EU:s framtida utveckling

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ulrika Karlsson har frågat mig om regeringens ståndpunkt om EU:s framtida utveckling, hur regeringen tänker driva sin linje i EU-kretsen och hur regeringen avser att förankra sina ståndpunkter om EU:s framtid på hemmaplan.

Inom EU har en nödvändig och nyttig framtidsdebatt påbörjats. Även om mycket fungerar bra på EU-nivå finns anledning för självrannsakan. Ju fler som engagerar sig i diskussionen om framtiden, desto bättre är förutsättningarna för att stärka tilltron till det europeiska samarbetet hos våra medborgare.

Därför driver regeringen på för att EU ska fokusera på att lösa de utmaningar som människor upplever här och nu och inte fokusera på stora fördragsändringar eller institutionella projekt.

Arbetet i EU har under lång tid huvudsakligen fokuserat på den inre marknaden - på att ta bort handelshinder och underlätta rörlighet. Det är viktigt och bra. Mer än 70 procent av Sveriges export går till EU:s inre marknad. Nu måste vi arbeta vidare med att förbättra villkoren för alla som lever, bor och arbetar här.

Genom statsminister Löfvens initiativ Toppmötet för rättvisa jobb och tillväxt i Göteborg har regeringen satt frågan om hur vi kan bidra till att skapa fler och bättre jobb på agendan. Sverige har gjort ett tydligt avtryck i EU:s framtidsdebatt som kommer att märkas lång tid framöver.

Regeringen driver också på för att EU ska komma överens om en hållbar och solidarisk migrationspolitik, skapa säkerhet för medborgarna och leda omställningen i klimatarbetet för att klara av målen i Parisavtalet. Därför är det positivt att dessa frågor står i fokus för den arbetsplan som kallas Leaders' Agenda för Europeiska rådets arbete fram till Europaparlamentsvalen våren 2019 som ordförande Donald Tusk tagit fram.

Kommissionens vitbok om EU:s framtid och de efterföljande diskussionsunderlagen har gett värdefulla ingångar i debatten om framtiden. Regeringen har genomfört EU-sakråd om samtliga fem diskussionsunderlag, informerat riksdagen i form av faktapromemorior samt informerat eller överlagt med flera fackutskott. Regeringen planerar att genomföra ytterligare ett uppsamlande EU-sakråd om EU:s framtid under våren 2018 inför Europadagen den 9 maj. EU-sakråden har uppskattats av deltagarna och har bidragit till värdefull fördjupning och breddning av regeringens perspektiv inför diskussionerna mellan medlemsstaterna och EU:s institutioner.

I december förra året skickade jag ett brev till Europeiska kommissionen och ordförandeskapet i Europeiska unionens råd. I brevet redogör jag för regeringens arbete med att förankra framtidsdiskussionerna i Sverige och erbjuder mig att dela med mig av våra erfarenheter till ministerkollegorna och kommissionen. Till brevet bifogades också översatta minnesanteckningar från de fem EU-sakråden om diskussionsunderlagen. Brevet och minnesanteckningarna från sakråden återfinns på regeringens hemsida.

Under det senaste året har det presenterats olika tankar och idéer om EU:s framtida samarbete. Vi känner igen några av dem, men några är nya. När formella förslag läggs fram kommer regeringen att granska dem närmare och återkomma till riksdagen i vanlig ordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Regeringens övergripande position är klar: Att instifta nya funktioner eller göra institutionella förändringar är inte någon universallösning på EU:s utmaningar. Som utgångspunkt är regeringen till exempel tveksam till att slå ihop rådets och kommissionens ordförandeposter till en post. Regeringen tror inte heller att det är rätt väg att gå att skapa en europeisk ekonomi- och finansministerpost.

Sverige har i dag ett omfattande nätverk i EU-arbetet, och undersökningar visar att vi är en högt aktad samarbetspartner i förhandlingsarbetet. Regeringen och Regeringskansliet arbetar aktivt med att öka ansträngningarna i samarbetet med andra medlemsländer.

Avslutningsvis är en viktig framtidsfråga i EU-arbetet utformningen av nästa fleråriga budgetram. Därför har regeringen varit tidigt ute och lagt fast en handlingslinje med tydligt fokus på utgiftsrestriktivitet och modernisering genom mindre resurser till bland annat jordbruksstöd och sammanhållningspolitik samt prioritering av åtgärder för säkerhet, konkurrenskraft, forskning och klimatomställning. Här arbetar regeringen nära medlemsstater med liknande åsikter för att nå så stort genomslag som möjligt.

Herr talman! Jag tackar statsrådet så mycket för svaret på min interpellation. Det är en väldigt viktig interpellation, tycker jag, och den handlar om EU:s framtid. Det här har aktualiserats i och med att Storbritannien valt att lämna den Europeiska unionen och i och med det beslut som fattades en midsommarafton för något år sedan. EU:s stats- och regeringschefer och kommissionen har funderat mycket på hur EU ska formas och skapas framöver.

I mars 2017 presenterade kommissionen sin vitbok med fem scenarier, vilka har diskuterats vid flera toppmöten med stats- och regeringscheferna. En del av dem är väldigt långtgående. Statsrådet nämnde själv förslagen om den gemensamma EU-finansministern och om att slå ihop rådets och kommissionens ordförandeposter till en post. Ett annat förslag är att man ska ta bort enhälligheten vad gäller beskattningsrätten och tillämpa kvalificerad majoritet.

Anledningen till att jag har interpellerat statsrådet i den här frågan är att det fortfarande är otydligt hur regeringen ser på de här fem scenarierna och på vitboken. Eftersom detta har diskuterats på flera toppmöten kände jag mig manad att interpellera ministern, för jag är intresserad av hur regeringen diskuterar, hur regeringen tänker och vilken linje man driver i Europa. Jag har inte riktigt fått svar på det. Jag skulle vilja höra lite mer från statsrådet om hur man driver det här.

Statsrådet säger att vi har ett gott nätverk inom Europa och att vi är en högt aktad partner. Men hur drar vi nytta av att vi är en högt aktad partner? I vilka frågor har vi ett nätverk och i vilka frågor samarbetar vi? Hur agerar vi nu för att kanske stoppa en del av förslagen eller driva på i andra delar?

Enligt min syn är EU-samarbetet till för att lösa de grundläggande gränsöverskridande problemen gällande till exempel terrorism, miljöhot, internationell grov organiserad brottslighet och migrationsfrågan. Hur fokuserar vi på de frågorna? Fokuserar vi på konkurrensutsättning och på hur vi skapar fler jobb och får fruktsamma ekonomier i Europa snarare än på att prata om institutionella projekt, bygga nya institutioner, driva nya projekt och göra nya fördragsändringar? Jag skulle vilja veta lite mer från statsrådet om hur man agerar inom Europeiska unionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar Ulrika Karlsson för interpellationen, som jag tycker är väldigt viktig. I flera grundläggande frågor tycker vi samma sak. Kärnan i den svenska EU-positionen måste vara att vi fokuserar på att leverera lösningar på det som människor upplever som problem och inte på att hitta på nya institutionella förändringar som kanske inte alls skulle bidra till det utan i stället kanske föra EU längre bort från medborgarna. Det handlar om att få fler och bättre jobb. Därför måste vi få en bättre inre marknad. Vi måste förbättra den digitala inre marknaden och tjänstemarknaden. Det finns väldigt många problem kvar. Löser vi dem kan vi öka effektiviteten.

Ulrika Karlsson frågar hur vi för framtidsdebatten. Som jag försökte säga har vi haft systemet att vi dels har haft sakråd, dels har pratat med fackutskotten. Sedan har vi försökt påverka EU både genom att vi låtit översätta alla resultat från alla sakråd och skickat in dem till kommissionen i december och genom att olika ministrar sett till att vi har allianser i de olika länderna.

Jag har särskilt koncentrerat mig på till exempel Tyskland, Frankrike och Italien - stora tunga länder där vi gärna vill få in delar av vad vi tycker. Det är ibland inte helt lätt. Vad gäller de diskussioner som Macron har redogjort för, inte minst i sitt nyårstal, och det som man saluför på sina håll i Tyskland - om det nu blir någonting av det - kan man väl säga att det inte helt ligger i linje med den svenska linjen. Då behöver vi försöka påverka så mycket vi kan.

Samtidigt har vi en del länder som är ganska lika oss. Det är till exempel Danmark, Finland och Holland, men i vissa frågor också exempelvis Tjeckien. Där kan vi försöka bilda allianser. Men det är svårare nu, för tidigare hade vi nästan alltid samma linje som Storbritannien. Då hade vi ett stort land som vi kunde luta oss mot. Vi kunde luta oss mot varandra och driva frågorna. Nu är det inte så självklart längre. Det gör att arbetet blir svårare; vi kan inte i alla frågor veta att vi kommer att ha en stor partner.

Det här ägnar jag väldigt mycket tid åt. Även andra ministrar, men också riksdagsledamöter, myndighetschefer och så vidare, bör vara aktiva i detta arbete, för EU håller på att komma långt i framtidsdebatten. De svenska positionerna måste göra sig hörda där.

Herr talman! Statsrådet Linde har absolut rätt i att vi tappar en viktig partner. Vi har väldigt länge gått i armkrok med Storbritannien men också Nederländerna, Danmark, i många frågor Finland samt Tyskland. Vi tappar en viktig partner i de här frågorna, inte minst inför förhandlingarna om långtidsbudgeten.

Men innan Storbritannien hade sin folkomröstning tecknade EU en överenskommelse med Storbritannien om vad som skulle gälla och vilken inriktning EU-samarbetet skulle ta i det fall man röstade för att bestämma sig för att stanna kvar i Europeiska unionen. Den överenskommelsen låg mycket väl i linje med de tidigare svenska positionerna. Det handlade om konkurrensutsättning och om att främja nya jobb. Det handlade om avregleringar, en reformagenda och en gemensam tjänstesektor. Men det handlade också om en sådan fråga som orangea kort, det vill säga vilket inflytande de nationella parlamenten ska ha, och om frågan om barnbidrag som exporteras till andra länder. Om det kommer en person från ett annat EU-land och jobbar i Storbritannien eller i Sverige, vi kan ta i Sverige, och det finns barn kvar i hemlandet utgår det svenska barnbidrag till det barn som är kvar. Det var en viktig fråga i Storbritannien.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I frågan om barnbidrag och indexeringen av barnbidrag - det vill säga att det kanske inte ska vara i svenska nivåer utan i tyska nivåer till Tyskland, eller rumänska nivåer till Rumänien, och så vidare - finns det flera länder som i dag driver på för att man ska uppnå förändringar i enlighet med överenskommelsen med indexering av barnbidrag. Jag förstår att Sverige inte hör till den kretsen.

Jag får inte klart för mig i vilka delar Sverige hör till kretsen som driver på i de delar som fanns i överenskommelsen som UK och EU tecknade inför folkomröstningen och som låg i linje med de tidigare svenska positionerna. Nu går det åt helt fel håll. Nu talar man om mer maktöverföring och mer uppgifter. Det blir en ever closer union, givet vad den svenska positionen har varit tidigare.

Jag tror att en tydlig svensk linje är viktig för att kunna arbeta gränsöverskridande över partigränser för samma sak. Ett tydligt svenskt mandat och en tydlig svensk position där vi samarbetar över partigränser gynnar Sverige, Sveriges sak och Europa. I vilka delar samarbetar vi med de här nätverken som statsrådet rabblade upp?

Herr talman! Först och främst vill jag understryka att det nu kommit en del utredningar som visar att Sverige påverkar mer i EU än vad man egentligen skulle kunna förvänta sig av vår storlek. Utgångspunkten är densamma som Ulrika Karlsson säger: Det ska bli bra för medborgarna i konkreta frågor och mindre av stora institutionella förändringar. Därför handlar det om de konkreta sakerna: jobb, tillväxt, ambitiös klimat-, energi-, och miljöpolitik, solidarisk flykting- och migrationspolitik och säker omvärld.

Rent konkret har vi drivit på klimatavtalet i Paris för att det skulle bli av och bli så bra som möjligt. Vi har varit en av de absolut mest pådrivande för att få till handelsavtalet med Kanada, CETA-avtalet. Där kan jag nu känna en oro, som jag tror att Ulrika Karlsson delar, när Frankrike gick ut i december och sa att man inte ville skriva på några nya handelsavtal om man inte direkt skyddade arbetare och industrier i de egna länderna.

Vi har varit mycket drivande, även jag personligen, för att se till att arbetet med rättsstatens principer får högsta prioritet i EU. Det är inte ett så roligt arbete när ett av länderna inte följer rättsstatens principer, men det är väldigt viktigt. Sedan har vi den globala strategin för utrikes- och säkerhetspolitik.

När det gäller de frågor som handlar om medborgares rättigheter, som var en del av det som dåvarande premiärminister Cameron förhandlade fram med EU, ligger just de bitarna i relationen mellan EU och Storbritannien nu i det utträdesavtal som man enades om i slutet av december, där medborgarnas rättigheter var en av de absolut viktigaste sakerna. Det gäller inte minst för oss, eftersom det bor 100 000 svenskar i Storbritannien.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det gäller frågorna om barnbidrag, socialbidrag och möjligheten att få ta med sig en partners rättigheter även om man skiljer sig, gifter sig och får barn på olika håll. Det är otroligt tekniska och svåra frågor som går direkt in i enskilda familjer, hur de familjerna än ser ut. Det har att göra med just det Ulrika Karlsson tar upp. Jag hoppas att vi har kommit längre i de diskussionerna, men det är på inget sätt avklarat.

Nu börjar nästa del i frågan om vilken relation vi ska ha med Storbritannien. Det handlar om EU:s framtid. Men jag skulle vilja säga att den frågan också handlar väldigt mycket om Sveriges framtid.

Herr talman! Jag tror att både statsrådet och jag är överens om att när medborgarna upplever att Europeiska unionen inte levererar lösningar på de gemensamma problemen, som de gemensamma migrationsutmaningarna, spricker förväntningarna. När grunden inom Europeiska unionen har sina sprickor är det inte tid att bygga nya våningar på det huset. Det är inte tid att bygga nya institutioner och nya projekt.

Det är den diskussionen vi har med den vitbok som nu ligger på vårt bord och som har legat där sedan i mars. Där finns det fortfarande inte någon klar linje om den svenska positionen och hur regeringen driver det i förhandlingar. Jag tycker att det är anmärkningsvärt och väldigt oroväckande.

En sådan fråga om en gemensam ordförande för kommissionen och rådet förskjuter hela maktdelningsläran inom Europeiska unionen. Det fråntar de nationella parlamenten och nationerna makten i förlängningen. Det gäller också frågan om att bort enhälligheten. Det är viktiga frågor.

Jag tycker att det är skamligt att vi inte diskuterar dem mer. Jag välkomnar de samtal som har förts. Men jag skulle vilja att vi i Sveriges riksdag diskuterar dem mer. Regeringen får gärna ta initiativ till det för att hitta en klar inriktning på vad vi tycker gemensamt, vad som är den svenska positionen och hur vi arbetar för att nå stöd för den svenska positionen.

Herr talman! Jag tror inte att riksdagsledamoten behöver vara så orolig för tidsperspektivet. För det första har vi redan haft sakråd och information samt överläggningar i alla utskott om diskussionsunderlagen om alla frågor och även skickat in det till kommissionen, vilket är mer än vad de flesta andra länder har gjort.

För det andra är tidsperspektivet ända till våren 2019. Det har inte börjat några förhandlingar i EU-systemet över huvud taget ännu. Vi är lite i framkant genom att vi redan har skickat in vad man tycker i svenska organisationer och i våra respektive utskott. Sedan ska vi ha ett uppsamlingsheat på det övergripande under våren 2018. Då kommer vi ändå att ligga ganska tidigt. Jag tror inte de flesta andra länder ens har kommit så långt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det föreslås nu från Frankrike att man ska ha medborgarsamtal om dessa frågor mellan april och oktober 2018. Där ligger vi också långt framme genom att jag nu i morgon ska hålla det 50:e EU-handslaget. Det är över 50 organisationer, regioner och lokala kommuner som redan har haft handslag om EU och vad vi kan göra mer av EU. Även där hänvisar till exempel Frankrike men också flera andra länder till vad Sverige gör för att det ska bli bättre med demokrati och inflytande i framtiden.

Vi kommer att ha mycket tid. Det är fortfarande ett och ett halvt år kvar. Jag välkomnar att Ulrika Karlsson och övriga riksdagsledamöter tillsammans med regeringen tar en riktigt aktiv del i den här debatten.

Överläggningen var härmed avslutad.