EU-kommissionens förslag om ålfiskeförbud

Fru talman! Maria Malmer Stenergard har frågat mig hur jag och regeringen ser på framtiden för det svenska reglerade, småskaliga och kustnära ålfisket samt vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta med anledning av den kränkning av äganderätten som ett eventuellt ålfiskeförbud skulle innebära för innehavare och utnyttjare av åldrätter.

Regeringens övergripande målsättning är att förvaltningsåtgärder ska beslutas i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer. När det gäller fiskemöjligheter anser regeringen således att det är angeläget att nå målen om beståndsstorlek över den nivå som kan ge maximalt hållbar avkastning, att reformens mål om landningsskyldighet möjliggörs och att den vetenskapliga rådgivningen och försiktighetsansatsen utgör grunden för besluten.

Kommissionen presenterade ett förslag till rådsförordning den 7 november 2017 avseende fiskemöjligheter i Västerhavet för 2018. I förslagets artikel 12 listas ett antal förbjudna arter, varav ål är en. Innebörden av att ål listas i artikeln är att det blir förbjudet att fiska ål över tolv centimeter i alla EU:s Icesområden och i Östersjön.

Nu pågår förhandling om kommissionens förslag i rådet. I dessa förhandlingar verkar regeringen för ett beslut om ål i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer och där den vetenskapliga rådgivningen utgör grunden för besluten. Jag konstaterar att situationen för den europeiska ålen är ytterst alarmerande, och regeringen delar kommissionens inställning om att kraftfulla åtgärder behöver vidtas i närtid för att rädda arten, och därmed också ålfisket på längre sikt.

Mot denna bakgrund verkar regeringen för ett generellt ålfiskeförbud i alla EU:s vatten under 2018. Regeringen anser det även vara viktigt att få till stånd en helhetslösning med långsiktiga åtgärder, där ansvaret för ålen hanteras av hela EU.

Regeringen kommer att fortsätta ansträngningarna för att bevara ålbeståndet och uppnå målen i EU:s återhämtningsplan för ål och välkomnar förslag till nya åtgärder från kommissionen.

Det småskaliga och kustnära fisket är viktigt. Men för ett småskaligt ålfiske behöver det finnas ål i våra vatten.

Vad gäller effekterna av ett eventuellt ålfiskeförbud på äganderätten kan jag konstatera att det enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter bara är tillåtet att fiska efter ål i havet om det bedrivs med stöd av särskilt tillstånd av myndigheten. Ålfisket är alltså, precis som annat fiske, inte fritt utan begränsat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Såväl den gemensamma fiskeripolitiken som den svenska fiskelagstiftningen har bland annat till syfte att begränsa fisket med hänsyn till beståndssituationen. Sådana begränsningar kan, när det är fråga om fiske som är knutet till enskilda fastigheter, medföra vissa rådighetsinskränkningar. I vilken utsträckning rådighetsinskränkningar kan medges i lagstiftningen måste alltid bygga på en avvägning mellan det allmänna intresse som ska skyddas och åtgärdens effekter för den enskilde.

Fru talman! I oktober i år beslutade ministerrådet att inte följa kommissionens förslag om att förbjuda ålfiske i Östersjön. Redan den 7 november kom dock kommissionen med ett nytt förslag som innebär ålfiskeförbud i EU:s vatten för ål som är tolv centimeter eller längre.

I Sverige har vi redan ett generellt ålfiskeförbud med ett fåtal undantag. Vi har alltså ett mycket begränsat och även minskande fiske som bedöms påverka ålbeståndet i Östersjön med ca 2 procent.

Jag delar helt och fullt ministerns uppfattning att situationen för den europeiska ålen är ytterst alarmerande. Men jag är inte lika övertygad om att ett totalförbud utan undantag för det småskaliga fisket skulle förbättra situationen för ålen. Politik är nämligen sällan enkelt, och ett förbud behöver inte alltid innebära att ett problem försvinner automatiskt.

Ålfiskarna i Sverige besitter ovärderliga kunskaper om ålen som behövs för att vi ska kunna förstå och skydda den bättre. De har dessutom tagit många initiativ för att stärka ålbeståndet. Genom Ålfonden finansierar de utsättning av ny ål i Östersjön. De arbetar också inom Ålakademin för att uppnå bättre vattenkvalitet i Östersjön. Om ålfiskarna skulle försvinna skulle också stora kunskaper och viktiga traditioner gå förlorade.

Det är av dessa skäl som Ålarvet på Ålakusten längs med Hanöbukten i oktober 2015 listades som ett levande kulturarv enligt Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet. Det innebär dessutom en skyldighet för Sverige att bevara kulturen levande.

Jag menar att ett undantag för ett begränsat, kustnära fiske med tydliga restriktioner skulle kunna kombineras med en omsorg om ålen så att kulturen kan förbli levande.

Ålen hotas nu av det internationella fisket, av omoderna vattenkraftverk, av säl och av skarv. Med kommissionens nuvarande förslag skulle man inte förbjuda allt ålfiske utan man skulle tillåta fisket av de mindre ålarna, det vill säga de under tolv centimeter. Det har jag svårt att förstå. I Sverige fiskar man inte ål som är så liten. Kommissionens förslag innebär i praktiken att man kan fortsätta att ta upp obegränsat med ål så länge den är under tolv centimeter. Kommer regeringen verkligen att ställa sig bakom en sådan reglering?

Fru talman! För att kunna fiska måste det finnas fisk. Jag har fiskat hela mitt liv. Jag vet vad det innebär, och jag förstår också den frustration som de som fiskar ål kan känna.

Jag var med om precis samma sak i Torne älv när jag fiskade. Det blev förbud mot laxfiske. Jag kände precis den frustrationen. Men i dag är jag glad eftersom laxen nu har återvänt. Nu kan den fiskas. Det är vad denna fråga handlar om, nämligen att ha ett fiske på ål långsiktigt. Om det inte finns ål kan den inte fiskas i framtiden. Vi måste säkerställa bestånden. Den situation som råder med ålen är alarmerande. Ices är tydligt om den allvarliga situationen. Jag förstår hur de som ägnar sig åt kustfisket känner sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller kommissionens förslag sa jag att vi vill ha en helhetslösning som handlar om EU:s alla vatten. Exakt hur det kommer att hanteras förhandlas, och besluten ska fattas i december. Det är för tidigt för mig att säga något. Jag kommer på sedvanligt sätt i dessa sammanhang att förankra svensk position först i miljö- och jordbruksutskottet och sedan i EU-nämnden.

Vi ska inte glömma bort att när besluten fattas sker det i en klump. Det blir fråga om alla bestånden, där ålen är en del. Detta gör förhandlingarna än mer komplicerade. Det är svårt att låsa sig vid en exakt hantering av ett bestånd, vilket innebär att man inte kan påverka de andra bestånden.

Fru talman! Ministern uttrycker det så att han förstår fiskarnas frustration. Men frustrationen är mycket större än så. Det handlar inte bara om fiskarna utan det handlar om alla oss som lever i den ålkultur som präglar hela vår del av Skåne. Det är en frustration för oss som verkligen vill värna ålen eftersom vi är övertygade om att ålfiskarna behövs för att värna ålen och ålens livsmiljö.

Jag vill ändå tacka ministern för svaret, och jag har stor respekt för hans ståndpunkt. Jag vill också tacka för den förklaring vi fick om processen i EU, och jag ser fram emot den förankring som kommer att ske i miljö- och jordbruksutskottet.

Det finns också en äganderättslig aspekt som jag var inne på i min interpellation och som många inte känner till. Längs Ålakusten i Hanöbukten regleras fisket genom åldrätter som går tillbaka till vår danska tid. En åldrätt är en helt egen fastighet med fastighetstaxering. Den ligger liksom ovanpå övriga fastigheter och sträcker sig en bit ut i havet. Den belastas med fastighetsskatt enligt reglerna för industrifastighet. Utan ålfiskerättigheter blir fastigheten helt värdelös.

Jag tycker att ministern i den delen är otydlig i sitt svar till mig. Han menar att det blir en avvägning i vilken utsträckning som rådighetsinskränkningar kan tillåtas i lagstiftningen. Att genom beslut göra en fastighet helt värdelös är i mina ögon en mycket drastisk åtgärd. Om man ser åtgärden i ljuset av att syftet är att rädda ålen, samtidigt som man medger fortsatt fiske i övriga Europa på mindre ålar, är det svårt att landa i att åtgärden är proportionerlig.

Det finns nämligen en viktig poäng som följer med äganderätten och äganderätten till åldrätten. Det som man äger vårdar man. Det har vi gång på gång sett prov på genom historien. Kanske utfiskningen av våra hav är ett resultat av att vi saknar äganderätt i de gemensamma vattnen.

Som det ser ut just nu tar politiken död på ålkulturen omkring oss. Sedan 2007 finns ett generellt ålfiskeförbud, och man förbjuder generationsskiften. Det innebär att när nuvarande ålfiskare slutar fiska dör inte bara ålfisket ut utan också en kultur som går tillbaka ända till 1400-talet. Traditionerna finns inte nedtecknade utan kunskaperna går i stället från generation till generation. Men nuvarande generation ser ut att bli den sista. Om kommissionens förslag går igenom försvinner ålfisket tvärt redan vid årsskiftet - dock inte i resten av Europa så länge man fiskar ål som är kortare än tolv centimeter. Den regleringen är obegriplig - om man verkligen värnar ålen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Många invänder att ålfisket i sig är ett hot mot ålen. Så är det nog med det storskaliga fisket som fortfarande skulle tillåtas med kommissionens förslag. Det är häri problemen ligger. Det i dag starkt reglerade ålfisket på östkusten bedöms påverka ålfiskebeståndet i Östersjön med 2 procent. Det ska jämföras med den påverkan som säl, skarv och vattenkraft har som är betydligt större. Kanske ska man börja i rätt ände.

Vattenkraften behöver inte ålen för att överleva, men ålfiskarna behöver ålen för att överleva. Det är därför de tar ansvar. Det är de som har kunskapen, de värnar vattenmiljön och de sätter ut ål. Vågar vi ens ta risken att deras kunskap går förlorad?

Mot bakgrund av att det svenska fisket, till skillnad från i många andra länder, är ett föredöme avseende efterlevnad av ålförvaltningsplanerna, och med beaktande av de viktiga insatser som det fåtal kommersiella fiskare som återstår gör för ålens bevarande, har vi landat i att det lilla kustnära fisket ska få fortsatt dispens. Menar ministern att det är helt orimligt?

Fru talman! Jag vill vidga diskussionen. Jag förstår inte bara fiskarna utan jag förstår också mattraditionen. Så var det också i Tornedalen när förbuden kom. Det fanns en enorm frustration.

Fisket var knutet till fastigheterna, och fastigheternas värden sjönk. Det blev en rådighetsinskränkning som vi hade mycket svårt att förstå, som det också är för ålfisket.

Men nu är laxen tillbaka, och nu stiger fastighetsvärdena. Jag hoppas verkligen att det också ska bli resultatet för ålen så att det ska bli möjligt att fiska ål. Därmed kan kulturarvet och matkulturen värnas. Det är viktigt.

Men för att detta ska kunna ske måste det finnas ål. Vi måste ge ålen en chans. Det är otvetydigt så att det är ett mycket allvarligt hotat fiskebestånd. Dessutom har ålen en lång livscykel. Det gäller nu att vidta rätt åtgärder för att vända utvecklingen. Exakt var vi hamnar med förslaget i kommissionen är svårt att säga, men vi kommer givetvis att ha en diskussion i miljö- och jordbruksutskottet och i EU-nämnden. Jag hoppas att vi där kommer att få en bred politisk samsyn, som vi tidigare ofta har haft i frågorna.

Fru talman! Ja, vi kan konstatera att politik inte alltid är enkel. Man kan absolut ha olika åsikter om hur man bäst går framåt.

Jag är övertygad om att ålfiskarna behövs för att vi ska kunna behålla ålarna i vårt hav. Det svenska ålfisket är ett föredöme i fråga om hur ålfisket bör hanteras - det är småskaligt och kraftfullt reglerat, och det utövas av ett fåtal fiskare som tar verkligt ansvar. Att ta död på det fisket och samtidigt tillåta storskaligt fiske i övriga Europa tycker jag inte är att värna ålen. Frågan är verkligen inte enkel, och lösningarna är nog inte heller enkla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas att regeringen värnar ålen och därmed den kunskap som finns hos våra få svenska ålfiskare. Jag vill tacka för debatten och för ministerns engagemang, och jag vill att han ska veta att det finns en stående inbjudan att träffa Hånsa och de andra ålafiskarna på östkusten i Skåne.

Fru talman! Jag vill säga att jag uppskattar diskussionen vi har haft i den här frågan. Det är en viktig fråga. Den har bäring på en näring som har en väldigt lång tradition, och jag känner mycket för den med tanke på den bakgrund jag själv har och det som har hänt i min hemmiljö.

Det är djupt olyckligt att vi har denna situation för ålbeståndet. Den är inte bra. Jag lovar att jag ska värna ålen. Jag ska värna ålen så att vi ska kunna ha den i framtiden, så att våra barn och barnbarn och barnbarnsbarn också ska kunna fiska ål och värna den traditionen.

Tack för en bra debatt! Vi ses och diskuterar de här frågorna i miljö och jordbruksutskottet nästa gång.

Överläggningen var härmed avslutad.