Euron som svensk valuta

Interpellationsdebatt 21 januari 2025

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 8 Statsrådet Niklas Wykman (M)

Fru talman! har frågat statsrådet Elisabeth Svantesson om hon kommer att ta initiativ till en offentlig utredning som ser över såväl för- som nackdelar med svensk anslutning till euron, hur hon ställer sig till en ny folkomröstning om euron, om hon och regeringen kommer att förhandla om ett svenskt undantag från införandet av euron och hur hon ställer sig till att Sverige ska gå med i EU:s bankunion.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Sedan 1999 är euron den officiella valutan i euroområdet, och 20 av EU:s 27 medlemsstater har euron som valuta. Sverige deltar inte i EU:s valutaunion. Det får ses mot bakgrund av utgången av den rådgivande folkomröstning som skedde 2003 och som de dåvarande riksdagspartierna valde att respektera. Ett initiativ till en omprövning av det ställningstagandet bör vila på en stark folklig förankring. Frågan är inte aktuell för närvarande.

Sedan 2014 finns ett gemensamt system för tillsyn över banker och hantering av banker i kris i euroområdet, EU:s bankunion. Sverige deltar inte i EU:s bankunion. I betänkandet Sverige och bankunionen (SOU 2019:52) redovisas för- och nackdelar med ett svenskt deltagande i EU:s bankunion. Frågan är komplex och är tydligt förknippad med frågan om ett svenskt deltagande i EU:s valutaunion.


Anf. 9 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet Niklas Wykman, för svaret, som var kort och koncist, vilket man inte är van vid från statsrådet Wykman. Men vi har ju chansen att diskutera frågan vidare i några utbyten här, vilket jag ser fram emot.

Svenska folket röstade 2003 om vilken valuta Sverige skulle ha, om vi skulle behålla kronan eller gå över till euron. Resultatet den gången var tydligt. Svenska folket sa nej, och jag tycker, fru talman, att Niklas Wykman och regeringen gör rätt i att inte göra något förhastat i den andra riktningen.

Svenska folket var tydligt, men man ska heller inte se en folkomröstning för snart 22 år sedan som något som för alltid är ristat i sten. Det går som i andra frågor att fatta nya beslut och åtminstone diskutera vilka vägval man ska göra framöver.

Det har ju förflutit ganska lång tid sedan 2003. Ett stort antal röstberättigade i dag var inte födda 2003. Sverige, Europa och världen ser på många sätt väldigt annorlunda ut i dag. Det här var innan Allians för Sverige fanns, bara för att ta ett exempel. Det var före den stora eurokrisen 2008-2010. Vi använde kontanter på ett helt annat sätt då än vad vi gör i dag. Framför allt var inte de östeuropeiska länderna med vare sig i euron eller i EU i någon särskilt stor omfattning. Detta var också före brexit.

I dag är situationen en annan på många sätt. EU består numera av 27 länder som också samarbetar alltmer kring fler och fler frågor, och 20 av dessa länder använder euron som valuta varje dag. Skälen till att samarbeta har blivit starkare, inte minst mot bakgrund av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, klimatkrisen och nu också den ökade protektionismen från USA.

Fru talman! Jag tycker alltså att regeringen gör rätt som inte bara tvärvänder. Däremot tycker jag att man från högerpartierna borde kunna dra lite lärdom från Natoprocessen och den kritik man riktade mot hur Socialdemokraterna agerade i den frågan. Man sa från Socialdemokraternas sida att frågan inte var aktuell - samma formulering som Niklas Wykman använder i sitt svar här - och det var den inte. Men så blev den det, och jag tror att det behövs beredskap, såväl faktisk som mental, inför att saker och ting kan komma att ändras, och att man därför behöver stöta och blöta argument och också ta in mer kunskap.

Det här är en fråga som det finns olika syn på även inom partierna, ska man komma ihåg, och så var det även i hög utsträckning 2003. Sedan dess har flera partier ändrat sig kring detta, och eftersom frågan inte har diskuterats särskilt mycket de senaste åren är det möjligt att fler skulle kunna få nya perspektiv att ta ställning till.

Fru talman! Jag tycker att regeringen borde tillsätta en förutsättningslös utredning om euron, varför inte en parlamentarisk sådan, och låta den se över såväl fördelar som nackdelar. Jag vill därför fråga statsrådet om han är beredd att göra det.


Anf. 10 Statsrådet Niklas Wykman (M)

Fru talman! Frågan är inte aktuell, och jag har inget sådant besked att lämna i dag.

Däremot sätter jag stort värde på Rasmus Lings sätt att resonera kring frågan. Det är bra om svåra frågor kan föregås av en transparent diskussion där många parter ges möjlighet att delta och där landets medborgare har möjlighet att reflektera över de vägval som man står inför.

Jag kan heller inte annat än hålla med Rasmus Ling om att världen i dag på många sätt är väldigt annorlunda mot hur den var då, vilket såklart kan addera till argument både för och emot en euroanslutning.

Som en liberal person gläds jag åt den generella utvecklingen i Sverige, där vi söker oss till mer av internationella samarbeten och gemenskaper. Natoanslutningen är ett sådant exempel. Nu står Sverige äntligen fullt och fast med den övriga västvärlden för våra värderingar och principer kring demokrati, fred, säkerhet och mänskliga rättigheter.

Andra områden där det har skett en liknande om än inte lika binär utveckling är till exempel miljöområdet, där jag vet att både Rasmus Ling och jag har ett varmt engagemang. Där har vi haft en glädjande och, troligtvis, för mig och Rasmus Ling gemensam seger i att väldigt många frågor på miljöområdet har blivit viktiga europeiska frågor.

Var och en för sig kan givetvis göra insatser som både förbättrar och försämrar för miljö, natur och klimat, men det är alldeles uppenbart så att de stora förändringarna kan komma till stånd om vi är många som gör dem tillsammans. En någorlunda bra reglering för väldigt många människor kan ju ha mycket större effekt än en helt perfekt reglering för ett fåtal personer, och på område efter område har det skett en förflyttning mot mer av gemenskap på områden som till sin natur är gränsöverskridande.

Jag kan också bara skriva under på allt som Rasmus Ling säger om världsutvecklingen. Storbritannien har lämnat EU-samarbetet, och Rasmus Ling nämner - lite underförstått, tror jag - att det är klart att det finns en skillnad i att Sverige då var ett land som tillsammans med Storbritannien och andra var med i EU men inte i eurosamarbetet. Nu har Sverige inte den gemenskapen med Storbritannien längre, utan nu står vi med andra länder utanför eurosamarbetet men med i EU-samarbetet.

Så där kan man fortsätta ganska länge med att stapla för- och nackdelar på varandra. Man kan givetvis rikta en hel del kritik mot hur kriser har uppkommit och hur länder sköter sina ekonomier och så vidare.

Man kan konstatera att euron ändå har bestått och klarat sig genom kriser. Andra skulle kunna tillägga att många europeiska länder har väsentliga problem med sina offentliga finanser, som vi inte har i Sverige. I Sverige har vi välskötta offentliga finanser. De är motståndskraftiga. Vi har låg skuldsättning. Vi har mycket hög grad av hållbarhet i våra offentliga finanser om man jämför med andra.

Jag delar Rasmus Lings ansats att det här lämpar sig för en stor och bred diskussion. Möjligtvis kan man lägga till att en utredning inte nödvändigtvis är enda sättet att ha en diskussion. Det finns givetvis många andra som också har möjlighet att resonera vidare kring eurofrågan. Att man resonerar vidare kring och fördjupar sig i något måste ju inte ske i form av en statlig utredning. Jag utesluter inte att det här är en fråga som skulle kunna lämpa sig för ett sådant format, men något sådant besked har jag inte att ge i dag.


Anf. 11 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Det finns naturligtvis fler möjligheter att diskutera frågor än i statliga utredningar. Jag ser framför mig att det kommer att bli så i sinom tid, både i seminarieform och runt om i landet på gator och torg. Icke desto mindre är de ett väldigt bra sätt att få mer kunskap. Det brukar också kunna trigga igång diskussioner på andra håll när ledande politiker grottar ned sig i frågor. Det brukar leda till vidare diskussion.

Fru talman! Jag tror också att man kan se att länder som använder euron och är med i det samarbetet har de problem som Niklas Wykman nämner. Jag är dock övertygad om att frågan om länder sköter sin finanspolitik och inte drar på sig för stor skuldsättning inte i sig har med euron att göra. Jag tror att man kan vara ganska säker på även Sverige drabbas i de fall finansiella kriser uppstår. Om vi är med kommer vi däremot att ha större påverkan på de beslut som fattas.

Fru talman! Jag vill också säga någonting om formalia kring frågan om euro. Formellt sett är ju Sverige bundet att införa den. Vi har till skillnad från exempelvis Danmark inte haft något undantag. Åren efter folkomröstningen 2003 var det många som motionerade i Sveriges riksdag om att Sverige borde söka ett sådant undantag, men det har inte gjorts. Om regeringen inte ser framför sig att Sverige ska gå med i eurosamarbetet borde man ansöka om och förhandla för att få ett sådant undantag. Det var en av mina frågor, men det gavs inget svar, och det hoppas jag få.

Fru talman! För att spinna vidare på Danmark - där har man aviserat en ganska stor förändring av synen på EU-samarbetet mot bakgrund av omvärldsförändringarna, framför allt den fullskaliga invasionen. Danmark har ofta varit återhållsamma gällande samarbete och har i likhet med Sverige motsatt sig exempelvis att EU upptar gemensamma lån. Men man har nu öppnat för att ompröva detta för att gemensamt kunna bekosta stödet till Ukraina och stärka konkurrenskraften. Frågan är alltså om den svenska regeringen ser att förändringarna i omvärlden leder till en förändrad syn på den här typen av EU-frågor.

Fru talman! Slutligen ska jag säga någonting om bankunionen och den utredning som 2019 tittade på för- och nackdelar med att vara med i den. Det var en gedigen produkt, som också gick på remiss. Flera remissinstanser välkomnade att den här frågan belystes på ett allsidigt sätt. Exempelvis Svenskt Näringsliv tyckte inte att vi skulle gå med, men de sa även att det var bra att titta på det. Riksbanken tog inte ställning. Det gjorde inte heller Bankföreningen. Men det har gått en hel del år sedan dess. Ser regeringen skäl att titta på den frågan en gång till?


Anf. 12 Statsrådet Niklas Wykman (M)

Fru talman! Frågan om deltagande i bankunionen är tätt förknippad med euromedlemskapet. Jag säger inte att det tekniskt är en helt nödvändig förutsättning, men det hänger ändå naturligt samman på många sätt. Det ena eller det andra är troligtvis inte lika aktuellt som både och i det här fallet.

Vad gäller Rasmus Lings andra frågor kan jag egentligen bara upprepa mitt svar att ett initiativ till omprövning av vårt ställningstagande bör vila på en stark folklig förankring. Frågan är inte aktuell för närvarande. Även om världen har förändrats verkar inte den svenska opinionen ha ändrats särskilt mycket. Det är nog ändå en rimlig förutsättning för ett sådant projekt att det finns någon förskjutning i opinionen åt det ena eller andra hållet. Att gräva ned mig djupare i någon skyttegrav än så avser jag inte att göra i den här frågan.

Fru talman! Jag är medveten om att det är interpellanten som ställer frågor och jag som ger svar, men min nyfikenhet har ändå triggats. Vad tycker interpellanten själv om frågorna kring euroanslutning och bankunionsmedlemskap? Det skulle möjligtvis ha påverkan på opinionen om det finns politiker och partier som traditionellt har haft en mycket avvaktande eller negativ inställning till detta helt plötsligt skulle visa sig vara för.


Anf. 13 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Jag uppskattar frågor så länge de ges i rimliga mängder och proportioner, och den här besvarar jag gärna. Jag tillhör dem som har svängt i frågan. Jag röstade nej i folkomröstningen 2003 och tycker fortfarande att det var rätt att göra det då. Men jag tycker att omvärlden har förändrats på ett sådant sätt att jag om det hade varit en omröstning i dag skulle ha röstat för euron. Mitt parti har ännu inte landat i frågan, men vi för diskussioner och hoppas att man gör det på fler håll. Jag tror att det här kommer att bli mer och mer angeläget.

Niklas Wykman pratar om den folkliga förankringen, och jag kan väl hålla med såtillvida att jag inte har sett några demonstrationer på Sergels torg för att ansluta till euron. Jag kan konstatera att när opinionsinstituten frågar folk är det ingen hundraprocentig uppslutning bakom ett nej. Det är fortfarande en stor andel som tycker att här vore en bra idé. Jag kan också konstatera att det i regeringen finns partier på Arbetsmarknadsdepartementet - och kanske i första hand på Utbildningsdepartementet - som tycker att det vore väldigt bra. Jag tror även att det är många runt om i landet som inte har funderat på det här men som gärna bildar sig en uppfattning.

Fru talman! Jag tycker att de starkaste skälen för detta är att det skulle innebära fördjupad politisk integration, att det skulle stärka Sveriges inflytande i EU, att vi skulle bli av med valutariskerna och att det handlar om en beprövad valuta, som 20 länder använder varje dag. Jag hoppas att detta är något regeringen kan titta vidare på framöver.


Anf. 14 Statsrådet Niklas Wykman (M)

Fru talman! Jag tackar Rasmus Ling för redogörelsen för sin bedömning av frågan. Den tar jag givetvis till mig, liksom andra bedömningar jag hör. Jag förstår att när man lyssnar på diskussionen kan det framstå som lite tråkigt, passivt eller väl försiktigt att säga så. Men det ingår i rollen när man ska styra i väldigt svåra och komplicerade frågor. Det här är ju genuint svårt. Det finns övertygande argument emot en euroanslutning, och det finns övertygande argument för en euroanslutning.

Sverige har på sistone tagit stora kliv in i den västliga gemenskapen genom att bli integrerat i Nato fullt ut. I någon mån är det såklart där Sverige hör hemma. Vi ska inte vara åskådare och sitta vid sidan av när det gäller vår gemensamma internationella säkerhet. Vi ska vara med. Jag är glad över att Sverige är där.

Jag är också glad över stora positionsförflyttningar framåt som har gjorts i EU-samarbetet på till exempel miljöområdet. Allt är inte perfekt eller färdigt, men det faktum att vi kan samla EU:s länder kring gemensamma EU-regler på miljöområdet ger oss givetvis mycket större muskler när vi möter globala utmaningar i fråga om natur, djur och klimat. I den andan ska Sverige alltid vara en konstruktiv och drivande kraft i EU-samarbetet.

När det gäller euron har jag inga nya besked att ge här i dag, men jag välkomnar att det finns en bred och djup diskussion om eurosamarbetet bland både experter och människor i allmänhet. Såtillvida delar jag interpellantens resonemang om att det här är en fråga som bör diskuteras. Men jag har inga besked att ge i dag avseende medlemskap eller utredningar. Att vi har en diskussion om en viktig fråga är dock mycket välkommet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2024/25:288 Euron som svensk valuta

av Rasmus Ling (MP)

till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

 

År 2003 röstade svenska folket om Sverige skulle byta valuta och införa euron. Det innebär att vid nästa allmänna val, i september 2026, kommer 23 år ha passerat. Vissa kommer att rösta i sitt andra riksdagsval men var ändå inte födda när omröstningen skedde.

Vid tiden för folkomröstningen såg såväl Sverige som EU och eurozonen helt annorlunda ut än i dag. EU bestod i hög utsträckning av västeuropeiska länder. Euron var ny och oprövad, och antalet länder med euron få. I dag är euron en världsvaluta som använts i 25 år och som dagligen används av 20 av EU:s 27 medlemsländer.

Svenska folket röstade tydligt nej till euron för 21,5 år sedan. Frågan är om svenska folket skulle fatta samma beslut i dag. Vid tiden för folkomröstningen var Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet tydliga anhängare. Även Socialdemokraterna var på ja-sidan men hade olika uppfattningar inom sig. Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet var alla emot. Sverigedemokraterna var på den här tiden ett ytterst marginellt parti.

I dag har Kristdemokraterna bytt åsikt och är emot euron. Socialdemokraterna menar att argumenten såväl för som emot euron har stärkts. Folkpartiet har bytt namn till Liberalerna; de har gjort många positionsförflyttningar men behållit sitt engagemang för euron. 

Formellt sett är Sverige bundet av att gå med i EMU:s tredje steg och införa euron som valuta. Det hade förstås varit renhårigt om Sverige kort efter folkomröstningen 2003 hade förhandlat om ett formellt undantag. Om regeringen anser att Sverige fortsatt ska stå utanför euron är det i så fall på tiden att Sverige får ett undantag.

Frågan om EU:s bankunion är också besläktad med frågan om euro, även om det är möjligt att inträda i bankunionen utan att gå med i euron. Frågan är hur regeringen ställer sig till detta.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:

 

  1. Kommer ministern att ta initiativ till en offentlig utredning som ser över såväl för- som nackdelar med svensk anslutning till euron?
  2. Hur ställer sig ministern till en ny folkomröstning om euron?
  3. Kommer ministern och regeringen att förhandla om ett svenskt undantag från införandet av euron?
  4. Hur ställer sig ministern till att Sverige ska gå med i EU:s bankunion?