Fallande intresse för lärarutbildningen

Fru talman! Ida Drougge har frågat utbildningsminister Gustav Fridolin vilka åtgärder han avser att vidta för att göra det mer attraktivt att vara lärare och vilka åtgärder han avser att vidta för att öka antalet sökande till lärarutbildningarna. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Lärarbrist är en högt prioriterad fråga för regeringen, och regeringen har sedan dag ett arbetat för att stärka läraryrket och för att få fler att vilja bli och förbli lärare.

Antalet behöriga förstahandssökande till utbildningar med inriktning mot pedagogik och lärarutbildning har under de senaste årens höstterminer legat på 20 000-21 000 personer. Att Universitets- och högskolerådets siffror inför vårterminen 2017 nu visar att antalet sökande till förskollärar- och grundlärarutbildningarna minskar är såklart bekymmersamt. Vi behöver fler studenter som söker sig till dessa utbildningar. Glädjande nog har antalet sökande ökat på andra lärarutbildningar. För ämneslärarutbildningarna är ökningen marginell, men för utbildningarna till specialpedagog är den hela 24 procent.

Regeringen genomför en utbyggnad av lärarutbildningarna för att möta den stora lärarbristen. För exempelvis grundlärarutbildningarna har det inneburit att ca 270 fler studenter kunnat antas till utbildningarna höstterminen 2017 jämfört med föregående år. Det är en ökning med 7 procent.

Det är också viktigt att nå dem som är mitt i yrkeslivet och som vill ställa om till läraryrket. Här satsar regeringen bland annat på fler platser på de kompletterande pedagogiska utbildningarna, så kallade KPU, och på en särskild KPU för dem som har en examen på forskarnivå. I budgetpropositionen för 2018 avsätter vi dessutom särskilda medel till projekt som ska skapa fler vägar in i lärar- och förskolläraryrkena. Vi satsar också på sommarkurser inom lärarutbildningarna, och regeringen har nyligen beslutat om en ny flexiblare ämneslärarutbildning för årskurs 7-9.

Lärarbristen måste också mötas med ökad attraktivitet i läraryrket. Fler måste vilja bli lärare, men fler verksamma lärare behöver också stanna kvar i skolan. Här ser vi nu positiva siffror. Kvarvaron ökar, och 40 procent fler lärare än 2014 återvänder nu till läraryrket. Regeringen har genom lärarlönelyftet bidragit till att över 65 000 lärare i genomsnitt fått ca 2 600 kronor mer i lön varje månad.

Sammantaget genomför regeringen många åtgärder för att komma till rätta med lärarbristen, och det arbetet kommer vi att fortsätta.

Då Ida Drougge, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Maria Stockhaus i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Jag får tacka å Ida Drougges vägnar för svaret. Ibland kan sjuka barn komma i vägen även för interpellationsdebatter i riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi är överens om att lärarbristen är en av de största utmaningarna vi har på skolområdet. Utbildningsutskottet var nyligen i Skottland. De talade om den stora lärarbrist de hade där. De saknade 500 lärare. Det skulle motsvara ungefär 1 500 i Sverige. Det kändes som att vi har rätt stora problem här.

Vad vi gör på systemnivå kan ha betydelse. Men i slutändan är det som sker i klassrummen det allra viktigaste. Vi behöver inte bara fler lärare utan också fler bra lärare. Att det nu är färre som söker till lärarutbildningen är ganska allvarligt.

Vi har från Alliansens och Moderaternas sida flera förslag för att få bättre kvalitet i lärarutbildningen, för det tror jag är en viktig del. Det handlar då inte bara om attraktionskraften i själva yrket utan om att lärarutbildningen i sig har en hög attraktivitet och anses vara en utbildning av hög kvalitet.

Vi vill undersöka möjligheterna till mer undervisningstid och hårdare antagningskrav, möjlighet att läsa snabbare och att man ska ha gemensamma regler för KPU. I dag skiftar det väldigt mycket mellan lärosätena, vilket gör att det är ganska svåröverskådligt för den enskilda personen. Dessutom finns det på vissa håll en bristande flexibilitet när det gäller att man till exempel saknar någon enstaka poäng i ett ämne.

En annan sak som är viktig dels för att lärarna ska vilja stanna kvar, dels för att människor ska vilja bli lärare är att man upplever att arbetsmiljön är bra. Tyvärr får vi ganska många rapporter om att så inte är fallet. Det senaste är metoo, där det kommer fram en hel del redogörelser av saker och ting som händer i skolan både mot lärare och mot elever.

Vi föreslår att man ska se över lagstiftningen för att se om det behövs fler åtgärder och inte minst bättre utbildning av lärarna så att de förstår vilka möjligheter de har att skapa ordning och reda i skolan.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att regeringens främsta åtgärd är just fler platser på den ordinarie lärarutbildningen. Dels innebär det att det tar lång tid innan vi får ut några lärare, dels är kritiken ganska massiv mot just detta. När man tar in fler lärarstudenter kommer poängen att sjunka, och det är ganska få sökande redan som det är. Det innebär att de som kommer in kommer att ha väldigt låga genomsnittspoäng från gymnasiet. Poängen i sig är inte problemet, utan problemet är att de inte är rustade med de kunskaper de behöver för att klara lärarutbildningen. I och med det ersättningssystem vi har i dag finns en risk för att man sänker kraven för att de här studenterna ska ta sig igenom utbildningen.

Jag är lite nyfiken på hur regeringen ser på kritiken, för den är ganska allvarlig. Den handlar just om att fler platser på lärarutbildningen inte leder till fler lärare, utan det leder bara till fler avhopp.

Fru talman! Tack så mycket, Maria Stockhaus, för att du tar denna viktiga interpellationsdebatt! Lärarbristen är, som jag sa, någonting som vi ärvde av alliansregeringen tillsammans med sjunkande kunskapsresultat i skolan.

Det är någonting vi har jobbat med. Vi räknar nu med att det kommer att vara 52 000 behöriga lärare som saknas till 2019, så det är en stor lärarbrist. Precis som Maria Stockhaus säger kommer inte allt att kunna åtgärdas med att vi utbildar unga människor till lärare. Men det är oerhört viktigt att vi gör det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Genomströmningen i lärarutbildningarna varierar stort, vilket vår tillsynsmyndighet UKÄ har visat. I förskollärarutbildningen har vi högre genomströmning än i andra professionsutbildningar på högskolan. Det är alltså fler som går igenom den. Inom grundlärarutbildningen är det ungefär på snittet.

Däremot har vi haft stora utmaningar med just ämneslärarutbildningen. Där finns en diskussion som är viktig att ta, för det är en lång och krävande lärarutbildning - tvärtemot vad många påstår om att det inte finns några krav. Där finns ett tydligt samband: Om man har låga betyg från gymnasiet är risken för avhopp betydligt högre.

Vi håller nu på med försöksverksamhet som handlar om lämplighetsbedömning till intaget. Den har visat sig vara lyckosam på de högskolor och universitet som har provat den just utifrån att man når de motiverade. Man når dem som verkligen vill till läraryrket och därmed också har den motivation som krävs för att klara en sådan lång och krävande utbildning som ämneslärarutbildningen är.

Det andra sorgebarnet har varit just ämneslärarutbildningen 7-9. Där har vi nu genomfört förändringar för att göra den mer attraktiv. Från och med höstterminen 2018 har våra högskolor och universitet möjlighet att pröva den. Det innebär att man läser färre ämnen; man behöver bara ha två ämnen. Däremot får man djupare kunskaper i dessa ämnen. Vi har också mer flexibilitet i ämneskombinationer. Svenska som andraspråk är ett av de ämnen som man ska kunna kombinera med alla andra ämnen. Det är bra eftersom vi har en stor brist på lärare i svenska som andraspråk.

Det är inte bara detta vi gör, precis som Maria Stockhaus säger. Vi gör också kvalitetsförstärkningar. I väntan på den stora nationella utvärdering av samtliga lärarutbildningar som ska genomföras under 2018 har vi tillfört 250 miljoner kronor om året till att öka lärartätheten på lärarutbildningen.

Vi genomför också ett projektarbete med att få övningsskolor och att stärka den praktiska delen av utbildningen ihop med den teoretiska delen. Det finns olika exempel på hur man jobbar med detta runt om på våra högskolor och universitet som jag råder er att verkligen ta del av. Detta är också någonting som finns i Skolkommissionens förslag om hur vi ska förbättra lärarutbildningen.

Till sist vill jag också säga att vi ser till att öka forskningsanknytningen i lärarutbildningen genom att avsätta pengar för nationella forskarskolor som ska ge fler disputerade vid lärarutbildningen. Att höja statusen för och kvaliteten i utbildningen är en väg. Men vi behöver också göra mer för att läraryrket ska vara attraktivt. Där är lönen, som är en av regeringens största satsningar med 3 miljarder om året, en viktig del som också har fått ett gott utfall, enligt Statskontorets rapport i dag.

Fru talman! Jag upplever inte riktigt att jag får svar på min fråga om den kritik som UKÄ framför. Det kan vara rimligt att man först försöker höja kvaliteten innan man öser på med massor av fler platser, vilket dessutom riskerar att leda till att vi egentligen inte får några fler lärare i slutändan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller fler vägar är det oerhört viktigt att vi hittar nya vägar till läraryrket. Det finns en ny väg till yrket, som Teach for Sweden står för. Det är ett intressant internationellt initiativ som jag säkert tror att ministern känner väl till. Teach for Sweden har hankat sig fram år från år med bidrag och utökat sin verksamhet. De två externa utvärderingar som har gjorts visar att det är ett framgångsrikt program. Man lyckas locka personer med hög kompetens inom sina ämnen till läraryrket som dessutom kommer ut i klassrummet på en gång och får utbildning under tiden.

Den enda kritiken gäller att det är rätt tufft. Under de två år som programmet varar är det tufft att hinna med allt som man ska. Detta är dock uppskattat på de skolor där det finns, och lärarna stannar kvar på skolan när de är klara med programmet. Jag fick just i veckan en rapport om två lärare som dessutom har gått in i skolledarroller. Det är fantastiskt, för det råder brist också på duktiga sådana.

Ett bekymmer för Teach for Sweden gäller anslagen. De letar också efter privata sponsorer, men de är fortfarande beroende av statligt stöd, och de har fortfarande inte fått besked om hur mycket pengar de får nästa år. Nu är det den 1 december, och enligt de uppgifter de har fått ska pengarna komma någon gång efter den 22 december. Teach for Sweden ska nu planera hela sin verksamhet inför nästa år. Vi har verkat för att dels sätta av mer pengar, dels se till att de får besked tidigare. Men där de står just nu riskerar de att inte kunna ta in de 75 som de hade tänkt sig i sommar. Det är 25 färre än vad som var meningen. Det kan tyckas vara lite, men det är 25 lärare som står i klassrummet från dag ett. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Teach for Sweden inte har kunnat få besked.

Jag skulle vilja lyfta fram en annan sak som jag tror mycket på, inte minst för att jag tror att den utredare som är ansvarig för detta har den kompetens som behövs för att göra något riktigt bra av det. Det handlar om professionsprogrammet. Det var väldigt mycket som regeringen slängde in i Skolkommissionen. En hel del av de förslag som den har kommit med är bra. Men ambitionen var att detta skulle tas som en helhet, vilket inte blir fallet eftersom det handlar om tio nya utredningar. Professionsprogrammet är någonting som kommer att höja läraryrkets status och ge tydliga karriärvägar. Det kommer att kunna kopplas till förstelärarprogrammet och karriärtjänstprogrammet som Alliansen införde, och som också har varit en framgångsrik reform.

Detta visste vi redan när OECD kom med sin rapport. Jag har oerhört svårt att förstå att man väljer att slänga in detta i Skolkommissionen. Utredningen hade i stället kunnat vara kvar och programmet infört redan tidigare eftersom vi visste att det behövdes. Nu får vi i stället vänta på någonting som jag tror kommer att få avgörande betydelse för läraryrkets attraktivitet.

Jag har alltså lite svårt att förstå varför man väljer att slänga in så oerhört mycket i Skolkommissionen, och dessutom visar det sig nu att det är oerhört få delar av detta som kommer att få någon som helst effekt ute i skolorna under denna mandatperiod.

Fru talman! Jag är av övertygelsen, Maria Stockhaus, att om man är i en sådan allvarlig situation som vi är med stor lärarbrist är inte vägen framåt att minska antalet platser i lärarutbildningen. Däremot måste vi öka genomströmningen. Det är de åtgärderna som jag har redovisat, men vi håller naturligtvis på att titta på fler åtgärder. Det måste vara möjligt att göra flera saker samtidigt om vi ska se till att nå målet om att alla barn och elever kan möta en kompetent och behörig lärare oavsett var i landet de bor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet att Liberalerna anser att man ska minska på antalet lärosäten som ger lärarutbildning, vid sidan av att minska antalet platser. Vi vet också av de undersökningar vi har gjort att där lärare utbildar sig tenderar de att stanna kvar och söka jobb därför att det är där de gör sin verksamhetsförlagda del av utbildningen. Att undandra lärarutbildningen från flera orter i Sverige tror jag inte är vägen framåt. Tvärtom behöver vi se till att vi utbildar fler, men vi måste också öka genomströmningen. Jag har som sagt redovisat de åtgärder som vi vidtar, men vi kommer nog att se att vi behöver göra än mer.

När det gäller professionsprogrammet delar jag synen att det här är ett av de viktiga nästa steg som vi måste få fram. Även här är det oerhört viktigt att just professionen har ett stort inflytande på hur utformningen av de här professionsprogrammen blir.

Fördelen, som jag tror att Moderaterna har svårt att se, med Skolkommissionen är att där samlades skolans aktörer med forskningen. Man kompromissade och blev överens. Det ger en otrolig långsiktighet och stabilitet som är precis vad skolan behöver nu för att fortsätta den positiva utveckling som vi har haft av kunskapsresultaten men också för att möta den bristande likvärdighet som vi har i skolan och för att fortsätta att stärka såväl läraryrket som lärarutbildningen.

Jag tycker att det känns skönt och tryggt att ha den här breda överenskommelsen som Skolkommissionen innebär i botten och att man nu går vidare med förslag kring just professionsprogram som gör att vi kan få en ännu starkare utvecklingsmöjlighet för våra lärare. Det kommer att bidra till att öka attraktiviteten.

När det gäller fler vägar in jobbar vi, precis som jag redovisade i mitt svar, med KPU och med Teach for Sweden. Jag delar Maria Stockhaus bild av att det här är ett väldigt framgångsrikt program som gör att vi får lärare inom så kallade bristämnen men också lärare som kan jobba med ett starkt ledarskap i de av våra skolor som har de allra största behoven. Det gör verkligen skillnad.

Jag hoppas att vi ska kunna lämna besked så snart som möjligt om den fortsatta finansieringen kring det här och att vi fortsätter att utveckla lärarutbildningen, både den korta och långa, till att ge en ännu bättre förberedelse för det yrke som man sedan ska ha. Där tror jag att kopplingen till just övningsskolor och den verksamhetsförlagda delen av utbildningen behöver bli ännu starkare.

Fler vägar in är också, som sagt, svaret på hur vi ska möta lärarbristen. Det är inte bara unga studenter som ska utbildas, utan vi ska också möjliggöra för fler att kunna ställa om till att bli lärare - vi ser att sökintresset för KPU är stort - och se till att de lärare vi har som är yrkesverksamma men som saknar behörighet på ett eller flera ställen kan komplettera det. Då behöver vi jobba tillsammans med arbetsgivarna.

Fru talman! Vi pratar om att vi behöver fler lärare, och det gör vi för att vi har en stor lärarbrist. Men vi är inte betjänta av att få fler lärare som inte är kompetenta och inte har tillräckligt bra grund att stå på för att vara bra lärare. När det gäller likvärdighet kan det vara väldigt stora skillnader mellan klassrummen på en och samma skola beroende på vilken lärare du får. Vi måste höja kvaliteten på lärarutbildningen och se till att vi har lärare som är väl förberedda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser också fram emot den här utvärderingen, men det finns rätt många saker som vi vet redan nu att studenter och de som tar emot nyexaminerade lärare säger är stora brister.

Statsrådet säger att Liberalerna tycker att vi ska koncentrera lärarutbildningen. Det är ju inte Liberalernas påhitt, utan det var OECD tydliga med när de var här. De var ute på lärosätena som erbjuder lärarutbildningen och sa att i ett sådant litet land som Sverige är det inte rimligt att ha 28 lärosäten som erbjuder lärarutbildningen, för det går inte att upprätthålla kvaliteten på 28 platser. De rekommenderade att det ska vara en plats. Jag har förståelse för att det av regionala skäl inte är rimligt, men vi behöver koncentrera utbildningen och se till att vi får hög kvalitet och hitta andra vägar i stället för att öka till massor av nya platser där vi vet att det finns tveksamheter kring kvaliteten. Vi riskerar att få in studenter som inte har tillräckligt hög nivå på sina förkunskaper, och då riskerar vi att urholka lärarutbildningen ännu mer och det rykte som den har. Då är vi inne i en negativ spiral i stället för i den positiva spiral som vi behöver vara i.

Jag är fortfarande oerhört kritisk till Skolkommissionen. Om man hade velat ha en bred sammansättning där skulle man ha sett till att huvudmännen fick vara med som representanter också, vilket man inte såg till. Då hade man kanske fått ett ännu bredare ställningstagande. Den stora kritiken är att vi behöver fler lärare nu, men den här kommissionen kommer inte med några förslag som leder till någonting alls under den här mandatperioden.

Fru talman! Tack än en gång, Maria Stockhaus, för en mycket viktig debatt och diskussion om hur vi ska möta en av skolans allra största utmaningar, det vill säga lärarbristen! Jag vidhåller att jag är djupt bekymrad över beskedet om att antalet platser på lärarutbildningen med en ny regering kommer att minska, liksom antalet platser som vi ska bedriva lärarutbildning på.

Jag skulle gärna vilja att man gav besked till väljarna om vilka universitet det är som ska förlora rätten att bedriva lärarutbildning och på vilka grunder detta sker om man inte ska invänta den stora nationella utvärderingen innan man fattar dessa beslut. Det kommer inte att bidra till att vi löser problemet med lärarbristen på vare sig kort eller lång sikt.

Ska vi göra det här på kort sikt innebär det fler vägar in när det gäller att låta fler ställa om till att bli lärare. Det finns många goda exempel, men det handlar också om att ge de yrkesverksamma lärare som i dag saknar behörighet möjlighet och rätt att läsa in sin behörighet.

På längre sikt handlar det självklart om att vi också behöver utbilda människor på våra lärarutbildningar. Självklart ska den utbildningen ge en bra grund för att bli lärare men också att kunna utvecklas i sin yrkesroll - vi är helt överens om det - och därför behöver vi bra professionsprogram och bra möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sist men inte minst behöver vi också se till att lärare ska kunna vara lärare och inte diversearbetare. Där har regeringens prioriteringar av välfärdsmiljarder i stället för skattesänkningar inneburit att vi har kunnat anställa många fler så att lärare kan fokusera på det som de är utbildade för, det vill säga undervisning och att förbättra undervisningen.

Överläggningen var härmed avslutad.