Fallet Michael Rawlinson

Fru talman! Pål Jonson har i sin interpellation ställt frågor som relaterar till Michael Rawlinsons tjänstgöring vid den civila krishanteringsinsatsen Eulex i Kosovo.

Pål Jonson har frågat mig hur jag ser på anklagelserna mot Rawlinson och vad regeringen gjorde för honom under hans tid i husarrest, varför regeringen inte krävde att få läsa och att få ta del av utredningen som gjordes av EEAS beträffande Meucci och Ceccarellis agerade, varför regeringen inte hindrade Meucci från att få förlängt förordnande som chef för Eulex, om Ceccarellis utnämnande till hög chef vid Eppo påverkar min och regeringens syn på svenskt tillträde till Eppo samt om jag är villig att verka för en utredning av omständigheterna kring fallet Rawlinson i syfte att liknande situationer inte ska uppstå igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag och statsrådet Damberg har tidigare svarat Pål Jonson i samband med frågorna 2019/20:976, Falska anklagelser mot Michael Rawlinson, och 2020/21:822, Utnämningen av europeisk åklagare.

Låt mig understryka att regeringen tar frågor om svensk utlandsstationerad personal på största allvar.

I det specifika fallet rörande Rawlinson krävde regeringen att en oberoende utredning av ärendet skulle tillsättas. Detta var en kraftfull och mycket tydlig diplomatisk åtgärd. Regeringen fick gehör för sitt krav, och en utredning inleddes av Europeiska utrikestjänsten, EEAS, som även omfattade insatschefens agerande. Som utsändande stat fick Sverige sedan ta del av utredningens huvudslutsats - att ingen kritik kunde riktas mot den svenske utsände. Regeringen verkade aktivt för att den svenske utsände skulle få en skriftlig upprättelse och ett rekommendationsbrev från EU, vilket också skedde. Insatschefens förordnande förlängdes inte någon mer gång efter att den interna utredningen genomförts, utan EU valde att utse en ny chef för insatsen. Det var i enlighet med de budskap som Sverige hade framfört.

Under den tid som Rawlinson, till följd av insatschefens agerande, var suspenderad från sin tjänst i Kosovo, liksom därefter, verkade regeringen genom Utrikesdepartementet såväl som genom vår EU-representation i Bryssel och vår ambassad i Pristina till hans stöd.

År 2016 tog Sverige initiativ till - och fick stöd för - utarbetandet av ett nytt regelverk för disciplinärenden i EU:s civila krishanteringsinsatser. Sverige är nu pådrivande i att uppmana till en översyn av regelverket i syfte att ytterligare främja arbetsmiljön inom de civila insatserna.

Regeringen fortsätter med lagstiftningsarbetet för att kunna ansluta Sverige till den europeiska åklagarmyndigheten, Eppo. Eppo-samarbetet kommer att fylla en viktig funktion genom att utreda och åtala fusk med EU-medel, och frågan måste ses i ett större sammanhang än att en enskild åklagare från ett annat medlemsland har utnämnts i en process som vi inte har varit delaktiga i.

Avslutningsvis: Omständigheterna i Eulex-insatsen år 2014-2015 har utretts på ett oberoende sätt av den instans som var ytterst ansvarig för insatsen, Europeiska utrikestjänsten, EEAS. Sverige bidrog till att så skedde och har konsekvent agerat till stöd för den svenske utsände.

Sverige har därefter, och mot bakgrund av det inträffade, verkat för - och fått till stånd - ett nytt regelverk för disciplinärenden i EU:s civila krishanteringsinsatser som vi nu verkar för en översyn av. Regelverket syftar till precis det som Pål Jonson efterfrågat: att en liknande situation inte ska kunna uppstå igen.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret på min interpellation!

Huvuddelen av de händelser som vi kommer att diskutera i dag ägde rum för över fem år sedan, både i Kosovo och i Bryssel. Men skälet till att vi behöver diskutera dem i dag i kammaren är att det hela tiden kommer nya uppgifter. Vad som händer är att vi får nya vittnesmål om vad som skedde under Eulex. Vi vet också att hårt arbetande grävande journalister återkommande arbetar med frågan, vilket jag verkligen välkomnar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns alltså ett antal personer, bland dem Michael Rawlinson, som jag tycker förtjänar att uppmärksammas. Jag vill verkligen lyfta fram deras namn, för de har gjort viktiga insatser för Sverige.

Vi behöver helt enkelt gå till botten med vad som skedde i Eulex under perioden från 2014 fram till 2016.

Fru talman! Låt mig först ge en kort bakgrund till själva fallet. Michael Rawlinson, som avled i juli 2018, var en mycket erfaren svensk underrättelseofficer. Han hade en bakgrund på Kustjägarskolan och Fallskärmsjägarskolan, och han hade tjänstgjort i olika omgångar i Kosovo.

Under den tid han var chef på kriminalunderrättelsekontoret på Eulex bedrev han också en mycket känslig utredning mot två brottsanklagade italienska domare som också var knutna till Eulex. Men i samband med att italienaren Gabriel Meucci tillträdde som chef för Eulex kastades allt detta över ända. Meucci sa då att nu var häxjakten på italienare över, och han ville att alla internutredningar mot italienare och andra medborgare skulle läggas ned.

Detta är naturligtvis i högsta grad anmärkningsvärt. Det är också någonting som påverkar Sverige, för åtminstone tre personer som var knutna till antikorruptionsutredningen var svenskar, som utförde ett väldigt viktigt arbete där.

Vad som sedan skedde var att Michael Rawlinson togs ur tjänst i mars 2015 och försattes i husarrest efter helt grundlösa anklagelser från Meucci. Rawlinson flögs för övrigt tillbaka till Sverige den 7 april, då han under oklara omständigheter plötsligen blivit allvarligt sjuk av mördarbakterier.

Jag vet att den 19 juni markerade den svenska regeringen i fallet och sa att man inte kommer att förlänga Meuccis mandat om det inte tillsätts en utredning beträffande hur Eulex hade agerat i detta. Tre dagar senar väljer Meucci tillsammans med Ceccarelli att öppna Michael Rawlinsons säkerhetsskåp. Det är alltså en stor skandal som sker. Det är totalt oacceptabelt att man öppnar en svensk underrättelseofficers säkerhetsskåp. Dels var Michael Rawlinson därmed bränd som underrättelseofficer på Balkan, dels sätter detta andra människors liv i fara. Han hade säkert mycket säkerhetskänsliga uppgifter i säkerhetsskåpet.

Fru talman! Jag har inget behov av att på något sätt misstro regeringens intentioner eller vilja att gå till botten med detta vare sig när det kommer till korruption eller till att skydda utsänd personal. Men jag har ett ansvar som en del av oppositionen att granska regeringens agerande. Jag vill därför ställa två frågor till utrikesministern.

Först och främst: Varför sa regeringen helt enkelt inte nej till att förlänga Meuccis mandat? Meucci valde ju att inte angripa korruptionen, som uppenbarligen var ett stort problem inom Eulex, utan han angrep dem som faktiskt jobbade mot korruptionen. Detta berörde uppenbara svenska intressen i och med att det var flera svenskar som var engagerade i det här.

Nu valde regeringen dock en annan väg; man valde att i stället kräva att Meuccis roll skulle utredas. Problemet med det var att man själv inte fick läsa den utredning som man hade beställt. Man fick den i stället uppläst. Inte heller cirkulerades utredningen till de andra medlemsstaterna i EU. Varför böjde sig regeringen för kravet att inte få läsa utredningen och att inte låta EU:s övriga medlemsstater läsa den?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Låt mig börja med att säga att alla som har varit inblandade kan enas om att detta ärende är otroligt allvarligt och djupt olyckligt. Det gäller inte bara tragedin i Michael Rawlinsons alltför tidiga bortgång utan även att den dåvarande insatsledningens agerande undergrävde Eulex Kosovos anseende.

Det ligger i Sveriges intresse att bidra till att stärka EU:s trovärdighet som säkerhetspolitisk aktör och unionens krishanteringsförmåga. Vi tar därför en aktiv roll i de översyner som görs av insatserna, vad gäller såväl uppgifter som genomförande.

UD har fått ta del av den rapport som Pål Jonson nämner och dess huvudslutsatser när det gäller Rawlinson. Ingen kritik kunde riktas mot honom. Jag kan inte svara exakt på hur detta skedde eftersom det är mer än fem år sedan, men jag håller för sannolikt att rapporten även täckte andra, helt interna, aspekter för EU:s utrikestjänst. Det för svensk del centrala gällde huruvida kritik kunde riktas mot Rawlinson, vilket alltså inte var fallet.

Insatsernas arbetsmiljö är naturligtvis tätt kopplad till de översyner och rapporteringar som görs. Därför understryker regeringen kontinuerligt vikten av att EU:s insatser beaktar frågor i förhållande till personalpolitiken inom insatserna och externt. Som ett led i detta verkar regeringen för att EU:s insatser ska ha separata rådgivarfunktioner för mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Vidare har Sverige agerat tydligt för att EU:s uppförandekod bör omfatta såväl jämställd arbetsmiljö som förebyggande av övergrepp och trakasserier. Det fanns alltså flera skäl till att regeringen kraftfullt agerade till stöd för Rawlinson.

I kontakt med ledningen för EU:s utrikestjänst underströk regeringen att hanteringen av Rawlinson var oacceptabel. Vi uttryckte stor oro för hur ledningen av Eulex fungerade. Som ett resultat av dessa kontakter fick vi till stånd en oberoende utredning. Utredningen ledde till att den dåvarande insatschefen inte fick förlängt mandat. Vi verkade för att Rawlinson skulle få en skriftlig upprättelse och ett rekommendationsbrev från EU:s utrikestjänst, och detta skedde.

Regeringens agerande gav också resultat på ett mer övergripande plan i och med att vi fick till stånd ett regelverk för disciplinärenden i samtliga EU:s civila krishanteringsinsatser. Vi arbetar nu med en översyn av detta regelverk för att ytterligare främja arbetsmiljön inom insatserna.

Vi hade alla önskat att Michael Rawlinson hade fått praktisk användning av upprättelsen och rekommendationsbrevet och att han hade fått fortsätta sitt, vad jag förstår, mycket professionella och uppskattade arbete. Jag beklagar djupt att det inte blev så.

Fru talman! Låt mig tillägga att jag vet att det finns ett antal duktiga diplomater som har jobbat väldigt hårt med denna fråga. Det är diplomater som jag har djup respekt för. Det vet jag att regeringen också har del i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det är två saker som jag ändå inte kommer ifrån. Det ena är varför vi inte fick läsa en rapport som vi själva hade beställt. Det är rimligt att vi kan ta del av hela denna rapport, och det är obegripligt för mig att vi inte fick det. Jag tycker att det lite grann underminerar arbetet i EU när det gäller att få upprättelse och klarhet i vad som verkligen har hänt i frågan, och det är i sig självt allvarligt.

Låt mig återgå till den mer övergripande frågan om varför Michael Rawlinsons fall och vad som skedde i Eulex principiellt är väldigt viktigt. Det är helt uppenbart att han betalade ett oerhört högt pris för sitt personliga engagemang mot korruptionen inom Eulex. Han utmanande helt enkelt starka politiska krafter och fick betala ett enormt politiskt pris. För det förtjänar han att både uppmärksammas och hedras.

Om en utländsk aktör ger sig på en svensk underrättelseofficer, oavsett om officeren är sekonderad och jobbar under EU-flagg eller jobbar under svensk flagg, måste Sveriges respons alltid vara stenhård vid sådana tillfällen. Det är totalt oacceptabelt att bryta upp en svensk underrättelseofficers säkerhetsskåp. Det sätter människors liv i enorm fara. Därför måste det alltid ske en mycket stark diplomatisk markering, för annars kommer detta att ske igen.

Dessutom - och detta förutsätter jag att utrikesministern och jag är helt eniga om - är det alltid oerhört angeläget att angripa korruption. Korruption sliter sönder samhällen och skapar enorma orättvisor. Kosovo är enligt Transparency International Europas näst mest korrumperade land efter Ryssland, och tyvärr har utvecklingen gått åt fel håll på senare tid. När det då uppdagas att det finns välgrundade anklagelser om korruption inom Eulex, den mission som är på plats för att bygga upp rättsstaten och bekämpa korruptionen, och att där alltså finns aktörer som göder korruptionen måste det tas på allra största allvar. Detta är oerhört allvarligt.

Om något sådant här uppdagas är det också viktigt vilken respons det blir inom EU och bland dess medlemsstater. Jag kan konstatera att entusiasmen för att utreda den här frågan har varit begränsad, både inom EU:s institutioner och bland viktiga medlemsländer. Det är också någonting man behöver angripa.

Utrikesministern säger i svaret att omständigheterna i Eulex-insatsen har utretts på ett oberoende sätt av den instans som hade ansvar för insatsen. Det är naturligtvis helt korrekt; det är EEAS själva som har utrett. Problemet är ju bara att EEAS var en del av problemet, som jag uppfattade det. Man tog inte de här sakerna på fullaste allvar. Det skulle ha skett en oberoende utredning utanför EU:s utrikestjänst. En sådan utredning hade haft ett mycket större mått av legitimitet.

Jag uppfattar inte heller att det i någon betydande grad har förekommit uppföljning och ansvarsutkrävande i detta. Jag kan konstatera att Meucci fick förlängt förordnande fram till juni 2016; sedan slutade han i insatsen. Jag kan också konstatera att Ceccarelli, som också fick kritik i utredningen, har gått vidare till att få en mycket hög och central position inom Eppo, som alltså ska arbeta för att bekämpa korruptionen inom EU. Det tycker jag är anmärkningsvärt i sig självt.

Jag måste ändå fråga utrikesministern vilka signaler hon uppfattar att det sänder till allmänheten när sådana här saker kan få fortgå över tid inom Europeiska unionen. Både Ann Linde och jag är ju varma anhängare av ett starkt europeiskt samarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag måste verkligen understryka att jag inte har någon annan syn på den här händelsen och på hur oacceptabelt detta är än vad interpellanten har.

Vi tar frågor om behandlingen av utlandsstationerad svensk personal på allra största allvar. Dessa frågor berör enskilda tjänstepersoner som är sekonderade eller på andra sätt inblandade via svenska myndigheter i insatser som leds av bland annat EU, OSSE och FN. Inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik bedrivs det insatser som bidrar till att bevara fred, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet. Självklart är det oerhört viktigt att det inte sker sådana här saker, för då undermineras förtroendet för insatserna.

För närvarande har EU elva civila och sex militära insatser. Vi fäster stor vikt vid arbetsmiljöfrågorna i dessa insatser. Det är helt enkelt EU:s uppdrag, EU:s befälskedja och EU:s regelverk som måste gälla för samtliga, oavsett vilken nationalitet de har.

Vi följer också direkt upp saker med våra utsända myndigheter om vi får höra någonting, vare sig det är i Stockholm eller någon annanstans i världen. Genom kontakter på alla nivåer har Regeringskansliet bättre möjligheter att på lämpligt sätt följa upp eventuella signaler om att något inte står rätt till. Sådana signaler fick vi om insatsen Eulex i Kosovo 2014-2015. Utifrån dessa signaler agerade regeringen direkt och resolut. Det vidtogs en rad åtgärder som dels rörde Michael Rawlinson specifikt, dels adresserade arbetsmiljöfrågorna mer generellt i EU:s civila insatser, just för att det som Pål Jonson tar upp inte ska ske: att man får ett minskat förtroende.

Eulex har sedan dess genomgått stora och betydande förändringar. Man har förändrat mandatet och sett till att arbetet inom insatsen har stramats upp. Den nuvarande insatschefen Lars-Gunnar Wigemark och hans företrädare har aktivt arbetat med insatsens organisationskultur.

När det gäller Danilo Ceccarelli och hans roll i Eppo är Sverige ännu inte med i Eppo. Vi har alltså inte rösträtt i frågor om Eppo, och det finns inte heller någon svensk åklagare i kollegiet. Sverige har alltså inte kunnat vara delaktigt i utnämningen av Danilo Ceccarelli. Den biträdande europeiska chefsåklagaren, vilket är den titel han har, utses av Eppos kollegium bland ledamöterna. Det är en europeisk åklagare från varje medlemsstat som deltar, och eftersom vi inte är med har vi inte kunnat delta i den här processen.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för denna som jag tycker angelägna debatt.

Jag tvivlar inte på att det har skett framsteg inom Eulex. Jag vet till och med att det har gjort det. Det tycker jag i grunden är bra. Jag tycker dock inte att man har tagit de problem som fanns mellan 2011 och 2016 på tillräckligt stort allvar. Man har inte utkrävt tillräckligt ansvar från de berörda personerna, och det tycker jag är djupt beklagligt och beklämmande.

Som jag sa inledningsvis stiger nu kunskapsläget om vad som har skett genom de granskande journalisterna och genom att personer som varit kopplade till Eulex helt enkelt berättar om vad som har skett. Det skapar ett nytt kunskapsläge som jag verkligen tycker att vi ska ta fasta på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är nyfiken på om utrikesministern själv har tagit del av den rapportering som har funnits i Svenska Dagbladet och i olika poddar. Det är faktiskt rätt så bedrövlig läsning och lyssning, om man bryr sig om EU:s krishanteringsförmåga. Detta måste vi gå till botten med.

Personligen skulle jag vilja se två saker. Till att börja med tycker jag att frågan behöver utredas i Sverige. Det finns en rad omständigheter kring det här fallet som vi har mycket att lära av. Det handlar bland annat om Michael Rawlinsons situation när han kom tillbaka till Sverige, som var otillfredsställande i vissa avseenden. Jag nöjer mig med att säga det, men vi jobbar ju återkommande både från riksdagens och från regeringens sida med att utvärdera de internationella missionerna. Jag tycker att det här skulle förtjäna en speciell utredning om lärdomarna så att det inte sker igen.

Det andra är att jag skulle vilja vädja till regeringen att lyfta den här frågan i EU-kretsen och bevaka den noggrant. I grunden handlar allt detta om att återupprätta både EU:s heder och EU:s förtroende att genomföra dessa fredsfrämjande insatser, som är mycket viktiga för säkerhet och stabilitet i Europas närområde.

Fru talman! Jag kan försäkra Pål Jonson att jag har läst väldigt mycket om Michael Rawlinsons tragiska fall och allt som hänt efteråt. Som Pål Jonson kanske vet var jag statssekreterare på Justitiedepartementet just under de här åren.

Låt mig vara tydlig: Regeringen tar frågorna om behandlingen av utlandsstationerad personal och möjliga oegentligheter vid EU-missioner på allra största allvar. Det var därför vi agerade så kraftfullt både för en upprättelse för Michael Rawlinson och för åtgärder på EU-nivå så att sådant här inte ska kunna hända igen.

Som jag har redogjort för tillsattes till följd av regeringens påtryckningar en utredning av ärendet och av den dåvarande insatschefens agerande. Utredningens huvudslutsats var tydlig: Ingen kritik kunde riktas mot Michael Rawlinson. Därefter utfärdades just den här upprättelsen och det här rekommendationsbrevet till Rawlinson.

Och som en följd av Sveriges påtryckningar och av den utredning som följde hindrades även en förlängning av insatschefens förordnande. Det här är mycket kraftfullt, och det är ett mycket tydligt agerande.

Som tidigare har nämnts har regeringen också agerat för att vi ska göra allt vi kan för att det inte ska upprepas. På svenskt initiativ har det upprättats ett nytt regelverk för disciplinärenden i EU:s civila krishanteringsinsatser. Det svenska engagemanget för EU:s insatser förblir långsiktigt och vilar bland annat på viktiga och uppskattade bidrag som enskilda svenskar står för i likhet med vad Michael Rawlinson gjorde på sin tid.

Tack för debatten, Pål Jonson!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.