Eventuell plan för översyn av könstillhörighetslagen

Fru talman! Ulrika Westerlund har frågat socialministern om han avser att ta initiativ till en översyn av lagstiftningen med syftet att det ska bli svårare att byta juridiskt kön. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Den 17 april 2024 röstade riksdagen ja till socialutskottets förslag till förbättrade möjligheter att ändra kön. Förslaget som låg till grund för riksdagens beslut var ett så kallat utskottsinitiativ. Det innebär att det är ett utskott i riksdagen som har tagit initiativ till det och att det inte grundar sig i en proposition från regeringen eller motioner från ledamöterna, vilket annars är det vanliga. Lagarna började gälla den 1 juli 2025.

Riksdagen riktade också fyra tillkännagivanden till regeringen om behovet av föreskrifter, nationellt kunskapsstöd, förebyggande av brottsligt agerande och uppföljning av tillämpningen. Regeringen har tillgodosett samtliga tillkännagivanden.

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys ska under 2025–2029 följa upp tillämpningen av den nya lagen (2024:238) om fastställande av kön i vissa fall och utvärdera effekterna av lagen. Regeringen kommer att följa arbetet noga.

Regeringen kommer under innevarande mandatperiod inte att ta initiativ till en översyn av lagstiftningen med syftet att det ska bli svårare att byta juridiskt kön.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Det var en korrekt återgivning av det som ledde fram till att Sverige nu, efter cirka 15–20 års arbete med olika utredningar, äntligen har en uppdaterad könstillhörighetslag.

Utöver den redogörelsen svarar ministern att regeringen inte under den här mandatperioden kommer att ta initiativ till en översyn av lagstiftningen. Det var inte det som var min fråga eftersom jag frågade om ministern eller någon annan kristdemokratisk minister kommer att ta initiativ till en översyn av könstillhörighetslagen över huvud taget med anledning av det som Kristdemokraternas partiledare och Sveriges vice statsminister sa på partiets riksting – alltså över huvud taget, för det som sades på rikstinget kan verkligen tolkas som en sådan utfästelse.

Vice statsministern är inte heller den enda kristdemokrat som har lyft idén om att könstillhörighetslagen ska rivas upp. Det har också andra ledamöter från partiet gjort, bland annat i motioner till riksdagen. Jag anser att uttalanden från representanter för ett av regeringspartierna måste tas på allvar.

Därför vill jag fråga vad detta att riva upp lagen innebär från ministerns perspektiv. Ska vi inte ha någon könstillhörighetslag? Eller ska lagen återgå till det skick som den var i före den senaste revideringen, alltså den som vi nu genomförde och som trädde i kraft i somras? Eller ska den bli så som den var innan de moderna förändringarna genomfördes med start 2012–2013, då vi bland annat tog bort tvångssteriliseringar?

Jag vill bara ge en liten historiebeskrivning. År 1972 – det är samma år som jag föddes, så det är ganska länge sedan – blev Sverige det första landet i världen att lagstifta om möjligheten att ändra juridiskt kön. I 53 år har det alltså varit möjligt att ha ett annat juridiskt kön än det som registrerades vid födseln.

Från början speglade den nya lagen den tid som den tillkom i. Den innehöll en mängd olika kränkande krav, till exempel krav på tvångssterilisering och krav på att inte vara gift. Sedan har lagen gradvis förändrats.

Den största förändringen, tycker jag fortfarande, gjordes av rättsväsendet. I december 2012 konstaterade kammarrätten i Stockholm att tvångssteriliseringarna stred mot Europakonventionen och grundlagen. I februari 2013 skulle de ha upphört till följd av det här domslutet, men minst en person blev tvångssteriliserad efter februari 2013. Ur lagen försvann de den 1 juli 2013.

Efter det att den svenska lagen infördes 1972 är det väldigt många andra länder som har infört lagar som ger samma möjligheter att ändra juridiskt kön, med olika krav. Några av lagarna har samma sorts kränkande krav som den svenska lagen hade från början medan andra, som har tillkommit senare, har andra utgångspunkter och utgår från individens rätt att få sin könsidentitet juridiskt erkänd snarare än från statens rätt att ställa villkor för att ge människor denna möjlighet.

Först i världen med en könstillhörighetslag som utgår från så kallat självbestämmande, som Sverige fortfarande inte har men flera andra länder har, var Argentina 2012. Först i Europa blev Malta 2015. Nu är läget att alla nordiska länder utom Sverige har en sådan lag med självbestämmande som grund.

Trots att den här lagen och möjligheten att ändra juridiskt kön alltså har funnits i 53 år sprids det fortfarande en mängd påståenden om vad den här lagen innebär som inte överensstämmer med verkligheten. Jag anser att Kristdemokraternas partiledare, vice statsministern, tyvärr bidrog till det här i sitt tal på ert partis riksting. Därför vill jag upprepa några av de frågor som jag ställde här. Vad betyder riva upp? Ska den här lagen inte finnas, eller ska den återgå till något tidigare stadium?

Vice statsministern påstod också att den senaste förändringen av lagen, som ministern svarade om här nu, skulle leda till ”könlöshet” eftersom biologiska män nu kan omregistrera sig som kvinnor. Det undrar jag också vad det betyder. På vilket sätt skulle den här förändringen av lagen skapa en helt ny situation jämfört med den som har gällt sedan 1972?

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att debattera den här frågan, för likt Ulrika Westerlund blev jag väldigt fundersam över vad Kristdemokraternas politik är när det gäller människors möjlighet att byta juridiskt kön efter att Ebba Busch höll sitt linjetal på Kristdemokraternas landsdagar.

När vi blickar bakåt, inte så långt som Ulrika Westerlund men till 2022, ser vi att Ebba Busch och Kristdemokraterna var för att genomföra förändringar i dåvarande könstillhörighetslag – detta framför allt i relation till bemötandet i vården för just transpersoner.

Under första halvan av den här mandatperioden sa den tidigare sjukvårdsministern Acko Ankarberg Johansson återkommande att regeringen arbetar fram en ny könstillhörighetslag. Sedan blev det klart för alla att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna blockerade möjligheten för regeringen att presentera en sådan proposition.

I debatten som ägde rum här i kammaren om en ny könstillhörighetslag uppvisades en sällan skådad okunskap med motbjudande argument. Från Sverigedemokraterna framfördes argument som jämförde transpersoner med djur och utklädnad. Från Kristdemokraterna uppvisades en ganska stor okunskap när det gällde vilken lag vi faktiskt diskuterade. Det var väldigt många ledamöter som tyckte att vi skulle utreda frågan vidare, trots att det här kanske är den fråga som har utretts mest i Sverige.

Det verkar också vara så, av Ebba Buschs linjetal att döma, att Kristdemokraterna inte bara har släppt frågan om vilken ålder som ska omfattas av ändring av juridiskt kön utan också helt underkänner könsidentitet som entitet i samhället. Ebba Busch menar ju att könstillhörighetslagen har någon form av normlöshet som är fel och att lagen inte handlar om biologi utan om ideologi.

För mig blir det här väldigt märkligt, fru talman. Ett sådant uttalande måste jag ändå säga är oerhört, för det innebär i praktiken att Kristdemokraterna och vice statsministern i Sverige helt förnekar att könsidentitet existerar och därmed menar att transpersoner i realiteten inte heller existerar. Lagen är ju inte normlös om man erkänner könsidentitet. Då har den väldigt tydliga ramar. Individens upplevelse och självkänsla väger tungt inom ett juridiskt reglerat system för att kunna byta juridiskt kön.

Det är väldigt svårt att förstå vad Kristdemokraterna menar. Jag skulle vilja ha svar från Elisabet Lann, som är representant här för Kristdemokraterna, om det är så att man erkänner könsidentitet och vad man då menar med att lagen har en normlöshet och inte handlar om biologi utan bara om ideologi.

Sjukvårdsministern och Kristdemokraterna måste inse hur situationen har blivit för landets transpersoner efter debatterna och turerna kring en ny könstillhörighetslag. Efter att ha blivit jämförd med djur i riksdagens kammare känner man sig nog inte jättetrygg i samhället. Vi vet att transpersoner är överrepresenterade i suicidtalen. Vi vet att de är särskilt utsatta för hat och hot i samhället. Vi vet också att köerna till just transvården är orimligt långa.

Jag skulle vilja veta vad statsrådets bild är. Förnekar Kristdemokraterna människors självupplevelse av kön? Och vilka konkreta åtgärder kan hon lägga fram för att förbättra situationen för Sveriges transpersoner?

Fru talman! Man kan naturligtvis diskutera vården av könsdysfori generellt. Det finns mycket här att diskutera.

Jag är inte här i dag för att företräda mitt parti och mitt partis ståndpunkter, utan jag företräder regeringen. Regeringen fattar beslut kollektivt.

Som jag antar att ledamöterna känner till, fru talman, hanterades den här frågan på ett ovanligt sätt genom att det inte lades fram en proposition utan ett utskottsinitiativ. Efter beslut i riksdagen har regeringen att följa riksdagens beslut. Svaret på frågan är alltså att regeringen, eller jag som minister, inte kommer att initiera en översyn av lagstiftningen som ska syfta till att göra det svårare att byta juridiskt kön. Som är väl känt driver olika partier olika frågor inför val, och hur majoriteten i den här riksdagen ser ut efter nästa val vet inte jag eller någon annan här nu. Men svaret ligger fast: Vi kommer inte att initiera en sådan översyn under den här mandatperioden.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag har några fler frågor, men innan jag kommer till dem vill jag fortsätta att beskriva några av orsakerna till att hbtqi-organisationer har drivit på för den här förändringen.

Att leva med ett juridiskt kön som inte matchar könsidentiteten eller könsuttrycket skapar stora problem i vardagen för transpersoner. Innan denna senaste förändring av lagen genomfördes – den som Ebba Busch pratade om på Kristdemokraternas riksting – kunde det ta många år innan en förändring av det juridiska könet kunde genomföras. Detta skedde då efter mångårig kontakt med vården, där läkare lade ned massor av tid på att dokumentera information som enbart skulle användas för ansökan om ändring av juridiskt kön. Det hade alltså inte med den könsbekräftande vården att göra.

Detta skapade limbo för den enskilda personen och sög ut resurser ur vården på ett helt onödigt sätt. Vi vill ju att läkare ska lägga tid på att utreda om en person som söker könsbekräftande vård kommer att må bättre av att få tillgång till denna vård och inte på att dokumentera diverse saker för att en ansökan om juridiskt kön ska kunna göras längre fram. I praktiken krävdes det en tvåårig kontakt med vården för att uppfylla kraven på denna typ av dokumentation.

Om du lever ditt liv med ett juridiskt kön som inte matchar könsuttrycket riskerar du att möta ganska många hinder i vardagen. Om du till exempel uppfattas som man av alla runt omkring dig men har ett kvinnligt personnummer är det till exempel hög sannolikhet att myndighetspersoner tror att du har ett falsklegg och att de inte kan förstå att det är ditt legg. Du kan också tvingas till integritetskränkande förklaringar om hur det kan komma sig att du har det här legget och att det är ditt.

Det här var ingenting som framgick när vice statsministern i sitt tal på ert riksting framförde att förändringen av lagen hade genomförts eftersom vilsna PK-politiker hade drivit på för den. Jag undrar såklart vilka de politikerna är – jag misstänker att jag kanske är en av dem. Varför skulle vi ha gjort det här? Saknades det orsak? Fanns det inga som helst skäl till att den här förändringen som handlar om transpersoners bästa genomfördes? Och varför tillkom den här lagen från första början?

Vice statsministern framförde också några teorier och menade att det fanns just teorier bakom den här lagen som vi kunde klara oss utan – och jag undrar såklart vad det är för teorier.

Jag förstår att det kanske framstår som lite småaktigt att detaljanalysera delar av ett tal som en partiledare framför på sitt eget partis nationella möte, men anledningen är såklart att det här är viktigt från mitt perspektiv, eftersom er partiledare är vice statsminister i Sverige.

Det hon sa innebär ett misstänkliggörande av transpersoner och av åtgärder som har vidtagits för att göra det bättre för transpersoner – som är en mycket utsatt minoritet – och ett misstänkliggörande av personer som arbetar för transpersoners rättigheter. Detta misstänkliggörande är en del av en global utveckling som är mycket allvarlig och som utsätter transpersoner för hotfulla situationer.

Ministern nämnde att det är val nästa år, och jag kan då informera om att Donald Trump i sin senaste kampanj för att bli vald till USA:s president använde ungefär 250 miljoner dollar till att kampanja negativt mot transpersoner i sin valkampanj. Detta gjorde han såklart för att han trodde att han skulle vinna röster på det och att det var möjligt att mobilisera en viss typ av väljare genom att framföra ogrundad skräckpropaganda om en liten, utsatt minoritet som de flesta kanske inte har någon personlig koppling till.

Jag hoppas verkligen att vi slipper se något liknande i Sverige under nästa års valrörelse. Jag undrar igen: Varför finns den här lagen, enligt ministern? Varför genomfördes förändringarna? Vilka teorier skulle det vara som ligger till grund för dess existens?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag upplever att jag inte fick svar på min fråga. Jag frågade ju faktiskt om transvården, och det ligger väl ändå inom statsrådets område som sjukvårdsminister, får man tycka. Jag skulle vilja ha svar på vilka konkreta åtgärder regeringen kan vidta för att stärka transvården.

Vi går tillbaka till det jag ägnade en ganska stor del av mitt anförande åt. Hat och hot mot transpersoner är helt centralt när vi diskuterar transvården, för transpersoner är inte bara överrepresenterade i suicidtalen. Det handlar också om att en person innan den begår självmord förmodligen har mått ganska dåligt. Det innebär att transpersoner på grund av det hat och de hot man behöver utstå – bland annat på grund av vad som sägs i riksdagens kammare av Sverigedemokrater som jämför transpersoner med djur – behöver ha stärkta möjligheter att kunna få vård för att stävja självmord.

Det blir ganska märkligt att inte få svar på den frågan eftersom det för mig är helt centralt för en sjukvårdsminister att ta hand om de personer som är särskilt utsatta i vårt samhälle och rikta insatser för att se till att regionerna också kan möta upp de behov som finns när transpersoner gång på gång, år efter år, får utstå hat från framför allt högerkonservativa rörelser.

Jag skulle vilja ha svar på vilka konkreta åtgärder sjukvårdsministern och regeringen kan vidta för att stärka transvården, minska köerna inom transvården och öka möjligheterna för transpersoner att få psykiatrisk hjälp vid behov.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar återigen interpellanten och meddebattören. Jag instämmer i och delar oron när det gäller den psykiska hälsan hos den här gruppen och att vårdtiderna är så långa. Det är svårt med tillgänglighet. Det har varit ojämlik vård även på det här området, liksom på många andra områden.

Regeringen har tagit flera initiativ, bland annat när det gäller att följa upp vården vid könsdysfori. Den behöver bli bättre.

Socialstyrelsen har tagit fram en sammanhållen modell med 23 indikatorer för uppföljning av vården vid könsdysfori. Vården utförs för att hålla hög kvalitet som nationellt högspecialiserad vård vid ett antal enheter. Det är ett område där vården behöver utvecklas, och det arbetet pågår.

Det här handlar om lite olika delar. Interpellationen handlar, som jag uppfattar det, specifikt om möjligheten att byta juridiskt kön. Där ligger mitt svar fast: Jag avser inte att initiera en översyn av den lagstiftningen under den här mandatperioden.

Det är också denna lagstiftning som flera röster har höjts kring, och det finns en oro för att det här hotar vissa trygga miljöer för kvinnor. Det finns röster inom samtliga partier som har lyft fram den oron. Det är ingen större märkvärdighet i att partier lyfter fram den frågan när det närmar sig ett val.

Jag är här i dag för att svara för regeringen, som fattar beslut kollektivt. Jag upprepar mitt svar: Jag avser inte att initiera en översyn för att göra det svårare att byta juridiskt kön.

Fru talman! Jag tackar för svaret! Det verkade nästan som att ministern hade hört mitt sista inlägg, för jag tänkte nu komma in lite grann på vissa andra typer av farhågor som ibland har framförts i relation till den här lagen. Ministern tog upp den här oron som gäller kvinnors rättigheter.

Det var också någonting som vice statsministern touchade vid i sitt inlägg på ert riksting. Där verkade hon dock mena att lagen skulle handla om att utplåna biologiska skillnader mellan kvinnor och män. Då blev jag såklart nyfiken, eftersom den här lagen inte handlar om biologiskt kön. Den handlar ju om möjligheter att ändra juridiskt kön, vilket är någonting helt annat.

Vice statsministern menade också att lagen skulle förstärka sociala skillnader mellan kvinnor och män och även cementera dessa. Här förstår jag ingenting, får jag väl erkänna. På vilket sätt skulle det här ske för att vi har en lag som gör det möjligt att ändra juridiskt kön utan att få en diagnos men fortfarande efter kontakt med sjukvården? På vilket sätt berörs andra människor – andra kvinnor och män – i Sverige av det här?

Vice statsministern verkade också mena att lagen skulle bidra till något slags fiendskap mellan män och kvinnor. Det ställer jag mig också väldigt frågande till. Vad menade hon? På vilket sätt skulle det vara möjligt?

När det gäller att man känner en rädsla för att kvinnors rättigheter skulle vara utsatta vill jag verkligen uppmuntra ministern och andra företrädare för hennes parti – och kanske även regeringen – att titta på varifrån sådana här påståenden kommer.

Det framförs ganska ofta och väldigt ogrundat till exempel att ändringen av könstillhörighetslagen skulle leda till att män som är dömda för våldtäkt per något slags automatik skulle kunna bli flyttade till ett kvinnofängelse i stället. Det stämmer inte, visar det sig vid kontakt med kriminalvården. Det är inte heller så att Riksidrottsförbundet förespråkar att man till exempel ska få möjlighet att tävla i kvinnokategori bara för att man just har ändrat juridiskt kön.

Det är alltså viktigt att titta på detaljerna när man diskuterar den här lagstiftningen. Det är någonting som jag verkligen hoppas att vi kommer att få se ett ansvarstagande för från regeringen och de olika partierna som ingår.

Jag är glad att ministern säger att detta inte kommer att drivas under den här mandatperioden. Jag hoppas samtidigt att det här inte blir en valfråga för ministerns parti.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar återigen för frågorna.

Jag utvecklade inte frågan om att följa upp lagen, men Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har ett uppdrag. Myndigheten har redan rapporterat om sin plan för genomförandet av uppdraget, och det ska redovisas 2029. Uppdraget handlar om att följa upp tillkännagivanden som riksdagen har riktat till regeringen om tillämpningen av den nya lagen och vad den får för konsekvenser. Uppföljningen kommer att genomföras under fyra år och delrapporteras i december 2027.

Det finns skäl att återkomma till frågan. De delar som har lyfts upp här kommer att följas upp.

Jag tackar för debatten och önskar ledamöterna ett gott juluppehåll.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.