EU:s klimat- och energimål till 2030

Svar på interpellationer

Herr talman, åhörare och riksdagsledamöter! Jens Holm har frågat mig vilka mål för EU:s klimat- och energipolitik till 2030 som jag avser att driva inför Euroepiska rådet den 23-24 oktober.

Att EU fattar ett beslut om utsläppsminskningar på kommande toppmöte är av största vikt både för miljön och för att skapa förutsättning för en långsiktig omställning till en hållbar ekonomi i Europa. Det är också mycket viktigt för att i tid kunna formulera EU:s ambitioner inför de internationella klimatförhandlingarna och COP 21 i Paris nästa år.

Jag och regeringen delar uppfattningen att kommissionens förslag till mål för utsläppsreduktioner, förnybar energi och energieffektivisering är för låga. Målnivåerna återspeglar inte de möjligheter som finns för EU och världen i övrigt att ställa om och satsa på en ny hållbar ekonomi.

Vi vet att det är både billigare och mindre riskfyllt att satsa på tidiga åtgärder för att minska utsläppen.

Regeringen anser att EU:s mål för utsläppsminskningar borde vara minst 50 procent och hade välkomnat mål för förnybar energi på runt 40 procent. Det skulle visa ledarskap och återspegla EU:s ansvar och förmåga i en överenskommelse som håller global uppvärmning under två grader.

Vi måste samtidigt inse att diskussionen inom EU ser annorlunda ut. Flera länder håller emot när det gäller högre ambitioner.

Det är av största vikt att säkerställa beslut om tre bindande mål vid EU-toppmötet. Regeringen kommer därför, trots den alltför låga ambitionen i förslagen, ändå att medverka till en uppgörelse med tydligt uttalade målsättningar om minst 40 procents utsläppsreduktioner inom EU, minst 27 procent förnybar energi och minst 30 procent energieffektivisering.

Jag och regeringen vill inte äventyra hela paketet och därmed EU:s chans att arbeta proaktivt i de internationella klimatförhandlingarna genom att säga nej till ett paket med målsättningar som är lägre än vad vi egentligen vill ha. Den uppfattningen hoppas jag att Jens Holm delar.

För regeringen är det därför också viktigt att EU kan återkomma till frågan om sin ambition inför klimattoppmötet i Paris nästa år, med möjlighet att höja ambitionen.

Regeringen har arbetat och kommer under de dagar som återstår att arbeta för att vara en tydlig motvikt till dem som ställer sig tveksamma till ett beslut om ambitiösa målsättningar vid Europeiska rådet. I den andemeningen kommer vi naturligtvis att använda att den svenska regeringens position handlar om minst 50 procents utsläppsreduktioner, 40 procent förnybar energi och minst 30 procent energieffektivisering i absoluta termer.

Herr talman! Jag tackar klimat- och miljöministern för svaret. För ett halvår sedan, i slutet av februari, var våra två partier, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, överens om att vi väsentligt måste skärpa EU:s målsättningar för energi och klimat till 2030. I miljö- och jordbruksutskottet lade vi fram reservationer om att utsläppen måste minska med minst 60 procent till 2030, att vi måste höja kravet på förnybar energi till minst 45 procent och att vi skulle ha en målsättning för energieffektivisering på 40 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har tagit del av regeringens position inför toppmötet på torsdag och fredag. Det är inte första gången vi får ta del av regeringens ståndpunkt, utan det har också diskuterats i miljö- och jordbruksutskottet, i EU-nämnden och också i näringsutskottet i dag.

Det känns som att det finns två positioner i detta förslag. Först säger klimat- och miljöministern att den svenska regeringen inte är nöjd med kommissionens förslag och att målsättningen för minskning av utsläpp borde vara minst 50 procent och att också målsättningen för förnybar energi borde vara högre. Det är bra, även om ni inte går så långt som Vänsterpartiet vill.

I nästa stycke står det dock att regeringen är beredd att acceptera kommissionens förslag rakt av.

Jag tycker att det är märkligt att man i en förhandling går in och visar alla sina kort redan innan förhandlingen har börjat.

Låt mig jämföra med om jag har fått ett nytt jobb och min nya arbetsgivare i löneförhandlingen säger att jag ska få 25 000 kronor i månadslön. Jag tycker att det är för lite och vill ha minst 30 000 kronor i månadslön. Säger jag då till arbetsgivaren innan vi börjat förhandla att 25 000 är för lite och att jag vill ha 30 000 men att jag är beredd att acceptera 25 000? Nej, så gör jag förstås inte.

I ett förhandlingsläge ska man säga vad den svenska positionen är, och den svenska positionen borde ha varit att man ska skärpa klimat- och energimålen kraftigt och inte öppna för något annat.

Jag skulle vilja veta av klimat- och miljöministern om Stefan Löfven när han åker till Bryssel på torsdag kommer att säga att den svenska positionen är att utsläppen ska minska med minst 50 procent och att andelen förnybar energi ska vara minst 40 procent till 2030. Kommer Stefan Löfven att säga det i sitt inlägg till de andra stats- och regeringscheferna?

Jag vill också veta vad den svenska positionen är avseende internationella krediter. När du, Åsa, talade med oss i miljö- och jordbruksutskottet i förra veckan var du tydlig. Du sade att alla minskningar ska göras på hemmaplan utan uppköp av internationella krediter. På EU-nämnden i fredags gav utrikesminister Margot Wallström tyvärr ett annat besked. Hon verkar sedan ha backat från det, vilket är bra. Det vore dock bra att få veta att den svenska positionen handlar om att allt ska göras på hemmaplan utan uppköp av osäkra krediter som inte minskar utsläppen.

Herr talman! Välkommen, miljö- och klimatministern, till de första interpellationsdebatterna! Det lär bli fler sådana här övningar under mandatperioden framöver.

Jag vill börja ungefär där Jens Holm slutade. Faktum är att vi nu har en regering som sade en sak före valet och som säger någonting annat efter valet.

Det vi har sett den senaste tiden, vilket återspeglas i svaret från miljö- och klimatministern, är en regering som har sänkt ambitionerna. Det har man gjort av två skäl: dels för att man lovade för mycket före valet, dels för att man förstår de realiteter som finns i Europeiska unionen. En rad av medlemsstaterna har inte alls en så ambitiös klimat- och miljöpolitik som Sverige, och man måste ta hänsyn till att det i slutändan är viktigt att få klimatmålen på plats inför Parismötet nästa år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som återspeglas i det tidigare inlägget från miljö- och klimatministern och därefter i inlägget från vänsterpartisten är att man har väldigt högtflygande mål, som är fullständigt orealistiska att uppnå. Det är detta som jag tror att Miljöpartiet nu, när man har hamnat i regeringsställning, håller på att landa i. Man har sagt en sak i alla år, men nu inser man att det blir omöjligt att realisera dem därför att ansvar och verklighet tränger sig på. Det kan vi i och för sig välkomna.

Europeiska unionen går före resten av världen i klimatpolitiken i dag. Sammantaget är det inte Europeiska unionen som är den stora miljöboven i världen, utan det är snarare USA, Ryssland, Kina, Indien och en rad andra länder. Europeiska unionen försöker att driva på för en mer omfattande klimathänsyn i världen.

Sverige är det land inom Europeiska unionen som har den mest ambitiösa miljö- och klimatpolitiken. Det innebär att vi har ett starkt mandat att kunna påverka. Men när vi nu har en regering som sänker ambitionerna är det klart att omvärldens förväntningar på Sverige också kommer att sänkas. Miljöministern får gärna svara på hur sänkta ambitioner från svensk sida innebär att Sverige kan behålla ledartröjan i klimatpolitiken och driva på andra länder.

Om Sverige sänker sina ambitioner, vilket Miljöpartiet och Socialdemokraterna nu gör, innebär det att andra länder också kommer att tycka att de kan sänka ambitionerna när det gäller att reducera utsläpp och öka det förnybara.

Under alliansregeringen, herr talman, minskade utsläppen av växthusgaser med 14 procent. Under alliansregeringen ökade andelen förnybart i den svenska energimixen med 8 procent. Vi har i dag högst andel förnybar energi i hela Europeiska unionen. Detta är väldigt viktigt. Men vi ska veta att när Sverige nu ligger så långt fram innebär det också - om detta är någonting som är viktigt i miljöpolitiken, vilket vi menar att det är - att det kan vara väldigt kostnadseffektivt och bra att göra olika åtaganden utanför Europeiska unionen.

Det handlar inte om att ersätta de åtgärder vi gör i Sverige utan om att vi som ett komplement till de åtgärder vi gör kan bidra till energi- och miljöomställning i andra länder. Då är det väldigt förvånande att Miljöpartiet går i bräschen för att stoppa detta.

Är det inte bra om man vill byta ut en oljepanna till ett vindkraftverk i ett land i Afrika och att Sverige bidrar till detta? Då säger Miljöpartiet: Det där är inte bra, därför att den åtgärden måste genomföras här i Sverige. Det är en sorts klimatnationalism som i slutändan inte gynnar någon. Vi vet att miljö- och klimatpolitiken är gränslös. Vi vet att utsläppen inte stannar vid gränserna utan rör sig över mycket stora områden. Därför behövs åtgärder utanför Europeiska unionen.

Herr talman! Jag vill ta vid ungefär där ledamoten Fredrik Malm slutade, nämligen i det faktum att Sverige är ett klimatpolitiskt föregångsland. Vi är ett föregångsland framför allt genom att vi har lyckats förena en stark ekonomisk utveckling med snabbt sjunkande utsläpp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan 1990 har Sveriges utsläpp av växthusgaser minskat med hela 23 procent samtidigt som vi har haft en bnp-utveckling på över 60 procent. Det gör att fler länder vill följa Sveriges exempel, eftersom man ser att det faktiskt är möjligt att ha en utveckling där sjunkande utsläpp och ekonomisk utveckling går hand i hand.

Vi har hittills inte träffat någon, herr talman, från något land som har sagt: Vi är beredda att offra vår ekonomiska utveckling och fattigdomsbekämpning för att minska utsläppen. Man vill naturligtvis lyckas med båda, och i den meningen har Sverige varit ett sant föregångsland.

Jag blir väldigt bekymrad över den nytillträdda regeringens sätt att hantera den oerhört viktiga frågan om EU:s klimat- och energipaket. Det har varit närmast farsartat att följa utvecklingen de senaste två veckorna, då jag är rädd att regeringen i någon mening har schabblat bort Sveriges starka position i de här frågorna genom att lämna spretiga, otydliga och olika besked beroende på vilken minister som har varit i miljö- och jordbruksutskottet eller i EU-nämnden.

Därför hoppas jag att vi kan få tydliga besked från miljö- och klimatministern här i dag men också att vi kan få tydliga besked från statsministern i EU-nämnden i morgon när det gäller vilken ståndpunkt han kommer att driva när han senare i veckan åker till Europeiska rådet, där en överenskommelse ska träffas.

Precis som Fredrik Malm beklagar jag att regeringen överger den mer ambitiösa, kostnadseffektiva och realistiska linje som alliansregeringen har drivit tidigare, det vill säga att man kan använda kostnadseffektiva utsläppsminskningar i andra länder som ett verktyg för att försöka nå högre utsläppsminskningsambitioner än vad kommissionen har föreslagit.

Precis som miljöministern var inne på i sitt inlägg är det viktigt att försöka driva en realistisk ståndpunkt här och att försöka föra en politik som gör att vi kan få en överenskommelse på europeisk nivå. Då tror jag att det hade varit fördelaktigt om man hade drivit den mer kostnadseffektiva linje som Alliansen förespråkar och som vi nu fortsätter att argumentera för i opposition.

Precis som Fredrik Malm noterade jag under fredagens EU-nämnd att den linjen uppenbarligen kändes attraktiv för utrikesministern, som på ett förtjänstfullt sätt argumenterade för just detta.

Sedan har jag en kontrollfråga till ministern. Det handlar om bördefördelningen. Jag upplever nu att regeringen är tydlig med att man inte anser att förnybarhetsmålet eller energieffektiviseringsmålet ska bördefördelas på de olika medlemsstaterna. Det är i så fall ett besked jag välkomnar. Det viktigaste är att vi har ett övergripande utsläppsminskningsmål och att energieffektivisering och ökad andel förnybart självklart är viktiga verktyg för att nå detta. Men det bör inte bördefördelas på medlemsstatsnivå då detta riskerar att leda till en dyrare politik och det också kan ifrågasättas om det är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Om regeringens position är att det inte ska bördefördelas blir jag lite nyfiken på hur det kommer sig att såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet har gjort en helomvändning och ändrat ståndpunkt. Under hela valrörelsen och hela förra mandatperioden argumenterade man ju för att målen skulle bördefördelas på medlemsstatsnivå. Det vore intressant att få veta vad som har gjort att regeringen och ministern har ändrat uppfattning under de senaste två veckorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman, ärade ledamöter, ärade åhörare! Också jag vill hälsa klimat- och miljöministern välkommen till kammaren.

I likhet med föregående talare - flera av dem - måste jag säga att vi har upplevt de senaste två veckorna som oerhört märkliga. I Sverige har vi under lång tid varit stadiga och tydliga i våra höga ambitioner när det gäller klimatfrågan. Vi har varit engagerade i att skapa förhandlingsgrupper inom EU som gemensamt jobbar för en bättre klimatpolitik inom EU, och vi har varit väldigt tydliga med de besked som har getts.

De senaste veckorna har det varit ett helt annat arbetssätt. Finansministern angav ett klimatmål på EU-nämnden. Miljö- och klimatministern angav efter extrainkallad överläggning ett mål muntligen och kom senare med en skriftlig kort kommentar. Utrikesministern lämnade tre olika besked på EU-nämnden och ändrade sig under pågående diskussion. Det inger inte förtroende, det är inte stadigt och det är inte tydligt.

Min fråga till ministern blir naturligtvis: Vad kommer den fjärde ministern, statsminister Stefan Löfven, att säga på EU-nämnden, och vad kommer han att göra på Europeiska rådet?

Till detta kommer frågan om hur man ska nå de klimatmål för 2030 som nu förhandlas. Då kommer man in på frågan om bördefördelning: Hur ska de europeiska bindande klimatmålen översättas till bindande mål för EU:s medlemsländer? Vilken förhandlingslinje håller regeringen där? Detta påverkar oerhört mycket. Kommer det att vara regler som gör att Polen eller Rumänien tar sitt klimatansvar? Vilka principer kommer regeringen att driva bördefördelningen efter?

En annan fråga är handeln med utsläppsrätter. Inte heller där har vi något besked från regeringen. Frågan behandlades på allmänna rådet i går, och den kommer att behandlas på Europeiska rådet för statsministrarna. Handel med utsläppsrätter har varit föremål för mycket diskussion i Europa, och behovet av reformer är tydligt. Vilka reformer kommer regeringen att kräva och arbeta för när det gäller handel med utsläppsrätter i Europa?

Herr talman! Slutligen handlar det om de internationella mekanismerna, det vill säga de klimatprojekt som finns i FN-systemet och som är så oerhört viktiga för de fattiga länderna. När jag var minister och förhandlade var hela tiden frågan från mina kolleger, först och främst från de afrikanska länderna: Varför får inte vi fler clean development mechanisms - FN-klimatprojekt - i vårt land? Vi behöver dem! Tekniköverföringen är oerhört viktig för oss om vi ska kunna klara vår utveckling när det gäller både klimatmålet och fattigdomsbekämpningen, sade de. De behöver nämligen desperat den hållbara tillväxten för att klara olika ansvarsområden som en afrikansk stat måste klara av: hälsa, utbildning och miljöfrågor.

Vi har från de i regeringen ingående partierna fått helt olika besked när det gäller FN:s klimatprojekt och de internationella mekanismerna CDM. Kan vi nu få ett regeringsbesked i dag?

Herr talman! Klimat- och miljöminister Åsa Romson har återigen - skulle jag vilja hävda - med förtjänstfullhet talat om hur den nya samarbetsregeringen ser på mål, målnivåer och förhandling när det gäller EU:s klimat- och energimål. Hon har återigen förtjänstfullt berättat detta för Sveriges riksdag och för de övriga intresserade av dessa så oerhört viktiga frågor. För det måste vi ändå vara överens om; klimatutmaningen och klimatet är vår tids ödesfråga. Vi behöver samla ihop oss och ta ett ansvar här i Sverige, i EU och internationellt för att på riktigt få på plats de åtgärder som behövs för att vi ska kunna hejda klimatförändringen och klimatförändringens effekter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har sagt många gånger under de senaste fyra åren - i denna kammare och även på andra ställen - att den hårda blockpolitiken är förödande och ibland fördummande, inte minst när det kommer till klimat- och miljöpolitiken. Det finns så mycket riktigt bra politik som vi borde kunna ha en bred uppslutning omkring i Sveriges riksdag och i Sverige och där vi borde kunna få med oss länder i EU och internationellt.

Jag tycker att den debatt som vi har i dag i kammaren och som vi har fått uppleva i miljö- och jordbruksutskottet och även i EU-nämnden visar att den hårda blockpolitiken är just förödande och fördummande. Vi har en ny samarbetsregering som har lagt fram mål och ambitioner som är högre än den tidigare regeringens. Det skulle ha varit enormt ansvarsfullt om debatten hade handlat om att fler partier kunde tänka sig att ställa upp på de högre ambitionerna när det gäller svensk och europeisk internationell klimatpolitik. Men tyvärr har hittills inte ett enda av de borgerliga partierna lagt fram något förslag om högre ambitioner. Man fortsätter med sin riktigt dåliga klimatpolitik, som väljarna röstade bort för några veckor sedan.

Man hade i stället kunnat ansluta sig till detta och sluta med siffertricksandet. Man hade kunnat säga att internationella krediter och ett ansvar för att göra klimatinvesteringar utanför Sverige och utanför EU är jätteviktigt och att Sverige ska bidra till det. Men vi ska sluta siffertricksa. Vi ska inte längre, vare sig i Sverige eller i EU, räkna in detta i våra inhemska utsläppsåtaganden.

Detta har varit socialdemokratisk politik ända sedan vi senast hade en socialdemokratisk regering, under Göran Persson. Det har varit socialdemokratisk politik i över åtta oppositionsår. Nu är det samarbetsregeringens - Socialdemokraternas och Miljöpartiets - politik i regeringsställning. Självklart ska vi hjälpa till internationellt för att hejda klimatförändringarna. Men vi ska sluta siffertricksa som den tidigare regeringen gjorde. Vi ska inte göra det vare sig i Sverige eller i EU. Vi ska minska våra utsläpp, och vi ska göra det inhemskt. Jag skulle önska att fler kunde ställa upp på den linjen.

Herr talman! Jag tackar för denna livaktiga debatt. Det är roligt att i sin första interpellationsdebatt som minister få komma till riksdagen och känna att det är många av partierna som bidrar till debatten. Jag riktar naturligtvis ett särskilt tack till Jens Holm, som skrev den ursprungliga interpellationen. Det var inte riktigt alla interpellanter som sedan följde den linjen i sina anföranden; de ville egentligen hellre plädera för en helt annan linje, om jag förstår debatten rätt. Jag ska försöka svara på era frågor och göra de reflexioner som är nödvändiga i denna del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi står med bara några dagar kvar till mötet i Europeiska rådet i en lång process som från början skulle ha avgjorts redan i mars. Det gick inte - av flera skäl. Jag tror inte att Sverige var skälet till att man inte fick till ett beslut i mars. Jag tror att dåvarande miljöminister Lena Ek gjorde vad hon kunde för att detta redan vid denna process skulle ha slutförts och blivit ett rådsbeslut. Men det var inte moget. Det visar att det motstånd som finns bland EU:s medlemsländer mot ett ambitiöst ramverk för klimat- och energipaketet är ganska stort.

Detta har Sverige kämpat med. Vi har från de nu ingående samarbetspartierna i regeringen hela tiden sagt att vi behöver driva på genom att från Sverige tydligt uttala målsättningen att ha betydligt högre ambitioner. Det skulle ha varit förtjänstfullt i hela förhandlingen om man hade drivit den positionen från Sverige. Det har man inte gjort eftersom det var alliansregeringen som drev förhandlingarna innan den nya regeringen tillträdde. Den regeringen hade inte lika höga ambitioner. Det ser man tydligt nu i de avvikande meningar som allianspartierna tyvärr valde att lägga fram i EU-nämnden och i miljö- och jordbruksutskottet, bland annat. Man säger att minus 40 i utsläppsreduktioner är bra. Man är jättenöjd med 27 procents andel förnybar energi trots att det är business as usual med ett minus-40-mål. Man vill inte ha ett absolut mål när det gäller energieffektivisering.

Det här är klart sänkta krav jämfört med dem som Sverige skulle ha behövt driva. Det är dessutom att sänka det som ligger på bordet från kommissionen. Där är det till exempel tydligt att energieffektiviseringen är en grundbult och något som är oerhört viktigt för att få igång den gröna omställningen - det som också ska ge de fördelar som en aktiv klimatpolitik kan få.

Där har vi dilemmat. Jag är glad att andra aktörer driver på när det gäller att 40 procents andel förnybar energi vore bra, precis som den svenska regeringen säger. Ikea är en av de stora aktörer som driver på och tycker att det vore lämpligt. Det skulle ha varit förtjänstfullt om vi här hade haft en debatt om huruvida den positionen hade kunnat förflyttas fram tidigare.

Nu står vi sent i förhandlingarna. Det är rätt, Jens Holm, att regeringen har valt att vara öppen nu och till utskotten och EU-nämnden här i riksdagen med att vi inte tror att vi når fram till det höga mål om minus 50 i utsläppsreduceringar eller 40 procent förnybar energi så som landet ligger. Vi måste också vara tydliga. Jag kan säga att detta var en direkt vädjan i den grupp av like-minded länder som Sverige jobbar inom, där man försöker driva på för att få en offensiv agenda: Nu, när det är några veckor kvar, måste vi börja samla oss kring detta och få ett beslut. Och det ska då vara ett så ambitiöst beslut som vi bara kan få.

En direkt vädjan var att flera länder skulle gå hem och fundera. Vi måste vara tydliga med om vi över huvud taget kan acceptera en del av kommissionens slutsatser som ligger på bordet. De är nämligen så bra att vi också måste baxa de andra länderna.

Vi har gjort den läxan, och vi har återkommit och redovisat tydligt till utskotten att vi är beredda att medverka till det som kommissionen har lagt på bordet. Det är mer ambitiöst än vad den förra regeringen drev på för. Men vi tror att det är viktigt för att vi ska få ett beslut. Vi tror också att det är nödvändigt för att EU ska kunna vara den pådrivande kraften i de internationella förhandlingarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kommer alltså att vara en prioritet att höja utsläppsreduktionsmålet. Där vill vi gå mot 50 procent, det vill säga inom ramverket är 50 procent hemma. Men det som vi säger är att även om vi får beslut om 40 ska EU kunna höja det inom ramen för den internationella processen.

Herr talman! Jag tror att det var Fredrik Malm som sade tidigare att den här regeringen har sänkt ambitionerna. Även om det är jag som har tagit initiativet till den här interpellationsdebatten och har ganska mycket kritik kan jag inte hålla med om det. Den här regeringen har inte sänkt klimatambitionerna. Men vi i Vänsterpartiet tycker att regeringens position är otydlig och att den borde vara mer ambitiös. Den borde vara mer ambitiös eftersom det är självklart att det handlar om vår överlevnad.

Här talar vi om klimatförändringarna som om de skulle hända i framtiden. Men om vi hade varit i Bangladesh hade det varit ett akut problem där tusentals människor från landet måste lämna sina gårdar, sina hus, sina hem på grund av översvämningar. Om vi hade varit i Afrika, söder om Sahara, hade alltmer av den odlingsbara marken förvandlats till öken, och vi hade lidit akut brist på livsmedel.

Det är direkta konsekvenser av klimatförändringarna. Vi vet också att det är industriländerna som har skapat problemet. Därför ligger det ett extra stort ansvar på Sverige, på Nordamerika, på Japan och på EU att ta sitt historiska ansvar och minska utsläppen.

I den här debatten har vi de borgerliga som vill luckra upp EU:s klimatambitioner med uppköp av osäkra utsläppskrediter, vi har Sverigedemokraterna som inte verkar vilja ha några klimatambitioner alls och vi har S-MP-regeringen som säger sig vilja höja. Men de åker ned till Bryssel och säger: Vi är beredda att lägga oss platt för kommissionen. Jag tycker inte att det är särskilt tydligt, och det är inte särskilt ambitiöst. Sedan har vi Vänsterpartiet, och vi säger att vi måste stå upp för det som verkligen behövs eftersom vi har ett historiskt ansvar att ta.

Åsa Romson! Jag ställde ett par konkreta frågor till dig som du inte riktigt svarade på. Vad kommer Stefan Löfven att säga när han kommer till Bryssel på torsdag? Kommer Stefan Löfven att säga att det är 50-procentiga utsläppsminskningar som gäller och att det är den svenska positionen? Kommer Stefan Löfven att säga att andelen förnybar energi ska vara minst 40 procent? Kommer Stefan Löfven att säga att det är målsättningar som måste skärpas väsentligt för att Sverige ska vara nöjt? Det skulle jag vilja höra från klimat- och miljöministern.

Lena Ek från Centerpartiet tog upp en relevant fråga. Den handlade nämligen om reformen av systemet för handel med utsläppsrätter. Det är ett system som inte levererar i dag. Vi vet att det finns ett gigantiskt överskott av utsläppsrätter, och priset för att släppa ut inom EU ligger nu på mindre än vad en stor stark kostar ute på krogen. Så kan det inte vara. Vi måste reformera systemet och helt enkelt plocka bort utsläppsrätter ur systemet.

Handelssystemet med utsläppsrätter är en del av EU:s förslag som presenteras i det papper som jag har i handen och kommer att diskuteras nu på toppmötet. Därför vill jag veta ifall den svenska positionen också innebär att ni kommer att föra in konkreta förslag på hur det handelssystemet ska kunna reformeras så att det börjar leverera minskade utsläpp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle också vilja veta ifall ni kommer att motsätta er det förslag som nu står på s. 2 vad gäller handel med utsläppsrätter, nämligen att efter 2020 ska man fortsätta med principen om fri tilldelning. Fossilkapitalet ska fortsätta att få utsläppsrätter gratis. Så kan det inte vara. De måste betala ett högt pris för att släppa ut. Det måste vara minimikravet.

Kommer den svenska regeringen att driva att utsläppsrätterna inte ska delas ut gratis utan att de ska auktioneras ut? Det skulle jag vilja veta.

Herr talman! Det är bra att vi har den här debatten så att det blir lite mer klarlagt vilka ambitioner den nya regeringen har och vad de ämnar driva. Finansministern har nämligen sagt en sak i EU-nämnden, klimat- och miljöministern har sagt en annan sak i miljö- och jordbruksutskottet och utrikesministern har sagt en tredje sak i EU-nämnden. Nu kan vi väl förvänta oss att statsministern förmodligen säger en fjärde sak i morgon.

I den här diskussionen är det viktigt att se de övergripande skeendena och tendenserna. Och faktum är att före valet röstade Miljöpartiet i Europaparlamentet för klimatmål på 60 procent minskade utsläpp, 45 procent ökat förnybart och 40 procent energieffektivisering. Och nu är de beredda att acceptera 40 procents utsläppsminskningar, 27 procent förnybart och 30 procent energieffektivisering. Det är en ambitionsminskning med ungefär en tredjedel på utsläppsmålet, ungefär 40 procent på målet för det förnybara och ungefär 25 procent på energieffektiviseringsmålet.

Klimat- och miljöministern är fullt välkommen att använda sin tid till att argumentera för varför dessa sänkta ambitioner i praktiken är höjda ambitioner. Jag har svårt att se hur det kan vara en höjd ambition att minska kraven på utsläppsreduceringar från 60 procent utsläppsreduceringar som man röstade för i Europaparlamentet till att man står här i Sverige i kammaren och argumenterar för 40 procent reducerade utsläpp av växthusgaser. Det är klart att det är en ambitionssänkning.

Herr talman! Sedan vore det bra att få svar på frågan gällande åtaganden utomlands. Varför är det fel att bidra till miljöomställning i fattiga länder? Varför är det fel? Varför säger man att varje åtgärd måste göras i Sverige? Det är väl jättebra om Sverige kan bidra till miljöomställningen i syd.

Miljöpartiet brukar säga: Tänk globalt och handla lokalt. I det här fallet säger de: Tänk på fattiga länder men bidra absolut inte till deras miljöomställning. Det är mycket märkligt.

Herr talman! Det var minst sagt intressant att lyssna på Matilda Ernkrans och hennes tappra försök att försvara det sätt på vilket regeringen har hanterat frågan. Om regeringen har hanterat den här frågan på ett förtjänstfullt sätt skulle jag verkligen inte vilja veta hur regeringen hade hanterat den om sättet inte var förtjänstfullt. Det har som sagt varit rent farsartat. Till Matilda Ernkrans försvar ska jag säga att hon inte har varit med på EU-nämndens sammanträden. Men det har varit ganska förvirrande att följa de olika redogörelserna beroende på vilken minister som har varit i EU-nämnden eftersom de tycker helt olika och säger helt olika saker. Därför har jag valt att vara med i den här debatten. Jag vill få ett tydligt svar på vad regeringens ståndpunkt egentligen innebär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De svar som ministern har lämnat här i dag, både skriftligen och muntligen, ger även de upphov till en hel del frågor. Det framstår i stor utsträckning till och med som att regeringens position är att de accepterar kommissionens förslag rakt av, men sedan har de också en önskelista. De skriver att man borde se högre ambitioner och att de hade välkomnat högre mål. Men det är inte det som de ämnar driva. Utan de verkar till största del lägga sig ganska platt för kommissionen.

Jag menar på fullaste allvar att det de facto är en ambitionssänkning eftersom Alliansen konsekvent har drivit att man ska gå längre än kommissionens förslag på 40 procents utsläppsminskningar. Men vi ska göra det på ett kostnadseffektivt sätt. Vi ska använda kostnadseffektiva utsläppsminskningar i fattiga länder som innebär tekniköverföring som en hävstång för att kunna höja kommissionens utsläppsminskningsambitioner, och det är ett sätt att faktiskt nå längre än kommissionen vill och har föreslagit. Därför beklagar jag att regeringen vänder den hållningen ryggen. Jag hoppas att Lena Ek kan fortsätta följa upp den frågan.

Jag återupprepar min fråga till ministern om varför S och MP helt har ändrat uppfattning om principerna för bördefördelning.

Herr talman! Det sjabbel som har ägt rum när det gäller Sveriges position angående klimatmålen och vad Sverige anser att EU ska ha för klimatmål 2030 är unikt. Tre olika ministrar har lämnat tre olika besked under loppet av en vecka. Den sista ministern - utrikesminister Margot Wallström - lämnade tre olika besked på samma sammanträde, nämligen nu senast i EU-nämnden.

Här behövs det ett klargörande om vad regeringen står för. När dessa mål ska diskuteras finns det åtta sidor text med olika frågor som Sverige behöver ta ställning till. Detta är väldigt viktiga frågor, men här har vi inte fått något som helst besked, utan det är en total dramatisk brist på information om svenska ståndpunkter när det gäller så oerhört viktiga frågor.

Kommer regeringen att driva en bördefördelningsprincip som gör att till exempel Polen tar sitt klimatansvar? Eller kommer det att bli en bördefördelningsprincip som gör att de som är bäst i klassen tar flera steg framåt medan de andra slipper? Det är en viktig fråga som vi behöver få besked om.

Hur ska detta med handel med utsläppsrätter genomföras? Ska det vara genom industrin eller hur ska det gå till? Jens Holm tog mycket riktigt upp att handeln med utsläppsrätter kan kollapsa om inte regeringscheferna den här veckan fattar ett skarpt beslut. Detta har dramatiska effekter för klimatet och Europas ställning i de globala klimatförhandlingarna.

Slutligen när det gäller de internationella mekanismerna: Varför kan vi inte få ett besked om ifall Sverige kommer att driva detta? Om man låter bli att driva internationella klimatprojekt, CDM, underminerar man ju fullständigt Kyotoprotokollets andra period där dessa regler finns. Det handlar om tekniköverföring till fattiga länder. Det är viktigt för klimatet, och det är väldigt viktigt för dessa länder. Kan vi inte få ett besked? Nu är det skarpt läge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag kan till viss del förstå frustrationen från de borgerliga partierna. Det är naturligtvis inte helt enkelt att känna förtröstan när man har lämnat ifrån sig regeringsmakten eftersom väljarna i Sverige valde att rösta bort alliansregeringen och inte minst att underkänna Moderaternas politik. Jag kan förstå att det ligger en viss frustration i att inte längre få vara den part som lägger upp förhandlingslinjerna och förhandlingsspelen.

Men det jag inte kan förstå är att man låter detta komma till uttryck i en så viktig fråga som vårt klimat som är vår tids ödesfråga. Det vi alla vet är att människor utanför det här huset förväntar sig att vi tar ansvar och ser till att få på plats en politik som på riktigt gör skillnad och gör saker till det bättre.

Jag skulle också kunna förstå de borgerliga partiernas frustration, kritik och fullständiga oförståelse inför förhandlingar både i Sverige och i EU. I förhandlingar måste man ju ge och ta. Jag skulle kunna förstå den fullständiga oförståelsen om något av dessa fyra partier lade fram ett eget partiförslag i denna fråga. Men det gör de ju inte. De håller fast vid en redan av den tidigare alliansregeringen framförhandlad sämre position i dessa frågor. Då blir frustrationen och oförståelsen för förhandlingar ännu konstigare.

Jag hoppas för framtiden att man tar den utsträckta handen från Sveriges klimat- och miljöminister och för framtiden försöker att se var vi kan hitta varandra för att nå högre ambitioner i stället för det som vi håller på med nu.

Herr talman! Det kom kanske inte fram så mycket nytt i denna frågerunda, men jag vill säga så här: Efter att regeringen tillträdde tog det mindre än två dagar innan både jag och energiministern deltog i ett informellt miljö- och energiministermöte där man diskuterade mycket om ramverket för klimat och energi. Vi framförde då tydligt den nya regeringens positioner, att vi avsåg att till och med förstärka den förhandlingslinje som Sverige tidigare hade intagit, det vill säga att det behövs ett starkt ramverk med höjda ambitioner. Detta framförde vi som preliminära ståndpunkter eftersom den nya regeringen då hade en ny ståndpunkt bara efter två tre dagar. Det tog väl två år för alliansregeringen att över huvud taget skaffa sig en energipolitik, om jag inte minns helt fel.

Sedan inom loppet av mindre än två veckor var ståndpunkten klar. Jag deklarerade den tydligt för miljö- och jordbruksutskottet. Den presenterades också i skrift, och den har också deklarerats av flera ministrar i den nya regeringen. Även i svaret på denna interpellation redogörs för positionen.

Enligt positionen, som har intagits gemensamt med statsminister Stefan Löfven, tycker inte Sverige att de mål och ambitionsnivåer som finns i klimat- och energipaketet är tillräckliga. Vi vill se högre mål. Vi uttrycker också vilka målen är. Vi ser även ett oerhört stort behov av att fatta beslut.

Jag ställde ett par kontrollfrågor till miljö- och jordbruksutskottets ledamöter, bland annat om man ville och var beredd att skicka med till regeringen att Sverige ska säga nej till ett beslut inom klimat- och energipaketet på ministermötet om några dagar. Det finns många länder som inte vill fatta ett sådant beslut. Därmed finns det ett stort behov av att Sverige visar handlingskraft och visar att man är för ett ambitiöst ramverk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte bara jag och Ibrahim Baylan som har varit på EU-möten under de senaste dagarna för att prata om höjda ambitioner för klimat- och energipaketet. Margot Wallström, finansminister Magdalena Andersson och statsminister Stefan Löfven har också varit på EU-möten och kommer att återkomma till ministerrådsmötet. Vi har alla samma position i detta ärende.

Regeringen har gjort ytterligare ett par saker som tydliggör den ambitionshöjning som nu finns. Den budget som kommer att presenteras här i riksdagen inom bara några dagar innehåller flera konkreta åtgärder för att minska utsläppen i Sverige. Inte minst Stefan Löfven och jag har publicerat en debattartikel på DN Debatt i dag där vi redogör för flera sådana projekt och konkreta investeringsåtgärder som ytterligare kan minska utsläppen i Sverige här och nu.

Vi har också tydliggjort att vi kommer att satsa mycket på att få klimatfinansiering i de fattigaste länderna. Det är kul att det är så många ledamöter här som tycker att det är en angelägen fråga. Fattigare länder bör få möjlighet att utvecklas utan att ta stegen via den fossila ekonomin, utan att gå omvägen via ytterligare kolgruvor och fossil kraft. I stället bör de få kliva in i det som är en hållbar agenda och tillsammans med andra länder kunna utvecklas till att minska utsläppen.

Vi satsar 4 miljarder på Gröna fonden, den fond som de fattiga länderna har stridit för i klimatförhandlingarna och som de vill ska kanalisera de finansieringsmedel som de får stöd för. Som svar till dig, Lena Ek, med flera som i debatten tog upp frågan om hur vi stöder fattiga länders utveckling för ett starkt klimatfokus: Ja, det gör vi från den nya samarbetsregeringen väldigt tydligt, och det kommer också att avtecknas i den budget som presenteras för riksdagen.

Det var de frågor som jag hade att svara på.

Herr talman! Jag vill tacka för svaret och för den här debatten. Kul att det är så många som är med. Diskussionen kommer att gå vidare i morgon på EU-nämnden då Stefan Löfven ska informera om den svenska positionen. Då hoppas jag att vi klart och tydligt får höra att Sverige kommer att verka för högre ambitioner avseende klimat- och energimålen till 2030. Det vore väldigt bra om Åsa Romson också sade det klart och tydligt, så att det är högre ambitioner som gäller och inte att lägga sig platt för EU-kommissionens förslag.

Det här är extremt viktiga frågor. Som jag sade tidigare handlar det om vår överlevnad. Den industrialiserade världen måste ta sitt ansvar för de utsläpp som vi har åsamkat denna planet. Men det handlar också om att vi i framtiden ska producera billigare, renare, säkrare och förnybar energi. Det handlar om att vi ska skapa miljontals nya jobb när vi helt och hållet ställer om till förnybart och till mindre utsläpp.

Det handlar också om ökad energisäkerhet. Någon sade att isolering av våra hus, tak och väggar, är det bästa vapnet mot Putins Ryssland. Det ligger någonting i det, för ju mer vi kan energieffektivisera desto mindre blir vi beroende av olje- och gasimport från exempelvis Mellanöstern och Ryssland. Det är alltså viktiga frågor inte bara för vår överlevnad utan också för jobb och för omställningen av Europa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Åsa Romson har i sitt sista inlägg möjlighet att berätta hur den svenska regeringen tänker reformera EU:s system med utsläppsrätter. Jag frågade ifall ni kommer att verka för att utsläppsrätterna ska auktioneras ut. Ska det vara så eller ska fossilkapitalet få utsläppsrätterna helt gratis? Det tycker jag är en viktig fråga som jag ännu inte fått svar på.

Herr talman! Jag tackar för en god debatt. Jag är säker på att jag kommer att återkomma många gånger till kammaren och samtala med ledamöterna om hur den svenska regeringen på ett alltmer förtjänstfullt sätt kan driva på för ökade klimat- och energipaket i EU och också för ökade klimatambitioner internationellt. Vi vet att i det internationella samarbetet behövs Sveriges röst. Där behöver Sverige vara aktivt, ambitiöst och på hemmaplan visa att vi tar frågan på allvar. Därför är jag glad att den budget som riksdagen snart får på sitt bord tydligt speglar den agendan i Sverige. Det är där vi kan visa att man genom att göra ambitiösa klimatsatsningar kan ställa om ett samhälle och öka livskvaliteten och välfärden.

Jag håller med interpellanten Jens Holm om det han sade i sitt sista inlägg, att det viktigaste egentligen är att visa vägen för omvärlden och få de internationella samtalen att bli smidigare. Sedan måste man vara en aktiv aktör i EU och driva på och säkerställa att fler länder ser de positiva sidorna och inte halkar efter. I utskottet var jag mycket tydlig med att när det gäller de finansieringsprogram som finns kopplade till exempelvis utsläppshandeln, de som ska gå in och underlätta för länder att ställa om, måste vi ännu tydligare försöka se till att de inte stöder till exempel gammal fossil industri. Det är väldigt viktigt.

När det gäller bördefördelningen av de utsläppsminskningar som EU ska göra, det som var uppe tidigare i debatten, måste det göras på ett sätt där alla länder bidrar. Det internationella avtal som kommer att börja diskuteras är ett avtal som efter 2020 ska inkludera alla länder. I en sådan värld inser alla att de har ett ansvar men att det kanske ser lite olika ut eftersom man utgår från ganska olika förutsättningar. Ett rikt land som Sverige har ett stort ansvar att bidra både med utsläppsminskningar och med finansiering till den fattiga världen.

Överläggningen var härmed avslutad.