EU och alkoholen

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 21 december 2006

Interpellation: EU och alkoholen

Interpellation 2006/07:150 av Frid, Egon (v)

den 11 december

Interpellation

2006/07:150 EU och alkoholen

av Egon Frid (v)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Sveriges medlemskap i EU har inneburit att flera av de verksamma instrument som medverkat till att begränsa alkoholskadorna trubbats av, vilket fått till följd att totalkonsumtionen av alkohol ökat kraftigt. När den ökar vet vi hur folkhälsan försämras och missbruksproblemen förvärras. Sverige har tvingats sänka alkoholskatten på öl och vin och slopa införselkvoterna för privat konsumtion.

Trycket mot Systembolagets monopol har ökat. Detta menar vi i Vänsterpartiet är särskilt oroande, eftersom Systembolaget är ett mycket viktigt alkoholpolitiskt instrument genom sitt folkhälsopolitiska uppdrag att bland annat kontrollera att alkohol inte säljs till underåriga. Till skillnad från privata företag har inte Systembolaget uppdraget från sin ägare att maximera sin vinst.

Folkhälsomotiven överskuggar statens intresse av att ha en expansiv marknadsföring och avkastning. Dessutom medverkar Systembolaget till att nå en bred allmänhet med information om alkohol och dess skadeverkningar på ett betydligt bättre sätt än andra avsändare. Företaget har genom sin monopolställning också en möjlighet att genom lokala beslut begränsa tillgängligheten på alkohol genom sina öppettider.

I folkomröstningen inför EU-medlemskapet varnade Vänsterpartiet för att medlemskapet skulle bidra till ökad alkoholkonsumtion medan andra partier försäkrade att vi inom ramen för EU-medlemskapet skulle kunna behålla en restriktiv alkoholpolitik. Vi kan nu konstatera att det inte var sant.

Det är bara att beklaga att vi fick rätt eftersom konsekvenserna av en ökad alkoholkonsumtion är så allvarliga – flera alkoholrelaterade skador, ökad misshandel, flera som dör på grund av alkoholmissbruk och ökad rattonykterhet. Kort sagt: folkhälsan har försämrats! Det är en utveckling som förskräcker.

Som bekant har en höjning av minimiskatterna på alkohol i EU föreslagits, men denna höjning innebar endast ett återställande av skattesatserna för de senaste årens inflation. EU-länderna lyckades dock inte ens komma överens om detta lilla steg. I stället ska kommissionen genomföra en studie om alkoholbeskattning. Det är anmärkningsvärt hur oförmögna EU-länderna är att genomföra förbättringar på alkoholområdet.

Nyligen kom en EU-strategi för att stödja medlemsstaterna i arbetet med att minska de alkoholrelaterade skadorna. Visserligen är det positivt att man på EU-nivå börjat tala om folkhälsoaspekten på alkoholfrågan, men strategin ligger ändå väldigt långt från utgångspunkten att totalkonsumtionen måste minska.

Strategin innehåller ingen kritik av alkoholkonsumtion i sig, utan den är helt inriktad på skadlig och riskfylld konsumtion. Vidare saknas i grunden också alla förslag om åtgärder mot vuxnas alkoholkonsumtion. Det får trots allt betraktas som något förvånande då det så sent som i våras slagits fast att 200 000 människor i Europa går en för tidig död till mötes som en följd av alkoholrelaterade skador och olyckor.

De skarpa förslag som uppenbarligen fanns i de tidigare strategiutkasten har förkastats och ersatts med åtgärder som man erfarenhetsmässigt vet saknar effekt på skador och samhällsekonomi. Man har betonat att strategin inte berör alkoholbruk som sådant utan endast alkoholmissbruk och dess skadeverkningar. Respekten för de olika medlemsländernas dryckesvanor och dryckeskulturer betonas också.

Det sammantagna intrycket av alkoholstrategin är att EU fortfarande sitter i knät på alkoholindustrin medan de organisationer som företräder folkhälsointressen och en restriktiv alkoholsyn har svårare att göra sin röst hörd i EU-sammanhang än till exempel företrädare för alkoholindustrin.

Därför vill jag fråga statsrådet:

1. Hur avser statsrådet att agera för att arbeta vidare med alkoholstrategin och för att långsiktigt kunna föra in mera resultatinriktade åtgärder?

2. Vad avser statsrådet att göra för att föra upp frågan om totalkonsumtionsmodellen som utgångspunkt för alkoholarbetet i EU-sammanhang?

3. Finns det enligt statsrådet någon risk att EU:s strategi påverkar den svenska alkoholpolitiken i urholkande riktning?