av rederiet For Sea, eller "Får se", som vi skåningar säger. De säger sig missgynnas av det här nya avgiftssystemet. De går helt på el och säger sig ha fått högre avgifter snarare än lägre. Detta tycker jag är en tydlig varningssignal. Jag hoppas att jag har fel, för är det så är vi väldigt illa ute.

Svensk sjöfart går bra, säger statsrådet. Ja, absolut! Jag tycker att det är positivt att vi har ökat antalet inflaggningar från 85 till 100. Det är bra och i rätt riktning. Vi har gått ned från 200 till 85 men nu går vi upp. Tonnageskatten var en stor del i detta. Det var alliansregeringen som tog initiativ till den, och regeringen drev förtjänstfullt igenom den 2016. Under vår tid startade vi med tonnageskatten, och regeringen tog den i hamn. Det borgar för god svensk sjöfart.

Fru talman! Det stämmer att tonnageskatten infördes av en socialdemokratiskt ledd regering. Den skatten har varit viktig för att öka inflaggningen, tillsammans med alla de andra insatser som görs.

Jag uppskattar Anders Hanssons engagemang och kunskap inom sjöfartsområdet. Anders Hansson bör dock också veta att ett lillfinger på 50 miljoner kronor inte är aktuellt, utan summerar vi insatserna - ta till exempel den nationella planen - ser vi en flerdubbling av investeringarna som ökar förutsättningarna för svensk sjöfart. När det gäller farledsfördjupningen i Luleå, farledsfördjupningen i Göteborgs hamn och investeringarna i Södertälje kanal eller i Trollhättan är det inte småsummor det handlar om. Det är de största investeringarna någonsin, och de görs för att vi väljer att prioritera sjöfarten. Detta tillsammans med forskningsökningar eller andra insatser - för att inte tala om de lågt hängande frukter som det faktiskt innebär att få en nationell samordnare för inlandssjöfart och kustsjöfart - gör att det är nu det händer.

Jag har själv varit i opposition, och jag tyckte att det var förfärligt. Då utlovade man allt, och man tyckte att det var jobbigt och letade bekymmer och utmaningar. Man aviserade att det borde vara lägre avgifter och ökat stöd. Jag har respekt för det där - det är frustrerande att vara i opposition. Men även Moderaterna i opposition måste få en budget i balans. Även Moderaterna måste i så fall kunna tala om varifrån pengarna ska tas innan man utlovar kraftigt ökat stöd till sjöfarten eller för den delen lägre avgifter.

Det jag säger är att det alltid ska finnas en balans, men vi måste titta på det samlade avgiftsuttaget. Jag tror att det kommer att vara avgörande för oss som vill stärka sjöfarten - och det vet jag att Anders Hansson också vill. Vi som vill det måste också fundera på vad det är som transportköparna framöver kommer att se. De kommer inte att titta på transportslagen. De tittar inte på om det är lastbil, järnväg eller sjöfart, utan de kommer att vilja veta kostnaderna, leveransförmågan, tillförlitligheten och klimatavtrycket. Det sista kommer att vara än tydligare framöver, från kund- och konsumentled till att företag och stora transportköpare kommer att behöva redovisa detta offentligt. Det sker i allt större utsträckning.

Detta talar för sjöfarten, inte minst eftersom den nu är snabbfotad, ställer om och gör investeringar. Vi skapar investeringsförutsättningarna genom att ge långsiktiga besked om infrastrukturinvesteringar men också om vilka spelregler som ska finnas.

Man kan alltid diskutera synpunkter som har funnits på Sjöfartsverket. Men Sjöfartsverket är ändå en nyckelaktör i utvecklingen framöver. Där finns medarbetare som gör ett fantastiskt arbete med att stärka svensk sjöfart. Där utvecklades sea traffic management, som nu leder till att konkurrenskraften och förmågan inom svensk sjöfart ökar. Där finns ett starkt engagemang för att skapa bra och sjysta förutsättningar. Men då måste verket också ha god ekonomi. Det är ett affärsverk, och man har att ta ut avgifter för att kunna finansiera sin verksamhet.

Jag tror att vi på nationell nivå tjänar på att vara tydliga med att om sjöfarten ska stärkas behöver vi titta på det samlade avgiftsuttaget. Vi behöver ha en dialog med kommunala företrädare om hamnavgifterna. Vi behöver ha en dialog med andra transportslag om hur konkurrensen ser ut. Det var den diskussionen vi aviserade i godstransportstrategin. Och det är den diskussionen som nu förs på riktigt mellan transportköpare, trafikslagsföreträdare, myndigheter och branschorganisationer i Nationella godstransportrådet.

Det är på det sättet vi ställer om och vässar svensk godskapacitet. Det kommer att leda till att sjöfarten även i fortsättningen har en ljus framtid.

Fru talman! Jag vet inte om det har med oppositionsrollen att göra, men jag inbillar mig att statsrådet Eneroth och jag månar precis lika mycket om Sjöfartsverket. Vi ser fördelarna och vilket fint arbete de som arbetar där gör. Det jag är orolig över är att vi inte ger Sjöfartsverket förutsättningarna att göra det, med tanke på att de hela tiden nödgas höja farleds- och lotsavgifterna. Det blir i sin tur en ond spiral för svensk sjöfart.

Om det blir dyrare med svensk sjöfart kommer det helt enkelt att leda till att man inte gör lika många anlöp, eftersom man tycker att farledsavgifterna hela tiden sticker uppåt. Och vad tittar rederierna på, precis som statsrådet Eneroth sa? Jo, de tittar på kostnader. Det finns inte jättestora marginaler inom svensk sjöfart. Därför blir en höjning av farledsavgifterna en ond cirkel.

I denna debatt har jag inte sagt någonting över huvud taget om att vi inom Moderaterna skulle tycka att man ska göra si eller så. Jag har sagt att Sjöfartsverkets roll är ohållbar med tanke på att de hela tiden nödgas höja farledsavgifterna.

Jag skulle gärna se att vi gemensamt kan se över Sjöfartsverkets finansieringsmodell och organisationsmodell. För att Sjöfartsverket ska kunna fortsätta med det fina arbete de gör tror jag nämligen att man måste få in pengar. Då är det farleds- och lotsavgifterna man höjer. I det samlade avgiftsuttaget är det en nackdel för svensk sjöfart.

Fru talman! Låt mig klargöra. Anders Hansson säger att Sjöfartsverket "hela tiden nödgas höja farledsavgifterna". Det stämmer inte. Två gånger har farleds- och lotsavgifterna höjts.

Den förrförra regeringen fick göra en extrainsats. Jag tror att det var en extra sjöfartsmiljard som man fick lägga till för att täcka underskott. Det gjorde man utan att ge de grundläggande strukturella förutsättningarna för att på allvar ta tag i Sjöfartsverkets ekonomi.

Jag tror att det som ligger framför oss är att skapa stabila förutsättningar för svensk sjöfart. Det gör vi både genom att vara tydliga med de infrastrukturinvesteringar som ska göras och genom att vara tydliga i de politiska signaler vi sänder ut, inte minst genom godstransportstrategin. Men det gäller också klimatomställningen och det sätt på vilket vi ser att transportsektorn ska utformas. Det kommer att vara till sjöfartens fördel.

Vi ger också tydliga signaler om ökad forskningsandel för sjöfarten, så att man märker och ser att det är där det händer. Där kommer vi också att se en positiv utveckling med elektrifiering eller, för den delen, en annan teknisk utveckling, digitalisering.

Om detta ska vara möjligt krävs naturligtvis också stabila förutsättningar för det verk som det är att agera och skapa bra dialog och förutsättningar för sjöfarten att fortsätta utvecklas. Det är det som regeringen tar ansvar för.

Vi vet dock att sjöfarten är beroende även av andra aktörer. De är beroende av hur kommunerna som äger sina hamnar agerar, hur hamnavgifterna ser ut eller hur andra transportslag samordnar eller kan ordna sina transporter tillsammans med sjöfarten. Jag tror på en ökad förutsättning för intermodalitet, där vägtransporter med automatisk omlastning går rakt in i sjöfarten. På det sättet stärker vi både hamnarnas konkurrenskraft och sjöfarten.

Jag kommer ständigt att se till att vi använder resurserna på bästa möjliga sätt. Nu är prioriteringen att titta på det samlade avgiftsuttaget.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.