Extratjänster

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig hur jag kan förtydliga intentionen med åtgärden extratjänster, om jag har gjort någon mer ingående analys av de samhällsekonomiska vinsterna och andra fördelar med extratjänsterna i relation till kostnaden för åtgärden, och hur jag i så fall ser på åtgärdens resultat och betydelse hittills, samt om jag avser att vidta några förändringar av insatsen extratjänster inför 2021 för att öka andelen som lämnar åtgärden och går till en icke-subventionerad anställning.

Arbete är den viktigaste förutsättningen för egen försörjning och etablering i samhället. Forskning visar att subventionerade anställningar är effektiva insatser för att få personer med svagare förankring på arbetsmarknaden i arbete. Andelen som får ett arbete efter avslutad insats varierar mellan olika subventionerade anställningar. Detta beror bland annat på målgruppen för stöden, arbetsgivarna som får stödet och hur Arbetsförmedlingen arbetar med stöden. Extratjänster riktar sig till dem som står längst ifrån arbetsmarknaden och som därmed bedöms ha störst behov av en subvention. För den som har en extratjänst kan möjligheten att få ett arbete öka direkt eller successivt i möjlig kombination med andra subventionerade anställningar eller insatser.

Sysselsättningsgraden för utrikes födda kvinnor är högre i Sverige än genomsnittet inom EU, men nivån är fortfarande för låg. Regeringen anser att arbetsmarknadspolitiken ska bidra till jämställdhet och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad. Extratjänster har bidragit till en jämnare könsfördelning i de subventionerade anställningarna. Extratjänster kan skapa arbetstillfällen och kan öka chansen till arbete, inte minst för utrikes födda kvinnor som är en grupp som har särskilt svag ställning på arbetsmarknaden. Extratjänster fungerar också som en väg in i viktiga välfärdsyrken där det i dag råder brist på arbetskraft. En följd av att en individ får en subventionerad anställning i syfte att stärka sin ställning på arbetsmarknaden är att individens eventuella behov av ekonomiskt bistånd från kommunen minskar.

Som arbetsmarknadsminister kommenterar jag inte tillämpningen av regelverk eller myndigheters agerande i enskilda fall. Det är en fråga för myndigheter och domstolar. Myndigheterna är fristående från regeringen och bedriver sin verksamhet självständigt.

Antalet långtidsarbetslösa har ökat, vilket medför ett behov av insatser för dem som har varit utan arbete under en lång tid eller för nyanlända som saknar förutsättningarna att få arbete utan omfattande stöd. Extratjänster fyller ett sådant syfte. Dessa insatser ska riktas till dem som står längst ifrån arbetsmarknaden och ha samhällsekonomiskt rimliga volymer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Denna interpellation handlar om en av regeringens, och kanske en av Sveriges, mest misslyckade arbetsmarknadspolitiska åtgärder, nämligen extratjänster.

Vi kan påminna den som tittar på denna interpellationsdebatt om vad extratjänster är. Det är 100 procent subventionerade anställningar, primärt riktade mot offentlig sektor. En ersättning utgår med 20 000 kronor i månaden. Hur många var det, enligt riksdagens utredningstjänst, som 2016-2019 övergick från en extratjänst till en osubventionerad anställning? Jo, det var ungefär 6 procent. 94 procent gjorde det inte.

Kostnaden - den har en professor räknat ut och redovisat på Svenska Dagbladets debattsida - blir 7 miljoner kronor per jobb. Den blir alltså 7 miljoner kronor per jobb. Det är ett fundamentalt misslyckande, om det är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Men det kan ju finnas andra syften med åtgärden. Statsrådet antyder i sitt svar att personerna går från ett försörjningsstöd till en statlig kostnad. Det är klart att det är ett annat syfte.

Så säger man hemma i min valkrets, i Gävleborg. Partikollegan till arbetsmarknadsministern hymlade inte i en kommunfullmäktigedebatt. I en debatt som jag och kommunstyrelsens ordförande hade sa hon rent ut: Ja, men om vi inte hade extratjänster skulle ju kostnaden öka med 30 miljoner kronor per år i försörjningsstöd, Lars Beckman.

Jag tycker inte att man ska ha pysselsättningsåtgärder där syftet är att flytta folk från försörjningsstöd. Jag tycker naturligtvis att arbetsmarknadspolitiska åtgärder ska vara just arbetsmarknadspolitiska åtgärder, det vill säga man måste bedriva en verksamhet som innebär att folk kommer i jobb.

Fru talman! Man kan spekulera om varför extratjänster funkar så dåligt. Jag har en teori. Sandvikens kommun har 450 personer i extratjänster. Man har naturligtvis inte budgeterat för 450 personer extra i kommunal tjänst. När extratjänsterna tar slut, oavsett om de är i äldreomsorgen, i förskolan eller någon annanstans, upphör anställningen.

Man hade kunnat använda dessa miljarders miljarders miljarder - vi vet att extratjänsterna fram till 2023 kommer att kosta ungefär 10 miljarder - på annat sätt. I år har man ökat anslaget med en halv miljard. Man skulle naturligtvis ha använt det på ett alternativt sätt.

Hemma i min valkrets hade man något som hette Gästrikelärling. Personer som stod ganska långt från arbetsmarknaden fick vara ute hos små privata företag. De fick visa vad de kunde. De kanske till och med lärde sig svenska på jobbet. Där var det motsatt effekt. Där var det ungefär 90 procent. Jag tror till och med att det var 95 procent där det var som bäst. Dessa personer fick komma ut på en arbetsplats. De fick visa vad de kunde, och de fick jobb.

Regeringen har en åtgärd där 94 procent inte går vidare till jobb. Då hade man ju önskat att regeringen skulle fundera över det: Detta funkar inte som vi tänkt.

Om det är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd skulle man kanske skruva om systemen och göra ett betydligt effektivare system. Jag är inte emot subventionerade anställningar, tvärtom. Jag tror att det kan vara väldigt bra att få visa framfötterna. Men uppenbarligen funkar inte extratjänster gentemot offentlig sektor, för personerna får inte jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har ställt frågan, och jag skulle gärna vilja ha ett svar: Kan ministern förtydliga intentionen med åtgärden extratjänster, och vilka samhällsekonomiska vinster och fördelar ser statsrådet med åtgärden extratjänster? Det undrar jag, eftersom 94 procent inte går vidare till ett osubventionerat jobb.

Fru talman! Tack, Lars Beckman, för interpellationen! Först av allt tror jag att det är viktigt att vi konstaterar att coronapandemin kommer att påverka den svenska arbetsmarknaden under lång tid och flera år framöver.

Vi ser att tiden i arbetslöshet blir längre för allt fler människor. I detta läge måste vi göra allt som står i vår makt för att se till att långtidsarbetslösheten inte biter sig fast på höga nivåer. Arbetslöshet är inte bara ett problem för den som blir av med jobbet, utan det är någonting som angår hela samhället. Om vi tillåter långtidsarbetslösheten att bita sig fast riskerar vi både ökat socialt utanförskap och en försvagning av vår gemensamma välfärd.

I budgetpropositionen för 2021 har regeringen därför presenterat kraftfulla åtgärder för att den som blir arbetslös ska få möjlighet till utbildning och omställning och vid behov få stöd att hitta ett nytt arbete. Med budgeten kommer omfattande satsningar för jobb och omställning. Regeringen har presenterat sammanlagt 11 miljarder kronor för nästa år till åtgärder för ekonomisk trygghet, stärkt kompetens och förbättrade jobbchanser. Av dessa tillförs 500 miljoner till introduktionsjobb och extratjänster för att skapa fler arbetstillfällen för nyanlända och långtidsarbetslösa som kan stärka deras ställning på arbetsmarknaden.

Extratjänsterna riktar sig till dem som står allra längst från arbetsmarknaden och som därmed bedöms ha allra störst behov av en subvention. Detta ökar chansen till arbete för personer som har en särskilt svag ställning på arbetsmarknaden. Denna typ av insatser är särskilt viktig nu i en tid då arbetslösheten och långtidsarbetslösheten ökar.

Fru talman! Låt oss repetera igen. Mellan 2016 och 2019 hade vi ingen pandemi. Enligt riksdagens utredningstjänst är det alltså 6 procent som går till osubventionerad anställning efter 90 dagar. Kostnaden för att skapa dessa jobb är alltså 7 miljoner kronor per jobb. Det är inga småpengar, fru talman, utan vi pratar om 10 miljarder som regeringen tänker använda till extratjänster. Och man tillför en halv miljard till, precis som statsrådet sa.

Om man har en så misslyckad reform eller aktivitet vore det rimligt att utvärdera den. Det vore rimligt att överväga den om man inte får det resultat man vill ha - om det inte är så att syftet är att flytta kostnaderna för försörjningsstöd till staten, men då kan man fortfarande ifrågasätta om det är en lämplig åtgärd.

Det allvarligaste är inte kostnaden för skattebetalarna, utan det är att individen blir inlåst i ett system och slutar söka jobb. Jag har mött personer som har extratjänster, och jag är helt säker på de gör en värdefull insats och tycker att de gör det. Det är en väldigt sjyst ersättning att få 20 000 i månaden, men problemet, till exempel i Sandvikens fall, är att man inte har budgeterat för 450 personer till. Om det vore så att Sandvikens kommun hade behov av 450 anställda till kräver jag att Sandvikens kommun ska budgetera för det och anställa personerna på riktiga jobb, osubventionerade anställningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nästa problem i detta är att det blir en spridningseffekt. Vi ser i Malmö att man säger upp privata entreprenörer och att man tänker sätta personer som har extratjänster att utföra det jobbet i stället. Vi kan se samma sak i Ockelbo, där det hände nyligen. Man säger upp den privata entreprenören som står för markskötsel och parkskötsel i Ockelbo och tänker sannolikt ersätta det med extratjänster. Det blir direkta undanträngningseffekter av friska, välmående företag som ersätts av denna åtgärd, som tyvärr har väldigt liten effekt.

Man borde kanske tänka nytt och annorlunda. Jag vill repetera och säga att jag alltså inte är emot subventionerade anställningar. Jag tycker att det är en utmärkt åtgärd för att folk ska få visa vad de kan, men då kanske man skulle ställa om hela systemet och rikta sig till de små och medelstora företag som faktiskt kan anställa och budgetera.

Jag skulle vilja ställa en fråga till arbetsmarknadsministern. Givet att vi, precis som ministern sa, har en pandemi och riskerar massarbetslöshet är det viktigt att man om man använder 10 ½ miljard har åtgärder som verkligen ger effekt och som gör att Lars Beckman, om han har en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, har en chans att få ett jobb på den arbetsplats där han är. Jag tror inte att vare sig jag eller statsrådet tror att Sandviken kan budgetera för att 450 personer ska få en fast anställning i Sandvikens kommun. Då har individen slösat bort tiden på en extratjänst i stället för att ha möjlighet att få ett jobb som är en osubventionerad anställning.

Min fråga kvarstår: Givet det väldigt låga utfallet av personer som går till osubventionerade anställningar, vilken samhällsekonomisk analys har ministern gjort? Eller är ministern nöjd med ett utfall på 6 procent? Det blir konsekvensen av att man inte gör något: Man är nöjd med att använda 10 miljarder för få 6 procent som går till osubventionerade anställningar och där varje osubventionerad anställning kostar 7 miljoner. Är det en rimlig användning av pengarna?

Fru talman! Vi har ett antal olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som man kan säga är skräddarsydda för olika målgrupper. Om vi har en arbetsmarknadspolitisk insats som riktar sig till dem som står allra längst ifrån arbetsmarknaden är det klart att det inte är konstigt att resultatet, när man räknar övergången direkt till annat arbete, är lägre än för till exempel arbetsmarknadsutbildningar där arbetsgivare och fackföreningar samverkar när det gäller specifika bristyrken där man har brist på arbetskraft och behöver anställa direkt.

Chefen för arbetsmarknadssektionen på Sveriges Kommuner och Regioner, Roy Melchert, säger att det finns många fördelar med extratjänsterna både för kommunerna och för de enskilda individerna: "För personer som står långt från arbetsmarknaden - inte minst utrikesfödda kvinnor - har extratjänsterna varit ett bra sätt att få in en fot i arbetslivet. Och för kommunerna har det varit ett led i den strategiska kompetensförsörjningen, en möjlighet att få in folk i vård och omsorg."

Självfallet är jag inte nöjd. Jag vill se till att människor får ett stöd och snabbt kommer i utbildning eller arbete. Det är därför det arbete som regeringen bedriver för att reformera Arbetsförmedlingen och utveckla arbetsmarknadspolitiken är så viktigt. Jag ser att allt fler inser möjligheterna med extratjänster. Det finns partivänner till Lars Beckman som hyllar extratjänsterna och som ser att man, genom att ge möjlighet för exempelvis en utrikes född kvinna att kliva in på arbetsmarknaden och sedan fylla på med en utbildning till exempelvis vårdbiträde, kan skapa jobb och lösa en del arbetskraftsbrister som finns i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! För regeringen är det självklart att kvinnor och män ska ha lika villkor och förutsättningar för delaktighet och etablering i arbetslivet och i samhällslivet. Arbetsförmedlingen har ett viktigt uppdrag här att få både kvinnor och män i arbete och att bidra till de jämställdhetspolitiska målen. I december 2020 hade 10 983 personer en extratjänst. 63 procent var kvinnor, att jämföra med 39 procent för introduktionsjobb och 33 procent för nystartsjobb. Extratjänster bidrar alltså till en jämnare könsfördelning i de subventionerade anställningarna.

För personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, inte minst utrikes födda kvinnor, är extratjänster ett bra sätt att få in en fot i arbetslivet.

Fru talman! Jag är förvånad över statsrådets syn på en åtgärd vars syfte misslyckats till 94 procent. Jag delar däremot statsrådets uppfattning att det finns kommunpolitiker som är väldigt nöjda, till exempel statsrådets partivän i Gävle, som inte hymlar utan säger att extratjänster handlar om att flytta bort folk från försörjningsstödet. Det beror naturligtvis på att staten har tagit en springnota, att vi har haft många utrikes födda som har kommit till Sverige på kort tid och inte har etablerat sig på arbetsmarknaden och att man då måste försöka lösa ekonomin i kommunen på något sätt. Det är naturligtvis därför som Sandviken har 450 personer i extratjänster, och det är därför som Gävle har byggt ut extratjänsterna kraftigt.

Problemet för individen, fru talman, är att varje dag på en extratjänst är en förlorad dag om syftet är att få ett jobb. Om man hade varit på Nisses plåtslageri och fått visa upp vad man kan hade man haft en chans att få ett jobb, men Sandvikens kommun har naturligtvis inte budgeterat för att öka antalet anställda med 450 personer till. Det är därför extratjänster inte fungerar - man får ju inte stanna kvar på jobbet när åtgärden avslutas.

Det är som sagt ett stort antal kommunalråd som försöker få sin ekonomi att gå ihop, och då är de naturligtvis nöjda med att staten tar över kostnaden. Men i samma sekund som subventionen upphör kommer personen sannolikt tillbaka till försörjningsstödet. Det är dåligt för individen, och det är dåligt för samhället. Vi är ju alla skattebetalare, oavsett om det är kommun eller stat som betalar.

Min fråga till statsrådet är återigen: Avser statsrådet att försöka förändra och förbättra åtgärden extratjänster, där 10 ½ miljard används, för att försöka få en åtgärd som leder till fler osubventionerade anställningar efter avslutad åtgärd?

Fru talman! Att få möjlighet till en extratjänst ger för väldigt många, inte minst utrikes födda kvinnor, en arbetslivserfarenhet i Sverige och den första raden på cv:t. En extratjänst kan på det sättet också vara viktigt för att de ska kunna kliva in i en utbildning eller på sikt få ett arbete, antingen direkt eller successivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

År 2021 satsar regeringen 500 miljoner kronor på introduktionsjobb och extratjänster för nyanlända och långtidsarbetslösa för att stärka deras ställning på arbetsmarknaden. Detta är bara ett av väldigt många verktyg som Arbetsförmedlingen har i sin verktygslåda.

Vi lägger fram en historiskt kraftfull budget med satsningar på över 100 miljarder kronor. Sammantaget beräknas budgeten, med bland annat investeringar i klimatomställning och välfärd, skapa runt 75 000 nya jobb. Budgeten handlar inte bara om dessa 500 miljoner kronor till introduktionsjobb och extratjänster, som jag nämnde. Här ligger också förstärkningar på a-kassan som förlängs till 2022, så att fler omfattas av en ekonomisk trygghet. Här ligger 1 miljard kronor till Arbetsförmedlingen för att hantera fler arbetslösa och för att säkerställa lokal närvaro i hela landet. Här ligger 1 miljard kronor till matchningstjänster, så att den som behöver få stöd för att hitta ett jobb eller börja studera får rätt stöd. Och här ligger också bland annat 772 miljoner kronor till arbetsmarknadsutbildningar för att stärka arbetssökande genom yrkesutbildningar och för att lösa problemen med bristyrken.

Mer behöver säkerligen göras, och jag utesluter inte fler insatser. Vi ska komma ihåg att vi just nu har den allvarligaste krisen på svensk arbetsmarknad i modern tid. Då behöver vi som är ansvariga politiker se till att göra vårt yttersta för att ge människor rätt stöd.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.